Strax efter att jag skrev mitt senaste inlägg presenterade Pia Sundhage årets sista, eller kanske snarare nästa års första landslagstrupp.
En av anledningarna till att jag inte har haft möjlighet att kommentera truppen förrän nu är att jag i går fick chansen att göra en långintervju med just Sundhage. Det är en intervju som skall gå under helgerna, så jag väntar med att kommentera vad som sades. Men en del intressanta tankar bjöd hon allt på.
Onsdagens trupp var också intressant på vissa områden. Jag blev lätt besviken när jag hörde namnen på målvakterna. Jag tycker ju att Jennifer Falk är ganska klar tvåa bakom Hedvig Lindahl och borde vara självskriven i den här truppen på Emelie Lundberg:s bekostnad.
Jennifer Falk
Även bland backarna blev jag lite konfunderad. Där fanns ju nämligen tre högerbackar (Jessica Samuelsson, Hanna Glas och Hanne Gråhns) och bara en vänsterback (Jonna Andersson). Dessutom poängterade Sundhage att Magdalena Eriksson var uttagen som mittback och Elin Rubensson som mittfältare.
Som jag ser det är Rubensson fortfarande det klart bästa alternativet på vänsterbacksplatsen. Med tanke på att konkurrensen dessutom börjar bli stenhård på mittfältet vore det rimligast att spela in Göteborgsspelare på vänsterbacken till EM. Sedan kan Peter Gerhardsson börja arbete med att hitta en ”riktig” vänsterback fram mot VM 2019.
Apropå Gerhardsson hade Aftonbladet en högst läsvärd långintervju med honom i veckan. Missa inte.
Tillbaka till det nuvarande landslaget. När det gäller mittbackarna har Amanda Ilestedt hamnat ute i kylan. Jag ser nog också henne som femte alternativet, så där har jag inga invändningar. Inte mer än att jag ser henne mer som en landslagsspelare än Glas, Gråhns och Andersson – men de är ju ytterbackar.
Så till mittfältet. Det var när jag såg det som jag blev på gott humör. Det första namnet jag såg var ju Katrin Schmidt – vilket känns klockrent. Bra av Sundhage att inte hålla tillbaka här, utan ta chansen nu direkt när den tyska mittfältaren har blivit svensk.
Katrin Schmidt
Schmidt är en karaktärsspelare av en typ vi saknat. Det skall bli mycket kul att se henne i gulblå dress till våren. Jag gladdes också av att se att Michelle de Jongh i truppen. Det är en kreativ och konstruktiv spelare, hon är också en spelartyp som tidigare saknats.
Även om jag inte tyckt att Hanna Folkesson imponerat i höst ökar hon konkurrensen ytterligare. Det blir inte lätt för Sundhage att formera sitt mittfält – inte lätt alls. Till våren kan ju dessutom även Petra Johansson och Lina Hurtig komma att ge sig in i kampen här. Personligen hade jag inte heller haft något emot att redan nu låta testa Ebba Wieder i A-landslagssammanhang. Men det verkar ju finnas något slags regel att man inte testas på allvar förrän det år man fyller 20, så Wieder får sannolikt vänta till 2018…
Slutligen då forwards. Där fanns de väntade namnen. Dock noteras att den delat näst bästa svenska målskytten i damallsvenskan, Mimmi Larsson, saknades. Det kan man ju ha lite funderingar om. Visst har Larsson en tendens att missa många chanser, men det har även exempelvis Stina Blackstenius. Till de bådas fördel är ju att de har en förmåga att hamna i fler bra avslutslägen än andra forwards.
Mimmi Larsson
Totalt sett en intressant trupp. Den kommer att ställas på bra prov då det är europeiska topplag som Norge och England som väntar i Spanien den 19 respektive 24 januari. Vi får väl hoppas att de matcherna kommer att sändas i någon kanal – eller streamas av något av förbunden.
Apropå landslag, och det EM som väntar nästa sommar. För tillfället pågår den årliga fyrnationsturneringen i Brasilien. Häromdagen möttes Sveriges båda gruppmotståndare Italien och Ryssland i den cupen. Italien vann med klara 3–0 och sett till det här klippet har ryskorna lite jobb att göra med sitt försvarsagerande…
Den andra matchen i första gruppomgången var Brasilien–Costa Rica 6–0. Brasilien saknar en mängd utlandsbaserade spelare som Marta, Cristiane, Andressa Alves och Monica, men nya förbundskaptenen Emily Lima fick alltså ändå en fin start:
Så några ord om helgens fotboll. Det är en helg med spännande toppmöten i både Tyskland och Frankrike. I D1 Feminine är det lördag 15.00 som gäller, och vi har dels svenskmötet Lyon–Montpellier, dels Parisderbyt PSG–Juvisy. I tabellen är ju Lyon och PSG fullpoängare, medan Montpellier har tappat tre poäng (1–0-förlust mot PSG).
I Tyskland är det full ligaomgång på söndag. 13.00 visar DFB-tv seriefinalen mellan serieledarna Bayern München och de moraliska serieledarna Turbine Potsdam. Jag kallar Potsdam moraliska serieledare eftersom de har en match mindre spelad och bara är en poäng bakom. 14.00 väntar sedan ytterligare en hyperintressant toppmatch, då tabellfemman Wolfsburg tar emot trean Freiburg.
Den tyska ligatabellen är ju härligt jämn efter 8,5 omgångar. Överraskande nog hänger hela fem lag med i guldstriden så här långt. Samtliga fem (Bayern, Potsdam, Freiburg, Essen och Wolfsburg) står på en förlust vardera. Risken är ju uppenbar att något eller några av lagen dubblar den siffran i helgen.
Noterbart är ju att fjolårets Champions Leaguemästarinnor Frankfurt alltså inte är med bland topplagen, utan ligger några poäng bakom. Det är liksom ingen tvekan utan att Frauen-Bundesliga är den bäst och mest intressanta ligan i Europa för tillfället.
En blogg om internationell damfotboll 
Några reaktioner angående dina reaktioner på truppen:
Falk – håller helt med om att hon borde vara nr 2 bakom Lindahl då hon helt enkelt är den näst bäste målvakten vi har på damsidan och då det känns som hon har störst potential att utveckla sig.
Andersson/Rubensson – håller inte alls med och konstaterar att jag har stöd både från Rehn och Sjögren i den uppfattningen. Anderssons största brist i Landslaget är att hon inte alls tar för sig på samma sätt som i klubblaget, känns som hon är lite rädd att misslyckas, för skulle hon våga lita på sig själv på samma sätt som i LFC skulle det inte vara något snack.
Totalt sett känns det som båda har brister i defensiven men Andersson av vad jag sett under året har större potential offensivt. Att man föredrar Rubensson kan jag köpa men att hon skulle vara klart bättre är ju helt enkelt inte sant. Bra i alla fall om Sundhage numera ser Ericsson som mittback för där har vi en potentiell ”härförare” i framtida landslag om inte innan så när Fischer lagt skorna på hyllan.
Schmidt – Njae, visst är det en bra spelare men har svårt att se henne som den frälsare du verkar se där. Dessutom är hon 30 år och därmed knappast att se som en framtidsspelare att bygga det nya Damlandslaget kring. Då hoppas jag med på att Petra Johansson snabbt hittar tillbaka till gammal god form för i henne får man en ‘jobbig’ spelare som motståndarna kommer avsky att möta.
Larsson – Visst kunde hon vara värd att få chansen men förstår inte vad du menar med delat bästa svenska målskytten i Damallsvenskan. Blackstenius gjorde ju 19 mål och det va inte Larsson i närheten av så vitt jag vet. En hårdjobbande lojal spelare förstås och som Elmander visade i Herrlandslaget kan det räcka rätt långt om man finner sin roll snabbt.
Hoppas att du har rätt när det gäller Andersson, men jag är rädd att det är för stor skillnad mellan vänsterbacksrollen i LFC och landslaget. Alltså att Andersson har mer tid på sig och dessutom en mycket mer offensiv roll i LFC. Jag tycker att både hon och Magdalena Eriksson har haft det väldigt svårt med passningsspelet när de spelat på vänsterbacksplatsen i landslaget, den saken har Rubensson klarat klart bättre. Rubensson har stora brister med positionerna, men är även bättre man-man än sina konkurrenter.
Att Stefan Rehn vill ha Rubensson på mittfältet är väl förresten inget mått på att det finns bättre vänsterbackar i landet, utan mer en signal om att Göteborg saknar speluppläggare på mitten.
Schmidt är kanske ingen frälsare, men som jag ser det en mer mångsidig spelare än exempelvis Seger och Dahlkvist. Schmidt ger Sundhage alternativ på mittfältet.
Slutligen blev det förstås kortslutning angående svenska målskyttar i allsvenskan, Larsson är självklart delad tvåa.
Skulle vilja säga att Larsson e ensam tvåa då hon fick ett klockrent mål mot Kvarnsveden bedömt som självmål
Ja det kan vara klockrent med Katrin Sch på mittfältet. Men hon bör nog testas i några matcher. Ett förslag på ett intressant mittfält är Seger, Katrin Schmidt , Rubensson, Asllani passningsäkert och spelskickligt. Kan väl vara likvärdigt med Lisa D, Seger, Rubensson, Appelqvist. Tycker det bör vara fyra mittfältare.
”Klockrent” är också att Schmidt, tydligen, inte passar i det tyska landslaget, världens bästa lag.
Sundhages val av tyskan visar på henes oförmåga att locka till sig de yngre spelarna, talangerna.
Avgående förbundskapten är ju ingen vidare pedagog eler fotbollslärare av det måttet som skulle lyfta upp de svenska spelarnas möjlighet att utveckla ett kreativt spel.
Däremot att motivera, 30+ are är Sundhage bra på
Svensk damfotboll dock behöver en ny syn på fotbollen. Man hoppas att blivande förbundskapten llägger vikten på spelets utveckling. och
Inte till mediernas destruktiva omskolning, denna från att vara en fotbollstränare till att agera som menigslös feminist.
Du är oftast stenhård i din kritik, vilket ibland är underhållande. Men det är inte alltid så konstruktivt.
Det hade varit spännande att se vilka 25 spelare du hade tagit ut om du hade varit svensk förbundskapten.
”Nomina sunt odiosa”——däremot konceptet, som i Sundhages fall kollokvialt kallas ”fart och fläkt” och som egentligen handlar om att just de 30+-are ska koma igång och fajtas efter. Rätt så konceptlös koncept, ganska byråkratiskt, sådant, rigid på sitt sätt. Sedan, att försöka ”efterlikna” de andra stora fotbollsnationer som konceptets rödtråd, utvecklar ju knappast svensk damfotboll.
Sundhages Sverige vill vara mer aggressiva än USA damer och bättre organiserade än de tyska. Vad i detta är just svensk spelidé,och koncept?
Den finns ju inte, tycker jag…därför kunde man inte vinna något mästerskap