Nyförvärv, talangutveckling, Marozsan och Norheim

Under onsdagen hände det lite på silly seasonfronten. Djurgården, Göteborg och Hammarby hittade varsin ny spelare.

Djurgården plockade in amerikanska backen Maddie Bauer. Det innebar att man snabbt fyllde luckan efter Petronella Ekroth.

Hammarby har ju en lucka efter Julia Zigiotti Olme. Den luckan verkar serbiska Milica Mijatovic vara tänkt att fylla.

Slutligen breddar Göteborg sin backbesättning genom att värva Emma Pennsäter från Bröndby. Göteborg har på sistone plockat in rätt många spelare från Rosengårds överskottslager, med Elin Rubensson och Nathalie Persson som två fullträffar. Nu hoppas man säkert på ett liknande utfall med Pennsäter.

Jag tycker att det är bra att Göteborg värvar unga svenska spelare, precis som Linköping gjorde för några år sedan. Dock har jag skrivit det förut, och skriver det igen – totalt sett är Göteborg och Linköping alldeles för dåliga på talangutveckling.

Båda klubbarna är bra på förädling av andras talanger, men de har ingen ungdomsverksamhet och utvecklar således inga egna talanger. Följden har blivit att två av landets mest folkrika kommuner (Göteborg och Linköping) är klart underrepresenterade i våra landslag och i elitfotbollen. De tre andra mest folkrika kommunerna (Stockholm, Malmö och Uppsala) har däremot massor av elitspelare.

Kollar man på inbjudningsklassen för tjejer (F17 Elit) i pågående Gothia cup saknas just LFC och Göteborg. Däremot är övriga tre topplag med; Piteå, Rosengård och Kristianstad. Det är tre lag som varit väldigt bra på att få fram egna talanger. Även om Rosengård med föregångare har haft svårt att släppa fram talangerna för den sista förädlingen till elitspelare har klubben i alla fall fått fram talanger, vilket är det klart viktigaste.

Av övriga två måste ju Kristianstad hyllas. Tittar man på lagets damallsvenska trupp vimlar det av egna eller ”närproducerade” spelare. Kanske att flera av de andra damallsvenska klubbarna borde ta en sväng till KDFF och kolla hur man arbetar?

I Göteborg har IFK Göteborg klivit fram och tagit ansvar för talangutveckling, vilket är intressant. Man undrar ju om Blåvitt bara kommer att släppa talangerna framöver, eller om man kanske har egna ambitioner på damsidan.

Det om svenska talanger.

Rosengård har för övrigt under onsdagen bekräftat att man skall testa den kenyanska talangen Corazone Aquino.

I nästa vecka är det dags för inbjudningsturneringen Tournament of Nations där värdlandet USA i år bjudit in Australien, Brasilien och Japan. Australien presenterade under tisdagen sin trupp så här kreativt:

Dagen efter meddelade man att truppen utökats med en 21:a spelare, den 15-åriga talangen Mary Fowler. Förbundskapten Alan Stajcic är knappast rädd för att släppa fram unga spelare. I grunden är jag positiv till det här, men samtidigt skall man vara medveten om att en för tidig debut inte är bra – det kan tvärtom vara förödande för karriären. Det gäller alltså att man verkligen känner att de riktigt unga spelare som får chansen är mentalt redo för det.

Här är Japans trupp. Även USA har presenterat en första trupp till turneringen. Den skall dock bantas med ett par spelare.

Apropå USA berättade Rainer i bloggen Hattrick under onsdagen om hur det är att vara proffs i Sky Blue. Jag skall inte ge mig in på ämnet mer än att jag konstaterar att klubben verkar ha trivsamma faciliteter…

I juletid kom nyheten om att alla matcher i franska D1 Feminine den kommande ligasäsongen skall tv-sändas. Nu har formerna för sändningarna blivit klara. Dee bygger på att det blir två huvudmatcher i varje omgång.

Från en trevlig nyhet från Frankrike till en otrevlig från Tyskland. Lyons och Tysklands storstjärna Dzsenifer Marozsan har nämligen dragit på sig lungemboli, vilket är blodproppar i lungorna. Den närmaste tiden blir det därför ingen träning för Marozsan. Det är bara att hoppas att problemen går över så snabbt det bara är möjligt.

Slutligen så drog F19-EM igång under onsdagen. Där blev det succé för Norge och Piteås Andrea Norheim. Hon gjorde nämligen båda målen när norskorna vann med 2–0 mot favorittippade Spanien. Jag har inte hittat något klipp med målen, men väl en kort intervju med Norheim:

I övrigt vann Tyskland med 1–0 mot Danmark och Nederländerna med 3–1 mot Italien. Slutligen reste sig värdnationen Schweiz från 2–0-underläge mot Frankrike och fixade kryss. Den sistnämnda matchen är den enda där Uefa ännu så länge har lagt upp klipp med höjdpunkter. Sett till klippet verkar det oavgjorda resultatet ha speglat matchen rätt bra.

18 tankar om “Nyförvärv, talangutveckling, Marozsan och Norheim

  1. Jo, du har skrivit det förut och skriver det igen. Även denna gång verkar det finnas anledning att diskutera, delvis tillbakavisa och definitivt nyansera det du tar upp om talangutveckling.

    Ditt resonemang och argumentation verkar bygga på värderingen att elitklubbar, eller kanske rättare sagt, städer som ”har” talangutveckling är bra, övriga dåliga. Att en klubb har eller inte har talangutveckling är inte samma sak som att det saknas i en stad och än mindre en region. Det är ett försåtligt sätt att skriva när du jämställer städer med klubbar. Självklart finns åtskilligt av talangutveckling i både städer och regioner, oavsett om en specifik klubb kan sägas ha detta. Ditt skrivsätt förminskar och osynliggör också det stora spelarutvecklings-/talangutvecklingsarbete som finns överallt i mindre klubbar. Om man tittar på vilka moderklubbar (och även senare klubbar) som A-landslagsspelare genom åren haft, så är det få som har gått hela vägen från flick-, junior-, seniorspelare – och elitspelare i samma klubb. Ditt resonemang blir ensidigt när det så starkt verkar bygga på tanken om egen ungdomsverksamhet och talangutveckling kopplat till det. Det finns självklart andra sätt att hitta och utveckla talanger än den egna klubben som ”drivhus”. Att KGFC och LFC inte har egen ungdomsverksamhet i din mening är ett val de gjort. Jag är inte alls säker på att det finns anledning att klandra dem för det.

    Ditt resonemang och dina värderingar skulle också må bra av att du definierar vad du avser med ”talang” i detta sammanhang. Är det från en viss ålder? Är det en uppnådd och i någon mån mätbar kvalitetsnivå? Är det när en spelare först kommer in i ett yngre landslag? Eller är det bara en spelare som bedöms kunna ”bli något”? Talang används ju för spelare i minst ett tioårsspann från yngre tonår till dryga tjugo år.

    Din glidning/hoppande och (när det passar) ditt jämställande mellan kommuner/städer och klubbar får en del komiska (eller tragiska) uttryck: ”….två av våra mest folkrika kommuner är klart underrepresenterade i våra landslag och i elitfotbollen.” Här får återigen dina ständiga hopp mellan klubbar och kommuner genomslag. Hur djupt har du undersökt detta ditt påstående? Menar du kommuner som i spelares födelseort eller var de är skrivna? Eller menar du, i linje med dina övriga klagomål och hyllningar, vissa klubbar? För du menar väl inte på allvar att exempelvis LFC, i viss kontrast mot exempelvis Rosengård och LdB FC, skulle sakna representation i A-landslaget den senaste tioårsperioden? För du menar väl inte att de senaste årens Svenska mästare LFC är underrepresenterade i elitfotbollen? Så hur har du det egentligen med klubbar, kommuner och som du skriver ”närproducerade” spelare?

    Begreppet ”närproducerade” är intressant, även om du tycks använda det mest för att rädda din hyllning till KDFF. Om man ska jämföra namngivna städer bör befolkningens storlek också räknas in, särskilt ifråga om talangutveckling. Det skiljer enormt mycket mellan städerna och kommunerna i detta avseende och det ger olika förutsättningar för fotbollen. Stockholm kan ha viss attraktionskraft i form av sin storlek, medan Piteå eller Kristianstad kan ha annan attraktionskraft i form av sin relativa litenhet. För att jämna ut befolkningsmässiga skillnader tycker jag att man också måste se till regioner som upptagningsområden och talangutvecklingsområden. Bilden blir då annorlunda hur det står till med talangutveckling jämfört med att bara titta på städer eller kommuner. Det här står naturligtvis också i relation till de elitklubbar som oftast är stadsanknutna och deras behov av eller intresse för talangutveckling. I så fall skulle regionen runt Linköping och ledande klubb LFC ungefär vara att jämföra med Malmö stad och ledande klubb FCR. Jag tror att talangutvecklingsprestationerna liksom representation i landslag och elitsammanhang skulle jämna ut sig betydligt med regioner och befolkning som faktorer.

    Du framhåller fakta och argumenterar som de flesta av oss gör i vardagssammanhang – vi utesluter en del saker som skulle kunna tala emot det vi vill framföra och förstärker en del som talar för vår sak – inget konstigt i det. I en text som (gissningsvis) gör anspråk på att säga något väsentligt om en verklighet blir effekten inte självklart lika övertygande. Jag ska därför bara ta några korta exempel på temat talangutveckling. Att KGFC och LFC saknas i F17 Elit i Gothia är, givet deras val, självklart. Det finns dock annan talangverksamhet att titta på. I nyligen avgjorda Cup Kommunal vann Östergötland finalen. I laget har under vägen fram och i finalen en handfull spelare från LFC:s F19-lag ingått. Två av dem gjorde mål i finalens 3-1-vinst. Få i LFC:s F19-lag är 19 år, utan betydligt yngre. I F19 Södra spelade LFC nyligen mot Rosengård och vann borta med 2-0. Vad säger dessa exempel om talangutveckling?

    Man ska nog vara försiktig med att både hissa och, ännu mer, dissa när det gäller talangutveckling. Ditt synsätt och dina preferenser kan diskuteras. Jag har skrivit det förut och skriver det igen.

    • Fast det är väl allmänt känt att en spelare räknas som produkt från klubben om man spenderar 3år mellan 15-21 i en klubb (Uefa-regler). En ganska tydlig regel och tydlig när man pratar om klubbars representation inom landslag och serier..

      • För den som tror sig veta är ”allmänt känt” nog allmänt känt. Den regeln skulle jag gärna vilja läsa. Kanske kan du länka till den? Så om en spelare spenderar tre år mellan 15-18 i en klubb och sedan 18-21 i en annan klubb, så är spelaren vilken klubbs ”produkt”? Och om en spelare spenderar två är mellan 15-17 samt sedan 20-21 åter i samma klubb så är spelarens år mellan 18-20 betydelselösa? En ganska otydlig regel skulle jag säga och dessutom säger den inget om hur begreppet ”talang” ska ses eller om bloggarens resonemang kring talangutveckling.

    • Här är min syn på saken. 

      Från tio till tolv års ålder är en fotbollsspelare som mest mottaglig för att lära sig nya saker. Därefter avtar inlärningshastigheten, och har du inte börjat spela fotboll när du är 14–15 år det i princip för sent att bli elitspelare. 

      Det är alltså i åldrarna 10–15 som talanger skapas. Som du konstaterat sker det på olika håll, ofta ute i småklubbar med föräldraledare.

      Svensk idrott är beroende av föräldraledare, men deras kvalitet varierar betänkligt. Det gör att kvaliteten på utbildningen i många småklubbar också varierar betänkligt. 

      Kortfattat kan man säga att ju bättre ledare man har, desto fler barn blir talanger. En genomtänkt verksamhet ger resultat över tid.  

      När det gäller den här biten, att skapa talanger lämnar Linköping och Göteborg den i princip helt i händerna på andra. Det vänder jag mig emot. Jag tycker att elitklubbarna bör ta ansvar även när det gäller arbetet med att ta fram talanger. Det eftersom elitklubbarna har ett kunnande som ger dem klart störst förutsättningar att lyckas.

      I nästa steg handlar det om att utveckla talangerna till att bli färdiga spelare. Här pratar vi alltså om spelare från 15 år och uppåt. Här handlar mycket om att spelarna får rätt typ av utmaningar. Alltså att de kan spela matcher på en bra nivå. Blir trappstegen för höga är risken uppenbar att huvuddelen av talangerna ger upp. 

      Här kommer vi in på orsaken till att jag ofta använder kommuner i mina talangjämförelser. I gymnasieålder blir talangerna mer ”mobila”. Om den lokala elitklubben inte har tagit hand om den egna kommunens talanger innan de är uppe i gymnasieålder blir effekten lätt att talanger från grannkommunerna kommer och ”slår ut” de lokala talangerna – som ger upp. 

      Min uppfattning är att det är precis vad som skett i Göteborg och Linköping. Jag tror alltså att LFC:s och KGFC:s val att inte ha några ungdomslag under F19 rejält har minskat möjligheterna för talangerna i deras egna kommuner. 

      Jag tror nämligen inte att det är slumpen som gjort att det inte kommit fram någon egen elitspelare från Linköping på cirka 15 år. Eller att det har fostrats väldigt få elitspelare i Göteborg på senare år. Jag tror inte heller att det var slumpen som gjorde att IFK Värnamo på herrsidan fick fram sex elitspelare från åldersgrupperna 1991 och 1992. I det senare fallet berodde det på en kompetent ledare, Jonas Thern.

      Som en liten parentes här kan det nog dessutom vara kontraproduktivt över tid för klubbar att inte ha ungdomsverksamhet. Om man bara har två lag i en förening har man ju exempelvis betydligt färre personer som kan utveckla klubbkänsla än om man har många fler lag. Och om de som utvecklat klubbkänsla huvudsakligen kommer från andra kommuner eller länder kan man inte dra så stor nytta av dem.

      Slutligen KDFF. Inom svensk fotboll brukar man säga att den som fått sin första spelarlicens i en klubb är en ”egen produkt”. Sin första spelarlicens får man det år man fyller 15. I år och i fjol har Kristianstad använt fem egna produkter i damallsvenskan: 

      * Alice Nilsson 
      * Moa Olsson 
      * Evelina Duljan 
      * Kajsa Törnkvist 
      * Elise Streimer

      Fyra av dem har gjort sina allra första fotbollsår i andra klubbar, i och kring Kristianstad, därav använde jag uttrycket ”närproducerade”.

      Egen produkt skall för övrigt inte blandas ihop med begreppet att vara “hemmafostrad”. Det senare handlar om att koppla spelare till länder, eftersom klubblag enligt Uefaregler måste ha en viss procent av spelare som fostrats i egna landet. Hemmafostrad är den spelare som varit registrerad för en svensk klubb under minst tre år från och med det kalenderår spelaren fyllde tolv år till och med det kalenderår spelaren fyllde 21 år.

      • Förvisso är varken KGFC eller LFC överrepresenterade i flicklandslagen, från F15 till F18. Fast det kan ju ha olika, t o m slumpmässiga orsaker. Det tycks kanske märkligt, att båda de damallsvenska klubbarna saknar egna små talangfabriker, eller ”akademier”. Jag känner mest till hur det är i Linköping. LFC F19 är avsett att vara ett utvecklingslag dit främst regionens mest lovande tonåringar ska söka sig. Samtidigt fungerar detta F19-lag som ”reservlager” där aspiranterna till eller de redan uppflyttade till A-truppen får matchträning och kan hålla drömmarna om en allsvensk karriär vid liv. I ärlighetens namn är denna funktion för F19 inget unikt för LFC – andra klubbar tänjer också flitigt på begreppet ”plus minus nitton år” då det gäller deltagandet i Svenska Spel F19.

        Sedan är ju Linköpings FC inte ensamt om att bedriva dam- och flickfotboll i Östergötlands största kommun. Här finns bland annat också Linköping Kenty DFF och Linköping BK Tinnis.

        Att elitlagen inte dominerar i flicklandslagen spelar nog ingen roll för de sistnämndas vidkommande. Talanger frodas inte bara i storstäder eller klassiska fotbollsmetropoler som Stockholm, Göteborg och Malmö. När man läser namnen på de flickor som handplockas till Bosö- eller landslagsläger överraskas man av det faktum, att en del spelare kommer från perifera ställen i landet där ingen trodde att fotboll spelades, med klubbar typ ”Knäckebröhults IF” 😉 Inget illa menat om dessa. De bidrar alla på sitt sätt till Sveriges och världens största sport.

      • Goda och intressanta svar väcker nya frågor och möjligen också invändningar. Så här långt verkar begreppen talang och talangutveckling gå att att koppla till en bukett andra begrepp, åldrar och företeelser.

        Det finns en del att säga redan utifrån dina första två stycken. Till att börja med skulle jag säga att viss talang nog måste finnas från början för att sedan kunna utvecklas och förädlas. De flesta kan antagligen lära sig ta ut några ackord på gitarr (eller spela fotboll någorlunda), men få blir virtuoser utan en (medfödd) talang. Allra första steget i talangutveckling är gissningsvis att individen själv (åtminstone intuitivt) ser sig själv som talangfull. Det andra steget är att någon bekräftar detta. Visst ”skapas” talanger som du skriver, men de bästa har sannolikt med sig något redan från början.

        Jag skulle hellre tala om lärande och därmed den lärande individen/spelaren/talangen än ”inlärning”. Inlärning kan ses som att det finns något därute som går att förmedla från någon och i lyckliga stunder ”hoppar in” i spelaren. Då reduceras spelaren till en mer passiv mottagare. Det avgörande är snarare vad spelaren gör med de erbjudanden till lärande som finns. Jag vet inte vad du stödjer dig på när du pekar på åldrar för att lära sig nya saker eller när det är för sent. Jag vet inte heller vad du avser med ”inlärningshastigheten”. Hastighet i vilket avseende? Antal ”inlärda” nya finter och dribblingar per tidsenhet? Att fastställa 10-15-årsåldern framstår som en mycket rigid gräns. Åldersgränser i lärandesammanhang har nästan alltid visat sig sig felaktiga och jag ser ingen anledning att tro på dem heller i fotboll och kring talangutveckling. Visst finns det många idrottare som till och med blivit världsmästare och som börjat med sin idrott ”sent”? Varför skulle just fotboll vara ett lysande undantag? Lärmiljö, stöd, motivation och några inledande framgångar (som exempel på förutsättningar) skulle jag nog säga är betydligt viktigare än en viss ålder.

        Visst kan både personliga ”kvaliteter” hos föräldraledare och utbildning i mindre klubbar variera. Samtidigt är dessa klubbar uppbyggda på ett engagemang och en närhetsprincip. De är vana att ha många lag igång i flera åldersklasser. Att se och vidareutveckla en begynnande talang blir ett potentiellt och ”skarpt” bidrag till klubbens representationslag. Ska man tro på SvFF så bör det väl bli bättre utbildning också på bredden och av talanger.

        Självklart har klubbar i DA bättre förutsättningar i vissa avseenden än mindre klubbar, men det är knappast de mest välutbildade ledarna som står där framför ett gäng 12-åriga flickspelare varje tisdag och torsdag kl 17-18 och leder träningen. Jag skulle nog säga att de mest välutbildade och meriterade inte heller alltid är de bäst lämpade att leda utveckling för de yngsta. Möjligen kan de utgöra stöd till övriga ungdomstränare som ”tekniska konsulter” eller liknande. Ju fler lag en ledande klubb i DA har, desto mindre blir rimligen möjligheten att följa och utveckla enskilda yngre spelare, särskilt för de bäst utbildade. Kanske är skillnaden inte så stor mellan mindre och större klubbar så stor om man tar detta i beaktande? Jag är alltså tveksam till att den enda rimliga vägen för talangutveckling är att klubbar i DA organiserar hela ”ålderstrappan”.

        Det är bara att gratulera KDFF och deras talangutveckling. De har sannolikt gjort en dygd av nödvändigheten att använda unga spelare (dock bara Nilsson och Olsson som startspelare och Streimer inte alls vad jag kan se). Dålig ekonomi kanske är ett medel för talangutveckling?

        Du nämner att nästa steg efter 15 är att utveckla talanger till ”färdiga spelare” (finns sådana?) Tittar man på Rosengård som du hyllar för att de gör rätt så är väl facit, när det gäller att ta hand om talanger, så här långt inte imponerande. Wieder har mycket tålmodigt fått vänta på sin plats och är väl enda exemplet som stödjer tesen om fördelar med egen talangutveckling (Musovic fick bli förstamålvakt genom en kombination av kris i målvaktsfrågan och att hota med att lämna klubben). Bra ekonomi (i kombination med höga sportsliga mål) kanske är ett dåligt incitament för talangutveckling? Om jag förstår dig rätt så avklingar talangbegreppets relevans någon gång efter 15-årsåldern? Eller kvarstår talangbegreppet så länge någon vill använda det?

        Ditt resonemang om mobilitet och kommuner är knepigt. För det första har ju kommuner ingen organisatorisk koppling till eller påverkan på talangutveckling mer än att det råkar finnas ett antal klubbar inom kommungränsen. För det andra, ur den enskilda spelarens synvinkel och ur perspektivet talangutveckling, så är det väl knappast ett problem med mobiliteten och att ”kommuner” byter spelare. Mobiliteten går väl inte bara åt ena hållet? De ”sämre” talangerna slås inte nödvändigtvis ut. De kan lika gärna söka nya vägar och klubbar i mobilitetens namn. Vad hade det, apropå mobilitet, givit Blackstenius att stanna i Vadstena ytterligare år bara för att kommunen kunde räkna hem en talang? Är det säkert att det blivit bättre för Janogy att gå från Falköping till storklubben KGFC och i så fall när?

        Jag tror kanske inte vi kommit så mycket närmare varandras ståndpunkter när det gäller värderingar kring talangutveckling, men möjligen har de blivit lite tydligare. De exempel som bollats är just exempel som i bästa fall kan vara indikationer i någon riktning, men kan lika gärna vara slumpfaktorer. Vad som är bra eller dåligt när det gäller organisering av talangutveckling tycker jag fortfarande är en öppen fråga som någon med tid och pengar gärna får föra närmare ett mer hållbart svar.

  2. Apropå nyförvärv, eller rättare sagt, nygamla förvärv till Damallsvenskan. Kanadensiska Stephanie Labbé dimper snart ner i Sverige för att hjälpa Matilda Haglund vakta målet i Linköpings FC. Tidigare i år var Labbé ute i mediabruset på grund av en ”incident” där hon försökte ansluta sig till ett herrfotbollslag. Det slutade ju mindre bra. Om denna sorgliga episod berättar hon med egna välformulerade ord i sportforumet The Players Tribune: ”What Happened When I Tried to Play Men´s Soccer”. Googla på artikelnamnet!

  3. ”——totalt sett är Göteborg och Linköping alldeles för dåliga på talangutveckling.”————–så länge är det billigare att köpa till sig talangfulla spelare än satsa på eget ”talang” verksamhet då kommer se ut på det här sättet… en primitiv kapitalistisk logik, långtifrån en sportslig sådan
    Det finns några få undantag, som Uppsala, som lyckades komma till kvalet till DA med sina ”egna” produkter..intressant med Uppsala, ”akademikernas” stad, med mycket kunnande, även på fotbollen; att nämna bland många Walfridsson, en duktig och mycket kunnig tränare som, förvånande, sågades, inte minst av LFC supportrar, istället att låtas arbeta med de unga spelare från trakten. Detta i en stad och miljö som säger sig vara ”akademisk”, som Linköping ofta omnämns för
    Detta säger också att klubbar som LFC inte är intresserade för något talangutveckling utan det som man vill ha åt, är bara titlar. Hur kommer man till det spelar ju inget som helst roll..angående titlar då, det ryktades att Banusic hade slagit vad, innan 2017 starten, med någon i LFC styrelsen eller var det en av de sponsorer, att om LFC vinner DA då hon ska få en bil, som belöning
    Som bekant då vann Banusic med de övriga i laget DA därmed också vann hon vadet men något bil tog hon inte med sig till Kina…lol
    Sedan att ingen i varken LFC styrelsen eller sponsorer trodde på LFC vinst 2017, talar för sig själv. Att inte snacka om något talangutveckling verksamhet därefter….

    • Antingen har du mer information om LFC än någon annan, inklusive styrelsen eller så är det bara som vanligt – ostyrkta anklagelser och snömos. Jag lär väl inte få något vettigt svar från dig, men vilka klubbar vill inte nå titlar?

      Glöm nu inte ”axel” att rikta dina anklagelser mot Kina och Banusic kinesiska klubb, för visst kommer den kommunistiska och kapitalistiska diktaturen att kuva också henne…..och just det….lol

  4. Evertons damlag får äran att presentera Evertons nya matchställ.

    ”Everton kit launched by ladies squad in Premier League first
    The Women’s Super League side’s Chloe Kelly, Megan Finnigan, Danielle Turner
    and Kirsty Levell featured in the Toffees’ away kit release on Thursday.”

  5. Finländska s.k. allroundspelaren Tia Hälinen från Sparta Prag till Eskilstuna United. Alla förstärkningar till EUDFF är förstås välbehövliga. Samtidigt kommer man osökt, mitt i värsta högsommarhettan, att erinra sig det nattståndna skämtet om den finske skidlöparen ”Hakki-Hälinen, han som jagade och jagade, men aldrig vann. 😦

    Nu spörjs det om Rydéns blogg har någon bortgallringsfunktion för dåliga skämt…

  6. Höstsäsongen närmar sig så sakteliga, tro’t eller ej. Ett tecken är att en del träningsmatcher står för dörren, låter svettigt men nyttigt. Fredagen den 27 juli möts Linköpings FC och Eskilstuna United DFF på Linköping Arena. På SvFF:s hemsida finns matchen angiven, men på kombattanternas egna sidor finns ingenting att läsa. Förhoppningsvis hinner klubbansvariga och spelare tillbaka från badstränder och semesterkryssningar i tid innan träningsmötet sparkas igång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.