Pia Sundhage har gjort klart att det är 4-4-2 som gäller. Det känns bra. För det stämmer ju perfekt med mina önskvärda förändringar i landslaget inför EM.
Redan i mitten av augusti föreslog jag ju 4-4-2. Då föreslog jag även ett målvaktsbyte. Så blir det ju också, fast tyvärr blev framtvingat efter Hedvig Lindahl:s tråkiga korsbandsskada.
Kristin Hammarström
Jag blir mer och mer övertygad om att Kristin Hammarström är den målvakt som Sundhage bör satsa på. Utöver missen i supercupfinalen i våras har jag inte sett Hammarström släppa in ett enda ”lätt” mål i år.
I cupfinalen i förra veckan var hon tvärtom lysande. Och vi behöver en trygg målvakt, som är bäst när det gäller.
Sara Thunebro
I backlinjen fortsätter vi att ha stora problem på ytterbacksplatserna. Sara Thunebro är trots obefintlig speltid i Frankfurt ohotad på vänstersidan. Som jag ser det finns det inte ens någon som är nära att konkurrera ut Thunebro.
Till höger testade Thomas Dennerby några gånger att köra med Emma Berglund. Jag skulle gärna se att det testet återupptas. För till EM är ju Charlotte Rohlin förhoppningsvis tillbaka i form. Och då vill jag se Rohlin och Sara Larsson som mittbackspar.
Mot Schweiz hade jag helst sett Larsson ihop med Amanda Ilestedt. Men i Malmötalangens frånvaro får det duga med Larsson och Stina Segerström.
Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.
Sundhage har pratat om att hon vill se mängder av löpningar, och att hon älskar när det går att spela på spelare som kommer bakifrån med fart. Det gör att jag formerar mittfältet så här: Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström.
Göransson har visat sig funka bra till höger i Potsdam. Hon är den ultraoffensiva spelaren på mittfältet. Hammarström är bolltrygg, och har en fantastisk vänsterfot. Hon var vår klart bästa poängspelare i OS, och bör beredas plats i laget.
Centralt bör vi satsa på två tvåvägsspelare. Därmed försvinner Caroline Seger ur startelvan.
På ett sätt är det synd. För jag älskar verkligen Segers bolltouch. Den är bäst i Sverige. Men hon måste öka sin arbetskapacitet. Och det rejält. Kan Sundhage få Seger att springa, då är Tyresömittfältaren högst välkommen tillbaka in i startelvan.
Kosovare Asllani och Lotta Schelin
Slutligen forwards. Här är Lotta Schelin given. Det har Sundhage redan sagt, och det håller jag förstås med om. Vem som skall spela bredvid är en intressant fråga. Jag har sett att vissa föreslår att vi skall köra med en utpräglad bollmottagare jämte Schelin.
Det tycker inte jag.
Vi såg på VM i fjol att Sverige blev som bäst med Josefine Öqvist bredvid Schelin. Alltså med två snabba djupledslöpare på topp. Det tror jag även är melodin framöver. Snabbhet är nämligen viktigare inom damernas fotboll än inom herrarnas.
En av de tunga orsakerna är att planen relativt sett är tio procent längre för damerna. Alltså är det svårare att krympa ytor inom damfotbollen.
Nu är Öqvist inte med i år. Men både Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är utmärkta alternativ. I dagsläget känns Asllani hetast, och hon bör få chansen mot Schweiz. Men framöver tror jag att Jakobsson kommer att ta platsen bredvid Lyonstjärnan.
Här är min önskeelva i sin helhet:
Kristin Hammarström – Emma Berglund, Sara Larsson, Stina Segerström, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.
Och här är den startelva jag tror det blir:
Hammarström – Lina Nilsson, Berglund, Larsson, Thunebro – Sofia Jakobsson, Fischer, Caroline Seger, Göransson – Schelin och Asllani.
Slutligen noterar jag att landslaget börjat satsa på videoklipp a la USA. Det gör mig glad. Här är ett reklamklipp inför tisdagsmatchen, och här en intervju med Kosse.
En blogg om internationell damfotboll 
Hej Johan!
Tack för skrivandet här. Jag läser denna bloggen varje dag och känner ofta att vi delar åsikter kring det mesta! Jag undrar lite hur du känner i valet av förstemålvakt – jag ser Sofia Lundgren som betydligt mer rutinerad än Hammarström, de är födda samma år men Sofia har fler landskamper och hon har dessutom har figurerat i landslagssammanhang i över ett decennium! Vad jag förstått har Sofia varit andravalet under Dennerbys tid men intressant att du upplever det som att Hammarström ligger bättre till!
Vad gäller din ”petning” av Caroline Seger så kan jag inte annat än hålla med dig. Seger lever alltför ofta på sitt namn och nomineringen till årets mittfältare på fotbollsgalan är minst lika kryptisk och felaktig som hennes uttagning till ”VM-All star” 2011. Hur kommer det sig att Seger har ”stjärnstatus” och blir uttagen till massa ”fint” utan att leverera? Seger är också en av de damfotbollspelare som figurerar mest i media etc. Lever hon på gamla meriter? Har hon blivit lat/bekväm? Jag tycker Caroline Seger är en gåta och förtjänar att, mest för sin egen skull, inse att ingen är självskriven i startelvan. Minst av allt en så i grunden skicklig spelare som hon, som sällan eller aldrig gör en bra match!
Hoppas på svar på dessa funderingar. Och tack återigen för bloggen!
Eustace
Hej. Det är alltid kul att få frågor eller synpunkter från sina läsare.
När det gäller målvaktsfrågan har jag sett Hammarström ett par gånger mer än Lundgren i år. Det är möjligt att det påverkar min uppfattning.
Men jag tycker att Hammarström har känts så lugn och pålitlig alla gånger. Hon slänger sig inte i onödan, utan väntar ut motståndarna. Dessutom har hon utmärkt igångsättning av bollen. Utsparkarna är precisa. Lundgren kanske gör fler ”spektakulära” räddningar. Men jag har inte fått samma trygga intryck av henne. Och trygghet tycker jag är a och o när det gäller en målvakt.
Uppfattningen att Hammarström ligger före Lundgren hos Sundhage är mest en gissning. Men det är en gissning som bygger på att Sundhage var tränare för Hammarström i Örebro, och således känner henne väl.
Så till Caroline Seger. Att hon hålls högt av juryer är inte så konstigt. Hennes bollbehandling är ju fantastisk. Och hon bjuder ibland på läckra, tekniska nummer. Eller fina, öppnande passningar. Sådant syns. De som bara ser landslaget sporadiskt lär således märka Seger på ett tidigt stadium. Att hon sällan är bra mer än 10–15 minuter per match tar ett tag att inse.
Jag vill gärna ha Caroline Seger i landslaget. Men det skall som sagt vara en Seger som orkar vara bra i 90 minuter. Annars gör andra spelare betydligt mer nytta.