Regelfundering, världslaget, Press och självmål

Under helgen fick vi klart med de fyra semifinallagen i Svenska cupen. Det blev Linköping, Rosengård, Eskilstuna och Djurgården. 13.30 på måndagen lottas det vilka som möter vilka till helgen. Lottningen direktsänds här.

Rosengård och Eskilstuna blev de två bästa gruppsegrarna och kan inte mötas. De kommer att ha hemmamatcher i semifinalerna.

Tillagt i efterhand: Semifinalerna lottades till Eskilstuna–Linköping och Rosengård–Djurgården. Vinnaren av Rosengård och Djurgården lottades att ha hemmamatch i finalen.

I de fyra gruppfinalerna blev det segrar för Eskilstuna (med 2–0 mot Kvarnsveden) och Rosengård (med 3–2 mot Kristianstad), medan Djurgården (1–1 borta mot Piteå) och Linköping (1–1 hemma mot Göteborg) gick vidare på kryss.

Det var dramatik i Arcushallen i Luleå på söndagskvällen när Djurgården kvitterade i fjärde övertidsminuten, och därmed slog ut Piteå.

När det gäller matchen mellan LFC och Göteborg har det varit lite eftersnack till hur rimligt det var att Linköping kunde avancera på kryss. Båda lagen slutade ju egentligen på exakt samma tabellrad, och spelade alltså oavgjort i inbördes möte. Linköping vann dock gruppen på bättre placering i damallsvenskan i fjol.

Med tanke på att förutsättningarna var klara innan avspark, och att klubbarna hade haft chansen att ha synpunkter innan reglerna spikades finns det inte så mycket att säga om att Linköping står som gruppsegrare. Däremot är det värt att diskutera upplägget till framtida cupupplagor.

För är det verkligen rimligt att lag som Linköping får flera olika fördelar i cupen för att de var ett topplag i damallsvenskan förra året? Det är ju inte ens samma turnering.

I reglerna för cupens gruppspel står det nämligen att:

1) Fyra lag av 16 seedas. Övriga tolv lottas in geografiskt i grupperna.

2) De fyra seedade lagen får två hemmamatcher vardera. Det är får även det lag som är lägst seedat i varje grupp. Däremot får det andra- och det tredjeseedade laget bara en hemmamatch.

3) Om två, tre eller fyra lag hamnar på exakt samma tabellrad och dessutom har lika i inbördes möte placeras det lag som lyckades bäst i damallsvenskan i fjol högst.

I alla de här tre punkterna hade alltså Linköping fördel gentemot Göteborg. LFC var ett av de fyra seedade lagen, vilket gjorde att man hade två hemmamatcher i gruppspelet, medan Göteborg var andraseedat och bara fick en hemmamatch.

LFC fick dessutom den avgörande matchen mot Göteborg på hemmaplan, och man kunde där spela på kryss eftersom man tog guld förra året, och därmed hade högre ranking.

Personligen tycker jag att LFC här har fått några fördelar för mycket på gamla meriter. När det gäller att särskilja lag som noterats för exakt samma tabellrad finns det flera framkomliga vägar att gå. Eftersom Linköping och Göteborg möttes i den sista omgången hade det ju lätt gått att avgöra gruppsegern via straffläggning.

Det hade ju förstås förutsatt att straffläggning var inskrivet i reglerna, vilket jag hoppas att det blir till nästa år. I de flesta gruppmatcher i kvalspel genomför man ju straffläggning om ifall det skulle bli lika. Samma sak borde införas i cupspelet, både för herrar och damer. Då hade vi sluppit att Linköpings damer och IFK Göteborgs herrar avancerat på ranking.

Om fler än två lag är inblandade kan det ju bli så att även straffarna blir lika. Då tycker jag att man skall ta till Fifas upplägg, där man sorterar efter fair play. Ifall Svenska Fotbollförbundet gjort som Fifa skulle Göteborg ha vunnit gruppen. De drog nämligen inte på sin några kort i gruppspelet, medan LFC ådrog sig en varning.

Under punkten 6.2 i tävlingsbestämmelserna till hösten borde det stå att placering i gruppspelet avgörs utifrån:

1) Flest poäng
2) Bäst målskillnad
3) Flest gjorda mål
4) Inbördes resultat
5) Inbördes straffläggning
6) Fair play
7) Högst ranking

Det om regler. Nu till själva matcherna. Jag hade på Linköping–Göteborg och Rosengård–Kristianstad på datorskärmar bredvid varandra. Mitt fokus var klart oftast riktat mot den förstnämnda matchen.

Det allmänna intrycket från Linköping Arena var att LFC såg väldigt svagt ut. Nu får man förstås väga in att Linköping hade haft fler spelare iväg på landslagsuppdrag än Göteborg samt att LFC i startelvan saknade viktiga pjäser som Maja Kildemoes, Lina Hurtig och nyligen värvade Natasha Dowie.

Klart är att de lär behövas. För stundtals blev faktiskt Linköping utspelat av Göteborg. Framför allt var det klasskillnad under de första 30 minuterna. Under den perioden hade Linköping det väldigt jobbigt i djupled.

Offensivt saknade mästarlaget helt djupledshot, vilket passade Göteborgs backlinje utmärkt. Defensivt blev Linköpings mittbackar gång på gång ifrånsprungna av Rebecka Blomqvist. Hon hade tre rena frilägen de första 28 minuterna. Ett av dem ledde till mål. Även om LFC ryckte upp sig lite sista kvarten kändes 0–1 i underkant i paus.

Rebecka Blomqvist

Inte heller i den andra halvleken hade LFC något anfallsspel att tala om. Dock bjöds man på ett mycket billigt mål när Beata Kollmats ställde sina försvarskamrater genom att lättvindigt släppa ett inlägg förbi sig. Bollen nådde Elin Landström som kunde trycka in kvitteringen.

Resten av matchen hade LFC trots allt hyfsad kontroll. Man valde att falla otroligt tidigt med hela backlinjen varje gång man kunde frukta att en djupledsboll var på gång. Det gjorde att man inte åkte på några fler frilägen. Men det ledde samtidigt också till att man inte orkade få till något anfallsspel.

Totalt sett i matchen var Göteborg det spelmässigt bättre laget, men LFC gjorde vad man behövde för att gå vidare. Dock lär LFC behöva höja sig ganska många snäpp om man skall ha minsta chans mot Manchester City om 1,5 veckor.

I hemmalaget var Hilda Carlén den överlägset bästa spelaren. Hon räddade mästarinnornas semifinalplats. Hon Göteborg imponerades jag återigen av Emma Koivisto, som framför allt var väldigt bra före paus, och av Taylor Leech. I den första halvleken utmärkte sig även målskytt Blomqvist.

När det gäller Rosengårds 3–2-seger mot Kristianstad är Anja Mittag spelaren att hylla. När jag såg Rosengård mot Qviding för några veckor sedan tyckte jag att tyskan såg ut att vara ungefär lika seg som i höstas. Men under söndagen såg hon vassare ut än på länge.

Hennes 2–1-mål är ju dessutom riktigt fotbollsgodis.

Under söndagen möttes för övrigt de båda damallsvenska nykomlingarna i en träningsmatch. Där vann Växjö med 3–0 mot Kalmar efter två mål och ett assist från Anna Anvegård. Se höjdpunkter från matchen här.

En nyhet som skulle kunna röra Sverige är den att Christen Press har tackat nej till Houston Dash och tros komma att spela sin klubbfotboll utanför USA i år. Saken är ju den att transferfönstren är stängda till alla större ligor utan den svenska och den norska. Press har ju spelat i Göteborg tidigare. Favorit i repris?

Christen Press

En favorit i repris blev det för Nilla Fischer när hon kom med i Fifpros världslag för andra året i rad. I det lag som presenterades på den internationella kvinnodagen fanns även en andra svensk spelare, nämligen Hedvig Lindahl. Kul.

Här är hela laget:

Målvakt:
Hedvig Lindahl (Sverige – Chelsea FC)

Hedvig Lindahl

Backar:
Lucy Bronze (England – Olympique Lyonnais)
Nilla Fischer (Sverige – VfL Wolfsburg)
Wendie Renard (Frankrike – Olympique Lyonnais)
Irene Paredes (Spanien – PSG)

Irene Paredes

Mittfältare:
Camille Abily (Frankrike – Olympique Lyonnais)
Dzsenifer Marozsán (Tyskland – Olympique Lyonnais)
Marta Vieira da Silva (Brasilien – Orlando Pride)

Marta

Forwards:
Pernille Harder (Danmark – VfL Wolfsburg)
Lieke Martens (Nederländerna – FC Barcelona)
Alex Morgan (USA – Orlando Pride)

Pernille Harder

Noterbart alltså att Sverige och Frankrike var enda länderna att få med fler än en spelare i laget. För svensk del var ju inte fjolåret något toppår. Och jag hade ju inte med någon svensk spelare i mitt världslag.

Men det ligger ofta en liten fördröjning i de här priserna och utnämningarna. Eftersom det sänds minimalt med damfotboll på tv har spelare och experter inte sett tillräckligt mycket, utan man går ofta på hur bra spelarna var i de senaste mästerskapen, eller vilken roll de har i sina lag.

Här är det intressant att varken Lindahl eller Fischer lyckades speciellt bra i fjolårets EM-slutspel. Jag hade till och med underkänt snittbetyg på Fischer. Dock har ju båda varit stabila och väldigt bra över tid de senaste åren, så på det sättet var utnämningarna både kul och klart välförtjänta.

Det var tredje gången Fifpro tog ut ett världslag. Här är de två tidigare:

2015:

Hope Solo Meghan Klingenberg, Kadeisha Buchanan, Wendie Renard, Julie Ertz (då Johnston) – Amandine Henry, Carli Lloyd, Aya Miyama Anja Mittag, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer.

2016:

Hope Solo – Leonie Maier, Wendie Renard, Nilla Fischer, Ali Krieger – Dzsenifer Marozsan, Carli Lloyd, Marta Vieira da Silva – Alex Morgan, Ada Stolsmo Hegerberg, Eugenie Le Sommer.

Så till helgens internationella matcher. Det var spelledigt både i England och Tyskland. I Frankrike har Lyon och Montpellier vunnit sina matcher, medan PSG spelar Parisderby i kväll.

Både Linda Sembrant och Sofia Jakobsson spelade hela matchen när Montpellier vann med 3–1 borta mot Guingamp. Jakobsson satte dessutom 3–1-målet, hennes femte mål för säsongen. Noterbart i Lyons 5–0-seger mot Soyaux var att Ada Hegerberg var tillbaka efter två månaders skadefrånvaro. Och som alltid numera gjorde norskan mål. Hon satte sin 22:a fullträff på 14 ligamatcher.

I Spanien var det seriefinal mellan Barcelona och Atletico Madrid. Den slutade 1–1, vilket innebär att de regerande mästarinnorna Atletico leder med en poängs marginal med åtta omgångar kvar att spela. Storsatsande och stjärnspäckade Barca har inte vunnit på de två senaste säsongerna och kan alltså gå miste om titeln för tredje året i rad.

Atletico tog ledningen när Sonia Bermudez utnyttjade att landslagsmålvakten Sandra Panos missbedömde en långpassning. Barca kvitterade på straff genom Andressa Alves i början av den andra halvleken.

Slutligen en liten tillbakablick på förra veckans She Believes Cup. Där vann USA finalen med 1–0 mot England.

Jag har ju förutspått att USA skall tappa i kvalitet framöver. Jag backar inte från den spådomen, men kanske ändå att amerikanskorna kan komma att klamra sig fast vid positionen som världsetta några år till.

England är kanske den främsta utmanaren för tillfället, då Tyskland står och stampar med försvarsproblem.

I She Believes Cup hade i och för sig även England lite trubbel i de bakre leden. USA:s segermål i finalen var ett engelskt självmål, där tre engelska spelare var sist på bollen. Och faktum var att England gjorde självmål i alla sina tre matcher, och alla tre gångerna var mittbacken Mille Bright inblandad.

Först styrde hon in ett skott från Frankrikes Gaetane Thiney med ryggen…

…sedan hann hon inte undan på returen från Hasret Kayici:s skott, och…

…i finalen var det Bright som ställde till det för Karen Bardsley så att Megan Rapinoe:s inlägg gick i mål. Självmålet skrevs på Bardsley, men jag tycker nog ändå man kan säga att Bright gjorde tre självmål i turneringen. I varje fall 2,5…

Trots det var Bright inte den mest olyckliga spelaren i det engelska laget under veckan i USA. Det var i stället den före detta Göteborgs- och Rosengårdsspelaren Anita Asante. Knappt en kvart in i sin landslagscomeback åkte hon nämligen på en knäskada.

Det visade sig vara korsbandet. Därmed är Asante sannolikt borta från fotboll under resten av 2018. Förstås en vansinnigt tråkig nyhet.

15 thoughts on “Regelfundering, världslaget, Press och självmål

  1. Ja, det är knappast Linköpings (eller någon annan klubbs) fel att man gick till semifinal på resultatet 1-1. Här måste SvFF vakna till och ändra de imbecilla reglerna. För att göra en liknelse: Om samma kriterier gällde i Algarve Cup hade Nederländerna vunnit den ospelade finalen mot Sverige p.g.a. högre ranking. Bisarrt…

    I söndagens kvartsfinal gjorde Kopparbergs Göteborg FC kanske sin bästa match på år och dag, medan Linköpings FC svarade för den sämsta insatsen sedan bottennappet mot Eskilstuna United i november förra året. Apropå Eskilstuna tror jag att LFC har en större chans till avancemang på Tunavallen (50/50) än om man hade mött Rosengård eller ett allt mer imponerande Djurgården. Semin mellan just DIF och FCR kan bli nog så dramatisk, kanske en s.k. höjdare?

    • Håller med om att Göteborg gjorde sin bästa match på flera år, sannolikt sedan Lieke Martens tid i laget. Dock vill jag påminna om att LFC bara tog tre poäng mer än KGFC under de sista elva omgångarna i fjol. Och jämfört med i höstas känns det som att Göteborg har ett bättre lag, medan Linköping känns sämre. Jag tror att det kan bli en väldigt jämn och svårtippad damallsvenska i år.

      • Linköping har ju tappat ett världslag som skulle kunna vinna UWCL – speciellt om de fått fortsätta spela tillsammans under en och samme tränare (t.ex. Sjögren). På knappt 1,5 år, dessutom.

        Idel landslagsspelare:
        Samuelsson-Eriksson-Andersson
        Rolfö-Neto-Gajhede
        Minde-Harder-Blackstenius

        Bara Arnth som är kvar.

        Men helt klart, de måste ju kunna spela ut Göteborg ändå, efter noter; bjuda på fantastisk champagnefotboll. 😉

      • Ja, är det någon landsända som behöver ett akut lyft på damfotboll på högsta nivå är det väl västra Sverige (och i viss mån Norrland). Visst tog LFC bara några poäng mer än KGFC senare delen av DA 2017, men lagen gjorde det utifrån helt olika förutsättningar: KGFC kämpade för att undvika nedflyttning och återupprätta sin status. LFC gjorde det utifrån att vara i förarsätet i DA. Att ta tre poäng mer än ett ”desperat” KGFC var väl inte så dåligt? KGFC verkar ha ett mer gediget och kompetent lag i år. De vill naturligtvis inte hamna i samma sits som förra säsongen. De kan kanske också blanda sig i medaljstriden. I toppen tror jag fortfarande på Linköping och Rosengård – trots allt.

        • Man kan förstås vända och vrida på det här. Fakta är att under våren i fjol tog LFC 30 poäng och KGFC 9. Under hösten var det 21–18. Kanske att LFC hade kunnat ta någon poäng till om man spelat med kniven mot strupen i de sista omgångarna.

          Det jag var ute efter var dock att påtala att damallsvenskan var väldigt jämn i höstas, och att mycket talar för att årets upplaga blir betydligt jämnare än de senaste åren. Jag tror också att LFC och Rosengård kommer att tillhöra topplagen. Men jag är inte säker på att de kommer att rycka som de senaste åren. Mycket här hänger på skadebiten. Många lag har tio–tolv riktigt bra spelare, men få lag har riktig bredd. Skadefria ser jag inte lag som Eskilstuna, Göteborg, Piteå, Djurgården och Kristianstad som speciellt långt efter Linköping och Rosengård. Och drabbas de båda topplagen av skador kan det här bli vidöppet.

      • Jag delar din uppfattning inför DA. I närtid är det kritiskt för LFC att undvika skador mot United i en match som antagligen både blir jämn och fysisk. Vågar LFC ställa över några spelare eller vågar de riskera skador?

  2. Instämmer, Johan. Sedan är det också så att både Göteborg och Linköping har lag som skiljer sig en hel del från förra säsongens. Nya spelare, nya tränare och tydligen ändrade s.k. spelfilosofier. Blir spännande att se vilken Marcus som lyckas bäst som ny tränare för Göteborg respektive Linköping. Som LFC-supporter vill jag framföra åsikten att det inte är någon fjäder i hatten för klubben att årligen tappa sina allra bästa spelare (exempelvis Harder, Eriksson, Rolfö, Samuelsson, Minde, Neto, Jonna Andersson) för att skola in nyförvärv i gänget. Fast det gäller ju alla lag i Damallsvenskan. När kan Sveriges bästa klubbar sätta hårt mot hårt gentemot Europas och övriga världens storklubbar? Men det är ett annat kapitel i historien…

    • Oj, hamna fel ovan…

      Linköping har ju tappat ett världslag som skulle kunna vinna UWCL – speciellt om de fått fortsätta spela tillsammans under en och samme tränare (t.ex. Sjögren). På knappt 1,5 år, dessutom.

      Idel landslagsspelare:
      Samuelsson-Eriksson-Andersson
      Rolfö-Neto-Gajhede
      Minde-Harder-Blackstenius

      Bara Arnth som är kvar.

      Men helt klart, de måste ju kunna spela ut Göteborg ändå, efter noter; bjuda på fantastisk champagnefotboll. 😉

  3. Alla har olika åsikter om vilka spelare som ska röstas fram, men om jag inte vädrar mina åsikter om enskilda spelare tycker jag i varje fall det är fel att Australien, Kanada och USA totalt sett har en spelare med. Och då en spelare som mestadels spelat klubbfotboll i Europa. Marta spelar ju i USA men tycker ändå det är för fokuserat på Europa.

    Överhuvudtaget är det svårt att bedömma spelares styrkor mot varandra när så många av dom spelar i olika ligor. NWSL känns mer som en support struktur för Nordamerikanska landslag än en liga som spelare tar på blodigt allvar. (De bästa spelarna får väl lön från förbunden också).

    Fallet med Press är intressant ur flera synvinklar. Hon är inte startspelare i landslaget just nu och riskerar nog en hel del när hon sätter sig på tvären. Då många ligor är stängda nu är väl inte Sverige omöjligt (fast det är långt från personliga relationer vilket många tror ligger bakom hennes vägran), men då får hon nog räkna med att bli utfasad ur landslaget. Tycker nog egentligen hon är för bra för allsvenskan idag, men skulle vara kul att se.

  4. Jag sticker ut hakan ordentligt och påstår att om Christen Press hamnar i Göteborg, så vinner de damallsvenskan i år.

    • Visserligen håller Bronsmans pengar igång KGFC år efter år och visserligen har de redan nu troligen ett bättre lag än förra säsongen, men ändå tveksamt om Press skulle göra så stor skillnad. Om det hade varit för något år sedan hade det i så fall varit troligare att Press gått till Rosengård som ofta köpte dyrare och etablerade spelare. Den linjen verkar de dock delvis ha lämnat nu. Men med Schelin skadad och Troelsgaard på halvårskontrakt så…. Kanske har de 1-1,5 miljon över som skramlar i kassakistan?

      • Jag ska tillägga att jag tror det är osannolikt att Press hamnar i Göteborg, ja i Sverige överhuvudtaget. Men det ryktades om en transferbomb till KGFC, så vem vet.

        Är det omöjligt att Houston ”tradear” Press till något annat lag i NWSL? Annars bör väl det vara det mest troliga scenariot. Eller är det pengarna i Kina som lockar? Eller blir det en halv säsong i damallsvenskan i väntan på något bättre? Lyon/Wolfsburg/PSG?

  5. Ping: Christen Press klar för Göteborg | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.