Sveriges match i Serbien var torsdagens enda playoffmatch. De övriga sex dubbelmötena har sparkats igång under fredagen. Dagens stora segrare var Norge, som ledde med 3–0 borta mot Nordirland redan efter 26 minuter.

Norskorna gjorde ett mål till och har alltså 4–0 med sig till tisdagens hemmamatch. Det kommer man förstås inte tappa, utan Norge kan börja planera för en resa till Schweiz i juli nästa år.

Noterbart i det norska laget var att ingen damallsvensk spelare fick någon speltid.

I dagens tidiga matcher avgick Belgien och Polen med segrarna. Belgiskorna vann med 2–0 i Turkiet mot Ukraina – ett väntat resultat. Däremot var det en liten skräll att Polen vann med 1–0 hemma mot Österrike. Belgien har förstås ett kanonläge inför hemmamatchen.

Mellan Polen och Österrike känns det däremot vidöppet. Lagen möttes även i gruppspelet. Då vann österrikiskorna båda matcherna med 3–1. Det är ju också Österrike som är det klart mest meriterade laget.

Det är två länder som haft framgångar på ungdomssidan i år. Österrike kvalade ju in till U20-VM, där man tog sig vidare ur gruppspelet med sedan föll i åttondelsfinal mot blivande världsmästarna Nordkorea. Och Polen tog sig till VM för 17-åringar, där landet också föll mot blivande världsmästarna Nordkorea i slutspelet. För Polens F17/07-landslag tog det slut i kvartsfinal.

Kvällens tre sista matcher har varit riktigt jämna drabbningar. Först ut var det brittiska derbyt mellan Wales och Irland. Matchen slutade 1–1 inför 16 845 åskådare efter att Crystal Palace-spelaren Lily Woodham givit walesiskorna ledning och Irland kvitterat på ett självmål.

Där är det således vidöppet inför returen. Även om Irland förstås får räknas som knapp favorit i form av hemmaplan på tisdag.

Samma fördel har Finland i dubbelmötet med Skottland. I kväll möttes lagen i Edinburgh, en match där de båda damallsvenska toppmålvakterna Eartha Cummings och Anna Tamminen höll nollan.

Slutligen spelade Portugal och Tjeckien 1–1 efter mål av Katerina Svitkova och Kika Nazareth. Här är det ju Portugal som har störst mästerskapsrutin, medan Tjeckien har hemmaplan i returen. Även här är det upplagt för stor dramatik på tisdag.

För svensk del bör det inte bli någon dramatik på Tele2 Arena på tisdag. Den svenska 2–0-segern på bortaplan var ju stabil. Men när jag kollade in matchen i efterhand insåg jag att vårt landslag var rätt effektivt. I princip var det nästan bara på högerhörnor som det skapades riktigt bra chanser.

Men på tisdag måste Serbien göra mål, och det bör ju passa vårt lag. Då får vi förhoppningsvis med våra forwards i matchen. I går hade Kosovare Asllani och Stina Blackstenius mest statistroller. Blackstenius har för övrigt gjort tre landslagsmål i år – ett mot Bosnien i februari och två mot Luxemburg. Det är inget speciellt imponerande facit.

Kan hon förbättra den statistiken på Tele2 på tisdag?

Det spelas ju en del intressanta träningsmatcher också under det här fönstret. I dag har exempelvis Tyskland krossat EM-värden Schweiz med 6–0. En riktigt tuff smäll för Pia Sundhages lag.

Och i morgon 18.20 tar Europamästarna England emot olympiska mästarna USA i en match som visas på Viaplay. Tyvärr krockar den med Sverige–Ungern i handbolls-EM, men det går ju att jobba med dubbla skärmar.

Sverige gjorde jobbet och vann kvällens playoffmatch med 2–0 borta mot Serbien. Därmed skall dubbelmötet i praktiken vara avgjort, och tisdagens retur på Tele2 Arena bör bli en enda lång svensk jubelfest. Det finns ju nämligen inte på världskartan att Serbien vinner med minst två måls marginal i Stockholm.

Personligen valde jag Borås Arena och U23-landslaget, men hade periodvis SVT och playoffmötet i Leskovac på mobilen. Och målen kom till på rätt väntad sätt. Det första var ett högeranfall, dock inte med inspel från Johanna Rytting Kaneryd, utan från Filippa Angeldahl. Målet kom i andrafas, på distansskott från Hanna Bennison.

Och 2–0 var – har vi hört det förut? – en hörna från Jonna Andersson. Den här gången var det inhopparen Rosa Kafaji som var målskytt med huvudet.

Jonna Anderssons hörnor har jag berömt många gånger. Men det är dags för ytterligare en hyllning. För det blir ju nästan farligt varenda gång. Defensivt hänger hon ibland i luften, men det går inte att byta ut henne eftersom hörnorna är så makalöst bra.

Vi har flera andra spelare som slår bra hörnor. Men bra räcker inte långt när man konkurrerar med Sveriges bästa hörnläggare genom tiderna – herrlaget inräknat. För den positionen måste väl Jonna Andersson inneha? Eller vem skulle ha varit bättre?

Personligen var jag alltså på Borås Arena, där jag såg Sverige U23 köra över Portugal med 4–0. Det var iskallt i Borås ikväll. Även om det svenska spelet värmde själen så räckte varken dubbla strumpor eller fint spel för att värma kalla fötter.

Men klart är att det finns mycket talang i det här U23-landslaget. Lika klart är det att alla de spelare jag såg idag skall spela i U23- och inte A-landslaget. För det var många som var bra, men ingen som var A-landslagsbra.

Peter Gerhardsson har presenterat de elva som startar eftermiddagens playoffmatch i Serbien. Det blir Zecira Musovic i målet och en vänsterkant som luktar Bajen 2023, för där har vi Jonna Andersson och Madelen Janogy. Dessutom blir det Hanna Bennison som kompletterar Filippa Angeldahl på centralt mittfält. I övrigt är det en väntad elva.

Här är hela elvan, som troligtvis ställs upp i Gerhardssons vanligaste formation, 4–4–1–1: Musovic – Hanna Lundkvist, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Angeldahl, Bennison, Janogy – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Offensivt kommer förstås en formstark Rytting Kaneryd ha en stor roll. Det har hon ju haft de senaste året, och den blir ännu större nu när inte Fridolina Rolfö spelar, i varje fall inte från start. Personligen hoppas jag att Rebecka Blomqvist får göra minst en halvtimme. Jag har länge sett henne som vår bästa forward sett till att göra poäng.

Vi är framme vid avgörandet i EM-kvalet. I morgon och på tisdag spelar Sverige mot Serbien i den sista playoffomgången, Vinnaren spelar mästerskap i Schweiz nästa år. Förloraren får se matcherna på TV, eller från läktarna.

Det har ju varit en del skador sedan skrattmatcherna mot Luxemburg för några veckor sedan. Det blir intressant att se vilka spelare som är tillgängliga, och hur Peter Gerhardsson formerar elvan.

Jag såg Magdalena Eriksson prata upp matchen på SVT. Hon sa om att hon först och främst ville fokusera på prestationen. Det låter ju bra, men inte i det här sammanhanget. Nu är det playoff och då är det bara resultatet som är intressant.

Jag tycker att Sverige bör kunna vinna båda matcherna. Samtidigt är Serbien inget strykgäng som man avfärdar med vänster hand. Utan det kommer att krävas att det svenska laget är koncentrerat i 2×90 minuter.

Framför allt har serbiskorna gjort bra resultat på sin hemmaplan. Där har man bara förlorat en match de senaste två åren – mot Ukraina för ett år sedan.

Under de två åren har man vunnit mot Sydafrika och kryssat mot Island och Skottland. Och i april 2022 vann man med 3–2 hemma mot Tyskland i VM-kvalet. På bortaplan har Serbien inte varit lika starkt. Men det blev bara uddamålsförluster mot Island och Skottland i årets Nations League.

Så vi skall inte räkna med någon svensk storseger på serbisk mark. Kan det bli seger är det ett bra utgångsläge. Men även med ett kryss har vårt landslag ett bra utgångsläge inför tisdagens retur på Tele2 Arena i Stockholm.

Tidigare i höstas kollade jag lite närmare på det serbiska landslaget. Noteringar då var att landets internationellt mest välkända spelare ärden tidigare Växjö- och Rosengårdsmittfältaren Jelena Cankovic och Bayern Münchens Jovana Damjanovic.

Utöver nämnda duon har man inte så många stjärnor. Men nästan alla spelare som man använder har någon form av erfarenhet från större ligor som den tyska, spanska, engelska eller italienska. I damallsvenskan har vi två serbiska landslagsspelare i Kristianstads svenska försvarare Emma Petrovic och IFK Norrköpings australiska mittfältare Vesna Milivojevic. Och förstemålvakten Milica Kostic har gjort några matcher för Eskilstuna United.

Något som sticker ut är att man har en handfull spelare som håller till i ryska klubbar. Sticker ut gör även Nina Matejic, 19-åringen från Röda Stjärnan som vann skytteligan i sommarens F19-EM.

Morgondagens match har för övrigt avspark 18.00 svensk tid, och sänds på SVT2 och SVT Play. För egen del innebär avsparkstiden att jag hamnar i ett litet dilemma. För med avspark 18.30 spelar U23-landslaget här i Borås mot Portugal, och det är en match jag hade tänkt se.

Apropå yngre landslag som inledde F18/06-landslaget idag sitt kval mot nästa års U19-EM. Det blev en säker 5–1-seger mot Ungern. Det innebär att laget i princip redan är klart för det andra kvalsteget redan innan matcherna mot Nederländerna och Skottland.

AIK vann nyss den andra kvalmatchen mot Umeå IK med 2–0. Därmed motsvarar Solnaklubben favoritskapet och håller sig kvar i damallsvenskan med totalt 2–1.

Jag jobbar just nu på en basketmatch och har bara följt avslutningen av matchen sporadiskt. Men Gnaget fick en drömstart när Beata Olsson – vem annars den här hösten? – smällde in ledningsmålet redan i matchupptakten.

Och mitt i första halvleken placerade Haruna Tabata in det 2–0-mål som tog AIK upp i ledningen. Fler mål blev det alltså inte, och AIK kan alltså börja planera för 2025 som damallsvenskt lag. Och Adelisa Grabus kan korka upp. För AIK-profilen sa så här till Expressen om den här lördagskvällen:

Antingen ska jag bli stupfull eller så kommer jag ligga och gråta i min säng. Något av de två alternativen. Det återstår att se.

I natt 02.00 är det final i NWSL. Det är en match jag definitivt hade suttit uppe och kollat in om inte mitt lag hade stått som arrangör för ett gruppspel i DM i futsal i morgon bitti. Så jag får nöja mig med att se höjdpunkter från finalen i morgon.

I kväll gjorde Hammarby sin bästa match i Champions Leagues gruppspel. Men någon poäng blev det inte. Utan Bunny Shaw smällde in de två mål som gjorde att ett skadedrabbat Manchester City kunde vinna med 2–1 på Tele2 Arena.

Jag hade egen träning i kväll, men hann se lite drygt 60 minuter. Och det var ett betydligt bättre Bajen den här veckan än den förra. Man kom högre upp i planen och skapade fler vassa chanser.

Dock kvarstår problemen med att sätta passningarna i omställningsfas. Där har Martin Sjögren ett stort jobb att göra till nästa år. Om Hammarby skall bli att räkna med på den här nivån får inte passningsspelet vara så svagt när motståndarna lämnar öppningar.

I dag hade Bajen verkligen chansen. Det var ett högst mänskligt Manchester City som ställde upp i Stockholm. Det engelska topplaget hade inte ens full bänk. På den satt bara fyra utespelare, varav tre är juniorer från U-truppen.

Jämför man dagens City med det som slog Barcelona för 1,5 månad sedan så saknades hela sex startspelare på grund av skador. Och det är inte vilka startspelare som helst utan bland annat storstjärnorna Vivianne Miedema och Lauren Hemp.

Bajen hade finfina 20 428 åskådare i ryggen och ställdes mot en brandskattad motståndare. Det är i sådana matcher man måste ta chansen om man skall kunna skrälla sig fram i Europa a la Häcken i fjol.

Men Bajen har alltså ännu så länge alldeles för dålig kvalitet på sina offensiva omställningar för att slå lag som City. Och dagens förlust innebär att vårt svenska lag i praktiken är utslaget. Men man får två chanser till att lära sig spela den här typen av matcher. Två otroligt viktiga lektioner inför nästa år. Då skall ju Bajen kvala mot UWCL via League Path, och där skulle man kunna ställas mot lag som Manchester City i playoff.

Totalt sett gjorde alltså Bajen en helt okej insats i dag. Man var inte långt ifrån poäng. Gästernas målvakt Khiara Keating räddade sitt lag flera gånger. Men det blev som jag befarat tidigare i veckan – med två gruppspelsomgångar kvar har vi redan sju kvartsfinallag klara.

För i dag har Manchester City, Bayern München, Barcelona och Arsenal säkrat varsin slutspelsplats. Eller. I teorin är inte Barca klart för avancemang, teoretiskt sett kan fortfarande Hammarby faktiskt passera. Men det förutsätter att Bajen vinner med minst nio måls marginal mot den spanska storklubben. Och det kommer ju inte att hända.

Arsenal är alltså däremot helt kvartsfinalklart. Men det satt hårt inne mot Juventus i kväll. Matchklockan var bara någon sekund från att nå 89 när ett svenskt mål lyfte Londonlaget. Stina Blackstenius var stark när hon jobbade till sig bollen, och sedan satte in den framför mål. Där dök Lina Hurtig upp och tog vara på en försvarsmiss. Det målet räckte för Gunners.

Vi fick också en liten skräll när Vålerenga lyckades ta sin första poäng i gruppspelet via 1–1 hemma mot Bayern München. Tove Enblom storspelade i Oslolagets mål. Även Linn Vickius ingick i Engas startelva. Hon byttes ut mot Tilde Lindwall i minut 79. För Bayern spelade Linda Sembrant hela matchen, och Julia Zigiotti Olme kom in i 83:e.

Inlägget uppdaterat med kort kommentar kring publiktappet i damallsvenskan.

I förra inlägget skrev jag om att gruppspelet i årets upplaga av Champions League är närmast totalt befriat från spänning, och att det faktiskt är troligt att vi redan vet sju av åtta kvartsfinallag efter den pågående, fjärde omgången.

Om sport skall vara riktigt intressant måste den innehålla ett stort mått av spänning. Därför är det både tråkigt och olyckligt att vi kommer att få se ett gäng B-lagsmatcher i de två sista gruppspelsomgångarna.

Strax efter att jag publicerade mitt inlägg fick jag ett tips om en annan tråkig sak kring årets upplaga av Champions League – publiksiffrorna. Nyligen kunde jag berätta om vilken fantastisk publikutveckling amerikansk damfotboll har. Att NWSL har haft fler än två miljoner åskådare den här säsongen och att ligans publiksnitt i år har varit fantastiska 11235.

I Europa pekar tyvärr utvecklingen åt ett helt annat håll. Det är den amerikanska tidsskritten Forbes som kommer med siffror som visar att i princip alla de större ligorna i Europa har haft vikande intresse i höst. Och värst är det i Champions League.

Inför dagens fyra matcher låg snittet i gruppspelet på svaga 3140 åskådare, och den match som hade haft störst publiksiffra var Hammarbys hemmamatch mot St Pölten med 7562. Ingen match hade alltså ens varit i närheten av det snitt man har efter 182 av säsongens 183 matcher i NWSL.

Hammarby kommer att höja snittet i morgon. Nu har man tydligen sålt fina 21000 biljetter till matchen mot Manchester City. Men under gruppspelets första halva sjönk publiksnittet i Women’s Champions League med hela 34 procent – en alarmerande siffra.

Ännu mer alarmerande är att publiksiffrorna även sjunker i de största europeiska ligorna. I fjol hade engelska WSL ett snitt på 7363 åskådare. Forbes berättar att man hittills i höst ligger 16 procent lägre med ett snitt på 6184. Och då har ändå Arsenal exempelvis spelat alla sina fyra första hemmamatcher på stora Emirates Stadium.

Men även ligorna i Tyskland och Spanien har negativ publikutveckling den här hösten. I Frauen-Bundesliga ligger höstens snitt på 2611 mot förra säsongens 2876. Och i Spanien har snittet fallit från 1550 till 1279.

Den europeiska toppliga som har en positiv publikutveckling är den franska. Där har snittet i höst ökat från 1075 till 1488.

Tyvärr har även damallsvenskan noterat fallande publiksiffror. I fjol hade damallsvenskan 1086 åskådare per match – vilket innebar ett fyrsiffrig snitt för första gången sedan 2005. Men i år sjönk det till 863 per match, vilket innebär att vår högstaliga tappade var femte åskådare.

Kollar man lite närmare på siffrorna är det lätt att koppla både fjolårets fina uppgång och årets fall till Hammarby. Totalt var det drygt 78 500 åskådare på Bajens 26 matcher ifjol. Då vann ju som bekant stockholmarna guldet. I år var laget tidigt långt ifrån någon guldstrid. Då stannade den totala publiksiffran för lagets 26 matcher på drygt 46 000.

Bajens matcher sågs alltså av cirka 32 500 färre åskådare. Och damallsvenskans totala publiksiffra sjönk med cirka 40 000 från drygt 197 000 till 157 143.

Resten av sänkningen kan man för övrigt hitta i Östergötland. Under 2023 var det nyhetens behag med derbyn mellan Peking och LFC. Då lockade de båda mötena tillsammans 15 928 personer. I år var intresset för östgötaderbyna betydligt svalare. De båda matcherna drog tillsammans 7 894 åskådare.

För att locka publik krävs alltså spänning. Sådan saknades tyvärr under slutet av årets damallsvenska. Och den saknas även i gruppspelet i Champions League.

I dag säkrade Lyon, Chelsea och Real Madrid varsin plats i turneringens kvartsfinaler. Och det är redan klart att den andra platsen från grupp A tas av Roma eller Wolfsburg. Under torsdagen kan alltså Barcelona, Manchester City, Arsenal och Bayern München också säkra varsin kvartsfinalplats.

Det innebär en uppenbar risk att det enda riktigt intressanta som återstår i de 16 sista gruppmatcherna är kampen mellan Wolfsburg och Roma. Men kul i alla fall att vårt svenska lag drar upp snittet rejält.

Och apropå Sverige har vi i dag fått veta vilka spelare som Peter Gerhardsson tar med till dubbelmötet med Serbien i den avgörande omgången av EM-kvalets playoff.

Det är en stor trupp som innehåller hela 26 spelare. Där finns bland annat Fridolina Rolfö, som ju saknats i Barcas laguppställning på sistone. Men som högst oväntat gjorde sällskap med Sarah Sjöström, Jennie Rissveds och Isabelle Haak på listan över de fyra nominerade till Idrottsgalans pris till ”Årets kvinnliga idrottare”. Den såg jag inte riktigt komma.

I kväll och i morgon kväll spelas den fjärde gruppomgången i Champions League. Kul att Hammarby har sålt över 20000 biljetter till sin hemmamatch mot Manchester City. Däremot är det tråkigt att risken är uppenbar att vi redan vet sju av de åtta slutspelslagen efter torsdagens matcher.

Som jag skrev efter Bajens förlust i Manchester förra veckan har vår svenska representant bara en minimal chans att gå vidare till kvartsfinal. Om Barcelona planenligt vinner mot St Pölten i morgon och Manchester City tar tre poäng i Stockholm är Hammarby i praktiken utslaget redan med två omgångar kvar. För då finns det bara kvar en teoretisk chans som bland annat innehåller seger med minst nio måls marginal hemma mot Barca.

Segrar för Barca och City är ju det sannolikaste utfallet av torsdagens båda matcher i grupp D. Värre är att både grupp B och grupp C kan vara helt avgjorda efter veckans matcher.

I B har Chelsea och Real Madrid bra chans att säkra varsin plats i kvartsfinalerna redan i dag. Det gör de om Real Madrid vinner mot Twente och Chelsea tar poäng mot Celtic.

Och i grupp C säkrar Bayern München och Arsenal varsin kvartsfinalplats i morgon om Arsenal vinner mot Juventus och Bayern tar poäng mot Vålerenga.

Om favoriterna motsvarar förväntningar i den här omgången kommer bara grupp A, där det står mellan Lyon, Roma och Wolfsburg, att leva under de två sista omgångarna. Och det är förstås inte speciellt kul.

Jag är ingen stor supporter av det nya upplägg för Champions League som införs nästa år. Men det känns väl inte som att i princip allt kan vara avgjort med två omgångar kvar med den nya stora tabellen. Och på så sätt blir nog nästa års gruppspel roligare än årets.

Marta Vieira da Silva är 38 år, hon fyller 39 i februari. Men drömmål har hon inte blivit för gammal för. I dagens NWSL-semifinal gjorde hon ett läckert solomål när hennes Orlando tog sig till final via 3–2-seger mot Kansas City Current. Det var ett mål som förde tankarna till sånt som superstjärnan bjöd på under hennes tid i Umeå.

Se målet ur en annan vinkel här. Det gav 3–1 och blev alltså till slut matchavgörande. Segern betyder att Orlando spelar mot Washington Spirit i årets NWSL-final, en match som avgörs i Kansas City natten mot söndag.

Spirit tog sig till final via seger efter straffläggning mot Gotham FC. Målvakten Aubrey Kingsbury (tidigare Bledsoe) blev stor matchvinnare. Hon räddade nämligen alla Gothams tre straffar, vilket gjorde att Washington vann straffläggningen med ovanliga resultatet 3–0.

I övrigt i helgen har Chelsea kopplat ett tidigt grepp om den engelska ligan och Barcelona om den spanska. Chelsea vann tidigare seriefinalen mot Manchester City med 2–0. Noterbart var att City i stora drag ställde upp med samma lag som man hade mot Hammarby tidigare i veckan.

Hos Chelsea spelade Nathalie Björn och Johanna Rytting Kaneryd hela matchen. Noterbart i övrigt från England att både Stina Blackstenius och My Cato blev målskyttar när Arsenal vann mot Tottenham med 3–0 respektive när Crystal Palace förlorade med 3–2 mot Aston Villa.

Se Catos första WSL-mål på det här klippet. Aston Villas 3–2-mål från Ebony Salmon är för övrigt också sevärt:

I Spanien vann Barcelona med klara 4–0 borta mot Real Madrid i den spanska toppmatchen. Därmed har Barca redan nu en rejäl lucka i tabelltoppen.

I går höll Aftonbladet den årliga gala där de prisar damallsvenskans främsta. Den största vinnaren var Caroline Seger, närmast följd av Momoko Tanikawa och Cathinka Tandberg.

Årets MVP: Caroline Seger
Årets målvakt: Eartha Cummings
Årets back: Rebecca Knaak
Årets mittfältare: Momoko Tanikawa
Årets forward: Cathinka Tandberg
Årets genombrott: Momoko Tanikawa
Årets tränare: Joel Kjetselberg
Årets mål: Cathinka Tandberg
Ungdomarnas pris: Hanna Ekengren
Sportbladets pris: Caroline Seger

Jag fick äran att vara med och rösta om de sju översta kategorierna även i år. Jag är överens med övriga juryn om sex av de sju vinnarna. Där vi har olika uppfattning är årets forward. Där föll min röst på Rosengårds Olivia Holdt. Jag tycker att danskans 13 mål på 1392 minuters speltid är vassare än vinnande Cathinka Tandbergs 15 mål på 2015 minuter. Men den 20-åriga norskan vräkte ju in mål under hösten, och folks minne är kort, så jag förstår att Tandberg kunde vinna det priset.

Jag förstår också att Tandberg kunde vinna priset för årets mål. För det var en omröstning, och Bajen har flest supportrar. Det var vaket av Tandberg att lobba, men årets mål var det väl ändå inte? Personligen kan jag spontant komma på rätt många mål som jag håller högre. Men smaken är ju som …

Innan jag lämnar gårdagens gala tänkte jag återigen påtala att MVP har annorlunda betydelse i damallsvenskan än i alla andra sammanhang. Den som är MVP internationellt är bäst i ligan eller tävlingen. I damallsvenskan är MVP en pådrivare. Fråga mig inte hur det kunde bli så, men jag hajar till varenda år när jag ser att kandidater till MVP inte är nominerade i någon annan kategori. Det hade varit omöjligt i typ alla andra sammanhang.

Så till själva spelet. I helgen spelas det flera spännande matcher runt om i världen. På hemmaplan tar Umeå IK emot AIK i första halvleken av det damallsvenska kvalet. Det blir intressant att se om UIK kan skaka ett formstarkt Gnaget, eller om kvalet i praktiken redan är avgjort vid 16-snåret i morgon.

De internationellt sett intressantaste matcherna spelas i England, USA och Spanien. I engelska WSL är det dels Londonderby mellan svensklagen Tottenham och Arsenal klockan 14.45 under lördagen. Knappt fyra timmar senare väntar tidig seriefinal mellan Chelsea och Manchester City.

I USA är slutspelet i NWSL framme vid semifinaler. De spelas enligt:

Lördag 18.00: Washington Spirit – Gotham FC
Söndag 21.00: Orlando Pride – Kansas City Current

I kvartsfinalerna blev Marta målskytt för sitt Orlando. Hon var den enda svenska medborgaren som fick speltid. Klubbkompisen Evelina Duljan ingick inte i Prides matchtrupp.

Slutligen så är det spanskt toppmöte lördag 20.00. Då tar tabelltvåan Real Madrid emot suveräna serieledarna FC Barcelona. Real behöver nog vinna om inte ligan ska bli katalansk defilering även den här vintern.

Det är några veckor sedan Rebecka Blomqvist gjorde comeback efter sin korsbandsskada. Vi minns ju hur hon hoppade in och gjorde två mål för landslaget senast mot Luxemburg.

I dag gick det ännu bättre för den Rössöfostrade anfallaren. Blomqvist startade för Wolfsburg borta mot Galatasaray i Champions League. Och i den andra halvleken slog hon till tre gånger i den andra halvleken.

Hon gjorde 2–0, 3–0 och 4–0 när hennes Wolfsburg till slut vann med 5–0. Svenskan var pigg från start. Hon gjorde även ett mål tidigt i den första halvleken. Men det dömdes till slut korrekt bort för offside. Sedan hann hon ha tre–fyra bra lägen innan det lossnade för henne.

Hennes första mål var en retur efter ett ribbskott. Det andra var snyggt – med en välplacerad bredsida med vänsterfoten satte Blomqvist bollen precis intill bortre stolpen. Och det tredje målet var en höger bredsida, som satt precis under ribban.

Segern gör att Wolfsburg efter halva gruppspelet är tre poäng bakom Roma i kampen om andraplatsen i grupp A. Italienskorna vann det inbördes mötet hemma med 1–0. Det är troligt att returen i Tyskland blir avgörande om vilket av lagen som går vidare. Och att Wolfsburg då helst bör vinna med minst två måls marginal.

Roma hade det för övrigt jobbigt hemma mot Lyon i kväll. Melchie Dumronay gjorde två mål under den första halvlekens sista kvart. Och Vanessa Gilles tryckte in Lyons 3–0 tidigt i den andra. Några fler mål blev det inte, men resultatet gör att Lyon kopplar ett järngrepp om gruppsegern.

I grupp B var det Real Madrid som kopplade ett järngrepp. I det här fallet om andraplatsen via förkrossande 7–0-seger hemma mot nederländska Twente. Filippa Angeldahl spelade hela matchen.

Det var även svenskt i brittiska prestigemötet mellan Celtic och Chelsea. Den som jublade först och mest på Celtic Park var tränare Elena Sadiku, som fick glädjefnatt när Murphy Agnew gav skotskorna ledningen. Det var Celtics första mål någonsin i Champions Leagues gruppspel.

Men Chelsea vände och vann den oväntat jämna matchen med 2–1. Därmed har Londonklubben nu ena benet i slutspelet. Hos Chelsea spelade både Zecira Musovic och Nathalie Björn hela matchen. Och Johanna Rytting Kaneryd byttes in i paus. Jag kikade sporadiskt på matchen, och såg bland annat att Björn hade ett superläge att göra 3–1 med knappt 20 minuter kvar.

Men de 7390 närvarande åskådarna fick bara se tre mål.

Många svenska spelare har varit i farten i Champions League i kväll. När Bayern München vann med 3–0 mot norska Vålerenga startade Linda Sembrant för Bayern och både Tove Enblom och Linn Vickius för ”Enga”. Dessutom byttes Julia Zigiotti Olme in efter 82 minuter för Bayern och Tilde Lindwall på övertid för norskorna.

Flest svenska spelare var det förstås i Hammarbys 2–0-förlust borta mot Manchester City. Där startade kvartetten Stina Lennartsson, Alice Carlsson, Jonna Andersson och Ellen Wangerheim för Bajen. I 56;e minuten byttes sedan Smilla Holmberg in i stället för Andersson. Och i 69:e minuten fick även Emma Westin komma in på planen.

Den damallsvenska trean startade med defensivt fokus. Man höll ihop laget centralt, och gav inte City några ytor. Ganska ofta vann Bajen boll i rätt bra ytor. Men anfallsspelet var faktiskt rent uselt.

När Häcken skrällde i fjolårets turnering gjorde man det som en följd av ett fantastiskt omställningsspel, kännetecknat av precisa passningar och distinkta löpningar. Bajen försökte nog få till något liknande, för löpningarna fanns ofta där. Men passningarna var alldeles för dåliga. De slog oftast både utan adress och tajming.

Statistiken sa att City ledde med 250–62 i genomförda passningar under de första 30 minuterna. Av Bajens 62 kan det inte ha varit många på offensiv planhalva, inte många alls. Men i 39:e minuten fick Bajen inte bara till en passning på offensiv planhalva. Man kom också till en riktigt vass målchans, som avslutades med skott över från Asato Miyagawa.

Bajen höll 0–0 till paus, vilket förstås måste ha varit väldigt viktigt för självförtroendet efter stjärnsmällen i Barcelona. Så länge man håller nollan behöver man ju inte anfalla, och då kan man lätt bortse från att City i paus hade 27–3 i anfall och 337–100 i passningar.

Men efter sidbytet höll inte nollan länge för stockholmarna. Citys japanska Aoba Fujino hade en boll i stolpen redan efter 58 sekunder. Och längre fram i samma anfall kunde Laura Blindkilde Brown stöta in matchens första mål från nära håll. 21-åringen med bakgrund i Birmingham och Aston Villa var doldisen i Citys elva.

Sedan hade City bra grepp om matchen fram tills det var 17–18 minuter kvar. Då fick Bajen till ett långt anfall, där man hade fyra hörnor – och en boll i ribban. Thea Sörbo sköt med vänstern, och Ayaka Yamashita räddade via ribban.

I det läget klev Bajen lite högre i pressen. Det passade City rätt bra. För i 80:e minuten kunde Fujino avgöra matchen genom att nicka in 2–0.

Men 2–0 var ändå ett stort steg i rätt riktning för Bajen. Ett resultat som visar att raset i Barcelona var ett undantag. Men stockholmarna måste jobba på sitt passningsspel i omställningsfas om man skall kunna skrälla i hemmareturen nästa vecka.

Trots det kom Bajen till slut till tre bra chanser, vilket ändå är helt ok borta mot ett av Europas bästa lag. Men det är klart att 624–176 i genomförda passningar är lite för stor skillnad. Den hammarbyare som jag tyckte var bäst i passningsspelet var lagkapten Alice Carlsson.

Allra bäst i Bajen var dock fansen. Det var som att Hammarby hade hemmamatch, de cirka 400 tillresta supportrarna briljerade genom att höras under 90 minuter. Starkt jobbat.

På SVT sa Chris Härenstam att ”Det är absolut inte kört för Hammarby i det här gruppspelet”. Det var faktiskt överdrivet positivt. Visst har Hammarby fortsatt en teoretisk chans att gå vidare. Men vinner Barca hemma mot City är det i praktiken redan kört för stockholmarna.

För vi skall ju inte räkna med att St Pölten hjälper till och tar någon poäng. Och då är Bajens enda chans att gå vidare att ta full poäng på de tre återstående matcherna. Och med tanke på Bajens usla målskillnad i de inbördes mötena räcker inte ens tolv poäng om Barca vinner mot City.

I dagens tidiga matcher hade vi ingen svensk spelare i de fyra lagens startelvor. Däremot satt fem svenska spelare på bänken i matchen Juventus–Arsenal 0–4. Fyra av dem byttes in i den andra halvleken. För Juve kom både Hanna Bennison och Emma Kullberg in i minut 69.

Dessför innan hade Stina Blackstenius blivit första svensk på planen i Turin. Hon kom in i 60:e minuten för Arsenal, och var också den svensk som satte störst avtryck. Hon gjorde det genom att snyggt sätta det matchavgörande 2–0-målet. Hon skar in från vänster, utmanade Kullberg, och avslutade med en distinkt vänster från rätt nära håll.

Även Lina Hurtig fick lite speltid för Arsenal. Hon kom in i 77:e minuten och var inblandad i förarbetet till Mariona Caldenteys 3–0-mål. Arsenal var det bättre laget från första sekund. Men matchen levde ända fram till den 75:e minuten, då Blackstenius slog till.

Rosa Kafaji fick ingen speltid för Arsenal. Inte heller Fridolina Rolfö spelade i dag. När Barcelona vann med 7–0 mot St Pölten var vår svenska storstjärna inte ens med i matchtruppen. Hon har faktiskt inte spelat en enda minut sedan landskampen mot Luxemburg på Gamla Ullevi den 29 oktober.

Två noterbara saker från dagens 7–0-match var att St Pölten bara hade två utespelare (och två målvakter) på bänken, samt att det österrikiska laget höll nollan i 31 minuter – trots det stod det 5–0 i paus.

På hemmaplan är väl dagens stora nyhet att det inte blir någon sammanslagning mellan Kif Örebro och Örebro SK. Kif skriver i dag på sin hemsida att man är överens med ÖSK ”om att just nu inte fortsätta de samtal som pågått mellan klubbarna”. 

Det innebär alltså att det blir Örebroderbyn i elitettan nästa år. Hoppas det kan leda till riktigt bra publiksiffror. I år hade Kif fyrsiffrig publiksiffra vid två tillfällen i damallsvenskan – den bästa var 1814 mot Hammarby. Och ÖSK hade som bäst 856 i elitettan, det var mot Malmö FF.

Till sist påminner jag om att mycket av mitt fokus här på bloggen de närmaste månaderna kommer att ligga på att hålla sidorna för silly season i damallsvenskan och elitettan uppdaterade.

I morgon spelar Hammarby sin tredje gruppspelsmatch i Champions League. Man gör det borta mot serieledarna i engelska WSL, Manchester City. Therese Sjögrans nya klubb har fått en kanonstart på säsongen, med tio segrar och ett kryss på de elva första tävlingsmatcherna.

Enda poängtappet kom borta mot Arsenal i ligapremiären. Sedan dess har City radat upp nio raka segrar. Man har bland annat slagit Paris FC med totalt 8–0 i två matcher och så vann man ju hemma mot Barcelona med 2–0.

Hammarby förlorade borta mot Barca med förnedrande 9–0. Och nu är det lite upp till bevis för Bajen om de skall vara en slagpåse eller om de tänker att vara med och tävla i det här gruppspelet.

Tidigare i kväll hörde jag Ellen Wangerheim och Martin Sjögren prata med Radiosporten. Spelaren pratade seger och tränare pratade poäng. Det vore ju fantastiskt om någon av dem får rätt. Personligen har jag kanske inte så högt ställda förhoppningar. För det är ingen lätt uppgift fjolårets svenska mästarlag står inför.

I samband med Häckens fantastiska skräll på hemmaplan mot Arsenal i kvalet mot Champions League gick jag igenom alla svensk-engelska möten i UWCL sedan 2014. Den listan ser nu ut så här:

2024: Arsenal–Häcken 4–0
2024: Häcken–Arsenal 1–0
2023: Häcken–Chelsea 1–3
2023: Chelsea–Häcken 0–0
2023: Linköping–Arsenal 0–3
2020: Manchester City–Göteborg FC 3–0
2020: Göteborg FC–Manchester City 1–2
2018: Linköping–Manchester City 3–5
2018: Manchester City–Linköping 2–0
2017: Rosengård–Chelsea 0–1
2017: Chelsea–Rosengård 3–0
2014: Linköping–Liverpool 3–0
2014: Liverpool–Linköping 2–1

Samtidigt konstaterade jag att svenska klubblag har haft det otroligt svårt på engelska mark. Så var det även under den tid där svensk damfotboll var klasser bättre än engelsk. Senaste gången ett svenskt klubblag vann en UWCL-match i England var den 15 april 2005 då Victoria Sandell (då Svensson) gjorde enda målet när Djurgården slog Arsenal med 1–0 i den avgörande semifinalen.

Under de senaste 20 åren har svenska klubbar också nått fyra kryss i England. Det handlar om Umeå IK i finalen mot Arsenal 2007, Linköping mot Arsenal 2010/11, Tyresö mot Birmingham 2013/14 och så Häcken i gruppspelet mot Chelsea i fjol.

Det skulle alltså vara lite bragdstämpel om Bajen tar poäng i morgon. Däremot skulle det vara förödande för lagets självförtroende om det blev ny storförlust. Prio för stockholmarna i morgon är nog att visa för sig själva att man kan stå upp mot europeiska topplag.

Manchester City–Hammarby har avspark 21.00 och direktsänds med svensk kommentator både av SVT och DAZN.

Det spelas förstås fler intressanta matcher i Champions League under tisdagen och onsdagen. Först ut är sexpoängsmatchen i grupp C mellan Arsenal och Juventus i morgon 18.45. 24 timmar senare är det nyckelmatch i grupp B mellan Real Madrid och Twente. Och 21.00 på onsdag är det tidig gruppfinal i grupp A mellan Roma och Lyon.

I dag har vi satt punkt för damallsvenskan 2024. Det blev tyvärr en rätt tråkig serie, där det allra mesta var klart på ett tidigt stadium. Vi fick till exempel aldrig någon guldstrid.

FC Rosengård var alldeles för bra för de andra lagen och hade inte tappat en enda poäng när de säkrade SM-guldet. I den transportsträcka som avslutade Malmölagets säsong tappade man tre poäng, vilket gjorde att slutsumman blev makalösa 75 poäng. Det är en notering som inte kommer att överträffas många gånger i framtiden.

Häcken och Hammarby blev tvåa och trea och gör Rosengård sällskap i nästa års Champions Leaguekval. På fjärde plats kom Kristianstads DFF.

De här fyra lagen har varit i särklass. Jag tycker att ett lags målskillnad säger mycket om ett lags säsong. Visst är det poängen som avgör placeringen. Men målskillnaden säger nästan lika mycket om ett lags prestation.

Och vid en koll på sluttabellen noteras att det bara är fyra av seriens 14 lag som har plus i sin målskillnad. Rosengård har makalösa +90 via 99–9. Häcken och Hammarby har +51 respektive +52. Kristianstad slutar på +22.

Femman Norrköping, sexan Piteå och sjuan Djurgården har alla mellan –2 och –6, vilket placerar dem i en mellanklunga.

Trots att åttan Växjö DFF bara har en poäng mindre än Djurgården, och således är snubblande nära övre halvan, så har VDFF mer gemensamt med nedflyttade Kif Örebro när det gäller målskillnaden. Växjö har –22 och Kif har –24. Alla lag på platserna åtta till 13 ligger mellan –16 och just –24.

Jumbon Trelleborg stannar på tre poäng och –84. Det är förstås alldeles för dåligt. Men man kunde tidigt ana att nykomlingen skulle få det väldigt svårt. Satsningen kändes halvdan inför debuten i högsta serien, och de värvningar som gjordes var knappast på den nivå som krävs för att kunna konkurrera på damallsvensk nivå.

Det som var intressant inför dagens slutomgång var huruvida AIK eller Linköping skulle tvingas kvala för att hålla sig kvar. Jag kunde inte se något av matcherna, men noterade att LFC kopplade ett tidigt grepp om matchen mot Vittsjö, samtidigt som AIK kom i underläge.

Även om Gnaget vände sin match, och tog ytterligare en meriterande seger under den damallsvenska slutspurten, blev det aldrig spännande. Linköping håller sig kvar utan kval – men får väl ändå räknas som årets riktiga fiaskolag. I fjol slutade LFC trea med 56 poäng och målskillnaden 84–30. I år blev det 29 poäng och 32–51. Det är en närmast katastrofal försämring.

Men det blir alltså AIK som får kvala. Det bör man klara ut rätt lätt, med tanke på vilken fin höstform man plockat upp. Och med tanke på att Umeå helt tappat sin fina vårform.

På söndag spelar Umeå IK borta mot Gusk. I morse fanns risken att det vara den klassiska föreningens sista elitmatch. Häromdagen gick UIK ut på sin egen hemsida med nyheten att styrelsen kunde tvingas sätta klubben i konkurs under måndagen. Man behövde få in 300 000 kronor för att klara ekonomin under den kommande månaden.

Som bekant skall ju UIK kvala mot damallsvenskan mot antingen AIK eller Linköping kommande helger. Konkurshotet gjorde att IK Uppsala Fotboll och Bollstanäs SK plötsligt var aktuella för kval under några timmar.

Men under fredagseftermiddagen meddelade Umeå IK att konkurshotet var avvärjt. Och i skrivande stund säger mätaren på klubbens hemsida att swishkampanjen har gett 480 585 kronor. Skönt för UIK.

Men det är rörigt i svensk damfotboll för tillfället. Man är ju van vid att det periodvis är ekonomiska problem i var och varannan elitklubb. Damallsvenskan är ju en dyr serie. Men elitettan är ännu värre – det kan vara den dyraste serien av alla i svensk idrott.

Utöver UIK kämpar IK Uppsala Fotboll med sin ekonomi. Man har också haft ett upprop på sin hemsida under hösten. Klubben behöver få in en miljon kronor för att säkra driften på kort sikt, ännu så länge har man nått 300 000 kronor.

Dessutom väntar vi ännu på besked om Team TG kommer att ta sin plats i elitettan. Och Mallbackens IF har kämpat med ekonomin i drygt ett år. I somras fick man lite andrum genom att sälja namnet på Strandvallen, den klassiska planen numera heter Strandvallen Coop Arena.

Annars har mitt fokus i dag varit riktat mot vakanta platser i division 1. IFK Kalmar har av ekonomiska skäl tackat nej till sin plats i division 1 nästa år. Det lag som för ett år sedan var i damallsvenskan spelar nästa år istället i division 2. Här snackar vi ras.

Klart är att Göteborgsklubben Qviding FIF har tackat ja till den vakanta platsen.

Eftersom det skall vara klart att de båda division 1-klubbarna i Luleå, Bergnäset och Luleå Fotboll ska gå ihop kommer det att uppstå en andra vakans. Den trodde jag skulle gå till Ulricehamns IFK, som är näst bästa andraplacerade lag i Sveriges alla division 2-serier.

Det visade sig dock inte vara så enkelt. Efter att ha kämpat med att försöka förstå paragraftexten i tävlingsbestämmelserna så ringde jag förbundets tävlingsavdelning och blev upplyst om den något udda turordning som jag skrivit om i Forum Damettan tidigare i kväll.

Jag lägger en kopia här. Så här funkar det när vakanta platser tillsätts i division 1:

1. Sista anmälningsdag för damettan är den 15 november. I nuläget är det bara ett lag som valt att ställa sin plats till förfogande, och det är IFK Kalmar.
2. Serierna fastställs vid representantskapet, som hålls den 29 november.

A) Vakanser som uppstår innan serierna är fastställda, vilket i år alltså innebär den 29 november, tillsätts enligt en delvis geografisk lösning som bara finns mellan division 1 och division 2 för damer.

Upplägget är att den landsdel som har flest flick- och damlag får första platsen. Sedan går andra platsen till den näst största landsdelen, och den tredje vakanta platsen går till den minsta landsdelen. Såsom det ser ut nu är ordningen:

1. Götaland
2. Svealand
3. Norrland
4. Götaland
5. Svealand
6. Norrland
7. Götaland, och så vidare.

De olika landsdelarna har ansvar för sina respektive turordningslistor. Eftersom det är olika upplägg på division 2 i olika landsdelar kan upplägget för turordningen följa olika upplägg.

I teorin skulle ett sjundeplacerat lag i Götaland kunna gå före en seriesegrare i Norrland. Landsdelarna äger nämligen rätt till sin plats, även om deras huvudkandidater skulle tacka nej. När IFK Kalmar ställde sin plats till förfogande var det alltså klart att ett lag från Götaland skulle fylla vakansen.

Om ingen av Götalands serietvåor hade tackat ja hade frågan gått vidare till serietreor, -fyror, -femmor och så vidare till platsen var tagen. Nu stod Qviding FIF överst på listan – och tackade ja.

Nästa vakans som uppstår i ettan skall alltså gå till ett lag från Svealand. Och förstod jag rätt har de i nuläget bara skickat in två kandidater. En av de kandidaterna kommer att få frågan när Lulelagen meddelar sin sammanslagning.

Jag frågade inte om hur de olika landsdelarnas turordningslistor såg ut. Men toppen borde se ut så här:

Götaland
1) Qviding FIF – har fått en plats
2) Ulricehamns IFK
3) Varbergs Bois

Svealand
1) Hertzöga BK
2) IK Tun

Norrland
1) Selånger FK
2) Ope IF

B) Då är vi framme vid vakanser som uppstår efter att serierna är fastställda, alltså efter den 29 november i år. De tillsätts geografiskt efter serieindelningen.

Alltså. Om det uppstår en vakans i en av ettorna så fylls den av bästa laget från det geografiska område som täcks av just den serien.

Ta norra ettan som exempel. Den innehåller oftast lag från Stockholm och norrut. Blir det en vakans i den serien skulle den kunna fyllas både av lag från Svealand och Norrland.

Sammanfattningsvis känns det här som en väldigt krånglig lösning. Men det är så här det går till.