Månadsarkiv: september 2023

Rubiales avgår, Blomqvist skadad – och spännande möte

Publicerad den av
4

Det hände grejer på söndagskvällen. Medan jag satt och tittade på US Openfinalen meddelade Luis Rubiales att han avgår som ordförande för det spanska fotbollsförbundet och som vice ordförande i Uefa.

Som jag uppfattat det meddelande han först sitt troligen framtvingade beslut i den här intervjun med Piers Morgan. Där säger Rubiales att han avgår för att inte skada tredje part. En sådan part skulle bland annat vara Spaniens ansökan om att arrangera herrarnas VM 2030 tillsammans med Portugal och Marocko.

Vi får se om det här innebär att de 81 spelare som sagt att de tänker bojkotta landslaget nu avbryter bojkotten, och det därmed blir match på Gamla Ullevi nästa fredag. Det känns väl troligt att det blir match. Samtidigt har man förstått att Rubiales och Jorge Vilda bara var frontfigurer, och att problemen på det spanska förbundet är betydligt mer djupgående än att lösas av att två personer byts ut.

Och det är nu som landslagsspelarna har som störst makt att påverka, just efter att man vunnit VM-guld. Så det känns långt ifrån uteslutet att det blir fler turer i den spanska såpan.

Men som sagt, det känns troligt att det blir match den 22 september. Och till den matchen har Peter Gerhardsson ett par problem att lösa. Ett han vetat om ett tag är ju förstås att Fridolina Rolfö är nyopererad, och således inte är tillgänglig.

Och under söndagen blev även Rebecka Blomqvist knäskadad. Det var i Wolfsburgs cupmatch mot Turbine Potsdam som högerknät vek sig för Blomqvist. Det såg tyvärr ut som att det kan vara en allvarlig skada, risken finns att Blomqvist redan har spelat klart den här säsongen.

Vi får förstås hoppas att jag är fel ute, och att Blomqvist snart är på planen igen. Men någon landskamp om elva dagar lär det inte bli.

Nu har ju inte Blomqvist varit Gerhardssons förstaval på forwardspositionen. Men hon gjorde ju nytta när hon kom in i VM. Bland annat var det ju hon som gjorde kvitteringsmålet mot just Spanien i semifinalen.

På onsdag presenterar Gerhardsson truppen till Spanienmatchen. Då får vi en indikation på hur han tänker kring avbräcken.

Den här veckan startar med ett spännande möte. Europeiska fotbollsförbundet Uefa har satt ihop en damfotbollsgrupp som skall diskutera viktiga frågor om sportens utveckling. I gruppen om 19 personer finns bland annat tre svenska representanter i Lotta Schelin, Jonas Eidevall och Magdalena Eriksson.

Det känns som en väldigt spännande grupp, med många namnkunniga profiler med åsikter. En fråga att lyfta är förstås införandet av en andra europeisk cupturnering. I vinter kommer alltså bland annat klubbar som Arsenal, Manchester City och Juventus att stå utanför gruppspelet i Champions League. Det känns som det är hög tid att skapa en turnering till.

Halkade Piteå bort från gulddiskussionen i dag?

Publicerad den av
6

Med sju omgångar kvar av damallsvenskan ligger Piteå på fjärde plats, sex poäng från serieledning. Tidigare i dag hade norrbottningarna chansen att minska det där avståndet till tre poäng.

Men redan i fjärde minuten halkade målvakten Samantha Murphy oturligt och serverade Kristianstad ett upplägg som Emmi Alanen utnyttjade. Självklart avgörs inte matcher i fjärde minuten. Men att hamna i tidigt underläge på bortaplan mot en hyfsat jämnstark motståndare är alltid tungt. Och att göra det på det sättet gör inte saken bättre.

Det spelades fyra matcher i damallsvenskan i dag, de hade avspark samtidigt vilket gjorde att jag hoppade mellan matcherna. Men mest kollade jag in de båda lagen som är med i guldstriden, alltså Piteå och Hammarby.

När det femte målet föll i matchen Kristianstad–Piteå var det fortsatt mållöst i de tre andra matcherna. KDFF var hela tiden före i målprotokollet, och vann till slut med 4–2. Även vid det fjärde målet halkade målvakt Murphy. Även om den halkningen orsakades av att hon missbedömde en långboll så undrar man ju vad hon hade för skor.

I de sju återstående omgångarna har Piteå fyra matcher mot lag på undre tabellhalvan. Man har också bortamatcher mot Linköping och Häcken. Piteå är i högsta grad med i striden om de tre Champions Leagueplatserna. Men de hade behövt vinna i dag för att på allvar ge sig in i guldkampen. Piteå har ju nämligen klart sämst målskillnad av de fyra topplagen, så i princip behöver man ta in sju poäng på Häcken.

Hammarby behöver bara ta in tre poäng. I dag vann Bajen derbyt mot Djurgården utan att imponera. Jag hörde att Jonna Andersson sa till Radiosporten att hon tyckte att laget gjorde en bra första halvlek.

Personligen tycker jag att Djurgården var bäst före paus. Tillskotten av Beata Kollmats och Therese Sessy Åsland har givit Djurgården ett lyft. För det är flera år sedan jag såg laget så bra som man var under de första 36 minuterna.

Faktum är att jag inte kan minnas att Hammarby hade en enda riktig målchans i den första halvleken. Ändå ledde man med 1–0. Målet var ett självmål från Matilda Plan, som misslyckades grovt med att rensa bort ett inlägg från Jonna Andersson.

I början av den andra halvleken hade ändå Bajen rätt bra kontroll på matchen. Men på slutet satte Djurgården in en ny offensiv. Och jag tycker nog att kryss hade varit det rimliga resultatet i derbyt. Men de 12 830 åskådarna fick alltså se en hemmaseger.

För Hammarby väntar en otroligt spännande höst. Närmast skall man möta Kalmar och Uppsala. Men sedan följer fyra högintressanta drabbningar:

  • Kristianstad, hemma
  • Rosengård, borta
  • Linköping, hemma
  • Häcken, hemma

Bajen har avgörandet i egna händer. I dag visade man inget guldspel. Eller. På något sätt är det ju ett guldspel att vinna även när man inte spelar på topp.

I övrigt i dag gick Vittsjö upp i topp i det skånska mästerskapet via 1–0-seger mot Växjö. Tabellfemman Vittsjö har nu fyra raka segrar – och avståndet upp till tredjeplatsen har sjunkit till sex poäng. Man skall även möta tre av de fyra lag som ligger före i tabellen. Medaljhoppet lever, även om oddsen inte är jättebra.

I botten gjorde Örebro 4–0 – alla mål i den andra halvleken – på Kalmar, vilket ger närkingarna lite andrum. Avståndet ner till Uppsala på kvalplatsen är nu fyra poäng.

Dålig dag för svenska spelare – bra dag för svenska lag

Publicerad den av
8

I dag har vi fått se två jätteskrällar i Champions League, där de båda svensklagen Arsenal och Juventus har slagits ut efter straffläggningar. De resultaten bör skapa glädje på Hisingen.

Inför veckans miniturneringar i Champions League-kvalet fanns det en minimal chans att Häcken skulle bli det femte och sista seedade laget när playoff-spelet lottas på fredag.

Förutsättningarna var enkla, varken Arsenal, Juventus eller Brøndby fick gå vidare till playoff. Personligen uppfattade jag chanserna att det skulle inträffa som så små att jag inte ens har sett det som en möjlighet.

Men nu är det verklighet. Först var det Eintracht Frankfurt som inför drygt 15000 hemmafans skickade ut Juventus ur Champions League. Ingen av de svenska spelarna fick starta för Juve. Men både Linda Sembrant och Paulina Nyström byttes in i förlängningen, och båda fick slå straffar.

Sembrant satte sin i grundomgången. Där hade Juventus matchbollar. Lineth Beerensteyn sköt för seger – men Frankfurts målvakt Stina Johannes räddade. I sjunde omgången blev Johannes matchhjälte genom sina andra straffräddning. Den gången var det Nyström som misslyckades med att göra mål.

Frankfurt var för övrigt så här nära att avgöra i förlängningen:

Några timmar senare var det dags för nästa skräll. Inför drygt 1000 åskådare i Linköping tog Paris FC ledningen mot Arsenal genom att göra två mål på drygt en minut i den andra halvleken. Fast min uppfattning är att Paris egentligen bara gjorde ett mål under ordinarie tid. För från de tv-bilder jag sett har jag väldigt svårt att tro att hela bollen var över linjen vid 1–0-målet.

Men domaren dömde mål, och minuten senare var det 2–0.

Arsenal reste sig. Alessia Russo reducerade och i sjätte tilläggsminuten nickade Jennifer Beattie in kvitteringen. Under förlängningen tog Paris återigen ledningen, men Russo pricksköt in kvitteringen med några minuter kvar att spela.

Jag skrev tidigare att jag uppfattade chanserna att både Juve och Arsenal skulle åka ut som minimala. Men det var innan jag såg Paris FC live.

Jag satt kvar i onsdags efter LFC–Arsenal och kikade på Paris seger mot ukrainska Kryvbas. Jag fick flytta fram några bänkrader på pressläktaren, för att Arsenals ledare satte sig på min plats.

Men jag noterade att Paris har flera riktigt snabba kontringsspelare i Julie Dufour, Mathilde Bourdieu och VM-spelaren Clara Mateo. Med tanke på att Arsenal hade det jobbigt med Linköpings kontringsspel kändes det som att Londonklubben kunde få det besvärligt med den franska ligatrean.

Att Arsenal bara haft några få träningspass ihop innan det här Champions Leaguekvalet förbättrade förstås inte för Jonas Eidevall och hans lag.

Arsenal var nära att gå till final i Champions League i våras. Nu tog det slut redan i den inledande kvalomgången. Utöver snabba anfallare hade nämligen Paris FC ett vapen till – utmärkta målvakten Chiamaka Nnadozie.

Jag hade med den nigerianska VM-målvakten i mitt allstarlag efter VM. Jag ser henne alltså som en av världens allra bästa målvakter, och jag var väldigt nyfiken på att se henne live i onsdags. Då gjorde hon en mindre bra insats, även om hon höll nollan.

Men i dag blev hon matchvinnare genom att rädda straffar från både Frida Maanum och Alessia Russo.

https://twitter.com/yabaleftonline/status/1700569192800382986

Det gjorde att Louna Ribadeira kunde rulla in Paris FC:s segermål.

Säsongen 2012/13 gick Juvisy till semifinal i Champions League. Sedan dess har den tidigare storklubben bytt skepnad, och gått upp i Paris FC. Men vissa saker är oförändrade. En av spelarna våre 2013 var nuvarande tränaren Sandrine Soubeyrand, en annan var dagens lagkapten Gaetane Thiney.

I kvartsfinal 2013 vann Juvisy mot Kopparbergs Göteborg FC. Om några veckor kan klubbarnas nya skepnader mötas i playoff.

Och plötsligt lever Häckens chanser att ta sig till Champions League. För genom att göteborgarna blir seedade är det inte längre omöjligt motstånd som väntar i playoff. Det är fortsatt svåra lag, men det är lag som det går att tävla mot.

I fredagens lottning kommer Häcken att tilldelas ett av följande motstånd:

  • Eintracht Frankfurt
  • Paris FC
  • FC Twente
  • Manchester United
  • Vålerenga

Mot tre av de här motståndarna slår Häcken ur underläge. Mot Twente känns det som 50/50, medan Hisingens stolthet får räknas som favorit om man lottas mot Vålerenga.

I dag har vi även fått veta vilka lag FC Rosengård kan ställas mot i sitt playoff. Här är de sju alternativen:

  • Ajax
  • Spartak Subotica
  • Vorskla Poltava
  • Apollon Ladies
  • Valur
  • Olympia Cluj
  • Brann

Här är Ajax den riktiga nitlotten. Där slår Rosengård ur underläge. Brann är näst sämsta lottningen, där känns det som 50/50. Övriga fem lag skall Rosengård bara vinna mot.

För Häcken är det förstås ett orosmoment att Elin Rubensson återigen kopplas till Arsenal. Jag förstår Londonklubbens intresse. Men man byggde förstås en trupp för att klara fyra turneringar. Nu kan man lugna sig lite – det blir ju bara tre…

För svenska utlandsproffs var det är en riktigt dålig dag. Vi har ju tre spelare vardera i Juventus och Arsenal. Även Levante med Emma Holmgren och Paok med Emelie Helmvall slogs ut.

Men i dagens bästa straffläggning blev det seger för ett svensklag. Norska Vålerenga hade Linn Vickius och Mimmi Löfwenius Veum i startelvan mot Celtic och Felicia Rogic byttes in.

Det slutade med straffar, där de 21 första gick i mål. Löfwenius slog norskornas fjärde straff, Vickius den sjunde och Rogic den elfte och sista. Den som missade sin straff var Celtics målvakt, den tidigare Djurgårdsspelaren Kelsey Daugherty.

Ytterligare två svenska vinnare var Johanna Renmark och Anna Oskarsson. Renmark byttes in när det norska mästarlaget Brann tog sig till playoff via seger mot Anderlecht. Oskarsson satt på bänken hela matchen när Glasgow City slog ut litauiska Gintra.

Och för klubbarna var det alltså en bra svensk dag. Att Häcken plötsligt har en chans att kvala in till Champions League var ju en fantastiskt bra nyhet. Och Linköping gjorde sitt jobb mot Kryvbas, vann med 3–0 och tog de rankingpoäng man kunde förvänta sig.

Linköping ser för övrigt bra ut. Även om det är svårt att jämföra matcher så har LFC visat bäst kvaliteter av de tre svenska Champions Leaguerepresentanterna när jag sett dem live i veckan.

Det känns som att Linköping just nu har störst tyngd i offensiven, och bäst kreativitet på mittfältet av de tre. Däremot har östgötarna sämst passningsfötter i backlinjen.

Innan jag sätter punkt för det här inlägget noterar jag att kaoset fortsätter i spansk damfotboll. Alla spelare strejkar från ligaspel den här och nästa vecka.

Och känslan är alltmer att det inte blir någon match i Nations League på Gamla Ullevi om två veckor. Tydligen har det spanska förbundet missat att inom deadline skicka ut en begäran till klubbarna om att släppa spelarna för Nations League. Det försvårar ytterligare för nya förbundskaptenen Montse Tomé att få ihop ett lag.

Mållöst för såväl Häcken som Rosengård efter VM

Publicerad den av
7

I dag blev det en sväng till Hisingen för matchen Häcken–Rosengård. Det innebär att jag på drygt två dagar har sett alla Sveriges tre representanter i Champions League.

Som jag tidigare berättat är ju Sverige i ett jobbigt läge i nationsdelen av Uefas klubbranking. Att damallsvenskan kommer att tappa den tredje platsen till 2025 känns i princip klart sedan Benfica tagit sig vidare till final i sin miniturnering och därmed redan ökat Portugals ranking med två poäng.

Nu gäller det för svensk del att fallet skall stanna på sjundeplatsen. För att klara det behöver nog Rosengård eller Häcken kvala in till gruppspelet. Eftersom Häcken kommer att få en hopplöst svår lottning står hoppet i första hand till Rosengård.

Nu är det ju i och för sig en månad till starten av andra kvalomgången. Men jag hade ändå lite Champions Leaguetankar när jag åkte mot Göteborg.

Inför säsongen tänkte man att Rosengårds besök på Bravida skulle vara en tidig seriefinal, eller i alla fall ett toppmöte. Men det handlade ju mer om om toppen mot övre mitten. Som jag ser det är är damallsvenskan i nuläget uppdelad i fyra olika stora klungor:

  1. Guldstriden. Där har Häcken kommandot, trots att dagens match slutade 0–0. Hisingens stolthet utmanas av tre lag: Linköping, Hammarby och uppstickaren Piteå.
  2. Skånska mästerskapet. Det är nu sju poäng mellan första- och andraklungan. Den här gruppen består av de tre skånska lagen – Rosengård, Vittsjö och Kristianstad. Trion fortfarande har en teoretisk chans att ta sig upp på åtråvärda topp tre. Men då krävs det nog full poäng i resten av matcherna.
  3. Nedflyttningsstriden. Dit räknar jag ännu så länge hela sex lag – Växjö, Norrköping, Djurgården, Örebro, Uppsala och BP. Åttan Växjö har hela 14 poäng upp till sjuan Kristianstad. Däremot är det bara åtta poäng ner till BP på nedflyttningsplats.
  4. IFK Kalmar. Tabelljumbon är så avhängd att laget får en egen rubrik här. Man kallar väl inte ett lag för en klunga. Men med sju poäng upp till nästjumbon, och en juniorbetonad trupp så är det orättvist mot de andra lagen att en nämnas ihop med Kalmar.

I första matchen efter VM lyckades Kalmar hålla nere förlustsiffrorna till 6–0. Jag såg i Norra Skåne att Vittsjötränaren Ulf Kristiansson var rejält kritisk till hur tabelljumbon tillåtits förändra sitt lag i sommar:

”Jag tycker det är märkligt att ingen annan reagerat på det. Här kommer de till spel med ett lag under våren och nu ett helt annat, och det kan påverka hela serien. Det enda förbundet gör att de bötfäller dem med 25 000 kronor och sen så tycker de att det är bra. De som får klä skott för det är spelarna ute på plan och det är inte rätt mot dem. Är det rätt att de ska åka Sverige runt i åtta matcher till och få storstryk.”

”Vi är sanningen å säga inte det lag som är effektivast på att göra mål och ändå gör vi sex i dag. Vore det inte mer rätt för de här spelarna att de får spela på sin rätta nivå? Det kommer bli som med Eskilstuna även om de här åker ur ändå, men förbundet verkar ju inte bry sig. Det blir svårt att ta ligan på allvar då.”

Jag förstår Kristianssons synpunkt. Samtidigt är det ju svårt för förbundet att stoppa en klubb från att vidtaga åtgärder för att rädda sin ekonomi.

Nu till kvällens match. Den slutade alltså mållös, vilket innebär att varken Häcken eller Rosengård har gjort mål efter det långa VM-uppehållet.

Precis som jag var Peter Gerhardsson på plats både i Linköping i onsdags och på Bravida i dag. Inför avspark hyllades Gerhardsson och de fem VM-spelare som fanns med i lagens båda startelvor.

Jag noterade att Rosengård inte hade med nigerianska VM-succén Halimatu Ayinde i dagens matchtrupp. Hon har tydligen åkt på en hjärnskakning under träning, men bör vara spelklar till nästa omgång. Jag såg också att Bea Sprung och Mia Persson klev upp på läktaren precis innan avspark.

Persson har någon känning i ryggen, medan Sprung var petad ur den 18 spelare stora matchtruppen.

I Häcken finns numera Hanna Wijk, Aivi Luik och Clarissa Larisey på skadelistan. På den listan finns sedan länge även Stine Larsen. Med både Larsen och Larisey skadade valde nye tränaren Mak Lind att spela med ett otroligt soännande anfallspar.

Som nia startade Felicia Schröder, och bakom henne som tia fanns Rosa Kafaji. Det var första starten i damallsvenskan för Schröder – som är född den 13 april 2007 och har fått sin fotbollsfostran i IFK Björkö.

När jag såg Häckens laguppställning slogs jag av tanken att Kafaji/Schröder skulle kunna vara landslagets anfallspar om fyra–fem år. Undra om Gerhardsson slogs av samma tanke?

Det var dock en annan forward som inledde bäst. Rosengårds japanska nyförvärv Mai Kadowaki visade direkt i matchupptakten att hon såväl är snabb, smart som bollskicklig. Hon löpte in bakom Elma Junttila Nelhage ett par gånger och oroade på så sätt Häckenförsvaret.

I och med att jag inleder med den spaningen kan man tro att det var Rosengård som tog tag i spelet från start. Det var det inte.

I uppställt anfall spelar mästarklubben numera 3–4–3. Men den här dagen ägnade man sig inte åt så mycket uppställt anfall. Tvärtom föll Rosengård längre bak än jag tror att jag sett dem göra någon tidigare gång. Man spelade 5–4–1 med fokus på försvar.

På presskonferensen efteråt sa assisterande tränare Joel Kjetselberg att Rosengård fokuserade på att försöka studsa tillbaka efter förlusten mot Piteå senast, och man gjorde det genom att försöka sätta ett bra försvarsspel. Han sa också att han tyckte att 0–0 var ett hyfsat rättvist resultat.

Det senare kan man helt klart diskutera. Mak Lind höll exempelvis inte med…

Noterbart för övrigt att Rosengård skickar fram Kjetselberg. I somras var man ju tvungna att återigen göra honom till assisterande tränare eftersom han inte har rätt utbildning, och istället sätta upp Ieva Cederström som huvudansvarig. Man fattade ju direkt att det var en papperskonstruktion. Och det fanns inget ikväll som tydde på att Cederström var ansvarig, och att Kjetselberg bara var assistent.

Häcken hade ett spännande spelsätt. I anfall låg man i princip i ett 2–3–5 där mittbackarna var tvåan, där trean bestod av Elin Rubensson, Filippa Curmark och Marika Bergman Lundin, och där man tryckte upp vänsterbacken Anna Sandberg högt, så högt att hon snarare var en ytterforward.

På en laguppställning var Katariina Kosola uppsatt som högerback, men Kosola var pigg ytterforward medan Rubensson föll ner på högerbacksplats i försvar.

Häckens problem var att 2–3–5-uppställningen ofta blev rätt statisk. För att riva upp hål i ett 5–4–1-försvar krävs rotationer och/eller rörelse och motrörelse. Jag satt rakt bakom Häckens bänke och noterade hur tränare Lind hela tiden försökte hjälpa spelarna att hitta rätt rörelsemönster. Men det gick alltså periodvis inte så bra.

Det blev trångt i mitten för spelskickliga lirare som Kafaji och Anna Anvegård. Och Häcken fick sällan bra adress på sina inlägg/inspel. Dock var det ju Häcken som ägde matchen. Och rimligen borde hemmalaget ha gjort något mål.

I den första halvleken hade Kafaji ett friläge och Schröder hade två fina chanser – ett närskott och ett friläge. Det syns på Schröder att hon bara är 16 år. Men det syns också att hon har stor talang. Friläget skaffade hon sig genom en högklassig mottagning med högern, och sedan avslutade hon med vänstern. Tyvärr för Häcken gick bollen utanför.

När hon skrev på för Häcken i vintras hade hon aldrig spelat seniorfotboll. I dag gjorde hon damallsvensk debut från start. Och i våras blev hon damallsvensk målskytt i sitt första inhopp – bara någon dag efter att hon fyllt 16.

Jag pratade med henne efter matchen i dag, och fick ett bra intryck – hon var glad, positiv och helt utan later.

Några minuter in i den andra halvleken tyckte jag att Schröder skulle ha haft en straff. Jag glömde att fråga henne om den situationen, och reprisvinkeln på tv var inget vidare.

Men klart är att jag inte tyckte att domaren Hanna Laajanen var redo för uppgiften. 25-åringen anses vara en av Sveriges största domartalanger. Men känslan från dagens match är att hon nog hade mått bra av att döma på lägre nivå några år till. För Laajanen var tyvärr sämst på planen.

Bäst var Rosengårds nya målvakt Eartha Cumings. Jag skulle säga att målvaktsspelet är ett avgörande skäl till att mästarklubben inte är med i guldstriden i år. Men nu har Rosengård fått en riktigt bra målvakt. Och det är förstås väldigt viktigt inför Champions League-kvalet.

Däremot behöver Rosengårds backlinje jobba på sin organisation. Det såg många gånger rätt spretigt ut. Och jag hörde hur Mia Persson flera gånger ropade ”Hitta linjen” från läktaren.

Det höll ju ändå fram till en vunnen poäng. Elin Rubensson hade ett stolpskott i fjärde övertidsminuten, men bollen ville inte in, och Häcken förlorade två pinnar. Det gör att Hammarby och Piteå har chansen att närma sig ytterligare. På söndag kväll kan båda bara vara tre poäng från förstaplatsen.

Nämnda Rubensson var fantastisk som sexa i VM. Jag tycker inte att Häcken fick ut max av sin storstjärna i den roll hon hade i dag. Tränare Lind menade att han valde den här rollen eftersom det är det bästa för laget. Och visst är Curmark och Bergman Lundin två duktiga damallsvenska sexor. Men Rubensson har ju visat att hon håller världsklass på den positionen.

Slutligen noteras att publiksiffran på 3 820 var rekord för Häcken i damallsvenskan. Samt att jag är långt ifrån säker på att jag sett det blivande guldlaget i dag. Tvärtom är känslan att guldstriden kan leva ändå in på målrakan.

Hedersam förlust för Linköping – svensk fyramålsskytt i Champions League

Publicerad den av
5

Med visst besvär vann Arsenal i dag mot Linköping med 3–0. LFC gjorde en väldigt bra insats, och hade Arsenal lite i gungning under en period i den andra halvleken.

Det var kul att se Linköping. Men hedersamma förluster ger inga poäng. Vi får hoppas att LFC vinner sin match på lördag, för svensk fotboll behöver de rankingpoängen.

Det blev alltså en liten utflykt till Östergötland i dag. När jag kom till stan på tidig eftermiddag kunde jag inte undgå att se att det var de röda Arsenaltröjorna som dominerade stadsbilden.

Innan jag grottar ner mig i den match jag sett noterar jag att vi fick en svensk fyramålsskytt. Emelie Helmvall slog till i minuterna 7, 21, 31 och 41 när hennes Paok från Thessaloniki krossade Racing Union från Luxemburg med 6–1. Paok ledde med 4–0 i paus, och Helmvall hade gjort alla fyra.

I en annan grupp gjorde Emma Holmgren tävlingsdebut för Levante. Hon gjorde det genom att hålla nollan i 4–0-segern mot isländska Stjarnan. För Holmgrens nya klubb väntar nu spännande gruppfinal mot nederländska Twente.

Och när Juventus vann med klara 6–0 mot Okzhetpes från Kazakstan var Amanda Nildén enda svenska spelare i startelvan. Linda Sembrant och Paulina Nyström byttes in med 24 respektive 17 minuter kvar. Juve skall spela en superintressant gruppfinal på lördag. Då väntar nämligen starka Eintracht Frankfurt.

Jag noterade också att Celtic vann med 1–0 mot Brøndby, ett resultat som ökar Sveriges chanser att få två lag i playoff även i framtiden.

Så till matchen i Linköping. Det var dramatik på arenan redan innan avspark. Eller. Det kanske inte var så mycket dramatik. Men brandlarmet gick i alla fall, och arenan fick utrymmas. Det gjorde att matchen försenades med en kvart.

När spelet väl kom igång hann den knappt börja förrän Arsenal fick straff. Spontant såg det inte ut som en bestraffningsbar hands. Men jag lyckades inte få igång arenans wi-fi och kunde inte se någon repris. Jag kanske ändrar uppfattning när jag sett situationen igen.

På något konstigt sätt var det kanske ändå bra för Linköping. Cajsa Andersson tog nämligen Kim Little:s straff, vilket gav hemmamålvakten massor av självförtroende. Hon var bäst på planen före paus.

Men många i LFC var bra. Japanskorna Yuka Momiki och Saori Takarada är otroligt duktiga bollspelare, Cathinka Tandberg är en stark powerforward och Stina Lennartsson har en fantastisk löpförmåga.

Det var mållöst efter 45 minuter. Det trots att det var en rätt rörig halvlek för hemmalaget. Efter en dryg kvart tvingades Nellie Karlsson kliva av med en känning i vaden. ”Det small till,” sa hon efteråt.

Taktiskt låg LFC i ett 5–3–2, som ofta såg ut som 5–2–1–2. Man stängde till centralt, och lät ofta Amanda Ilestedt ha bollen. Den svenska landslagsmittbacken hade sällan några bra uppspelsalternativ, utan Arsenal tvingades ofta ut på kanterna, eller in i trånga ytor.

Apropå ytor noterade jag under den första halvleken att nya LFC-tränaren Anders Jacobson jobbar över stora sådana. Han nöjde sig inte med sitt tekniska område, utan följde gärna fjärdedomaren längs linjen. Någon gång såg Jacobson ut att vara på väg ner på Arsenals bänk.

Det fanns mycket att titta på i matchen. En sak som jag hade lite fokus på i början var kampen mellan särboparet Frida Maanum och Emma Lennartsson. De hamnade i några dueller under den första halvleken. Men jag kan inte säga att det gick att kora någon segrare.

På läktarna vann dock de röda tröjorna. Det hade kommit Arsenalfans från England. Men framför allt var det svenska Gunnerssupportrar som hade tagit tåg eller bil till Östergötland.

Trots att det var mest röda supportrar bland de 7805 åskådarna var det LFC:s klack som hördes mest. Eller. Personligen hörde jag mest LFC-trion Delaney Baie Pridham, Amanda Rantanen och Johanna Alm. De satt till vänster om pressläktaren, levde sig in i matchen och manade högljutt på sina lagkamrater.

När jag ändå är inne på folk på läktarna så noterade jag även VM-spelare som Clare Polkinghorne, Kyra Cooney-Cross och Simone Boye Sørensen bland åskådarna.

Efter paus fick de alltså se tre Arsenalmål. Det första nickade Caitlin Foord in i öppet mål sedan Kim Little stått för ett fint förarbete. Det målet kom efter 52.15.

Drygt en minut senare hade Takarada ett superläge att kvittera. Arsenalmålvakten Manuela Zinsberger kunde dock nöjt konstatera att japanskans skott smet utanför.

Efter 63 minuter hade jag 9–2 i klara målchanser i Arsenalfavör, och det kändes som att LFC var rätt tröttkört. Det visade sig dock vara en felaktig känslan. För de 17 minuterna fram till den 80:e minuten skapade hemmalaget tre riktigt bra chanser.

Där kändes det plötsligt som att Arsenal var lite i gungning. Men tidigare LFC-spelaren Lina Hurtig fixade den engelska segern när hon nickade in 2–0-målet på en inläggsfrispark i 81:a minuten. Där gjorde annars utmärkta Cajsa Andersson ett misstag och kom ut helt fel. En stund senare blev även en annan tidigare LFC-spelare målskytt. Stina Blackstenius styrde nämligen in 3–0-målet.

Hurtig och Blackstenius byttes för övrigt in i 60:e minuten. Då fick de dagens två högsta jubel på arenan i Linköping.

Efteråt lyssnade jag lite på vad spelare och ledare hade att säga i den mixade zonen. Där noterades att Arsenalspelarna Katie McCabe och Amanda Ilestedt finns med bland de 30 kandidaterna till Ballon d’Or. Bland de 30 finns även Fridolina Rolfö.

En notering var också att Jonas Eidevall kallade den här typen av sammandrag för ”barncup”. Och visst kan man tycka att det är lite tveksamt att samla fyra lag för semifinal och final på det här sättet.

Vilda får gå – ersätts av doldis utan cheftränarmeriter

Publicerad den av
5

I dag har världsmästaren Jorge Vilda fått sparken från jobbet som spansk förbundskapten. Det var väl åtminstone ett år för sent. I längden funkar det inte med en ledare som inte har spelarnas förtroende.

Att Spanien tog VM-guld trots att man hade en förbundskapten som spelarna inte stod bakom är ju bragdartat. Frågan är vad förändringen är värd.

Spanien ersätter Vilda med orutinerade Montserrat ”Montse” Tomé, som var en av Vildas assistenter under VM. Ansedda spanska damfotbollsjournalisten Sandra S Riquelme skriver att bytet inte direkt är någon revolution. Utan att Tomé förväntas ha samma arbetssätt som Vilda.

Anmärkningsvärt är att Spanien nu väljer en förbundskapten som aldrig varit huvudansvarig tränare. Visst känns det väl lite konstigt?

Det är en del förbundskaptener som har lämnat eller förlorat sina jobb efter VM. I Danmark var det ju redan klart innan VM att man skulle byta Lars Søndergaard mot Andrée Jeglertz. Under och efter VM har sedan även USA, Filippinerna, Costa Rica, Italien, Irland och Brasilien bytt huvudansvarig innan det nu var Spaniens tur.

Gissningsvis är Zambia näst på tur. Deras förbundskapten Bruce Mwape utreds ju av Fifa för sexuella närmanden på spelare.

En av de som fått sparken är ju Pia Sundhage. Hennes ersättare i Brasilien heter Arthur Elias och har senast tränat Corinthians.

Även på spelarsidan har vi sett några avsked. En som avslutar sin karriär är amerikanska Julie Ertz. När hon lämnade beskedet blev åtminstone jag lite förvånad. Hon är bara 31 år, och jag trodde nog att hon med sina ledaregenskaper skulle spela en viktig roll för USA i ytterligare några år.

Rolfö, Björn – och Sverige i jobbigt läge i Champions League

Publicerad den av
12

Under onsdagen blir det europeisk cupfest i Linköping när LFC tar emot Arsenal, Paris FC och ukrainska Kryvbas. I oktober kommer det också att spelas Champions Leaguekval i Göteborg och Malmö.

Men det kan vara sista gången på ett tag som det går att se Champions Leaguefotboll på tre svenska orter samma år. Det beror delvis på att den damallsvenska trean inte är garanterad någon hemmamatch med det nuvarande upplägget. Men framför allt för att Sverige med största sannolikhet snart kommer att tappa en plats i Champions Leaguekvalet.

Klart är att vi har tre platser även i nästa turnering, den som inleds om ett år. Det innebär att de tre främsta i årets damallsvenska kvalar till Champions League nästa år.

Men i princip allt talar för att Sverige bara kommer att ha två platser i turneringen 2025/2026.

Orsaken är förstås de svenska lagens svaga prestationer i de senaste årens Champions Leaguespel. Just nu ligger Sverige sexa på Uefas klubbranking, och det är just de sex högst rankade länderna som har tre platser i Champions League. Vid en snabb anblick ser det ändå rätt bra ut.

Men granskar man rankingen lite mer noga inser man snabbt att Sveriges förutsättningar att ha kvar den tredje platsen även till den turnering som startar 2025 är usla. Rankingen bygger jpå resultat gjorda under en femårsperiod. Till turneringen 2025 räknas resultat gjorda i Champions League från och med säsongen 2019/2020 till och med den turnering som börjar i morgon.

Det är inget bra för svensk del. Turneringen 2018/19 gjorde Sverige bra resultat. Sedan dess har det varit mörker. När vi nu inte längre får tillgodoräkna oss den bra turneringen blir rankinglistan plötsligt ganska jobbig läsning. Kollar man bara de fyra senaste åren är vi nere på åttonde plats, passerade av både Portugal och Danmark. Och vi har Tjeckien och Österrike precis bakom.

Här är en tweet med en bild på utgångsläget inför årets säsong:

Inför avspark på arenan i Linköping är läget sådant att de svenska lagen måste prestera bättre än lagen från Portugal, Danmark, Tjeckien och Österrike i årets turnering för att Sverige även fortsatt skall få ha med tre lag i turneringen.

Och det känns tyvärr inte alls troligt. Portugals enda representant, Benfica, har ju de två senaste åren visat sig vara bättre än våra svenska lag. Och Benfica har en bra lottning i veckans miniturnering. Allt talar för att Benfica vinner tillräckligt många matcher för att lyfta Portugal från plats 17 till plats 6 på rankingen på två år.

Det är för övrigt ganska stor skillnad på att vara rankad på platserna sex, sju och åtta. Nämligen:

Plats 6: Tre lag, både ettan och tvåan går direkt in i playoff, medan trean spelar miniturnering.
Plats 7: Två lag, båda går direkt in i playoff.
Plats 8: Två lag, båda måste spela miniturnering.

Det är alltså viktigt för Sverige att inte släppa förbi några fler länder än Portugal. Men även de danska lagen Brøndby och Køge har bra chans att vinna matcher.

För svensk klubbfotboll gäller det således att våra svenska deltagare också samlar poäng i årets Europaspel. Det är bara att se till att vinna matcher, många matcher – annars kommer vi mest att få vara åskådare framöver.

På twitter publicerade Jared Burzynski en bedömning av de svenska chanserna. Han såg chansen att behålla den tredje platsen som mindre än en procent. Och chansen att två svenska lag går rakt in i playoff hösten 2025 bedömde han som kring 38 procent.

Det är väl bara att hoppas att Uefa kommer till insikten att det är dags att starta en andra cup på damsidan. Det skriver jag både för svensk del, och för att jag tycker att europeisk damfotboll är redo.

Och jag tycker att det är bättre med en andra turnering än utökning av Champions League. För jag tycker att det i nuläget bara finns ett tiotal lag på den högsta europeiska nivån. Därmed är 16 lag ännu så länge lagom på högsta nivån.

Men bakom topplagen finns ganska många lag på europeisk mellannivå. Och där hade en turnering med minst 16 lag suttit fint.

En andra turnering hade även gjort nationsrankingen rättvisare. Ju fler lag från varje land som deltar, desto mer korrekt ranking. Nu när länder bara har ett lag känns ligarankingen väldigt chansartad. Och lottningen får en orimligt stor effekt. Det känns ju exempelvis inte speciellt logiskt att Portugal får tre gånger så många rankingpoäng för Benficaseger mot Cliftonville som Sverige får om Linköping besegrar Arsenal. Men så är det.

I dag har det även kommit ett par nyheter som rör svenska VM-spelare. Den första var väldigt väntad. Redan flera veckor innan VM jag skrev ju här på bloggen att Fridolina Rolfö behöver operera sitt knä. Sedan bekräftade hennes mamma det i Aftonbladets VM-bilaga.

Nu bekräftar även Rolfö själv att hon skall opereras:

En annan svensk VM-spelare är Nathalie Björn. Enligt den här artikeln på Fotbollskanalen har Real Madrid gjort flera försök att köpa loss den passningsskickliga backen från Everton nu i sommar.

Björn har ett år kvar på kontratet, och enligt artikeln skulle en affär handla om stora summor. Så stora att Björn skulle bli den bäst betalda mittbacken i världen. Men nu börjar tiden bli knapp. Det spanska transferfönstret stänger i morgon, och som det ser ut nu verkar Everton stoppa affären.

Vardag med färre profiler – Hamano senast att lämna damallsvenskan

Publicerad den av
9

Då är man tillbaka i vardagen efter en konstrastrik vecka där jag gick från röda mattan i Monaco under torsdagen och fredagen till högt gräs och DM i orientering utanför Tranemo på söndagen.

Även damfotbollen är tillbaka i vardagen efter VM. I kväll avslutas damallsvenskans 18:e omgång. Noterbart hittills är att Piteå besegrade Rosengård, att det blev mållöst mellan Linköping och Häcken samt att Kif Örebro tog en blytung trea mot Norrköping.

Noterbart också att vår högsta serie blivit lite sämre under VM-uppehållet. Som vanligt under transflerfönstren har lagen tappat profiler, och ersatt med talanger.

Bland de som lämnat märks fem VM-spelare i Evelyne Viens, Jessika Cowart, Teagan Micah, Julie Blakstad och Erin Nayler.

Men det blir nog fler. När Hammarby vann mot Växjö var varken Maika Hamano eller Kyra Cooney-Cross. Båda kopplas hårt till Chelsea. Vad gäller den australiska mittfältaren handlar det om övergångsrykten. När det gäller Hamano tillhör hon ju redan Chelsea, och hon är i London.

Jag hör obekräftade uppgifter på att Hamano måste operera den axelskada hon ådrog sig under VM. Och att hon därför har återkallats till Chelsea, vilket bör betyda att den japanska bolltalangen gjort sin sista match i damallsvenskan.

Som ni ju säkert vet finns det även flyttrykten kring Elin Rubensson. De klubbar som det spekulerats mest kring är de båda svensktränade WSL-klubbarna Arsenal och Tottenham. I England stänger fönstret för damer den 14 september. Det vore verkligen ingen jätteskräll om både Rubensson och Cooney-Cross har gjort klart med WSL-klubbar innan dess.

För det är ju inte bara VM-spelare som lämnat damallsvenskan i sommar. Profilerna Evelyn Ijeh och Olga Ahtinen är också borta, samt tränarna Andrée Jeglertz och Robert Vilahamn.

De starkaste nytillskotten är på pappret Therese Sessy Åsland till Djurgården och Jenny Danielsson till Örebro.

Nu går vi in i en intressant vecka där Linköping skall möta Arsenal på onsdag och vi har prestigemötet Häcken–Rosengård på fredag. Alla de tre lag som skall kvala mot Champions League spelar alltså spännande matcher.

För LFC är det förstås kul att få besök av Arsenal. Men ur sportslig synvinkel känns chansen närmast obefintlig att LFC tar sig vidare till det hägrande gruppspelet.

Och man är ju lite orolig att 2023 skall vara ett år där svensk klubbfotboll kammar noll i Europa. För även Häcken kan ju räkna med supersvårt motstånd i kvalet. Hoppet står till ett Rosengård som ju ser oroväckande svagt ut den här säsongen.

Matchen på Bravida på fredag är sannolikt Malmöklubbens absolut sista chans att vara med i kampen om en Champions Leagueplats till nästa år. Men risken är att tåget redan har gått. Efter mötet med Häcken återstår sju omgångar. Och Rosengård kommer att vara fem till elva poäng bakom laget på tredjeplatsen.

I kväll kan för övrigt Rosengård passeras av två skånska konkurrenter i och med matcherna Kalmar–Vittsjö och Djurgården–Kristianstad. Mitt fokus kommer att ligga på matchen i Kalmar.

Det kan väl inte ha undgått någon att tabelljumbon i sommar har tappat nio utländska spelare samt talangen Svea Rehnberg. Man har ersatt med två danska spelare och åtta juniorer. I en träningsmatch för två veckor sedan föll man med 10–0 mot Nordsjælland. Vad blir det mot Vittsjö?

Jag noterar att lokaltidningen Barometern tror att Kalmars startelva kommer att se ut så här: Laura Worsøe (0) – Alva Hallengren (0), Vera Andersson (7), Fanny Nilsson (16), Amanda Persson (15) – Elin Hagström (1), Wilma Finnman (13), Sofia Olsson (11), Maja Landin (1) – Nova Karlsson (0), Silje Lang Stockmar (0). Siffran inom parentes är hur många matcher spelaren startat tidigare i årets damallsvenska.

Tillagt i efterhand:

I den här artikeln på Fotbollskanalen säger Hammarbys sportchef Johan Lager så här om Hamano:

”Hon är inte återkallad till Chelsea av sportsliga skäl.”

Och:

”Är hon spelbar kommer hon att spela för Hammarby i höst. Hon var inte redo i helgen och vi har gett spelare extra ledighet i vissa fall för att anpassa oss efter VM.”

Lång väntan på Aitanas svar på den givna frågan

Publicerad den av
5

I går stängde det svenska transferfönstret för den här sommaren. Och i kväll drar damallsvenskan igång igen på allvar efter VM.

För egen del får damallsvenskan vänta någon dag. Jag befinner mig långt hemifrån, och har inte haft speciellt bra koll på vad som hänt under silly seasons sista timmar. Men jag skall läsa ikapp när jag kommer hem. Och kanske att alla värvningar inte är redovisade ännu, utan att det kan dyka upp ytterligare något sent nytillskott.

Som ni vet är det jag som är Sveriges mediarepresentant i juryn för Uefas omröstningar och Europas bästa spelare och ledare. I år blev jag även inbjuden till prisutdelningen, som hölls i Monaco under torsdagskvällen i samband med lottningen av herrarnas Champions League.

Damfotbollen har alltså givit mig några dygn i värmen på den franska rivieran. Det var trevligt efter all kyla och regn den senaste tiden.

Som väntat var det Spaniens och Barcelonas Aitana Bonmati som prisades till bästa spelaren i Europa för säsongen 2022/2023. Hon var ju förstås en närmast självklar vinnare. Hon vann också en totalt förkrossande seger.

Aitana fick 308 poäng. De övriga tio kandidaterna fick tillsammans 363. Hela resultatlistan går att läsa här. Säsongen 2022/2023 var på alla sätt Aitanas. Hon har verkligen tagit ett storslam.

Inför prisceremonin i Monaco var den stora frågan om den glödheta frågan om den kyss som spanska förbundsbasen Luis Rubiales delade ut till Jennifer Hermoso under VM:s prisutdelning skulle tas upp. Att Uefa inte skulle göra det kändes självklart, även om Uefapresidenten Aleksander Ceferin tidigare på torsdagen hade uttalat sig för första gången om sin vän och vicepresident.

Ceferin kallade kyssen olämplig och sa att han var ledsen att en sådan händelse överskuggade Spaniens guldfirande.

Men kyssen togs även upp under ceremonin i Monaco. Först av Sarina Wiegman, som vann ledarpriset knappt före Jorge Vilda. Jag förstod på de engelska journalisterna att Wiegman hade berättat för det engelska förbundet att hon tänkte ta upp frågan.

När hon inte fick någon fråga som hon kände att hon kunde använda för att göra sitt utspel så bad hon om ordet. Först tackade hon de som hjälpt henne i England, sedan vände hon på allt, hyllade det spanska laget och tillägnade sitt pris till de färska världsmästarinnorna som presterat under svåra omständigheter i VM. Hon sa att det spanska laget både förtjänar att bli firat – och bli lyssnat på.

Wiegman visade verkligen att hon är värd det pris hon vann. Och hon drog ner applådåskor från publiken i Grimaldi Forum i Monaco. Senare pratade även Aitana Bonmati om att det finns mycket att förbättra i spanska damfotboll.

Efter prisutdelningen fick vi journalister som sitter i juryn chansen att ställa lite frågor till Europas bästa spelare på herr- respektive damsidan. Det var fem frågor per vinnare, och jag ställde den fråga till Aitana som alla hade väntat på: Hur känner du kring att ert historiska VM-guld blev överskuggad av en negative incident?

När Aitana förstod min fråga undrade hon om hon fick svara på spanska, för att hon ville inte att hennes svar skulle bli missförstått. Jag sa att hon självklart fick göra det. Samtidigt innebar det att jag inte förstod vad hon sa. Det fanns nämligen ingen tolk på plats. Jag hörde campion, mundial och trabajo. Men det dröjde 17 timmar innan jag fick en översättning. Aitanas svar var:

”Vi har haft ett väldigt framgångsrikt år, både med klubben och landslaget. Men sanningen är ju att folk inte pratar om vårt VM-guld, eller andra framgångar.
Det är skamligt. För vi har lagt ner mycket arbete för att nå våra drömmar. Men som jag sa på scenen tidigare så är det fortfarande mycket kvar att göra för att få till ett bättre samhälle. Så vi får kämpa vidare. Men jag tror att det här hände av en orsak, och jag hoppas att det här fungerar som ett prejudikat för framtiden.”

Innan jag sätter punkt för det här inlägget noterar jag att Jorge Vilda fick överraskande många poäng i omröstningen om årets ledare. Det var ganska mycket diskussioner om det i juryn under gårdagskvällen. Det visade sig att de i juryn som har fokus på damfotboll inte röstade på Vilda, medan en stor del av de som både jobbar med herr- och damfotboll gav poäng till den spanska förbundskaptenen.