Till slut har jag kollat även den andra halvleken av Sveriges 1–0-seger mot Italien. Det var tre viktiga poäng, men en prestation som inte anades världsetta.

Dock tyckte jag nog att Sportkanalens tv-studio var lite väl kritisk mot den svenska prestationen. Visst hade Italien ett stolpskott och ett par okej inlägg, men på det stora hela kändes det ändå som att det svenska laget hade rätt hyfsad defensiv kontroll under den andra halvleken. Jennifer Falk behövde ju faktiskt inte göra en enda räddning.

Totalt hade jag 5–4 till Sverige i målchanser och 8–6 i hörnor. Något som väl egentligen indikerar att kryss hade varit det mest rättvisa resultatet. Rättvisa är dock ett begrepp som är lite svåranvänt i fotboll.

Skall man vara positiv så är det ju starkt att vinna en bortamatch mot ett topp 20-lag utan att spelet stämmer. För Sverige hade problem med passningsspelet och fick därför väldigt korta anfall. Den svenska spelidén handlar ju om att spela framåt. Men det skall vara adress på passningarna.

Den här kvällen slogs bollarna ofta framåt utan adress, vilket gjorde att de hamnade hos motståndarna. Dessutom var skärpan på inspel och inlägg tillbaka på den dåliga nivå som gällde mot Sydafrika i öppningsmatchen av VM.

Det finns således ganska mycket att jobba på inför nästa samling för Peter Gerhardsson och hans stab. Den samlingen är i slutet av oktober och innehåller hemmamatcher mot Schweiz (i Göteborg) och Italien (Malmö). Alltså ytterligare två måstematcher.

Dock ser jag inga öppningar för en massa ändringar i startelvan. Gerhardsson har nu ett väl samspelt gäng, och det rimliga är att det är de spelarna som får förtroendet så länge OS-chansen lever. Det ger sällan positiv effekt att hålla på att röra runt i laget.

På så sätt är det negativt för bänkspelarna att det inte finns några vänskapsmatcher i höst där man kan visa upp sig och spela in sig i laget.

Men det är klar fördel Spanien i Sveriges grupp. Världsmästarna vann med 5–0 hemma mot Schweiz. Därmed måste Sverige sannolikt vräka in mål i kommande matcher om vi inte skall bli tvungna att vinna med två måls marginal borta mot Spanien.

För övrigt noteras att det spanska laget har nått nya nivåer av popularitet i hemlandet. Så här såg det ut utanför spelarhotellet inför gårdagens match:

Lyfter vi blicken och kollar rent allmänt på historiens två första omgångar av damernas Nations League så har det blivit flera intressanta resultat.

I grupp A1 är det mycket överraskande Belgien som är i tabelltopp efter seger mot Nederländerna och kryss mot Skottland.

Nederländerna föll alltså mot Belgien. Men man vann mot England. De vice världsmästarna bjöd på båda de nederländska målen genom svaga uppspel. Det första målet var ju dock offside, men som bekant finns inte VAR i Nations League vilket ju har lett till riktigt svag domarnivå i de två första omgångarna.

Som synes på klippet nedan gjorde Daphne van Domselaar en kanonmatch mot England. Hon fanns inte med bland de sju kandidaterna till Fifas pris som världens bästa målvakt. Men jag tycker att hon var suverän i VM, och det ser ju alltså ut som att hon fortsatt håller högsta världsklass.

Lite förvånansvärt spelade inte van Domselaar mot Belgien. Då fick Feyenoords målvakt Jacintha Weimar istället göra landslagsdebut. Och som ni ser på klippet från den matchen så kastade målvaktsdebutanten mer eller mindre in Belgiens segermål på övertid.

Totalt sett alltså en väldigt jämn och intressant start av den här gruppen. I grupp A2 är det upplagt för Frankrike. Det franska laget har vunnit mot Portugal och Österrike. Samma motståndare har Norge mött – med en poäng som facit. Det namnkunniga norska laget fortsätter alltså att underprestera.

I grupp A3 har Danmark fått en kanonstart. I går vann man med 5–1 borta mot Wales. Men det är förstås fredagens 2–0-vinst mot Tyskland man minns mest. Andrée Jeglertz fick en superstart som dansk förbundskapten. Och det var hans före detta adept i Linköping, Amalie Vangsgaard, som gjorde båda målen.

När jag såg de här höjdpunkterna första gången så reagerade jag för att 1–0-målet är en situation som är nästan exakt likadan som den Stina Blackstenius hade mot Irene Paredes i fredags. Eller exakt likadan var den ju inte. Det skiljde ju nämligen enormt i domarnas bedömning. Vår svenska forwardsstjärna fick frispark mot sig. Vangsgaard fick göra mål.

Sverige leder med 1–0 i halvtid efter mål av Johanna Rytting Kaneryd. Det har varit en halvlek präglad av hafs och slarv. Spelmässigt har det varit ganska jämnt, även om Sverige haft de bästa chanserna.

Men segern är långt ifrån säker. Italienskorna kommer till lägen som skulle kunna bli något. Det känns som att vårt landslag skall kunna växla upp en eller ett par växlar.

Noterbart i övrigt att Lina Hurtig nog hade varit utvisad om det hade varit VAR på matchen. En stund efter att hon fint bäddat för ledningsmålet gick hon in med dubbarna före i en närkamp. Tur för Sverige att domaren missade den förseelsen.

Nu behöver jag kolla en hockeymatch, så jag får kolla in den andra halvleken senare i kväll.

Startelvan har kommit till Sveriges måstematch borta mot Italien i Nations League. Det anmärkningsvärda är att Jennifer Falk får förtroendet i målet på Zecira Musovic:s bekostnad.

Den ändringen visar hur jämnt det är mellan våra två svenska toppmålvakter. Musovic gjorde ett misstag vid det spanska kvitteringsmålet senast, det kan vara det som kostar henne startplatsen.

I övrigt går Linda Sembrant in i stället för avstängda Amanda Ilestedt. Det innebär att vi behåller ungefär samma styrka i luftrummet, men tappar snabbhet i mittförsvaret.

Senast Sverige och Italien möttes blev det ju hela 5–0 i svensk favör efter att det svenska laget varit fysiskt överlägset vid fasta situationer. Om det skall kunna bli svenskt deltagande i nästa års OS måste det bli seger även i dag. Avspark i Italien är klockan 17.45.

Spanien vann med 3–2 på en otroligt billig straff i matchens allra sista sekund. Därmed är Sverige väldigt långt ifrån nästa års Paris-OS.

Spanien visade inte någon trötthet utan var det klart bättre laget efter paus. Bortasegern var således inte helt ologisk. Men Sverige borde ju haft ledningen i paus. Och den straff som gav segermålet hade väl knappast utdömts i VM?

Efteråt pratade också de svenska spelarna sig varma om VAR. Kosovare Asllani konstaterade att domarnivån tyvärr inte är tillräckligt bra för att klara de riktigt stora matcherna. Och det är bara att hålla med. Utan VAR är det inte många domare som håller på högsta nivån.

Tungt för Sverige förstås. Nu krävs det med största sannolikhet fem raka segrar i Nations League för att OS-drömmen skall hållas vid liv.

Efter 45 minuter är det 1–1. Jag tycker att Sverige har gjort en kanonhalvlek och har räknat till 5–2 i klara målchanser.

Spanien är dock inte ofarligt, utan har haft ett antal halvchanser. Det svenska målet var förstås en hörna. Medan Spaniens bästa huvudspelare Irene Paredes brottades med Amanda Ilestedt smög Magdalena Eriksson fram och nickade in Kosovare Asllani:s fina inlägg.

Ett fint mål. Filippa Angeldahl borde också ha varit målskytt. Hon har haft två otroligt bra chanser.

Tyvärr för svensk del blev det istället Athenea del Castillo som blev matchens andra målskytt. Tyvärr var det en målvaktstavla. Därmed är det bra läge för Spanien inför den andra halvleken.

Sverige spelar med VM-elvan med den framtvingade skillnaden att Lina Hurtig går in istället för Fridolina Rolfö.

För spansk del är det fyra ändringar i startelvan från VM-finalen: Cata Coll – Ona Battle, Irene Paredes, Laia Aleixandri, Olga Carmona – Aitana Bonmati, Teresa Abelleira – Athenea del Castillo, Alexia Putellas, Mariona Caldentey – Lucia Garcia.

Det var två känslosamma presskonferenser i går. På den svenska gav Kosovare Asllani det spanska laget sitt fulla stöd. Och på den spanska intygade Paredes och Putellas att de helst inte hade velat vara med i den här matchen. Men att de lät sig övertalas för att följa så att förändringsprocessen genomförs som utlovats, samt att de inte tycker att det hade varit schysst mot U23-landslaget att få ta över en sådan här match.

Vi får se hur den spanska såpan påverkar matchen. Men risken finns väl att spelarna kan slappna av när de kommer ut på planen och slipper tänka på elände.

Det är drygt ett dygn tills damernas Nations League har urpremiär. Ni vet den turnering som funnits på herrsidan i några år och som vi i Sverige räknat som mindre viktig – i princip har den setts som en träningsturnering. Det är något vi nu får äta upp eftersom de svaga resultaten med största sannolikhet kostar herrlandslaget en EM-plats.

På damsidan kan ingen kalla den första upplagan av Nations League för en träningsturnering. Det handlar om OS-kval och är således matcher av högsta vikt.

I morgon 18.30 kommer idrottsvärldens blickar att vara vända mot Göteborg. Den spanska såpan har ju gjort matchen Sverige–Spanien hyperintressant även för folk utanför damfotbollsbubblan.

Tittar vi på de sportsliga förutsättningarna så är det otroligt inspirerande. Det är Sveriges första match som världsetta, och vårt landslag ställs mot ett Spanien som gör sin första match som världsmästare. Och Gamla Ullevi förväntas bli så fullsatt som arenan får vara vid internationella matcher.

Som ni säkert minns startade Peter Gerhardsson med samma elva i alla de sex VM-matcher som var viktiga. Allt talar för att Gerhardsson ger den elvan nytt förtroende i morgon. Det blir ju förstås en framtvingad förändring genom att nyopererade Fridolina Rolfö saknas. Där tror jag att Lina Hurtig kliver in.

Den stora frågan under VM var ju Zecira Musovic eller Jennifer Falk?

Som ni vet är jag inte 100-procentigt säker på Musovic. Men efter hennes VM-insatser talar allt för att Chelseamålvakten får nytt förtroende, vilket också känns rimligt. Låt henne få chansen så länge hon tar den.

Jag såg att signaturen Dag i kommentatorsfältet ifrågasatte Musovics matchform. Höjdpunkter från den halvlek hon stod för Chelsea för två veckor sedan finns här:

Apropå Musovic är hon en av sju målvakter som är nominerade till Fifias pris The Best som världens bästa målvakt under säsongen 2022/2023.

Otroligt kul för Musovic förstås. Men personligen tycker jag att nomineringen är lite tveksam. Den säger mycket om vad som är viktigt för att hyllas av Fifa. Det krävs dels att du spelar för ett topplag, dels rankas enstaka kanoninsatser i stora matcher långt högre än stabilitet över tid.

Kollar man räddningsprocent under VM (går att se på den här länken) fanns Haitis Kery Theus, Jamaicas Rebecca Spencer och Nigerias Chiamaka Nnadozie med på topp fyra bland de målvakter som spelade minst tre matcher. Ingen av dem är nominerad till The Best, och gissningsvis fanns de inte ens med i diskussionen eftersom de spelade i för dåliga lag.

Däremot är femman Mary Earps och sexan Musovic nominerade eftersom de spelade i så bra lag att de fick chans att visa upp sig i medaljmatcher. Räddningsprocenten säger förstås inte allt, framför allt inte i korta turneringar. Men den ger ändå en indikation om vilken målvakten har presterat på.

Noterbart bland de sju nominerade målvakterna i The Best är att Chelseas förstamålvakt Ann-Katrin Berger också finns med, trots att hon inte platsade i Tysklands landslag. Den tyska förstamålvakten Merle Frohms finns däremot inte på Fifas lista.

Det är för övrigt flera reservmålvakter bland de nominerade. Utöver Chelsea har även Barcelona med två målvakter. Sandra Panos har sällskap av Cata Coll bland de sju som Fifa ansåg vara bäst under säsongen 2022/2023. Och nomineringen av Coll känns ju direkt felaktig.

Hon startade två ligamatcher för Barca förra säsongen. Hon spelade inga cupmatcher och fick inte heller någon speltid i Champions League. Men hennes fyra VM-matcher räckte tydligen för en nominering. VM-matcher där hon hade en räddningsprocent på 72,7 – vilket var 16:e bäst i VM.

Med Coll är vi tillbaka på fredagens match. Hon kommer ju sannolikt att få förtroendet att vakta det spanska målet, precis som hon gjorde i VM-finalen.

Just i finalen gjorde Spanien sin bästa match under VM-turneringen. Det rimliga hade ju således varit för Montse Tomé att köra med finallaget i morgon. Den nya förbundskaptenen hinner ju bara hålla två träningspass innan mötet med Sverige. Möjligheterna att implementera något nytt är därmed högst begränsade.

Men tre av startspelarna från VM-finalen är inte med till Göteborg. Mittbacken Laia Codina är petad, Jennifer Hermoso togs inte ut för att hon skall skyddas mot något och Salma Paralluelo har en lättare knäskada.

Just Hermoso och Paralluelo är tunga tapp. Rent allmänt har Sverige historiskt haft det jobbigt mot bollsäkra lag som Japan och Spanien. I VM gjorde ju det svenska laget en kanoninsats mot Japan. Och mot Spanien stod det svenska laget upp bra fram tills Paralluelo byttes in, och Hermoso flyttades ner på mittfältet.

Med Paralluelo som nia fick Spanien plötsligt ett djupledshot, vilket lyfte ett redan skickligt lag till världsmästare. För det var i stor utsträckning den 19-åriga Barcaspelaren som låg bakom de spanska segrarna mot Sverige och England.

Det blir intressant att se hur Tomé ersätter Paralluelo.

Det är ju förresten ganska mycket som är intressant kring det spanska laget. Utöver att det bara haft två träningspass ihop har spelarna haft jobbiga dagar med enorm press och dåligt med sömn, de satt ju i möten hela förra natten. Dessutom saknar de förtroende för sin nya tränare.

Föga oväntat var ju just Montse Tomé uppe till hård diskusson under tisdagsnattens förhandlingar mellan spelarna och förbundet. Gissningsvis får bara Tomé två matcher som ansvarig för landslaget, de båda som spelas under den här samlingen.

Den spanska såpan borde ju förstås tala för Sverige. Det är ju långt ifrån optimalt med en sådan uppladdning som världsmästarna har haft.

Men Spanien är ju alltså världsmästare. Spelarna är vana vid att spela för förbundskaptener de helst hade velat slippa – och det går att göra topprestationer även med dåliga förberedelser. Så när domare Rebecca Welch blåser igång morgondagens match skall man inte hoppas för mycket på att spanjorskorna kommer att gå på knäna.

Däremot får vi hoppas på ett bra resultat. Sverige är ju enda europeiska nation som aldrig har missat ett OS-, VM- eller EM-slutspel. Skall den sviten hålla i sig krävs det nog seger i morgon.

Det är inbördes möte som gäller i Nations League, och bortamatchen i Spanien kommer att bli otroligt svår. Därför vore det ju önskvärt om Sverige kan ha ett litet försprång inför den matchen.

Strax innan fyra i natt uppges spelarna ha lämnat förhandlingsrummet på träningsanläggningen i Oliva, 7,5 mil söder om Valencia. 21 av de 23 uttagna uppges ha accepterat det upplägg som de medlande parterna lagt fram. Därmed blir det match i Göteborg på fredag.

Vid 4.43 höll Victor Francos presskonferens utanför hotellet. Där meddelade han att två icke namngivna spelare begärt att få lämna samlingen. Det återstår att se vilka, men man kan ju gissa…

Även Amanda Gutierrez, som leder damernas spelarfack Futpro har mött pressen och berättat om att det är två spelare som inte åker med till Göteborg. Hon har även meddelat att det kommer att tillsättas en kommission som ser till att det omgående genomförs genomgripande förändringar inom förbundet.

Det blev en lång natt för det spanska landslaget. På fredag får vi se hur bra uppladdning det här har varit. Men det är ju bra att man hittat en väg framåt som spelarna accepterar. Förhoppningsvis kan det här leda till något positivt. Och skönt att det blir match. Men man undrar ju ändå hur många av spelarna som känner glädje att spela för Montse Tomé?

Det har varit en ny spännande dag i Spanien. De flesta spelarna är nu på plats på träningsanläggningen Oliva i Valencia. En som inte kommer att åka dit är Esther Gonzales, som är anmäld som skadad av sin amerikanska klubb NJ/NY Gotham FC. I hennes ställe har Sevillas Cristina Martín-Prieto kallats in.

Kvällens aktiviteter för de spanska landslaget skall ha utgjorts av möten med Victor Francos, presidenten för den spanska idrottsdomstolen CSD. I går lät på det Francos som att han tänkte gå förbundets ärenden vad gäller att bestraffa spelare som tackar nej.

Men i dag har Francos haft en annan framtoning. Han säger sig vara på Oliva för att medla mellan parterna, och han har också sagt i en tv-intervju att:

”Om en spelare inte känner sig bekväm och inte vill vara här så är det normala att hon slipper, och att man kallar in en annan spelare. Utan att det blir någon bestraffning.”

Francos skall ha haft möten med förbundskapten Montse Tomé tidigare i kväll. Och efter 22.00 skulle han sätta sig ner med spelarna. Orsaken till det sena mötet var att flera Barcaspelare inte anlände förrän strax innan 22.00. Bland dem var duon som bojkottade VM, Patri Guijarro och Mapi Leon.

Det skall blir väldigt spännande att se vad medlingen kan leda till. När Mapi Leon kom till flygplatsen i Valencia tidigare i kväll sa hon att:

”Vi kan väl prata rätt länge om huruvida platsen förbundet erbjuder oss är säker eller osäker när de tvingar hit oss.”

”Jag tycker att min position i det här har varit väldigt klar, och jag har inte ändrat uppfattning i något skede. Jag har fått offra ganska mycket.”

Vid 23-tiden kom den digitala tidningen Relevo, som har flera reportrar som är väldigt insatta i spansk damfotboll, med nyheten att spelarna förhandlar med Francos om att få skriftligt på att de kan lämna landslagssamlingen utan att riskera bestraffning. Det är tydligt att de inte är intresserade av att åka till Göteborg på torsdag. Nu är det läggdags i Borås. Vi får se vad som hänt i Valenciatrakten när man vaknar i morgon…

Turerna i den spanska såpan tycks aldrig ta slut. Klockan har sedan en stund passerat 11.30, det klockslag då den spanska truppen skulle samlats på Las Rozas i Madrid.

Det är också cirka 15 timmar sedan jag skrev mitt förra inlägg. Femton otroligt händelserika timmar. Bland annat har Jennifer Hermoso givit sin syn på att hon inte blev uttagen.

Förbundskapten Montse Tomé förklarade ju det med att man vill skydda Hermoso. Spelaren själv konstaterar att förbundet under gårdagen gick ut med en kommuniké om att man påbörjat ett förändringsarbete, och att spelarna skulle välkomnas till en trygg landslagsmiljö präglad av samförstånd kring vilken väg man är inne på…

…men att Hermoso ändå inte blev uttagen för att hon behövde skyddas. Här kan man ju lite lätt undra om inte den där trygga samförståndsmiljön borde vara det bästa tänkbara skyddet för spelaren.

Utöver Hermosos utspel har förutsättningarna ändrats för de uttagna spelarna. Sent i går var de ju inställda på att inte åka till landslagssamlingen i Madrid.

Men det har väl visat sig att det formfel som förbundet gjort sannolikt inte räcker för att spelarna skall slippa straff om de uteblir. Faktum är att förbundsledningen i natt fick stöd från presidenten av den spanska sportdomstolen CSD, Victor Francos. Han sa till tidningen El Larguero att:

”Om inte spelarna inställer sig måste man genomföra de åtgärder som står i lagen. Jag är ledsen att säga det, men vi måste göra det vi måste göra.”

De åtgärder han pratar om är alltså böter på upp till drygt 350 000 kronor samt indragen spelarlicens i två till femton år.

Plötsligt var alltså spelarna tillbaka i läget där de tvingas åka till samlingen. Dock hände något udda. Fattar jag rätt så meddelade förbundet att det var någon form av elfel på Las Rozas i Madrid, så huvuddelen av spelarna fick med kort varsel istället flyg- (ekonomiklass) eller tågbiljetter till Valencia, där de samlas för att åka till ett ställe som heter Oliva – där man skall vara fram till avresan till Göteborg.

Det sägs att man flyttat till samlingen till Oliva för att undvika media.

Några samlades dock först på ett hotell i Madrid, där det vimlade av journalister. Först kom förbundskapten Tomé, och svarade kort att hon förväntar sig att alla spelare kommer att inställa sig.

Sedan kom sex Real Madridspelare, där Misa Rodríguez fick frågan om hon var glad över att vara uttagen i Montse Tomés landslag. Målvakten svarade nej.

Alldeles nyss lämnade Realspelarna hotellet i Madrid för resa mot Oliva. Då gav man inga fler kommentarer om det aktuella läget.

De spanska landslagsspelarna är alltså nu på väg mot Oliva under tvång. Det hela är lika sensationellt som olustigt. Spontant trodde man ju att EU-regler för arbetsrätt gällde även i Spanien. Men de spanska sportlagarna känns ju mer som slaveri, och man undrar ju vad nästa steg är i den här tragiska soppan.

För egen del har jag flera gånger de senaste dagarna fått frågan om varför spelarna fortsätter sin bojkott trots att både Luis Rubiales och Jorge Vilda har avgått. Jag har svarat att spelarna hänvisar till att förbundet präglas av en sunkig kultur, och att man vill ha genomgripande förändringar.

Dock har de exempel på kulturella problem som kommit fram knappast varit sådana att de berättigar en bojkott, utan det har känts som en mängd småsaker. Och visst finns det en gräns även för hur många småsaker man tål. Men det har ändå varit svårt att förstå vad det är för kultur som spelarna vill bli av med.

Fast nu finns det inte längre några frågetecken. Förbundet har tydligt visat världen vilken kultur som gäller, en kultur av lögner och tvång. Nu är det plötsligt otroligt lätt att förstå varför spelarna vill bojkotta landslaget och avsätta förbundsledningen.

Jag såg en tweet från adressen FCB Artwork som kortfattat sammanfattar situationen mellan förbund och spelare:

”Spelare:
– Jag vill inte åka eftersom förbundet behandlar mig som en slav.
Svar från spanska fotbollförbundet:
– Du måste åka eftersom du är en slav.”

Jag hade svårt att tro på det jag såg när Montse Tomé tidigare i dag presenterade sin trupp. Där fanns namn som man aldrig kunnat ana skulle bli uttagna, som Mapi Leon och Patri Guijarro. Man undrade ju vad som hade sagts och utlovats när man förstod att Tomé hävdat att hon hade pratat med spelarna.

Men det visade sig vara lögn. Tomé hade inte pratat med spelarna, utan flera av dem fick reda på uttagningen visa tv.

Det tycks vara så att det spanska förbundet gjort ett försök att skrämma spelarna ut ur deras bojkott. Tydligen är spansk idrottslag sådan att man han tvinga elitidrottare att ställa upp i landslag. Om de inte ställer upp är straffen hårda med bötesbelopp upp till drygt 350 000 kronor och risk att spelarlicensen dras in upp till 15 år.

Tidigare under kvällen lät det från Spanien som att spelarna kände sig tvungna att inställa sig på landslagssamlingen klockan 11.30 i morgon. Att förbundet satte kniven mot spelarnas strupar, och på så sätt skrämde dem tillbaka.

Man hann ju fundera över hur stämningen skulle vara när Tomé välkomnade Patri, Mapi och de andra.

Men kring 22.30 kunde jag släppa de funderingarna. Då gick spelarna ut med att de inte kommer att inställa sig på landslagssamlingen. De hänvisar till att förbundet gjort ett formfel när truppen kallats, att spelarna inte informerats tillräckligt tidigt.

Det är snart tisdag, och Spanien har inget lag.

Det känns alltmer som att det inte kommer att bli någon match på fredag. Ledningen för det spanska fotbollsförbundet visar en sällan skådad inkompetens i hanteringen av den här krisen. Jag kan liksom inte förstå hur förbundspamparna tror att de kan gå segrande ur krisen med den här taktiken.

Och Montse Tomé… Herre gud, hon gräver sin egen grav inom fotbollsvärlden.

Alldeles nyss presenterade Montse Tomé sin första landslagstrupp. Och överraskande nog var den starkare än den trupp Spanien hade i VM.

Bland de uttagna spelarna finns bland annat Barcastjärnorna Mapi Leon och Patri Guijarro som båda bojkottade VM. Dock är inte Jennifer Hermoso med. Det är inte heller Salma Paralluelo. Totalt är det åtta nya spelare jämfört med VM-truppen. Utöver Mapi och Patri tillkommer bland annat även Real Sociedads stjärna Amaiur Sarriegi, Manchester Uniteds Lucía García och Manchester Citys Laia Aleixandri .

På presskonferensen hävdade förbundskapten Tomé att spelarna är vidtalade. Det innebär i så fall att Sverige ställs mot ett mycket starkt spanskt lag. Men det känns väl inte som att sista ordet är sagt här.

Enligt flera spanska medier tidigare i dag så skall spelarna inte ha ändrat sig. Så vi får se om den här truppen kommer till Sverige i veckan.

Det är ny vecka, och vi har en ny serieledare i damallsvenskan. Hammarby har väl knappast briljerat efter VM-uppehållet rent spelmässigt. Men nio poäng har man tagit, vilket gör att de är tillbaka på förstaplatsen efter 20 omgångar.

Bajen ledde ju serien från den tredje till och med den sjunde omgången. Innan dess var det Kristianstad och Linköping som toppade varsin omgång. Och efter åttonde och nionde omgångarna hade Piteå förstaplatsen, innan Häcken tog över.

Efter tio omgångar som serieledare är göteborgarna nu nedpetade till andraplatsen. Men det skiljer bara två mål, så det kan garanterat bli fler skiftningar framöver.

För övrigt är det länge sedan det var ett Stockholmslag i topp så här långt in i serien. Jag har inte dubbelkollat, men det senaste borde väl har varit Tyresö för elva år sedan.

Helgens omgång har jag huvudsakligen följt på distans. Det var mycket jobb, men matchen Djurgården–Häcken lyckades jag ändå se ganska stora delar av. Det var en match som Häcken borde ha vunnit med några måls marginal.

Häcken skapade betydligt mycket mer mot Djurgården än vad Hammarby gjorde i omgången före. Men medan Bajen vann på ett självmål så har Häcken drabbats av målfrossa. Djurgårdens målvakt Katelin Talbert gjorde en kanonmatch. Och de gånger hon blev överspelad räddades hon av stolparna, eller av försvarare på mållinjen.

Djurgården är enda laget som har vunnit mot Häcken det här året. Nu har man gjort det två gånger, vilket förstås är imponerande. Målet var för övrigt en gåva från de båda landslagsspelarna Elin Rubensson och Josefine Rybrink.

Rubensson ställde till det genom att slå en elak passning till en pressad Rybrink. Mittbacken var sedan överkonstruktiv och försökte göra en snygg lösning på situationen. Det misslyckades och inhopparen Hayley Dowd blev helt fri.

För Häcken är förstås måltorkan både frustrerande och besvärande. Laget är ännu mållöst efter VM-uppehållet, och det är otroligt viktiga veckor efter det här landslagsuppehållet. Utöver att allsvenskan skall avgöras väntar ju Champions Leaguematcherna mot Twente.

Häckens förlust gör ju även att Linköping och Piteå smyger med i guldstriden. Målsnåla Piteå har för övrigt blivit målglada Piteå de senaste veckorna. Vi får se hur länge det håller i sig. Men de två senaste omgångarna har man en 4–2-förlust och en 5–2-seger. Alltså totalt 7–6 på två matcher.

Som jag nämnde är det alltså landslagsuppehåll nu. Men vi vet ännu inte om det blir match på Gamla Ullevi på fredag.

Spanien tog ju inte ut någon trupp i torsdags, som man skulle göra. I helgen har det stått klart att 39 spelare fortsatt bojkottar landslagsspel. Av dem ingår alla VM-spelare utom Real Madrids Athenea del Castillo.

Även Realspelaren Sheila Garcia som missade VM till följd av knäproblem står utanför bojkotten. Hon skriver på sitt Instagramkontor att:

”Att få försvara landet och bära landslagets tröja betyder mer för mig än vilka personer som styr på de olika förbund som vi är beroende av”

Det kanske kan bli ett spanskt C- eller D-lag byggt kring Athenea och Shei Garcia som kommer till Göteborg senare i veckan. 16.30 är det truppresentation. Så då får vi veta.

För en stund sedan lottades playoffomgången i Champions League. Och glädjande nog fick både Rosengård och Häcken bra lottningar.

Rosengård lottades mot serbiska ZFK Spartak Subotica, medan Häcken ställs mot nederländska FC Twente. Det var inte den absoluta drömlottningen, men ändå motståndare där våra svenska representanter har bra chans.

Spartak Subotica är ett vant Champions Leaguelag. För två år sedan åkte man ut mot mot nämnda Twente efter förlängning och i fjol med 3–1 mot norska Brann. Båda gångerna handlade det om enkelmöte i den inledande miniturneringen.

Nu är det dubbelmöte, och jag ser Rosengård som favorit till 70–30. Malmöklubben bör klara det här motståndet. Men det blir ingen enkel promenadseger.

För Häcken känns det som 50–50, förutsatt att Elin Rubensson blir kvar. Lagen från den nederländska ligan blir bättre och bättre. I fjol slog ju exempelvis Ajax ut Kristianstad. Och i år har Twente redan slagit ut spanska trean Levante, vilket är ett styrkebesked.

Annars har Twente åkt ut mot Benfica två år i rad. Kollar man den nuvarande truppen är Renate Jansen det mest välkända namnet. Hon har varit med i landslaget under en lång period. Marisa Olislagers spelade två matcher i VM-kvalet och 18-åriga supertalangen Wieke Kaptein fick göra ett inhopp under det nyss avslutade VM-slutspelet.

Kaptein skrev för övrigt nyligen under ett fyraårskontrakt med Chelsea. Samtidigt meddelades att hon skall vara utlånad till Twente den kommande säsongen, vilket är väldigt bra för den nederländska klubben.

I övrigt i den sista kvalomgången noteras att båda Parisklubbarna fick tuffa lottningar. PSG ställs mot Manchester United, medan Paris FC lottades mot Wolfsburg. Noterbart också att norska Brann fick en fin lottning. Glasgow City är inget omöjligt motstånd, utan det skulle kunna bli norskt i gruppspelet i höst.

I övrigt i dag skall ju Spanien presentera sin trupp till Nations Leaguemötet med Sverige. Vi får se vad det är för nivå på den truppen. För tidigare i dag har nyheten läckt ut att världsmästarna fortsätter sin bojkott. Spelarna har fler krav på förbundet innan de vill representera Spanien igen.

Slutligen noteras att damallsvenskan bliivit ett par profiler fattigare det senaste dygnet. Rosengård tappar anfallarna Loreta Kullashi (lån) och Karin Lundin till italienska klubbar. Och så säljer Hammarby Kyra Cooney-Cross till Arsenal.

Bajen har därmed tappat både Cooney-Cross och Maika Hamano, två riktigt tunga tapp i guldstriden.

Peter Gerhardsson har just presenterat sin trupp till urpremiären av Nations League. Lite överraskande blev det hela fem förändringar jämfört med VM-truppen.

Jag trodde nog att Gerhardsson skulle ta ut de uttagbara VM-spelarna, vilket skulle innebär två eller tre ändringar. Det blev fem.

Det var ju självklart att Rebecka Blomqvist och nyopererade Fridolina Rolfö skulle behöva ersättas. Tyvärr kom ju det ganska väntade, men otroligt tråkiga beskedet att Blomqvist är korsbandsskadad, och därmed inte lär spela fotboll det närmaste året.

Det var väl inte heller helt oväntat att Caroline Seger skulle ställas utanför den här truppen. Däremot väntade jag mig kanske inte att Stina Lennartsson och Olivia Schough skulle stå utanför den här truppen. Lennartsson är med i U23 istället för att få speltid. I Schoughs fall handlar det om konkurrenssituationen, vilket kanske kom lite överraskande med Rolfö på skadelistan. Men det innebär väl att Lina Hurtig blir förstaval på vänsterkanten, med Anna Anvegård som alternativ.

Anvegård är alltså en av fem spelare som tillkommer jämfört med VM. Det känns väl rimligt att hon får chansen. De andra fyra är Amanda Nildén, Josefine Rybrink, Julia Zigiotti Olme och Rosa Kafaji.

I den kommande samlingen väntar som bekant matcher mot Spanien och Italien. Båda lagen har nya förbundskaptener, vilket gör att de inte är helt lättscoutade. Gerhardsson sa att man förväntar sig att det skall bli match nästa fredag, samt att man hört att den spanska truppen skall presenteras under fredagen.

Det blir förstås väldigt spännande att se vilka som ingår i den truppen.

Gårdagens tråkiga nyhet är ju att klassiska Mallbackens IF är i ekonomisk kris. På klubbens hemsida lanserar man satsningen ”En sista fajt”. Där berättar man att det behövs en miljon kronor för att hålla elitsatsningen igång.

Det är förstås mycket pengar för en liten klubb. Frågan är om folk och företag i de värmländska skogarna kan eller vill ställa upp med det stödet. Jag vet att flytten av Svenska rallyt har varit kostsam för klubben. Man fick årligen in sexsiffriga belopp på att hjälpa till som funktionärer.

Personligen hoppas jag förstås att det kan finnas en framtid för lilla Mallbacken. För även om jag bara varit där en gång så var det ett besök som satte positiva spår. Det fanns en charm och damfotbollsanda på Strandvallen som man inte stöter på i större städer.

Mallbacken har ju inte heller någon stor närliggande herrfotbollsklubb som kan gå in och ta över elitverksamheten. Så där finns ingen hjälp. I Göteborg ser jag däremot att mittenlaget i division 2, Göteborgs DFF till nästa år kan gå upp i Gais. Enligt GP är samgåendet klart till 99 procent.