Lotta Schelin
Inför 5–0-segern nere i Frankrike konstaterade Lotta Schelin i den här artikeln att Lyon är bättre än landslaget. Faktum är att Lyon kanske till och med är bättre än alla landslag, och således världens bästa lag alla kategorier.
För har man råd att hålla spelare som Megan Rapinoe på bänken – då har man ett väldigt starkt lag. Och det centrala mittfältet med Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib är tveklöst starkare än USA:s. Men djupdykningen i det här ämnet får jag nog återkomma till. Det här inlägget skall nämligen handla om det svenska landslaget.
Storstjärna i Lyon är ju nämligen nämnda Lotta Schelin. Hon skiner ofta i sin franska klubbdress, och öser in mål. Däremot skiner hon tyvärr väldigt sällan i den svenska landslagsdräkten.
Efter dagens match pratade Schelin, Pia Sundhage och Malin Swedberg om ämnet i Tv4sport. Swedberg konstaterade helt riktigt att Schelin fungerar bättre i Lyon än i landslaget.
Sundhage svarade nyktert att landslaget inte har de spelartyper som krävs för att spela Lyons 4-2-3-1-system. Thomas Dennerby försökte ju med det i fjol, men efter OS gnällde till och med Schelin på spelsystemet.
Problemet är snarare att Schelin inte klarar av att ställa om från Lyons tekniska spel till landslagets mer fysiska. Kortfattat kan man säga att hon får bollen längs marken i klubblaget, och i luften i landslaget.
Och medan Schelin håller högsta världsklass när hon får bollen på marken, och kan komma rättvänd mot en backlinje, så är hon högst medelmåttig i luftrummet. Att hitta lösningarna som gör att Schelin får rätt bollar är en av de viktigaste gåtorna att lösa för Sundhage inför EM.
Som en parentes pratade Schelin också lite om sin tränare Patrice Lair i Tv4sport. Hon konstaterade att han gjort att alla spelare blivit rakt igenom professionella. Det är slut med lattjandet på träningar.
Den saken var inte svår att se i dag. Spelare som är proffsiga i allt de gör på träning blir även proffsiga i matcher. Jag tror att det finns rätt mycket att göra på den här fronten även i rätt många svenska klubbar.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag tror det svenska folket kommer bli besvikna i sommar. Man har hört om Sundhage i svensk media som en frälsare för USA där hon på några år leder laget till två OS-titlar. USA är ett land med enorma urvalsmöjligheter. 300 miljoner invånare vaskar i genomsnitt fram fem spelare som konkurrerar om samma position i landslaget. Pia har alltså haft ett enormt urval av spelare i det amerikanska damlandslaget, och det finns ingen liknande konkurrens inom damfotbollen. Inte ens Japan kan mönstra 4-5 spelare i startelvan som presterar lika bra på varje position. Jag såg Sverige spela i Algarve cup och det som förbryllade mig då är hur Pia envisades med att låta medelmåttor som aldrig eller få gånger satt sin fot i landslaget få spela. Dem flesta kom från Allsvenskan och var på sin höjd bra truppspelare. Jag tror inte Pia är lika medveten om hur få svenska fotbollsspelare håller bra europeisk klass i Sverige. Jag kan räkna på mina bara fingrar. Asllani, Schelin, Rohlin och Thunebro. Schelin är nog den enda som håller världsklass. Seger är alldeles för omständig, seg och har inte lika bra kontroll på sina passningar. Målvakterna är på sin höjd ganska bra och mittfältet erhåller ingen spets offensivt.
SvFF och det svenska folket kommer att vakna upp i sommar. Det återstår mycket jobb på hemmaplan innan vi kan slå oss för bröstet och kalla oss för bäst.
Hur mycket Malin Swedberg än kommenterar så snackar hon i floskler. Hon bajsar ord, fotbollsord såsom djup- och sidled, onside, yta, löpning osv osv.
Norges sista mål i kvarten mot Spanien var svårt att ta för målvakten för att den var så skruvad. Kollar man på reprisen ser man att bollfan knappt rör sig runt någon av sina axlar. Hon vet kort sagt inte vad hon snackar om.