Sverige slog Färöarna borta med 5–0 (3–0). Jag såg ungefär 60 minuter av matchen. Jag lyckades missa ungefär en halvtimme eftersom jag inte var vaken på att det var en ny länk som gällde för andra halvleken.
Ibland blir man rätt förvånad när man läser om hur andra ser på en match man har sett. Idag blev jag mycket förvånad när jag såg Göteborgspostens rubrik om matchen: ”Schough låg bakom det mesta för Sverige.”
Olivia Schough slog passningen till 1–0-målet, och nickade in 2–0, och gjorde sin bästa landskamp. Men att hon skulle ha legat bakom det mesta var verkligen en fantastisk överdrift.
Hade GP däremot bytt ut ett par bokstäver, och inlett meningen med Schelin hade jag köpt det. Vårt affischnamn gjorde två mål, ett assist – och låg även bakom 1–0-målet. För om inte Lotta Schelin vaket hade släppt bollen förbi sig hade Schoughs halvdana inspel bara blivit just halvdant. Nu fick Schough istället assist till Caroline Seger.
Seger är för övrigt fantastisk i den defensiva rollen i match efter match. När hon håller sig borta från de avgörande passningarna, är hon verkligen en världsstjärna. Dessutom har hon blivit matchvinnare flera gånger sedan hon fick färre offensiva uppgifter. Kul.
Tillbaka till Lotta Schelin. Jag gnäller med jämna mellanrum på henne. Det beror inte på att jag tycker att hon är dålig, utan på att jag tycker att hon kunde ha varit ännu mycket bättre än hon är. För hon skulle kunna vara väldigt mycket bättre, om hon sprang smartare. Även idag hade hon ofta konstiga positioner. Fast fixar man till fyra mål så är det lätt att förlåta.
Men tänk er att korsa Schelins fart och målkänsla med Therese Sjögran:s smarta fotbollshjärna. Den spelaren vi hade fått då hade varit ostoppbar. Den hade definitivt kunnat leda oss till OS- eller VM-guld. Eller både och.
Just Sjögran var väldigt stabil och bra idag. Det var även Malin Diaz. Diaz höll i bollen, och bjöd ibland på lite trolleri och publikfrieri. Sjögran rörde sig, och spelade smart.
Jag hörde att Pia Sundhage var lite besviken på bolltempot i SVT. I den första halvleken tycker jag faktiskt att landslaget spelade riktigt bra. Av den andra såg jag bara sista kvarten, och där känns Sundhages kritik motiverad. Den perioden var det rätt mycket onödigt kladdande på bollen.
Dock är ju Färöarna ett så dåligt motstånd att det känns rätt meningslöst att analysera sönder dagens match. Viktigast är de tre poängen, och att vi tog ett par steg ytterligare i riktning Kanada.
* England är ännu närmare VM-slutspelet än oss. Dagens 2–1-seger borta mot Ukraina innebär att engelskorna har 24 poäng, en summa som faktiskt kan räcka till gruppseger. Men England gör bäst i att vinna en match till, och 100-procentigt säkra sin VM-plats.
I samma grupp vann Wales i Vitryssland, vilket gör att Jessica Fishlock och hennes kompisar på allvar blandar sig in i kampen om de två sista playoffplatserna. Italien och tvåan i Sveriges grupp känns givna.
Sedan kan det faktiskt bli fyra andraplacerade lag som samtliga tappar åtta poäng; Ryssland, Island, Holland och Wales/Ukraina. Mellan dem blir det i så fall en målskillnadsaffär, och då ligger Holland väldigt bra till.
Så här är läget i kampen om playoffplatserna nu när VM-kvalet tar sommaruppehåll:
G1
Ryssland 7 matcher –5p
G2
Italien 8 –5p
G3
Island 7 –8p
Danmark 7 –9p
G4
Sverige 7 –0p – lär vinna gruppen
Skottland 8 –3p
G5
Norge 8 –0p – lär vinna gruppen
Holland 8 –5p
G6
England 8 –0p – lär vinna gruppen
Wales 8 –5p
Ukraina 6 –8p
G7
Frankrike 7 –0p – lär vinna gruppen
Finland 6 –3p
Österrike 8 –9p
* Slutligen så bröts Mallbackens segersvit i elitettan idag. Kvarnsveden vann seriefinalen på hemmaplan med 1–0, och befäste därmed sin andraplats.
Det känns inte omöjligt att det blir just Mallbacken och Kvarnsveden som ligger på de två uppstigningsplatserna när sluttabellen är klar.
Men i ett konstigt påannonserat inslag om Mallbacken i Radiosporten i helgen kom det fram intressanta uppgifter. Den konstiga var att inslaget presenterades som att det redan var klart att Mallbacken går upp.
De intressanta uppgifterna, som Radiosporten inte fördjupade sig i, var att Julia Karlenäs och Emmie Johansson sannolikt lämnar laget nu i sommar för att plugga i USA. Det är två blytunga förluster, som faktiskt kan kosta laget seriesegern. Mallbacken verkar ha en förståndig styrelse, som inte handlar för pengar som de inte har. Därför lär de inte bli desperata i jakten på ersättare. Men någon ersättare lär laget behöva – om man vill gå upp.
En blogg om internationell damfotboll 
Ibland instämmer jag till stora delar av dina tankar på vissa matcher, men i dagens så går våra tankar isär lite.
Jag undrar lite ditt resonemang om att Malin Diaz gjorde en bra match? Det enda jag håller med dig angående Diaz var ”att hon höll i bollen och trollade lite”. Jag förväntar mig att man bidrar till spelet, och helst påverkar det i en positiv bemärkelse, antingen genom att skapa chanser åt andra, eller att göra mål själv. Jag tror mig minnas att hon bröt in en gång från kanten och fick in bollen i ett hyfsat farligt område. Annars så tycker jag mest att hon ockuperade samma plats hela tiden. Tycker att hon för ofta dribblade med sig själv, bara för att sedan återlämna bollen till Seger, som gav henne den i första stadiet. Samarbetet med Rubensson såg inte heller för bra ut, med för få ”vanliga” överlappningar med fart.
Vidare så tycker jag att Seger och Schelin var OK, inte något glänsande spel, men å andra sidan så glänser kanske alla mot en mycket sämre motståndare. Även jag tyckte att farten saknades, och vissa spelare, bla Diaz och Rubensson verkade ibörjan ha lite problem med mottagandet av bollarna. Första touchen var ofta dålig, och de fick då snabb press på sig. Skall man då skapa något från stillastående, så blir det ofta dåligt. Schough var företagsam, men det resulterade inte i så mycket som GP vill framställa det som.
När Sverige möter bättre lag, top 10, så tycker jag att mer fysiska spelare och speciellt anfallsinriktade inte bidrar mer än andra, då dessa lag är såpass bra tränade att fysiken inte riktigt kommer till sin rätta. Därför tyckte jag att det var bra att Jenny Hjolmann kom in, för att ta med sig lite mer ”jävla anamma”, för alla spelare vi har på plan är ofta alldeles för snälla. Den enda spelare som har lite jävulskap i sig, är Sjögran. Schelin, trots sin storlek är ofta alldeles för snäll, och det är synd då hon säkert skulle kunna knycka in en och en annan boll i mål och hon bara var lite mer elakare, naturligtvis på ett snällt och tillåtet sätt. Jag tycker Hjolmann är den enda som har det där jävulskapet i sig, att tränga sig förbi, använda sin styrka. Därför tycker jag vidare att det skulle vara så himla bra, om man hade fysiska anfallsinriktade spelare i sådana här matcher som Stina Blackstenius, som inte ger sig utan kämpar sig förbi.
Schelins elakhet är ofta allt för snäll, och resulterar ofta att hon orsakar en frispark och själv åker ner i backen. Efteråt ser man en Schelin som tittar mot domaren sittandes på marken med handen uppe, och tittar lite med ett leende mot domaren med en blick som förtäljer ”-Var det där verkligen en foul?”
En annan sak, varför försöker inte svenskorna att lyfta in lite bollar mot de mindre Färöiskorna? Vi är väl starkare, och ville inte Pia se bättre huvudspel? Allt plottrande kring straffområdet mot ett handbollsförsvar ger väldigt sällan bra chanser. Vi har en lång Lotta, vi har två bra huvudspelare i dagens mittbackar (Sembrandt och Fischer), och jag tycker nästan att man mot ett lag av Färöiskt kaliber kan undvara en av dessa någon enstaka gång förutom fasta situationer. Låt någon annan täcka upp för dem där bak i dessa situationer. Naturligtvis menar jag bara att man skall testa när man möter en sådant lågt försvarsspel som dagens, och inte när man möter toppnationerna.
Vidare så är det oroande att vi skapar så få chanser mot dessa lag, och i och med detta så få mål. Schweiz som är ett sämre lag lyckas betydligt bättre mot ett lag som Serbien idag, på bortaplan dessutom. Visst, Serbien kanske inte är så försvarsinriktade som Färöarna, men det är lite bekymmersamt. Tyskland är ett bättre lag än Sverige, men varför lyckades de gång på gång få sådana fina resultat mot lag som är utanför topp 10, men inte vi. Vill minnas att Lotta gästade Morgongänget och berättade att de mötte Azerbajdzjan och vann med 0-17. Tror att det var kvalet till Tysklands VM 2011. Klippet finns nog kvar på YouTube. Ja, Azerbajdzjan är säkerligen ännu sämre, men det är lite oroväckande att anfallsfotbollen inte alls utvecklas i landslaget. Jag säger inte att vi måste vinna dubbelsiffrigt, men jag tycker vi har alldeles för svårt att att komma till chanser, och var finns distansskotten?
Jag får väl kasta in en liten brasklapp för min analys, då jag delade min uppmärksamhet mellan Colombia–Elfenbenskusten och Sverige–Färöarna, och dessutom missade ungefär en halvtimma i andra halvlek.
Men min bild av Diaz insats var att hon inte visade någon respekt för landslagströjan, vilket flera andra verkar göra. Hon är bolltrygg och kan hålla i bollen ett par sekunder, vilket också kan vara bra. Diaz höll i bollen på högerkanten, och lockade därmed ut flera blåklädda försvarsspelare ur straffområdet.
Fart och kraft är ju inte de enda tänkbara segervapnen mot ett tätt försvar som Färöarnas. Kan man locka över motståndarna på ena kanten, för att sedan snabbt vända spelet till den andra är mycket vunnet.
Nu var spelvändningarna ofta tyvärr lite väl långsamma. Dessutom var forwards rörelsemönster ofta tveksamt. För i sådana här matcher hänger väldigt mycket på hur forwards kan löpa bort motståndare och öppna ytor för andra spelare. Och tyvärr verkar inte Lotta Schelin veta hur hon skall agera i sådana här matcher. Hon yrar omkring väldigt mycket. Lika fantastiskt stark och svårstoppad som Schelin är med boll, lika vilsen är hon ofta utan.
Det är också en anledning till att vi inte gör så många mål mot blåbärslag. En annan är ju, som du är inne på, huvudspelet. Tyskland har ju exempelvis flera offensiva spelare som är urstarka i luftrummet. Alltså kan de peppra blåbärslagens straffområde med inlägg. Det kan inte Sverige. Men visst skulle Sundhage kunna flytta upp exempelvis Sembrant mot ett lag som Färöarna. Jag tror helt klart att det hade varit mer plus i offensiven än det hade varit minus i försvarsspelet.
Schweiz har vassare kantspelare än oss, spelare som slår sina ytterbackar gång på gång. Gissar att det är ett skäl till att de öser in mål mot blåbärsgäng. Möjligen kan det även vara så att motståndarna inte backar lika långt mot Schweiz som de gör mot oss.
Ett viktigt skäl till att vi vräkte in mål för några år sedan, men inte gör det längre, heter Victoria Svensson. Hon var både den smarta straffområdesspelaren, och en lysande framspelare. Ingen har klarat av att axla hennes mantel de senaste åren. Kanske är det hoppet om att Diaz ska bli den där kreatören och framspelaren som gör att jag gillar hennes spelstil.
När det gäller Azerbajdzjan, så kom 17–0-segern i och för sig efter att Vickan hade slutat. Men kollar du facit från det året så spelade vi 0–0 mot Tjeckien bara fyra dagar innan urladdningen. Så allt var inte bättre förr, för jag ser hellre två 3–0-segrar än en gång 0–0 och en gång 17–0.
En bra analys av Diaz, det är ju bara kolla hennes statistik på alla allsvenska framträdande och dom i landslaget,. Någon kvinnlig messias för målprodultionen är hon knappast.
Det bär mig egentligen emot att slänga ur mig nedvärderande klyschor om damfotboll, men när det gäller landskampen Färöarna.Sverige var det faktiskt mer spännande att se isen smälta bort i grogglaset… ;)
Jo, klasskillnaden mellan topplagen och de sämre är fortfarande alldeles för stor. Snacket om att det inte längre finns några blåbärsnationer är ännu så länge bara snack.
Det var ju nån av de svenska spelarna som menade att man borde ha någon form av förkval till kvalet för att få bort de värsta blåbären. Det sägs ju ofta att det skulle vara utvecklande för ‘sämre’ länder att möta t ex Sverige eller Tyskland men det tror jag inte ett ögonblick på.
Matcher som Sverige-Färöarna är inte bra för någon av länderna och i värsta fall kan nog t o m en del spelare i de sämre länderna bli knäckta av den enorma klasskillnaden på alla nivåer och då har väl ingen vunnit något egentligen ?
Vad gäller vårat Damlandslag tror jag en extra träningsmatch mot något P-14 lag hade varit mer utvecklande faktiskt.
Det finns ett förkval. Och Färöarna vann sin grupp där.
Så åtgärden som måste till är i så fall att minska antalet lag i VM- och EM-kvalet.
Men då riskerar klyftan mellan de bästa och de sämsta nationerna öka ytterligare. Så det här är inte lätt.
Azerbaijan hade något konstigt på gång då. De spelade en bra första hälft i kvalet. Därefter byttes alla (!) spelare i landslaget ut och de började ta storstryk. I samma tider blev förbundet fast för att ha förfalskat födelsedatum för flickjuniorlandskamper. Efter det har landet fått arrangera flick-VM och landet får mycket stöd av FIFA/UEFA.
För mig blev det oklart varför hela landslaget byttes ut och efter det har det inte deltagit i kval.
Vad gäller små länder, så är ju problemet det att de länder som inte klarar förkvalet ofta inte sedan spelar landskamper under ett par år. Då är det klart att de inte gör framsteg.