De här senaste dagarna har mästerskapströttheten slagit till. Jag har fått försöka använda tiden på bästa sätt för att klara det tuffa program som jag satt upp, med tio matcher på de 13 dagar jag kommer vara här nere i Nederländerna.
I går var jag i Breda och såg Schweiz–Frankrike 1–1 i grupp C. Mer om den gruppen strax, men jag tänkte börja med Sverige. Sedan förra inlägget har jag varit på två pressträffar, sett en ”avbytarträning” samt läst ikapp mig på vad som rapporterats kring Italienmatchen.
Och jag måste säga att jag är lite chockad över hur mycket kritik Pia Sundhage har fått för matchningen av laget. Det är nästan som att Italienmatchen anses ha varit viktig.
Nu, med facit på hand, är det klart att Sverige sannolikt på pappret hade fått en ”lättare” väg till finalen vid gruppseger.
Det troliga är ju att övre halvan blir:
England–Frankrike
Nederländerna–Sverige
Och den undre:
Tyskland–Danmark
Österrike–Spanien
Men det där visste inte Sundhage inför avspark i tisdags. Hon kunde inte heller ta för givet att det räckte med seger mot Italien för att vinna gruppen. Det fanns ju anledning att tro att Tyskland skulle kunna vinna med bra mycket större siffror än 2–0.
Sundhage valde att se till att det egna laget fick maximala förutsättningar inför slutspelet. Det tycker jag att hon borde få beröm för. Nu vet jag förstås inte hur England och Spanien matchar sina trupper i kväll, men av de sex lag som är framme i kvartsfinal har Sverige minst slitage på sina nyckelspelare. Det är något som vi bör ha nytta av nu när det inte längre går att spara spelare.
Till helgen nollställs ju allt, vid avspark i Doetinchem har Nederländerna inte någon sportslig nytta av att de tog nio poäng i gruppspelet och Sverige bara fyra. Det kommer att vara 0–0 och lika förutsättningar för båda lagen ändå.
Fysiskt kommer i stället Sverige att ha fördel av att de har matchat sina spelare klokare, medan Nederländerna har varit tvunget att slita stenhårt på sin startelva för att ta sig vidare. Möjligen jämnas det där ut av att Nederländerna har haft en vilodag mer.
Rätt många hävdar för övrigt att Danmark är en väldigt mycket lättare motståndare än Nederländerna. Det tycker inte jag. Dels tror jag att det är bättre för Sverige att möta Nederländerna, för svenska lag är bättre när de får slå lite ur underläge. Och mot värdnationen blir inte Sverige den klara favorit som många hade sett vårt lag som om vi ställts mot danskorna.
Dels såg jag gruppfinalen mellan Nederländerna och Danmark i Rotterdam i förra veckan, och visst var Nederländerna klart bäst de första 20 minuterna. Där stod hemmalaget för en imponerande startoffensiv, som gav ledning med 1–0 på en solklar, men onödig straff. Efter 20 minuter hade jag 3–0 i klara målchanser till Nederländerna.
Men efter 90 minuter hade jag 6–3 i klara målchanser till Danmark. Danskornas dominans under den andra halvlekens första 30 minuter var så stor att jag kände att Danmark är ett klart underskattat lag. Jag tror exempelvis inte att Tyskland skall jubla för mycket över att ställas mot Pernille Harder och de andra på lördag.
För svensk del på lördag gäller det att stå emot hemmalagets startoffensiv. Nederländerna har varit väldigt bra i matchupptakten på alla tre matcherna. Däremot har man tröttnat rätt rejäl på slutet. Tiden talar alltså för Sverige.
Dessutom har ju Pia Sundhage visat att hon är bra på att leda lag i utslagningsmatcher. Det är ju bara Tyskland som besegrat hennes svenska landslag i en direkt avgörande match.
Sedan Italienmatchen har Sveriges spelare fått ytterligare vila. I går var det rehab för de som spelade, medan övriga tio körde ett fotbollspass. I dag har alla fått träningsledigt.
Jag kikade på träningen i går, och utöver att Sundhage visade fin känsla när hon matade inlägg till forwards på slutet, var det Emma Berglund som fick min uppmärksamhet.
Eller snarare Berglunds fantastiska passningsteknik. Jag måste erkänna att jag inte hade tänkt på det tidigare. Men jag fick upp ögonen på uppvärmningen inför Italienmatchen, när Berglund och Nilla Fischer stod och slog korta passningar till varandra.
Medan Fischers bollar ofta hoppade och studsade gick nästan varenda passning från Berglund spikrakt. Bollen gled liksom fram på gräset och kom perfekt till Fischer.
På gårdagens träning stod jag och studerade spelarnas passningstillslag, och Berglunds var verkligen i särklass. Kul att se ett så vackert tillslag.
Det var däremot ingen riktigt vacker match jag fick se i Breda i går. Vackra bilder kom däremot ifrån Rotterdam, från Österrikes firande av sin gruppseger. De ser ut att ha kul, de österrikiska tjejerna:
Medan Österrike dansade sig till gruppsegern snavade sig Frankrike fram till andraplatsen. Man gjorde det via 1–1 mot Schweiz i en match där man tilldömdes en vansinnigt tuff målchansutvisning redan i 17:e minuten.
https://twitter.com/WSUasa/status/890299903662075905
Som grädde på moset gjorde Schweiz mål på frisparken. Det är för övrigt ett fantastiskt vackert nickmål. Ana Maria Crnogorcevic kan knappast få bättre träff med pannan.
Frankrike var utslaget i 56 spelminuter. Under den tiden hade man trots det numerära underläget stort övertag i bollinnehav. Men man skapade bara en riktig målchans, och känslan var att man inte hade den mentala styrka som krävdes för att kvittera. Men i minut 76 fick man frispark strax utanför straffområdet. Och där räddades Frankrike av en jättegroda från Schweiz målvakt Gaelle Thalmann på en frispark från Camille Abily.
Det blev 1–1. Österrike vann gruppen och får troligen möta Spanien i kvartsfinal. För Frankrike väntar med stor sannolikhet alltså England. Österrike spräckte för övrigt också sin målnolla vid 3–0-segern mot Island efter en anmärkningsvärd målvaktstavla.
Gudbjörg Gunnarsdottir, som varit lysande tidigare i turneringen, hanterade den blöta bollen som en badrumstvål, och gav Sarah Zadrazil öppet mål.
Island och Schweiz åkte ut. I schweiziskornas fall berodde det mest på förlusten mot Österrike i öppningsmatchen. I går i Breda visade för övrigt Ramona Bachmann den supernivå som gjorde att jag kallade henne världens bästa spelare för några år sedan. Bachmann har ju varit nere i en svacka under en längre tid. Men i går fanns det där igen, det där otroliga rycket.
Bachmann är för övrigt precis den spelare Frankrike hade behövt. För som det franska laget har uppträtt i de två matcher jag har sett vet jag inte hur de skall kunna skaka England. Frankrike har inte lyckats göra ett enda spelmål ännu. Deras tre mål i turneringen har kommit på straff, hörna och frispark. Och det värsta är att fransyskorna har haft otroligt svårt att ens komma till målchanser i spelet.
En blogg om internationell damfotboll 
”The Bachmann Overdrive” – javisst har Ramona en extra växel att lägga i när det behövs! (Ni som kan er rockmusikhistoria från 1970-talet fattar säkert vitsen…)
Youtube kan vara en mäktig vän för de som inte var med då – You ain´t seen nothing yet!
Nej, nej, nej och åter nej. Sundhage förtjänar inget som helst beröm för varken laguttagning till Italienmatchen eller, med ett undantag, för byten/coachning. Tvärtom är kritiken lika motiverad som någonsin tidigare.
Att Sundhage inte VET att det räcker att vinna gruppen är inget motiv till att inte ställa sitt bästa lag på planen och försöka. Att inte veta är knappt ens ett argument.
Du skriver att det fanns anledning att tro att Tyskland skulle vinna med större siffror än 2-0. Vad grundar du det på? Tysklands spel har inte varit lysande och Ryssland har bitit ifrån rätt bra i tidigare matcher. Dessutom lyckades inte Tyskland göra något spelmål i matchen. Det är knappast heller någon raketforskning att räkna ut vilka lag som skulle gå till kvartsfinaler och vad en gruppvinst skulle kunna innebära för motstånd. Om inte Sundhage själv hade/har kapacitet att räkna ut det, så borde någon i hennes välfyllda stab fixa det.
När det gäller Sundhages laguttagning mot Italien tror jag att hon hamnade i någon slags olycklig kompromiss mellan att ”vila” spelare (inkonsekvent genomfört och med oklara motiv), testa nya spelare i (vilket borde vara klart innan EM) och en vilja att ändå faktiskt vinna gruppen. Den ekvationen var helt felbedömd av henne i kombination med en grov underskattning av Italiens kampvilja – och förmåga (har spionen sovit sött?).
Du skriver att Sverige kommer att ha fördel av att ha matchat sina spelare klokare. Mycket tveksamt och ett självklart obekräftat antagande. Tvärtom kan ”vilandet” av främst Fischer och Samuelsson samt olämplig coachning under matchen kostat en hel del för Sverige: missad gruppvinst och kvartsfinal mot en i varje fall hittills något vassare motståndare än Danmark och med massivt publikstöd, avslöjande av svenska svagheter och kanske också sänkt självförtroende för en del som fick delta i förlustmatchen. Det är vinster som skapar piggare spelare, inte förluster eller att behöva tvångsvila och se på eländet från läktaren. Och om Sundhage själv tycker att hon gjorde rätt med ”vilandet” och laguttagningen – varför var hon då så snabb att ta på sig skulden för att den till 75% nykomponerade backlinjen gick bort sig? Sundhage vill vinna matcher. DET tycker jag hon ska ha beröm för. Den här gången gick hon på oklara grunder bort sig – av egen kraft och/eller med hjälp av dåliga rådgivare och/eller flera underpresterande spelare.
Det finns, som sagts tidigare, annars bara två saker att berömma Sundhage för: att hon äntligen (kanske…) fattat att kombon Blackstenius och Rolfö är Sveriges starkaste anfallsvapen och bör få starta och att Blackstenius duger till mer än inhopp. Det tror jag inte hindrar henne från att starta med den skräckinjagande (hmmm…) Schelin och ständigt uppskruvade Schough samt först när det börjar bli för sent göra nödvändiga byten.
Något helt annat. Du, liksom andra, betygsätter då och då spelare. Jag tänkte gör liknande, men nu med ”experter” i TV. På delad förstaplats kommer Johannesson (SVT) och Swedberg (TV4). De gör båda trovärdiga och klargörande analyser i och kring matcherna. Att själv ha varit spelare verkar dock inte alltid vara en stor fördel. Marklund (TV4) kommer några snäpp efter de nämnda. Hon blir så ivrig att bidra att hon inte sällan i ett ohämmat ordflöde kommer tillbaka ungefär där hon började – vad sa hon – egentligen? Ungefär i jämnhöjd kommer hennes kommunikativa motsats (?) – Nannskog (SVT) som är rätt kortfattad och ARTIKULERAD. Östberg (SVT) tycks mest titta på Nannskog och LE in i kameran. Hon lyckas inte så ofta reda ut något och har alltmer (än tidigare ) glidit in i mysrollen. Nyaste och klart svagaste kortet är Ek (SVT) – här kan det bara bli bättre (hon ville exempelvis inte starta med Blackstenius för man orkar inte springa så en hel match – svammel Ek!). Jag skrev ”expert” inom citationstecken – en del och ibland en hel del hade nästan vem som helst som är hyggligt insatt och intresserad kunnat bidra med, men det viktiga är väl att det är ett ”namn” som uttalar sig. Till sist: mindre mys-TV och mer seriösa och kunniga kommentarer.
Johan hur ser du på matchen mot Nederländerna. Jag ser nog 70 mot 30 % i Nederländerna fördel. Tycker jag saknar teknik hos Sv spelarna. Visst man jämför kanske med Fr, Ned, m.fl lag. Men det blir nog en bra match. Sv säljer sig nog dyrt.
Jag ger Sverige betydligt mycket bättre odds än så. Jag har hela tiden sagt att kvartsfinalen blir en 50/50-match, vilket lag vi än skulle stöta på från grupp A, och även om Nederländerna har varit bra har de bara gjort två spelmål mot Sveriges tre. Jag har en bra känsla.
Ah tack tack du ge 50/50 Ja efter som du säger det så känns det lite lugnare. Det blir väl Nederländerna anfall mot Sveriges försvar. Hedvig bör vara taggad till tusen.