Man kan se en fotbollsmatch på många sätt. Och ofta förändras synen om man ser om den.
Jag har nu sett Sverige–Norge två gånger, med lite olika känsla. Först såg jag ju nästan hela matchen på plats. Då var min uppfattning att Norge var klart bättre de första 20 minuterna i den första halvleken, och likaså knappt en kvart i inledningen av den andra. Slutet av den första halvleken var jämn, medan Sverige hade bra kontroll på matchens sista halvtimme.
Trots att Sverige gjorde två mål under den första halvlekens sista 25 minuter kände jag aldrig att vi hade kontroll under den perioden. Min uppfattning var att norskorna hade ett något bättre, offensivt grundspel, medan Sverige levde på individuella prestationer i första hand från Kosovare Asllani och Lotta Schelin.
Vårt passningsspel var så långt ganska slarvigt och stressat, medan norskorna rullade runt på ett betygligt lugnare sätt.
Känslan på plats var att matchens sista 30 minuter var vår bästa del av matchen. Då hade vi bra kontroll på matchen, och det var mycket närmare både 3–1 och 4–1 än 2–2.
När jag såg om matchen på tv ändrades bilden av de olika perioderna något. De sista 25 minuterna av den första halvleken upplevde jag som bättre än på plats. Vi hade där ett antal snabba kontringar, som skapade oro i Norges svaga backlinje.
Och tvärtom kändes matchens sista halvtimme något sämre på tv än den gjorde på plats – temposvagare. Jag står dock fast vid att det var vår bästa period. Då hade vi lite längre anfall, och vi höll norskorna längre från vårt mål än tidigare i matchen.
Det här med långa anfall skall vi kanske inte vänja oss för mycket vid. Till Tv4 sa nämligen förbundskapten Pia Sundhage att hon insett att vi måste spela ett rakare spel än vad hon tänkt sig från början, och att vi skall ha en låg risknivå på mittfältet.
Jag tycker att det känns som en rimlig analys. Vi har nämligen inte så många boll- och passningstrygga spelare i truppen att vi kan jobba med att ha ett stort bollinnehav. Bäst i disciplinen är ju Caroline Seger, men hon tar å andra sidan ofta stora risker – vilket är väldigt farligt.
I EM blir Sveriges melodi alltså troligen korta anfall i form av snabba kontringar. Då ökar vikten av att ha forwards som kan skapa saker ihop, och på egen hand.
Med tanke på det – och av det jag såg i går – så måste Josefine Öqvist rejält ha stärkt sina aktier för en plats i startelvan. Hennes inhopp var riktigt piggt, det sprutade av energi kring henne.
Ta bara glädjen när hon trodde att hon hade nickat in 3–1, den var underbar att se. Öqvist funkade oväntat bra ihop med Schelin i VM 2011, kanske eftersom motståndarnas backlinjer plötsligt ställdes mot två snabba djupledshot
Nu var Asllani bra i den första halvleken. Hon låg bakom flera kombinationer med Schelin. Men PSG-stjärnan är ändå inte det hot som Öqvist är. Det blir intressant att se hur Sundhage tacklar den här situationen framöver.
Skall vi går över på Schelin, så kanske hon inte är i VM-formen från 2011 ännu. Men det är inte långt ifrån. Rättvänd känns hon sylvass, och hon har ju lite tid på sig att vässa formen ytterligare.
I kontringarna funkade samarbetet med Asllani riktigt bra, då den senare kröp ner som tia och hämtade boll. I det uppställda spelet upplevde jag dock inte att vårt anfallspar jobbade så bra ihop som många ville göra gällande i går.
Jag satt ungefär i höjd med straffområdeslinjen på den sida som Sverige anföll mot i den andra halvleken. Det gjorde att mitt fokus naturligt sett hamnade på försvaret före paus, och på anfallet efter.
Och jag blev förvånad över hur brett det var mellan våra Schelin och Asllani i utgångspositionerna. Det var ibland hela 25 meter, vilket gör att man inte har mycket nytta av varandra. På den punkten blev det bättre när Öqvist flyttades upp.
Det skall dock understrykas att forwards hade bättre understöd från mittfältet på slutet av matchen, så jämförelsen haltar något.
När man jämför vår spets i de båda halvlekarna bör man också betänka att Norge hade två olika mittförsvar. De norska mittbackarna före paus, framför allt Marita Skammelsrud Lund, hade en riktigt dålig dag.
Hon var feg och osäker. Dessutom låg den norska backlinjen väldigt brett, vilket innebar lilla julafton för Lotta Schelin. Med Trine Rönning och Nora Holstad Berge som mittbackar upplevde jag att Norge fick ett tajtare och tryggare försvar.
Norge har stark offensiv. Men förbundskapten Even Pellerud verkar våndas över hur han skall formera sitt mittförsvar. Det är ett problem man haft i några år. Jag var på plats i Wolfsburg och såg norskorna mot Brasilien i VM 2011. Jag tyckte länge att de spelade jättebra, och var väl så bra som Brasilien. Men plötsligt stod det 0–3 – mycket på grund av ett svagt mittförsvar.
Gåtan verkar inte vara löst. Men min gissning är att det kanske blir Maren Mjelde och Rönning till slut? Eller möjligen Holstad Berge. Hur som helst måste Skammelsrud Lund måste ha diskat sig själv som mittback i går. Hon får koncentrera sig på att ta en ytterbacksplats.
Lund var inblandad i 1–1-målet – som var ett svenskt klassmål. Det kom ur ingenting, från en ren rensning. Det var verkligen världsklass av vårt anfallspar, men knappast av det norska försvaret. Skammelsrud Lund var rejält passiv mot Schelin i förstaläget, vilket gjorde att tillbakanicken till Asllani blev perfekt.
När Schelin sedan i läge två fick bollen rättvänd var det för sent för Norge. Där är hon en av världens bästa spelare.
Vårt 2–1 är också frukten av svagt norskt försvarsspel. De ligger för högt med laget, och låter Sara Thunebro lägga in en långboll till Schelin på jätteytan bakom backlinjen. I läge två har vi lite flyt, då Mjelde ändå vinner duellen mot Schelin. Rensningen hamnar på fötterna på Marie Hammarström, som placerar in bollen.
Avslutet med väntertån visar återigen att det viktigaste inte är att skjuta hårt – utan att träffa mål.
Just Hammarström spelade en kvart på vänsterkanten, och var sannolikt den ytter som stärkte sina aktier mest i går. Varken Antonia Göransson eller Emmelie Konradsson hade någon bra dag. För Göransson lär platsen i startelvan hänga riktigt löst. Konradsson den stora förloraren, och får nog koncentrera sig på att ens komma med i EM-truppen.
Sverige var som allra bäst den kvart då vi hade Hammarström på kanten och Lisa Dahlkvist i mitten. Då hade vi två bollvinnare på mittfältet, vilket framför allt gynnar Caroline Seger. Hon kunde flytta upp en bit, och vi fick längre anfall.
Dahlkvist och Hammarström lär båda finnas med i EM-elvan mot Danmark den 10 juli – om ingen av dem drabbas av skador.
Det gör garanterat även Seger. Fast jag tycker fortfarande att hon får ut alldeles för lite av sin talang. Hon borde kunna äga mittfältet under mycket längre perioder än hon gör. I går gjorde hon det som vanligt i cirka tio minuter.
Jag börjar undra om hon någonsin blir en 90-minutersspelare. När hon hamnar i defensiva positioner tar hon alldeles för stora risker. Det behöver hon inte göra. Hon kan spara chansningarna till den så kallade sista tredjedelen.
I går var hon inblandad i Norges ledningsmål. Seger är för mycket lirare i det läget. Får man en så dålig passning på egen planhalva är det bättre att bara skicka ut bollen till inkast än att försöka göra något konstruktivt.
Passningen kom från Jessica Samuelsson. Jag ser att hon hyllas på många håll i dag. Jag måste säga att jag är tveksam. Visst har hon hjärta, och en härlig anfallsvilja. Men räcker det?
Ett modernt sätt att se på ytterbackar är att de har varit bra om de kommit runt på kanten två–tre gånger, och slagit inlägg. Att de släppt förbi sin ytter gång på gång spelar mindre roll – om det inte har blivit mål på något av de anfallen.
För mittbackar är det tvärtom. De kan stå för hur många fina uppspel som helst, de är underkända om de släpper sin motståndare mer än en gång.
Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.
Jag satt på första parkett och såg hur Caroline Graham Hansen gång på gång tog sig förbi Samuelsson. När jag såg om matchen räknade jag till att Hansen kom förbi vid fem av åtta försök. Samuelsson skall vara glad att Nilla Fischer, Caroline Seger med fler fanns till hjälp och stoppade norskan.
Visst är Graham Hansen fantastiskt bra. Men defensivt är Samuelsson är ytterback av internationell klass ännu. Inte ens nära. Och hon tar ibland för stora risker i passningsspelet. Norges mål är ett exempel på det, av flera i gårdagens match.
Trots det är Jessica Samuelsson just nu mitt val som högerback i EM. Mycket på grund av att konkurrensen är tunn. Lina Nilsson är en likvärdig spelare, fast med mindre energi än Samuelsson. Annica Svensson hade varit mitt förstaval om hon hade fått spela i Tyresö. Men Svensson verkar vara helt körd.
När vi är i backlinjen så blir jag mer och mer övertygad om att Fischer och Charlotte Rohlin kommer att klara jobbet som mittbackar. Och Thunebro är stabil. Hon gör sällan en riktigt dålig match.
Då är målvaktsfrågan mer intressant. Kristin Hammarström gjorde en klart godkänd insats i går, och förtjänar att fortsatt vara vår nummer ett. Visst var hon möjligen lite felplacerad på Norges mål. Men det var en överraskande sekvens, och jag lastar henne inte för det.
Däremot är jag mer orolig för hörnor och inläggsfrisparkar. Där har både Hammarström och Sofia Lundgren periodvis stora problem. Lundgren ställdes inte på några svårare problem under sina 20 minuter i går. Däremot var Hammarström snett ute på hörna i början av andra halvlek.
Skall man ändå ge henne lite positiv feedback för situationen så vågade hon gå ut, och störde nog ändå Trine Rönning tillräckligt mycket för att norskans nick skulle gå i stolpens utsida.
Slutligen några ord till om Norge. Att Ingvild Stensland och Solveig Gulbrandsen var toppspelare visste man ju. Jag imponerades även framför allt av Kristine Hegland, Ingvild Isaksen samt de båda 95:orna. Graham Hansen är nämnd. Målskytten Ada Stolsmo Hegerberg är precis den straffområdesspelare jag vill ha i Sverige. Hon har en makalös förmåga att vara först på bollen i närheten av målet. Och hon tvekar inte, utan drar till direkt.
Det var min långa analys av Sverige–Norge. Jag tog lite bilder också. De lär komma upp någon gång framöver. När vågar jag inte ens gissa. Jag ligger ganska rejält efter när det gäller att lägga upp bilder från olika matcher.
En blogg om internationell damfotboll 
Ser att även du lägger i princip allt ansvar på Jessica Samuelsson för att Norges vindsnabba blivande världsspelare Graham Hansen, har nog inte blivit så imponerad av en spelare sen jag såg Harder första gången, kom till många lägen. Jag tycker det är lite orättvist med tanke på hur lite hjälp hon fick av ‘sin’ yttermittfältare Konradsson som inte hjälpte till det minsta i försvaret. När Öqvist kom in i halvlek och direkt började hjälpa till i försvaret blev det riktigt stabilt på den kanten och Norge flyttade direkt fokus till andra sidan. Vid Norges mål är Jessicas pass förvisso undermålig men det är ju ändå främst Seger som dräller med bollen istället för att skicka iväg den när hon inte har full koll på mottagningen. Jag får lite känslan att Jessica får ‘jobba i uppförsbacke’ och att det letas fel på henne på ett helt annat sätt än övriga försvarare.
Jag tycker också det är märkligt att Thunebro helt slipper kritik för sitt ibland bristfälliga defensiva jobb där Rohlin flera gånger tvingades täcka upp när hennes kollega gått bort sig offensivt. När Graham Hansen bytt kant kom hon runt precis lika lätt mot Thunebro med skillnaden att hennes lagkamrater var tröttare och inte förmådde fylla på i boxen på samma sätt som under första halvlek.
I målvaktsfrågan håller jag Lundgren som ett bättre val framför Hammarström då jag bedömer dom som likvärdiga spelmässigt men där Lundgren har fördelen av att få träna och spela med det tilltänkta mittbacksparet kontinuerligt fram till EM. Lundgren är dessutom bättre med fötterna.
Så klart granskar man de som testas på nya positioner extra noga.
Och visst hade Samuelsson den klart tuffaste uppgiften av alla svenska spelare, eftersom hon ställdes mot fantastiska Caroline Graham Hansen. Men jag tycker nog ändå att man som försvarsspelare i ett av världens bästa landslag bör kunna stoppa en bollförande motståndare fler gånger än vad Samuelsson gjorde.
Som sagt, vid baklängesmålet kunde Seger lätt ha löst situationen. Men både Samuelsson och Seger försökte vara konstruktiva och kreativa. I många fall är det bra egenskaper, men inte alltid i fotboll…
Håller med dig i mycket av det du skriver. var också på plats och såg matchen. Det kändes som om några spelare verkligen inte tog chansen i matchen att visa att de ska vara med. Konradsson och Antonia stärkte verkligen inte sina aktier med skillnaden att konradsson kanske inte ens kommer med i truppen och att antonia kanske inte kommer att starta.
Måste dock ställa mig mycket frågande till samuelsson som ytterback dock. Innan matchen tyckte jag att det var helt rätt att hon fick chansen då hon gjorde en bra match mot Malmö. men hennes styrka har ju hela tiden varit hennes fysik och snabbhet och när hon gång på gång blev ifrån sprungen av Norskorna så är ju alla hennes kvaliteter helt borta. Hennes passningsspel är många gånger rätt tänkt men nästan alltid för löst eller med för dålig precision. Med Lina Nilson helt ur form är det dags för Annica Svensson att komma in. Det som har varit ledningens kritik är att hon är för långsam men hon var den, enligt rapporter från fystesterna på Bosön, som hade ökat sin snabbhet mest. I min bok är hon den som borde få chansen, men det lär nog inte hända tyvärr. För när Pia har bestämt sig så spelar det inte så stor roll hur mkt spelarna förbättras.
Hammarström på mitten eller kanten? Ja, hon kan absolut spela på båda positionerna och göra det bra, frågan är var man får ut bäst effekt för laget? med tanke på att yttrarna visade så dålig form så tror jag hon behövs där och sverige var som bäst igår när lisa spelade med seger och marie tog Antonias plats.
Min startelva blir som följer:
Hammarström
Annica S Nilla Rohlin Thunebro
Asslani Seger Dahlkvist Hammarström
Öqvist Schelin
Jag tror att detta är det absolut bästa vi kan ställa upp med just nu, vad tror du?
Hade jag varit förbundskapten så hade din uppställning känts väldigt lockande. Men som sagt, jag tror inte att Annica Svensson får chansen igen. Tyvärr. Och då väljer jag i nuläget ändå Samuelsson före Lina Nilsson. Men det är hårfint.
Angående 0-1-målet tycker jag att det åtminstone till 90 procent är Segers mål. Det är inte en svår situation. När Samuelsson slår passningen är norskan två meter ifrån Seger och det normala är att man i den ytan åtminstone gör en ansats att möta bollen, för att hålla ifrån sig bevakaren. Seger står still och tappar därför bollen, vilket är en dödssynd på den delen av planen. På hyfsade nivåer inom fotboll betyder ett bolltapp där ett mål i baken (du såg ju Elfsborg-BP nyligen och håller nog med mig).
Jag tycker inte att Samuelsson kan lastas för att hon passar till Seger. Ytterbacken förväntar sig nog att en landslagsspelare av Segers klass kan behärska bollen och om taktiken dessutom var att Seger skulle gå ner djupt och få boll felvänd, gör väl Samuelsson bara som hon blivit tillsagd. Att Fischer är långt ifrån sin norska är heller inte fel, det är ju precis vad hon ska vara när Sverige har bollen. Möjligtvis kan Hammarström vara lite smidigare ner i hörnet på skottet, men med tanke på 2-1-målet är det tydligen väldigt svårt för målisar med halvlösa skott just där.
Däremot håller jag med om att Samuelsson inte alls var bra i första halvlek (i andra halvlek höll jag på att somna, så den kan jag inte säga så mycket om). Ytterbacksspel handlar i stor utsträckning om situationer en-mot-en och jag tyckte hon förlorade nästan varenda, men fem av åtta kanske stämmer. Och jag förstår inte vilken hjälp hon skulle få av yttermittfältaren framför sig. Hon har ju sin kamp att gå mot norska ytterbacken, åtminstone så som jag lärt mig försvarsspel. Det var inte en-mot-två-situationer hon ställdes inför.
Jag tror att väldigt många av Damallsvenskans ytterbackar skulle kunna visa upp en härlig vilja och bli ifrånsprungna, men något högre krav bör väl ställas på en startspelare i EM? Om inte är Samuelsson given i premiären.
Jag vet inte om jag håller med om procentsatsen, men visst är Seger en minst lika stor bov i dramat som Samuelsson. Kanske större. För Seger har absolut chansen att lösa upp situationen. Och borde ha gjort det.
Båda faller på att de försöker vara för konstruktiva. De tar helt enkelt för stora risker.
Samuelsson får bollen av just Seger, men har en tveksam förstatouch. Det är studsigt på planen just på den yta där de håller till, vilket gör att jag tycker att hon på nästa tillslag borde hon valt ett längre alternativ. I stället slår hon en passning inåt i banan till en felvänd medspelare, som dessutom har en motståndare ganska nära sig.
Kan hålla med om att yttrarna inte kom med i spelet men att hänga ut Konradsson känns som brist på kunnande. Ok att man inte är med i spelet och behöver fundera över varför, men kförra inhopp i Landslaget satte fart på anfallet med hennes löpningar.
Spelade Konradsson bort någon passning?Enligt mig sitter Sveriges problem inte debutanterna, utan problemet är att Lisa och de andra mer namnkunniga inte levererar på sin högsta nivå just nu.
Frågan är hur vi ska få igång dessa?!
Kan hålla med att det är en bra startelva om alla kommer upp i sin kapacitet.
Konradsson är en alldeles utmärkt spelare – när hon har bollen. Hennes problem är hur hon agerar när hon inte har bollen.
Som jag ser det är hon i mycket stor utsträckning en alibispelare i defensiven. Hon måste bli en mycket bättre bollvinnare om hon skall bli en fullfjädrad landslagsspelare. För i den moderna världsfotbollen finns det inte något utrymme för envägsspelare.
Jämför Konradsson med Antonia Göransson, som inte heller hade någon bra dag. Göransson gjorde ändå försök att jobba sig in i matchen genom hårt defensivt arbete.
Men jag såg inte Konradsson hjälpa till i arbetet med att stoppa Caroline Graham Hansen. Såg du?
Kul att kolla runt på olika forum.Är väl härligt att åsikterna spretar åt alla håll.
Snackisen nu är ju Jessica Samuelsson.Hyllad på vissa håll,sågad på andra.
Och som vanligt ligger väl sanningen någonstans mittemellan.
Måste väl erkänna att som LFC supporter är jag väl inte helt opartisk.
Tror nog ändå inte att Jessica själv var nöjd med 1:a halvlek.Tycker dock att hon fick ganska dåligt understöd.(Konradsson men även Fischer) plus att C G Hansen var jäkligt bra.
Hennes minussida är väl lite bristande teknik och att hon i vissa lägen vill lite för mycket.
Plussidan är ju helt klart arbetskapaciteten och att tjejen verkligen har GUTS. Har man som jag sett henne spela mycket vet man att hon aldrig viker ner sig eller fegar ur
Och alternativen är?
Lina Nilsson.Mer rutinerad.Inte världens bästa defensiv.Långsammare.Känns som hon inte är lika bra som ifjol.
Annica Svensson:Startat 1 allsvensk match i år.Kommentarer överflödiga.
Fischer är nu vår försvarsgeneral ! Det kan svänga fort i den här branschen.
Queen Rohlin har enligt Spelare 12 en ganska lång bit till toppformen tyvärr.Say what?
Tyckte hon såg jäkligt bra och trygg ut.
Dessutom gör hon Nilla bättre.
Har alltid hävdat att hon har en fantastisk förmåga att göra sin mittbackspartner bättre.
Kändes som Lisa Dahlqvist cementerade sin startplats genom att börja på bänken.
Snälla,snälla aldrig mera Seger som defensiv mittfältare.
När blev en försvarsspelares största plus att vara konstruktiv?Känns som det alltid suckas högt på läktaren när en back lägger ut bollen över sidlinjen istället för att chansspela.
Tack för en väldans bra och intressant blogg och välkommen åter till Linköping
Håller med om att det är svårt att kritisera yttermittfältarna när bollarna inte levereras. Göransson försökte som sagt jobba sig in i matchen men med kostnaden att hon ofta blev felvänd. kan Seger bara passa med sin högerfot tror jag att Göransson som är snabbast av alla bör spela på höger, hon är ju dubbelfotad och klarar båda kanterna ungefär lika bra.
Alltså blir min startelva
Hammarström – Lina Nilsson, Fischer, Rohlin, Thunebro – Göransson, Seger, Dahlkvist, Hammarström – Schelin, Asslani. Med två alltid uppvärmda, alltså Jakobsson och Öqvist som ska in om asslani ibland väger för lätt.
Vill man ha ‘stabilare’ defensiv så hade nog Annica S varit det bästa alternativet men där har ju Tony G och övriga i Tyresö stängt dörren genom att cementera henne på bänken, hon MÅSTE byta klubb till nästa säsong för hennes och Damlandslagets bästa.
Nu har vi i praktiken två offensivt lagda högerbackar med lite olika ‘skönhetsfläckar’ i försvarsjobbet att välja på. Jessica Samuelsson är den klart snabbare av dem men har sämre bolltouch och Lina Nilsson blir ofta lite ‘passiv’ i försvarsjobbet och är ju så att säga 100 % borta när hon blir överspelad då hon är lite långsam och inte har samma ‘arbetskapacitet’.
Jag är också LFC-supporter och därmed definitivt inte opartisk men jag håller Jessica S som första alternativ framförallt för att hon är ‘inspelad’ med Fischer och Rohlin och att de har hela tiden fram till EM-premiären att jobba ihop sig till en enhet. Det är för övrigt av samma anledning jag hellre skulle se Lundgren i mål än Hammarström då de båda är exakt lika bra.
Håller med Johan Rydéns analys. Jessica Samuelsson var godkänd men inte mer. Det gäller för övrigt Sara Thunebro också. Då Annica Svensson är fast på bänken klubblaget och Marlene Sjöberg av nån anledning inte finns med i förbundskaptenens planer så är Jessica S förstavalet som högerback för tillfället då Lina Nilsson inte har visat god form under våren. Det ser osäkert ut på ytterbacksplatserna.
Dags Pia att ta in Lollo Fors i landslaget igen, hon gör succè i England!!!!!