Ett dygns distans har inte fått mig att ändra min uppfattning om gårdagens överkörning i Amiens speciellt mycket.
Det går förstås inte att förvänta att Sverige skall spela ut Frankrike på bortaplan ens under svensk högsäsong, och med absolut bästa startelva. Därför var mina förväntningar på det halvnya, orutinerade lag vi ställde upp med rätt lågt satta.
Men tyvärr var vi sämre än jag väntat mig och hoppats på. Jag hade trott att svensk grundorganisation skulle innebära att vi skulle vara svårspelade, och att det skulle vara svårt att skapa chanser mot oss. Och jag hade hoppats att vi åtminstone skulle ha ett par bra lägen att göra ett eget mål. Ingen av punkterna slog in.
Framför allt var det de äldre, etablerade spelarna som gjorde mig lite besviken. För även om coachningen från sidan var svag så borde spelarna på planen ha insett att Sara Thunebro var chanslös mot Elodie Thomis, och agerat på egen hand.
Och vid en närmare koll på de tre målen stämmer de analyser jag hade i går rätt väl. Vid 1–0 är det Lisa Dahlkvist som öppnar den centrala ytan för Thomis, och lurar Amanda Ilestedt att kliva fram, vilket i sin tur ger Gaetane Thiney fritt fram.
Vid 3–0 får trion Caroline Seger, Elin Rubensson och Nilla Fischer dela på ansvaret för målet. Seger och Rubensson för att de inte är tillräckligt vakna på Louisa Necib:s löpning. Fischer för att hon lämnar, och öppnar den farliga ytan där målet görs.
Målen ses på det här klippet:
Så här dagen efter har jag noterat att Rosengårds tränare Jonas Eidevall på sin twitter kommit med ett antal funderingar kring landslaget. Här är de:
1. Testa Fischer som def mitt. Sverige behöver en bollvinnare högre upp i plan och man har andra bra mittbackar.
2. Bestäm vilka spelare som skall satsas på inför VM. Välj ca 18 etablerade och komplettera med 6-8 som är ca 21 och yngre. Spela de bästa.
3. Spela mot högkvalitativt motstånd (USA/Jap/Tys/Fra etc) så ofta som möjligt. Vi måste hitta vår väg för att vinna dessa matcher.
4. Satsa ekonomiskt på att svenska klubblag får möta bästa internationella motstånd (ex resebidrag ifrån Efd/SvFF). Erfarenhet för alla.
5. Fokusera på matchen fullt ut och vad som krävs för att vinna den. Vår satsning på spelare kan inte vara för bred för länge.
Det är lite egenintresse i punkt 3, men totalt sett tycker jag att Eidevall är rätt ute. Framför allt gillar jag punkt 2, som känns väldigt vettig ur ett framtidsperspektiv. Men även punkt 5 är helt rätt. Ungdomarna skall ha plats i truppen, men det är de bästa oavsett ålder som skall starta matcherna.
Men om det någon gång skulle inträffa att fem–sju av de 18–20 etablerade saknas skall man inte plocka in fem–sju nya 25–30-åringar, utan verkligen ge de unga chansen.
När det gäller punkt 1 känner jag att det centrala mittfältet är en problemposition. För tillfället har vi ingen kreativ, central speluppläggare av världsklass. Caroline Seger har inte tillräcklig disciplin för att klara rollen. Hon faller hela tiden ner för lågt. Dessutom är hon inte en tillräckligt bra poängspelare.
Att hitta rätt centrala mittfältare blir en riktigt avgörande fråga för Pia Sundhage den närmaste tiden. Kanske kan Fischer vara svaret på den gåtan.
Att hitta en tillräckligt bra målvakt är en annan gåta. Hedvig Lindahl är okej, men inte av allra högsta världsklass. Det är lite för många konstigheter och misstag för att man skall känna sig trygg med henne. Just nu är hon kanske ändå bästa alternativet.
Men jag ser gärna att andra också får chansen att visa upp sig den närmaste tiden. Eller att Sofia Lundgren blir frisk…
Till förbundets hemsida hittade för övrigt Lilie Persson följande positiva saker efter matchen:
”Jag tycker att Elin Rubensson var bra som högerback. Hon är snabb och klarade sig fint där ute. Lisa Dahlkvist och Nilla Fischer får godkänt och Hedvig Lindahl var okay i målet.”
Jag håller med om att Rubensson var bra och att Lindahl var ok. Det var det om landslaget för nu.
* USA vann med 7–0 mot Ryssland i går. Det var ställningen när jag skrev mitt förra inlägg. I det inlägget finns också målskyttarna. Det var för övrigt ryskornas andra stjärnsmäll på relativt kort tid. Minns att de fick pisk av Tyskland med 9–0 i VM-kvalet i höstas.
Här är höjdpunkter från matchen:
Och här är ytterligare ett klipp med höjdpunkter. Här är bilderna filmade från marknivå:
Det är kul med bilder från marknivå, när de är så här bra filmade. För de ger en bra känsla för matchens tempo.
Lydia Williams
* I sista omgången av Australiens W-league vann Canberra United med 2–1 borta mot Sydney FC. Det var en direkt avgörande seriefinal, vilket innebär att Canberra vinner grundserien. Man gör det med Sverigebekantingar som Lydia Williams, Kendall Fletcher och Nicole Sykes och den före detta amerikanska landslagsmittfältaren Lori Lindsey i truppen.
Canberra tar emot fyran Brisbane Roar i semifinal natten mot lördag svensk tid. Hos Roar heter affischnamnet förstås Nadine Angerer.
Nadine Angerer
Den andra semifinalen blir en direkt repris av fjolårets Grand final. Där tar det regerande mästarlaget Sydney FC mot Melbourne Victory.
Sydney kom tvåa i grundserien. I laget spelar skytteligavinnaren, Sverigebekanta Jodie Taylor. Men även bästa unga spelaren i VM 2011, Caitlin Foord och världsstjärnan i cricket, Ellyse Perry.
Melbourne Victory blev trea med Jessica Samuelsson och ytterligare två spelare med Linköpingskoppling i laget, nämligen Brianna Davey och Lisa De Vanna.
Sydney–Melbourne spelas natten mot söndag, svensk tid.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag har ju haft åsikter om Eidevall tidigare men måste ju samtidigt tillstå att han verkar ha riktigt bra koll på de problem vi har i Damlandslaget och svensk damfotboll i stort.
Gillar tanken på att flytta upp Fischer för hon visade mot Frankrike att hon kanske inte är den härförare man förletts till att tro framförallt efter hennes fina insats i EM. Det är kanske så att det snarare var spelaren hon hade vid sin sida, d v s Charlotte Rohlin, som gav henne det utrymme hon behöver för att kunna dominera i det fysiska spelet. Dessutom har Eidevall rätt i att vi måste ha en bollvinnare på mittfältet, såväl Seger som Dahlqvist är alldeles för ‘mjuka’ i närkampsspelet.
Punkt 2 är helt rätt tänkt också. Framförallt att vi MÅSTE börja våga ge de unga talangerna chansen NU, med tanke på hur ruttet det såg ut mot Frankrike så finns inget att förlora om vi har ambitionen att vara med i den absoluta toppen. VM är inte förrän nästa år och då har vi ett år att matcha in spelare som Hurtig, Hjolhman, Banusic, Blackstenius och andra som man ser potential hos.
Punkt 3 är given, att spela mot ‘sämre’ nationer har egentligen inget värde då det enda man riskerar är att förledas till att tro man är bättre än man egentligen är. Det är bättre att spela och åka på däng av USA än att vinna mot ett blåbärsland för i det första fallet kan man lära sig något vilket inte är fallet i det andra exemplet.
Punkt 4 (som jag antar var den du menade andades ‘egenintresse’) känns intressant men där är det väl frågan om det finns ekonomi och hur exakt man ska bestämma vilka lag som ska få ‘bidrag’. Tittar man på Tyresö så har de ju knappt några svenska spelare, än mindre potentiella landslagsspelare, så där är ju frågan hur mycket man skulle vinna på det hela från förbundets sida.
Punkt 5 borde förstås redan vara given men jag känner att den inte var det i senaste matchen mot Frankrike där såväl truppen som laguttagningen (och bytena) gav känslan att man hade gett upp på förhand och gick in med ambitionen att hålla nere siffrorna vilket var riktigt trist att se. Vi sakande förvisso ung. 5 spelare som hade gått in i en startelva och visst är majoriteten av våra spelare i försäsong men så här håglöst får det inte se ut.
Menar du verkligen att Amanda Ilestedt har en ursäkt på 1-0-målet? Titta igen. Hon är inte alls på väg att pressa bollhållaren (eftersom det redan finns två andra svenskor emellan). Hennes rörelse framåt kommer efter att bollen slås och då är hon på väg mot Thiney – möjligtvis för att bryta passningen. Denna rörelse, som i vilket fall blir oerhört kostsam, orsakas av att hon stått och sovit och låtit anfallaren få tre meters försprång. Det är tämligen lätt att vända bort en försvarare som är på väg i full fart fram upp i rygg. Det gör Thiney också. Jag karakteriserar det som ett juniormisstag; håller man ett korrekt markeringsavstånd blir det inte mål där.
Jag läste också referatet på förbundets webbplats. Nu vet jag inte om den nya medieansvariga ligger bakom, men jag tycker att det var väldigt befriande med en så ärlig, insiktsfull och självkritisk text om katastrofen i Frankrike. I en tid när klubbar och landslag via webben själva gärna ansvarar för historiebeskrivningen, kan det så lätt se ut som hos Tyresö, där förluster beror på domaren eller att motståndarna sparkar på Marta och vinster alltid är i underkant. Hatten av för en förtroendeingivande kommunikationsinsats från Svenska Fotbollförbundet! När hände det senast?
Jag står fast vid att Ilestedt kommer fel vid målet, som jag skrev i halvtidsinlägget. Men jag står också fast vid att hon inte är ensamt ansvarig. För alla runtom är nästan lika otajmade i sina aktioner. Först är Hanna Folkesson chanslös mot Thomis på kanten. Sedan är vårt innermittfält passivt, och låter Thomis leverera insticket helt ostörd. Seger står och tittar på, medan Dahlkvist drar sig undan från bollföraren.
Jag skall ärligt säga att jag aldrig ägnat mig åt ett så kallat ”duellinriktat försvarsspel” som Pia Sundhage kör i landslaget. Men jag antar att det innebär att man skall kliva in i duellerna, och inte backa ifrån. Folkesson gör ett försök att bryta, men missar och säljer sig helt. Innermittfältarna är inte ens nära att ta någon duell.
Jag har kikat igen, och du har nog rätt i att inte heller Ilestedt är på väg att sätta press på Thomis, utan hon har upptäckt att hon ligger för lågt, och vill trycka upp offsidelinjen, vilket blir helt feltajmat. Något som utnyttjas skoningslöst av smarta Thiney.
Min slutsats: Ilestedts miss är avgörande för att det blir mål, men ingen av övriga iblandade svenska spelare går helt fri från medansvar.
Angående den utelämnande och självkritiska texten på förbundets hemsida är den undertecknad av Stig Lindmark. Han är före detta TT-medarbetare, och är numera frilansare som bland annat brukar bevaka Algarve cup åt förbundet.
Hurra för Stig! Rapporteringen bådar gott inför Algarve.
Sen håller jag helt med dig om att det inte bara var Ilestedts fel att det blev mål. Det var en svår situation, som man behöver uppleva ett antal gånger innan man behärskar den. Nästa gång kommer hon självklart akta sig för att sova i straffområdet och på det hela taget var hon inte sämre än någon annan. Fast det säger tyvärr inte så mycket.
Jag menar att Amandas ursäkt ligger i att det var en av hennes första A-landskamper från start, och därför är Thuebros och Seger insats helt omöjlig att ursäkta. Hur svårt är det för en ytterback att trycka en spelare som hela tiden går längs linjen ??
Håller med. Självklart har man större tålamod med en ung, färsk spelare än med superrutinerade.
Seger skall bära laget, men gjorde väldigt liten nytta i lagspelet.
Och Thunebro hade det väldigt tufft. Nu är i och för sig Thomis blixtsnabb, och det är inte många backar i världen som hänger med när Thomis får så stora ytor som i lördags. Så jag dömer inte ut Thunebro på den matchen. Men känslan är ändå att hon börjar sitta lite löst i landslaget.
Sara Thunebro må vara en sympatisk människa, men som fotbollsspelare har hon aldrig fått världen att häpna. Nej, hennes bäst-före-datum har passerats för länge sedan och hon kommer att plockas bort från ”sortimentet” – om Sundhage & Co lyder sitt sunda förnuft, vill säga…