Klockan 16.00 håller Pia Sundhage presskonferens, där hon presenterar truppen till Brasilienmatchen på Söderstadion den 19 juni.
Jag är upptagen från just 16.00, och kommer inte att kunna kommentera truppen förrän i morgon.
Det kan bli någon ny skräll, eftersom Sundhage inte är klar på alla positioner. Men räkna med att samtliga de 16 spelare som var på planen mot Norge också finns med.
Det är bland de 16 som startelvan i EM-premiären kommer att formeras. Möjligen kan det bli skifte på högerbacksplats. Men jag tror ändå att Sundhage kommer att välja Jessica Samuelsson framför Lina Nilsson.
Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.
Men Nilsson lär komma med till EM, vilket gör att EM-truppen känns klar till 17/23. Det är alltså ytterligare sex spelare som Sundhage söker efter. Framför att handlar det om att hitta två reserver på mittbacksplats, ytterligare en central mittfältare samt förstås rätt uppsättning yttermittfältare. Troligen finns de sex spelare hon söker bland de som hon redan testat.
På skadelistan finns Linda Sembrant, Emma Berglund, Johanna Almgren och Hanna Folkesson – fyra spelare som samtliga sannolikt hade varit med i EM-truppen, om de varit friska.
Den spontana känslan är att alternativen nu börjar bli rätt få. Sundhage har nämligen vänt på de flesta stenarna.
Skall jag leta namn som vår förbundskapten inte har testat hittills så blir det:
* Louise Fors
* Therese Sjögran
* Johanna Frisk
* Petra Larsson
Sedan har vi förstås de yngre talangerna. Men det verkar ju klart att exempelvis Lina Hurtig och Marija Banusic (som just nu är skadad) kommer att spela F19-EM i stället för att vara reserver i stora EM. Däremot vore det fräscht att ta med några spelare ur U23-landslagstruppen till EM. Jenny Hjolman och Amanda Ilestedt var med mot Norge. Ytterligare någon eller några borde kunna vara aktuella. Som Elin Rubensson och kanske Magdalena Ericsson.
Jenny Hjolman
Jag noterar att bloggkollega Anders Nilsson har skrivit om Sundhages jakt på ytterligare en central mittfältare här. Jag håller med honom om att det är väldigt tunt på positionen. Lisa Dahlkvist och Caroline Seger känns ganska ohotade i startelvan, och det är Marie Hammarström som är första backup, men henne vill jag helst se på ena kanten.
Synd på Hanna Folkesson, som var vårens fynd. Hon kunde varit en bra ersättare som bollvinnare, men nu är ju hon inte längre aktuell för EM. Därmed är det som Nilsson skriver i sin blogg – Nilla Fischer är egentligen det alternativ som Sundhage söker.
Fast med den nuvarande skadesituationen på mittbackssidan behövs ju Fischer där.
Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.
När projektet med att skola om Fischer påbörjades var jag skeptisk. Jag ville – och vill – att någon sätter eld i baken på Seger.
Vid sitt tillträde sa förbundskapten Sundhage att hon tänkte utmana givna spelare, något som gjorde att jag blev glad. Men när hon nästan omgående därefter förklarade att Seger var lagkapten, storstjärna, och given i laget – då började jag undra lite.
För som jag ser det är just Caroline Seger en av de som borde utmanas hårdast i truppen. Ni som följt den här bloggen länge vet att jag efter fjolårets OS till och med ifrågasatte om Seger skulle ha en plats i framtidens svenska landslag. Det inlägget hittar du här.
Caroline Seger
För även om Seger är den spelare som kanske har störst talang i vårt landslag, så har vi klarat oss väldigt bra utan henne.
I de två senaste mästerskapen har vi spelat sju matcher mot länder som ligger på tio i topp på världsrankingen. Och vi har tagit fler poäng (sex) i de tre matcher där Seger suttit vid sidan än vi gjort i de fyra matcher där hon varit med (fem poäng). Det innebär ett poängsnitt på 2,0 utan Seger, och 1,25 med henne.
Nu är det ett väldigt litet statistiskt urval, och det är förstås fler faktorer än bara Seger som påverkar. Och sedan Fischer blev mittback blir det här mest ett hypotetiskt resonemang. För nu är Seger självskriven i laget. Men visst är siffrorna ändå lite intressanta?
Som jag ser det hade idealet varit att använda Caroline Seger som inhoppare. Hon är i princip alltid riktigt bra i 10–20 minuter per match. Att låta henne komma in med energi de sista 25 minuterna, när övriga spelare börjar tröttna, tror jag hade varit perfekt för laget.
Att jag tar upp den här funderingen beror framför allt på att förbundskapten Sundhage efter Norgematchen började prata om att återgå till Dennerbyspelet – alltså rakt, och med väldigt liten risktagning på centralt mittfält.
Det tycker jag är rätt, med tanke på hur vårt spelarmaterial ser ut. Det är dock ett spel där jag anser att Dahlkvist och Fischer är vårt optimala innermittfält.
Det verkade Thomas Dennerby inse efter VM 2011. Han ville dock ha med Seger i startelvan, och skräddarsydde en position åt henne som tia i en 4-2-3-1-uppställning. I den rollen klarade Seger inte av att leva upp till förväntningarna under OS, vilket gör att vi numera har gått tillbaka till 4-4-2.
Jag hoppas verkligen att Seger klarar av att leva upp till Sundhages förväntningar om att spela en stjärnroll i EM. För det krävs om vi skall ha någon chans att stå där på Friends Arena med pokalen den 28 juli.
Slutligen är här de sju matcher mot lag från världsrankingens topp tio som jag skrev om tidigare, samt vilka spelare som utgjorde svenskt innermittfält i dem.
2011
Nordkorea 1–0 Dahlkvist + Seger
USA 2–1 Dahlkvist + Fischer
Japan 1–3 Dahlkvist + Hammarström
Frankrike 2–1 Dahlkvist + Fischer
2012
Japan 0–0 Dahlkvist + Seger + Almgren
Kanada 2–2 Fischer + Seger + Asllani
Frankrike 1–2 Dahlkvist + Fischer + Seger
En blogg om internationell damfotboll 
Jag har ju varit skeptisk till Lollo Fors då jag tyckte hon såg riktig ‘seg’ ut under sin sista tid i Linköping men med tanke på vilka spetsegenskaper hon har, särskilt det tunga skottet, och hur bra det verkar gå i Liverpool så är min spontana känsla ändå … varför inte ?
Tyvärr så är Petra Larsson, åtminstone om det är LFC-Petra du syftar på, ‘inte tillgänglig’ för spel i LFC vilket förmodligen beror på den sjukdom hon ska ha dragit på sig i Australien. Annars hade hon förstås varit ett givet alternativ då hon fungerar bra både på inner och yttermittfältet och alltid har en 100 % inställning.
Magdalena Ericsson, eller nån annan vänsterback, vore bra att ta med då vi måste ha ett alternativ om Thunebro skulle råka ut för en skada. Dessutom har ju Thunebro aviserat att detta blir hennes sista turnering i Damlandslaget vilket gör att framtidens vänsterback borde få följa med redan nu för att få känna på det hela.
Jag skulle också vilja lägga till Maja Krantz till din lista som ju blir ett alternativ både som högerback och höger yttermittfältare om man vill ha en mer defensiv balans.
Hur illa är det med Petra Larsson? Har det sagts något om när hon kan vara redo för comeback?
Det har jag ingen aning om, vet faktiskt inte ens om man vet ‘vad’ det är hon drabbats av och hur vida det är ‘över’. Va just inne och läste lite på hennes blogg och det verkar som hon är ‘i träning’ så att säga men samtidigt visar inte testerna man gjort (skiktröntgen b l a) något särskilt.
Därför kan det nog bli svårt att säga när det är dags för comeback, skittrist förstås då jag ju hellre ser henne på plan än uppe på läktaren som sist mot Malmö.
Seger har varit lysande i Tyresö under våren. Jobbar kopiöst och har väldigt kreativa lösningar med instick och Väggspel mm.
Hon är given. Nu är hon oftast bra i 60-90 min
Instämmer till viss del.
Släpper man blicken från ”hur ofta har hon bollen och vad gör hon med den” ser man en spelare som löper mycket, mycket mer för att öppna luckor idag än för bara några år sedan. Det är lätt att man glömmer bort det.
Men, hon måste, enligt mig, ta fler offensiva beslut för att vara som bäst – och vara en av våra stöttespelare i EM. Idag lämnar hon ofta över det yttersta ansvaret till andra offensiva spelare. Det fungerar i Tyresö, men i landslaget finns ingen Marta, Press eller Vero.
Sen så blir Seger ju pressad av motståndarna på ett helt annat sätt i Damlandslaget än i Tyresö och har en annan roll som kräver mer defensivt ansvar och i matchen mot Norge senast så var det faktiskt just hon som drällde med bollen som gav Norge läge att göra 1-0 målet.
Inget ont om Seger, det är fortfarande en oerhört bra spelare som ska vara med i Damlandslaget, men hon är enligt mig inte lika bra som hon t ex va under sin sista säsong i LFC (2009). Vad detta beror på vet jag förstås inte men det finns en uppenbar risk att en spelare som spelar i ett så förkrossande överlägset lag som Tyresö blir lite ‘bekväm’, återigen är det inget jag hävdar specifikt angående Seger utan det är en del av den mänskliga naturen.
Det viktigaste är att hitta en innermittfältare som är tvåbent och därmed kan hota med att spela åt båda håll oavsett om mottagaren heter blixten Göransson, Hammarström eller Jakobsson. I ett landslag räcker det tyvärr inte med ett hårt arbetande innermittfält och här finns kanske fortfarande tid att hitta just den spelaren