Önskvärda förändringar i landslaget inför EM

Startelvan mot Tyskland i Algarve cup

Den 10 juli nästa år inleds EM i Sverige. Eftersom det känns som att Thomas Dennerby varken kan, eller vill vara kvar som förbundskapten innebär det att den nya kaptenen har mindre än elva månader på sig att bygga nytt.

Jag vet att många tycker att det skall rensas rejält i landslaget nu efter OS. Jag tillhör inte den gruppen.
Att bygga ett nytt lag är nämligen inget man gör i en handvändning. Det tar väldigt lång tid, och det krävs mycket testande att få alla bitar att falla på plats.

Sverige lyckades med konststycket i VM i fjol. Och Kanada lyckades i OS i år.
Men i båda fallen hade det testats på ganska många sätt innan bitarna föll på plats. För Sverige gjorde de flesta det precis innan VM med Annica Svensson och Lisa Dahlkvist. Men den sista biten, Josefine Öqvist, hittades inte förrän i tredje VM-matchen.

För Kanada var det delvis slumpen som fick pusslet att gå ut. Flera skador i backlinjen tvingade fram förändringar. Och det var först i tredje gruppmatchen, den mot Sverige, som coach John Herdman hade sitt färdiga medaljlag. I det ingick genidraget att plocka in Jonelle Filigno, som fick göra det defensiva jobbet åt Christine Sinclair och Melissa Tancredi.

Men att börja experimentera vilt med den svenska elvan nu känns inte som någon bra idé. Utan stommen måste komma från VM- och OS-lagen. För så långt efter topplagen är vi ändå inte. Inte om alla är skadefria.

En huvudfråga är vem som skall leda laget. Pia Sundhage är förstås drömnamnet. Fast är det sannolikt?
Bakom Sundhage är kandidaterna inte jättemånga. Magnus Wikman är ett namn som förekommit. Jag tycker att det låter intressant.
Ett annat spännande namn är Tony Gustavsson, som ju bara skrivit korttidskontrakt med Tyresö. Mer om det kommer förresten i ett senare inlägg. Ett fjärde namn som hade känts klockrent är Torbjörn Nilsson.
Ja, jag vet att det hade varit önskvärt med en kvinna. Men tyvärr står inte de kvinnliga kandidaterna på kö.

Vem som än tar över så behövs det förstås en del förändringar. Som jag ser det är de här de viktigaste:

1) Nygammalt spelsystem
Jag tror att det är dags att återgå till 4-4-2, för att få bättre spets på vårt kontringsspel. Nästa år har vi förhoppningsvis tre fullgoda forwardsalternativ i Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, och då bör vi köra med två utpräglade forwards.
I övriga lagdelar ökar konkurrensen när den nu skadade trion Charlotte Rohlin, Sara Larsson och Therese Sjögran kommer tillbaka.
Och så hoppas jag att Antonia Göransson äntligen får chansen att spelas in rejält på vänsterkanten. Jag förstår att hon fick begränsad speltid i OS, för hon hade tappat formen. Hennes topp inträffade i februari/mars i år, då hon höll högsta världsklass. Men på sikt tror jag exempelvis mycket mer på Göransson än på hyllade Kosovare Asllani.

2) Målvaktsbyte
Det här är en viktig punkt. Hedvig Lindahl har haft sina chanser, och bör ställas åt sidan. Tyvärr är återväxten på målvaktssidan ganska dålig, men en av Sofia Lundgren eller Kristin Hammarström bör erbjudas jobbet.
Jag förordar Hammarström. Inte minst då Lundgren verkar vackla lite i sin satsning. Enligt den här artikeln i Corren tvekar hon på en fortsättning i landslaget.

Bakom Lundgren, Hammarström och Lindahl ser det tråkigt nog rätt tunt ut. Jag har sett att journalister vill matcha fram Jessica Höglander. Jag har bara sett henne en gång, och det gav inga som helst landslagsvibbar. I alla fall inte de närmaste åren.
Då sätter jag större tro till Sussie Nilsson i AIK. Kan hon snart vara redo att ta nästa steg, tro?

3) Infasning av framtidsspelare
Det är läge att fasa ut ett antal bänkspelare ur truppen, och satsa på nya, yngre. Jag ser gärna att Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö och kanske även Lina Hurtig och Elin Rubensson erbjuds plats i EM-truppen. De är framtidens stjärnor, och bör få chansen att se och lära för att vara redo att bära landslaget till och i VM 2015.

OS-spelare som jag är tveksam till i framtidens landslag är i första hand Susanne Moberg, Jessica Landström, Madelaine Edlund och Lina Nilsson. Men jag har även svårt att få in Caroline Seger i 2013 års svenska landslag.
Våra två bästa matcher under VM 2011 var segrarna mot USA och Frankrike. De båda hade gemensamt att vi spelade dem utan Seger i laget.
Och utan att jag känner Seger speciellt nära så känns hon inte som någon som sprider positiv energi från bänken. Hon bör alltså ingå i startelvan, eller inte vara med alls.
Men jag vet att Seger är en av de starkaste ledarna i dagens lag. Det kommer således att krävas rejält med mod från den nya förbundskaptenen för att välja bort henne.

* Slutligen ett tips till de unga talanger, som drömmer om att bli landslagsspelare: satsa på att bli ytterback.
Det här tipset gäller både killar och tjejer. För vi har väldigt tunt beställt på positionen. Sannolikt mest för att de bästa spelarna i alla ungdomslag placeras i centrallinjen. Ytterbackar blir oftast de som inte duger till något annat.
Följden är att medan det ser ut att kunna bli mördande konkurrens på mittbackspositionen till hemma-EM så är kölistan till ytterbacksplatserna jobbigt kort. Den blir ännu kortare om Sara Thunebro gör allvar av sitt hot att sluta i landslaget.

6 tankar på “Önskvärda förändringar i landslaget inför EM

  1. Mycket intressant. Tycker dock du glömmer en viktig punkt. För att göra en nystart i landslaget (vilket det delvis inte blir om vi håller kvar vid samma spelare) måste vi byta ut i princip hela staben kring laget. Det är min åsikt. Då slipper nya FK:n allt gammalt skitsnack som ligger och drar i bakgrunden. Rensa ut alla utom möjligtvis Staffan som arbetar med media.

    • Att den nya förbundskaptenen väljer sin egen stab är förstås självklart. Och ihop med de förändringar som jag föreslår i inlägget så räcker det nog med nyheter i nuläget. En mer genomgripande generationsväxling väntar man rimligen med till efter EM.

      • Bra att vi ser lika på detta.
        Mjaaaaaaa, självklart för oss men inte för alla tror jag. Bör vara ett krav från PS sida iaf.

  2. Eller säg såhär. Det kanske är självklart, men jag hoppas PS byter ut 9 av 10 ledare. Inte för att de är okunniga, eller att hon inte gillar dem, men för att det är dags för något nytt.

  3. Några kommentarer till dina tankar:

    Göransson vs Asllani känns som en märklig jämförelse då Göransson är en yttermittfältare medan Asllani är en central offensiv mittfältare och således främst konkurrerar med Seger. Med tanke på Segers brist på form ser jag Asllani som ett klart bättre alternativ men det förutsätter att vi får in en förbundskapten som tänker offensivt och vill se spel längs marken.

    Lundgren är efter vad jag förstått fortfarande taggad på landslaget och i artikeln framgår att det ‘bara’ är om Dennerby fortsätter som hon ‘tvekar’ om fortsättning vilken man väl verkligen kan förstå. Annars känner jag att det är 50/50 mellan Lundgren och Hammarström och att dagsform ska få avgöra. Återväxten känns som sagt obefintlig och bortsett från de två du nämner så ser jag ingen som på sikt kan ta över när våra tre nuverande alternativ lägger skorna på hyllan. Jag lägger endå min ‘röst’ på Lundgren då hon är en riktig vinnarskalle och pådrivare vilket behövs i Damlandslaget.

    Ilestedt och Rubensson SKA med i Damlandslaget till EM, båda två har visat att de klarar spel på hög nivå och håller klass. Jag vill även lyfta fram LFC:s vänsterback Jessica Samuelsson som är en modern vänsterrback med stora kvalitéer såväl offensivt som defensivt. Hon är riktigt snabb, stark, orädd och har nog under säsonger jag sett henne på Folkungavallen aldrig gjort en dålig match. Med tanke på att Thunebro aviserat att hon redan kan vara färdig i landslaget (jag hoppas hon fortsätter över EM förstås) så känns det naturligt att börja fasa in Samuelsson som hennes ersättare. Rolfö är en spännande spelare som borde vara redo att få chansen också.

    • Håller med om att jag var lite luddig angående Göransson kontra Asllani. Men vad jag tänkte på var att man ju kan formera ett fyrmannamittfält på olika sätt. Man kan köra som Kanada i OS, alltså en diamant, med en offensiv spets – typ Asllani. Men jag föredrar en rakare variant, där man kör med en riktigt offensiv kant. Och den kantspelaren skulle vara Göransson.

      För jag ser Sveriges landslag som ett kontringslag. Våra spelare är inte tillräckligt bra passningsspelare för att kunna bygga anfallsspelet på bollinnehav. Tyvärr. Och då är det bra att kunna kontra centralt på två forwards i förstafas, och på en kant i andrafas.

      Samuelsson har jag sett några gånger, men tycker mig ha sett lite Lina Nilsson-syndrom. Alltså att hon inte har lärt sig att försvara tillräckligt bra. Men hon kanske kan lära sig. Så visst, varför inte börja matcha fram henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.