Efter fem omgångar av damallsvenskan gjorde jag en ranking av seriens fem bästa spelare så långt. Då hade jag inte med en enda spelare från FC Rosengård.
Nu är vi halvvägs i serien, och jag har istället valt att ta ut en elva – vårens lag. Eller möjligen att vi det här året skall kalla det för sommarens lag, vårmatcherna började ju först i slutet av juni. Det är ett lag som av naturliga skäl kretsar kring spelare från Göteborg och Rosengård. Två lag som tyvärr redan möts i sin returmatch på söndag.
Här har seriemarkarna på förbundet misslyckats. För den seriefinalen hade man ju gärna haft längre fram i serien.
Mer framåtblick mot den matchen kommer senare. Nu är det tillbakablick som gäller, och alltså mitt sommarens lag. Det är uppställt 3–5–2, och har dessutom sju avbytare. Det handlar alltså om en full matchtrupp.
Kom gärna med synpunkter, eller ännu hellre – ta ut era egna vårens/sommarens lag i damallsvenskan. Här är mitt:
Jennifer Falk
Jennifer Falk, Göteborg
Det känns som att Falk på allvar är på väg att ta täten i ledet av alla kandidater till att ersätta Hedvig Lindahl i landslaget. Jennifer Falk är ett riktigt bollgeni. Hon satsade på tennis upp till 15 års ålder. Sedan började hon med fotboll – som utespelare.
Först som 18-åring blev nu 27-åriga Falk målvakt. Hon är alltså relativt färsk på posten, och växer för varje säsong.
Hon har alltid varit modig i utrusningarna. Tidigare har hon relativt ofta kommit ut snett. De missbedömningarna har dock minskat rejält i år. Hon var snett ute på Piteås tröstmål, och darrade lite första kvarten mot Umeå. Annars tycker jag att Falk har varit superstabil i målet.
Dessutom jobbar hon långt ute som en extra back, vilket ger trygghet åt Göteborgs försvarsspel. Falk är den målvakt som släppt in minst mål i serien. Hon har sju nollor på de nio senaste matcherna, och var faktiskt ganska klar etta för mig.
Emma Kullberg
Emma Kullberg, Göteborg FC
Umeå IK-produkten var 2009 med och tog silver i F19-EM. Och var året efter var hon startspelare i det svenska F20-landslag som nådde kvartsfinal i VM. Spåddes då en lysande karriär.
Men fick inte det genombrott många väntade sig. Efter att även ha testat i Öster och Vittsjö försvann hon från elitfotbollen, bland annat till följd av stress och prestationsångest. Hon hann spela både i division I och II innan hon kom tillbaka till Umeå IK och elitettan 2017.
Det stora genombrottet för 28-åringen (fyller 29 den 25 september) kom i fjol i Örebro. I år har hon varit den sammanhållande kraften i Göteborgs trebackslinje. Hon är snabb, passningssäker och modig med bollen. Kullberg passar helt enkelt klockrent i Göteborgs spelsätt.
Kändes inte helt redo för landslaget när hon fick chansen i vintras. Men känslan är att hon vuxit ytterligare i Göteborg, och att det kan vara värt för Peter Gerhardsson att ge henne chansen igen.
Faith Ikidi
Faith Ikidi, Piteå IF
Den 33-åriga svensk-nigerianskan är inne på sin elfte säsong i Piteå. Hon har hela tiden varit nyckeln i norrbottningarnas försvarsspel. Så även i år.
Hon är precis lika placeringssäker och svårpasserad som tidigare. Och med sin oefterhärmliga, iskalla och tekniska spelstil är hon väldigt underhållande att se.
Som jag tidigare skrivit tyckte jag att hennes karriär såg ut att vara på väg ner under guldsäsongen 2018. Då hade hon en del farliga bolltapp och missade dribblingar. Men i år har jag varken sett bolltapp eller missade dribblingar. Bara en norrbottnisk backklippa.
Glodis Perla Viggosdottir
Glodis Perla Viggosdottir, FC Rosengård
Den 25-åriga isländskan är urtypen av en stabil försvarsspelare. Hon kliver in rejält i närkamperna, är en av damallsvenskans allra starkaste i luftrummet och dessutom en utmärkt passningsspelare.
Jag tycker att hon växer för varje år, blir bara stabilare och stabilare. I år har hon varierat lite mellan den centrala rollen och den till vänster i Rosengårds trebackslinje. Hon är viktig i lagets uppbyggnadsspel. Hon kan slå passningar som slår ut lagdelar, men oftast driver hon upp tempot och skapar på så sätt tid för lagkompisar att slå de där genomskärande bollarna.
Emma Koivisto
Emma Koivisto, Göteborg FC
Längst ut till höger på mittfältet huserar en ett finländskt konditionsfenomen. 25-åringen (fyller 26 den 25 september) verkar kunna springa precis hur mycket som helst.
Hon jobbar från hörnflagga till hörnflagga, och när det kommer inlägg från vänster dyker hon nästan alltid upp vid bortre stolpen. Som kantspelare är hon dessutom bra på att slå sin back och på att leverera fina inspel.
Delar av våren har Koivisto fått vikariera i trebackslinjen, något hon gjort väldigt bra. Samtidigt känns det som lite slöseri på seriens bästa kantspelare att hon inte får fritt spelrum för sina fantastiska löpningar.
Vilde Bøe Risa
Vilde Bøe Risa, Göteborg FC
Norskan har inte spelat sedan den femte omgången. Ändå finns hon med på mittfältet i vårens lag. Skälet är förstås att hon var väldigt dominant så länge hon var med.
Jag ser 25-åringen som Göteborgs absolut viktigaste spelare. Av lagets mittfältare är hon den som är klart bäst på att hitta egna forwards genom att spela igenom motståndarnas mittfält. Hon är kanske dessutom bäst i serien på spelvändningar.
Hennes känsliga fötter levererar även utmärkta frisparkar och hörnor. En nyckelspelare. Inför seriestart ansåg jag att Bøe Risa var den enda spelare som Göteborg inte kunde ersätta. Och jag trodde att man skulle bli klart sämre utan henne.
Nu har laget tagit 16 poäng på sex matcher utan norskan. Göteborg har således hittat sätt att ersätta henne. Dock är jag övertygad om att laget blir ännu bättre när Bøe Risa är tillbaka.
Caroline Seger
Caroline Seger, FC Rosengård
35-åringen har sett ung ut den här våren. Rosengård led inledningsvis av lågt bolltempo och förutsägbara spelvägar. En av de som snabbast lade om spelstilen och satte fart på bollen var Seger.
Det var en positiv överraskning för mig, jag har ofta tyckt att Seger trampat väl mycket på bollen och därmed bromsat ett snabbt anfallsspel.
Men den senaste tiden har den passningssäkra veteranen visat att hon absolut kan spela framåt. Man har blivit glad av att se Seger spela på sistone.
Mimmi Larsson och Frida Maanum
Frida Leonhardsen Maanum, Linköpings FC
Den spelskickliga 21-åringen som fått sin fostran i norska plantskolan Lyn toppade min ranking av seriens bästa spelare efter fem omgångar. Hon har sedan dess haft skadeproblem. Det är sannolikt ingen slump att Linköping inledde starkt, men har tappat i kvalitet under den period Maanum bara kunna spela sporadiskt.
Den där fina starten gör att norskan tar plats som mittfältskreatör i vårens lag. Det är en njutning att se henne behandla bollen. Och hennes segermål mot Eskilstuna, där hon från stillastående smekte in bollen i krysset, är definitivt ett av årets läckraste mål i damallsvenskan.
Julia Roddar
Julia Roddar, Göteborg FC
På många sätt den stora skrällen i vårens lag. Roddar var ju nämligen inte ordinarie i Göteborg när serien startade. Men när Emma Berglund fick skadeproblem och Natalia Kuikka fick flytta ner i backliinjen öppnades dörren på vänsterkanten för Roddar.
Den 28-åriga dalkullan från Falun tackade – och presterade direkt. Hon var ett tag lagets bästa målskytt. Hon har varit suverän både på att slå sin motståndare och på att skapa utrymme för inlägg.
Hon står på tre mål och tre assist, och har varit en av Göteborgs allra mest stabila och pålitliga spelare så här långt. Hade medspelarna varit lite mer effektiva skulle hon haft betydligt fler assist. För hon har matat in fina inlägg hela säsongen.
Det blir väldigt spännande att se hur Roddar matchas när Berglund och Emily Sonnett skall in i laget igen.
Loreta Kullashi
Loreta Kullashi, Eskilstuna United DFF
Kullashi hade bara spelat tio matcher i damallsvenskan när hon gjorde succédebut i A-landslaget. Ni minns väl hennes två mål i inhoppet borta mot Sydafrika i januari 2018?
Där och då trodde man att den nu 21-åriga forwarden skulle storma in i Gerhardssons elva. Hon var också med i Algarve cup den våren. Sedan förstörde skador större delen av 2018, och påverkade även prestationerna en bra bit in i fjolåret. Först i oktober var hon tillbaka i landslaget igen.
Och den här sommaren har hon visat att hon skall vara med i landslaget framöver också. Den smarta, tekniska och hårt arbetande forwarden bär Eskilstunas offensiv på sina axlar. Hon har gjort nio mål – hälften av lagets 18. Dessutom spelat fram till ytterligare två. Imponerande.
Delar titeln vårens spelare med Mimmi Larsson.
Mimmi Larsson
Mimmi Larsson, FC Rosengård
Fysisk djupledsforward som ju fick spela ytter i Linköping i fjol. Har i år visat vilken jättepotential hon har som central forward.
Led inledningsvis i serien av att Rosengård hade för många spelare som bromsade tempot genom att trampa på bollen. Men när Malmöklubben fick upp farten lyste 26-åringen från Torsby – och började ösa in mål.
Hon leder nu skytteligan på elva fullträffar och borde ligga väldigt nära en startplats i nästa landslagselva. I mina ögon är Larsson tillsammans med Loreta Kullashi vårens spelare i damallsvenskan.
Ersättare:
Zecira Musovic, FC Rosengård
Målvakt. Har varit stabil, men inte lika briljant som Falk. Har vid sidan av planen tagit som krönikör hos Fotbollskanalen tagit en roll som seriens taleskvinna. Den har hon skött med bravur.
Emma Berglund, Göteborg FC
Back. Lugn, passningsskicklig och brytsäker. Berglund har gjort en riktigt stark comeback efter flera års bortavaro.
Nathalie Björn, FC Rosengård
Back. Den i Rosengård som är bäst på att spela igenom motståndarnas lagdelar. Väldigt nära en plats i startelvan.
Alice Nilsson, Kristianstads DFF
Back/mittfältare/forward. Började våren som pigg forward och avslutade som back. Har varit bra på alla positioner. En sådan allroundtalang är förstås en jättetillgång på den här bänken.
Jelena Cankovic, FC Rosengård
Mittfältare/forward. Leder den riktiga assistligan på sju målpassningar. Har dessutom gjort fyra mål. Briljant i sina bästa stunder. Men blir ofta lite för långsam med bollen, vilket gör att jag inte tycker att hon platsar i startelvan av vårens lag.
Therese Sessy Åsland, Kristianstads DFF
Mittfältare. Är inte seriens snabbaste spelare. Men ändå en av de mer sevärda. Har ett makalöst tillslag med både höger och vänster fot. Står på två mål och fem assist.
Pauline Hammarlund, Göteborg FC
Forward. Med sju mål och fyra assist är Hammarlund en av fyra spelare som toppar poängligan med elva poäng. Göteborgs vassaste forward så här långt.
Det var min matchtrupp om 18 spelare. Allra närmast en plats var finländska duon Natalia Kuikka och Heidi Kollanen. Andra spelare som funnits med i funderingarna har varit Emma Holmgren, Sofie Svava, Halimatu Ayinde, Josefin Johansson, Fernanda Da Silva, Lisa Klinga, Svava Ros Gudmundsdottir, Rebecka Blomqvist, Cornelia Kapocs, Olivia Schough, Malin Diaz och Therese Simonsson.
Skytteligan
Som ni säkert vet är Svenska fotbollförbundets officiella statistik ett stort skämt. Som tur är finns det alternativ till förbundets skit. Bloggaren Jared Burzynski sammanställer korrekt statistik från damallsvenskan. Tio i topp på den riktiga skytteligan ser ut så här efter halva serien:
1) Mimmi Larsson – 11 mål
2) Loreta Kullashi – 9 mål
3) Pauline Hammarlund – 7 mål
4) Clara Markstedt och Svava Ros Gudmundsdottir – båda 6 mål
6) Anna Anvegård, Ebere Orji, Uchenna Kanu, Rebecka Blomqvist och Karin Lundin – alla 5 mål.
Assistligan
I år är det flera fel i förbundets officiella skytteliga. I assistligan är det som vanligt knappt ett rätt. Den officiella assistligan har varit ett haveri i många år, och ingen ansvarig på förbund eller EFD tycks tycka det är viktigt att vi förses med korrekt information.
Återigen är det till Jared Burzynski man får vända sig. Hans assistliga bygger på Fifas assistregler, som är mycket bättre än det upplägg som SvFF säger sig använda sig av. Jag skriver ”säger sig använda sig av” eftersom de inte klarar av att redovisa en assistliga som följer det egna upplägget.
Här är toppen av Burzynskis assistliga efter halva damallsvenskan 2020:
1) Jelena Cankovic, 7 assist
2) Heidi Kollanen, 6 assist
3) Therese Sessy Åsland, 5 assist
4) Kaisa Collin, Pauline Hammarlund och Julia Zigiotti Olme, alla 4 assist
Jelena Cankovic
Det innebär att toppen av poängligan ser ut så här:
1) Mimmi Larsson 11, 11+0
2) Loreta Kullashi 11, 9+2
3) Pauline Hammarlund 11, 7+4
4) Jelena Cankovic 11, 4+7
5) Heidi Kollanen 8, 2+6
En blogg om internationell damfotboll 
Har inget med ämnet i detta inlägg att göra, men…
Helsingfors nyinvigde Olympiastadion på onsdagen med en damfotbollsmatch. HJK mötte Helsingforskonkurrenten PK-35 inför 1 833 åskådare (nytt rekord för finska Nationella ligan). Hanna Ruohomaa blev historisk första målskytt och HJK vann med 2-0.
”Här har seriemarkarna på förbundet misslyckats.”
Sitter det någon på förbundet och bestämmer spelordningen eller lottas det? Kan ju vara rätt avgörande! Tror jag läst att i Premier league sker det någon form av lottning men har kanske fel?
Vet inte säkert. Men tror det handlar om någon form av justerad lottning. I år har man ju gjort så att flera lag fått täta bortamatcher i Piteå och Umeå, för att kunna ta de båda matcherna på samma resa. Och tvärtom har Piteå och Umeå haft täta bortamatcher i södra Sverige.
Så man tar resehänsyn. Vet faktiskt inte om man även brukar ta sportslig hänsyn, genom att försöka styra tänkta toppmatcher till slutomgångarna.
Om man leker med tanken att detta lag existerade hur tror du att det hade stått sig i olika sammanhang?
Gissar på:
Damallsvenskan? Borde ju rimligtvis komma etta eller tvåa.
Champions league? 8-del eller kanske kvarten om lottningen blir bra.
Spanska, Engelska, Franska eller Tyska ligan: Gissar på någonstans stabilt i mitten kanske aningens över mittsträcket.
Mot svenska landslaget årgång 2019: Många spelare som möter sig själva här.
Skulle nog klassa offensiven i Ryden FC som aningen starkare faktiskt mycket tack vare det spelskickliga mittfältet och nuvarande form på Larsson och Kullashi.
Defensivt däremot känns landslaget som det mest stabila med bättre spelare på varje position förutom där de upptas av samma spelare i bägge lagen.
När Larsson spelar på sin högsta nivå är det hög internationell klass hon är tillsammans med Hammarlund även lojalt hårt jobbande för sitt lags defensiv, borde vara aktuella för Gerhardssons trupp,bägge två!!
Bra fråga. Jag tror förstås att laget hade vunnit damallsvenskan, annars har jag väl tagit ut fel spelare? Jag tror även att det hade varit topp fyra i ligorna i Tyskland, Spanien, Frankrike, och kanske även England. Jag tror att mitt lag är bättre än mittenlagen i de ligorna, men inte riktigt lika bra som topplagen. Som bekant är det i allmänhet bara två eller tre topplag i de där ligorna.
En match mot landslaget 2019 hade varit väldigt spännande. Synd att en sådan inte hade gått att genomföra. Tror att det hade blivit jämnt och spännande.
Utropstecken förstås för att det var nästan tvåtusen personer som såg derbyt på Helsinki-stadion. Lite märkligt dock att Finland med sina (tidigare) så rigorösa bestämmelser under pandemin tillåter så många att samlas på läktarna. Men på nämnda arena finns det ju gott om utrymme om man vill sitta glest – vilken osökt föranleder en kommentar om hur det ser ut i ankdammen Sverige. Alla motstridiga ukaser från Folkhälsomyndigheten, velandet och mumlandet från politikerhåll och frustrationen bland idrottsfolk har inte fört fram till några seriösa beslut om hur det ska bli på våra arenor den närmaste eller i den avlägsna framtiden. Det finns förvisso vettiga och ”skitenkla” förslag om hur vi ska ta oss ur limboläget och få mer liv på läktarna och mer spelglädje ute på planen. Ungefär som så här:
1. Höj maxgränsen för åskådarantalet från 50 till en siffra som är avhängig storleken och övriga förhållanden på den aktuella arenan. Det betyder att en arena med plats för 6 000 personer ska kunna ta emot dubbelt så många utvalda än den med 3 000 sittplatser. Enkel matematik.
2. Klubbens funktionärer, eventuellt med hjälp av extrainkallade, ser till att publiken sitter på lagom ”säkerhetsavstånd”, till exempel med minst två sittplatsers mellanrum.
3. Supportrar med årskort har givetvis företräde till de åtråvärda platserna, därefter fylls kvoten med övrig publik enligt principen ”först till kvarn”. Hur enkelt som helst! Det är bara för de högst ansvariga att ”ta tummen ur” och ge grönt ljus. Vågar vi hoppas på det innan höstlöven faller?
Såg att ”dambloggen” också tagit ut säsongen hittills bästa elva. Han har tagit med KDFF Therese Åsland och Jutta Rantala på mittfältet vilket jag kan tycka också. Finlands damlandslag måste vara bra med så många bra finländska spelare i damallsvenskan! Tror också att ettan Falk eller Musovic kan ta Hedvigs plats i landslaget. Kul med Julia Roddar att hon spelat så bra att det kan belönas med en landslagsplats. Men jag saknar lite Blackstenius. I landslaget är hon dock säker.
Hur menar du med Blackstenius? Tycker du att hon borde platsa i vårens lag?
Tycker att Blackstenius bränner alldeles för många chanser för att platsa i herr Rydéns lag. Tyvärr är hennes boll toucher allt för ofta för dåliga. Vet inte hur många lägen som hon har haft som nästan kan beskrivas som 100% som hon ”bränner” på grund av en dålig sista touch. Väldigt ofta så får hon bollen på knät, smalbenet etc. som resulterar att bollen sticker iväg. Då anser jag att andra forwards i ligan är mer bollkänsliga än hon, och på det viset lite vassare. Sedan går det ju inte att undkomma att hon är en sevärd spelare, men i mitt tycke så tycker jag tyvärr att hon inte är en landslagsspelare, i alla fall inte en startspelare.
Vidare så tycker jag att hon stundtals ger upp lite för enkelt, som exempelvis mot Rosengård, där Zecira tappade ut bollen, och skulle Stina istället ha gått på mål istället för att blänga mot Hammarlund, så kunde resultatet av denna chans varit lite annorlunda. Har för mig att Blomqvist tyckte samma sak när man såg bilderna från matchen.
Är helt enig med dig. Intressant tanke: hur många mål hade Hammarlund och Blomqvist stått på om inte Blackstenius varit på plan? Reagerar ofta starkt på att kommentatorerna på Sportbladet hyllar Blackstenius för att hon skapar så mycket chanser – och sedan har oflyt i sista sekvensen! – men jag tycker snarare att hon oftast blir serverad. Visst har hon styrkor, men att lagledningen tydligt har satsat på henne framför Blomqvist tycker jag är helt otroligt. Det är ett riktigt slöseri på fotbollskunskap.
Jennifer Falks klubb som utespelare? Torslanda IK?
Ja. 2010 gjorde 17-åriga Jennifer Falk sex mål på sex matcher för Torslanda IK i division II. Det var även i Torslanda hon blev målvakt, och 2013 gick hon till Jitex, där hon omgående fick debutera i damallsvenskan.