Barcelona, Manchester City och St Pölten – där har ni Hammarbys tre motståndare i höstens gruppspel i Champions League.

Sportsligt var ju Barca den sämsta tänkbara motståndaren eftersom det på förhand var klart att de skulle komma i paket med ett av de mer svårslagna lagen från den andra seedningspotten. Det laget blev Manchester City.

Därmed får Hammarby fyra kul (?) matcher mot två namnkunniga storklubbar. Men det blir även ett dubbelmöte med överkomligt motstånd. För SKN Sankt Pölten är ett lag som Bajen bör kunna ta sex poäng mot.

Det österrikiska mästarlaget spelade gruppspel även förra säsongen. Då gjorde man två mål och tog en poäng i en grupp med Lyon, Slavia Prag och Brann. Den poängen bärgades via 0–0 hemma mot Slavia. Nu har man kvalat in via segrar mot azeriska Neftchi Baku, albanska Vllaznia och slovenska ZNK Mura. St Pöltens intressantaste spelare är 18-åriga Valentina Mädl, som gjorde två mål i U20-VM och som har gjort två mål i playoffspelet.

För den svenska rankingens del var det utmärkt att Bajen lottades mot ett lag man bör ha goda chanser mot. Vi går ju en match mot i första hand Norge om vilket land som skall ha tre platser i Champions League säsongen 2026/2027.

För norsk del fick Vålerenga en riktigt tuff lottning i form av Bayern München, Arsenal och Juventus. Där är utgångstipset att det norska mästarlaget kommer att kamma noll.

Hammarby spelar i grupp D och Vålerenga i grupp C. Övriga två grupper ser ut så här:

Grupp A: Lyon, Wolfsburg, Roma och Galatasaray.
Grupp B: Chelsea, Real Madrid, Twente och Celtic.

Uefa presenterar alla deltagande lag här.

Jonas Eidevall kan andas ut. Hans Arsenal är klart för gruppspel i Champions League. Häcken höll emot bra i tre halvlekar i playoffmötet. Men till slut kunde Londonklubben vinna klart med totalt 4–1.

Om Häcken hade marginalerna med sig på Bravida i förra veckan hade man definitivt marginalerna mot sig under kvällens retur i London.

Arsenals ledningsmål var slumpartat. Efter en brytning från Josefine Rybrink hamnade bollen framför Lia Wälti. Schweiziskan drog till direkt med vänsterfoten. Jennifer Falk räddade upp bollen i ribban, men returen gick via målvakten och i mål.

Också 2–0 var frukten av en hel del göteborgskt motflyt. Arsenal vann först två dueller på mittplan och kontrade fem mot tre. Emma Östlund såg ut att lösa situationen. Men hennes brytning gick rakt på Beth Mead. Bollen tog sedan en båge mot Häckens mål. Där var Stina Blackstenius i offsideposition, och utifrån vad jag vet om offsideregeln borde det lyfts en flagga. Men domarna hade en annan uppfattning och lät spelet löpa.

Hikaru Kitagawa hoppade in framför Blackstenius. Japanskans försök att nicka bort bollen blev inte bättre än att Mariona Caldentey fick fritt läge. Spanjorskans skott träffade Östlund och gick i en båge över Falk. Maximalt flyt för Arsenal och maximal otur för Häcken.

De båda målen gav Arsenal andrum redan in i pausvilan. Häcken och Tabby Tindell hade ett kanonläge att kvittera dubbelmötet direkt i början av den andra halvleken. Men när istället Beth Mead rätt ostört kunde göra 3–0 i den 49:e minuten var det i praktiken avgjort. På slutet gjorde även Frida Maanum 4–0.

Arsenal var jättefavorit inför, och kunde spela avslappnat under dubbelmötets fjärde halvlek. Men totalt sett måste jag nog ändå säga att Häcken gav bättre motstånd än jag hade förväntat mig på förhand.

För Häcken handlar hösten nu i första hand om att säkra den damallsvenska andraplatsen. Hammarby blir enda svenska lag i Champions Leagues gruppspel. Under fredagens lottning (13.00) hamnar Stockholmsklubben i lägsta lottningspotten vilket innebär att man riskerar att ställas inför riktigt tuffa motståndare.

Så här kommer potterna att se ut:

Pott 1: Barcelona, Bayern München, Lyon och Chelsea.
Pott 2: Wolfsburg, Arsenal, Manchester City och Real Madrid.
Pott 3: Juventus, St Pölten, Roma och Twente.
Pott 4: Vålerenga, Celtic, Hammarby och Galatasaray.

Drömlotterna för Bajen är ju i första hand Real Madrid och St Pölten, och i andra hand Twente. Övriga lag i de tre högsta seedningpotterna riskerar att vara alldeles för bra för vårt svenska mästarlag.

På tv-skärmen framför mig ser jag lagkapten Alice Carlsson stå med armarna rakt upp i luften. Hammarby IF skall spela gruppspel i Champions League.

Playoffmötet med Benfica såg ut att gå mot förlängning när Cathinka Tandberg gjorde det hon är bäst på. Hon rörde sig perfekt i offensivt straffområde och fick högerfoten på ett inspel från vänsterkanten. Klockan var uppe på 94.26 när det norska Linköpingsförvärvet sköt svenska mästarna vidare i Champions League.

Bajen vann dagens match med 2–0, och dubbelmötet med 3–2. Därmed finns det alltså minst ett svenskt lag i tombolan när gruppspelet lottas på fredag.

Det är självklart starkt att vända ett underläge på bortaplan. Bajen har all rätt att fira. De var det något bättre laget i dag. Men det var ingen stor skillnad. Ärligt talat var det en rätt dålig fotbollsmatch där Bajen var hypereffektivt när chanserna kom. Julie Blakstad smällde in 1–0 på Bajens första riktiga målchans. Och Tandbergs segermål var faktiskt Stockholmslagets enda målchans i den andra halvleken.

Och egentligen var det inte mycket till chans. När Emilie Joramo först bröt, och sedan kom runt på vänsterkanten, hade jag ingen känsla av att segermålet var på väg. Men Cathinka Tandberg är den där typen av forward som kan förvandla vatten till vin.

Inte heller Benfica skapade speciellt mycket. Den andra halvleken var liksom ett enda stort ställningskrig där en jättemiss från Anna Tamminen länge var enda målchansen.

Bajen behöver sannolikt lyfta sig flera klasser om man skall ta några poäng i gruppspelet. Men det blir en senare fråga. Nu får man fortsätta fira med sina nedresta, högljudda supportrar.

Under torsdagen skall Häcken försöka göra Bajen sällskap till gruppspelet, och fullborda en trevlig svensk dubbelskräll. Jag hade ju Benfica som favoriter till 70–30 i dubbelmötet med Bajen. Hammarby presterade ungefär som förväntat. Däremot var den portugisiska toppklubben klart sämre än jag förväntat mig.

För svensk del var den här segern väldigt viktig. Tidigare i dag har Vålerenga, med Tove Enblom i målet och Linn Vickius som inhoppare, tagit sig till gruppspel, vilket gör att Norge kan passera Sverige på Uefas klubblagsranking. I övrigt har Wolfsburg som väntat kvalat in. Och så har vi fått en jätteskräll när turkiska Galatasaray slog ut Slavia Prag efter förlängning.

Galatasaray hade tredje lägst ranking av alla de lag som kvalat mot Champions League. Nu skall alltså Istanbulklubben spela gruppspel i UWCL.

I och med dagens matcher vet vi vilka åtta av de 16 lagen i gruppspelet blir. Barcelona, Lyon, Bayern München och Chelsea var direktkvalificerade. Nu har de alltså fått sällskap av Wolfsburg, Vålerenga, Hammarby och Galatasaray.

Sedan det senaste inlägget här på bloggen har vi även fått nya världsmästare på U20-nivån. Det blev Nordkorea som vann finalen mot Japan med 1–0. Inför finalen lyfte jag den 19-åriga mittfältaren Kim Song-Gyong och den 17-åriga måltjuven Choe Il-Son. Det finns anledning att nämna de namnen igen.

Song-Gyong var lysande i finalen, där hon gick ner i backlinjen och fördelade bollar. Men Il-Son var ännu bättre. Hon hade flera riktigt vassa individuella aktioner, en av dem avgjorde finalen och ledde till att den nordkoreanska anfallstalangen vann hela VM:s skytteliga.

Nordkorea är ju som bekant inte som något annat land. Tyvärr är chansen väldigt liten att vi kommer att få se de här talangerna i de stora internationella ligorna i framtiden. Tråkigt, för det hade varit intressant att följa dem.

I vår inhemska liga har tyvärr fotbollen hamnat i skuggan de senaste veckorna. I stället har rubrikerna handlat om hot, först mot en, sedan mot flera och numera mot alla spelare. Det verkar både vara offentliga hot som alla kan ta del av i sociala medier och personliga hot som bland annat levererats via sms.

Självklart är det här både otroligt tråkigt och allvarligt. Samtidigt är det rätt svårt att veta hur vi i media skall förhålla oss till de här hoten. Hur mycket uppmärksamhet skall det här eländet få? Vi får verkligen hoppas att polisen löser det här och gör att spelare och klubbar så snart som möjligt kan lägga allt fokus på fotboll igen.

Johanna Rytting Kaneryd gjorde enda matchens enda mål när Chelsea vann kvällens seriepremiär i WSL mot Aston Villa.

Målet var en fin prestation av Kaneryd där hon först gjorde sin patenterade Cruyffvändning med högerfoten och sedan snyggt placerade in bollen i bortre hörnet med vänstern.

Det var förstås en skön seger för mästarlaget Chelsea. Som vanligt är det Chelsea som får förhandstipsen med Arsenal och Manchester City som första utmanare.

Chelsea var tydligen det bättre laget före paus i premiären. Jag såg den andra halvleken. Och där imponerades jag mer av Aston Villa. Birminghamklubben var ytterst nära att få med sig en poäng. I slutminuterna gjorde Hannah Hampton ett par riktigt vassa räddningar. Bland annat tippade hon på övertid en nick från Sabrina D’Angelo via ribban.

Det är alltså Hampton som även har nya tränaren Sonia Bompastors förtroende som förstamålvakt. Zecira Musovic får fortsatt utgå från bänken. Samma sak gäller för Nathalie Björn, som byttes in i 94:e minuten.

Aston Villa har några spelare som blivit över i Chelsea och Arsenal i sin trupp. Som D’Angelo, Noelle Maritz och Jordan Nobbs. Och utifrån kvällens insats borde de rödblå kunna sno till sig en och annan poäng från topplagen.

På förhand är det söndagens match mellan Arsenal och Manchester City som är premiäromgångens mest omtalade. I bloggens kommentarsfält har signaturen Svenneberka till och med kallat den matchen för ”en tidig seriefinal”.

Och rent teoretiskt är ju alla matcher i en series första omgång väldigt tidiga seriefinaler. Men även om jag drog rubrik på att även kvällens match var en tidig seriefinal så tänker jag att det åtminstone bör gå några omgångar innan man ger en match aktuellt epitet.

Fridolina Rolfö gjorde alla tre målen när Linköping slog Liverpool inför 1310 åskådare på Linköping Arena den 16 oktober 2014.

Sedan dess har hade svenska lag ställts mot engelska i Champions League i nio raka matcher utan seger. Fram till i går då Jennifer Falk spikade igen och Anna Anvegård visade vinterns superform och var hjärnan bakom Häckens vassa kontringsspel.

För att sätta göteborgarnas prestation i ett sammanhang tog jag fram den här listan över alla svensk-engelska möten i UWCL de senaste tio åren:

2024: Häcken–Arsenal 1–0
2023: Häcken–Chelsea 1–3
2023: Chelsea–Häcken 0–0
2023: Linköping–Arsenal 0–3
2020: Manchester City–Göteborg FC 3–0
2020: Göteborg FC–Manchester City 1–2
2018: Linköping–Manchester City 3–5
2018: Manchester City–Linköping 2–0
2017: Rosengård–Chelsea 0–1
2017: Chelsea–Rosengård 3–0
2014: Linköping–Liverpool 3–0
2014: Liverpool–Linköping 2–1

Totalt är alltså det svenska facitet två segrar, ett kryss och nio förluster. Och den förra segern kom i en helt annan damfotbollsvärld. Självklart skall Häcken njuta i dag, och kanske i morgon. Sedan får laget ladda för en ny bragd. För det krävs ju en sådan även i London.

Falk måste återigen spika igen, försvaret måste göra en prickfri insats, Johanna Fossdalsa måste vara lika bra på att hålla i bollen, Anvegård lika briljant och kontringarna lika vassa.

För att hitta en svensk seger på engelsk mark måste vi backa ända till den 15 april 2005 då Victoria Sandell (då Svensson) gjorde enda målet när Djurgården slog Arsenal med 1–0 i den avgörande semifinalen. Det är alltså cirka 19,5 år sedan vi såg en svensk seger på engelsk mark.

Men det räcker ju med kryss för Häcken. Sådana har vi noterat fyra sedan den där historiska segern. Det handlar om Umeå i finalen mot Arsenal 2007, Linköping mot Arsenal 2010/11, Tyresö mot Birmingham 2013/14 och så Häcken i gruppspelet mot Chelsea i fjol.

Faktum är att även under den tid där svensk damfotboll var klasser bättre än den engelska hade våra klubblag svår att vinna på engelsk mark. Och det har inte blivit lättare nu.

Trots underläge bör Hammarby ha större chans att ta sig till gruppspelet. Men det blir förstås inte lätt heller för stockholmarna. Klart är att Häcken har lärt sig att spela i europeiska cuper. Man agerar rejält. Jag såg inte Hammarbys match, men har ju sett Benficas kvittering. Och den typen av halvdana passningar som Eva Nyström står för i den situationen blir man oftast stenhårt straffad för internationellt.

Apropå internationellt så har jag sett ganska mycket av det pågående världsmästerskapet för U20-landslag. Där har Japan och Nordkorea imponerat enormt från början, och det känns rimligt att det är just de båda finallagen från vårens asiatiska U20-mästerskap som också möts i VM-finalen.

I nattens semifinal körde Nordkorea över USA. Det blev bara 1–0, men det var verkligen stor klasskillnad. Jag såg första halvleken och där var det spel mot ett mål. Bland annat hade Nordkorea 10–0 i hörnor. Det ser ut som att matchbilden jämnades ut något efter paus.

Men totalt sett över turneringen känns det högst rimligt att Nordkorea skall spela final. Laget är väldigt bra. Framför allt har jag imponerats av den 19-åriga mittfältaren Kim Song-Gyong som har bra blick för spelet, och som levererar vassa distansskott med både höger och vänster fot.

Men även den 17-åriga måltjuven Choe Il-Son har visat hög kvalitet. Hon har i år vunnit både det asiatiska 17-års- och 20-årsmästerskapet. Hon kom tvåa i skytteligan i U17-mästerskapet och delar nu ledningen i U20-VM:s skytteliga med sina fem mål.

För USA blir det alltså bronsmatch. Amerikanskorna nådde medaljmatcherna genom en makalös återkomst i kvartsfinalen mot Tyskland. Där ledde tyskorna med 2–0 efter 97 minuter. Det hade aviserats åtta minuters tilläggstid. Jordynn Dudley reducerade efter 97.06 och efter 98.33 skickade lagkapten Allyson Sentnor in en boll som via tysk försvarare ledde till förlängning. En stund senare vann USA efter straffläggning.

Det är åtta år sedan USA senast nådde medaljmatcher på U20-nivå. Och senaste medaljen var guldet 2012. Sedan dess har mycket hänt i amerikansk damfotboll.

På den tiden bestod de amerikanska U20-landslagen i princip uteslutande av spelare från college eller highschool. I år har USA åtta spelare i truppen som redan är professionella.

Kollar man på länderna som är framme i medaljmatcherna så är det däremot ingen förändring. Alla fyra är vana semifinalister på U20-nivån. Japan och Nederländerna var i semifinal senast. Då spelade de i varsin match, i natt möttes de.

Personligen är jag lite förvånad att just Nederländerna blir bästa europeiska lag. För jag tycker att spelmässigt har åtminstone Spanien och Tyskland sett bättre ut. Känslan är väl att de orangeklädda kommer att sluta som fyra, precis som för två år sedan.

För Japan blir det final för tredje gången i rad. Man tog guldet 2018 och förlorade mot Spanien för två år sedan. Nu väntar en superspännande final mot Nordkorea. Det är två lag som liknar varandra rätt mycket, och även japanskorna har imponerat stort trots att den största stjärnan (Momoko Tanikawa) är i Malmö, och inte på VM.

När jag har kollat in det japanska laget har jag kollat extra på Djurgårdens Shinomi Koyama. Och jag har imponerats. Hon har en stor roll på mittfältet, och har löst den på ett lysande sätt. 19-åringen är också den utespelare som har fått allra mest speltid i det japanska laget med 526 minuter. Hammarbys nyförvärv Suzu Amano har mest agerat inhoppare, och är uppe i 100 spelminuter.

Jag hade ju en liten lucka utan blogginlägg. Under den perioden tog Alingsås IF Fotboll ett stort steg mot damallsvenskan genom att vinna med 3–1 borta mot Umeå IK. Resultatet gör att det mesta talar för att Alingsås och Malmö FF kommer att ta de båda damallsvenska platserna.

Sju omgångar återstår, och för Umeå är nu luckan upp till MFF sju poäng och till Alingsås är avståndet nu åtta poäng. UIK:s enda chans är att gå rent, samtidigt som något av de båda topplagen vacklar.

Den kommande helgens hetaste match i svensk damfotboll skulle kunna vara det damallsvenska Stockholmsderbyt mellan AIK och BP på söndag. Men jag lägger nog ändå min röst på lördagens tidiga seriefinal i söderettan mellan Eskilsminne IF och IFK Göteborg. Det är en match som kan bli helt avgörande för vilket lag som går upp i elitettan.

Efter en svag vår har Blåvitt fått riktig fast på spelet, och man har gått rent i serien efter sommaruppehållet. Mycket talar alltså för Göteborgsseger på lördag. Men Eskilsminnes tränare Pierre Persson har en vana av att föra upp sina lag en nivå. Så osvuret känns bäst.

Slutligen kan ni här se Hanna Bennison:s mål från Juventus 3–1-seger mot PSG i kvalet mot Champions League:

Först var Clarissa Larisey fri. Men hon satte bollen i utsidan av målet. När Tabby Tindell fick chansen däremot – då gjorde Häcken mål.

Arsenal hade massor av 100-procentiga målchanser. Men stoppades av en storspelande Jennifer Falk – och av ribban.

Häcken leder därmed dubbelmötet med Arsenal med 1–0 i halvtid. Det kan bli en kul retur på Meadow Park i Borehamwood nästa torsdag. För nu är det stenhård press på Jonas Eidevall och hans lag. De får liksom inte bara missa gruppspelet i år också.

Jag såg delar av den andra halvleken från Bravida Arena. Och Häcken hade förstås massor av tur som vann den här matchen. Arsenal borde ju ha gjort ett par mål. Däremot har jag inte sett en enda sekund från Bajens möte med Benfica.

Men jag har noterat att storklubben från Lissabon leder med 2–1 inför hemmamatchen. Ett jobbigt läge, men inte hopplöst läge för stockholmarna.

Ett annat spännande resultat från i dag är Juventus–PSG 3–1. Där gjorde Hanna Bennison det 3–1-mål som skapar en intressant uppförsbacke för den franska storklubben inför hemmamatchen.

I övrigt har Manchester City i princip säkrat sin plats i gruppspelet via 5–0-seger borta mot Paris FC. Två matcher pågår ännu. Wolfsburg har drömläge via 4–0-ledning borta mot Fiorentina i början av den andra halvleken. Sedan leder Vålerenga med 2–1 i Bryssel mot Anderlecht med 20 minuter kvar. Det är ett resultat som ger Osloklubben bra utgångsläge inför nästa veckas hemmamatch.

Klockan 19.00 smäller det för både Häcken och Hammarby. Hemmamatcherna mot Arsenal respektive Benfica är förstås viktiga för klubbarna. Men de är även viktiga för svensk damfotboll.

Utöver Häckens starka insats i vintras har de svenska lagen som bekant gjort svaga insatser i Europaspelet de senaste åren. Följden har blivit att vi fallit plats för plats på nationsrankingen för klubblag.

Nu är Sverige nere på sjunde plats, och risken finns att Norge passerar och petar ner oss till åttondeplatsen. Noterbart är att det är stor skillnad på att vara sexa, sjua och åtta.

Inför nästa år ändras upplägget för damernas europeiska cupspel. Då får mästarlagen från de sex högst rankade länderna direktplatser till Champions Leagues ligaspel. Land nummer sju har tre platser i kvalet, medan land nummer 8–13 har två kvalplatser till Champions League. Ligatreorna i länderna på plats 8–13 går in i den nya cupturneringen. Listan på hur upplägget ser ut finns här.

Hur nära det är att Norge passerar oss går att läsa här.

Båda kvällens svenskmatcher sänds av Aftonbladet. Tidigare i dag har Twente tagit ett stort steg mot gruppspel genom 4–1-seger borta mot Osijek. Och Roma har vunnit med 3–1 hemma mot schweiziska Servette. Noterbart att Servettes mål gjordes av svenska Cassandra Korhonen.

Inlägget uppdaterat med att Bajen börjar hemma.

Dagens lottning av Champions Leagues playoffomgång var inget rolig ut svensk synvinkel. Våra lag fick nästan sämsta möjliga lottning.

Det började med att Hammarby drogs mot Benfica. Det portugisiska mästarlaget var det högst rankade laget i Champions Path, och jämte Roma den klart svåraste motståndaren. Benfica har ju imponerat i Champions League de senaste åren. I våras gick de till kvartsfinal, där de åkte ut mot Lyon. På hemmaplan sopade Benfica rent förra säsongen, man vann alla de fyra titlar som går att vinna.

Det som talar för Bajen är att Benfica inte är i säsong. Men annars talar egentligen allt för storklubben från Lissabon. Benfica har ju faktiskt numera stor vana vid svenskt motstånd. I de tre senaste upplagorna av Champions League har man ställts mot svenska lag i gruppspelet.

Säsongen 2021/22 blev det en vinst och en förlust mot Häcken. Säsongen efter vann Benfica båda matcherna mot Rosengård. Och i vintras blev det en seger och ett kryss mot Malmöklubben. På sex möten med svenska lag har alltså Benfica fyra segrar, ett kryss och bara en förlust.

Jag har inte blivit imponerad av det jag sett av Bajen i sommar. Spontant på Twitter satte jag 80–20 i portugisisk favör. Med lite eftertanke ger jag ändå Hammarby lite större chans. Men jag ser det ändå som 70–30 för Benfica.

Att Häcken skulle få en svår lottning visste vi ju redan. Det blev svensklaget Arsenal, som ju nyligen köpt Rosa Kafaji från just Häcken. I det dubbelmötet sätter jag 80–20 till Londonlaget.

Och tyvärr känns det som uppenbar risk att det inte blir något svenskt deltagande i den sista upplagan av Champions Leagues gruppspel. Nästa år byter ju cupen till det så kallade ligaformat som herrarnas turneringar har från och med i år. Till nästa år införs även en livlina för de lag som åker ur UWCL på ett tidigt stadium genom att Uefa även inför en andra klubbturnering där det kommer att vara rent cupformat.

Det är för övrigt onsdagar som gäller för playoffspelet. Häcken börjar hemma på Bravida Arena nästa onsdag, den 18 september. Returen spelas en vecka senare i London. För Hammarby var det först tvärtom, de lottades att börja på bortaplan i Lissabon. Men då hade det blivit hemmamatch på Grimsta den 25 september.

Bajen frågade Uefa om de inte kunde få ändra upplägget, och börja hemma på Tele2 den 18 september. Och så blir det. Vid lunchtid på tisdagen gick Hammarby ut med att man börjar hemma på Tele2. Undra vad man kan få för publiksiffra på den matchen?

I förra inlägget konstaterade jag att det tyvärr inte finns så mycket spänning kvar i damallsvenskan. Men i dag har jag varit i Göteborg och sett två lag som står inför intressanta matcher i höst, Häcken och AIK.

Häcken har jag sett flera gånger tidigare i år. Men vårens Häcken finns inte kvar, det här var ett helt annat lag. I startelvan fanns nyförvärven Hikaru Kitagawa, Tabby Tindell och Paulina Nyström samt Anna Anvgård, som ju missade nästan hela den damallsvenska våren. Och in kom nyförvärven Alva Selerud och Emma Östlund. Så det fanns mycket att kolla på i Göteborgslaget.

AIK har jag inte sett på ett par år, så där fanns det också mycket att kolla in. För AIK handlar ju hösten om kamp för det damallsvenska kontraktet.

Dock tyckte jag inte att det gick att se att dagens AIK kämpar. Redan från start förvånades jag över hur dåligt gästerna försvarade sig, hur lite offervilja spelarna visade upp. Det fanns hela tiden massor av ytor för Häcken att anfalla på. Min känsla från start var att flera AIK:are fokuserade mer på att vara redo för kontring än på att stoppa Häcken.

Fast jag borde kanske inte vara förvånad. För det kollar man den damallsvenska tabellen är det lätt att se skillnaden mellan de båda lagen som slåss kring nedflyttningsstrecket. Kif Örebro har målskillnaden 13–26 medan AIK har 20–43.

Närkingarna prioriterar defensiven, och har släppt in färre mål än bättre placerade lag som Linköping, Växjö och BP. Däremot är Kif näst sämst på att göra mål. AIK är klart bättre i offensiven. Deras 20 fullträffar är fler än Piteå, Vittsjö, BP och Växjö. Men det räcker inte att göra fler än ett mål per match om man samtidigt läcker som ett såll bakåt.

Glädjande för AIK är att nya målvakten Jada Whyman såg vass ut. Spontant förvånades jag över hur liten hon är. Och visst kom hon fel på den hörna som Pau Nyström nickade in till 1–0. Men Whyman räddade en straff, och kändes i övrigt trygg och säker.

Nu är det ju inte mot Häcken som AIK förväntas ta de poäng som krävs för nytt kontrakt. Men hade jag varit gnagare skulle jag ha varit bekymrad över hur mycket av fokus som ser ut ligga på anfallsspel, och hur lite som ligger på försvar. Exempelvis upplevde jag inte att AIK hade någon riktig sexa som håller rent framför den egna backlinjen.

För Häcken handlar den damallsvenska hösten om att försöka ta andraplatsen. Jag tror att den även nästa år innebär en direktplats till playoff mot Champions League. Men jag är inte säker, för som ni kanske kommer ihåg ändras ju upplägget för Europaspelet nästa år. Då blir det två turneringar – upplägget presenteras här. Som jag uppfattat det kommer alla tre svenska lag att få börja i Champions League. Men jag är inte säker.

Utöver att slåss om andraplatsen skall ju både Hammarby och Häcken kvala mot årets Champions League. Lottningen görs på måndag, och det står nu klart att göteborgarna kommer att få möta ett av:

• PSG
• Wolfsburg
• Arsenal
• Real Madrid
• Manchester City

Här finns det ingen drömlottning. Men Häcken vann ju båda matcherna mot Real Madrid i vinterns turnering, så bästa lottningen är nog ändå den kungliga klubben från spanska huvudstaden.

För Hammarby blir det playoff mot något av de här lagen:

• Benfica
• Slavia Prag
• St Pölten
• Roma
• Twente
• Vålerenga
• Vorskla Poltava

Här är Benfica och Roma de riktiga nitlotterna. Däremot skulle St Pölten och Vorskla Poltava vara riktiga drömlotter för Bajen. Övriga tre lag är okej lotter.

Vad såg jag då av Häcken i dag? Den spontana reaktionen är att den japanska vänsterbacken Hikaru Kitagawa är ett fynd. Hennes inlägg och inspel höll hög klass. Och de lär bli ännu bättre när hon lär sig hur lagkompisarna vill ha bollen.

Även Paulina Nyström såg vass ut. Henne har jag med spänning följt ända sedan jag såg henne i elitettan på midsommardagen 2016. Hon har kvar sin spelskicklighet, men har även skaffat sig en imponerande fysik. Inte minst är hon stark i luftrummet. Men henne som nia kan Häcken spela på ett lite annorlunda sätt än de kan med Felicia Schröder eller Clarissa Larisey.

Noterbart också att Hannah Wijk och Tabby Tindell stundtals hade lekstuga på sin kant. Trots att KDFF-förvärvet bara gjorde sin fjärde match i Häckentröjan kändes högerduon redan väldigt samspelt.

I övrigt i dag har IFK Norrköping vunnit mot Växjö med 1–0. Och så har Linköping vunnit en match i höst. Man besegrade First Vienna med förkrossande 8–0 i Champions Leaguekvalet. Irene Dirdal, som jag tyckte var LFC:s bästa spelare i onsdags, gjorde tre av målen.

Men som jag skrev i onsdags så är det ju synd om First Vienna. Laget spelar alltså Champions Leaguekval utan sju av sina bästa spelare. För Wienklubben har alltså med sju stycken spelare i Österrikes lag i U20-VM i Colombia.

Det är en turnering som nu är framme i den tredje och sista gruppspelsomgången. Det ser ut som att alla de fem europeiska lagen kommer att gå vidare till åttondelsfinal.

För första gången är 24 lag med i U20-VM. Fördelningen av platser är som vanligt katastrofal. Exempelvis har Oceanien fått två platser. En av de platserna gick till Fiji som åkte på turneringens tre största förluster genom tiderna. 0–9, 0–9 och 0–10 var lagets extremt svaga facit.

För svensk del har vi med en svensk i turneringen. Det är Kristianstads svensk-tyska mittfältare Mathilde Janzen som ju har spelat i Tysklands olika ungdomslandslag, och som i skrivande stund sitter på bänken när laget möter Sydkorea.

Från damallsvenskan kommer även två spelare i det starka japanska laget. Japan har valt att låta Rosengårds Momoko Tanikawa stå över det här mästerskapet. Däremot har Djurgårdens Shinomi Koyama en plats i startelvan, medan Hammarbys Suzu Amano har sett de två första gruppmatcherna från bänken.

Kollar vi affischnamn i årets upplaga av U20-VM är ju hemmalagets Linda Caicedo förstås turneringens storstjärna. 19-åringen som håller till i Real Madrid var ju även affischnamn för Colombia i OS.

Andra OS-spelare som även är med i U20-VM är Kanadas Olivia Smith, Nya Zeelands Millie Clegg och Brasiliens Priscila Silva. Den sistnämnda går oftast under namnet Priscila och fick göra ett 30 minuter långt inhopp i OS-finalen.

I övrigt vimlar det av talang i det spanska laget, som anförs av Chelseas Julia Bartel. Hos Tyskland är Bayern Münchens Alara Sehitler en spännande talang. Hon har ju dessutom ett högst anmärkningsvärt namn. Ett namn som jag inte trodde det gick att ha i Tyskland.

Innan jag sätter punkt så kan det vara värt att nämna att U20-VM alltså sänds på Fifa+. Det är gratis, men man behöver registrera sig. Det är även värt att nämna att man testar en ny variant av VAR i turneringen. Man har inte vanligt VAR, men lagen kan utmana två domslut vardera, och då tvinga domaren att gå fram till bildskärmen och eventuellt ompröva sitt beslut.

En av damfotbollens allra största under de senaste 15 åren lägger av. För mindre än en timme sedan meddelade Alex Morgan att hon har en match kvar som professionell fotbollsspelare. Klockan 02.00 natten mot måndag gör hon sin avskedsföreställning när hennes San Diego Wave tar emot North Carolina Courage.

35-åringen från San Dimas i Kalifornien har varit en storstjärna under alla de drygt 13 år som jag haft den här bloggen. Det är knappast någon överdrift att kalla henne för sportens stora affischnamn under 2010-talet. På senare år har hon också tagit en tung ledarroll som taleskvinna i viktiga frågor.

Sportsligt är meritlistan otroligt lång. Hon har gjort 123 mål på 224 landskamper. Hon har två VM-guld, ett OS-guld, ett U20-VM-guld, en seger i Champions League, har varit uttagen i Fifpros världslag sex år och så vidare.

Nedan är klippet där hon berättar om att hon är gravid, att hon har en match kvar – och om hur stolt över det hon har gjort för damfotbollen. Hon har helt klart anledning att känna stolthet. Alex Morgan kommer att bli ihågkommen som en av damfotbollens stora:

Den enda svensk som firade på Linköping Arena under onsdagskvällen var Sparta Prags målvakt Somea Polozen. Sparta Prag gjorde en liten bragd genom att vinna en match där man spelade tio mot elva i 86 minuter. På lördag spelar därför Prag final mot Paris FC i den här kvalgruppen.

Det är en match där jag tippar att Paris vinner med 5–0.

För Linköping FC väntar tröstmatch på lördag mot ett B-betonat First Vienna. Det är en god chans för LFC att äntligen vinna en match. Det är något man behöver. För tillfället är nämligen Linköping FC direkt dåligt. När lottningen av det här kvalet kom i juli skrev jag att:

”När LFC får spela hemma på sitt konstgräs så ser jag dem ändå som knapp favorit mot Sparta. Men Paris FC är fortsatt storfavorit att gå vidare till playoffspelet.”

Men sedan tappade Linköping flera tunga spelare under sommarfönstret, och har sedan visat dålig form. Det kändes därför väldigt ovisst inför avspark.

Inledningsvis kändes Sparta Prag med svenska Polozen i målet som det tyngre och lite bättre laget. LFC såg tunt och omständigt ut. Men i 32:a minuten uppstod den situation som gav hemmalaget en kanonchans att vinna matchen.

Eshly Bakker sprang sig fri, och drogs ner av Spartabacken Eliska Sonntagova. Det röda kortet var odiskutabelt. Och Linköping hade plötsligt trumf på hand.

LFC tog också ledningen i början av den andra halvleken. I samband med målet fanns det inget som talade för tjeckisk seger. Det såg ut som att Linköping hade kontroll.

Under ordinarie tid var LFC det bättre laget, skapade mest – och borde ha vunnit. Men dagens LFC väger väldigt lätt. Efter sommaruppehållet har man snarare känts som en nedflyttningskandidat än ett Champions Leaguelag. Och det märktes i de avgörande situationerna.

Det saknades också kreativitet i Linköping. Den saken blev lite bättre när Irene Dirdal kom in. Men lagkompisarna klarade inte av att förvalta hennes kluriga instick. Det saknades både självförtroende och kvalitet.

När Sparta Prag fick chansen framför Cajsa Andersson tryckte de däremot in bollen. Sparta kvitterade på hörna mitt i den andra halvleken. Möjligen var det ett självmål, möjligen var det rutinerade landslagsspelaren Eva Bartonova som tryckte in bollen.

I slutet av första förlängningskvarten kontrade tjeckiskorna sedan även in ett ledningsmål. Och efter det hade man kontroll. LFC orkade inte få till någon anstormning. Istället kunde Sparta göra 3–1 på straff i slutet av förlängningen. De allra sista minuterna fick tjeckiskorna dessutom spela tio mot tio. Noor Eckhoff fick rött kort efter att först ha glömt att ta in bollen, och sedan fick dra ner en fri motståndare i straffområdet.

Det slutade med en blytung förlust för LFC. Och med segerdans för Sparta. Någon större skräll var det däremot inte att tjeckiskorna vann.

Den stora skrällen den här dagen skrev jag om redan i förra inlägget. Det var ju Rosenborgs straffseger mot Atletico Madrid. Men det var väl även en liten knall att Sporting Lissabon lyckades vinna mot Eintracht Frankfurt med 2–0. Sportings första mål gjordes av en före detta Linköpingsstjärna, den nu 36-åriga Claudia Neto.

Ett tredje anmärkningsvärt resultat att Ajax tvingades till förlängning mot ukrainska Kolos Kovalivka. Men till slut lyckades Ajax ta sig vidare med 4–1.

I dag har jag gjort en liten utflykt till Linköping för att kolla in semifinalerna i den miniturnering i Champions Leaguekvalet som innehåller Linköping, Sparta Prag, Paris FC och First Vienna.

Redan 14.00 drog matchen mellan Paris FC och First Vienna igång. Vid avspark räknade jag till cirka 40 åskådare på läktarna. Huvuddelen av dem var fans till det österrikiska laget. I halvtid ropades det ut att publiksiffran tydligen var 131. Det är oklart om det var jag eller arrangören som var sämst på att räkna.

Jag var i Linköping för ett år sedan då det ju också arrangerades en miniturnering i Champions League. Den gången var Arsenal på plats, och spontant kändes arrangemanget betydligt proffsigare då än det har gjort hittills i dag. I fjol fanns det mat och dryck i pressrummet. Nu fick jag köpa vatten i kiosken i paus. För vatten behöver man ju i den hetta som överraskande har dragit in över landet.

Men det blir förhoppningsvis bättre i kväll. För 19.00 skall ett formsvagt Linköping FC spela mot Sparta Prag. Ett LFC som har ganska få likheter med det lag som mötte Arsenal i fjol. Då mönstrade Anders Jacobson ett 5–3–2 och höll Arsenal på 0–0 i en halvlek: Cajsa Andersson – Stina Lennartsson, Emma Lennartsson, Emma Östlund, Nellie Karlsson, Alva Selerud – Yuka Momiki, Saori Takarada, Michelle De Jongh – Cornelia Kapocs, Cathinka Tandberg.

I kväll kan Rafa Roldan som mest starta fyra av spelarna ur fjolårets Arsenalelva. Roldan satt för övrigt snett framför mig under den första halvleken. Men det är väldigt varmt i solen, och när Paris gjorde ett par snabba mål lämnade han läktaren.

Som väntat är Paris FC flera storlekar för stort för österrikiska First Vienna. Precis som i fjol har Paris massor av fart framåt med snabba trion Julie Dufour, Mathilde Bourdieu och Clara Mateo. Och bakom dem ligger smarta veteranen Gaetane Thiney.

I fjol kontrade Paris sönder Arsenal och Wolfsburg i UWCL-kvalet. I dag är det First Vienna som inte hängt med det franska lagets snabba kontringsspelare. Bourdieu sprang igenom och gjorde 1–0 redan i femte minuten. Sedan höll Vienna emot i nästan 35 minuter innan målen började trilla in i jämnare takt.

Det var 3–0 i paus och sedan gjorde Paris ytterligare tre mål under den andra halvlekens första tio minuter. Sedan gjorde Paris fyra byten i 57:e minuten. Där tog man ut de de spelare som gjort lagets alla sex mål så långt. Bourdieu kom upp i tre, Dufour i två och Thiney gjorde ett.

First Vienna hjälps knappast av att de har med hela sju spelare i Österrikes trupp på U20-VM i Colombia. Den turneringen är inne i andra gruppomgången, och det finns anledning att återkomma till den. För det är ganska många spännande spelare i de olika trupperna. Och matcherna går att se gratis på Fifa+. Ett av lagen som är med är alltså Österrike. Det är första gången överhuvud taget som landet har kvalat in till en VM-turnering på damsidan.

Och man vann sin öppningsmatch med 2–1 mot Ghana. Jag såg delar av matchen och kollade då lite extra på spelarna från First Vienna. Jag tyckte att 18-åriga mittbacken Sarah Gutmann så spännande ut. Innermittfältaren Magdalena Rukavina visade upp läcker bollbehandling och 18-åriga yttern Hannah Fankhauser blev historisk genom att göra Österrikes första mål någonsin i en Fifa-turnering.

First Vienna hade definitivt behövt den trion mot Paris FC. För det var ju alltså aldrig nära någon skräll här på bilarenan i Linköping. Paris fick fart igen med tre minuter kvar av ordinarie tid. På slutet gjorde man ytterligare tre mål, vilket gjorde att matchen slutade hela 9–0.

En skräll blev det däremot i London där norska Rosenborg vann en rysare mot Atletico Madrid efter straffläggning. Det var en match där Atletico såg ut att vinna under ordinarie tid, men där Rosenborg kvitterade på slutet. I förlängningen var det tvärtom, då kvitterade Atletico precis på slutet. Rosenborg vann sedan straffarna, och nu får man högst sannolikt möta Arsenal i nästa match på lördag. Att möta Rosenborg istället för Atletico är säkert inget som Jonas Eidevall, Stina Blackstenius, Rosa Kafaji och de andra i Arsenal gråter över.