Sträck på er i FC Rosengård

Det har gått några dagar sedan mitt senaste inlägg. Under de dagarna har det spelats fem damallsvenska matcher, dessutom har vi fått veta att Uefa anser att damallsvenska Lieke Martens var den bästa spelaren i eller från Europa under 2016/17.

Jag tänkte börja med det senare, alltså Uefas finaste damfotbollspris, Best Women’s Player in Europe Award.

Det gick alltså till en damallsvensk spelare, vilket är väldigt kul för vår serie. Ja, jag vet att hon numera tillhör FC Barcelona, och att deras president var stolt över både henne och någon skäggig herrspelare…

Men sanningen är ju att Martens får priset för en säsong hon helt och hållet har spelat i damallsvenskan. Inför prisutdelningen hade hon bara varit i sin nya klubb i tre dagar, och hon hade dessutom aldrig spelat någon match för dem.

Så sträck på er i FC Rosengård, det här är väldigt mycket er ära. Även Göteborg FC har gjort mer för Martens utveckling än den katalanska storklubben.

Tyvärr tror jag dock att hon hade nytta av sin nya klubbtillhörighet vid omröstningen. Det är ju alldeles för mycket folk som lägger mer vikt vid titlar och fina namn än på själva sakfrågan.

Efter sin fina EM-insats och efter att ha varit damallsvenskans bästa spelare under våren tycker jag att Martens är en värdig vinnare.

Fast personligen tycker jag ändå att det borde ha gått till Pernille Harder, som varit fullständigt lysande under hela den aktuella säsongen. Hon vann damallsvenskan med LFC hösten 2016 plus den damallsvenska skytteligan och blev dessutom utnämnd till damallsvenskans bästa spelare. Våren 2017 fick hon fart på Wolfsburg, förde upp dem i topp av Frauen-Bundesliga och vann dessutom tyska cupen. Dessutom ledde hon ett skadedrabbat danskt lag till EM-final. Det tycker jag borde ha smällt högst.

Apropå Danmark har deras förbundskapten Nils Nielsen i veckan lämnat sin post med omedelbar verkan. Det känns inte som något som är bra för det danska laget. Det innebär samtidigt att det sannolikt kan vara bra för Sverige eftersom vi ju möter danskorna snart i VM-kvalet.

Populäre Nielsen som hade förbundskaptensjobbet i fyra år ersätts tillfälligt av F19-förbundskaptenen Sören Randa-Boldt.

* När jag ändå är inne på landslag konstaterar jag att Vietnam vann de Sydostasiatiska mästerskapen på två måls bättre målskillnad än Thailand. Deras inbördes match slutade 1–1. Sannolikt kommer ett av Thailand och Vietnam att kvala in till VM i Frankrike 2019.

I nästa års Asiatiska mästerskap gör åtta lag upp om fem VM-platser. Australien, Japan, Kina och Sydkorea bör ta de fyra första, och Filippinerna samt värdnationen Jordanien är mest med som utfyllnad. Plats fem lär alltså stå mellan Thailand och Vietnam, en kamp som känns rätt oviss så här ett år i förväg.

* Så till damallsvenskan där Piteås seger i Linköping var veckans skräll. En skräll som innebär att Rosengård numera fullt ut är inbjudet till guldstrid.

Jag satt på Landskrona IP och kollade på en osannolik cuprysare mellan Landskrona Bois och Elfsborg under onsdagens damallsvenska omgång. I efterhand har jag sett höjdpunkterna från alla matcher, och cirka 80 minuter av matchen mellan Linköping och Piteå. Där var det väldigt tydligt att nya LFC inte är samspelt. Dessutom var laget väldigt passivt i början. Ett samtrimmat och högt pressande Piteå tvingade hemmaspelarna att slå långt, och det verkade LFC inte ha någon plan för.

Under matchens första 20 minuter var Tove Almqvist den enda LFC-spelaren som jag tycker skall ha godkänt. Hon var rörlig, ville ha bollen, medan många andra blåklädda var väldigt stillastående.

I Piteå var det desto fler spelare som inledde starkt. Inte minst Josefin Johansson, som gjorde en kanonmatch. Piteå fick tidigt matchen dit de ville. Mycket genom att laget visade upp en effektivitet som det inte haft tidigare i år.

Efter cirka en kvart orkade Piteå inte hålla upp den höga och aggressiva pressen och då föll man ner i en 5–4–1-uppställning i försvar, allt enligt framgångsrik österrikisk EM-modell. Jag imponerades av hur bra Pitespelarna är på att hjälpa varandra vid de långa passningarna. De hade ofta väldigt bra positioner i andrabollsspelet.

När det gäller Linköpings lag är ju extra intressant den här helgen eftersom det är cupfinal i morgon. Jag tyckte att LFC verkade sakna Magdalena Eriksson något enormt – hon kanske trots allt inte var så överskattad som vissa av er skrivit i kommentatorsfältet här på bloggen? Framför allt saknade jag hennes ledaregenskaper. Jag tyckte nämligen inte att det såg ut som att det fanns någon hemmaspelare som ledde laget i försvarsspelet.

Det var ju nämligen exempelvis otroligt slött försvarsspel på den frispark som ledde fram till Josefin Johanssons läckra ledningsmål. LFC-försvaret var samlat, men ändå inte närvarande. Det var likadant vid 2–0. Hela LFC var hemma på hörna, ändå fick tre Pitespelare stå fria i mitten på Johanssons inlägg i andravågen.

Visst skall väl Cajsa Andersson rädda Hanna Pettersson:s nick, men personligen tycker jag utespelarnas försvarsspel är väldigt mycket sämre än målvaktsinsatsen i aktuell situation.

Den första halvlekens sista 25–30 minuter hade Linköping bollen. Då visade Claudia Neto vilken stabil passningsspelare hon är. Tyvärr rörde sig inte hennes medspelare speciellt mycket, utan de gjorde det ganska lätt för Piteå att försvara sig. Det blev för mycket tramp på bollen i hemmalaget, och för få löpningar.

Dock skall det sägas att Linköping ju faktiskt skapade två superchanser före paus, både Lina Hurtig och Nicoline Sörensen missade trots att de hade öppet mål. Båda chanserna var egentligen bättre än de Piteå gjorde mål på.

I stället bjöd hemmalaget på 3–0 i början av den andra halvleken. Den här gången var det Maja Kildemoes som var kvar i omklädningsrummet. En svag mottagning ihop med bra arbete från Josefin Johansson gjorde att danskan tappade bollen och gav Piteå superläge.

Även efter paus var gästerna vassare än hemmaspelarna. Marija Banusic missade ju exempelvis ett friläge i minut 60. Hon kompenserade ju i och för sig det en minut senare när hon gjorde 1–3. LFC hade även bra nicklägen för både Janni Arnth i 67:e och Hurtig i 71:a. Den andra nicken var bra, men där gjorde Hilda Carlén en mycket fin räddning. Piteå var alltså både vassare i chanserna och hade dessutom den hetaste målvakten.

Ett problem i Linköping var löpningen. Fotboll är en löpsport, men varken Hurtig, Asllani eller Banusic känns speciellt löpvilliga. De ville helst ha bollen till sig, och såg stundtals väldigt stationära ut. Och när de sprang var det mycket rälsbuss, alltså lättläst löpning rakt fram – som om man sprang på raka järnvägsspår.

Almqvist var den som sprang mest, men hon känns inte heller som någon utpräglad djupledslöpare. Kanske att LFC-ledningen måste bygga om lite i laget. Djupledslöparen Emma Lennartsson är exempelvis nedflyttad i backlinjen. Hon behövs nog längre fram i planen.

Det blir spännande att se hur LFC klarar sig i morgondagens cupfinal (avspark 17.45, sänds på TV12) mot Rosengård, som ju lär sätta en ännu hårdare press. Och som dessutom borde ha förutsättningar att orka pressa lite längre tid än Piteå gjorde.

Om jag snabbt går igenom intrycken från damallsvenskan.tv:s höjdpunkter från de andra tre matcherna har en fantastisk räddning av Hammarbys Emma HolmgrenNathalie Persson:s närskott etsat sig fast. Var det där årets räddning i damallsvenskan?

Det är verkligen otroligt starkt av Holmgren att inte bara hinna ner utan även att kunna hålla den bollen.

Kollar man Göteborg var det andra raka nollan, vilket naturligtvis är väldigt viktigt för självförtroendet. En som verkar ha lite lågt självförtroende för tillfället är Pauline Hammarlund. Hon var dock framme och hade flera farliga lägen, något som talar för att hon snart kommer att göra mål igen.

I matchen Kvarnsveden–Djurgården reagerade jag över att Kvarnsveden gick miste om en straff. För som jag uppfattat handsregeln är det där solkart. Och dessutom bör det vara ett kort på Djurgårdsförsvararen. Förr i tiden skulle det ha varit rött, jag vet inte om den tolkningen har ändrats.

Den målchansutvisning som drabbade Petronella Ekroth kändes odiskutabel. Intressant dock att läsa hennes egen berättelse om hur tufft det var att åka på sitt första röda kort. Jag förstår att det var kämpigt, men inte borde hon behöva skämmas för att hon kom lite snett i en tackling. Det var ju inget överfall.

I Vittsjö gjorde Hannah Wilkinson ett riktigt klassmål. Det var en snygg passning, en kontrollerad mottagning och ett distinkt avslut. I den matchen visade även belgiska Tine Schryvers att hon har ett härligt tillslag. Jag gillar när man skjuter in inläggsfrisparkar som hon exempelvis gjorde vid Mia Carlsson:s kvitteringsmål.

* I elitettan vann tre av de fem topplagen i dag. Bland förlorarna fanns Kungsbacka, som nu är tio poäng ifrån damallsvensk plats och väl därmed kan börja räknas bort från toppstriden.

Kvar är fyra lag, och Växjö och Kalmar får allt större marginal neråt. Växjö har nu tolv poäng och Kalmar fem till trean AIK och fyran Assi. Nästa vecka möts AIK och Kalmar i något som alltmer utvecklas till en måstematch för Solnaklubben.

Växjö håller för övrigt på att bygga upp sin ekonomi inför allsvenskan. Den här nyheten kom i veckan:

* Slutligen en notering kring några internationella träningsmatcher. Där har de engelska lagen haft det väldigt tufft mot franskt och tyskt motstånd. Eller vad sägs om siffrorna:

Lyon–Liverpool 6–0
Montpellier–Manchester City 4–2
Turbine Potsdam–Arsenal 3–0
Wolfsburg–Chelsea 3–1

15 thoughts on “Sträck på er i FC Rosengård

  1. Ang. om Eriksson saknades el inte. Samma matchöppning i denna match som mot Rosengård i våras där Eriksson var med.

  2. Skulle nog vilja kalla LFC-förlusten en liten coachmiss.
    Efter två minuter syntes Piteås taktik – hård och hög press.
    Order borde ha kommit omgående: ”Slå längre bollar, ni behöver inte spela er ur varje gång. Utan upp med bollen – direkt!”
    Typ så. Åtminstone första kvarten.
    LFC har många nya. De hade bara en kvar i försvaret mot tidigare. Jonna Andersson.
    Naivt av Björkegren att inte snabbt ändra om. Och några spelare verkade redan spela Cupfinal….
    Mot Rosengård måste Hurtig, Asllani, Banusic m fl ta på sig blåstället och löpa, löpa, löpa!

  3. Det var ett otroligt reservbetonat LFC (endast 1/4 av ordinarie backlinjen) som fick problem med Piteå och redan när jag såg laguppställningen förstod jag det skulle bli svårt att vinna. Att laget trots Piteås en-gång-per-år träff som gav 1-0 och målvaktstavlan som ledde till 2-0 nästan lyckades vända likt ifjol tyder på att lagmoralen finns kvar och när man i finalen förhoppningsvis kan starta med Arnth och Oskarsson som mitt respektive högerback kommer det rimligtvis se betydligt stabilare ut.

    Samtidigt tycker jag inte FCR imponerade när man förvisso vann mot ett Eskilstuna i usel form först efter ett straffmål. Visst missade Masar en massa lägen men det gör inte att bilden av ett rejält försvagat FCR offensivt sett känns mindre korrekt. Då det tydligen blir så att såväl Boye som Schelin inte kommer starta i finalen samtidigt som man kan anta LFC får tillbaka en del försvarsspelare känns det som en rätt öppen match där LFC:s bredd där man kan byta in en spelare som Maanum mycket väl kan bli avgörande.

    • Ja denna Martin..
      Tänk om alla i DA lag skulle skriva bortförklaring efter en förlust som du gör, alla lag har skador, alla lag tycker sig ha dommaren i mot sig i någon förlust match. Vad man tyder så har du aldrig varit aktiv fotbollspelare, du analyserar inte vad bästa spelarna för dagen mötte Pif, och vad dom gjorde för fel?.Ni var bedrövliga upp i Piteå med, ett avslut på mål, och detta gick in.Stor skillnad var eran målvakt som var mycket säker och duktig i Piteå.Med en sån LFC supporter som bara hittar bortförklaringar som du gör Martin, är det väldigt svårt att tycka om ett lag som LFC.(Ändå gillar jag några av era spelare).Sluta grina ut på bloggarna och börja analysera vad ni ska rätta till ist..Ser dock att det finns LFC supportrar som skriver vettiga saker, läs och lär dej av dom..

      • Var vi bedrövliga uppe i Piteå kan man ju fundera på hur usla Piteå måste varit som ändå förlorade där. För mig som var på plats i Piteå var den en svag match av båda lagen där Piteå skapade oerhört lite med det enorma bollinnehav man hade och när den hetaste chansen var ett inlägg som nästan blåste in i mål (överkanten på ribban) så säger det ju det mesta.

        Vad LFC gjorde för fel senast såg jag mycket väl och det vet förstås spelare och ledare om också, att inte vara beredda på ett heltaggat hårt pressande Piteå var helt klart underkänt från samtliga inblandade. Med det sagt så anser jag dock att Björkegren har rätt när han säger att det flyt LFC hade i första mötet nu hade flyttat över till Piteå som ju gjorde 3 mål på 3 chanser. Rättvist hade för mig varit oavgjort i båda matcherna men nu blev det istället 3 poäng var vilket ju gynnar båda lagen så kanske ska alla vara nöjda ändå.

      • Men Martin..
        Man kan spela dåligt och ändå vinna matcher, vi var dock bättre än er i hemma matchen i Piteå, ni var ett fåtal gånger över våran planhalva i andra halvlek ,och som sagt typ ett avslut på mål under hela matchen.Men då hade ni säkert massor av spelare borta,och dåligt väder och dommare mm, men ni hade väldigt svår när Pif satte presspelet .Att sedan skriva tur mål hit och dit, vet att ni åxå gjort mål(frisparksmål) som man inte sätter varje dag..

      • Vi hade ett avslut på mål i mötet i Piteå men ni hade typ … 3. Det hade absolut inte varit orättvist med 0-0 i den mediokra matchen liksom 2-2 eller 3-3 hade speglat det här mötet bättre. Vad gäller om man har spelare borta så handlar det ju om vilka det är, i mötet i Linköping ställde LFC upp med en backlinje med 2 mittfältare och en forward och då menar jag att det faktiskt är relevant och inte ‘gnäll’. Men 3 poäng på de två mötena tror jag hur som helst både Piteå och LFC är rätt nöjda med sett till hur spelet sett ut.

    • Men självklart att poängfördelningen är rättvis, sett till dessa två matcher. Men när man läser dina kommemtarer i olika bloggar, med allt gnäll på turligt mål och katastrofal dommare blir man så less.Det ni måste lägga energi är på att hitta lösningar på hårt presspel, ni hade ju problem även i fjol med Pif, då hämta ni dock igen underläge..Lycka till i kväll nu/P-o

  4. Nja, ”sanningen” är nog snarare att Martens nästan uteslutande fick priset för sin EM-insats i kombination med lagets EM-guld. I vilket fall var det knappast meriter från DA som avgjorde för då skulle naturligtvis Harder varit skyhög favorit (i jämförelse med Martens) på alla de grunder du själv räknar upp. Martens var bra och en av de mest kreativa spelarna i DA helt klart, men också fullständigt utkonkurrerad av Harder. Om prestationer i DA och klubblag varit avgörande hade utnämningen av Martens före Harder närmast varit en skandal, men nu var det helt OK och välförtjänt. Rosengård kan sträcka på sig för att de gav Martens möjlighet att spela i ett lag där hennes kvaliteter kom fram och hon kunde bygga upp sitt spel och självförtroende inför EM. Barcelona kan sträcka på sig för att de nu har Europas bästa spelare hos sig och snuvade Rosengård och DA på detta.

    Nej, LFC:s match mot PIF var ingen höjdare från hemmalagets sida. Det lär till och med varit någon missnöjd i publiken som skrek saker till spelarna som man ytterst sällan hör i DA. Jag ska inte upprepa allt jag skrivit på Spelare12. Jag håller med om att LFC saknade energi, löpningar, ledarskap på planen och samordning, främst i första halvlek. Det tog för lång tid att spela sig ur chocken med två snabba mål i baken och när det stod och vägde fick de ytterligare ett mål mot sig. Det var väl först efter det tredje målet de mer började komma igång och de var ju inte jättelångt ifrån att de i alla fall fått med sig oavgjort. Om LFC hade varit lika effektiva som PIF hade de vunnit – rätt klart dessutom. PIF utnyttjade sina få målchanser, LFC utnyttjade inte sina betydligt fler.

    Apropå kort av olika kulörer: Petronella Ekroth är oftast en elegant spelare med kvalitet i bland annat uppspel och en tillgång vid fasta situationer. Det röda kortet kan inte ses som typiskt för hennes spelstil. Gult kort? Ja, tydligen är Jonna Andersson i LFC beredd på att ta ett sådant i mötet mot Rosengård i cupfinalen, enligt en intervju med SvFF. Inte för att kort är eftersträvansvärda, men i Anderssons fall kanske det säger något om att hon är på väg mot en tuffare spelstil?

  5. Fullständigt nonsens att Martens fick priset på grund av sitt spel i DA, eller i den delen för att hon utvecklades genom spel i Rosengård eller Göteborg. Hon var inte heller den klart bästa holländska spelare i EM, lika bra kunde priset gått till Miedema eller Shanice van de Sanden
    Att Martens fick priset ser jag som priset till hennes stor talang och potentiall som ligger i henne, som man registrerade inte minst folk i Barcelona
    Angående LFC-Piteå machen det ända jag håller med dig är faktum att LFC agerade inte som ett samspelt lag.
    Vad detta beröde på? Dålig taktik från början och dåliga mentala förberedelsen. Hur matchen utvecklades så trodde jag att Piteå var DA ledare.
    Sedan så tycker jag att Almqvist och Neto var bland de sämsta i laget, av den enkla anledningen, de 2 har lämnat ”försvaret” i stycket, ingen bra konektion mellan de
    Båda de 2 dessutom tog för mycket tid att starta anfall, Almqvist med helt onödig ”runda” kring sig själv varje gång hon får boll medan Neto behåll bollen alldeles för länge uan att våga ta snabb beslut
    Hela laget rörelse var ganska tempofatig, som i sig behöver inte vara nackdel. Om du möter ett lag som satsar på fart och llöpning då botmedlet är hindra detta genom bl a att man lugnar ner spelet, därmed störa deras spelmönster
    Själva löpningar ska ju vara av nytta annars riskerar man skärpan vid avgörande läget då man löpt för mycket och tappat helt enkelt styrkan
    Spelbar kan man vara utan att ha en hysterisk rörelse då krävs det bl a speluppfattning, tajming mm av hela laget

      • Hur står det med dig rent generellt och din förtroende för ett kreativ fotboll, du har ju sett juryn i sin bedömning tog ju inte antal löpningar kandidaterna till Best Women’s Player in Europe Award gjort eller?

      • Jag älskar kreativ fotboll. Det är det enda jag jobbar med på träning i mitt division 4-lag. Jag håller dessutom på med en andra bok om hur man skapar kreativa spelare.

        Men jag inser att enbart kreativitet och speluppfattning inte räcker i den moderna fotbollen. Det krävs även fysik, i första hand i form av löpförmåga. Nederländerna och Danmark möttes i EM-finalen för att det var lag som innehöll både kreativitet och löpstyrka. Frankrike och Spanien hade minst lika många kreativa och bollskickliga spelare som finallagen, men de franska och spanska spelarna var alldeles för stillastående.

  6. Kan bli en bra cup final idag. Iom den går i Link tycker jag att oddsen är 50/50. Vet inte om det blir förlängning och sen straffar ? Synd att inte Boye Sörensen och Schelin kan spela. Link har väl problem med sin backlinje. Kul att se en del nya spelare både i LFC och FCR. Vem vinner mittfältet ? Martens hade varit kul att se men så är det.

  7. Alltså, Eriksson är inte överskattad som ledare och pådrivare i LFC och Damallsvenskan, inte heller hennes vänsterfot vid långboll och hörna, men som spelare på den internationella nivån, som försvarare, så är hon inte så fantastiskt bra som vissa vill få henne till. Andersson är dessutom bättre som renodlad vänsterback. Eriksson är ändå en spelare för landslagstruppen, jag kan tänka mig henne från start i en 3-5-2. Så det är en bra spelare. Poängen är snarare att Kildemoes kan bli minst lika bra för LFC, samt att Arndt kan bli minst lika bra som kapten – men det sker inte i en handvändning. Eriksson är inte oersättlig på samma sätt som Samuelsson, Harder, Blackstenius. De har inte samma status i LFC.

    För övrigt tycker jag att Neto var vårens bästa spelare i Damallsvenskan. Och att Harder är en betydligt bättre spelare än Martens generellt. Och under 16/17 – så som det skrivs i artikeln. Till och med mycket bättre, var var Martens hösten 2016? Om vi tittar i statistiken: Harder 33p (23+10), Blackstenius 23p (19+4), Martens 14p (12+2), t.ex. Andersson 12p (1+11)

. LFC vann Damallsvenskan överlägset med tio poäng före FCR. Precis som man nu leder med fem poäng. Och om man nu ska vara hela Europas bästa spelare så bör man kanske dominera i Damallsvenskan, under våren. Jag ser inte det i statistisken heller. Valet av Martens grundar sig givetvis enbart på EM där Holland vann.

    Men jag håller med artikelförfattaren, det är väldigt positivt att Europas bästa spelare kommer från Damallsvenskan. Och det är läsvärt som vanligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s