Skadan på Charlotte Rohlin hamnar lätt i fokus när man går igenom gårdagens damallsvenska matcher.
Jag vet inte hur Pia Sundhage tänker i kampen mellan Rohlin och Emma Berglund. Men om Sundhage föredrar Berglund var ju Linköpingsbackens skada högst läglig. Nu ges ju nämligen Umeåkaptenen en utmärkt chans att åter bosätta sig i startelvan.
Nilla Fischer känns självskriven, och Linda Sembrant borde ligga efter Berglund och Rohlin, framför allt sett till snabbhet. Apropå Sembrant tycker jag att det skulle kunna vara intressant att testa henne i den defensiva mittfältsrollen. Jag tror att hon skulle kunna vara ett alternativ där, inte minst eftersom hon är bra att ha på planen genom sitt utmärkta huvudspel.
Tillbaka till Rohlin. Det är ännu oklart hur länge hon blir borta. Men det här uttalandet till Corren skapar säkert oro i LFC-leden:
”Jag hoppas inte att skadan är så allvarlig som den känns. Det drog till ordentligt i låret och det var omöjligt att fortsätta.”
Linköping har ju redan skador på flera tunga spelare, och i de kommande två matcherna väntar Göteborg (borta på söndag) och Rosengård (hemma den 1 maj). Det är förstås två riktiga nyckelmatcher om LFC skall hänga med i toppen. Känslan är att laget tvingas klara sig utan Rohlin i båda de matcherna.
I går blev det seger med 4–0 mot AIK. Det var 2–0 efter en dryg kvart, något som indikerar att hemmasegern var säker – även om det blev 10–12 i avslut.
Själv var jag på Valhalla och såg Göteborg FC köra över Kristianstads DFF med 3–1. Köra över gäller den första halvleken, där hemmaspelarna skapade mängder av klara chanser mot virriga gäster.
I paus satte jag ett jättestort frågetecken för Kristianstads försvarsspel. Så långt var lagdelarna väldigt raka, och backlinjen hade varken koll på ytorna framför eller bakom sig. För Göteborgs anfallsspelare var det rena julafton. De kunde dels utnyttja Manon Melis snabbhet bakom backlinjen, dels Sara Lindén:s och Andrine Hegerberg:s smartness i den stora ytan mellan KDFF:s backlinje och mittfält. Och så hade de ju Lieke Martens som dök upp både framför och bakom gästernas backar.
Lieke Martens
Martens måste vara topp tre av damallsvenskans bästa nyförvärv i år. Jag blev smått kär i hennes spelstil redan när jag såg henne i det holländska landslaget häromåret. Känslan är att hon utvecklats ytterligare sedan dess. Hon har en fantastisk grundteknik, och dessutom härlig fart. Och hennes 1–0-mål i går visade även fin känsla. Från vänsterläge placerade hon då läckert in bollen i bortre hörnet.
Jag tyckte mig dock notera ett ganska hett temperament. Gissningsvis är det ett tips till motståndarna att försöka få henne att lägga fokus på annat än själva spelet.
Göteborg borde ha gjort tre–fyra mål, och avgjort matchen redan före paus. Men oskärpa i kombination med vaket spel från Hedvig Lindahl höll nere siffrorna. De två målen som gjordes var dock snygga. Vid det andra serverade Lindén en fin passning till Melis, som var helt fri från straffpunkten.
Jubel över Martens 1-0-mål
Göteborg jublar över 2-0-målet
Efter paus blev det en helt ny match. Då spelade Kristianstad mycket smartare i defensiven, och man ströp framgångsrikt Göteborgs anfallsvägar. Medicinen var att minska avståndet mellan lagdelarna, samt placera Sif Atladottir som ett slags mittfältslibero. Hon såg till att GFC inte längre fick tillgång till ytan mellan backlinje och mittfält.
Inledningsvis såg man att Göteborgs backlinje inte är samspelt. De stod nämligen för ett par missförstånd i uppbyggnadsspelet. Efter paus noterades även att mittförsvaret saknar extrem snabbhet. KDFF:s reducering kom sedan Johanna B Rasmussen och Susanne Moberg sprungit ifrån hemmaförsvaret.
Där vid 2–1 kändes det inte omöjligt att matchen faktiskt skulle kunna sluta med ett kryss.
Kristianstad har gjort 2-1
Marlene Sjöberg gör 3-1
Men Göteborg hade en växel till, och kunde avgöra på straff. Totalt sett var hemmasegern odiskutabel. Men Kristianstad blottade alltså vissa svagheter hos Göteborg efter paus.
Marija Banusic
Mycket av mitt fokus låg på att knäppa bilder på så många spelare som möjligt från de båda lagen. Därför var det svårt att detaljstudera så många spelare rent taktiskt och tekniskt. Men då och då lät jag blicken vila på Marija Banusic, som jag aldrig sett live förr. Och domen är att hon är en högintressant spelare. Bollbehandlingen är riktigt vass, och hon visade även fina kvaliteter i luftrummet.
Hon var placerad till höger på mittfältet, och där har hon en del kvar att lära i defensiven. Men hennes offensiva kvaliteter är så stora att de kompenserar de defensiva bristerna rätt rejält.
Det om gårdagens match på Valhalla. Göteborg känns som ett lag som skall vara med och slåss om Champions Leagueplatser i höst. Kanske till och med guldet. Man får en riktigt fin värdemätare på söndag, då alltså LFC kommer till Valhalla.
Gårdagens tredje match blev 0–0 mellan Umeå och Piteå. Vi har bara kommit två omgångar in i serien. Men känslan är ändå att jag har underskattat Piteå. De är nog bättre än jag trodde.
I dag spelas två matcher. En hyperintressant drabbning är den mellan Tyresö och Eskilstuna. Frågan är hur Tony Gustavsson matchar sin lätt sargade trupp. Vågar han spela Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete med bara några dagar till Champions Leaguereturen mot Birgmingham? Om inte så är det skrällchans i kväll.
Även Rosengård–Örebro är en intressant match. Mästarinnorna borde vara rejält revanschsugna efter cupförlusten för några veckor sedan mot just Kif. Men med Ramona Bachmann däckad i vattkoppor kan Örebro bli en tuff nöt att knäcka. Den matchen skall för övrigt gå att se gratis på Tv4play och Fotbollskanalen. Avspark är 18.45.
En blogg om internationell damfotboll 
Ha, var också på matchen och instämmer till fullo allt om Martens. Kul att du noterade hennes temperament. Såg även detta vid någon enstaka Duisburg match, fast jag minns inte att jag såg något sådant när hon spelade med Holland i EM, eller någon av de matcher jag sett holländskorna gjort på senare tid. Kanske var jag ej uppmärksam vid de tillfällena.
Jag är inte lika förtjust i Banusic som andra är, och tyckte inte att hon direkt utmärkte sig igår. Däremot tycker jag att hon ”lägger sig” väldigt enkelt. Två gånger noterade jag detta när Anna Ahlstrand satte henne under press längs med ena kanten och precis bredvid sidlinjen. Jag tolkade det så att hon tog den enkla vägen att försöka sig på, att få, en billig frispark, istället för att spela sig ut ur en situation. Till hennes försvar så kan man dock säga att hon stundtals försattes i svåra situationer ute på kanten, med många Gbg spelare i hennes omedelbara närhet.
Angående snabbheten på Göteborgs mittfält, så är detta ett problem som funnits under en längre tid. När Anita Asante fanns på plan, så funkade det helt ok, med tanke på att hon faktiskt är tämligen snabb. Problemen uppenbarade sig mest när det var situationer med Yael och Marie Hammarström, och i viss mån även Andrine, för alla är långsamma. Hegerberg försöker som oftast att spela sig ut ur situationerna, och ofta lyckas hon med sina finter och dragningar, men blir hon av med bollen så är det kört. Mittfältare behöver inte vara hypersnabba, men är man långsammare än flertalet spelare, så borde man använda sig av andra metoder. Man kan inte köra ”målvakts-grejen” som jag kallar det, att invänta boll, vända om eller gå med bollen i sidled innan man gör sig av med den. Då är det oftast redan försent. Man får väl förbättra ”one-touch” spelet, använda sig av triangel-spel eller något annat för att komma ur situationerna. Dock är jag positivt överraskad av Julia Wahlberg, och förutom något enstaka riktigt dåligt pass, så skötte hon sig väldigt bra på mittfältet, trots att även hon är en långsam spelare.
Det som jag tycker är lite jobbigt ur en försvarssynpunkt är att båda mittbackarna är tämligen långsamma. Fehrnström är det definitivt, jag skulle behöva se fransyskan lite mer, men har den ingående känslan att hon är marginellt snabbare. Alla behöver ju inte vara snabba, men det hjälper om någon av dem är normalsnabb eller lite utöver det. Rohlin för Fischer, Bartusiak för Krahn, Renard för Kumagai (har faktiskt glömt hur snabb Kumagai är). Som den gamla duon Törnqvist och Segerström, där Jane vad jag kommer ihåg var den betydligt snabbare.