Som jag berättade i förra inlägget åkte jag till Valhalla i tisdags för att kolla in de OS-aktuella spelarna på planen.

Framför allt var det Stina Segerström som jag hade i fokus. Hon är ju högaktuell för en ordinarie plats i det svenska mittförsvaret.

Klart är att jag inte fick med mig de besked som jag hade önskat. De givna svenska OS-spelarna Segerström och Nilla Fischer visade ingen mästerskapsform, utan överglänstes av andra aktörer den här tisdagen.
Dessutom får ju en av Sofia Lundgren och Kristin Hammarström en OS-plats som reservmålvakt bakom Hedvig Lindahl.

Här är min analys, spelare för spelare:

Stina Segerström
Nej, det här var inte vad jag hoppades på. Gjorde ett par missbedömningar på höjdbollar, som öppnade lägen för LFC. Agerade inte med den pondus jag vill se de svenska mittbackarna göra i OS.

Nilla Fischer
Var direkt dålig. Seg och otajmad. Överglänstes rejält av Göteborgs båda innermittfältare. Är med i landslaget för sitt fysiska spel, och för sina ledaregenskaper. Borde således kunna leda sitt lag i motgång, och bromsa blödningen. Men verkade inte mäktig uppgiften. I högsta grad oroande.

Kristin Hammarström
Lugn säker, och höll nollan. Gjorde ett par fina räddningar på slutet. Men hade ärligt talat en ganska lugn dag, då LFC:s avslut inte höll allsvensk klass.

Sofia Lundgren
Sex insläppta mål, utan att vara dålig. För när laget har ett så uselt försvarsspel längre upp i planen är det inte lätt att vara målvakt. Tog ett friläge, men förlorade förstås trots allt matchen i matchen mot Hammarström.

Ytterligare tre svenska spelare som förekommit mer eller mindre frekvent i OS-diskussionen fanns på planen, nämligen:

Jessica Samuelsson
Nej, hon är inte redo för A-landslaget ännu. I och för sig svårstoppad när hon kommer med bollen, men är lite för slarvig i passningsspelet för att spela ett OS. Går dessutom bort sig lite väl lätt i defensiven.

Lisa Ek
Jag har varit tveksam till snacket om att släppa in Ek i landslaget. Men börjar ändra mig. Hon imponerade nämligen rejält. Löpvillig och passningssäker. Överglänste Fischer, och är den typen av vinnarskalle man vill ha i ett landslag. Hade varit väl värd ett test i en träningslandskamp.

Jane Törnqvist
Bästa mittbacken på planen. Lugn, bolltrygg och passningssäker. Hade säkerligen inte gjort bort sig i landslaget.

Johanna Almgren var skadad, och missade matchen. Med tanke på att Kosovare Asllani har visat toppform på sistone börjar jag undra om inte det blir Kristianstadsspelaren, och inte Almgren, som får den sista mittfältsplatsen till OS.

Två OS-aktuella spelare till fanns på planen. Och de visade bättre form än svenskorna. Storbritanniens OS-spelare Anita Asante gjorde en riktigt stark insats, och var klasser bättre än Nilla Fischer i en motsvarande roll. Klasskillnad. Allra vassast på planen var blixtsnabba amerikanskan Christen Press, som ju fortfarande har en minimal chans att få vara med i USA:s OS-trupp.

Tur att det är lite tid kvar till spelen i Storbritannien, så att våra OS-spelare har chansen att hitta sin form.