För andra helgen i rad har mycket av eftersnacket till en damallsvensk omgång handlat om domarinsatser. Tråkigt. Men tyvärr tror jag att vi skulle kunna ha en sådan debatt efter varje omgång.
Som jag var inne på förra veckan tycker jag att domarnivån är för låg i våra högsta serier. Det är mer regel än undantag att man upplever att domaren har varit en av planens sämre aktörer när man varit på matcher i damallsvenskan eller elitettan. För egen del har det gått så långt att jag under en lång period undvikit att kommentera domarinsatserna eftersom det varken känns kul eller konstruktivt att gång på gång sparka på de som redan ligger. För så blir det.
Nu har dock ämnet blivit högaktuellt, därför har jag hakat på, och jag tycker att det är värt att kommentera lite till. Jag har exempelvis sett flera kommentarer om det bara är Rosengård som gnäller. Så är det förstås inte.
Det är mängder av tveksamma domslut som inte hamnar i fokus, på gott och ont. Att tveksamheter i Rosengårdsmatcherna får stor uppmärksamhet beror förstås på att Malmöklubben är den enda som har ett tillräckligt stort genomslag i media för att höras och synas.
Varför har då Rosengård störst genomslag? Vissa verkar tro att det handlar om någon form av konspiration. Glöm det.
Att Rosengård syns mest beror ju huvudsakligen på att medierna i Malmöområdet sett till omfång har den överlägset bästa damfotbollsbevakningen i landet. Händer något i Rosengårds matcher sprids det i många medier. Det är ju förstås i grunden väldigt bra, och inte något negativt.
Att man sedan kan tycka att flera av Malmöreportrarna är charmigt (eller ocharmigt) hemmablinda är ju en annan sak…
Om andra damallsvenska lag hade fått lika närgången mediebevakning som Rosengård skulle vi troligtvis ha kunna läsa i Stockholmsmedia om att Djurgården i går gick miste om ett till synes regelrätt segermål mot Eskilstuna.
För kolla bilden nedan. Johanna Rytting Kaneryd:s skott träffar Madeleine Stegius, som efter diskussioner mellan huvuddomare Pernilla Larsson och hennes assisterande bedöms vara offside. Men nog ser det väl ut som att Petra Johansson upphäver offsiden på Stegius?
Det här hände i minut 83, alltså nära slutet. Och om Djurgården hade vunnit skulle de varit uppe jämsides med Eskilstuna. Nu skiljer det fyra poäng.
Ett annat tveksamt domslut i helgen inträffade i matchen Kristianstad–Kif Örebro. Såg jag rätt blev Kristianstad där lurat på ett kvitteringsmål i 39:e minuten när Alice Nilsson jobbade fram bollen till Rita Chikwelu. På tv-bilderna är det svårt att se exakt vad som hände i Carola Söberg:s målområde. Men det verkar inte som att Söberg har kontroll på bollen, utan att hon fick en väldigt billig frispark när hon borde åkt på ett baklängesmål.
I det här fallet vann ju KDFF matchen ändå, så det blev inte matchavgörande.
Jag har ju skrivit om att jag tycker att domarna i damallsvenskan är fega när det gäller att döma straffar. Personligen vill jag att det skall bli många mål, därför ser jag hellre att domarna dömer en straff för mycket än en för lite. Ett undantag från den där regeln är mitt eget lag, mot dem ser jag helst att det aldrig utdöms några straffar överhuvud taget…
Eftersom jag vill se många mål tycker jag också att domarna tillåter för mycket ”fusk” från försvarsspelare. Som bekant tar ju spelarna till alltfler knep för att lura domarna.
Det knep som väcker hetast känslor är filmning, i varje fall här i Sverige. Att bli kallad ”filmare” är bland det värsta epitet en svensk fotbollsspelare kan få.
Jag gillar inte heller filmningar, utan jag tycker att det är ett otyg. Men under vinjetten ”otyg” placerar jag alla taktiska regelbrott. Fast det känner jag mig ibland rätt ensam om.
För en försvarsspelare kan hindra hundra målchanser genom att använda knuffar, lätta tröjdragningar, fasthållningar och stängningar utan att bli stämplad som fuskare – tvärtom kallas spelaren för smart och rutinerad. Eller finns det någon som känner till någon ”tröjdragare” eller ”knuffare”?
En forward däremot kan bli stämplad som fuskare bara genom att inte kämpa emot när någon försöker ge sig på en fällning. Hur blev det så? Varför är det allmänt accepterat med fuskande försvarare, men inte med fuskande anfallare?
Innan jag lämnar helgens damallsvenska omgång konstateras att seriefinalen sågs av 185 000 tittare på SVT – en väldigt bra siffra.
* Till landslaget. I dag har Peter Gerhardsson samlat sin första landslagstrupp i Kroatien.
Av den torftiga medierapportering som varit i dag antar jag att knappt några svenska journalister är på plats och följer laget. Hittills har jag nämligen varken sett någon artikel eller något tv-inslag, däremot har jag hört ett inslag från pålitliga Radiosporten. Men inte heller där får man några ledtrådar om hur laget skall spela. Förhoppningsvis blir bevakningen bättre ju närmare Kroatienmatchen vi kommer.
När det gäller spelarna kommer de till samlingen med olika saker i ryggsäcken. Från den franska ligan lär Stina Blackstenius ha packat ner ett gott självförtroende.
Hennes och Linda Sembrant:s Montpellier leder nämligen ligan med två raka segrar och hela 15–0 i målskillnad. Blackstenius har gjort tre mål på två matcher, men ligger ändå bara fyra i skytteligan.
Det har nämligen blivit hysteriskt mycket mål i serieupptakten. I skytteligan leder Ada Stolsmo Hegerberg på fem. På delad andraplats med fyra mål finns Ouleymata Sarr, som har gjort alla Lilles mål, och Paris FC:s Gaetane Thiney. Thiney spelar alltså i nya Paris FC, det handlar om det lag som tidigare hette Juvisy, men som numera är uppköpt av Paris FC.
Just Montpellier, Lyon och just Paris står på full poäng efter två omgångar. Emma Berglund:s PSG har en seger och ett kryss, svenskan har spelat full tid i båda matcherna.
I Tyskland har Fridolina Rolfö startat båda matcherna för Bayern München, men hon har inte haft någon utpräglad forwardsroll, utan har mer agerat mittfältare. Som sådan stod hon för ett tungt bolltapp i lördags, ett bolltapp som ledde till Freiburgs segermål när Bayern föll med 1–0. Se höjdpunkter från den matchen här.
Både Rolfö och Amanda Ilestedt blev utbytta i helgens omgång. För Ilestedt och Turbine Potsdam blev det dock seger, laget är en av fyra fullpoängare efter två omgångar. Övriga är Freiburg, Frankfurt och Wolfsburg.
I Wolfsburg har Nilla Fischer spelat 90 minuter i båda matcherna. Hennes lag har hållit nollan och gjort tio mål framåt, så Fischer lär precis som Blackstenius ha gott självförtroende med sig till Kroatien.
På sistone har Fischer också förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg till att gälla ända fram över säsongen 2020. Hon har alltså inga tankar på att trappa ner satsningen ännu på några år. När hon gör det kanske hon avslutar karriären på Nillavallen i Verum.
* Det är ju väldigt spännande att se hur Gerhardsson tänkt sig sitt landslag. Även Danmark har en ny förbundskapten. Men där råder en annan typ av spänning. För där fortsätter konflikten mellan spelarna och förbundet. Inga spelare dök i dag upp till första samlingen efter EM.
* Även i England är det en konflikt som står i fokus. Där rullar frågan om huruvida förbundskapten Mark Sampson agerat rasistiskt vidare. Förbundet har friat Sampson, men nu skall frågan upp på parlamentsnivå.
En blogg om internationell damfotboll 
Lyssnade man på Östberg och Härenstam i SVT så kritiserade de Jonna Andersson för att hon inte tänkte på att det var den i straffområdet så fjäderlätta Mittag hon hamnade i duell mot. Mittag fick däremot beröm för att hon rutinerat ”hjälpte” domaren att hitta straffen (även om Östberg som gammal försvarare förstås inte tyckte det skulle varit någon). Deras resonemang känns rätt typiskt för hur man brukar diskutera försvarare och anfallare i media, d v s att det ska extremt mycket till innan en anfallare får kritik medan en försvarare får kritik bara för att denne möjliggjort för anfallaren att skaffa sig en fördel.
Sen så har du förstås rätt i att en del av förklaringen till att Rosengård framstår som gnälliga är att det fokuseras på dom i media men det är definitivt inte hela sanningen vilket man får höra som supporter till LFC när man snackar med de andra lagens supportrar vid bortamatcherna. Den vanligaste kommentaren brukar vara ‘hoppas ni vinner serien och inte Rosengård’ och jag tror inte det beror på artighet eller att man gillar LFC något speciellt utan mer att Rosengård rättmätigt eller inte framstår som arroganta och lite nedvärderande mot motståndarna.
JMJ:s kommentar efter senaste matchen om att man nu hade visat att man är bättre än LFC, detta trots att man alltså ligger 4 poäng efter i serien, ger ju inte sken av att det ryktet är oförtjänt direkt. Att Kim Björkegren sen kort konstaterade att det är konstigt att inte Rosengård leder serien om de nu är bättre skickade en tydlig signal om att LFC själva inte längre köper den bilden utan faktiskt anser att man är det bättre laget och då inte bara i kraft av poängdifferensen.
För att återgå till straffen så hade Rosengård om det varit Banusic som gjort motsvarande grej i deras straffområde skällt ut domaren för att hon blåser, ser man på Jonna Andersson så slår hon ut med armarna över situationen för att i nästa sekund fokusera på matchen igen. Det är nog detta som Östberg syftade på när hon i förbigående uttryckte att Rosengård borde fokusera mer på sitt spel än på domaren vilket nog de flesta håller med om efter att ha sett deras två senaste matcher.
Rosengård är en högljudd klubb. Man är bra på att ställa de stora frågorna. Men ibland övergår det i gnäll. De senaste matcherna har Rosengårds spelare och ledare lagt massor av energi på att kritisera domarna.
Men som sagt, Rosengård är inte den enda klubben som tycker att domarnivån är för låg. lyssnar man på sändningarna på damallsvenskan.tv hör man inte minst rätt många tränare som är väldigt kritiska. Men eftersom de här andra tränarna har närmast obefintlig mediebevakning blir deras kritik inte till artiklar, vilket gör att deras gnäll inte syns.
När det gäller andra supportrars önskan att LFC skall vinna före Rosengård känns det rätt givet. Det blåser alltid på toppen, och Rosengård är alltså en högljudd klubb. Det brukar inte uppskattas av andra supportrar. Dessutom är Rosengård både förhållandevis penningstarkt och dessutom framgångsrikt. Sånt väcker också negativa känslor bland andra klubbars supportrar.
Jag vet inte om Rosengård är så mycket bättre än andra på att ställa de stora frågorna. Däremot får de, precis som du konstaterat, mer medieutrymme kring de synpunkter (snarare än frågor) de framför.
Du har säkert rätt i att mycket av förklaringarna till eventuella antipatier gentemot Rosengård och sympatier för andra klubbar kan hänföras till det du tar upp. Sedan måste man ju också vara medveten om att vad företrädare säger och inte säger görs till en story i media.
Jag tror också att det ibland är tacksamt och möjligen också strategiskt att låta Rosengård ”fronta” med synpunkter som kanske delas av många andra klubbar och spelare. Rosengård blir ”the bad guys” och de som inte uttalar sig kan bli ”the good guys”. Det är också en slags logik.
Problemet när man väcker frågor eller framför synpunkter med buller och bång precis när man anser sig missgynnad är att de lätt kan viftas undan och tas till intäkt för att saker bara sagts i affekt eller som ett sätt att påverka till sin egen fördel. Jag tror att få elitklubbar inte skulle vilja se högre domarstandard i DA och EE. Det naturliga vore att gå ihop efter eller innan seriestart och se till att EFD drev dessa frågor. De är ju, trots allt, elitklubbarnas intresseorganisation.
Nej, Rydén, Rosengård ställer inga frågor, de snarare gnäller och tjatar, både på planen och i media. Jag ser din attityd till Linköping – Rosengård som en klar svaghet i det här fallet. Det som väcker andra supportrars avsky är Rosengårds uppträdande, inget annat. Med tillägget att media domineras av ett rosengårdperspektiv. Du måste kunna se detta. För mig blir du annars bara en försvarare av den skeva medielogiken – eller snarare en del av den (another brick in the wall).
”Bra på att ställa de stora frågorna”, nja… det där provocerande. För mig tar de upp doamrfrågan när de förlorar poäng. De ser inte att de faktiskt är gynnade av hela fotbollsverige (inklusive domarna). Att orättfärdigt tjata på domaren och gråta ut i media är inte att ställa några stora frågor.
Har glömt att kommentera det här. Men visst stämmer det att Jonna Andersson fick mest kritik i SVT för straffsituationen, man sa att hon var orutinerad.
Och det var lite det jag var ute efter. Om en försvarsspelare misslyckas när hon försöker sig på ett taktiskt fusk, då blir hon kallad orutinerad – hon blir aldrig stämplad som fuskare.
För att någon ska bli kallad ”orutinerad” och det ska vara meningsfullt krävs att någon annan blir kallad ”rutinerad”. I straffsituationen är det givet att den ”rutinerade” var Mittag som med stor sannolikhet genom sin rutin visste att en straff var nära – det gällde bara att kasta sig i rätt läge, sitta kvar och titta på domaren med ledsna hundögon. Att Andersson kallas orutinerad behöver i sammanhanget inte alls betyda att hon försökte sig på ”taktiskt fusk”, bara att hon inte framstod som lika ”rutinerad” som den synligen fuskande Mittag. Båda gick på bollen – ingen nådde den, men Mittag var ”rutinerad” som fuskare och skaffade sig fördelen hos domaren. Om Andersson tvärnitat hade Mittag fallit ändå – hon hade bestämt sig (jo, jag vet att det är en spekulation). Som situationen utspelade sig finns ingen anledning att ens ta den som ett exempel på att försvarare fuskar mer eller lika mycket som anfallare eller att Andersson rättmätigen skulle kallas fuskare. Nytt exempel efterlyses!
Den här gången vann fuskaren Mittag som slapp varning och fick straffspark. Att sedan Seger missade straffen kan kanske kallas poetisk rättvisa eller – en del straffar Gud direkt…..
Håller inte alls med om kravet på kopplingen rutin–orutin för att det skall vara meningsfullt att kalla någon orutinerad. Ett exempel: En back som fäller en spelare som är på väg ut ur straffområdet agerar på ett orutinerat sätt. Den som fälls behöver inte ha den minsta rutin för att få domslutet med sig. Finns väldigt många fler exempel.
Vi har haft den andra delen av diskussionen tidigare. Du tycker att Andersson går på bollen, jag tycker inte det. Jag tycker inte att Andersson tittar mot bollen, hon bromsar inte heller för att kunna göra en mottagning och dessutom lutar hon sig mot Mittag och söker kroppskontakt. Alltså är det korrekt att döma straff. Domaren hade en åsikt som var närmare min än din. Svårare är det inte.
Tveklöst hade domaren en åsikt som var närmare din än min. Det är sig är inget slutgiltigt bevis, om det alls är möjligt att uppnå utan tekniska hjälpmedel.
Min utgångspunkt var att det för att det ska bli meningsfullt språkligt att kalla någon orutinerad måste det finnas en föreställning om vad innebörden av rutinerad är/kan vara – rutinerad kommer självfallet före o-rutinerad. Om Andersson i den aktuella situationen kan kallas orutinerad, så är Mittags agerande ett utmärkt exempel på vad rutinerad kan innebära, i det här fallet i form av ”taktiskt fusk”, som passerade utan åtgärd från domaren. Halva exemplet och en spelare funkar bra för att illustrera ”taktiskt fusk” och fuskare och att vara/agera rutinerad. Det är Mittags del. Jag håller helt med dig om att en försvarare som fäller en spelare som är på väg ut ur straffområdet kan kallas orutinerad (eller snarare ett orutinerat agerande) och såklart – en spelare som inte gör det rutinerad (eller rutinerat agerande).
Jag tycker inte det kan UTESLUTAS att Andersson går på bollen. Jag tycker inte det kan UTESLUTAS att Andersson tittar mot bollen och bollbanan, särskilt efter den studs som båda ser ska komma och kommer. Jag tycker inte det kan UTESLUTAS att anledningen till varför Andersson inte bromsar är därför att bollbanan hade riktning och bollen var på väg åt hennes håll och att hon i nästa sekvens har möjlighet att nå den. Om Andersson tvärnitat hade det kanske verkat till hennes fördel sett till bollbanan och spelarnas hastighet.
Så länge kroppskontakt är tillåten mellan spelare och någon ”lutar sig” mot någon mer eller mindre marginellt i kamp om att nå bollen är det i sig inget tillräckligt kriterium för domaren att blåsa. Om det hade varit det och om Andersson ”lutat” sig mot Mittag regelvidrigt (hur nu det skulle se ut, till skillnad från ”springa in i”) – varför blåste då inte domaren betydligt tidigare då hon enligt uppgift stod väl placerad och löpningen axel mot axel fortgick under flera sekunder? Om Anderssons kroppskontakt/”lutning” mot Mittag var så stark, varför höll då Mittag emot så länge som hon gjorde när hon som du helt riktigt säger ”inte har skyldighet” till det. Ett svar är att hon trodde sig kunna nå bollen först. Ett annan svar är att hon ville komma långt in i straffområdet för att rutinerat kunna kasta sig.
Det avgörande momentet som gjorde att domaren blåste var att Mittag RUTINERAT kastade sig. Det gjorde att domaren fick se det hon ”ville”/”behövde” för att kunna blåsa straff. Jag tycker inte det är UTESLUTET att ett helt annat domslut hade varit lika riktigt, exempelvis att varna Mittag. Om domaren tagit in och värderat hela situationen och inte endast fokuserat på Mittags fall hade utfallet kunnat bli annorlunda. Svårare är det inte, men svårt nog för domare.
Ja, vi har haft diskussionen tidigare och den verkar lika låst som mellan de danska spelarna och deras förbund 😀
Har ni två sett samma situation? Jag har titta på den flera gånger och tänker INTE kritisera domaren för hennes bedömning av situationen. Håller INTE på Fcr ej heller Lfc, gillar INTE Mittag. Kritiserar gärna domare som gör fel men som sagt här gjorde domaren helt rätt.
Tycker att du gör en grov förenkling av mediesituationen här, när det gäller Rosengård. Att klubben och dess spelare är i det närmaste gullegrisar/linslusar – i alla sammanhang – är djupt problematisk, främst då sanningen blir lidande (verklighetsbilden blir skev). Det inverkar i sin tur på damfotbollens/fotbollens status. Sverige blir sämre än vad det borde vara, möjligheten till utveckling (för damfotboll) blir i förlängningen lidande. Här har journalistiken och de enskilda journalisterna ett stort ansvar, de måste snart se igenom detta (jag ger här och nu stark kritik mot riksmedia, blir helt enkelt illamående av att läsa ”huvudnyheten” från senaste spelomgången, varje vecka).
Det är nog ingen som tror på en konspiration, inte i de här trådarna – det vore befängt. Men det har också med rättvisa att göra: Rosengård måste kunna kritiseras, det kan aldrig vara bara en röst som ska höras. Ett talande exempel: när Seger i en tidigare match blir obstruerad (foulad), böjer ner huvudet mot motståndarens axel, får en smäll och blir liggande, så blir det en huvudnyhet som vevas; i media benämns det som att hon fått en medveten armbåge mot huvudet och man pratar om domarmisstag, att det ska vara rött kort osv. När Jonna Andersson (även hon landslagsspelare) verkligen (på riktigt) får en medveten armbåge i huvudet, över munnen och blir liggande, i senaste matchen, så uppmärksammas det inte alls, vare sig i matchreferatet eller i media. Hon får inte ens frispark (egentligen borde just det varit rött kort, givetvis – och Linköping hade fått en rättmätig fördel att kunna avgöra Damallsvenskan). Det förbigås även på bloggarna, symptomatiskt nog. På samma sätt med Viggosdottirs hands kontra Kildemoes frilägesfällning.
Såhär kan det inte fortsätta. Den här medielogiken upprepas, om och om igen, i varje omgång till Rosengårds fördel. Det är djupt problematiskt för svensk damfotboll. Det måste tas på största allvar. Resonemangen och diskussionerna om svensk damfotboll, matcher, spelare osv. ska inte behöva följa den här skeva och orättvisande bilden av verkligheten. Det är inte värdigt.
Som LFC:are så ser jag det här väldigt tydligt. Alltså, situationen och förhållandet Linköping/Rosengård. Det är inget tvivel om vilka som får mest uppmärksamhet, utrymme och ”rubrik”. Det avspeglar inte styrkeförhållanden (Linköping är fortfarande svenska mästare, överlägsna vinnare med bäst spel 2016, producerar mest internationella stjärnor och mest material till landslaget osv.). Jag tror inte heller det avspeglar sympatierna i landet, skulle förvåna mig mycket om Rosengård var så pass mycket populärare bland folk (som skulle motivera ett så pass mycket större medieutrymme).
Risken är också att Rosengård i förlängningen får fördel i matchsituationer. Inte bara mot Linköping, utan mot alla andra lag. Nu ska jag ärligt säga att jag inte sett det. Här ger jag en eloge till domarna (som annars får mycket kritik). De favoriserar inte Rosengård (inte heller tvärtom). Men risken finns.
Representationen påverkar perceptionen. Linköping är Damallsvenskans bästa lag. Men leder med fyra poäng. Enligt vissa tränare/spelare så beror det på att Rosengård blivit bortdömda, speciellt i de två senaste omgångarna. Men det är också befängt (som vilken annan idé om konspiration som helst). Jag tycker det är synd om den tankegången skulle bita sig fast. Den är inte rättvisande, men faktum är att det är just det som den samlade mediebilden visar, med sitt upprepande av Rosengårds ”argument” – vecka efter vecka. Nu ska också domarsystemet förändras… bara för att Rosengård inte tar full poäng i sina matcher? Glöm det!
1) Jo, det är klart att jag gjorde en förenkling av mediesituationen. Du har självklart rätt i att det är många faktorer som påverkar utfallet i riksmedia. Bred lokal bevakning är en viktig faktor som jag tagit upp.
Andra avgörande faktorer är framgång över tid, alltså att historiskt framgångsrika lag oftast får större uppmärksamhet. En tredje väldigt viktig faktor är profiler, alltså om laget har kända och namnkunniga profiler bland spelare och ledare.
På alla de här viktiga punkterna ligger Rosengård i toppen av svensk damfotboll. Alltså är det logiskt att de får flest rubriker. Du får nog lära dig att leva med den ”skeva” bilden.
Dessutom är Rosengård bra på att väcka debatt. De tar chansen att få upp sina frågor på agendan, vilket ofta även de andra klubbarna har nytta av. Visst blir det ibland väldigt färgat, men det är ju inte så konstigt. Man är ju sig själv närmast.
2) När det gäller utvecklingen av svensk damfotboll och av sportens status har media inget som helst ansvar. Media skall granska och skildra, inte utveckla. Där får du sätta ditt hopp till klubbarna, förbundet och till EFD.
3) Självklart måste Rosengård kunna granskas och kritiseras. Ditt exempel är dock haltande. Orsaken till att smällen mot Seger blåstes upp som den gjorde var att det handlade om hennes comeback i damallsvenskan och alla medier var på plats. Jag tyckte att det var ganska tydligt att det var journalisterna som tog upp smällen, inte Seger. Journalisternas uppgift är att hitta historier som folk vill läsa, och som man kommer ihåg. Och här lyckades de väldigt bra, eftersom folk fortfarande pratar om det.
Att Seger får mer uppmärksamhet än Jonna Andersson är också självklart enligt den medielogik som gäller. Där är det kändisskap som prioriteras, inte vem som är bäst. Seger är en kändis, det är inte Andersson. Rosengård vimlar av kändisar, både bland spelare och ledare, det gör inte Linköping.
Att Linköping är det bättre laget spelar liten roll när det kommer till rubriker.
4) När det gäller de situationer du tar upp håller jag med dig. Viggosdottir skall självklart ha gult kort för sin hands. Först tyckte jag att smällen mot Jonna Anderssons huvud mer var en olyckshändelse, och att domarbedömningen därmed var korrekt. Därför lade jag ingen större notis vid den.
Men efter att ha läst flera kommentarer kring situationen har jag nu kollat in reprisen flera gånger, och jag lutar alltmer åt att Ebba Wieder är vårdslös med sin högerarm i duellen, och att hon är medveten om vad hon gör. Därmed skulle Rosengårdsspelaren mycket väl kunde ha fått ett rödd kort för förseelsen. Domaren måste dock ha gjort en annan bedömning. Hon står ju nära situationen och har fritt synfält.
5) När det gäller domarnivån tycker jag att det är bra att Rosengård tar upp debatten. Du har ju själv listat en massa exempel på när LFC blivit förfördelade. Tycker inte du att man borde fundera över en annan lösning för domartillsättningen i damallsvenskan?
Håller helt med om att media har en granskande roll. På vilket sätt tycker du att media granskar Rosengård?
Svensk media är en parodi på den bilden av media man vill att den ska vara. Då betyder det; osaklig, vinklande, penningstinn därmed inriktat bara för det ändamålet, icke beroende och icke självständig.
Med andra ord det finns inte något seriös sportmedia i Sverige, Undantaget bekräftar regeln.
Bland bloggarna dock finns mycket mer avsikter att belysa, granska och skildra fotbollen. Då förutsätter man bloggarens helt oberoende status och påverkan från olika intresse.
”Där är det kändisskap som prioriteras, inte vem som är bäst. Seger är en kändis, det är inte Andersson. Rosengård vimlar av kändisar, både bland spelare och ledare, det gör inte Linköping. ”————-måste rätta till dig; Rosengård vimlar av föredettingar, spelare som har sett sina bästa dagar passera och ledare som var bättre spelare än ledare, verkar som
Att det finns en kultur där nere som är vana vid att utifrån sitt status fortsätter och förväntar sig ha fördelar är mer intressant belysa än om någon har ”vågat” stoppa Seger i en fotbollsmatch, som är ju liksom mening med fotboll… Då det handlar det inte om ”kändisskapet” då granskar och skildrar man.
Ge mig ett exempel på ett land som har en bra och kritisk sportmedia.
Jag skulle nog säga att svensk sportmedia tillhör den mest kritiska som finns. Dock är kunnandet inom mindre sporter rätt begränsat. Och damfotboll är en liten sport. Därmed blir bevakningen av damfotboll rätt blek.
När det gäller kändisskap har det inget med kvalitet eller form att göra. Och att Rosengård har flest kända spelare kan väl inte ens du protestera mot.
Huruvida det är bra eller inte att kändisar får större uppmärksamhet är däremot upp till var och en att bedöma. Men ta svensk idrotts största kändis, Zlatan Ibrahimovic. Han har varit skadad sedan april, men får ändå flest rubriker av alla. Han har massor av fördelar av sin status. Så är det nu och kommer det alltid att vara. Och det här gäller i alla länder.
Men Zlatan, Caroline Seger med fler har inte fått sin status vid födseln, de har kämpat hårt för att nå dit de är. Spelare med lägre status får helt enkelt göra samma sak – kämpa på för att höja sin status.
1) Inga problem med förenkling i den meningen, men att negligera är fel. Kan inte tänka mig att leva med den bilden. Faktum är att det är därför jag är här, i bloggen och kommentarsfältet. Jag ske ge ett litet bidrag till att bilden förändras (och hoppas stödja andra, samt få stöd). Att man har större ”stjärnor” är väl inte sant, det är snarare ett resultat av den skeva bilden, som är självförstärkande. Neto är Damallsvenskans bästa spelare, såhär långt, men får inga rubriker (nämns det ens att hon hennes frånvaro är ett stort avbräck i seriefinalen?). Tycker alltså inte du har rätt här (är osäker på om jag ska räkna dig till den officiella medielogiken eller den alternativa kritiken).
2) Vi är djupt oense här. Alla och envar har ansvar för fotbollens/damfotbollens utveckling. Inte minst de som representerar den i etablerade mediekanaler. Skulle säga tvärtom: de har ett väldigt stort ansvar.
3) Återigen, att man anses vara ”stjärnor” är själva medielogiken. Och det är media och medielogiken jag kritiserar (se punkt 1 ovan). Det är där skevheten finns. Exemplet Seger/Andersson är ett av nästan oändligt många. Jag står fast vid att det är bra, det är specifikt och talande för hela situationen. Det är just detta som upprepas kontinuerligt, varje vecka. Ta istället Banusic frisparksmål mot Örebro jämfört med Segers obstruktion. Den förra visades inte i riksmedia, vi fick den via ett twitterkonto (i stort sett), den andra blåstes upp till orimliga proportioner. Det skadar svensk damfotboll. Jag tycker det är övertydligt. Läsaren får inte se vad som verkligen hände i omgången, de missar det fantastiska.
4) Här kan vi vara ense. Vill bara tillägga att Wieder är frustrerad, hon är en sämre spelare än Andersson och knockar hårt med en medveten armbåga (som ska vara rött). Inte ”råkar” osv. Med en rättmätig utvisning så tidigt i matchen hade Linköping antagligen fått ett rejält övertag, kanske vunnit och i förlängningen bärgat SM-guld. Svagt av journalister att inte se detta. Ja, situationen stärker mitt argument i övrigt också. Att du är tvungen att ta till repriser beror på att situationen inte visades upp och kommenterades i Svt. Inte din svaghet, utan riksmedias. Så återigen…
5) Rosengård ”tar upp debatten” bara för att de inte tar full poäng i alla matcher (egentligen för att de inte är tillräckligt bra, helt enkelt). Det är inget annat än osportsligt. De försöker påverka domarteamet från minut ett i varje match (se själv på allt snack från Seger, Masar och Majgaard). Och de kommer undan med det. Kanske för att de av övriga mediasverige har utmålats som ”stjärnor”?
6) Nej, Rydén, jag tycker att du har fel. Det håller inte. Det är just det här som jag fick en aning om tidigare när jag skrivit att Linköping får alltför lite utrymme (med tanke på sin egentliga status) och att det till viss del upprepas av dig – den, låt mig ändå vara rättvis, milda Rosengård-bias som ibland blir synlig. Detta gäller enbart relationen Linköping – Rosengård. Övriga lag får än mindre utrymme jämfört med Rosengård, i medielogikens Sverige. Det är skevt.
(Vill direkt bemöta argumentet att Linköping ändå får relativt stort utrymme. Ja, så är det – har också blivit bättre senaste tiden. Det som jag skrivit ovan handlar, som sagt, om relationen Linköping – Rosengård, som kombattanter om mästerskapet. Eskilstuna borde även få större utrymme på Rosengårds bekostnad, om det ska vara rättvisande. Bl a om publiksiffror, hur många åskådare hade FCR i skånederbyt, omgången efter tvångskommenderingen till Swedbank stadioni matchen mot LB? Var det 650? Samtidigt som EU hade upp mot 1900? Och spelade fantastisk fotboll. Tycker för övrigt att Kullashi var en större stjärna i den omgången än Seger, en framtidsspelare som både kan spela fram och göra mål (till skillnad).
7) Observera att jag även ser det här meningsutbytet som bra för svensk fotboll – i det mindre, närmast minimala, formatet, givetvis. Rydén du skriver bra och läsvärt, fortfarande. Bemödar dig att få detaljer rätt, har ett kunnande och en observant blick. Jag uppskattar det. Du kan svara om du anser dig ha tid, inget jag vill kräva eller förväntar mig – tiden och energin är dyrbar. Jag tycker bara att det bra att vi har fått upp ovanstående ämne – om representationen – på en agenda här i bloggen.
1) Jag har inte använt ordet stjärnor, utan profiler. Profiler är spelare som är kända utanför damfotbollskretsen, alltså spelare som folk är intresserade av. Sådana finns det en i LFC (Asllani), och flera i Rosengård (Sjögran, Seger och Schelin).
Neto är kanske damallsvenskans bästa spelare. Men hon är inte känd. Tyvärr skulle inte en artikel om henne ge många klick på de stora mediernas hemsidor. Och media mäter numera intresse i klick.
Det här har inte med LFC att göra. Det var samma sak med Lieke Martens. Hon var Rosengårds överlägset bästa spelare i våras, men det var ändå Schelin man pratade om. Martens hamnade på dagordningen först när hon skulle möta Sverige i EM.
Den enda internationella spelare som är profil nog att locka klick i svensk media är Marta.
2) Det finns inga journalister som representerar damfotbollen. Journalister bevakar damfotbollen. De som representerar damfotbollen är spelare, klubbar, förbundet och EFD.
3) Jag är ledsen att säga det. Men den bittra sanningen är att damfotboll på klubbnivå inte engagerar sportläsarna. Klicksiffrorna för vanlig matchbevakning är tyvärr så små att de knappt räknas. Det är ingen slump att Expressen omplacerade sin damfotbollsskribent eftersom han inte fixade tillräckligt med klick. Det måste till något annan än bara matchbevakning för att det skall klickas. Folk engageras tyvärr otroligt mycket mer av en arg Seger än av att någon gör ett snyggt mål. Så ser verkligheten ut.
4) Du vet alltså vad Wieder kände i situationen. Imponerande.
5) Rosengård har tagit väldigt många andra debatter än bara domarfrågan. Som exempel tog Jack Majgaard Jensen upp frågan om svensk damfotbolls utveckling under OS i fjol, han tog upp frågan om hur landslaget hanterade skadade spelare och inte minst har klubben drivit rättvisefrågor angående ersättningar för Champions Leaguespel. Visst har de eget intresse i alla de här frågorna, men det är frågor som är viktiga för fler klubbar.
Jag hade gärna sett att LFC och de andra klubbarna också stack ut hakan och tog viktiga debatter ibland. Men det finns ingen i LFC som gör det. Varför?
6) Se svaret på fråga 3.
Utan att säga mer än så måste man nog tillstå att när det gäller ”medielogik” är bloggaren mycket initierad. Vad man sedan tycker om denna medielogik i den större diskussion som faktiskt blossar upp då och då är en värderingsfråga. Nej, journalister representerar inte damfotbollen. Bevakar? Ja, med nuvarande medielogik och dess eventuella förtjänster och möjligen mer uppenbara brister. Journalister har, som så många andra anställda i vinstdrivande verksamheter, till uppgift att bidra till vinsten även om ingen gärna vill prata om det på det sättet. Då är det, som vissa journalister fått erfara, kontraproduktivt att granska eller ställa kritiska frågor och skriva på ett icke önskvärt sätt, exempelvis om DEN STORE.
Det finns också i många fall en slags symbios mellan olika medier (TV-program och nästa löpsedel i kvällstidningarna exempelvis) och mellan media och idrottslag – damfotboll är inget undantag. Vilka är med och sponsrar FC Rosengård? Just det – Sydsvenskan. Vilka är med och sponsrar Linköpings FC? Just det – Mediehuset Corren. Med sådana kopplingar ökar i varje fall inte chansen att en mer inträngande bevakning eller granskning från deras sida skulle komma till stånd. Naturligtvis hävdar alla inblandade att det varken sker påtryckningar eller så mycket som en hint om hur tidningen ska skriva om laget och det gör det nog inte heller. Det behövs inte.
Ändå skulle det vara principiellt möjligt för journalister att kritiskt granska också damfotbollen. Detta förutsätter dock att redaktionsledningar och företagsledningar ställer sig bakom och att det är en hyggligt stor aktör. Det är dock knappast någon slump att Föreningen grävande journalister inte delat ut sitt årliga pris Guldspaden till en renodlad sportjournalist. Någon gång ibland sker en kritisk granskning som i fallet Tyresö, men kanske också det ingick i medielogiken. Publikationen Idrottens Affärer ”gräver ibland” i olika frågor med sitt fokus. För något halvår sedan fick vi se ett granskande reportage TV-reportage (SVT) om FIFA och tillsättningen av nya ordföranden efter Blatter. Kanske får de/vi som önskar mer av kritiskt granskande av damfotboll sätta vårt tillit till de som har intresse för detta OCH ”dra-åt-helvete-pengar”, det vill säga inte är ekonomiskt beroende utan kan be alla dra åt…vid behov. Finns de? Damfotbollsbloggar blir vattenhål och dem ska vi vara rädda om!
1) ”Profiler”, ja vi kan kala det vad vi vill, det ändrar inte mitt argument att det är media som skapar dem, det är ofta fel personer som blir profiler. Och märk väl att det just är det som är mitt huvudargument. Den skeva bilden i medias bevakning. ”Vad man pratar om”… är journalister något slags lakejer? Jag personligen skiter fullständigt i föredettingar som Schelin och Seger – det finns antagligen fler i fotbolssverige.
Detta måste gå att förbättra. Då gör vi också damfotbollen en stor tjänst. Men du verkar försvara det som något statiskt….
2) Ingen som sagt att journalister representerar klubbar eller spelare. Men ibland är det just det som det verkar som: det som jag kallar riksmedia verkar representera Rosengård, Schelin och Seger.
Ja, det är bevakningen och representationen vi diskuterar…
3) Ja, men då är allt förlorat då? Men ärligt, visst hade det varit bättre och mindre cyniskt om man lyft Banusic frispark istället för en Seger med rött ansikte. Vad vill folk se? Jag vill iaf se det förra, givetvis. Tycker det är en förminskning av både fotbollsspelare (damfotbollsspelare) och dess publik i det här fallet (politiskt aktiva skulle nog säga att vore diskriminering mot kvinnor).
Vad har journalistiken för uppgift i samhället? Den tredje statsmakten? Bara klick, eller?
4. Jag SER vad Wieder gör. Det kan alla som vet något om fotboll. En armbåge i någons huvud är i alla serier världen över en riktigt grov överträdelse mot regelverket. Beror oftast på tillkortakommande och frustration. För att säga inte säga en ilska som inte hör hemma på en fotbollsplan. Rött+avstängning.
Men nu var inte det poängen i mitt resonemang…
5. Men nu var det tidpunkten för det här snacket som saken gällde. Du kan inte bara beklaga dig över domarestatusen när du förlorar poäng.
LFC vill inte tjafsa för mycket. Så har det alltid varit. Jag tycker att det är bra. Men de tar upp en del saker, ersättningar och kritik mot Sundhage är två exempel…
6. Ja, det är tydligt att medierna går på ”klick” idag. Och Damallsvenskan är inte så stor. Det är också min bild, bara att se på publiksiffrorna. Fotboll är inte gigantiskt i Sverige öht (kunskapen och intresset är begränsat). Men min poäng är att det skulle se bättre ut med en bättre mediebevakning.
Det är bedrövligt om folk vill läsa om Segers ilska istället för att visa upp det som är bra från Damallsvenskan. Sen var det detta med Banusic och Neto m fl. återigen. Lyft fram dem och folk blir intresserade, de gör ju något bra. Något som är värt att ta del av.
Folk i allmänhet är inte de klickmaskiner som viss del av pressen vill få dem till. Ta ansvar!
Kan inte se att jag behöver ändra mina argument efter det här meningsutbytet.
Du får självklart köra vidare med vilka argument du vill. Jag har ingen ambition att omvända någon. Jag försöker bara förklara varför media ser ut som det gör.
Och det här att media skulle kunna öka intresset är något företrädare för alla sporter verkar tro på, de tror också att media kan locka storpublik till läktarna. Fast det där stämmer inte. Det går inte att lura folk. Visst kan media påverka publiksiffror, men det är ganska marginellt. Det måste vara produkten som lockar.
Den typ av bevakning som du vill ha påminner om den som damfotboll.com hade i sin tidigare skepnad. Men det fanns inte en tillräckligt stor publik för den typen av journalistik. Därför finns inte gamla damfotboll.com kvar. Men du är förstås fri att skapa en liknande sajt på egen hand.
Skall förtydliga att det här handlar om skriven media. Det är lite annorlunda med tv.
*Kan ha blivit ett missförstånd kring begreppet ”representation”. Alltså, re-presentation, åter-presentation, återspegling. Det vill säga, urval + beskrivning; ”bilden”, av skeenden, situationer.
”Ge mig ett exempel på ett land som har en bra och kritisk sportmedia. ”——–det här är denna tankegång ”vi eller dem”, en polariserad, ideologisk betonad mediebevakning som bara delar samhälle..istället gör media till oberoende spelare i samhällets strukturer, som idag är definitivt inte fallet, inte mainstream utan oberoende
”Jag skulle nog säga att svensk sportmedia tillhör den mest kritiska som finns.”——-dröm lagom Rydén, vi tar ett exempel, dopningsfallet med T.Johaug och med M.Sharapova.
I första fallet då handlar det om en ”dålig” människa som utnyttjat annars ett bra system och samhället i övrigt.
I det andra fallet handlar det om en ”bra” människa som utnyttjat ett dåligt system och samhället hon kommer ifrån, nämligen den ryska, som är enligt media rutet. Att Sharapova bor i USA förbises
Trots att bägge har gjort samma sak i grund och botten.
Sedan att de ”blaska” tidningar, typ Aftonbladet försökt veka sympatier hos sina läsare genom att framstå Johaug som oskyldig medan Sharapova sågades på alla sätt man kunde hitta, utifrån denna mal som annars råder, när man tänker på de ryska idrottare, bara bevisar att alla de stora grundpelare media villar på i ett demokratisk samhälle är som bortblåsta
”Men Zlatan, Caroline Seger med fler har inte fått sin status vid födseln, de har kämpat hårt för att nå dit de är. Spelare med lägre status får helt enkelt göra samma sak – kämpa på för att höja sin status”——————–jag kan bara skratta åt det hela…först stoppa Seger i samma sväng som Zlatan, det finns ett hav som skiljer de åt. De har säkert kämpat hårt, bägge 2, men inte att komma in i mediebevakningens värld, så din rekommendation till de spelare med ”lägre” status är rätt medioker, tycker jag…förresten du behöver inte kämpa als för att komma ut i ljuset, det räcker att du kommer ut ur garderoben då din ”status” kommer höjas, avsevärt…lol
Jadu, Axel. Jag har inget att dölja. Jag går med rak rygg. Men gör du? Och tycker du att ditt svar är moget?
Du som kommer med tarvliga påhopp på både den ena och andra, och som gömmer du dig bakom ett alias. Antar att du inte har ryggrad nog att kliva ut ur garderoben och avslöja din identitet.
Här handlar det om missförstånd Rydén, min sista mening var inte riktad mot dig als, utan allmän påstående om hur kan man få uppmärksamhet i media
Jag uppfattar dig och dina texter ”rakryggade” även om jag ibland inte håller med dig
”Nomina sunt odiosa”—–svarar jag på din sista önskan
Alltså, retoriken från sportchefen Sjögran i DN: ”det är bara en tidsfråga innan [domarmisstagen] drabbar någon annan”. Där är det svart på vitt. Så sjukt. Tror hon verkligen att det (bara) är Rosengård som är drabbade? Det här blir bara mer och mer korkat. Hon refererar också till de två senaste Rosengårdmatcherna – de som de tappade poäng i. Och Segers nick var givetvis över mållinjen, det är underförstått. Retorik, svart på vitt. För att få fördelar.
Kan bara säga att Rosengård som klubb tappat greppet helt och hållet!
Och riktigt dåligt att mediasverige ställer upp på det här!
Nu vill jag verkligen se ett blogginlägg som på allvar behandlar det här med Rosengårds beteende, deras snack OCH snedvridningen till Rosengårds fördel i media!
Domarna har INTE snott något från Rosengård!
Nu är det inte ens komiskt längre.
Är det bara jag som tycker det är udda att landslaget åker ner till Kroatien mer än en vecka innan match? Fast det kanske är klokt. Få en lång samling första gången. Hade det varit herrlandslaget hade de tränat i Sverige i några dagar och sedan åkt ned ett par dagar innan match.
Som jag uppfattat det ville de maximera tiden ihop. Hade de samlats i Sverige hade de fått en resdag.
Håller helt med Martin och The Guardian. I DN igår var det en smått parodisk pro-Rosengård artikel med Sjögrans domarkritik.
Detta är mer en fråga än en diskussion, hoppas det är ok ändå. Men vet du om matchen Kroatien – Sverige kommer sändas på tv, typ svt? Eller någonstans på webben?
Man får självklart ställa frågor. Svaret är att matchen kommer att sändas i TV12.
Efter två längre kommentarer kommer en tredje.
”Först kränkt vinner” Det var huvudrubriken på DN-journalisten Zarembas artikelserie för snart tio år sedan. I den skildrade han hur människor var eller kände sig kränkta och konsekvenser av detta. Det gällde att vara ute tidigt och att helst vara först med att se sig som kränkt för att ha möjlighet att få gehör och ”vinna”. I våra städer och kanske särskilt i de så kallade utsatta områdena finns de, oftast unga män, som känner sig kränkta och kräver ”respekt”. Blåljuspersonal har ibland betydande svårigheter att arbeta i vissa miljöer då de möts med fientligheter. Förlängningen av detta är en samhällsutveckling som få önskar. Även om någon tycker att kopplingen till fotboll i allmänhet och damfotboll i synnerhet är långsökt, eller kanske inte alls existerar, är jag inte lika övertygad, särskilt om man ser idrotten som en del i samhället och att också den påverkas av och bidrar till samhällsutvecklingen. Se på alla ”sociala projekt” (CSR) som idrotten ägnar sig åt, ibland integrerat i sin ungdomsverksamhet, ibland separerat. Det är mer än en politiker som stöttat och lämnat ekonomiska bidrag till sådant i from förhoppning att detta ska leda till en bättre samhällsutveckling, terapeutisk sysselsättning eller i varje fall kyla ner svallande känslor av misstro och hopplöshet.
Med idrotten i samhällsperspektiv kan man fråga om dennas värdegrund är utsatt för tryck och hur den visar sig i idrott, exempelvis i en damfotbollsmatch i DA och i efterspelet. Jag har inget svar, men tycker frågan är intressant. När slutar barn- och ungdomsidrottens betoning på att spela schysst och när börjar regelbrott accepteras och kanske till och med (i alla fall i det tysta) hyllas som ett medel för att nå målet (i dubbel bemärkelse)? Är det ”Först kränkt vinner” som gäller också inom damfotbollen? Hur fungerar ”blåljuspersonalen” i arbetet? Har deras miljö blivit tuffare och mer svårarbetad? Finns det likhet inför lagen? Vilken betydelse har myter om domare (att de exempelvis egentligen skulle vilja spela själva, men var för kassa och så fick de bli domare)?
Några reflektioner kring bloggarens artikel. Nej, jag tror inte heller på att den finns någon konspiration – åt något håll. Konspirationsteorier brukar sällan hålla för granskning och dagens ljus. Dessutom är det sannolikt ytterst svårt att i dagens mediala landskap iscensätta och helt lyckas med en konspiration.
När det gäller medierapportering i form av dagstidningar och liknande ”gammelmedier” hävdar bloggaren att ”…medierna i Malmöområdet har den sett till omfång överlägset bästa damfotbollsbevakningen i landet.” Så kan det vara och exempelvis Sydsvenskan har ju också en favoritknapp för Rosengård i sin meny. Det har för övrigt också Corren i Linköping för LFC, men inte vad jag sett några av klubbarna i Stockholmsområdet. Omfång och mängd är en sak – vad som skrivs är en delvis annan. Ser journalister till sin troligaste och största läsekrets blir det kanske viss typ av rapportering. Samtidigt riskerar de att mer bli till en supporterskara och i kraft av sitt medieutrymme och sina plattformar, en maktfaktor. Har journalisterna och redaktionsledningar andra ideal kanske artiklarna också ser annorlunda ut med mer av analyser som också utmanar och förbättrar kunnandet hos läsekretsen. Vad som skrivs menar jag är minst lika viktigt som att det skrivs eller skrivs mycket. ”Bästa” är inte självklart mesta. I den nu pågående diskussionen kring domarinsatser har jag sett få eller inga frågor från journalister (varken i exempelvis Sydsvenskan eller Corren) som tar kritiken på allvar och gräver i sakfrågan och ber tränare som Majgaard utveckla sin kritik – det kanske finns kloka saker bakom uttalanden som ”Kalle Anka-domarsystem” och så vidare. Jag tycker redan att hans uttalande blivit något mer nyanserade. Sådant borde en journalist som vill vara mer än supporter eller megafon för snaskigheter och ”oneliners” ägna sig åt. Vill de det och – får de det?
Bloggaren skriver vidare att han vill se många mål och att domarna därför hellre ska döma en straff för mycket än en för litet. Det är ett märkligt resonemang och ett märkligt argument – domaren ska väl döma efter reglerna och inget annat. Hellre fälla än fria går också allmänt sett emot, i varje fall svenska, rättstraditioner. En utveckling i riktning mot fler straffar leder nog varken till bättre spel eller färre regelbrott som filmningar, tvärtom. Jag håller med om att visst fusk som tröjdragningar och fasthållningar alltför ofta eller nästan alltid släpps utan åtgärd från domarna. Här finns det helt klart utrymme att skärpa domsluten – en frispark OCH en varning är kanske en kombination som ska användas oftare. Frågan är dock om domare upptäcker dessa regelbrott så ofta de borde eller om det mestadels handlar om flathet från deras sida.
Bloggaren skriver vidare om ”taktiska regelbrott” – vad ligger mer i det begreppet? Jag kan gissa, men det skulle vara intressant att få det utvecklat. Finns det exempelvis något som säger att en spelare i det ledande laget som byter i 89:e minuten måste lämna planen snabbare än en spelare som byter i 34:e minuten? När målvakten håller bollen några sekunder extra vid inspark? Är det det mer ”maskning” och spelförstörande vid ena tillfället än det andra?
Vägen framåt? Fler domare med andra uppgifter? Mer tekniska hjälpmedel som ”Hawk-eye”? Tydligare och skarpare straff vid regelbrott? Jag tror att hur mycket man än ökar på med sådant så kommer det inom förutsebar framtid ändå att koka ner till en domares bedömning. Om diskussionens vågor gått höga så verkar både SVFF och EFD sitta nöjda, åtminstone utåt. De ger varken domarna eller klubbarna stöd eller uttalar sig i media. Och var är domarna själva i diskussionen?
Till sist: visst kan domarinsatser klandras. Samtidigt tycker jag att det var rakryggat av domarteamet att efter matchen FCR-LFC och incidenten i slutet säga: vi såg inte vem det var och kan därför inte tilldela något kort. Jag tror till och med att både tränare, spelare och (faktiskt) supportrar förstår att domare kan missa något och göra fel. Problemet är snarare när domare uppfattas vara inkonsekventa i sina domslut – här är toleransnivån mycket låg. Att kritisera domarinsatser kanske inte alls är att ”sparka på de som redan ligger”? De kanske finner gott stöd hos kollegor och i sin egen övertygelse. De kanske rent av bara blir taggade och revanschsugna – precis som lag och spelare kan bli. Vi vill väl i alla fall inte att ”Först kränkt vinner” – eller….?
En domares insikt? ”You can´t please all of the people all of the time, but you can please some of the people some of the time….” (fritt efter Bob Dylan).
Mycket av det du tar upp har kommenterats i ett annat svar. Här är några tillägg.
Majgaard Jensen har väl i flera artiklar föreslagit det danska systemet, där de domare som skall döma högsta herrligan måste ta vägen via högsta damligan. Det har dock inte varit rubriken, för sånt säljer inte. Utan det har stått en bit ner i artiklarna.
När det gäller att jag hellre ser en straff för mycket än en för lite är jag helt enkelt ute efter att regelboken skall följas även i straffområdet. Nu finns det en allmän bild av att det skall krävas mycket mer för att få straff än för att få frispark, en bild som även domarna påverkas av. Följden är att det bara har utdömts 16 straffar på 15 damallsvenska omgångar. Det är fler än en straff för lite.
Man kan kalla det hellre fälla än fria. Vad jag är ute efter är att regler och regeltolkningar bör gynna de konstruktiva, inte de destruktiva. Alltså att anfall bör gå före försvar.
När det gäller taktiska regelbrott finns det absolut massor av sådana, som alla bör bekämpas. Jag är för införandet av effektiv speltid för att bli av med allt maskande. I nuläget tycker jag att byten på elitnivå kan utföras utan att domaren stoppar tiden. Fjärdedomaren kan ta hand om bytena. Med en sådan ändring lär vi inte behöva få se så många utbytta spelare ta en minut på sig att gå av planen.
Om mycket av det jag tar upp har kommenterats i ett annat svar förvånar det mig. Jag brukar läsa inte bara eventuella svar på mina kommentarer utan särskilt andras kommentarer och svar på dessa – dessutom noga. Nåväl….
Jag tänker nog att domare ska döma, så gott de kan, efter regelboken och de eventuella instruktioner de får, exempelvis i samband med större mästerskap. De ska alltså inte ”gynna” någon – varken anfallare eller försvarare. Andra tolkningar blir förr eller senare mer eller mindre problematiska. Att det sedan är eller kan vara en svår uppgift att döma så är en annan sak. När du talar om ”de destruktiva” och ”de konstruktiva” och att ”anfall bör gå före försvar” låter det fortfarande märkligt. Vilka är de konstruktiva och vilka är de destruktiva och när blir de det ena eller det andra? En anfallare som filmar är lika destruktiv som en försvarare som drar i tröjan. En försvarare som fintar bort en anfallare är lika konstruktiv som en anfallare som fintar bort en försvarare. En försvarare i anfallande lag som blir knuffad i straffområdet vid ett nickförsök vid en hörna blir utsatt för ett regelbrott, precis som en ensam anfallare som fälls av sista försvarare i straffområdet. Hur ofta dömer domare till den nickande backens fördel jämfört med den ensamma anfallarens?
Om regelboken säger att en förseelse i straffområdet ska bedömas likvärdigt motsvarande förseelse någon annanstans på planen, så är det så domare borde döma. Det är mänskligt, men också problematiskt om domare mer ser till konsekvensen av förseelsen än förseelsens art som sådan. Därifrån till att hellre fälla än fria och att säga att det dömts för få (eller för den delen för många) straffar är steget långt. Att hävda det innebär också ytterligare en kritik mot domarkåren i och med att det måste innebära en annan bedömning än domarna gjort.
Effektiv speltid vore kanske välgörande. Klockan stoppas och startar på domarsignal. Det skulle exempelvis kunna minska frestelser att maska, vissa ”taktiska byten” och beräkning av och upprördhet över stopptidens längd och när domaren faktiskt blåser (som du själv noterade i slutet av FCR-LFC). Efter 45 och 90 är det slut. Punkt.
En liten blänkare: Just nu ligger det på sidan 310 på Text-TV (!) ute en sida om när svenska damdomare kan tänkas få döma i herrallsvenskan. Domarbas Karlsson ger ett slafsigt svar: ”Vi har någon tjej nu som är på väg uppåt…..”. Jaså, ni har någon ”tjej” – inte domare alltså….. Sidan avslutas med att en anledning att det dröjer är att kvinnor har samma fystest som männen. Hmmm, var det därför två svenska domare fick åka hem för att de inte klarat fystesterna inför EM? Då kan vi också utesluta att eventuella svaga domarinsatser i DA beror på fysiska tillkortakommanden? Eller menar domarbasen att det bara är damdomare som vill, eller matchas till, att döma herrmatcher som har samma fystest som herrdomare?
Samma fystest = samma fyskrav?
Kan bara hålla med om att det är pinsamt av Sjögran att fortsätta sprida myten om att endast Rosengård drabbas av de svaga domarinsatserna på det sätt hon gör i DN. Alla lag i serien har sannolikt drabbats under säsongen och med tanke på hur jämnt det är i botten är det tyvärr inte osannolikt att någon av alla misstag kan ha avgjort vilka lag som slutar på nedflyttningsplatserna.
Om Wieder skulle haft rött kort för armbågen i ansiktet på Andersson vet jag inte men ett brandgult är det ju allra minst och samma sak med Folkesson som borde fått en varning för någon av alla sena tacklingar på Asllani under matchen. Lägger man sedan till Viggosdottírs hands som stoppade ett anfall så är det tre (minst) kort som Rosengård borde haft men som domaren missade. Att LFC:s enda kort dessutom var riktigt billigt och straffen som följde med likaså så blir det lite tragiskt att domarnas enda misstag som hjälpte LFC förstoras upp samtidigt som all mindre missar som hjälpte Rosengård totalt ignoreras.
Nu ska det bli intressant att se hur säsongen avslutas och framförallt vilka domare som vågar döma Rosengård framöver med tanke på vilken risk det verkar vara för karriären. Att övriga lag också är missnöjda är ju förvisso sant men de verkar kunna förmå sig att hålla det mellan skål o vägg istället för att flytta ut det hela i massmedia med allt vad det innebär.
Avslutningsvis så hoppas jag att klubbarna efter säsongen går samman genom EFD och kräver förändring vad gäller hur domare tillsätts. På sikt tycker jag JMJ:s tanke att göra som i Danmark är intressant men just nu är det viktigaste att man höjer kvalitén även om det skulle innebära att det blir herrar som dömer de flesta matcherna.
Vad som är smart och fusk hänger i mycket stor utsträckning på vilket lag den som kommenterar händelsen hejar på. Det ser vi inte minst i kommentarfälten. Därför skärskådas alla situationer som favoritlaget missgynnas av under lupp (ingen händelse verkar vara för liten) medan situationer där motståndaren har synpunkter viftas bort eller förbigås helt.