Kullashi är namnet för dagen

Sverige vann med 3–0 borta mot Sydafrika efter att debutanten Loreta Kullashi gjort två av målen och Sydafrikas backlinje bjudit på ett.

Det var en träningsmatch i januari, och såg väldigt mycket ut som en träningsmatch i januari brukar göra. Hade det inte varit för Kullashis inhopp skulle Peter Gerhardsson inte haft mycket att glädjas åt.

Men under de 45 minuter Kullashi fick visade hon att hon verkligen vill vara med och konkurrera om en plats i startelvan även när det blir riktiga matcher. För det är inte lätt att göra avtryck efter paus i träningslandskamper. Då görs det ju nämligen byten var tionde minut, byten som förrycker spelet och försvårar för spelarna att hitta bra samarbeten.

Men avtryck var just vad 18-åringen från Eskilstuna United gjorde. Två mål och en situation där hon borde haft straff är ju helt enkelt ett lysande facit av en landslagsdebut. Marija Banusic lär få kämpa framöver om hon skall hålla startplatsen som tia.

I övrigt fick tyvärr Peter Gerhardsson samma svar som vi brukade få på Pia Sundhage:s tid. Alltså att det inte får något speciellt bra passningsspel när man väljer tre djupledsgående forwards. Det gjorde Sundhage gång på gång, och det funkade aldrig.

Nu gjorde Gerhardsson ett liknande test, med samma utgång. Stundtals, framför allt under den första halvleken, rullade Sverige boll riktigt snyggt i backlinjen och upp på centrala mittfältare. Stina Blackstenius var även oväntat duktig på att göra sig spelbar i uppspelsfas.

Men när bollen hamnade framför det svenska mittfältet blev det sällan något. Orsaken var huvudsakligen valet av forwards. Man saknade spelare med god speluppfattning som Fridolina Rolfö och Lina Hurtig (som klev av på uppvärmningen) rätt rejält. De är nämligen forwards som söker samarbeten med omgivningen. Både Blackstenius och Sofia Jakobsson är väldigt duktiga i djupled, men ingen av dem är speciellt bra på att kombinera med lagkompisar.

Även om 2–0-målet kom på ett fint samarbete mellan just Montpellierspelarna.

Och Olivia Schough var som hon brukar i landslaget. Bra intentioner, men inte tillräckligt bra genomförande. Det blir hela tiden bara nästan bra.

I den första halvleken skapade Sydafrika fler riktigt vassa chanser än Sverige, jag räknade till 3–2. Efter paus hade vårt landslag god kontroll i defensiven, och så fixade ju Kullashi målen.

Faktum är att bara en svensk lyckades bli tvåmålsskytt i landslaget i fjol, och det var Kosovare Asllani vid två tillfällen. Fjolårets skytteliga i landslaget såg för övrigt ut så här:

5 mål: Asllani.

3 mål: Lotta Schelin.

2 mål: Blackstenius, Hurtig, Nilla Fischer och Caroline Seger,

1 mål: Jakobsson, Rolfö och Linda Sembrant,

32 thoughts on “Kullashi är namnet för dagen

  1. Kullashi tog chansen och spelade med pondus och finess. Samarbetet med Blackstenius resulterade i ett mål och Kullashi hade ju henne som passningsalternativ även vid sitt andra mål. Blackstenius passning till 2-0-målet visade det vi alla vet – rätt utfört är snett-inåt-bakåt mycket effektivt och Kullashi krånglade inte till det. Hon verkar vara en intuitiv målskytt och sådana kan Sverige aldrig få för många av.

    Även om spelet förrycktes av alla byten, så såg det mesta ut som vanligt. Med hänsyn till alla nya kanske det ändå inte var så dåligt för att vara i januari. Spelförande lag – som vanligt en svag gren hos Sverige. Det går för långsamt och för mycket i sidled i kombination med oprecist passningsspel.

    Bra och nödvändigt att Carlén fick stå, trots att det nog bara var solen som fick henne att svettas. De ”äldre pjäserna” som Lindahl, Fischer, Seger, Sembrant saknades inte nu när de inte var med eller byttes ut. Tror Seger är den som sitter mest löst av de mer etablerade spelarna, medan exempelvis Asllani sitter rätt säkert.

    Visserligen är världsranking ett vanskligt mått, men egentligen borde Sverige (10) slå Sydafrika (54) med mer än två egna mål av en debutant? Har det bara att göra med vänskapskamp….?

  2. Blackstenius skapar mycket med sitt djupledsspel, på egen hand men tycker faktiskt att hon även försöker samspela och kombinera med medspelare, när hon inte själv har målchans eller kommer ur vinkeln, då försöker hon spela in i straffområdet till andra forwards eller mittfältare med inspel eller snett-innåt-bakåt som vid 2-0 målet till Kullashi – har hänt tidigare. Däremot saknas den förmågan helt hos Sofia Jacobsson som är bra i djupled med sin speed och när hon kommer rättvänd och kan gå på mål eller skjuta, däremot är hon ju totalt enögd och saknar förmåga att se upp var hon andra medspelare när målområdet – saknar helt enkelt split-vission och speluppfattning. Sen är det inte enbart forwards fel att det inte blir mycket spel när bollen hamnar framför mittfältet, det är oftast Asllani ensam som får stå för det creativa då Seger oftast är väl långt ner eller inte orkar följa med upp eller spelar för långsamt och i sidled. Man måste ha en defensiv balansspelare – Folkesson tex – samt en offensiv mittfältare och/eller en 10:a och där har vi ju Asslani, Banusic, Hurtig eller Kullashi. Om man skall spela 4-4-2, 4-3-3, 4-1-4-1 är oklart men 3 djupledslöpande forward fungerar ju inte, som du själv skriver, 1 eller 2 sådana, en targetplayer eller en nr 10. Själv hade jag nog valt en targetplayer Blackstenius tillsammans med Hurtig på topp samt en 10:a – Banusic om hon återfår vårformen från 2017 eller Kullashi om hon fortsätter med sin utveckling – samt en offensiv mittfältare i Asslani och en defensiv dito i Folkesson. Backlinjen beror ju på om det är 3-4-3 eller 4-4-2 men där finns det ju att välja på, tycker inte Fischer är så given. Ingen Schoug, Jacobsson avbytare och inhoppare.

  3. Alltså Rydén, Blackstenius ”oväntat duktig” osv. Nej, hon är landets internationellt bästa spelare i dagsläget. Bra iaf att du och din journalistkår, upptäckt Kullashi nu, det tog ett tag lol. Återigen hon är klart mest lovande i Sverige, spela in henne nu direkt – var du vill. Det var ett fasligt hallå när jag sa att hon skulle ersätta Seger på direkten, kanske börjar fotbollssverige ändra sig nu? Men Gerhardsson och jag verkar iaf överens: Jonna A given som startspelare i blågult och Kullashi in (nu ska bara Schough och Seger trappa ned också, så kan detta bli bra till nästa mästerskap.

    • Det var vaket av dig att notera på ett så tidigt skede att Kullashi var redo för landslaget.

      Däremot lär du inte få rätt i att hon kommer att ersätta Caroline Seger. Kullashis kvaliteter behövs högre upp i planen. I Segers position behövs en passningssäker spelare med god fysik och spetsegenskaper i defensiven.

      När det gäller Blackstenius håller hon hög internationell klass när hon kommer rättvänd med bollen. Felvänd, och i spelet utan boll, är hon däremot långt ifrån världsklass. Men hon visade bättre tajming i det spelet i dag än jag har sett tidigare. Lovande.

      Jonna Andersson har startat de två träningsmatcherna under Gerhardsson, medan Mia Carlsson startade i de båda VM-kvalmatcherna. Nu är ju träningsmatcherna de två senaste matcherna, så du får kanske rätt i att Jonna är given. Men ännu så länge känns det som öppet mellan de båda.

      • Johan Rydén – Förvisso är Blackstenius mycket bättre rättvänd men då gäller det ju att hon utnyttjas så att hon kan vara rättvänd så mycket som möjligt, det hänger ju på uppspelen från mittfält och samarbetet med Asllani och övriga i laget och att Peter G ger direktiv och ser till att hon utnyttjas på bästa sätt. När det gäller Seger och hennes position som eventuellt defensiv mittfältare finns det bättre alternativ, Folkesson är ett, Sembrandt ett annat och Asllani, Kullashi, Roddar eller Banusic mfl får offensiva roller. Nu finns det ju alternativ på mittplan, både defensiva balansspelare och offensiva spelare och nr 10 typer till skillnad från tidigare under Pia och Lilly P:s era då man envist körde med Seger och Dahlqvist samt Schoug trotts att det inte fungerade, vilket var allt för tydligt i EM senast då man blev bortblåsta av Holland och även bortspelade mot Italien på mittfältet.

        • Håller inte med om att Blackstenius är vår enda stjärnforward, och därmed skulle vara självskriven i startelvan. Ser Jakobsson som ganska jämbördig. Och jag ser Hurtig och Rolfö som de bästa alternativen på kanterna. Och då står det mellan Jakobsson och Blackstenius om platsen som spjutspets. De båda har lite olika kvaliteter, så det beror på form och motstånd vem av dem som jag tycker skall starta.

          Jakobsson är en bra försvarsspelare, vilket gör att hon är användbar som kantspelare när Hurtig eller Rolfö är borta. Blackstenius känns egentligen bara aktuell som just spjutspets. Och i den positionen blir det oftast väldigt mycket felvänt spel, hur än direktiven ser ut. Från kanten kommer man oftare rättvänd, men Blackstenius försvarsspel räcker inte till för en kantroll.

          Hennes största styrka hittills har varit att hon har visat en god förmåga att vara bäst när det gäller. Hon har gjort fem mål på 31 A-landskamper, vilket inte är jätteimponerande. Men fyra av dem har kommit i stora mästerskap, vilket tvärtom är otroligt starkt. Det talar för att spela Blackstenius i viktiga matcher. Mot ”sämre” motstånd tror jag däremot att Jakobssons kvicka och lite aviga spelstil kan passa bättre.

      • Blackstenius är en power-forward och det ska hon fortsätta vara. Man kan bedöma utveckling av en spelare på olika sätt. I Blackstenius fall verkar hon exempelvis springa offside mindre nu än tidigare. Och nog har hon i alla fall lite blick för spelet – smörpassningen till Kullashi till 2-0 var ett exempel och om hon valt att själv gå på avslut (inte omöjligt), så hade hon antagligen varit uppe i sex mål. Hade dessutom Kullashi returnerat vänligheten till en sopren Blackstenius strax innan hon satte 3-0, så hade Blackstenius troligen varit uppe på sju mål (Schough har som jämförelse dubbelt så många landskamper 60 och åtta mål – jo, jag vet att positionen på plan har betydelse, men i alla fall…). Nej, fem mål på 31 matcher låter inte särskilt imponerande, men bara antalet landskamper säger inte så mycket alla gånger. Egentligen hade speltid sagt betydligt mer och Blackstenius sågs länge som inhoppare av Sundhage, vilket inte gav så mycket speltid.

        Det där med hur viktiga mål spelare gör är intressant. Ett stort antal mål för en spelare kan se imponerande ut, men om åtskilliga tillkommit i träningslandskamper mot betydligt sämre lag blir bilden litet annorlunda, liksom om de gjorts i final-spel i VM , OS eller EM. Med så (relativt) litet underlag som i Blackstenius fall är det visserligen en indikation på att hon är kapabel att göra viktiga mål, men jag är ändå tveksam till om det är tillräckligt att alltför mycket basera laguttagning på.

        Det är ju inte så många spelare i Sverige, varken nu eller tidigare (45 år tillbaka) som gjort ”många” (vad det nu är) mål. Närmare bestämt nio stycken har petat in 25 eller flera mål i landslaget. Sex av dem har slutat, en är i limbo (Schelin 88 mål) och två var på planen i Sydafrika (Seger 25 pytsar och Asllani 30). Undrar hur deras målfacit skulle se ut om vi räknade ”målpoäng” istället? Kanske så här: 10 poäng för mål i VM-, OS-, EM-final; 7 poäng för mål i finalspel i dessa mästerskap; 5 poäng för mål i gruppspel; 3 poäng för mål i kvalspel till mästerskap mot högre eller max tio placeringar lägre rankade lag; 2 poäng för mål i kvalspel mot mer än 10 placeringar lägre rankade lag och 1 poäng för mål i tränings-/vänskapslandskamper. Med ”målpoäng” skulle exempelvis Dahlkvist och nu diskuterade Blackstenius hoppa upp i bit i ”scoren”….

    • The Guardian – Håller med om Blackstenius som är vår ändå forward av klass – rättvänd eller felvänd. Sen kanske hon inte har ”världsklass” felvänd men nu gällde det ju landslagsklass och spelförmågan felvänd förbättrar hon stadigt. Given som toppforward – frågan är bara vem som skall komplettera henne. Hurtig är given som offensiv spelare, frågan är bara om det skall vara i 3-4-3 formation eller 4-4-2. Kullashi var sensationellt bra, inte bara för målen utan hennes rörelseschema, förmåga att vara spelbar och krångla sig ur täta närkamper, men får väl spela ett par matcher till mot bättre motstånd innan hon kan anses given som offensiv mittfältare eller 10:a. Schoug behöver inte trappa ner, fortfarande ung, men hon är ingen startspelare i landslaget, varken som forward eller mittfältare, däremot kan nog Seger börja trappa ner, långsam, behandlar bollen för länge och platsar ej som offensiv mittfältare längre och knappast som defensiv heller där är Folkesson ett bättre alternativ.

      • Bra! Det där med Blackstenius förstår inte svenska journalistkåren (hur mycket skapar hon inte framåt i svenska landslaget, i mästerskap, liksom?). Kullashi rör sig och spelar som ett proffs, jag och många med mig kan SE det. Så helt rätt. Hon är en del av framtiden; om hon spelas in nu och i det kommande – ge henne ett par år (tror inte Gerhardsson slarvar bort henne).

  4. Förväntningarna var rätt låga inför matchen.
    Svenska spelare hade bokstavligen en iskall träningsvecka + lite löpträning i december som förberedelse innan avresan till Sydafrika.
    Där väntade chocktemperaturen 25-27 grader varmt. Dessutom träning på hårda och dåliga planer. Med tanke på det får landslaget godkänt.
    Kul för Kullashi, vilket inhopp! Men ger stora plus till lagkamraten hb Hanna Glas. Inte många fel där!
    FK har en tydlig idé hur man vill spela. Klara besked gillas verkligen av spelarna.
    Alltså helt i motsats till Pia Sundhage & Lilie Persson. Där ett vimsigt ledarskap, ständigt byte av spelsystem och spelare, innebar ett osäkert landslag.
    S & P skapade också onödiga spänningar i gruppen genom att ge fördelar till vissa spelare.
    Funderar fortfarande över hur det gick till när Sundhage fick jobbet som FK för F15…?
    En synnerligen viktig åldersgrupp som behöver ett tydligt ledarskap.

    • Kul för Kullashi. EU har varit bra för henne – nån har lyckats ta ut henne att dribbla i tid och otid Vilket hon gjorde i AIK. Även om man är bra måste man kunna vara ödmjuk, kanske har hon fått lära sig det också i EU . Såg dem mot Hammarby i serien och då var det absolut inte landslagsklass på varken henne eller Schoug. Tycker inte hon gör så mycket på egen hand men det är onekligen en styrka att stå rätt placerad och ha förmågan att trycka in bollen. Vore intressant att se henne mot ett bättre lag – kan hon göra viktiga hemjobb också? Men hon är bara 18 år så hon har tiden för sig, kommer nog att blomma ut ännu mer.

  5. Ping: Sydafrika var ingen match – Mallory Pugh matchvinnare mot Danmark | Hattrick

  6. Johan Rydén – Blackstenius är självklar som forward, hon är överlägsen Jacobsson som enbart är snabb men enkelspårig och saknar Blackstenius genombrottstyrka, hårdhet och förmåga att skapa möjligheter åt sig själv och andra. Vidare saknar Jacobsson Blackstenius speluppfattning och förmåga att se medspelare i position, är ganska enkelspårig och saknar blick för spelet. Både i OS och EM senast såg man Blackstenius styrka mot bra motstånd. Blackstenius är bättre än Jacobsson i allt – rättvänd eller felvänd – och ett anfallspar med Blackstenius blir starkare oavsett vem Blackstenius får spela med – med Jacobsson blir allt annat tunnare vilket Peter G redan har uppmärksammat och spelar Blackstenius mest som startspelare. Även samspelet med mittfältet är mer konstruktivt med Blackstenius. Enda alternativet för Jacobsson som ordinarie är att Peter G spelar med 3 forwards.

    • De som ser Blackstenius och Jakobsson mest, lagledningen i Montpellier, verkar inte tycka att Blackstenius är överlägsen i jämförelse med Jakobsson. Sedan Jakobsson kom tillbaka från sin korsbandsskada har de båda spelat nästan exakt lika mycket.

      Jag tycker nog att du övervärderar Blackstenius rätt rejält, samtidigt som du undervärderar Jakobsson. Men för landslagets skull hoppas jag att Blackstenius framöver kommer att vara precis så suverän som du säger att hon är.

      När det gäller matchningen i landslaget har vi inget facit ännu. Visst har Blackstenius varit ordinarie, men det har ju Jakobsson också. Hon har startat i båda de landskamper som spelats sedan hon blev frisk. Gerhardsson har inte tvingats välja mellan de båda ännu. Och hans ursprungsuppställning mot Sydafrika, med Hurtig i tiarollen, antyder att vår förbundskapten väldigt gärna vill ha med Jakobsson på planen.

      • Johan Rydén – Möjligt att jag övervärderar Blackstenius och nedvärderar Jacobsson men det beror på jämförelsen under lång tid, både under Pia och nu under Peter G. Stinas målfacit 5 mål på 31 matcher är ju inte så imponerande men då skall man komma ihåg att Stina under lång tid under Pia:s ledning inte var startspelare utan endast avbytare och inhoppare oftast sent i matcher som The Guardian påpekade. I OS fick hon ju enbart chansen tack vare att Rolfö oturligt skadade sig och gjorde då ett klassmål mot USA efter en sällsynt bra djupledsboll av Dahlqvist – en av de få djupledspass som Stina fick att jobba med. I finalen var Stina otroligt nog inte startspelare utan kom in i 2:a och gjorde då ytterligare ett klassmål 1-2. I EM var hon ju klart bästa forward och skapade mycket och gjorde 2 mål – missade dock ett jätteläge mot Holland. Rolfö hade bra intentioner fram till avgörande lägen då passet oftast missade och brände 2-3 jättechanser då hon tog i för mycket eller fel-timade bollen. Men Rolfö har kvalitteér, men har varit skadedrabbad och få se om hon kan komma tillbaka och konkurrera om forwards-platserna. Så facit ”ljuger” ibland, Stina har inte så mycket speltid som hennes 31 matcher visar. Min teori om vem som är bäst grundar sig på Blackstenius offensiva kvaliteér som djupledslöpande forward och att hennes fysik och närkampsspel är bättre än Jacobsson, som visst har kvaliteér, hon är snabb men bäst när hon får bollen i fritt läge och sämre i löpdueller eller i kamp om bollen. Sen tycker jag att Stina har bättre speluppfattning, ser bättre än Sofia var medspelare befinner sig som ofta ser-bara-rakt-fram och dribblar eller skjuter ur svåra lägen där Stina passar, enligt min mening. Möjligt att Sofia är bättre defensivt (vilket jag har missat) och att båda är bättre rättvända än felvända, (gäller väl alla spelare?). Båda spelarna behöver ju någon som kan slå vettiga djupledsbollar så att man kan utnyttja deras offensiva kvalitteér i djupled – där är nyckeln till ett bra och effektivt anfallspel – men även kombinationer och samspel mellan forward och mittfältare och där är det upp till Asllani och övriga mittfältare att värdera uppspelen och djupledsbollarna men också söka upp forwards och spela vägg eller komma 2-1 vilket varit en brist i landslaget under lång tid under Pia men som nu visar lite bättring i det offensiva spelet. Sen har ju Peter G framlagt sin filosofi och spelidé tydligt ”att spelarna skall ha tydliga roller och att spela på samma sätt som i klubblaget och att man skall utnyttja deras kvalitteér på bästa sätt” – det Johan R betyder troligtvis att Peter G vill att man skall slå bra djupledsbollar på en ”rättvänd” löpande Stina än korta bollar på en ”felvänd” Stina, sen kan man kalla det direktiv eller vad som helst men det torde vara självklar att det är i Peter G intresse att utnyttja Stina på bästa sätt.
        Sammanfattningsvis – tycker Stina B är offensivt bättre än Sofia – om Stina utnyttjas på bästa sätt – och att hon oftast växer i viktiga kvalmatcher och i mästerskap. Sen om man väljer 1 eller båda 2 beror på spelsystem och motstånd. Komplement till dom båda är given, Lina Hurtig, även om jag ser henne som lite tillbakadragen på vänsterkanten (lite som Martens) och kan komma rättvänd och utmana. Rolfö får komma igen och kanske kan konkurrera om någon av forwardsplats eller mittfältare.
        Over and out.

    • Tillägg. Kolla förresten gärna på 2–0-målet igen. Det är tre spelare som gör det väldigt bra. Jakobsson, som driver fram och slår den öppnande djupledspassningen i precis rätt tidpunkt. Blackstenius, som löper ut perfekt, och skapar yta för djupledspassningen, och som väntar in rätt läge för inspelet. Och Kullashi som är kall och tydligt visar var hon vill ha bollen.

      Som jag skrev i ursprungsinlägget, Blackstenius var bättre på att göra sig spelbar än jag sett tidigare. Hon verkar ha lärt sig en del i Montpellier, för hon stod för fler smarta löpningar än man är van vid att se. Tidigare har det mest varit löpningar rakt fram, på kraft.

      • Noterar här bara lite lätt att du själv har henne som klart bästa svenska i sommarens EM-slutspel och värdesätter hennes offensiva insatser positivt i din betygsättning – var väl inblandad i allt* som resulterade och blev farligt offensivt? Bara en sån sak, Rydén.
        Om Blackstenius bara får en framspelare av klass från mittfältet – det vill säga, om Sverige kan få till något passninsspel överhuvudtaget – så kan hon göra massor* (läs: massor) av mål i landslaget under de tio kommande åren. Det är en spelare som ska ha bollen levererad i och omkring straffområdet, för att göra mål. Det ska inte bara vara långbollande (inte alls, faktiskt). Det blir lite lättare att röra sig rätt som anfallare och striker om du har medspelare som kan hålla i bollen och spela den med tajming; lättare att göra sig spelbar, helt enkelt. Kanske finns det i Montpellier, precis som det fanns i Linköping (men saknades i Sundhages landslag – ja, det gjorde det definitivt). Så det är lite slafsigt att skriva att det ”mest varit löpningar rakt fram”; vad sjutton skulle hon göra när det bara tjongades långbollar? Nej, du har en lite löjlig inställning kring det här Rydén. 🙂 Blackstenius är en fantastisk resurs att bygga laget kring, som anfallare och avslutare – jag tror nog Gerhardsson tänker samma sak. Men visst, 2-0 var snyggt, ett av de finare målen från landslaget på senare tid. Tre bra spelare som tillhör framtiden gjorde det. Nog sagt.

        • 1) Stina Blackstenius är en forward med spetskvaliteter i form av kombinationen av snabbhet och stryka samt i förmågan att vara de stora matchernas spelare. Både under OS och EM visade hon de spetskvaliteterna, vilket jag med rätta lyfte fram. Men det innebär inte att hon är bra på allt.

          Hennes försvarsspel är ytterst begränsat, och hon har fortfarande väldigt mycket att lära i det felvända spelet. Med sin fysik borde hon kunna vara en fantastisk bollmottagare. Men där är vi inte ännu. Dock såg jag, som jag skrev i inlägget, lovande tendenser mot Sydafrika. Hon såg ut att vara bättre på att göra sig spelbar än tidigare, vilket är lovande i hennes utveckling som bollmottagare.

          Om du vill läsa någon som bara hela tiden lyfter alla spelares styrkor, och tystar ner deras svagheter, så har du hamnat i fel forum. Det kanske är en löjlig inställning, men jag försöker kritiskt granska spelarna, vilket innebär både hyllningar och kritik.

          Exempelvis har jag ofta påtalat Lotta Schelins bristande speluppfattning. Det hindrar inte att jag tyckte att hon var en av världens allra bästa spelare under 2011 och stora delar av 2012. Under de åren lyckades hon dölja sina brister, och istället briljera med sina styrkor, som ju är snabbheten, balansen och de fantastiska avslutningarna.

          Bra spelare är för övrigt oftast duktiga på att dölja sina brister.

          2) Jag läser ofta det här att ”om X får en framspelare av klass från mittfältet blir allt bra.”

          X är ofta en djupledslöpande forward med brister i det felvända spelet. Saken är att om man samtidigt ställer flera djupledslöpande forwards med brister i det felvända spelet på planen hamnar man i ett moment 22.

          Felvända forwards är nämligen väldigt viktiga beståndsdelar i ett effektivt passningsspel.

          För att framspelare från mittfältet skall kunna slå öppnande genomskärare från bra positioner krävs oftast att framspelarna får bollen rättvända i ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Det enklaste sättet att få framspelarna i sådana positioner är att spela upp på felvänd forward, som släpper tillbaka till rättvänd mittfältare.

          Men om backar och mittfältare bara ser ryggar på lagets forwards hela tiden är det väldigt svårt att få till ett effektivt kortpassningsspel. Då riskerar man hamna i ett läge där man till slut tvingas skicka i väg långa ”lycka till-bollar”.

          Så om Blackstenius blir bättre i felvänd bollmottagning kommer hon även att få fler djupledsbollar från mittfältet. För spelare som Marija Banusic, Loreta Kullashi, Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö, Lina Hurtig och några till har kapacitet att sticka in de där bollarna. Bara de får bollen i rätt yta.

      • Johan Rydén – Håller inte med om att det varit löpningar ”rakt fram på kraft” enbart. Hon har gjort det hon kan med oftast usla uppspel eller långbollar i fel tid. Om hon får vettiga bollar när hon är spelbar och rättvänd gör hon det oftast mycket bra av egen kraft, som vid OS och i EM. Däremot kan hon ju inte slå bollarna till sig själv utan det måste medspelare göra vilket sker allt för sällan, även om det nu under Peter G ledning börjar likna mer ett spelande landslag. Sen håller jag med om att 2-0 målet var snyggt, hela spelsekvensen och där alla gjorde rätt saker. Sen kan man undra vad Sofia hade gjort om hon fått bollen nere vid kortlinjen istf Stina, tyvärr tror jag att hon inte hade sett Kullashi friläge utan hade försökt dribbla eller skjuta i omöjligt läge. Men jag är kanske orättvis?

        • Jag tycker att du är orättvis. Passningar snett inåt bakåt har alla våra djupledsgående forwards de senaste åren behärskat. Jakobsson gör ofta sådana.

          Däremot håller jag med om att det finns många andra situationer där hon har skygglapparna på. Men det har hon tyvärr gemensamt med många andra svenska forwards.

      • Nej, nej, Rydén, jag håller inte med om att Blackstenius ska vara nån slags targetspelare i den meningen. Tycker inte ens att landslaget ska spela så. Du måste ha bollskickliga mittfältare som kan spela den till varandra (inte bara dra upp den på en forward, rättvänd eller inte). Blackstenius ska ha bollen i avgörande offensiva lägen, bygg laget så.

        Visst kan man roa sig med att ta fram svagheter hos olika spelare. Eller gnälla. Men i det här fallet är det orättvisande. Det finns inte heller en spelare som är bra på precis allt. Så rikta kritiken i en riktning där den hör hemma – de spelare som kanske inte platsar i en startelva (men som ändå outgrundligt är där).

        Och ingen har väl påstått att Blackstenius är en fult utvecklad världsspelare (topp tio), men bara att hon mycket väl kan vara på väg dit – det handlar extremt mycket om vilken uppbackning hon får på och utanför planen. Men det fattar ju inte journalister. Hon är dessutom det bästa Sverige har nu. Allt bedömt efter de två senaste stora turneringarna.

        (att hon inte startade i OS-finalen är det absolut största fiaskot svensk damfotboll hittills bjudit på – tack Rolf för att du påminde mig)

        • Skulle nog säga att det knappt finns något elitlag där backar och mittfältare kan sköta uppspelsfasen på egen hand, och bara servera smörpass till forwards. Sådant kan funka i ungdoms- och gärdsgårdsfotboll, men ytterst sällan på elitnivå.

          Annars konstaterar jag bara att jag i mitt inlägg uttryckte mig positivt över det som såg ut som en förbättring av Blackstenius felvända spel. Diskussionen om hennes kvaliteter drog du i gång med din första kommentar.

  7. Apropå Kullashi – när hade vi senast en 18-årig debutant i A-landslaget? Har försökt rannsaka minnet, men det närmaste jag kom var Josefine Ökvist, men hon var väl 19 har jag för mig. Någon som vet?

    • Jag hade bra underlag från 2004 och framåt. Sedan dess har nu fyra spelare A-landslagsdebuterat som 18-åringar. Den enda som var yngre än Kullashi hade jag aldrig klarat av att gissa. Hade nämligen helt glömt att hon har spelat en landskamp. Här är alla tonårsdebutanter sedan 2004:

      2018: Loreta Kullashi, 18 år (och 8 månader)
      2017: Ingen
      2016: Nathalie Björn, 19 år
      2015: Stina Blackstenius, 19 år
      2014: Lina Hurtig, 19 år och Marija Banusic, 19 år
      2013: Ingen
      2012: Elin Rubensson, 19 år
      2011: Jessica Samuelsson, 19 år
      2010: Tilda Heimersson, 18 år (och 10 månader)
      2009: Emelie Ölander, 19 år
      2008: Louise Fors, 18 år (och 11 månader), Kosovare Asllani, 19 år, Malin Levenstad, 19 år och Anna Lindblom, 18 år (och sju månader).
      2007: Ingen
      2006: Ingen
      2005: Caroline Seger, 19 år
      2004: Ingen

      • Hoppsan! Skammens rodnad blossar på mina kinder….hur kunde jag missa så många. En del borde jag klarat om jag gett mig litet mer betänketid i alla fall. Heimersson exempelvis är värd att lägga på minnet. Hon var märkligt nog med i hela fyra landslag under 2010, antagligen ett rekord i sig. Men det var på håret alltså – Kullashi näst yngst i alla fall sedan 2004 och på de senaste tio åren. Jag tror få hade fixat att gissa Anna Lindblom som yngst.

        • Kullashi är dock den enda 18-åring som gjort något A-landslagsmål sedan 2004. Jag vet att Hanna Ljungberg gjorde mål i sin debut mot Spanien 1996. Då var hon 17 år och knappt fyra månader. Kan Kullashi vara den yngsta sedan Ljungberg?

      • Trots det uppenbara, så glömde jag det: Sundhage debuterade 1975 i landslaget som 15-åring. Bör väl ha gjort mål någonstans i den åldern också. Någon yngre debutant tror jag inte går att hitta.

        Förutom Kullashi är exempelvis Nellie Lilja, nyligen värvad från LB07 till FC Rosengård, en annan 99:a som kanske snart knackar på dörren till A-landslaget

      • Av tonårsdebutanterna i din lista har nio av fjorton en gemensam nämnare – tror The Guardian kan gissa…. 😀

      • Detta borde Bloggaren himself kunna svara på. Varför påminner krumeluren/figuren/symbolen framför The Observers namn om ett hakkors? Givetvis en olycklig slump, men inte så värst trevligt, tycker säkert skribenten ifråga. 😦

        • Jag har ingen aning om hur de där symbolerna väljs ut. Jag kan inte säga att jag tänkt hakkors kring Observers bild. Man kan ju välja att lägga in en egen bild om man är missnöjd med den som man tilldelats.

      • Ja, du Ulf – det är klart bloggaren kan svara på det, men det var ju inte poängen. Hakkors???? ”skribenten i fråga” tycker mest det var en konstig association. Den svastikan fanns bara i ditt huvud. Vill du byta Ulf?

  8. Otacksamt men ändå sant: få kommer att minnas dig om du gör 30 mål i träningslandskamper under ett och samma år, men om du däremot gör ett enda avgörande mål i en VM- eller OS-final… ja, då blir du Odödligast bland de Odödliga! Nyttigt för unga, lyckosamma debutanter att ha detta i bakhuvudet när hyllningskörerna klämmer i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.