Vittsjö, Växjö och Umeå vill nog ha stängd serie

Dags att sammanfatta en eftermiddag framför Sportbladet Play. Först kan man konstatera att Göteborg är nya serieledare efter 1–0-seger i Örebro några timmar efter att Linköping spelat 2–2 i Piteå.

Sedan blickar man mot botten, där trion Vittsjö, Växjö och Umeå står kvar på varsin poäng. Vittsjötränaren Thomas Mårtensson driver sedan maj månad frågan om att stänga serien från nedflyttning i år, och utöka till 14 lag till nästa år.

Jag har förstått att Mårtensson tar alla chanser att framför den uppfattningen. Till tidningen Norra Skåne säger Vittsjötränaren att han skall göra en egen variant av den romerske senatorn Cato:s cirka 2200 år gamla citat:

”Cato lär ju ha avslutat alla sina tal i senaten med att säga ‘För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras’. Jag får köra en variant på det och alltid avsluta med ‘För övrigt anser jag att ligan bör stängas’.”

Jag är som bekant en förespråkare för att utöka damallsvenskan till 14 lag. Så jag kan inte säga att jag är någon direkt motståndare till Mårtenssons förslag. Möjligen att jag skulle kunna tycka att jumbon i damallsvenskan skulle kunna få kvala mot trean i elitettan.

Att göra förändringar av förutsättningarna under pågående serie följer ju inte ordinarie protokoll. Men det här är ju ett speciellt år, och så länge inte något lag drabbas negativt skulle det ju kunna gå. Jag tror exempelvis inte att någon av klubbarna i damallsvenskan skulle protestera.

Mårtensson började alltså propagera för stängd serie redan en månad innan seriestart. Men hans lags nuvarande läge lär ju inte minska hans energi i frågan.

För plötsligt är Vittsjö riktigt illa ute. Jag bytte till deras match när det var spelat 68 minuter. Jag fick se ett otroligt tröttkört Skånelag förlora i slutminuterna för tredje gången den här säsongen.

Linda Motlhalo frälste Djurgården i 86:e. Stockholmarna tycks ha gjort en riktigt bra match igen, och kan kanske börja titta uppåt i tabellen. För Vittsjö är det betydligt jobbigare. Av det lilla jag såg verkade spelarna helt slut. Och det är ju nu som det riktigt jobbiga börjar.

Det här var den första omgången av åtta fram till den 17 augusti. Den närmaste månaden skall det alltså spelas sju matcher till. En månad där fysiken kommer att bli otroligt viktig.

Det här var alltså dagen då man stämplade kris på Vittsjö. Ännu värre är det för Umeå. Laget föll tungt med hela 3–0 i nykomlingsmötet i Uppsala. Jag såg en liten stund i den andra halvleken, en stund där Uppsala gick från 1–0 till 3–0. Under den perioden var Uppsala det klart bättre laget.

Och tyvärr för Umeå bjöd man återigen på ett mål efter en grov målvaktstavla. Den här gången var det Tove Enblom som tappade bollen framför fötterna på Sara Olai.

Med tanke på att Umeå i de kommande sju omgångarna möter alla de sex klubbar som var på övre halvan i fjol så har UIK verkligen hamnat i en jobbig situation redan så här tidigt på säsongen.

Uppsala däremot har fått en kanonstart och har lagt en grund till ett nytt damallsvenskt kontrakt. Apropå kontrakt känns det närmast ofattbart att Umeå inte erbjöd Ebere Orji nytt kontrakt. Orji gjorde två mål till i dag, och är precis den målfarliga spets som UIK hade behövt.

Jag antar att nigerianskan inte kan ha varit lika bra ifjol som hon varit hittills den här säsongen. Klart är att Umeå säkert ställer sig positivt till Thomas Mårtenssons förslag om att stänga damallsvenskan för nedflyttning i år.

Mårtensson har säkert även Växjö DFF:s röst. Smålänningarna åkte i dag på sin första hemmaförlust under Magnus Olsson:s och Maria Nilsson:s ledning. Växjö var klart bättre än senast i Göteborg. Men ändå inte så bra att jag skulle tippa laget på ensiffrig slutplacering.

Innan jag går på toppstriden så var det ett dramatisk tänkt mittenmöte i Eskilstuna i dag. Den matchen bytte jag över till med drygt tio minuter kvar. Därmed fick jag se Eveliina Summanen rulla in Kristianstads segermål till 3–2. Summanens avslut var lika iskallt som Anna Welin:s framspelning var precis. Ett klassmål.

Jag såg alltså det avgörande målet live. I efterhand har jag även sett situationen som blev matchavgörande, den i tolfte minuten där Elise Stenevik räddade med händerna, fick rött kort – samtidigt som Kristianstad fick straff.

Spontant hade jag fått för mig att det inte automatiskt skulle bli målchansutvisning när man dömer straff. Men vid en snabbkoll i reglerna hittar jag bara formuleringar om lindring vid tacklingar. Det är således fullt möjligt att domare Sara Persson tog ett korrekt beslut.

När vi ändå är inne på domarna så är det värt att ta upp två andra domslut för hands i straffområdet. Både i Piteå och Örebro inträffade situationer där bollen träffade en medspelares arm när en försvarare försökte rensa bort bollen. Både Tess Olofsson och Pernilla Larsson blåste straff.

Personligen tycker jag inte att någon av situationerna borde vara straff. För i båda fallen missgynnas ju det försvarande laget av att rensningarna stoppas av armar. Men det är inte jag som skriver reglerna.

Handsregeln är inte okomplicerat formulerad. Men i de här fallet känner jag mig ändå rätt säker på att Olofsson gjorde rätt som blåste straff till Piteå, medan Larsson gjorde fel som blåste straff till Göteborg.

I båda fallen kom bollen snabbt från kort avstånd, vilket är förmildrande omständigheter vid hands. Dock är det så att all hands ovanför axelhöjd skall bestraffas. Och Frida Maanum hade sin arm ovanför axlarna i Piteå, medan Frida Abrahamsson:s arm var i brösthöjd i Örebro.

Nu skipades ändå rättvisa då Moa Öhman snyggt räddade Göteborgs feldömda straff (slagen av Vilde Böe Risa) i 15:e minuten. Faktum är att Göteborg även slog en straff i ribban två minuter tidigare. Göteborg vann till slut efter att Natalia Kuikka nickat in segermålet efter en hörna i den andra halvleken.

Tillagt i efterhand: Jag såg att göteborgarna själva var osäkra på vem som gjorde målet. Det skulle kunna antyda att Kuikka inte är på bollen., utan att det är ett självmål av Karin Lundin. Emma Kullberg har fått det officiellt. Hon har en touch på bollen, men den är ju innan Kuikka och Lundin går upp i sin duell. Så Kullberg kan aldrig räknas som målskytt. Antingen är det Kuikka eller självmål. Målet ser du 1.55 in i det här klippet.

Trots att det var 0–0 i paus tycker jag på många sätt faktiskt att Göteborg spelade bättre i den första halvleken i dag än man gjorde före paus senast, då man ledde med 3–0 mot Växjö. Det kändes lite lugnare och lite mer koncentrerat i dag.

Och trots att Göteborg nu är nya serieledare undrar jag om inte tränarduon Mats Gren och Jörgen Ericson har lite huvudvärk över hur de skall formera sitt anfall. De två senaste matcherna har fjolårets skyttedrottning Rebecka Blomqvist fått börja på bänken.

Istället har Stina Blackstenius gått in i startelvan. Och utöver att hon sprang offside minst en handfull gånger redan före paus så känns Blackstenius pigg och het. Bättre än jag sett henne på länge.

Ändå känns det inte givet att matcha Blackstenius på topp. Hon är ju nämligen inte en forward som samarbetar med övriga laget. Hon gör sin löpning för att få bollen i djupled, något hon är bra på. Men med Blomqvist längst upp på topp får Göteborg ett bättre lagspel. Tredje kuggen Pauline Hammarlund känns mer anpassningsbar än de andra två, och bör nog ha en ganska säker startplats.

Tränarna skall alltså välja mellan Blackstenius tyngd och Blomqvists smartness. Det är verkligen inget lätt val. För den som väljs bort riskerar att tappa självförtroendet.

En som har tappat mycket av självförtroendet är Rosengårds Anna Anvegård. I dag blev hon dock bokförd för ett mål. Hennes straff gick dock i ribban och ut, och målskytten bör ändras i protokollet till självmål. Om bollen inte träffat i målvakt Katie Fraine:s rygg skulle det ju aldrig ha blivit mål.

Kanske ändå att Anvegård kan få lite självförtroende av att ha varit sista utespelare på bollen vid ett mål. Jag hade Växjö–Rosengård på mobilen som andramatch fram till och med Mimmi Larsson:s hela matchavgörande 2–0-mål.

Rosengård gjorde ingen stormatch. Men det var ändå tydligt att de jobbat på att få till ett lite rakare och direktare anfallsspel. Länge saknades den rätta tajmingen, men känslan är ändå att Malmöklubben har lokaliserat sina problem och börjat agera för att åtgärda dem. Och fördubblad målskörd lär ju kännas skönt för laget.

Slutligen till Piteå och dagens första match. Det var en intressant historia, där taktiken stod i fokus i den chansfattiga första halvleken. LFC valde att vara lite mer försiktigt i uppspelsfas än tidigare. Kanske berodde det på att Nilla Fischer satt på bänken. Men man sköt inte upp ytterbackarna på samma sätt som tidigare, och man tog inte heller ner Petra Johansson som vänsterback. Det såg rätt statiskt ut i början, Piteå var det något bättre laget de första 20 minuterna.

Sedan hörde man LFC-ledningen ropa ut instruktioner om att man skulle vrida på mittfältstriangeln så att spetsen pekade framåt. Plötsligt tog LFC över. Och även om det var jämnt och chansfattigt var det inte helt ologiskt att gästerna gjorde ett ledningsmål i halvlekens slutminut.

Det var Ebere Orji som akrobatiskt nickade in Frida Maanums precisa hörna. Om nu bollen verkligen var inne. På tv-bilderna är det omöjligt att se vilken väg bollen tog från ribban till Guro Pettersen:s famn. Min spontana känsla var att bollen inte var inne. Men eftersom ingen Piteåspelare protesterade antar jag att min känsla var fel, och att domarna hade rätt.

Efter paus öppnade sig matchen. Linköpingsbacken Johanna Alm blev lite av nyckelperson. Först var hon inblandad i ett missförstånd i eget straffområde, och nickade fram Nina Jakobsson till 1–1. Strax efter gjorde Alm en grym räddning bakom egen målvakt när Fernanda Da Silva bara skulle peta in ledningsmålet i tom kasse.

Och precis när matchklockan passerat 60 minuter slog Maanum en läcker genomskärare som friställde Alm på högerkanten. Linköpingsbacken slog ett precist inspel till Orji, som petade in sitt femte mål för säsongen.

Just Frida Maanum och Ebere Orji är klasspelare som gör att LFC hela tiden känns sylvasst framåt. Till slut fick jag det till 7–7 i klara målchanser, vilket gör att 2–2 både kändes logiskt och rättvist. Men faktum är att jag imponerades av både Piteå och Linköping. När det blev toppmöte visade båda lagen hög klass. Det blir spännande att följa båda framöver.

Slutligen har jag ju skrivit lite om Sportbladet Play och deras kommentatorer. I dag var han som skötte snacket från Örebro riktigt bra. Och Marcus Bühlund är ju alltid både påläst och stabil. Men de som kommenterade från de andra arenorna får bakläxa.

Det är ju tydligt att de inte läser den här bloggen, för då hade det inte varit så vansinnigt många namnfel i dag. Huvuddelen av dagens kommentatorer hade inte tagit Bengt Skött:s uttalskurs. Och han som kommenterade från Piteå var jobbigt dåligt påläst på LFC. Bland annat kallade han Ebere Orji som Orji Ebere.

Nu är han inte den enda som tror att hon heter så. Men Ebere är förnamn och det står Orji på tröjan eftersom det är efternamn. Här är förbundets databas en bov i dramat, där står det just Orji Ebere. Men det har till slut gått att få rätt på Halimatu Ayinde:s namn i den databasen. Så kanske att någon kan fixa så att även årets ena skytteligaledare får rätt namn i de officiella papperna framöver?

Tillagt i efterhand. Ser på förbundets hemsida att Loreta Kullashi till slut fått sina ”saknade” mål, och nu står på fem i den officiella skytteligan. Bra jobbat av den som fixade det.

Tillagt i efterhand 2: Tyvärr är det nu bekräftat att Växjös Stina Lennartsson har drabbats av en korsbandsskada och därmed har spelat klart för i år.

11 tankar på “Vittsjö, Växjö och Umeå vill nog ha stängd serie

  1. Jag är i grunden för 14 lag i allsvenskan, men för mig skulle det kännas fel att mitt under pågående spel ändra reglerna för att rädda kvar lag med problem. Skulle man nu ändå få för sig detta måste rimligen iaf ett lag åka ur och tre gå upp.

    • Jag tror inte att det blir någon förändring av reglerna, i varje fall om förutsättningarna fortsätter att vara som nu. För egentligen bör man ju i så fall stänga alla serier. Och man vill väl knappast utöka antalet lag i elitettan och division I. För att Mårtenssons förslag skall få gehör krävs det nog att pandemin ställer till det ytterligare i höst.

  2. Jag har svårt att uppbåda intresse för diskussion om fler eller färre lag i serien just nu.

    Är dock väldigt intresserad av hur nykomlingarna ska klara sig. Jag har tippat att både Uppsala och Umeå klarar sig kvar. Nu är det mycket kvar, men nog har Uppsala visat en imponerande stadga, framför allt, som man normalt inte förknippar med nykomlingar.

    Umeå då? Jag har sett ett par av deras matcher och tycker ändå att jag ser kvaliteter som borde kunna komma ut på ett tydligare sätt. Therese Simonsson kommer bidra med ett antal mål, bara det är värt mycket. Tror bottenrejset blir jämnt, med 4-5 lag inblandade.

    • Så här långt tycker jag att Umeå och Växjö har varit de två klart sämsta lagen. Det är således ingen slump att de ockuperar de två sista placeringarna. De har gjort minst mål och båda finns bland de tre lag som släppt in flest.

      Växjö har dock haft ett riktigt tufft spelschema – de har mött alla tre topplagen. De kanske kan rycka upp sig när de möter annat motstånd. För Umeå ser det däremot mörkt ut. De känns både för svaga längst bak och längst fram. Känslan är att UIK kommer att få väldigt svårt att hålla sig kvar utan förstärkningar.

      Uppsala har inlett med imponerande stadga. Dock har de ännu inte mött något av de lag som slutade topp fem i fjol. Så även om känslan kring laget hittills är positiv får vi nog vänta några omgångar till innan vi fullt ut slår fast om Uppsala är fågel, fisk eller mittemellan.

      Spelmässigt har inte Vittsjö sett ut som ett bottenlag. Men skadebiten kommer att bli en viktig faktor i år. Det gäller för lagen att kunna hantera det slitage som det täta spelschemat skapar. Och på den fronten är Vittsjö riktigt illa ute.

      För övrigt roade jag mig med att se hur lagen har roterat hittills. Här är är en lista över hur många utespelare i vardera lag som har full speltid så här långt. Inom parentes är hur många som ingått i startelvan i alla fyra matcher:

      5: Vittsjö (8), Kristianstad (7), Linköping (7), Eskilstuna (6), Växjö (6)
      4: Örebro (9), Djurgården (6),
      3: Umeå (8),
      2: Göteborg (8), Piteå (7),
      1: Rosengård (5),
      0: Uppsala (7),

      Det här är ju ingen vetenskaplig mätmetod. Men man kan ju läsa ut att Rosengård tycks vara det lag som jobbar allra mest med att rotera och fördela speltid.

      I andra änden är Örebro och Vittsjö de som hårdast hållit fast vid sin startelva. Vittsjö hade ju sannolikt haft samma tio utespelare i startelvan i alla matcher om inte Clara Markstedt varit avstängd och Ebba Hed haft skadekänning senast.

  3. Håller med, Umeå har varit sämst tillsammans med Växjö. De har märkbart svårt att komma till farliga avslut.
    Klubben valde att inte förlänga kontraktet med fjolårets bästa målskyttar: Ebere Orji 11 mål och Annina Wede 8 mål (Orji flera assist). 2017 kom Orji på sommaren till UIK och gjorde 5 mål på åtta matcher i Elitettan.
    Vad som ligger bakom petningen av Orji vet bara UIK:s ledning. Kan ha varit något klen fysik, men då är det väl bara att göra som Linköping – att träna upp henne så att hon orkar bättre! För på fotbollstekniska grunder stod hon i en klass för sig.
    Det visar hon inte minst nu i damallsvenskan. Förutom fem mål har Orji stor del i LFC:s starka säsongsstart. Hon är även en bra targetspelare som får fast bollen där uppe, hon jobbar också hårt för sina lagkamrater.
    Möjligen har UIK som nykomling fallit i den naiva fällan: ”Kan själv.Våra spelare är bra nog”.
    Visst, de har en uppsjö av unga och lovande spelare men det är en väsentlig skillnad att prestera och leverera i den högsta serien.
    Men – det är 18 matcher kvar….

  4. All heder åt målvakten Moa Öhman som storspelade och höll kvar Örebro i matchen mot Göteborg. Tack vare hennes agerande blev matchen spännande ända in i slutet då Göteborg bara lyckats förvalta en av Göteborgs _väldigt många_ målchanser.

  5. Trist med ett sent straffmål mot LFC i en match som man enligt mig borde ha vunnit. Ja Piteå skapade en hel del chanser men faktum är att båda deras mål känns som tillfälligheter, det första är en kommunikationsmiss i LFC:s försvar och det andra en slumpsituation som blir till straff. Ja det är straff enligt regelboken men med tanke på att man är försvarande lag, att det är fysiskt omöjligt att hinna reagera för Maanum och framförallt att man inte tjänade på det hela så känns det bara fel.

    Totalt sett så är väl ändå en pinne uppe i Piteå helt okej även om jag gillade att man verkligen kunde se att laget inte var nöjda med det. Nu har man chansen att i princip såga av Eskilstuna som vid förlust kommande omgång kommer ha långt upp till toppen, som det sett ut hittills bör man ha goda chanser till att lyckas med det.

    • Känns som att du blundar för att Eskilstuna denna säsong vunnit över Rosengård och spelat oavgjort mot Göteborg. I mina ögon är det fifty-fifty i fallet Linköping – Eskilstuna.

      • Det kommer som vanligt när lagen möts vara jämt och tufft, särskilt intressant blir förstås den nigerianska landskampen som sannolikt blir avgörande för var poängen hamnar. Vi kanske tolkar ‘goda chanser’ olika, jag menade att jag tror man kommer vinna men inte att det skulle bli lätt.

  6. Detta handlar inte specifikt om en matchavgörande handssituation i Piteå senast. Jag vill bara – återigen – belysa den svårtolkade, förvirrande regel som i fotbollen kallas hands. För övrigt en märklig definition då det i princip gäller hela armen, inte bara handen. Att denna smått bisarra regel lever kvar är däremot inte så märkligt då den har sitt ursprung i lagsporternas vagga – England. Precis som fallet är med discipliner som cricket och tennis, för att nu nämna några med ursprung i brittisk 1800-talshistoria. Alla med sina unika regler. Fotbollen har kallats den mest konservativa av alla idrotter. Förändringarna här är minst sagt marginella och för inte fram mot något som gör livet lättare för de domare som måste brottas med dem.

    Jag tycker att det finns goda skäl till att omdefiniera handsregeln till att gälla endast två lägen: dels där en spelare medvetet använder hela armen till att stoppa en boll, dels där spelaren lika avsiktligt boxar bort en boll i en matchsituation. Då skulle vi kanske äntligen slippa ”tjafset” om en centimeter hit och dit när bollar också oavsiktligt träffar armen. Ja, ja, men detta är förstås helt utopiska önskedrömmar…

  7. Noterade att Vittsjö, som sägs ha brist på spelare, hade två spelare med mot Djurgården som man valde att inte byta in.

Lämna ett svar till The Independent Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.