I dag har min VM-resa gått från mysiga Napier vid Hawke’s Bay på den nyzeeländska ostkusten till tråkiga Hamilton i inlandet.

Att Napier är fantastiskt såg jag med egna ögon. Det hade däremot mörknat här i Hamilton när jag kom fram, så ännu så länge bygger omdömet om den här staden mest på hörsägen. Men jag var åtminstone ute på torget och kollade in stadens Fanzone. Där satt en vakt ensam och tittade på storbildsskärmen. Eftersom det var regn i luften lät jag honom fortsatt vara själv och satte mig istället på mitt hotellrum och kollade dagens matcher.

Det var skönast så. Man var lite trött efter en bilresa på sargade vägar. Det kan förresten inte finnas någon som helst arbetslöshet bland vägarbetare i Nya Zeeland. Det finns nämligen hur mycket som helst att fixa efter cyklonen Gabrielle, som gick bärsärk i mitten av februari. Inte minst slog Gabrielle till i Hawke’s Bay.

Flera vägar är fortfarande stängda. De allra största har öppnats, men är långt ifrån färdiglagade. Längs stora väg 5 från Napier till Taupo såg jag utblåsta hus, uppriven järnvägsräls, förstörda vinodlingar och massor av vägras. I början var det i princip oftare enfiligt än mötestrafik. Jag satte ingen klocka, men tror att de två första milen tog ungefär 45 minuter att köra.

Under bilresan lyssnade jag på nyzeeländsk radio i form av kanalen The Breeze. Där upprepade de ungefär en gång i halvtimman att deras lag nu är utslaget ur VM. Några av programledarna verkade inte bry sig, medan andra verkade lida. Det diskuterades också huruvida VM kommer att lyfta fotbollsintresset i landet.

Det är en bra fråga. Jag såg matchen på en pub i utkanten av Napier. Det var en fem–sex andra där också, men de brydde sig inte om matchen. Och pubägaren sa tidigt att hon tänkte stänga efter första halvleken.

Men när hon insåg att hon hade en kund från andra sidan jordklotet så förlängde hon öppettiden. Och plötsligt började de andra i puben också visa intresse för matchen på storbilds-tv:n. Fast känslan var att det inte var själva matchen som lockade deras intresse, utan mer att de fascinerades av att det var svensken i lokalen som var mest intresserad när Nya Zeeland spelade.

Och ingen av dem verkade speciellt nedslagen av att deras lag åkte ut. Men visst är det tråkigt att Football Ferns har spelat klart i VM. Jag har alltid gillat Katie Bowen och hennes eleganta spelstil. Jag hade gärna sett henne i någon match till. För övrigt tycker jag att Ferns varit det spelmässigt bästa laget ute på planen i alla deras tre matcher. Men fotboll avgörs i de båda straffområdena, och där var Ferns lite för snälla och försiktiga. Inte minst mot Schweiz, där det var flipper i offensivt straffområde flera gånger.

Fast visst känns det lite konstigt att ena värdnationen åker ut trots att man vann mot Norge med 1–0 och fick 0–0 mot Schweiz. Men förlusten mot Filippinerna blev till slut otroligt dyrköpt.

Norge räddade sitt ansikte lite genom storseger mot nämnda Filippinerna. Nu väntar åttondelsfinal mot ett glödhett Japan för Hege Riise:s lag. Japanskorna hade i kväll en imponerande uppvisning i effektivitet.

Spanien slog 842 passningar till rätt adress, men lyckades bara få till två avslut mot mål. Japan behövde bara slå 174 passningar för att göra fyra mål, och vinna med 4–0.

Spanien ställs nu mot Schweiz. Ett Schweiz som jag tycker var riktigt passivt och blekt i går, men som ändå lyckades vinna med 0–0 mot Nya Zeeland. Fast jag tyckte att Inka Grings spelade högt när hon först bytte ut sin bästa kontringsspelare – Ramona Bachmann. Och sedan även sin bästa huvudspelare – Ana Maria Crnogorcevic. Men Grings och Schweiz kom undan.

I kväll har det andra arrangörslandet spelat ödesmatch. Sam Kerr kom inte till spel den här gången heller. Men då klev Hayley Raso istället fram och gjorde de två målen som gav ett pressat hemmalag lite andrum.

Det slutade med klara 4–0. Eftersom Nigeria samtidigt spelade 0–0 mot Irland får Kanada nu åka hem. Olympiamästarinnorna var riktigt bleka i dag, de skapade väl egentligen bara två riktigt bra målchanser. Men kanske att det var Australien som var väldigt bra.

Oavsett är det förstås en jättestor missräkning för Kanada att åka ut redan i gruppspelet. Kanada var ett av de lag jag såg som potentiella guldmedaljörer.

Det var ett par intressanta VAR-situationer i matchen. Först räddade VAR ett solklart mål, Rasos första. Ena assisterande domaren vinkade för offside på Steph Catley i förstaläget. Men Catley var säkert en meter på rätt sida. Där var det tur att det finns VAR i VM.

En stund senare dömde VAR bort ett 2–0-mål för offside. Det var en offside som ingen uppfattade under själva situationen. Och jag är fortsatt tveksam till om målet borde ha dömts bort. Det skall sägas att jag inte suttit och gått vevat repriser, men den spontana känslan är att Mary Fowler:s skott hade gått in vare sig Ellie Carpenter var på fel eller rätt sida. Och att högerbacken därmed inte borde bedömas påverka spelet.

Nu dömdes målet bort, men Raso petade in 2–0 efter hörna bara någon minut senare. Och i den andra halvleken fick även Fowler sitt mål. På övertid fick även The Matildas en straff via VAR. Det var också en sådan där situation som var svår att uppfatta när den inträffade. Så möjligen kan man väl säga att det jämnade ut sig för Australien.

Nu väntar troligen Kina eller Danmark för Tony Gustavsson:s och Jens Fjellström:s lag. Det känns som en väldigt bra lottning. Det har ju för övrigt blivit dags att ta fram slutspelsträdet. Så här ser det ut:

A1 Schweiz
C2 Spanien

E1 USA/Nederländerna/Portugal
G2 Italien/Sydafrika/Argentina

C1 Japan
A2 Norge

G1 Sverige*
E2 USA/Nederländerna/Portugal

B1 Australien
D2 England/Kina/Danmark/Haiti

F1 Frankrike/Jamaica/Brasilien
H2 Colombia/Tyskland/Marocko/Sydkorea

D1 England/Kina/Danmark
B2 Nigeria

H1 Colombia/Tyskland/Marocko
F2 Frankrike/Jamaica/Brasilien

* Sverige är inte 100-procentigt klart för gruppsegern. Det är bara 99,9 procent säkert.

Jag har under den svenska natten tagit mig halva vägen från Wellington till Hamilton, där Sverige ju möter Argentina på onsdag. Jag befinner mig i Napier på ostkusten, och ser solen gå ner över Hawke’s Bay när jag skriver det här inlägget.

Jag hade en liten tanke att se Sveriges träning innan jag stack upp hit. Men jag hoppade över det när den först sköts fram en halvtimme, och det sedan visade sig att bara halva truppen skulle vara med. Därmed kommer jag troligen inte se några svenska träningar under VM. Det känns lite konstigt.

Men, men. Det här inlägget skall ju fokusera på den tredje och sista gruppspelsomgången. Det är väl synd att säga att jag tippat bra hittills i VM. Men här kommer ändå mina tankar inför avslutningen av gruppspelet:

Grupp A
Det här är ett riktigt getingbo. Alla fyra lagen har rimliga chanser att gå vidare. Schweiz leder på fyra poäng, och det är också bara de som kan spela på kryss i sin match. Alla andra lagen måste vinna för att gå vidare av egen kraft.

För trepoängarna Nya Zeeland och Filippinerna räcker det med uddamålssegrar för säkrat avancemang. Norge däremot ligger sist med bara en poäng, vilket gör att norskorna behöver en tremålsseger för att vara helt säkra på åttondelsfinal.

Det rimliga tipset inför VM var att Norge och Schweiz tar slutspelsplatserna från den här gruppen. Det tipset kvarstår. Dock med ändringen att Norge inte kan vinna gruppen, utan det blir Schweiz före Norge.

Nya Zeeland–Schweiz 20–30–50
Norge–Filippinerna 60–30–10

Grupp B
Mycket talar för att vi får ett rysarslut i den här gruppen, där troligen bara ett lag av Kanada och Australien går vidare. Nigeria har skrällt rejält och leder gruppen på fyra poäng och fler gjorda mål än Kanada.

Om Nigeria tar poäng mot ett redan utslaget Irland spelar Nigeria åttondelsfinal. Det är ett kanonläge för Nigeria, men det blir garanterat ingen promenadseger mot Irland. Irländskorna brukar inte vika ner sig, och de vill säkert både ha med sig mål och seger hem.

Det troliga är alltså att matchen mellan Australien och Kanada blir som en sextondelsfinal, där Kanada vinner på kryss. Utifrån hur det sett ut hittills är Kanada favorit. Men vem vet, kanske att Sam Kerr kan vara med och frälsa ena arrangörslandet?

Även om jag gillar Kanada vore det otroligt tråkigt för turneringen om båda arrangörslagen försvann redan i gruppspelet. Så man håller ju en liten tumme vardera för Nya Zeeland och Australien.

Nigeria–Irland 50–30–20
Australien–Kanada 35–25–45

Grupp C
Här är Spanien och Japan klara för åttondelsfinal. Nu skall de bara göra upp om gruppsegern. Spanjorskorna går in i gruppfinalen med ett måls bättre målskillnad. Spanien tar därmed hem gruppen på kryss.

Zambia–Costa Rica 35–30–35
Spanien–Japan 50–30–20

Grupp D
Här är en grupp till där alla lag har chansen till avancemang inför slutrundan. England leder på sex poäng, och säkrar gruppsegern om man tar poäng mot Kina. Men England har inte imponerat så jättemycket, och Kina har allt att spela för. Så det kan blir dramatiskt.

I den andra matchen är det klart att Danmark går vidare vid tvåmålsseger mot Haiti. Men även Haiti kan avancera. Om man vinner mot Danmark samtidigt som England slår Kina med minst två mål så är Haiti vidare.

Om de båda matcherna skulle bli 1–0 till England respektive Haiti hamnar vi i ett mycket intressant läge. Då är Danmark, Haiti och Kina exakt lika både i poäng, målskillnad och inbördes möte. Och då kommer fairplaypoäng att avgöra vilket lag som går vidare. Där ligger Kina illa till eftersom de dragit på sig en utvisning.

Om matcherna istället slutar 1–0 till Kina och Danmark blir det dött lopp mellan England, Kina och Danmark – och även då fairplay som avgör. Som ni förstår finns det många möjliga slut på den här gruppen.

Danmark–Haiti 50–30–20
Kina–England 10–40–50

Grupp E
USA och Nederländerna kryssade i gruppfinalen härom dagen. Det mesta talar för att det blir målskillnad som skiljer de båda lagen åt när gruppen är färdigspelad. Inför avspark har USA två måls försprång.

Men Nederländerna har fördelen av att möta ett Vietnam som redan är utslaget. USA bör få tuffare motstånd av ett Portugal som ju faktiskt avancerar vid seger. Det kan sluta med en måljakt där de båda topplagen tittar lika mycket på den andra matchen som på sin egen.

För inte vill väl något av lagen möta Sverige frivilligt?

USA–Portugal 80–15–5
Nederländerna–Vietnam 80–15–5

Grupp F
Frankrike vann med 2–1 mot Brasilien, vilket gör att fransyskorna lär ta ena slutspelsplatsen i och med att de möter ett redan utslaget Panama i slutomgången.

I och med att Jamaica vann mot Panama är det Jamaica som just nu har den andra platsen i åttondelsfinalerna. Det troliga är att matchen Brasilien–Jamaica blir helt avgörande om andraplatsen i gruppen. Där är det Reggae Girlz som går vidare på kryss.

Frankrike–Panama 85–12–3
Jamaica–Brasilien 10–30–60

Grupp G
Sveriges 5–0-seger mot Italien innebär att Sverige är klart för åttondelsfinal. Den innebär också att det svenska laget till 99,9 procent är klara gruppsegrare. Italien är det enda laget som kan passera. Och de behöver ta in tre poäng och tio mål.

Det troliga nu är att Sverige vilar alla spelare med lite skadekänning, samt att Jennifer Falk får chansen i målet. Det förändrar inte faktum att Sverige är klar favorit mot Argentina.

Alla lag har chansen att gå vidare. För Argentina gäller att man måste vinna mot Sverige samtidigt som det måste bli rätt resultat i den andra matchen. Rätt resultat är att Italien inte får vinna mot Sydafrika. Eller att Sydafrika inte får vinna med större siffror än vad Argentina vinner med mot Sverige.

Det troligaste är ändå att matchen Italien–Sydafrika blir avgörande för vilket lag som kommer tvåa i gruppen. Där har Italien fördelen av att kunna spela på kryss.

Sverige–Argentina 60–30–10
Sydafrika–Italien 30–30–40

Grupp H
Supertalangen Linda Caicedo smekte upp bollen i bortre krysset och ordnade skrällseger för Colombia mot min guldfavorit, Tyskland.

Nu har Colombia ett järngrepp om ena platsen i åttondelsfinalerna. Man har råd att förlora med tre måls marginal mot Marocko, och ändå sluta topp två i gruppen. För Marocko gäller således att man behöver en fyramålsseger för avancemang. Men jag tror att Colombia minst tar den poäng som krävs för gruppseger. Utöver Caicedo har man offensiv spets i Catalina Usme och Mayra Ramirez.

Tyskland är trots skrällförlusten fortsatt jättefavorit att ta den andra slutspelsplatsen. Sydkorea har varit oväntat vekt, och bör inte kunna skaka ett revanschsuget tyskt lag.

Tyskland–Sydkorea 80–15–5
Colombia–Marocko 60–30–10

Sol, vindstilla – och svensk 5–0-seger mot Italien. Det här var verkligen en perfekt vinterdag i Wellington.

När jag nyss tog promenaden från Sky Stadium till mitt hotell passerade jag flera barer med sport på storbildsskärm. På en belgisk restaurang visade man Brasilien–Frankrike. Alla andra ställen hade fokus på rugby, och nationalidolerna All Blacks storseger (38–7) mot Australiens Wallabies.

Men tidigare i kväll var det Sverige och fotboll i fokus. 5–0 mot Italien är väldigt bra siffror. Det jättetillskott av självförtroende som det svenska VM-laget gav sig själv är ännu bättre.

Avancemanget till åttondelsfinal är säkrat. Och i praktiken är även gruppsegern klar. För att Italien skulle ta in tre poäng och tio mål i slutomgången finns liksom inte.

Men i 20 minuter såg det rätt tveksamt ut från svensk sida. Jag hann göra ett stort frågetecken för valet av målvakt. Zecira Musovic släppte livsfarliga returer och kändes inte trygg. Och ute på planen visade Italien att man läst på om det svenska spelet.

Italienskorna såg till att skapa man-man-situationer mot Jonna Andersson, och på lagets första hörna utnyttjade man det svenska zonförsvaret genom att sätta en bra screen. Nu var inte kvaliteten på Italiens hörna tillräckligt bra. Inte på deras anfallsspel heller.

När Sverige började få ordning på sakerna efter 25–30 minuter visade vårt landslag både tyngd och kvalitet. Det var tydligt att man inte tänkte kladda med bollen ute på kanterna. Utan den här dagen var det tidiga och rejäla inspel/inlägg.

Och så var det hörnorna. Alla Sveriges sju var högklassigt slagna. Tre av Jonna Andersson:s blev mål. Amanda Ilestedt nickade in två av dem, och är nu i delad ledning av VM:s skytteliga.

Utöver de tre hörnmålen fick både Stina Blackstenius och Rebecka Blomqvist göra spelmål. Det var framför allt viktigt för Blackstenius, som direkt lyfte flera klasser efter sitt mål.

Det var en snabbanalys av lördagens fotbollsfest i Wellington. Vi får se om det blir utrymme för en mer ingående matchanalys. Under söndagen påbörjar jag omgrupperingen norrut. Det är Hamilton som gäller för nästa match, och jag planerar att köra ungefär halva vägen i morgon. Och så vill jag förstås se Nya Zeelands sista gruppspelsmatch. Det kan bli en riktig rysare, förhoppningsvis betydligt mer spännande än dagens rugbymatch…

Peter Gerhardsson har just släppt sin startelva till kvällens match mot Italien. Det blev exakt samma elva spelare som i premiären, alltså:

Zecira Musovic – Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani (kapten) – Stina Blackstenius.

Det har varit en fantastisk vinterdag i Wellington. Det var sol och bara lätt bris i ”världens blåsigaste stad”. Folk satt på uteserveringar längs med hamnpromenaden och det var massor av folk ute i stan på gator som Cuba Street och Lambtpn Quay. Kul att få se den här bilden av den nyzeeländska huvudstaden efter allt regn och stormande.

Italien gör ett byte i sin elva. Det är Valentina Giacinti som byts mot Sofia Cantore. Det innebär troligen följande formation:

Francesca Durante – Lucia Di Guglielmo, Elena Linari, Cecilia Salvai, Lisa Boattin – Manuela Giugliano, Giulia Dragoni – Barbara Bonansea, Arianna Caruso, Cantore – Chiara Beccari.

Avspark är 9.30 svensk tid.

Tidigare i dag har USA och Nederländerna spelat 1–1 i ett soligt (?!?) Wellington. Matchen spelades vid lunchtid här i Nya Zeeland. Då var jag på roadtrip till vackra Nelson, men jag har lyckats se den andra halvleken i efterhand.

På slutet av matchen bet sig ett fysiskt starkt USA fast och gick för segern mot ett till synes tröttkört orange motståndarlag. Totalt vann USA hörnorna med 11–1 och avsluten med 17–4 – varav 12–2 inne i straffområdet.

Nu är ju inte Sverige på långa vägar klart för åttondelsfinal ännu. Men om Sverige tar sig vidare är det ju med allra största sannolikhet USA eller Nederländerna som väntar.

Och trots siffrorna ovan känns det inte säkert att det är bäst att möta Nederländerna. Känslan är att USA:s raka spelstil borde passa det svenska laget bättre än Nederländernas stil som är mer inriktad på bollinnehav.

De orange hade bollen i 46 procent av tiden, medan USA bara hade 38-procentigt innehav. Nederländerna slog exakt 400 passningar till rätt adress, medan USA bara fick fram 289.

Nu är ju USA mästerligt på att alltid ta sig fram till VM-medaljer. Men det här amerikanska laget känns inte lika skickligt som de lag man haft i de tre senaste världsmästerskapen. Tvärtom känns det som att USA gått tillbaka till ”kick n’ run” och snabbhet igen efter tio–tolv år med fokus på bolltrygga spelare.

Men USA skall gå vidare först. Mästarlaget behöver en poäng mot Portugal i sista omgången för att säkra avancemanget. Det bör ju amerikanskorna lösa. Men det kan mycket väl bli så att Nederländerna vinner gruppen på målskillnad. För det här är ett mästerskap där vi ser en del skrällar.

En sådan blev det i kvällsmatchen. Ett mycket starkt Nigeria vann med 3–2 mot Australien. Det sätter Nigeria i ett kanonläge att avancera. Samtidigt talar mycket för att bara ett av Australien och Kanada går vidare, eftersom de båda gruppfavoriterna möts i slutomgången.

Plötsligt finns det en överhängande risk att båda arrangörsländerna försvinner redan i gruppspelet. Det vore förstås förödande för mästerskapet om Australien skulle åka ut så tidigt. Men utan Sam Kerr tappar laget rätt många procent, och nu står Tony Gustavsson inför en jätteutmaning. För av det jag sett hittills i VM känns Kanada stabilare än Australien.

Och Nigeria är alltså förvånansvärt starkt. Jag hade missat hur förbundskapten Randy Waldrum byggt om laget. Han har plockat in några spelare som fått sin fotbollsfostran i USA och England, och samtidigt fått in en arbetsmoral och disciplin i försvarsspelet som jag inte sett tidigare hos Nigeria.

Laget är välorganiserat och man jobbar stenhårt. I dag visade man även moral genom att vinna trots att man kom i underläge. Man har en duktig målvakt i Chiamaka Nnadozie och potentiella matchvinnare i Asisat Oshoala och Rasheedat Ajibade. Det blir spännande att se hur långt Nigeria kan gå. Man behöver en poäng mot Irland för att säkra en slutspelsplats av egen kraft. Det är inte självklart, för Irland är svårspelat. Men det vore ju grymt att missa avancemang efter att kämpat till sig kryss mot Kanada och seger mot Australien.

I dag (svensk tid) har Japan och Spanien blivit de två första lagen att säkra sina platser i åttondelsfinalerna. De möts inbördes på måndag för att göra upp om gruppsegern.

Det handlar om grupp C, en av grupperna som spelas här i Nya Zeeland. Och därmed handlar det om lag som Sverige kan stöta på i eventuell kvarts- eller semifinal. Varken Japan–Costa Rica eller Spanien–Zambia var speciellt täta eller spännande matcher.

Däremot är det intensivt och jämnt nu i natt mellan Kanada och Irland i ösregnet i Perth. Jag skriver i natt eftersom avspark faktiskt var vid midnatt här i Nya Zeeland.

Tidsskillnaden ställer alltså inte bara till det för er hemma i Sverige. Nya Zeeland ligger hela fyra timmar före Perth, vilket gör att vissa avsparkstider är rätt jobbiga även för oss som är på plats.

Som jag skrivit tidigare har jag i några dagar smitit från regnet på nordön och fått njuta av solen i regionen Marlborough på norra sydön. VM-matcherna har jag sett på nyzeeländska Sky Sport 1. Det handlar om tv-produktioner som inte liknar de vi har hemma.

Det finns ingen tv-studio, eller några djupare matchanalyser. Eller. Inför Nya Zeelands match i går mot Filippinerna satt Kirsty Yallop och pratade med en reporter i en studio. Men mer än så var det inte. Och det var bara inför matchen – inget i paus eller efter.

Man har förstås kommentator på alla matcherna, och även en bisittare på vissa. Men som jag förstår det kör man i övrigt bara ut den internationella sändningen. Det innebär att vi som tittare för se otextade intervjuer med spelare och förbundskaptener på alla möjliga språk.

Efter onsdagens match mellan Japan och Costa Rica var det två intervjuer på japanska och två på spanska innan sändningen avslutades med ett klipp med höjdpunkter. Vad som sades i intervjuerna har jag ingen aning om. Men föga överraskande såg japanerna nöjdare ut än costaricanerna.

Jag träffade några nederländska supportrar igår som hade kollat på två intervjuer på svenska efter Sverige–Sydafrika. De konstaterade att de brukar kunna förstå lite när de läser svenska, men att de inte fattade ett ord av tv-intervjuerna. Jag brukar för övrigt ha exakt samma upplevelse kring nederländska.

De svenska intervjuerna har väl kanske inte varit superintressanta. Däremot har det ju sagts en del efter Norges matcher. I dag har Caroline Graham Hansen lagt sig platt och bett om ursäkt för sitt agerande. Vi får se hur mycket det kommer att lugna ner stämningen kring laget.

Det spelas ju alltså även en högintressant match i Perth. Det är den blott andra matchen efter Sverige–Sydafrika där båda lagen gjort mål. Irland rivstartade, och tog en tidig ledning när högklassiga Katie McCabe skruvade in en hörna rakt in i mål.

Sedan hade Kanada bollen, men aggressiva och inspirerade irländskor hade ändå bra kontroll på matchen under nästan hela den första halvleken. Fast ett pressat Kanada skulle få utdelning. Först genom ett självmål i halvlekens femte tilläggsminut. Och i början av den andra halvleken kunde Adriana Leon ge de olympiska mästarinnorna ledningen.

Kanada gjorde tre byten i paus. Bland annat byttes Kristianstads Evelyne Viens ut. Det var rimligt, för att hon hade ingen bra dag. Hon ersattes av 40-åriga Christine Sinclair. Veteranen är långt ifrån lika klinisk i avsluten som hon varit, men det är fortsatt högsta klass både på smartness och spelskicklighet. Kanada blev direkt ett betydligt bättre lag när Sinclair kom in.

Kanada vann med 2–1 och har nu fyra poäng och en bra chans att avancera. Irland däremot är utslaget efter två uddamålsförluster. Irländskorna har stått upp bra i båda matcherna, men har alltså trots det inte längre någon chans att få spela åttondelsfinal.

Inlägget uppdaterat med kommentarer från Graham Hansen

Först skrällvann Filippinerna mot Nya Zeeland, sedan hände det konstiga saker i Norge. Det svängde om lagen i grupp A i kväll.

För norsk del var Filippinernas 1–0-seger mot Football Ferns ett riktigt drömresultat. Värdnationen var tveklöst spelmässigt bättre. Men ändå inte tillräckligt bra. Filippinerna kämpade kopiöst och hade en skicklig målvakt i Olivia McDaniel.

McDaniel agerade säkert och gjorde ett par fina räddningar. Hon var också extremt bra på att maska. Jag tror inte att hon höll i bollen kortare än 15 sekunder vid något tillfälle i den andra halvleken. Trots den utstuderade maskningen så lyckades domaren Katia Itzel García bara hitta fem minuters tilläggstid. Och hon struntade i maskningen under det tillägget. Det är bara att hoppas att den mexikanska domaren skickas hem.

Personligen såg jag matchen på en sportbar/-restaurang i staden Blenheim på Nya Zeelands sydö. Det är synd att säga att det är fotbollsfeber här. Alla vet om att det är VM, och har koll på resultaten.

Men det var knappast så att nyzeeländarna i lokalen tittade engagerat. Det jublades lite när Jacqui Hand kvitterade. Men få uppfattade att målet dömdes bort för offside. En bra stund efteråt fick jag följande fråga av en man:

”Har Nya Zeeland blivit av med ett mål? Hur kan man bli det?”

För övrigt kan det inte ha handlat om mer än någon centimeters offside. Jag kan ju tycka att offsider som inte går att urskilja med blicken borde släppas. Men som regeln nu är formulerad så var det säkert ett korrekt domslut.

Filippinernas seger var alltså bra för Norge. En helt annan fråga är om Norges lag mår bra. Det har spekulerats rätt hårt om motsatsen både inför och under matchen mot Schweiz.

Förbundskapten Hege Riise gjorde tre byten i sin startelva jämfört med premiären. Hon tog bort Barcaduon Ingrid Syrstad Engen och Caroline Graham Hansen samt Manchester Citys Julie Blakstad. Även om Graham Hansen har varit krasslig i veckan hade jag uppgifter om att hon hade varit rejält missnöjd med petningen. Uppgifter som hon själv bekräftade efter matchen.

Till norska TV2 säger Barcelonastjärnan så här:

”Jeg vet ikke hva jeg skal si. Det har vært noen tøffe dager. Jeg er ikke enig i begrunnelse eller at man blir satt ut på den måten. Sånn er det. Jeg kan ikke lage noe kaos uansett hvor mye man vil det. Jeg vil ikke være en bitter egoist som kun tenker på seg selv.”

Det är tydligt att den norska lagledningen har saker att lösa kommande dagar. Men har även skador att läka. För det stannade inte vid tre byten i startelvan. Efter nationalsången (!) tappade Norge även Ada Hegerberg.

Någon som hört talas om det tidigare, att en spelare klivit av efter nationalsången?

Några minuter in i matchen meddelade Norges fotbollförbund att det skulle handla om ljumskkänning under slutet av uppvärmningen.

Graham Hansen kom in i 56:e minuten. Varken hon eller någon annan lyckades göra mål. 0–0 innebär trots allt ett rätt bra läge för norskorna. De kan i och för sig inte längre vinna gruppen. Men trots att de ligger sist utan gjorda mål har de fortsatt avancemanget i egna händer. En tremålsseger mot Filippinerna i sista omgången garanterar norskt avancemang.

Det troliga är att det blir som två sextondelsfinaler i sista omgången. Alltså att det blir ett lag från vardera match som avancerar.

Tidigare i dag vann Colombia med 2–0 mot Sydkorea i första gruppspelsomgångens sista match. Där blev Casey Phair historisk. Spelaren som bor i USA men har sydkoreansk mamma är född den 29 juni 2007. I en ålder av 16 år och 26 dagar blev hon den yngsta VM-spelaren genom tiderna. På herrsidan är Nordirlands Norman Whiteside fortfarande den yngste med 16 år och 41 dagar.

Om några timmar drar andra gruppspelsomgången i gång, och det är därmed hög tid att sammanfatta det som varit, och kolla fram mot de kommande matcherna.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det varit jämnare än befarat, vilket är kul. Kryssen mellan Frankrike och Jamaica samt mellan Kanada och Nigeria visar att de lite mindre lagen kan blixtra till. Vi har även sett knappa segrar för Australien, England, Nederländerna och förstås även Sverige.

Däremot noteras att inget av de lag som gör VM-debut ännu har lyckats göra mål. Vi får se vilken av debutanterna som blir första med att hitta målet. Här är mina tankar inför andra gruppspelsomgången:

Grupp A
Här står Nya Zeeland och Schweiz på tre poäng vardera. Det är måstematch för Norge mot Schweiz. Inför den ser jag att förbundskapten Hege Riise ser ut att peta Barcaduon Ingrid Engen och Caroline Graham Hansen. Engen hade en dålig premiär, men Graham Hansen var ju på många sätt Norges enda offensiva hot i öppningsmatchen.

Vad jag förstått så skall förklaringen vara att Riise spelade ihop sitt lag under en period där Graham Hansen stod utanför laget. Och nu skall förbundskaptenen försöka hitta tillbaka till ett vägvinnande spel med de spelare som var med under den perioden. Vi får se om det är ett segerrecept. För egen del tycker jag att det luktar lite panik.

Nya Zeeland har chansen att ta ett stort steg mot åttondelsfinal. Men jag kan inte säga att jag känner mig säker på hemmaseger. Mot Norge spelade Ferns helt utan press. Nu står de inför en match där många förväntar sig seger, vilket inte är helt lätt.

Det kan för övrigt bli en spännande avslutning på matchen i Wellington. Den nyzeeländska huvudstaden är den enda i landet som har någon form av fotbollskultur. Landets enda elitklubb är ju Wellington Phoenix, som spelar i Australiens A-league med både sitt herr- och damlag.

De har Sky Stadium som hemmaplan, alltså den arena som kallas Wellington Regional Stadium under VM. Supporterkulturen här säger att fansen tar av sig sina tröjor och vevar dem i luften med bar överkropp under matchens sista tio minuter – förutsatt att hemmalaget leder.

Vi får se om den traditionen även gäller för Ferns, om de leder efter 80 minuter i dag.

Noterbart för övrigt kring arenorna i Nya Zeeland är att de inte är byggda för fotboll, utan för cricket. Därför kommer publiken ganska långt ifrån planen. Men jag tycker ändå att jag haft rätt bra blick över spelet både i Auckland och Wellington.

Nya Zeeland–Filippinerna 50–30–20
Norge–Schweiz 40–30–30

Grupp B
Det här kan vara VM:s jämnaste grupp. Kanada och Christine Sinclair missade straff i öppningsmatchen och behöver nu ha en trepoängare mot Irland. Men lätt blir det inte. Minns att Sverige bara fick 1–1 mot irländskorna på Gamla Ullevi i VM-kvalet i fjol.

Mot Nigeria saknade Kanada viktiga Jessica Fleming. Nu verkar det som att Chelseaspelaren skall kunna vara med. Det är i alla fall positiva nyheter för OS-mästarinnorna.

Australien kommer att få spela utan Flemings lagkompis Sam Kerr även mot Nigeria. Vi får verkligen hålla tummarna för att Kerr snart är frisk. Ett VM-slutspel utan största affischnamnet är ju inget kul.

Kanada–Irland 50–30–20
Australien–Nigeria 65–25–10

Grupp C
Jag trodde att Zambia skulle kunna skrälla. Så blev det inte – utan laget åkte på en fet käftsmäll mot Japan. Nu talar allt istället för att Spanien och Japan lätt surfar till åttondelsfinal.

Japan–Costa Rica 65–25–10
Spanien–Zambia 70–22–8

Grupp D
Både Danmark och England tog faktiskt rätt turliga 1–0-segrar mot Kina och Haiti. Nu möts trepoängarna i toppmöte och förlorarna i måstematch i andra gruppomgången. Efter de första matcherna håller jag faktiskt Haiti som knapp favorit mot ett bollskickligt men till synes uddlöst Kina. Eller hittar notoriska målskytten Wang Shanshan rätt igen?

Danmark–England 20–30–50
Kina–Haiti 25–40–35

Grupp E
USA och Nederländerna möts på torsdag i gruppfinal, och i en repris på den senaste VM-finalen. Resultatet där är högintressant även för Sverige, eftersom det är lagen i grupp E som väntar i eventuell åttondelsfinal.

Portugal och Vietnam är i princip redan utslagna.

USA–Nederländerna 55–35–20
Portugal–Vietnam 40–40–20

Grupp F
Frankrike–Brasilien är en kul match på lördag. Den är även viktig, framför allt för fransyskorna efter att Jamaica blandat sig i striden om slutspelsplatserna. Frankrike såg inte speciellt vasst ut i öppningsmatchen och nu är risken stor att ett redan brandskattat lag även får klara sig utan viktiga Wendie Renard på lördag. Hon har problem med ena vaden.

Jamaica har en måstematch mot Panama i andra omgången. Där är Reggae Girlz klar favorit. Fast det är blytungt att storstjärnan Khadija Shaw är avstängd efter två (rätt billiga) gula kort i premiären. Kan den utvisningen kosta Jamaica chansen till avancemang?

Frankrike–Brasilien 30–35–35
Jamaica–Panama 65–25–10

Grupp G
Sverige och Italien har varsin uddamålsseger och möts nu i gruppfinal. Parallellt gör Sydafrika och Argentina upp om vilket lag som skall ha kvar hoppet inför sista omgången.

Noterbart är att Sverige inte vunnit mot Italien (under ordinarie tid) på tio år. Jag håller ändå vårt lag som ganska klar favorit.

Sverige–Italien 45–35–20
Sydafrika–Argentina 30–40–30

Grupp H
Här har Tyskland kört över Marocko och Colombia vunnit mot Sydkorea. Det är därmed väldigt mycket som talar för att det blir just Tyskland och Colombia som tar sig vidare ur den här gruppen. De möts också inbördes i den andra gruppomgången.

Noterbart här var att Lena Oberdorf satt på bänken i första matchen för tyskorna. Ytterligare en storstjärna vid sidan alltså. Oberdorf hade för övrigt ett gossedjur innanför sin träningsjacka.

Hos Colombia visade 18-åriga jättetalangen Linda Caicedo i premiären att hon har potential. Det blir spännande att se vad hon kan göra mot Tyskland.

Tyskland–Colombia 60–30–10
Sydkorea–Marocko 40–35–25

I de senaste mästerskapen har jag skrivit ihop riktigt långa och utförliga matchanalyser efter att ha sett om matcherna. Den här gången kan jag inte garantera lika många och långa analyser.

Vi får se hur det blir med tid och tillräckligt bra uppkoppling för att se om matcherna. I dag har jag lämnat Wellington och VM-bubblan för några dagar på Sydön. Efter några timmar på en gungande färja har jag valt att ta en lugn eftermiddag och kväll, och har hunnit se om Sverige–Sydafrika.

I stort känns de tankar jag hade i går fortsatt aktuella. Men här är lite tillägg.

Sverige–Sydafrika
Period 1: 1–15 minuter:
0–0 i mål
0–0 i målchanser
1–0 i hörnor

Sverige började väldigt bra på högerkanten, där Johanna Rytting Kaneryd spelades loss tre gånger de första tio minuterna. Men inte något av hennes inspel före paus nådde en gul spelare. Några av dem var inte ens nära.

Jag gillar JRK, och mina minnen av henne från Häcken är att hon hade ganska bra precision på inspel och inlägg. Däremot var hon sämre på avslut. Jag har inte sett henne så mycket i Chelsea senaste året. Men när jag har sett henne har hon haft sällsynt svårt att få sina avslut inom ramen. Och från den statistik jag fått mig tillskickad efter gårdagens match förstår jag att inte heller de dåliga inspelen var någon skräll.

Senaste säsongen hade Kaneryd bara kvalitet på 31 procent av sina inspel i straffområdet för Chelsea. Som jämförelse noterades Fridolina Rolfö för 96 procent högkvalitativa inspel i Barcelona. Här måste JRK höja sig både om hon skall kunna ta nästa steg i karriären och om Sverige skall kunna gå långt i den här VM-turneringen.

Sverige–Sydafrika
Period 2: 16–30 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
0–0 i målchanser, totalt 0–0
1–0 i hörnor, totalt 2–0

Andra kvarten inleds med att en stressad Magdalena Eriksson slår en svag boll rakt upp i mitten. Den fångas av Refiloe Jane, som försöker sig på en lobb från långt håll. Det känns aldrig riktigt farligt, men ändå en signal om att man inte får bjuda Sydafrika på hur mycket som helst.

Efter att Sverige inlett med att bara anfalla till höger blir det nu även några vänsteranfall. Vid ett av dem är det nära att bli matchens första målchans när Stina Blackstenius får Jonna Andersson:s inlägg i magtrakten.

Sverige–Sydafrika
Period 3: 31–45 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
4–0 i målchanser, totalt 4–0
6–0 i hörnor, totalt 8–0

Nu börjar det hända saker. Redan i 31:a minuten är det riktigt nära svenskt mål när Sydafrikas målvakt Kaylin Swart håller på att styra in ett inlägg från Filippa Angeldahl i eget mål.

Strax efter vill Angeldahl ha straff för hands på Hildah Magaia. Men efter VAR-konsultation väljer domarna att fria. Det känns som ett korrekt beslut.

Det här är en period där Sverige kommer till massor av hörnor. Två av dem blir riktigt farliga. Båda slagna av Jonna Andersson och avslutade av Amanda Ilestedt. Den första nickas utanför, den andra över. Efter den andra ser man hur Ilestedt vrålar ut en svordom i frustration.

På övertid är det Elin Rubensson:s tur att vara nära. Hennes skott går bara centimetrar utanför krysset. Chansen kommer efter ett fint vänsteranfall.

Notera alltså att trots att Sverige kört väldigt mycket till höger är det från vänster som de bästa anfallen kommit. Noterbart här är att det knappt varit några svenska spelvändningar ut mot vänster, utan att anfallen på den sidan kommit efter att Magdalena Eriksson i uppspelsfas satt ut bollen på Andersson.

En sista notering från halvleken är att Sydafrika valt att slå långa in- och utsparkar, och faktiskt vunnit bollen vid ganska många av dem. Med tanke på både Sveriges längdövertag och styrka i luftrummet borde långa in- och utsparkar passa det svenska laget väldigt bra.

Sverige–Sydafrika
Period 4: 46–60 minuter:
0–1 i mål, totalt 0–1
1–1 i målchanser, totalt 4–1
1–0 i hörnor, totalt 9–0

Den andra halvleken började med att Sydafrika tar hand om bollen på ett sätt som de inte lyckades med före paus. Den långa anfallssekvensen slutar med mål.

Målet går det att ha flera funderingar kring. Det börjar med en långboll från sydafrikansk mittback. Det är en boll som går över hela det svenska laget. På tv-bilderna går det inte att se var Zecira Musovic befinner sig i förstaläget. Men första tanken är att den svenska målvakten borde ha varit ute och tagit bort långbollen. Men Musovic backar in i sitt målområde.

I stället får vi se Thembi Kgatlana sprinta förbi Amanda Ilestedt. Den svenska mittbacken hinner ikapp, men kommer inte tillräckligt nära Kgatlana, som får utrymme att skjuta. Skottet ändrar riktning och skapar en svår situation för Musovic – som släpper en retur som dimper ner mitt framför målet.

Jonna Andersson är den som skall täcka målområdet. Hon har vridit på huvudet och sett att Hildah Magaia finns bakom, ändå hinner sydafrikanskan före Andersson till bollen, och kan göra mål efter 47.27.

Av det som kändes som en ren chansboll blev det alltså mål. Känslan på plats var att Musovic borde ha avstyrt det i förstaläget, och att det således var en målvaktstavla. Efter att ha närstuderat tv-repriserna är jag lite mer osäker på den saken. Långbollen skarvas nämligen av Refiloe Jane, vilket försvårar för Musovic. Men jag undrar ändå om hon inte hade kunnat förhindra målet.

Efter målet tar Sverige hand om bollen. Men det dröjde ända till minut 60 innan det kommer något anfall värt att anteckna. Efter halvlekens första hörna har först Angeldahl ett volleyläge med vänstern, där skottet täcks. Sedan drar Ilestedt i väg en volley i andrafasen.

Sverige–Sydafrika
Period 5: 61–75 minuter:
1–0 i mål, totalt 1–1
1–0 i målchanser, totalt 5–1
0–0 i hörnor, totalt 9–0
Svenska byten: Filippa Angeldahl, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius ut i minut 67. Hanna Bennison, Olivia Schough och Rebecka Blomqvist in.

Även den andra halvlekens andra kvart är nära att börja illa. Ett passivt svenskt försvar låter Sydafrika komma i en bra attack direkt. Dock vinkas anfallet av för offside. Men jag skrev ner orden bristfällig bestämdhet i den svenska backlinjen i mitt block.

Om någon undrar så är jag faktiskt så gammaldags att jag oftast använder block och penna…

Efter 64.52 antecknade jag 1–1 Fridolina Rolfö i blocket. Ett riktigt turmål. Men sådana kan man få om man får in bollen framför motståndarnas mål. Och på sjunde försöket fick Rytting Kaneryd äntligen in ett inlägg. Det borde ha rensats bort, men när Lebohang Ramalepe missade bollen såg Rolfö vaket till att styra den mot målet.

Eller. Rolfö erkände till mig att hon bara såg till att träffas av bollen. Hon hann inte styra den, men var rätt nöjd med riktningen…

Direkt efter byttes Rolfö ut. Målet räddade en betygstvåa till henne. Samtidigt fick även Stina Blackstenius lämna matchen. För henne var ettan gjuten, hon var tyvärr direkt usel. Hoppas det bara var ett tillfälligt bottennapp, och att hon snabbt är tillbaka på vanlig nivå.

Precis innan klockan når 75.00 har Ilestedt en hyfsad skarvnick på en inläggsfrispark. Men Sverige har fortsatt svårt att omsätta sitt stora bollinnehav i målchanser.

Sverige–Sydafrika
Period 6: 76–90 minuter:
1–0 i mål, totalt 2–1
3–0 i målchanser, totalt 8–1
4–1 i hörnor, totalt 13–1
Svenska byten: Elin Rubensson ut 81. Caroline Seger in. Och Johanna Rytting Kaneryd ut 88. Lina Hurtig in.

Sverige fortsätter att ha bollen. Men så speciellt många chanser att avgöra blir det inte. Man skapar ett halvläge på hörna direkt efter att Caroline Seger kommit in. Men den första 100-procentiga chansen dröjer till 86.50 och tillfaller Rytting-Kaneryd efter ett inlägg från Olivia Schough.

Men när nickläget med tomt mål dyker upp så blundar JRK, vilket gör att hon bara får till en lätt touch – och bollen går långt utanför. Kanske att Kaneryd tittade mer på den misstajmade målvakten än på bollen. Momentet efter blir JRK utbytt mot Lina Hurtig.

Målet kommer istället efter 89.13. Det blev elfte gången gillt på hörnorna. Ilestedt backade och kom helt rätt till Asllanis fint slagna inlägg. Totalt sett är den svenska segern både rättvis och helt logisk. Men antalet målchanser i själva spelet motsvarande inte det stora spelövertag som de gulblå hade.

Sydafrika försökte få till en anstormning under de sex tilläggsminuterna. Man fick en hörna, men inget mer. Seger hade däremot en kanonnick i 96:e minuten som var nära att ge 3–1 för Sverige.

Precis nu har de två andra lagen i gruppen spelat. I en intensiv drabbning fastnade min blick länge mest på 33-åriga veteranen Estefania Banini i Argentina och 16-åriga debutanten Giulia Dragoni i Italien. Men det blev inhopparen Cristiana Girelli som snodde rubrikerna genom att nicka in det italienska segermålet i 87:e minuten.

Sverige vände och vann med 2–1 mot Sydafrika i VM-premiären. Vårt lag var det klart bättre, och fick till slut också alla tre poängen – vilket förstås är det viktigaste.

Kollar man statistiken från matchen noteras exempelvis 476–150 i passningar till en medspelare och 13–1 i hörnor. Där noteras även 14–11 i avslut varav 10–6 inne i straffområdet.

Skall man vara positiv så är det förstås väldigt bra att skapa 13 hörnor eftersom Sverige håller högsta världsklass på just hörnorna. Både Kosovare Asllani från vänster och Jonna Andersson från höger slår in bollarna med god precision.

Amanda Ilestedt nickade snyggt in segermålet på en hörna, och min krönika om matchen i Borås Tidning har rubriken: Vad hade Sverige varit utan hörnor?

Skall man vara negativ så är 14–11 i avslut inget bra utfall när man har mer än dubbelt så stort bollinnehav (58–28) som sina motståndare och får fram fler än tre gånger så många passningar.

Det som bekymrade mig var att Sverige i själva spelet inte kom till fler än en eller möjligen två målchanser. Med tanke på hur många gånger man framför allt kom fram på högersidan borde det ha varit betydligt fler. Men lika bra som Johanna Rytting Kaneryd var på att ta sig runt, lika dålig var hon på att slå in bollen.

Till slut fick hon ändå ett assist på ett inlägg. Fast det var ju faktiskt rätt mycket tur, eftersom Sydafrikas back Lebohang Ramalepe borde ha rensat bort bollen framför målskytt Fridolina Rolfö. Med det sagt gillar jag att man slår in den typen av inlägg som hamnar bakom motståndarens backar. För de är inte lätta att försvara sig mot.

Och när jag pratade med Asllani och Rolfö efter matchen var båda inne på att Sverige behöver slå tidigare och bättre inlägg/inspel för att även kunna spela sig till målchanser – och inte bara hörnor.

Jag hoppas kunna återkomma i morgon med mer om matchen och eftersnacket. Nu skall jag kika på Frankrike–Jamaica.

Sverige är 45 minuter in i VM 2023. Det har varit 45 rätt svaga minuter. Precis i början hittade man luckor på högerkanten, men Johanna Rytting Kaneryd fick inte till rätt adress på sina inspel.

Sedan stängde Sydafrika den kanten. Sverige lyckades dock inte göra om sitt upplägg, utan fastnade på högersidan.

Det blev en ensidig halvlek där Sverige hade bollen 61 procent av tiden. Sydafrika hade bara 28 procents bollinnehav.

Länge kom lagen bara till halvchanser. Sverige kom även till hörnor. Och på dem blev det till slut tre riktigt bra målchanser. Amanda Ilestedt hade de två första. Man såg hur hon skrek ”Fan” efter att ha nickat den andra över.

Sveriges tredje och sista målchans i halvleken hade Elin Rubensson. Men hennes skott gick någon decimeter utanför krysset.

Sydafrika har haft ett par hyfsade omställningar. Framför allt har de bra lägen på svenska fasta situationer. För där spelar Sverige med väldigt hög risktagning. Och på övertid fick Rytting Kaneryd och Rubensson göra ett uppoffrande hemjobb för att förhindra ett friläge för Thembi Kgatlana.

Efter matchen skall jag sätta betyg och skriva krönika. Så det lär dröja en stund innan någon sammanfattning kommer här i bloggen.

Peter Gerhardsson har just släppt sin startelva. Det blev den väntade till tio elftedelar. Eller. Aftonbladet hade ju i natt (svensk tid) uppgifter om att Zecira Musovic skulle få förtroendet i målet. Så utifrån det är det en helt väntad startuppställning. Den ser ut så här:

Musovic – Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani (kapten) – Stina Blackstenius.

Det är för övrigt i princip vindstilla i Wellington i dag. Något som är oväntat i ”världens blåsigaste stad”. Däremot regnade det när jag gick in i presscentret för 45 minuter sedan. Det finns inga fönster här så jag kan inte se om det fortsatt regnar.

Många tror att det här blir en plockmatch för Sverige. Det tror inte jag. Vårt svenska lag är förstås jättefavorit. Men mästerskapspremiärer har inte varit någon svensk paradgren. De två gånger vi mött afrikanska lag i VM-premiärer har båda slutat med kryss. Och i förra VM:et krävdes det ett långt åskuppehåll för att få hål på Chile.

Och senaste mötet med just Sydafrika var en träningsmatch 2019. Den slutade 0–0. Sedan dess har Sydafrika byggt självförtroende genom att vinna Afrikanska mästerskapen. Dock har man ju en strulig uppladdning bakom sig, med bojkottat hemmagenrep och bråk med förbundet om olika avtal.

Men nu släpper vi spekulationerna och laddar för fotboll. Det är avspark om 75 minuter.

Det är synd att säga att jag har briljerat med mina tips hittills i VM. Tvärtom har det nästan varit skämskudde på några av dem. Men ett tips är jag väldigt nöjd med: Melchie Dumornay.

I samband med öppningsmatchen fick jag uppgiften i BT att dels lista fem världsstjärnor, dels lyfta fram fem spelare som det är läge att ha ögonen på.

Som de fem världsstjärnorna valde jag Megan Rapinoe, Alex Morgan, Alexia Putellas, Marta och Caroline Seger. De fem spelare jag tyckte att BT-läsarna skulle kolla in lite extra var Sam Kerr, Aitana Bonmati, Barbara Banda, Alexandra Popp – och Melchie Dumornay.

Motiveringen av varför man skall ha ögonen på Haitis bästa spelare löd så här:

”Sannolikt den största talangen i damfotbollen för tillfället. 19-åringen tog Haiti till landets första VM-slutspel på damsidan. Dumornay är en tvåvägsmittfältare som dominerat stort i ungdomsmästerskap. Hon går på egna genombrott, spelar fram lagkompisar – eller skjuter från distans. Spelar i Lyon till hösten.”

Efter att ha sett Haitis öppningsmatch mot England känner jag att jag faktiskt kunde ha lyft Dumornay ännu mer. För jäklar vad bra hon var.

Ni som har lusläst den här bloggen under flera år känner förstås till att Dumornay var framträdande i Haitis A-landslag redan sommaren 2018. Då var hon fortfarande bara 14 år. Sedan dess har jag tagit alla chanser att se henne i olika mästerskap. Och jag har aldrig blivit besviken.

Hon har i princip utmärkt sig oavsett motstånd. Nu är hon alltså redo att äga VM-matcher mot tänkbara guldvinnare.

För Dumornay var totalt överlägsen på planen. Ingen av Englands Europamästarinnor var ens nära 19-åringens klass. Eller, jag kanske skulle ha skrivit att ingen engelsk utespelare. För världens bästa målvakt, Mary Earps, var ju faktiskt riktigt bra.

En talande sekvens var den där tonåringen i sin VM-debut bara klev in och flyttade på Europas bästa spelare 2019, Lucy Bronze, och sedan skickade iväg en projektil som tvingade Earps till en kanonräddning.

Men det var ändå England som vann matchen med 1–0. Målet gjorde Georgia Stanway på straff. Hon fick två chanser. På den andra blev det mål. Noterbart var att det var en totalt vansinnig hands som orsakade straffen.

Haiti gjorde alltså sin första VM-match någonsin på damsidan. Och då och då lyste deras orutin igenom. Samtidigt är det en del av charmen med laget, att en del aktioner är naiva i överkant.

Tidigare i dag har Japan vunnit med 5–0 mot Zambia. Så ni kan väl glömma det där tipset om Zambia som VM:s skrällag. Nu spelar Danmark och Kina i Perth. Första kvarten har varit en konstant kinesisk press. Det är länge sedan jag såg Kina så här bra. Eller är det kanske Danmark som är uselt?

Det börjar bli läggdags i Wellington. I morgon är det dags för Sverige–Sydafrika. För svensk del handlar mycket om att se till att blixtsnabba Thembi Kgatlana aldrig kommer in i matchen. Nyckeln där lär vara att sätta presspelet. Och vi vet ju att om Sverige lyckas med pressen leder det ofta till egna målchanser.

Utöver Kgatlana kanske det största hotet mot svensk framgång är att jag i dag har tippat att vårt lag skall ta sig till medaljmatch för fjärde mästerskapet i rad. Mitt tippande har ju som sagt varit långt ifrån klockrent i VM-upptakten.

Innan jag sätter punkt noterar jag att Sydafrikas presskonferens i dag var av det konstigare slaget. Den var över på rekordsnabba fem minuter och innehöll knappt någon sportslig fråga.

Det var inte många sydafrikanska reportrar på plats. Kanske bara två–tre stycken.

Lokalen dominerades istället av svensk media. De flesta svenskarna ville nog mest bara bevaka så att inget anmärkningsvärt hände – för de ställdes knappt någon fråga. Spelaren Refiloe Jane fick tre olika frågor om lagets konflikt med egna förbundet. På alla svarade hon att konflikten löstes innan avresan, och att allt nu är frid och fröjd.

USA vann med 3–0 mot Vietnam inför 41 107 åskådare. Jag har inte sett mer än fragment från matchen. Ett av fragmenten var en straffmiss från Alex Morgan. Om jag inte missat något innebär det att bara två av sex straffar hittills i VM har gått i mål.

Tre av dem har räddats, vilket förstås är högt betyg till målvakterna.

Noterar också att Megan Rapinoe byttes in, och därmed fyllde 200 landskamper.

Alldeles nyss höll Sverige presskonferens här på Sky Stadium. Först satt Peter Gerhardsson på podiet. Förbundskaptenen meddelade att truppen börjar bli frisk, att han nu har väldigt många 90-minutersspelare och kan ta ut det lag han vill. Han berättade också att Kosovare Asllani blir kapten samt att Julia Zigiotti-Olme nu åker hem.

Efter Gerhardsson tog Kosovare Asllani och Magdalena Eriksson över på podiet. Det man tar med sig därifrån är den fina hyllning av Kosse som Magda bjöd på.

Nu är det strax dags för Sydafrika att hålla presskonferens. Jag tänkte gå dit och lyssna lite också.

God morgon Sverige. Sitter på ett kafé i Wellington och fortsätter min kamp mot jetlagen. Utanför fönstren hör jag regnet ösa ner. Det är min fjärde dag i Nya Zeeland, och just regnet är en gemensam nämnare. Vintervädret här tycks bestå av regn, lite sol, regn och så ännu mer regn.

Det skall sägas att det var rätt okej den första dagen. Då var det rätt varmt i Auckland, och det regn som föll var inte så blött. Då kunde man gå i t-shirt, och jag tänkte att om det inte är värre än så här, då blir det här lugnt.

Rätt länge var vädret okej även dag 2. Då var det ju istället en dödsskjutning som störde. Men direkt efter öppningsmatchen på kvällen öppnades även himlen. Och skyfallet över Auckland följde med in i fjärde dagens morgon.

Här i Wellington såg jag lite sol när jag landade. Men sedan har det mest varit regn. Som ni vet kommer jag från regniga Borås. Men faktum är att jag inte har något paraply, och mitt regnställ använder jag mest som vindskydd.

Det är ganska få dagar i Borås som regnet verkligen gör att man blir blöt. Här är det däremot blött regn, vilket framför allt skapar skoproblem. Men har ju inte med sig hur många skor som helst. Och blöta skor är svåra att torka i 10-gradig temperatur.

Det är alltså min fjärde dag här, den första där jag kunde ta lite sovmorgon. Nu väntar jag på den svenska presskonferensen på matcharenan. Den hålls 4.30 svensk tid och det skall vara Peter Gerhardsson, Kosovare Asllani och Magdalena Eriksson som deltar.

När jag tidigare i dag gick för att köpa mig lite frukost passerade jag den sportbutik i Wellington som är officiell försäljare av souvenirer och matchställ för det nyzeeländska rugbylandslaget All Blacks. Där fanns även lite officiella VM-prylar.

En liten grabb som tittade in i affären fick se en svensk VM-halsduk och vrålade på sin mamma: ”Sweden”. Familjen skall gå på morgondagens match, och mamman köpte den blågula halsduken till sin son. Sverige har alltså åtminstone en supporter i morgon.

Under frukosten tittade jag på australiska Sky. Där sa de att det förväntas 20 000 amerikanska supportrar på Eden Park när USA nu går in i VM mot Vietnam. Skillnad.

För övrigt såg jag även ett reportage om den makalösa TV-anläggning som Fox Sports har byggt vid operahuset i Sydney. Det kändes som ett helt tv-hus. Och noterbart här är ju att USA som mest kan spela två matcher i Australien. Resten har de i Nya Zeeland. Så visst känns det väl lite konstigt att bygga tv-hus tre timmars flygresa från sina supportrar?

Dagens jobb för egen del blir att sätta ihop ett tips till BT om hur det går för Sverige i VM. Det är faktiskt en svårare uppgift än vad det kanske låter som. Jag har nämligen fortfarande ingen riktigt klar känsla kring hur det här VM:et kommer att sluta för svensk del. Det känns fortsatt otroligt ovisst.

I går var det som jag skrev i förra inlägget tidig väckning för att flyga till Wellington. Väl här tog jag tåget till Upper Hutt där idrottsanläggningen NZCIS ligger. Där håller A-leagueklubben Wellington Phoenix till, och där har Sverige nu sin förläggning och träningsplan.

Jag kom för sent för att hinna se något av träningen. Men rapporterna sa att alla tränade för fullt. I varje fall i början. Linda Sembrant tvingades nämligen kliva av med någon form av känning. Hon skall ha fortsatt träna, fast på egen hand.

Just om det är Sembrant eller Amanda Ilestedt som kommer att starta är en huvudfråga bland de svenska journalister jag pratat med. Personligen hade jag känt mig säkrare med Ilestedt mot blixtsnabba Thembi Kgatlana.

En annan huvudfråga är följetongen Sofia Jakobsson eller Johanna Rytting Kaneryd.

Annars tycks de flesta tro att det bli Jennifer Falk i målet, Nathalie Björn som högerback och Elin Rubensson som sexa. Jag tippar på följande elva, enligt Gerhardssons favoritsystem, 4–4–1–1:

Falk – Björn, Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Rubensson, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Jag avslutade en kall, regning och lång fredag på Sky Stadium, eller Wellington Regional Arena som den heter under VM. Jag hade inte anmält mig till matchen Spanien–Costa Rica, men det fanns väldigt många tomma platser på pressläktaren. Så dagen avslutades av lite fotbollsunderhållning.

Fast så jätteunderhållande var det inte. Med jetlag och tidig väckning var jag rätt trött. Och matchen hade aldrig något större späningsmoment. Faktum var att jag kom på mig själv vara nära att somna med ungefär 20 minuter kvar.

Men jag höll mig vaken. Fotbollsmässigt såg jag ett Costa Rica som kämpade bra. Så bra att lagets klack firade spelarna som om de hade vunnit. Klacken skall för övrigt ha stort beröm. Den höll igång hela matchen, och skapade lite inramning på en iskall regnmatch.

Men det blev ju 3–0 till Spanien. De tre målen kom på sex minuter i mitten av den första halvleken. När Spanien strax efter även fick straff trodde jag att det skulle kunna bli tvåsiffrigt. I det skedet såg Costa Rica väldigt uppgivet ut.

Men målvakten Daniela Solera räddade Jennifer Hermoso:s straff. Och sedan spikade Solera igen. Hon var sitt lags klart bästa spelare. Och i min bok borde hon nog blivit prisad som matchens lirare.

Det blev istället Aitana Bonmati. Och det var definitivt inget dåligt val. Det är alltid kul att se henne live, hennes otroliga bollbehandling, framför allt i fart. Hon bjöd också på ett otroligt läckert mål.

Det gick rykten om att Alexia Putellas inte skulle spela alls i VM. Men hon kom in och spelade ungefär en kvart. Hon hann bjuda på en riktigt läcker aktion. Det blir intressant att se hur hon matchas i mästerskapet. Kommer hon vara inhoppare hela vägen? Eller skall hon vara startklar till utslagningsmatcherna?

Spanien hade för övrigt ett massivt övertag i bollinnehav. Men man skapade väldigt lite av sitt övertag. Man spelade smånätt runt Costa Ricas straffområde, men vägrade nästan att avsluta. I går var det bara Olga Carmona som sköt från distans. Så kan nog inte Spanien fortsätta spela om man tänker gå långt i VM.

Framför allt måste kvaliteten förbättras på de spanska inspelen och inläggen. Det kändes som om de hade tusen försök till inspel/inlägg mot Costa Rica. Men kvaliteten var inte speciellt bra. I början av matchen var problemet att att det ofta bara fanns en eller två spelare att sikta mot. Men ju längre matchen gick, desto fler spanjorskor kom in straffområdet. Och i andra halvleken hade kantspelarna ofta fyra–fem alternativ att slå inlägg mot. Ibland fler.

Det börjar bli dags att ta sig till den svenska presskonferensen. Som avslutning är här länken till min BT-krönika från torsdagens händelser i Auckland. Ni som har inlogg i Gota Media kan läsa.