För en stund sedan avslutades semifinalen i Afrikanska mästerskapen för herrar mellan Senegal och Tunisien. Senegal vann med 1–0 efter förlängning.
Orsaken till att jag tar upp en herrfotbollsmatch i en blogg om damfotboll är en situation i den andra förlängningskvarten. En Senegalback fick bollen på armen, och domaren dömde straff.
Jag tänkte direkt att det där var nästan en exakt likadan hands som Holland fick straff på i åttondelsfinalen mot Japan. Senegalbacken hade armen hängande några centimeter utanför kroppen, i en naturlig position – precis som Kumagai.
I VM valde domaren att inte dubbelkolla på VAR-bilderna, utan Saki Kumagai:s ofrivilliga hands hjälpte Holland vidare. Och som bekant gick holländskorna sedan hela vägen till final.
Den här gången valde domaren dock efter lite palaver att kliva av planen och kolla reprisbilderna. Min tolkning är att Kumagais hands inte skall vara bestraffningsbar. Det blev bekräftat i den här situationen – för Tunisiens straff ströks.
Nu kan man ju inte slå fast handstolkningen utifrån en situation. Men det är ju ändå en tydlig signal att VAR-domarna har haft Kumagaisituationen att utgå ifrån, och att de sa ifrån nu.
Därmed tycker jag att jag fick en bekräftelse på att Hollands straff var felaktig. Det var även en bekräftelse på att Frankrike inte skulle haft straff i kvartsfinalen mot USA när bollen tog Kelley O’Hara:s hand.
Det om domslut och regler. Nu till ett utlovat inlägg om VM-finalen. Det har hunnit gå drygt en vecka sedan slutsignalen ljöd och VM var över. Det är således på tiden att jag ger den analys av finalen som jag hade utlovat.
Jag noterar att tränargurun Raymond Verheijen inför finalen såg klubbtillhörigheten i Hollands trupp som en viktig faktor till lagets framgångar. Och visst måste det vara en tillgång att en spelare från varje lagdel har tillhört samma klubb den gångna säsongen.
Även USA har ju fördel av att ha ett samspelt lag. Som bekant är ju USA:s landslag nästan som ett klubblag. Sveriges förbundskapten Peter Gerhardsson kallade ju USA för just ett av världens bästa klubblag inför lagens möte i gruppspelet. Då sa han också att:
”De har mycket tid tillsammans och ser ut som ett klubblag i sitt sätt att agera. Alla är väldigt tydliga i sina roller. De har sin 4-3-3-uppställning och är ett väldigt centrerat lag. Oavsett vilka som spelar så är det väldigt tydligt.”
Så det var två väl samspelta lag som gjorde upp i finalen. Verheijen hade även synpunkter på tränarna. Över turneringen bedömde han Sarina Wiegman vara taktiskt skickligare än Jill Ellis.
I finalen valde Wiegman en taktik som gick ut på att inrikta försvarsspelet på att hålla rent centralt, och släppa kanterna. Det var också väldigt tydligt hur Holland gjorde allt för att dra ner tempot.
Dessutom hade Wiegman sannolikt sett hur Spanien mötte USA med ett fysiskt spel, något som störde amerikanskorna. Därför valde Holland även att spela väldigt fysiskt, ofta låg man på eller just över gränsen till det tillåtna.
Offensivt låg Wiegmans fokus på kontringar. Därför flyttade hon om i sin vanliga elva. Hon flyttade ner Vivianne Miedema så att hon fick en tiaroll på mittfältet. Framför sig hade skyttedrottningen Lineth Beerensteyn – som normalt brukar utgå från högerkanten. Tredje förändringen vad gäller positioner var att Danielle van de Donk fick lämna tiarollen för att istället utgå från högerkanten.
Dessutom ställde Wiegman upp med en mer fysisk backlinje än hon brukar när hon tog bort Merel van Dongen och istället flyttade in Anouk Dekker i elvan. Dekker gick in i mittförsvaret och sköt ut Dominique Bloodworth på vänsterbacken.
USA ställde upp i sin vanliga 4–3–3. Jill Ellis valde återigen Sam Mewis framför Lindsey Horan på mittfältet. I övrigt kändes elvan ganska solklar.
USA hade ju rivstartat i de sex första VM-matcherna, och gjort mål inom tolv minuter i allihop. Men den här gången skulle man få det tuffare i matchupptakten. Ganska direkt efter avspark blev det tydligt vad Holland var ute efter.
Efter 2.12 fick Holland inkast. Det fanns möjlighet att kasta snabbt. Men det tog hela 22 sekunder innan bollen sattes i spel.
2.45: Dekker ger Alex Morgan en bröstvärmare. Bollen har spelats iväg sedan länge, men Dekker tar chansen att fullfölja sin tackling.
Så där rullar det. Holland tar varje chans att fullfölja sina tacklingar, och de maskar vid inkasten. Som efter 6.59 – då det tar Holland 18 sekunder att få iväg ett inkast. Och efter 8.30 skickar Bloodworth av Rose Lavelle av planen. En minut senare får Sherida Spitse gult kort för en sen och ful tackling mot samma amerikanska.
Det är tydligt att USA störs både av Hollands maskande samt av det hårda spelet. Ganska tidigt börjar amerikanskorna markera att de får ta mycket stryk.
Bland annat ligger Morgan kvar länge i straffområdet efter att ha fått en smäll i ryggen från Bloodworth precis innan Morgan skall ta emot bollen. Det är en sådan där taktisk smäll, alltså en som i princip aldrig ger straff, men som ändå stör forwarden så mycket att mottaggningen oftast blir dålig.
Amerikanskan försöker visa för domarna att Holland hela tiden spelar på gränsen. Den här gången blir dock demonstrationen överdriven, och det blir i stället Morgan som får en tillsägelse.
Inledningsvis har USA också, trots stort övertag i bollinnehav, väldigt svårt att skapa målchanser. Man har för många tillslag, vilket gör att det tar för lång tid att vända spelet. Hollands centrerade försvar funkar väldigt bra i cirka 35 minuter.
Sedan börjar amerikanskorna använda sig av snabbare spelvändningar. Och då kommer också målchanserna. Två kommer på inspel från Megan Rapinoe. Först är Sam Mewis otroligt nära att nicka in 1–0. Sari van Veenendaal gör dock en kanonhalvlek och räddar turligt och närmast omedvetet med sidan av kroppen.
Mindre än en halvminut senare styr Morgan ett Rapinoeinlägg. Återigen har van Veenendaal turen med sig i räddningen. Liggande styr hon nämligen bollen via stolpen och in i skopan.
Strax efter räddar van Veenedaal med skicklighet när Morgan skjuter från straffområdeslinjen.
Först på övertid i halvleken har Holland sin första målchans. Det är rörigt i USA:s straffområde en stund. Hollänskorna lyckas dock inte få till något avslut mot mål under halvleken. Jag sätter ändå 4–1 i klara målchanser till USA i paus.
På övertid inträffade en situation som jag reagerade över. Det var Lieke Martens som nickade en boll. Precis när holländskan träffat bollen kom Kelley O’Hara farande och nickade Martens i huvudet. Domaren reagerade inte över själva kollissionen, men bröt ändå spelet när båda blev liggande.
När matchen väl startade igen blev det uppkast. Det här tycker jag är ett stort problem inom fotbollen. Sporten är väldigt dålig på att skydda spelarnas huvuden.
Om O’Hara hade kommit så sent in i en duell mot fötterna hade det minst varit gult kort. Det hade varit rött om hon kommit med dubbarna före. Nu skallade hon ner Martens – och fick inget straff alls.
Eller. Möjligen kan man säga att synden straffade sig själv för amerikanskan, för hon tvingades kliva av matchen i halvtid. Men skallningar borde straffas hårdare. För övrigt reagerade jag på samma sätt när Kosovare Asllani på ett liknande sätt blev skallad av Sherida Spitse i semifinalen.
Det var alltså mållöst i paus. Då listade tränarguru Verheijen risker med Hollands 4–4–1–1-uppställning:
Jag vet inte om det var just någon av de punkterna som avgjorde matchen. Jag hade under hela världsmästerskapet ifrågasatt Hollands backlinje.
Den klarade sig dock väldigt bra större delen av turneringen. Men till slut blev den Hollands fall. Stefanie van der Gragt tittade inte över axeln i 58:e minuten när hon skulle rensa bort ett inlägg som hade ändrat riktning på Sherida Spitse. van der Gragts höga spark träffade i sidan på Alex Morgan. Domaren agerade inte spontant, men fick hjälp av VAR-rummet. Det var ju faktiskt en solklar straff.
Även om van der Gragt inte har någon avsikt att sparka Morgan är det just var hon gör. Och man får inte sparka motståndare i brösthöjd.
Rapinoe klev fram och var iskall från straffpunkten. Målet var hennes sjätte och innebar att hon samtidigt säkrade segern i skytteligan.
Efter det målet släppte Holland på handbromsen och gick för en kvittering. Då blev skillnaden mellan lagen otroligt tydlig. Holland kom ingenstans, medan USA hade anfall på anfall.
Matchen punkterades helt i 69:e minuten när Crystal Dunn vann en duell mot van de Donk. Via Sam Mewis spelades bollen till Rose Lavelle. Mittfältaren drev en bra bit. Hon hann med att dra en sula innan hon gjorde en kroppsfint som satte van der Gragt på fel ben. Sedan pricksköt Lavelle in 2–0-målet. Saken var klar.
Resten av matchen var klasskillnad. Jag räknade till slut till 11–2 i målchanser och tycker nog att USA borde ha fått en straff till, för i 87:e minuten fick van der Gragt bollen på armen. Holländskan hade armen över skulderhöjd, och då finns det ju inte längre någon ofrivillig hands.
När holländskorna hade sitt enda avslut mot mål i matchen hade USA redan haft sju. Och det slutade 9–1 i avslut mot mål. USA var totalt sett minst en klass bättre än Holland i den här matchen. Det faktum att amerikanskorna vann alla sju matcher under ordinarie tid säger ju det mesta om lagets klass.
Holländskorna kan dock gå med höga huvuden. Laget gjorde en kanonturnering. Trots att varken Lieke Martens eller Shanice van de Sanden var nära sin EM-form nådde alltså laget ända till finalen. En väldigt bra prestation av Wiegmans gäng.
Men i finalen var man aldrig nära. Där var USA alldeles för bra.
Efteråt på prisutdelningen prisades Sari van Veenedaal som VM:s bästa målvakt. I skytteligan vann Rapinoe före Morgan och Ellen White. Rapinoe blev även turneringens allra bästa spelare. Tvåa där kom Lucy Bronze och trea blev Rose Lavelle. Bästa unga spelare blev tyska stjärnskottet Giulia Gwinn.
Noterbart i övrigt är att Rapinoe blev den första spelare någonsin att starta tre raka VM-finaler. Kvartetten Alex Morgan, Tobin Heath, Ali Krieger och Carli Lloyd spelade också i sina tredje raka finaler, men ingen av dem har startat alla tre gångerna.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag är med dig här i resonemangen om handssituationer, straffar och skallningar. Bra analys av finalen, läsvärt.
Att USA är värdiga mästarinnor – sett genom hela turneringen, inklusive finalen – står också bortom tvivel. De är framförallt mycket duktiga individuellt med bollen (passning, mottagning, skott) och sätter på så sätt en standard för vad som kommer att krävas av damspelare på högsta internationella nivå, i framtiden. VM i Frankrike 2019 var på så sätt en milstolpe – som VM-turnerungar ofta är och helst ska vara.
Nu är det över, tillbaka till serielunken – kan kanske bli spännande i damallsvenskan. 😉
”Så där rullar det. Holland tar varje chans att fullfölja sina tacklingar, och de maskar vid inkasten.”————————————————–ok, först var det sydamerikaner nu är det även européer, som maskar, fuskar mm.tror att du borde lägga av med den sort av analys. I dina mer godtyckliga tankegångar skulle du beskriva detta typ av spelet med -att man ”agerar och spelar utifrån sina resurser” Nu är tydligen en annan melodi..
”Min tolkning är att Kumagais hands inte skall vara bestraffningsbar. Det blev bekräftat i den här situationen – för Tunisiens straff ströks.”————————–enda som är säkert ”bekräftat” är faktum att domarna tolkade reglerna på sitt sätt. Precis som du själv.
”Stefanie van der Gragt tittade inte över axeln i 58:e minuten när hon skulle rensa bort ett inlägg som hade ändrat riktning på Sherida Spitse. van der Gragts höga spark träffade i sidan på Alex Morgan.”—————————-du undviker fakta här Rydén, nämligen innan Morgan rördes, eller som du säger, sparkades, med der Gragt fällande ben då träffade bollen först Morgan, ändrade sin riktning tvärtemot målet, alltså ingen möjlighet alls för Morgan för ett avslut. Detta borde vara prio1 när man bedömer en straffsituation. När hon ser det då faller hon ,lämpligt nog, ner till marken för att sedan få ett straff..rena rama Holywood
Klart ett straff -av den billigaste sorten som kan finnas. Du däremot väljer att tolka regler lite konstigt, för att du tycker att ”man får inte sparka motståndare i brösthöjd.” men samtidigt ” ofrivilliga hands ” ska inte bestraffas …en klar vinkling av saker, som du gör det, men som i bägge fall kan benämnas som väldigt billiga straffar..
”Resten av matchen var klasskillnad. Jag räknade till slut till 11–2 i målchanser ”—————————–precis, och inga av de chanser resulterade i något mål. Detta säger mig att de amerikanskor är rätt medelmåttiga spelare. Inte als så överlägsna när de inte lyckades göra mål på så många 100% chanser
Klart att den holländska förbundskaptenen tappade styret över laget i de sista 25 minuter av matcher då luckor var enorma i den holländska laget.
Jag är övertygad om att ett Holland i EM form skulle slå, ganska lätt detta USA, av den enkla anledning; när sakerna inte går som man vill då tappar man tålamod och gör de fel. Laget som starkt baserar sitt spel på schablon och är vana vid den blir ofta svarslösa i det läget..
Nej axel, jag tolkar inte reglerna konstigt. Jag tolkar reglerna som man gör i fotboll.
Det är du som tolkar reglerna konstigt. Det du skriver om att Morgan inte har en målchans är sant. Men det spelar ingen roll, det påverkar inte frågan om huruvida det är straff eller inte. Det krävs nämligen inte att det är målchans för att det skall bli straff. Sparkar du en motståndare i brösthöjd i eget straffområde när spelet pågår är det straff oavsett var bollen är. Sådana är reglerna. Alltså är det en solklar straff.
Till skillnad från dig så har jag läst reglerna. Om du hade läst dem, här får du en chans till, hade du sett att det fortfarande finns ofrivillig hands.
”……det fortfarande finns ofrivillig hands”—————du tolkar reglerna Rydén, försök istället tolka situationer. Tänk då om bollen inte träffat Kumagais hand och fortsätt följa sin bana mot den japanska målet. Vi vet inte om det skulle resulterat i mål eller en räddning, därför är det helt korrekt döma straff
Frivilligt hands eller ej, sak samma
”sparkar du…………”————————-det är klart att detta var ingen ”spark” på spelaren, utan försök att träffa bollen. Hellt ofrivilligt, att används din terminologi, då nuddade foten Morgans kropp. Straff? Möjligen om man missbrukar VAR, som det blev så. Domaren borde ignorerat helt och hållet, tycker jag
Jag vet att du höll stenhårt på Holland. Men dina försök att hitta på regler för att få alla situationer i VM att dömas till Hollands fördel börjar ju bli pinsamma.
Först Kumagais hands:
Jag tar det igen – för du tycks ju inte fatta. Reglerna struntar i om bollen var på väg in i mål eller om bollen var på väg mot andra planhalvan. Det måste inte vara målchans för att bli straff. Och det måste inte bli straff bara för att det är en målchans.
Det spelar alltså ingen som helst roll om skottet skulle ha resulterat i mål eller inte.
I det här fallet är den enda frågan domaren skall ta hänsyn till om Saki Kumagai hade sin arm i en naturlig position. Alltså:
1) Om domaren anser att Kumagai hade armen i en naturlig position skulle det inte vara straff.
2) Om domaren anser att Kumagai hade armen i en onaturlig position skulle det vara straff.
Svårare är det inte.
Så till Stefanie van der Gragts spark mot Alex Morgan:
Även här blandar du in faktorer som inte har med saken att göra. Avsikt är en väldigt oviktig faktor i fotboll. Reglerna ger ingen mildring för ofrivilliga ojustheter.
Som exempel: Tänk dig en situation där jag tänker skjuta. Men du smyger upp bakifrån och petar undan bollen i sista stund. Jag träffar inte bollen, utan sparkar istället dig på benet. Då skall du ha frispark, trots att jag inte hade någon avsikt att sparka dig. Det är inte avsikten som avgör.
Samma sak i straffsituationen. Det spelar ingen roll för domaren vad van der Gragt hade för avsikt. Det spelar inte heller någon roll om Morgan hade en målchans.
Det enda domaren skall ta hänsyn till är om holländskan sparkade Morgan i brösthöjd eller inte. Ett ganska enkelt beslut.
_”Jag vet att du höll stenhårt på Holland. Men dina försök att hitta på regler för att få alla situationer i VM att dömas till Hollands fördel börjar ju bli pinsamma. ”———————— den exklusiva rätten att tolka regler, har varken du eller jag, det är det som orden säger, en tolkning….angående att ”hålla på” dessutom ”stenhårt”, du höll ju, kanske inte så stenhårt på USA, men tillräckligt då gjorde du det så att ditt omdöme i de situationer inte är trovärdig
Det tycker jag. om du låter mig att tycka det, inte i den delen att hitta på, för att dina ”vinklingar” på -USA matcher var uppenbara
” Avsikt är en väldigt oviktig faktor i fotboll. Reglerna ger ingen mildring för ofrivilliga ojustheter. ”—————————–återigen , detta är din tolkning som du etablerar på ditt blogg som gällande.. Det får du gärna göra och ”sälja” men jag avstår att köpa..avsikten som term i rättsväsende spelar in, om du undrade, men i fotbollen ska vi betraktas som ”maskiner” inte som människor, eller hur..tänk på i VAR rummet sitter nissar som betraktar människor som verktyg, som robotar. Därefter tolkar de regler. De variationer i VAR bedömningar härstammar där, har jag en känsla av På en sida då de som bedömer situation på den andra de som skiter i den…
Jag påminner om att Saki Kumagai spelar för Japan och Lina Hurtig för Sverige. Det är ju i första hand de situationerna vi har diskuterat.
Det stämmer att avsikt är en viktig faktor i domstolar. Men det är annorlunda på fotbollsplanen. Där är avsikt inte viktigt. Om jag försöker ta bollen i straffområdet, men av misstag istället fäller dig – då skall du ha straff. Har du dessutom gått miste om en öppen målchans skall jag även ha rött kort, det trots att det kan ha varit väldigt tydligt att min avsikt var att spela på bollen. Den enda domaren skall ta ställning till är om jag fällde dig eller inte. Domaren skall inte bry sig om vilken avsikt jag kan ha haft.
Det här är inte min tolkning. Utan det är fakta.
Det är även fakta att domarna inte skall ta hänsyn till om Lina Hurtig flyttade sitt vänsterben åt vänster i straffsituationen mot Holland. Det är även fakta att det inte spelar någon roll vart bollen var på väg som tog på Saki Kumagais hand.
Det här är inget jag har hittat på, utan det är ett gäng gubbar i Storbritannien som kallas IFAB som bestämmer över fotbollsreglerna. Det är till dem du skall vända dig om du vill ändra på något.
Jag backar lite. Jag hade fel i min förra kommentar kring det där med att jag skulle ha rött kort. Jag glömde att reglerna för målchansutvisning ändrades lite för två år sedan.
Nu gäller att jag bara ska ha gult kort om jag av misstag råkar fälla dig när jag försöker spela på bollen – om du har målchans i straffområdet.
Däremot skall jag fortfarande ha rött kort om jag av misstag råkar fälla dig när jag försöker spela på bollen – om du har målchans utanför straffområdet.
Det här är inte heller något jag har hittat på, utan det är ytterligare ett verk av gubbarna i IFAB.
Om jag fäller dig i straffområdet och du har en målchans som du går miste om ska jag ha rött kort om jag inte hade för avsikt att spela på bollen.
Men om jag fäller dig fast alla såg att jag försökte ta bollen, ska jag ha gult kort. Enligt gubbarna i IFAB.
Det är korrekt. Avsikt är inte en faktor när domarens avgör om huruvida det skall vara straff. Däremot är avsikt en faktor i bedömningen av om det skall vara varning/utvisning.
”Men det är annorlunda på fotbollsplanen. Där är avsikt inte viktigt. ”———————–din favoritexpert J.Eriksson är av en annan uppfattning. I matchen Danmark-Kroatien, VM i Ryssland, då dömdes straff efter att en dansk bak fällde fristående Kramaric. Baken fick bara gult kort, trots friläge. Eriksson förklarade att det var rätt beslut för att den danska backen hade för ”AVSIKT” att ta bollen från den kroatiske anfallaren…
Kommer du sluta nu förklara regelverket Rydén?
Backa ett par kommentarer och läs igen. Jag konstaterade ju nyss att jag hade glömt av att man ändrade regeln för målchansutvisning för två år sedan.
Avsikt har fortfarande ingen som helst påverkan på beslutet om det skall bli straff/frispark eller inte. Däremot har avsikt påverkan på vilken färg det skall vara på kortet.
Eftersom du tydligen har missat den kommentaren skriver jag igen vad det är som gäller:
Jag skall bara ha gult kort om jag av misstag råkar fälla dig när jag försöker spela på bollen – om du har målchans i straffområdet.
Däremot skall jag fortfarande ha rött kort om jag av misstag råkar fälla dig när jag försöker spela på bollen – om du har målchans/friläge utanför straffområdet.
Den här ändringen gjordes för att IFAB ansåg att det var för tufft att både döma straff och utvisning.
Bra analys som vanligt.
Fann det intressant att amerikanerna till skillnad mot i matcherna mot Frankrike och England inte försökte döda matchen genom att spela med 5 backar efter 60 minuter. För dåligt motstånd? Eller kom de fram till att det inte fungerade?
Bra fråga. Har inte hört frågan ställas till dem, men antar att det kan vara så att de kände att de bjöd in motståndarna när de gick ner på fembackslinje.
Det är vissa,som jag,som tycker om VAR.Det är väldigt spännande vad domaren beslutar.Underbart med VAR.Det bästa som hänt Världsfotbollen