Damallsvenskt avgörande – och magasin

Helgens aktiviteter har redan dragit i gång. Under tiden jag skrivit på det här inlägget har jag spanat på Köln–Wolfsburg på Viaplay. En match där Fridolina Rolfö byttes in i paus, och således fick göra ligadebut för Linköping Södra.

I början av den andra halvleken spelade nämligen Wolfsburg med hela fyra före detta LFC-spelare på planen; Hedvig Lindahl, Claudia Neto, Rolfö och Pernille Harder. Under den perioden var det närmast uppvisningsfotboll.

Fridolina Rolfö och Hedvig Lindahl

Rolfö gjorde ett piggt inhopp, och satte nästan 4–0. Hon missade nämligen bollen, men hon störde ändå Kölnmålvakten så mycket att det blev självmål. Det stod 3–0 i paus, och slutade med 5–0-seger för Wolfsburg, som nu har sex raka segrar.

Tillagt i efterhand: Jag ser att Rolfö trots allt har bokförts för målet på tyska förbundets hemsida. Men det såg som sagt inte ut som att hon träffade bollen, så det borde i efterhand justeras till självmål.

Två av de tre lag som står på tolv poäng, Hoffenheim och Bayern München, möts under lördagen i en intressant match.

I kvällens match gjorde för övrigt Sara Björk Gunnarsdottir två mål. Hon har även skickat en hälsning till de blivande svenska mästarinnorna:

Vi står ju inför en av de mer intressanta damallsvenska omgångarna på många år. Mötet Växjö–Kif Örebro känns avslaget, men i övrigt finns det stor laddning i samtliga matcher.

Det troliga är ju att Rosengård får fira guld i helgen. Frågan är bara vilken dag. Jag tror faktiskt att det blir redan på lördagseftermiddagen.

För om Göteborg inte vinner i Piteå är ju saken klar. Nu är det ju förstås alltid kul att vinna SM-guld, men att göra det framför tv:n, dagen innan egen match, är nog det sämsta sättet som finns. Så jag gissar att det är med blandade känslor som Rosengårdsfolket följer Piteå–Göteborg under lördagseftermiddagen.

Piteå borta är ju en väldigt tuff uppgift för Göteborg. Piteå är svårslaget i år, laget har bara tre förluster i damallsvenskan, och bara en av de har kommit på hemmaplan.

I hemmalaget är det frågetecken för Madelen Janogy. Min känsla i tisdags var att hon inte spelar den här matchen. En nyhet från Piteå är att skadedrabbade Elin Bragnum lämnar klubben.

I Göteborg är dagens nyhet att duon Emma Berglund och Pauline Hammarlund är aktuell för spel igen. Frågan är vilken form de har. Klart är ju att göteborgarna kommer till spel utan de båda viktiga ledarna Beata Kollmats (avstängd) och Elin Rubensson (hjärnskakning). Rubensson har för övrigt fått ett bakslag, och riskerar att ha spelat klart den här säsongen.

Om Piteå tar poäng av Göteborg tappar söndagens match mellan Rosengård och Linköping mycket av sin laddning. Men om Göteborg tar en trepoängare tvingar man Rosengård att vinna mot LFC – om Malmöklubben vill fira guld den här veckan.

Hos Rosengård finns det frågetecken för landslagstrion Zecira Musovic, Caroline Seger och Anna Anvegård, som ju samtliga lämnade landslagssamlingen med skador.

Från LFC kom det tidigare rapporter om att Nilla Fischer var redo för comeback efter hennes hälskada. Fast det senaste budet är att hon nu har ont i ett knä, och trots allt inte kommer att spela.

Corren hade för övrigt en riktigt intressant intervju med Olof Unogård i dag. Där säger han att det känns som att det är dags för ett omtag – att bygga om laget med mer framtidsfokus. I ett tillägg säger han så här om årets lagbygge:

”Så här i efterhand kanske det var mer problematiskt än vi trodde att ha två så liknande forwardstyper (Mimmi Larsson och Stina Blackstenius) i samma lag.”

Det är ju något jag också varit inne på här i bloggen. Den spontana reaktionen på uttalandet är ju för övrigt att det troliga är att Mimmi Larsson spelar någon annanstans nästa år.

Om hur Kosovare Asllani såg på det spelsystem som Unogård hade under tidig säsong säger tränaren så här:

”I början försökte med ett 4–2–2–2-system, men hade inte typerna som krävdes i övrigt. Sen hade vi, det kan man väl säga nu, en Kosovare Asllani som var ett åskmoln över sin roll. Ska vi leva med den situationen månad in och månad ut?”

Han får även frågan om för varför han valt det spelsätt man har, där man spelat i gång bollen, vilket har gjort att laget blivit väldigt känsligt för hög press från motståndarna.

”Vi hade kunnat skriva lycka till på bollen, skicka den långt varje gång på två av seriens snabbaste forwards och se vad som händer. Men när jag rekryterades var det ingen fotboll som LFC ville står för och inte jag heller.”

Det känns som att det kan hända ganska mycket i LFC:s trupp i vinter. Det blir spännande att följa.

Det blir även spännande att följa söndagens skållheta Skånederby mellan Vittsjö och Kristianstad. Lagen ligger ju trea och fyra i serien och är i högsta grad med i kampen om den andra Champions Leagueplatsen.

Än mer spännande är lördagens måstematch för Djurgården, hemma mot Kungsbacka. Det vilar en jätteok på djurgårdsspelarnas axlar inför avspark. Orkar de bära den tyngden? Djurgården har ju bara tagit en poäng på de elva senaste omgångarna. Vårens möte med Kungsbacka slutade dock med Djurgårdsvinst efter sent segermål av Olivia Schough.

Djurgårdens motståndare i kampen för nytt kontrakt är LB07. De spelar på söndag, borta mot formstarka Eskilstuna. Det känns inte som att det är en match där LB tar några poäng. Samtidigt har LB fyra raka kryss med sig till Sörmland, så Malmöklubben har varit svårslagen på sistone.

LB har fyra poäng upp med tre matcher kvar att spela. Efter den här omgången har Djurgården kvar hemmamatch mot Piteå och bortamöte med Vittsjö. För LB återstår bortamatch mot Linköping och hemmamatch mot Göteborg. Båda lagen har alltså en väldigt tuff avslutning på serien.

Ett av Djurgårdens stjärnförvärv inför den här säsongen är Hanna Folkesson. Hon har även en huvudroll i det damfotbollsmagasin som nyligen startades på obosdamallsvenskan.se. Det heter 3femme2 och det har hittills gjorts tre avsnitt. Jag har sett hela de två senaste och delar av det första, och tycker att programmet är riktigt sevärt.

Jag reagerade negativt när jag hörde programledare Björn Johnson kalla Faith Ikidi för Fejt Mika-ell och att Ogonna Chikvidi nickade in ett mål för Djurgården. Men den negativiteten försvann snabbt. Johnson kommer att lära sig att uttala namnen efterhand, och hans studiokompisar Folkesson, Louise Schillgard och Lisa Ek har kunnande som gör att det blir bra. Inte minst gillade jag den delen i slutet av det andra avsnittet där Schillgard berättar om sin tid i Espanyol. Man hittar programmen här.

Folkesson har sett rätt bekymrad ut när bottenstriden har kommit på tal. Och det slog mig att hon ju faktiskt har ganska jobbiga erfarenheter av damallsvenska bottenstrider. 31-åringen åkte ut med Umeå Södra 2008, hon åkte även ur med AIK både 2010 och 2012 samt med Umeå 2016. Det riskerar alltså bli Folkessons femte nedflyttning med fjärde klubben. Jobbigt.

I Stockholm spelas det även en annan riktigt spännande match under lördagseftermiddagen. Det är ju derby och tillika toppmöte i elitettan mellan Hammarby och AIK.

Precis som det är en hyperintressant omgång i damallsvenskan kan vi vara framme vid avgörandets ögonblick i den näst högsta serien. Segrar för Umeå mot Uppsala och Hammarby i Stockholmsderbyt skulle innebära att UIK är klart för uppflyttning och att Hammarby är väldigt nära.

Men vid segrar för Uppsala och AIK väntar ett riktigt rysarslut i serien. På AIK:s hemsida kan man läsa mer om hur upplösningen i elitettan ser ut.

Noterbart i övrigt från helgens båda toppmatcher är att sittplatsbiljetterna är slutsålda till Stockholmsderbyt. Det ser ut att bli storpublik, och kul är att Aftonbladet gått in och sänder matchen på sin hemsida.

I helgen får vi även tre nya elitettanklubbar. Under lördagen är det Alingsås–Älvsjö (står 2–0) och Dösjöbro–Jitex (står 0–4) och på söndagen är det Bollstanäs–Sunnanå (står 3–2).

Dags för en koll på vad som är på gång utanför Sveriges gränser. Helgens internationella höjdare är Londonderbyt Chelsea–Arsenal, som spelas på söndag. Det är också en av de matcher som går att se på svensk tv i helgen. Här är en liten tv-guide:

Lördag:
13.00 på Viaplay, Hoffenheim–Bayern München
13.45 på Sportkanalen, Piteå–Göteborg

Söndag:
13.30 på Viaplay, Tottenham–Manchester United
14.00 på Viasat Fotboll, Turbine Potsdam–Freiburg
16.00 på SVT1, Rosengård–Linköping
16.00 på Viaplay, Chelsea–Arsenal

I övrigt i helgen spelas sista omgången i amerikanska NWSL. Där är det redan klart att North Carolina vinner grundserien och att Chicago Red Stars kommer tvåa. De båda lagen får därmed hemmamatcher i semifinalerna.

Klart är också att Portland och Seattle kommer att spela slutspel. Portland behöver ta en poäng hemma mot Washington Spirit för att säkra tredjeplatsen. Fyran Seattle är två poäng och nio mål bakom Thorns inför slutomgången. Seattle avslutar borta mot jumbon Orlando.

Noterbart är att alla matcher spelas natten mot söndag, men att de har olika avsparkstider. När det är avspark för Portland är Seattles match redan färdigspelad, så Thorns kommer att veta om man måste ta poäng eller inte.

Det största samtalsämnet i amerikansk klubbfotboll för tillfället är dock inte slutspelet. Utan det är om tidernas skyttedrottning Sam Kerr kommer att sticka till Europa efter säsongen. Kerr skulle tjäna klart mer i ett europeiskt topplag än hon gör i Chicago. Och visst hade det varit kul att få se världens bästa målskytt i en europeisk liga?

 

Slutligen en liten tillbakablick på det landslagfönster som precis har slagit igen. Från det noteras att allt fler länder visar sig på den högsta nivån, vilket är kul.

Det är ju exempelvis klart att ett lag av Kenya och Zambia kommer att ha två chanser att kvala in till OS. Afrika har ju 1,5 platser, och vinnaren av mötet mellan de två nationerna får först spela om en OS-plats i den afrikansk kvalfinalen. Skulle det bli förlust där har man en andra chans i playoffmöte med Chile.

Den lilla ögruppen Saint Kitts & Nevis är inte riktigt lika nära en OS-plats som Kenya och Zambia. Men nationen som ungefär samma befolkningsmängd som Borlänge och Hässleholm (drygt 50 000 invånare) är i alla fall klar för det nordamerikanska slutkvalet till OS.

I det karibiska förkvalet skrällde Saint Kitts & Nevis och vann sin grupp efter seger med hela 4–1 i gruppfinalen på bortaplan mot favoriten Trinidad och Tobago.

Trinidad och Tobago var ju snubblande nära att kvala in till VM i Kanada. Då avgjorde Ecuador nationernas playoffmöte på övertid. Våren 2016 tog sig sedan Trinidad och Tobago till avgörande möte med USA om en OS-plats i Brasilien. Där blev det storstryk, men Trinidad hade i två turneringar i rad visat att man var på gång.

Drygt tre år senare blev man alltså utslaget av Saint Kitts & Nevis. Man kan nog slå fast att Trinidad och Tobago inte är på gång längre…

Utöver Saint Kitts & Nevis kvalade Jamaica, Haiti, Costa Rica och Panama in till det nordamerikanska slutkvalet. Dit var USA, Kanada och Mexiko direktkvalade.

De tre direktkvalade samt Costa Rica har varit med i alla de fyra tidigare slutspelen i Nordamerikas OS-kval. För Jamaica, Haiti och Panama är det andra gången medan Saint Kitts & Nevis debuterar. Slutspelet avgörs i februari nästa år. Det troliga är förstås att USA och Kanada tar de två OS-platserna.

Noterbart från förkvalet var att Jamaica- och Bordeauxstjärnan Khadija Shaw gjorde nio mål på tre matcher, och är nu uppe på 40 landslagsmål på 27 landskamper – ett hyfsat facit för en 22-åring…

Shaw har redan slagit jamaicanskt målrekord. En annan spelare som slog nationsrekord i landslagsmål tidigare i veckan var Sverigebekanta Linda Sällström. Hon gjorde fyra mål mot Albanien, nådde upp på totalt 43 och passerade därmed Laura Österberg Kalmari, som slutade på 41.

 

17 tankar på “Damallsvenskt avgörande – och magasin

  1. Han skrev också att det var Mimmi som kommit mest i kläm under säsongen sen hon fick spela central forward har hon gjort tre mål på tre matcher kanske en fingervisning för coachen, undrar hur han formerar laget på söndag?

  2. Är det verkligen Sara Björk?
    Hon måste ha gått ner flera kilon sedan tiden i Sverige. Det är väl som att svära i kyrkan – men är inte viktminskning ”något som går” bland (svenska) spelare?
    Har inte sett fottbollsprogrammet men till Björn Johnsons lilla försvar heter Faith numera Ikidi Michael efter giftemål.

  3. En oerhört defensiv intervju som på något sätt antyder att LFC inte ska sikta på toppen. Nu ska det istället satsas långsiktigt på ungdomarna och bygga underifrån. Bra tanke som i början på säsongen ratades i brist på pengar. Sedan känns det naturligtvis som ett misslyckande att ha tre landslagsforwards och inte få ut mer av laget. Utan alla andra jämförelser så visar det på en skillnad i ledarskap när samma spelare som har misslyckats i LFC klarar sig bra i landslaget.Utvärderingen måste bli starkt kritisk av LFC:s säsong och börja uppifrån om inte nästa säsong ska bli den sista i damallsvenskan för det tidigare topplaget och SM-vinnaren.

  4. Ärligt talat? Jag tror inte Unogård har en aning om vad han ska göra. Att säga att LFC inte vill vara ett lag som ska spela långt är pinsamt. Vill han inte vinna matcher? Nej, Unogård verkar mest intresserad av att synas i media och skylla på spelarna. Att det kan bli tidernas sämsta placering för LFC är ett fett U för tränarstaben.

    • Håller delvis med. Villrådigheten bör vara stor inom lagledningen. Jag vill dock tro gott om den hårt prövade(?) Unogård och hoppas han inte vill vara i rampljuset och mediabruset av egoistiska skäl. Visst låter det uppgivet i Corren-intervjun, men kanske vill han gardera sig inför fortsättningen när debaklet är ett fullbordat faktum. Sedan ska vi komma ihåg att LFC har haft otur med sina stjärnvärvningar: en formsvajig Blackstenius, en skitsur Asllani och en skadad Fischer ute ur bilden i stort sett under hela höstsäsongen. Fast det finns fler damallsvenska lag som dras (och har dragits) med bekymmersamma skador på sina viktigaste spelare. Göteborg har heller ingen stjärnspäckad bänk att plocka ifrån när det krisar. Det handlar mest om hur man disponerar de knala resurserna – och det är här det har brustit för Unogård. Lustigt nog, i nämnda intervju i Corren prisar han de unga talangerna och ständiga inhopparna Alva Selerud och Wilma Thörnkvist. Då är det lite märkligt att han inte gett dem – och Linn Bogren – mer speltid, för att nu anknyta till hans tankar om framtiden för laget.

  5. Jag är tydligen ensam om att tycka att intervjun med Unogård var riktigt bra och att han har helt rätt tanke om hur LFC på sikt ska ta sig tillbaka till toppen. Att satsa långsiktigt är precis vad man måste göra när flera lag numera har större budgetar och man inte längre kan köpa sig ett SM-guld. Då man dessutom aviserat att man ska starta om F19-laget och på sikt vill ha ett F17-lag också så är det logiskt att kombinera det med en omstart för hela föreningen.

    Det så upplyfta Vittsjö har ju t ex en dyrare trupp än LFC och samma sak gäller både Göteborg och Rosengård. Redan detta faktum visar att det inte är en framkomlig väg att försöka bygga ett ‘stjärngalleri’ och när man dessutom saknar ungdomsverksamhet så är det en helt hopplös strategi på såväl kort som lång sikt.

    Däremot ogillar jag skarpt snacket om att vi ska avstå från djupledsbollar av ‘ideologiska’ skäl, med de offensiva spelare vi har så är just djupledsbollar det farligaste anfallsvapnet och något som måste få ingå i vårat anfallsspel.

    Slutligen så är jag förvånad över att det skulle vara så givet att Mimmi Larsson skulle vara på väg bort, om så är fallet så har hon i alla fall visat klockren inställning i de avslutande matcherna i årets serie.

      • Undrar jag också.
        Verkar som Martin har extremt dålig koll om han inbillar sig att LFC: s stjärnor är billigare än Vittsjös trupp.

        • I o m att LFC i år gick in med ett underskott på 1,3 miljoner som måste vändas till ett plus så utgår jag från att Vittsjö som så vitt jag vet har flest utländska spelare av samtliga lag har en något dyrare trupp.

          Det är förstås lätt att kolla på att LFC har ett antal stjärnor i laget men då glömmer man också bort att vi har en tunn trupp som dessutom fyllts ut med f d F19-spelare som rimligtvis har mindre betalt än Vittsjös truppspelare. Vittsjö har alltså fler spelare och fler utländska spelare i sitt lag jämfört med LFC. Är det då verkligen orimligt att anta att deras trupp i år faktiskt kostar lite mer än LFC:s gör ?

          Detta är alltså inte menat att förminska Vittsjös bedrift, tvärtom är jag oerhört imponerad av hur den föreningen arbetat på alla sätt. Jag är dock förvånad över att det verkar sticka i ögonen på vissa av Vittsjös fans att deras klubb har gjort ett så bra jobb att man numera har råd att matcha de flesta konkurrenterna i serien lönemässigt.

          • Sett till hur det sett ut de senaste åren är det väldigt osannolikt att Vittsjö skulle ha dyrare trupp än Linköping.

            Titta på siffrorna från 2018.

            Där har LFC totala kostnader på 13,6 miljoner. Och 73 procent av kostnaderna är för personal. Det är 9,9 miljoner.

            Vittsjö hade totala kostnader på 6,0 miljoner kronor, och 84 procent var för personal. Det innebär cirka 5,0 miljoner i personalkostnader.

            Nu ingår tränare och kanslipersonal i de här siffrorna. Men det känns faktiskt rätt orimligt att Vittsjös trupp skulle vara dyrare än LFC:s i år.

      • Framför allt är det fint att se att det inte (bara) är klubbens ekonomi som styr lagets framgångar! Det ger lite hopp till de klubbar som ligger och bubblar strax under den absoluta eliten och även en del elitklubbar. Vittsjö har fått ut mycket ”pang för pengarna” genom långsiktigt, uppoffrande och frivilligt arbete, medan LFC mer framstår som att de vill vara ett litet företag och också styrs av företagare, politiker och byråkrater.

        • 2018 betalade LFC lön för tre huvudtränare samtidigt (Björkegren, Walfridsson och Unogård). Den exakta kostnaden för detta vet jag inte men tidigare har åtminstone huvudtränare varit välbetalda jämfört med spelare i allmänhet. Hur som helst lär det komma siffror för 2019 så småningom och då lär vi få se.

  6. Pingback: Stäng av Viggosdottir resten av säsongen | En blogg om internationell damfotboll

  7. Jag blev faktiskt lite förvånad att du inte tog upp att Lisa Ek, som jobbar som agent ska sitta och neutralt analysera och kritisera spelare och lag som hon dessutom har kunder i. Nej jag förstår det faktiskt inte alls.

Lämna ett svar till Martin Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.