Väldigt mycket fokus ligger nu av förklarliga skäl på EM. Men det har ju också spelats inhemsk damfotboll den här helgen. Men nu har även de flesta lagen i division 1 och division 2 gått på sommarledighet.

Därmed kan det vara läge att kolla hur det ser ut i serierna under elitfotbollen. Kollar vi på division 1 så är IFK Göteborg med stormsteg på väg mot elitfotbollen. Blåvitt leder söderettan med 9,5 poäng före uppstickaren Vellinge efter 14 omgångar. Den halva poängen är 54 måls bättre målskillnad.

Göteborgarna har bara tappat två poäng under våren. Det finns liksom inte på kartan att de i höst skulle ta tio färre poäng än Vellinge eller tolv färre än trean Eskilsminne. Allt talar för att Blåvitt kommer att gå upp.

I botten av söderettan ser det framför allt väldigt mörkt ut för IFK Örby och Halmstads BK. Men även Ifö Bromölla har ett jobbigt läge med fyra poäng upp till strecket.

I den mellersta ettan har Husqvarna FF skaffat sig ett kanonläge inför hösten. Man leder med sex poäng och 17 mål före Enskede med tolv omgångar kvar. Precis som Blåvitt har Husqvarna gått obesegrat genom våren. Och precis som för Blåvitt har smålänningarna bara släppt in sex mål på 14 matcher. För HFF har det blivit två kryss. Mycket talar för att även Husqvarna kommer att kunna fira serieseger i höst.

I botten är P18 IF och Lidköpings FK utan seger, och ser med stormsteg ut att vara på väg mot division 2. Även Segeltorp ligger under strecket. Men de har bara två poäng upp till Tyresö, så Segeltorp skall inte räknas ut ännu.

Jämnast toppstrid har vi i norrettan. Där leder Sandvikens IF, två poäng före Gefle IF, sex före IK Bra ge och sju före Heffnersklubbans IF. I botten har Bergnäset ett berg att bestiga för att hålla sig kvar. Även Karlberg och Huge ligger på nedflyttningsplats, men båda har tvåsiffrigt antal poäng och kan ha chansen att kravla sig upp på fast mark.

Ettans hetaste målskytt under våren heter Ronja Lind, kommer från Falköping men spelar för Husqvarna. 22-åringen har gjort hela 19 mål i mellersta ettan.

I söder är det dubbelt Blåvitt genom Leia Molund på 16 mål och Lisa ”Mini” Johansson på 13. Just 13 mål är även den notering som skytteligaledaren i norrettan står noterad för. Det handlar om Gefles Sandra Törnros.

Något som slår en när man kollar igenom division 1-serierna är hur dåligt det går för de lag som åkte ur elitettan ifjol. Lidköping ligger sist i mellersta ettan med bara två poäng. Och Sundsvalls DFF ligger på elfte plats, precis ovanför nedflyttningsstrecket, med 15 poäng i norrettan.

Det tredje laget som åkte ur i fjol var ju IFK Kalmar. De valde att dra sig ner i tvåan. Det var kanske klokt. Men det var inget framgångsrecept. Den klubb som var i damallsvenskan så sent som 2023 har nämligen bara samlat ihop tolv poäng under våren, och man ligger med det på negativ kvalplats i den sydöstra Götalandstvåan.

Det har alltså gått otroligt tungt för alla de tre lag som föll ur elitfotbollen i fjol. Det har även gått tungt för de klubbar som åkte ur elitettan 2023. Där är BK Häcken undantaget. De har ju studsat tillbaka till elitettan. Men Ifö Bromölla ligger på nedflyttningsplats i söderettan och IK Rössö från Uddevalla i mitten av division 2 nordvästra Götaland.

När jag nyligen var i Mallbacken och gjorde reportage (länk här) låg den värmländska klassikerklubben på nedflyttningsplats i elitettan. Jag frågade klubbens supersupporter Anders Brogard om han inte var rädd för följderna av en degradering. Han sa:  

”Nej. Vi har varit med om att åka ur några gånger, och det har inte rasat. Vi har varit i elitettan sedan 2017 nu. Vi har sett lag passera. Vi har bara väntat på att de skall komma ner igen.”

Sedan konstaterade han att Mallbacken var nere i tredjedivisionen en gång. Då tog det två år – sedan var de i allsvenskan. Han tror att den stolthet och det engagemang som finns i de värmländska skogarna skulle se till att klubben kommer tillbaka.

Klart är att det alltså bara är Häcken som kommit tillbaka av de lag som åkt ur elitettan de två senaste åren. Av övriga fem ligger alltså tre i botten av division 1 och två i division 2.

Apropå division 2 tänkte jag passa på att göra en liten genomgång av alla serier med fokus på vilka klubbar som kan vara på väg upp i ettan. Så er det ur så här i toppen av division 2:

Sydöstra Götaland: Här leder Lindsdals IF från Kalmar med två poängs marginal till Spjutstorps IF och fem poäng till Veberöds AIF. Lindsdal har fina traditioner inom damfotbollen. Men jag förknippar mest klubben med att man lät damlaget ta smällen när klubben hade ekonomiska problem hösten 2012. Då drog man sig ur ettan, och valde att gå ner i division 3.

Västra Götaland: Här leder Varbergs Bois med en poängs marginal till ett obesegrat Onsala BK. Varberg tappar dock sin skyttedrottning och tillika juniorlandslagsspelare Mollie Josefsson nu i sommar. Hon skall i höst spela för Elfsborg i elitettan.

Nordvästra Götaland: Här är hela fem lag i högst grad fortsatt inblandade i striden om seriesegern. Råda BK från Lidköping leder. Man är en poäng före tvåan Öckerö IF, tre före Skepplanda BTK och Alingsås IK samt fem före Sävedalens IF.

Noterbart här är att Skepplanda BTK är Sveriges äldsta damlag tillsammans med seriekonkurrenten IK Frisco. Båda klubbarna har damlag i seriespel varje år sedan 1969. I Skepplanda hävdar man dock att man egentligen är ensamt om sviten eftersom Frisco körde ihop med grannen Herrljunga SK någon säsong.

En annan noterbar sak från den serien är att fjolårets division 1-klubb Ljungskile SK i dag lämnade walkover i sin match mot Skövde KIK. Tråkigt.

Nordöstra Götaland: Här står det mellan två lag. Ett obesegrat Mariebo IK leder med en poäng före Ulricehamns IFK. De båda lagens inbördes möte i Jönköping i höst kan bli helt avgörande.

Västra Svealand: Här står det mellan tre lag. Leder gör Lysviks IF, en poäng före IF Karlstad Fotboll och två poäng före IK Sturehov från Örebro.

Lysvik är för övrigt granne till nämnda Mallbacken. Det skiljer åtta kilometer mellan byarna, som båda har samma postnummer. Men medan Mallbacken bara har cirka 150 invånare, är Lysvik rena storstaden med 330 invånare – och både skola, affär och glasscafé. Men att två grannbyar i de värmländska skogarna har så vassa damlag är ju högst anmärkningsvärt.

Mellersta Svealand: Här kan ett tidigare damallsvenskt lag vara på väg tillbaka. Borlängeklubben Kvarnsvedens IK leder nämligen serien med sex poängs marginal.

Östra Svealand: Här är det otroligt jämnt mellan hela sex lag inom tre poäng i toppen av tabellen. Det är ojämnt antal lag i serien, vilket gör att man har olika antal spelade matcher. Men alla de sex topplagen har kvar chansen att gå upp i ettan. De sex topplagen är: IK Viljan Strängnäs, Värmdö IF, Stallarholmens SK, Stureby FF, IK Tun och Mälarhöjden-Hägersten FF.

Södra Norrland: Här har lagen bara spelat sju eller åtta matcher. IF Team Hudik leder med två poäng före Hille IF.

Mellersta Norrland: Ope IF leder en poäng före Alnö IF.

Norra Norrland södra: Här har Själevads IK fem poängs ledning före Umeå Södra DFF.

Norra Norrland norra: IFK Luleå leder en poäng före Trångfors IF Boden.

Noterbart här är att seriesegrarna går upp i Götaland och Svealand. Däremot har Norrland bara två uppgångar, vilket innebär att seriesegrarna får kvala.

Aitana Bonmati är inlagd på sjukhus. Världens bästa spelare har drabbats av viral hjärnhinneinflammation. Det är förstås en mardröm för både Spanien, EM som helhet – och framför allt för Aitana själv.

När Spanien under fredagen vann med 3–1 i sitt EM-genrep mot Japan saknades vinnaren av de två senaste årens Ballon d’Or i matchtruppen. Under kvällen publicerade Barcelonas superstjärna en bild på sig själv på Instastories där hon tittade på matchen på tv från en sjuksäng.

Förbundskapten Montse Tomé meddelade sedan att Aitana drabbats av viral hjärnhinneinflammation, att stjärnan skall vara under kontroll, men att man inte har någon tidsram på när hon kan vara tillbaka.

Jag tänker inte ge mig in i några spekulationer. Men man kan ju slå fast att hjärnhinneinflammation är en allvarlig sjukdom, och att det viktigaste är att Aitana blir frisk. Men det är ju klart att det här kommer olägligt, sex dagar innan Spaniens EM-premiär. Samtidigt har det spanska laget tid att vänta på Aitana. Man har fått en väldigt fördelaktig lottning, och bör lätt klara sig till semifinal utan sin storstjärna.

I genrepet blev det alltså 3–1-seger. Men man kom i underläge i mitten av den första halvleken när Maika Hamano spelade fram Mina Tanaka. Kvitteringen satte Claudia Pina precis innan pausvilan, när hon säkert avslutade ett fint högeranfall.

Det spanska ledningsmålet gjorde Vicky Lopez 20 minuter in i den andra halvleken på pass från det japanska försvaret. Den 18-åriga Barcatalangen utnyttjade en riktigt grov miss av japanskorna i uppspelsfas i eget straffområde. Och i slutminuterna smällde Athenea del Castillo in spiken i kistan. Här är ett klipp från det spanska genrepet:

Apropå Spanien vann landets F19-landslag under fredagen EM-guld efter 4–0-seger mot Frankrike i finalen.

Sverige vann EM-genrepet mot Norge med 2–0 efter att framför allt ha gjort en fin första halvlek. I paus bytte Peter Gerhardsson in Tove Enblom, vilket innebär att 30-åringen äntligen fick göra sin landslagsdebut.

Enblom har verkligen kämpat för att ta sig dit hon nu är. När hon för drygt 13 år sedan gjorde sin damallsvenska debut skrev jag ett inlägg med rubriken: ”Oj vad jag lider med stackars, stackars Tove”.

Hennes Djurgården kastade in sin 17-åriga juniormålvakt mot Linköping i frånvaro av förstamålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir. Redan i paus hade Enblom släppt in åtta mål. Det blev tre till, och en debut som hade kunnat knäcka målvaktstalangen.

Men Enblom har verkligen kämpat på. Karriären har inte på något sätt varit spikrak. Hon spelar nu i norska toppklubben Vålerenga, men har gjort en hel hög hundår i Umeå, IFK Kalmar och Kif Örebro på vägen dit.

Eftersom jag gillar folk som inte ger upp, utan hela tiden kämpar vidare mot sina mål så gläds jag lite extra med Enblom i kväll. Och den här gången fick hon ju dessutom hålla nollan i sin debut.

Men det kanske hon inte borde ha fått. Men vi tar det väl från början. Den första halvleken var på många sätt väldigt bra från svensk sida. Där kom båda målen och jag räknade till svenskt 7–3 i klara målchanser, och jag tyckte att det kunde ha blivit ytterligare något.

Glädjande var att Sverige återigen gjorde två spelmål. Eftersom alla sex målen mot Danmark senast också kom i spel har vi nu åtta i rad – det är vi inte vana vid. Skall man skoja lite kan man konstatera att vi däremot nu har tre raka matcher utan mål på fasta situationer. Där kanske vi har en anledning till oro?

Trion Nathalie Björn, Johanna Rytting Kaneryd och Filippa Angeldahl var inblandad i båda målen. Det första gjordes av Stina Blackstenius som också säkert satte ett friläge efter paus, men då befann hon sig i offsideposition.

Men det var de tre förstnämnda som utmärkte sig mest. Norge spelade ett närmast huvudlöst försvarsspel där de ställde fem, sex och ibland sju spelare högt upp i planen. Man gjorde det utan att sätta någon större press på den svenska bollhållaren.

Det gjorde att Sverige flera gånger kunde hitta in till framför allt Angeldahl och Kosovare Asllani på jätteytor framför den norska backlinjen. Den som är bäst i landslaget på att slå den typen av passningar är Nathalie Björn. Och det var alltså från hennes uppspel som båda målen kom. Hon klev dock av i paus, och i den andra halvleken fick Sverige inte till de där genomspelen.

Någonstans kändes det hela tiden säkert. Men jag hade 4–3 i målchanser till Norge efter pausen. Och två av de där norska chanserna var så otroligt bra att de egentligen måste bli mål. Men första chansen snodde Caroline Graham Hansen precis framför fötterna på Frida Maanum, och vid den andra lyckades en rätt ostörd Maren Mjelde nicka i marken och över ett tomt mål.

Utöver de två chanserna hade Ada Hegerberg två chanser som hon garanterat hade gjort mål på för sju–åtta år sedan. Vad jag vill komma till är att ett bättre lag än Norge hade gjort ett par mål, och då hade man inte känt sig lika nöjd som man gör just nu.

Positivt också att förbundskapten Gerhardsson sa till SVT att hoppet om att Fridolina Rolfö skall kunna spela i EM lever. I varje fall valde man att skriva in Barcelonastjärnan när man igår lämnade in den definitiva EM-truppen.

För norsk del var det här däremot inte speciellt positivt. Man har absolut offensiva kvalitetsspelare. Men det känns inte som att man har ett vinnande spel. I uppspelsfas försökte man hela tiden spela in till sina centrala mittfältare, något Sverige visste och kunde få massor av fina bollvinster på. Och så var det där höga försvarsspelet utan press på bollhålllare.

Jag har tippat Norge som gruppsegrare. Det kan bli så, för grupp A är den klart sämsta. Men jag kände mig inte trygg med mitt tips efter den här matchen. På onsdag har norskorna öppningsmatch i Basel mot Pia Sundhages Schweiz. Det ger väl inga supervibbar. För även i VM 2023 spelade ju Norge öppningsmatch mot ett nederlagstippat hemmalag. Då blev det chockförlust mot Nya Zeeland.

I går ställde jag några frågor kring Peter Gerhardssons startelva i kvällens genrep i Oslo. Svaren blev att Smilla Holmberg och Jonna Andersson får börja som ytterbackar, att Madelen Janogy som väntat tar Fridolina Rolfös plats till vänster och att Hanna Bennison lite oväntat får chansen som sexa.

Det är Sveriges första officiella träningsmatch på över två år. Och frågan är hur hårt det kommer att smälla i närkamperna. Men känslan är väl att Gerhardsson tänker sig att spela ihop sin EM-elva idag. Nu intervjuas förbundskaptenen av SVT och han tar upp Hanna Lundkvists tidsomställning, och nämner att det är sex förberedda byten, så att ”slutelvan i princip är klar”.

Känslan är väl att Lundkvist trots allt ligger före Holmberg. Den intressanta positionen är ju sexan. Där har Julia Zigiotti Olme startat i fem av årets sex Nations Leaguematcher. Men idag får alltså Hanna Bennison förtroendet. Har Juventusmittfältare, som ryktas vara klar för Real Madrid, spelat till sig en startplats i Åhus?

Här är hela elvan, enligt det vanliga 4–4–1–1-upplägget: Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Hanna Bennison, Madelen Janogy – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Klockan 18.00 under torsdagen på Ullevål och SVT2 spelar Sverige EM-genrep mot Norge. Det blir intressant att se hur Peter Gerhardsson tänker kring matchen.

Efter förra samlingen kändes det givet att förbundskaptenens EM-elva helst skulle se ut så här: Jennifer Falk – Hanna Lundkvist, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Eftersom Rolfö inte är i träning ännu är hon knappast aktuell för någon EM-premiär. Och hon är ju definitivt inte aktuell för genrepet. Det troliga är väl att Madelen Janogy tar Rolfös plats i morgon.

Sedan undrar man lite hur Gerhardsson tänker kring ytterbacksplatserna. Och kring hur viktigt det är att ge speltid till utlandsproffs. Även om jag sett någon spekulation om att Hanna Bennison skulle kunna vara aktuell som sexa så känner jag att det är just ytterbackarna där konkurrensen är hårdast.

Man skulle kunna tänka sig att Amanda Nildén får starta som vänsterback för att få matchning eftersom hon har haft semester, medan Jonna Andersson spelade i damallsvenskan så sent som i fredags.

Man skulle också kunna tänka sig att Smilla Holmberg startar till höger för att få chansen att skapa ytterligare relationer med övriga landslagsspelare. Det som dessutom talar för Hammarbyspelaren är att Hanna Lundkvist ju spelade 90 minuter i NWSL så sent som i måndags, och sedan har haft resa och tidsomställning.

Det har ju även diskuterats att vi har två målvakter helt utan A-landslagsmeriter i truppen. Jag tror ändå att det blir Falk som startar i morgon. Men det är kanske tänkbart att det blir ett målvaktsbyte i matchen. Vad tänker ni kring genrepet?

Inlägget uppdaterat med båda spelplatser

Det var stor risk att Hammarby skulle få tufft motstånd direkt i kvalet mot Champions League. Och tufft blev det. Stockholmarna måste sannolikt besegra Manchester United för att kunna ta sig vidare till playoff.

Bajen drogs först av alla seedade lag i den så kallade League Path. Och det lag som först lottades in i samma turnering var alltså Manchester United.

En stund senare lottades även PSV Eindhoven och FC Metalist 1925 från ukrainska staden Kharkiv in i gruppen. Det senare är det lag som tidigare har hetat Zhytlobud-1, och som har stor erfarenhet av europeiskt cupspel. Den 27 augusti är det semifinal mellan United och PSV respektive Bajen och Metalist.

När vi nu vet att Hammarby står som arrangör av gruppspelet, troligtvis med semifinaler på Grimsta och placeringsmatcher på Tele2 Arena, så är man jättefavorit i sin semifinal. Man ska bara slå det ukrainska motståndet inför hemmapublik. Det skulle i så fall innebära att man säkrar en plats i playoff till nya Uefa Women’s Europa Cup.

För United är det lurigare. Det engelska laget är klar favorit, men PSV känns inte som något lag man bara kör över. Har Bajen flyt blir det gruppfinal den 30 augusti mot nederländskt motstånd.

Hemmaplan är förstås en fördel. Men oavsett det fick Bajen en tuff lottning. Drömmen hade varit att lottas in i trelagsgruppen med Glasgow City, Minsk och Austria Wien. Vinnaren av den gruppen kommer garanterat att vara Häckens drömlott i playoffomgången.

Apropå Häcken har man idag skrivit fyraårskontrakt med Felicia Schröder. Det innebär ju inte med säkerhet att vårens spelare i damallsvenskan stannar. även om det känns troligt. Däremot är förlängningen en garanti för att Häcken kommer att få väldigt bra betalt för sin supertalang. Det är även smart gjort av Schröder. För en klubb som är beredd att betala en hög övergångssumma värvar sannolikt inte på spekulation, utan för att man tänker satsa på spelaren.

Tillbaka till lottningen. För Rosengård började lottningen otroligt bra när det andra seedade laget i samma miniturnering blev bosniska SFK 2000 Sarajevo. Där och då kändes det som att Malmöklubben skulle kunna få en autobahn till playoff.

Men sedan drogs belgiska mästarlaget OH Leuven in i Rosengårds miniturnering, och det känns faktiskt som den svåraste motståndaren som fanns på den oseedade listan. Jag tror inte att dagens Rosengård bara kör över OH Leuven, utan det kan bli en riktigt svår uppgift. Speciellt som det är den belgiska mästarklubben som skall arrangera miniturneringen, och därmed har hemmafördel.

Det som såg bra ut blev till slut rätt lurigt för vårt svenska mästarlag. Och med tanke på hur mycket Rosengård har försvagats sedan i fjol skulle jag inte bli förvånad om man lyckas slarva bort den superchans att kvala in till Champions League som dök upp i och med turneringens nya upplägg.

Sarajevo och Leuven möts för övrigt i den ena semifinalen. För Malmölaget väntar först ett lag från den första kvalomgången, nämligen vinnaren av den grupp som består av ZFK Ljuboten från Makedonien, NSI Runavik från Färöarna, FC NSA Sofia från Bulgarien och de armeniska mästarna Pyunik Women. Oavsett vilket av de fyra lag som vinner första kvalomgången skall Rosengård enkelt ta sig till final i sin miniturnering.

Slutligen några ord om seedningen till de här miniturneringarna. Jag tycker att den är högst tveksam. Det borde finnas fyra seedningspotter, och inte två. Som det är nu kan ju kvalet två högst rankade lag mötas redan i andra kvalomgången. Och det borde inte vara meningen.

I fjol fick vi ju just det upplägget när de båda toppseedade lagen Arsenal och Atletico Madrid lottades i samma miniturnering i den första kvalomgången. Dessutom hamnade även de tredje- och fjärderankade lagen i samma grupp.

Nu är det inga superlag som går in i första kvalomgången i år. Men där lottades i dag också de två högst rankade lagen in i samma miniturnering. De fick dessutom sällskap av det högst rankade oseedade laget.

Vi har BK Häcken FF i tabelltopp under EM-uppehållet. Det står klart sedan Hammarby tappat två poäng borta mot IFK Norrköping i dag.

Jag tippade ju just Häcken som svenska mästare. Ändå kan jag ärligt säga att jag inte trodde att det fanns en chans att göteborgarna skulle vara i topp efter tolv omgångar.

Här pratar jag ju förstås om två olika tidpunkter. Tipset var inför avspark i damallsvenskan. Då hade Hisingslaget imponerat stort i cupens gruppspel, och kändes ostoppbart. Sedan började seriespelet, och det visade sig att det i högsta grad var möjligt att bromsa Häcken.

De förlorade premiären mot Malmö FF och föll även mot Kristianstad i andra omgången. Sedan hade man tre raka segrar innan det blev två nya förluster i rad, först mot Norrköping i cupen sedan mot Hammarby i damallsvenskan.

Sex omgångar in i serien hade Häcken bara nio poäng, och man var redan sju poäng bakom Bajen. Där trodde jag kanske att tåget gick för göteborgarna.

Men sex omgångar, och sex segrar senare är alltså Häcken uppe i tabelltopp. Och lagets serieledning är väldigt välförtjänt. Häcken har nämligen gjort överlägset flest mål under våren. Man har även släppt in färst. Och man har vårens klart bästa spelare i serien – Felicia Schröder. Av vad jag har sett är faktiskt ingen annan spelare ens i närheten. Någon som säger emot?

Jag har väldigt stort förtroende för Peter Gerhardsson och hans team. Men jag tycker att Schröder borde ha fått en EM-biljett. Låt vara att damallsvenskan har tappat ganska rejält i kvalitet. Men att göra 16 mål och sex assist på tolv omgångar är makalöst bra i alla ligor. Och vi har ju faktiskt ingen poänggörare av dignitet i EM-truppen. Den som är närmast är Ellen Wangerheim, och hennes statistisk är ju också från damallsvenskan, där hon har gjort 10+2.

Jag trodde ju nyligen att Schröder skulle kallas in till EM-lägret som tänkbar ersättare till Fridolina Rolfö. Så blir det inte. Förbundet meddelade idag att man istället har kallat in Matilda Vinberg som backup till Rolfö.

Hammarby tappade alltså två poäng i dag. Man gjorde det via 2–2 borta mot bottenlaget IFK Norrköping. Jag såg bara de tre sista minuterna av övertiden, och det sista som hände var att Caroline Delisle gjorde en spektakulär räddning på ett närskott från Ellen Wangerheim.

Norrköpingsmålvakten lyfte med den räddningen sitt lag över kvalstrecket. Hon såg även till att Häcken får fira semester i tabelltopp.

Själv åkte jag till Mjörnvallen för att se om Alingsås kunde ta någon nödvändig poäng mot AIK. Svaret på den frågan var ett rungande NEJ.

Bland det första jag såg när jag kom dit var viktiga mittbacken Malva Larsson på kryckor. Utan henne på planen hoppade även hemmalagets spel på egen planhalva på kryckor.

Efter halva första halvleken hade AIK gjort tre mål utan att egentligen ha haft ett enda eget anfall. Jag slog fast att Alingsås kan släppa alla tankar på damallsvenskan 2026, och redan från nu planera för nästa år i elitettan.

Det är tydligt att Alingsås har alldeles för få spelare av damallsvensk klass i sin trupp. Karin Lundin är högklassig. Sedan har man några till allsvenska spelare, bland annat nämnda Malva Larsson. Men det krävs att alla är friska och man kan spela med starkaste lag för att kunna ta några poäng.

Efter paus var Alingsås det bättre laget. Men det är ju så dags att lyfta spelet när man redan ligger under med 4–0. Totalt sett var det en väldigt enkel seger för Solnalaget, AIK tar för övrigt sommarlov på en fin sjätteplats. Man gör det efter att ha hållit nollan i hälften av matcherna – imponerande.

Gnaget har alltså en grundstabiltet att luta sig mot. Jada Whyman måste väl vara seriens kortaste målvakt. Men hon är också en av de bästa. Hon har en spektakulär spänst, och så är hon härligt trygg med bollen vid fötterna.

Offensivt gillar jag 17-åriga Nova Selin, som snabbt utvecklats till en damallsvensk toppspelare. Även Daniela Famili har fångat min uppmärksamhet de två gånger jag har sett AIK på plats.

När man kollar in tabellen noteras att vi har fem lag inom fyra poäng i tabelltoppen. Det är alltså fem lag som har guldet inom räckhåll. Det sommarfönster som öppnar den 8 juli och stänger den 29 augusti kommer att bli otroligt viktigt för vilket lag som får höja Kronprinsessan Victorias pokal i höst.

I elitettan sköt Linnéa Westbom i dag upp sitt Umeå IK i tabelltopp när hon med två mål vände 1–0-underläge mot jumbon Örebro SK till 2–1-seger.

Apropå elitettan har jag gjort ett långt reportage från lilla Mallbacken, det är en text som kan läsas här av er som har +Allt på tidningar hos Bonnier eller Gota Media. Hoppas någon orkar igenom den…

Slutligen några ord om F19-EM. Där avslutades gruppspelet i går med matcher i den grupp där alla fyra lag stod på tre poäng inför avslutningen. Det blev Spanien och Portugal som vann sina matcher vilket innebär att tisdagens semifinaler blir sydeuropeiska uppgörelser i form av Spanien–Italien och Frankrike–Portugal.

De fyra lagen spelar även F20-VM i Polen nästa år. Dit var redan värdnationen kvalificerat. Den sjätte och sista europeiska platsen går till England, som hade sämre målskillnad än Nederländerna men räddades av att det var inbördes möte som räknades först.

Polen vann just med klara 5–0 mot Sverige i F19-EM. Därmed har det svenska F19/06-landslaget spelat sin sista landskamp, och kommer att upplösas. Det blir ingen returresa till Polen för F20-VM nästa år.

Och det var egentligen aldrig nära. Som bekant var Sverige tvunget att vinna dagens match för att få spela en playoffmatch om en plats i nästa års F20-VM. Men Polen tog en tidig ledning, och det svenska laget var helt enkelt inte tillräckligt bra för att orka vända. Det lämnar årets EM-slutspel med noll poäng och noll gjorda mål. Det närmaste man kom var ett ribbskott från Djurgårdens Olivia Ländin Sjöblom.

Polen visste att man hade en chans att gå till semifinal vid storseger i dagens match. Och polskorna rivstartade och tryckte tillbaka Sverige första kvarten.

Sverige växte in i matchen, mycket tack vara att Häckens innermittfältare Nathalie Staaf (född 2007) är så lugn och trygg med bollen. För någon månad sedan konstaterade jag att det känns som att hon inte kommer att spela i elitettan så jättelång tid till. Faktum är att jag ser henne som en högst trolig framtida sexa i A-landslaget.

Skall man prata positivt om ett lag som tagit noll poäng och fått 0–9 i målskillnad på tre matcher tycker jag även att vänsterkanten med Rosengårds Mikaela Stojanovska och Trelleborgs Thelma Persson Welin (född 2008) såg bra ut. Efter paus visade även Vittsjös Hanna Sjödahl att hon har hög potential.

Matchen slutade för övrigt med två förlorare. För Polen hade behövt ett mål till för att gå vidare. Nu blev man grupptrea på ett måls sämre målskillnad än Italien.

Spontant tänker man Polen som en B-nation. Fast de har ett riktigt bra gäng i den här åldersgruppen. Man är i och för sig värdnation, men laget vann sin kvalgrupp, och hade alltså kvalat in även på egen hand. Och man var otroligt nära semifinal. För i öppningsmatchen mot Italien ledde man med 1–0 efter 90 minuter. Men den italienska kvitteringen på övertid är det som skiljer lagen.

Från svensk sida är vi ju väl medvetna om att Sverige har spelat årets F19-EM utan stjärnspelare som Elsa Pelgander, Smilla Holmberg, Bella Andersson och Felicia Schröder. Men faktum är att även Polen saknar sin största stjärna. Den 19-åriga Barcelonabacken Emilia Szymczak är ju nämligen uttagen i den polska truppen till stora EM. Hon spelar i Barcas B-lag i den spanska andraligan.

Och kollar man på det lag som Polen hade i sitt F19-EM finns där ytterligare en Barcelonaspelare. Blott 17-åriga Weronika Araśniewicz (född 2008) är en spelare att lägga på minnet. Från ett slags tiaposition gjorde hon hälften av det polska lagets sex mål.

De båda 1–0-målen mot Italien och Sverige gjorde hon efter att ha kört lite slalom mellan motståndarnas backar. Arasniewicz avslutade de båda soloinsatserna med olika fötter, vilket antyder att hon är tvåfotad.

Men fler polska talanger har väckt internationell uppmärksamhet. De båda 07:orna Krystyna Flis och Maja Zielińska spelar i Juventus respektive Wolfsburg. Så Polen ser kanske ut att ha något väldigt bra på gång?

På tisdag lottas de två första kvalomgångarna till Champions League, och de svenska lagen har verkligen fått bästa möjliga förutsättningar för den där lottningen.

Ni vet säkert att damallsvenskan sjunkit så på Uefas ligaranking att alla Sveriges tre representanter egentligen skulle tvingats spela miniturnering i år. Ni kanske också minns att jag den 1 juni skrev ett inlägg om att Arsenals seger i den nyss avslutade upplagan av Champions League förbättrade läget lite genom att Häcken blir seedat genom hela kvalet.

Det där var ett inlägg jag fick skriva om bara några timmar senare efter att Christoffer Segerhjelm i en kommentar påpekat den positiva nyheten att Arsenals seger även borde innebära att Häcken faktiskt slipper att spela miniturnering. Ytterligare en möjlighet för svensk del var att Hammarby skulle bli seedat i sin miniturnering om Nordsjælland slutade tvåa i danska ligan. Så blev det.

Så både Häcken och Hammarby kan tacka Stina Blackstenius segermål för Arsenal i Champions Leaguefinalen för klart bättre förutsättningar att gå långt i vinterns Europaspel.

Bäst blir det förstås för Häcken, som alltså ersätter Arsenal bland de sex lag som slipper miniturnering och istället går in i Champions League i playoffomgången. Den består precis som tidigare av ett dubbelmöte. För göteborgarna innebär seger i det dubbelmötet förstås att man får spela i Champions Leagues nya ligafas. Skulle man förlora flyttas man över till nya UEFA Women’s Europa Cup, där man går in i den turneringens playoffomgång.

För Häcken är det lottning först den 31 augusti. Då kommer man att ingå i den seedade potten tillsammans med Real Madrid. Totalt är det fem playoffmöten i det så kallade League Path. Just nu är övriga tre seedade lag:

14.000 Paris FC, Frankrike
13.399 Atlético Madrid, Spanien
12.500 Eintracht Frankfurt, Tyskland

Men några av dem riskerar att bli oseedade, för fyra lag som spelar miniturnering kan peta ner dem, nämligen:

32.000 AS Roma, Italien
21.000 Sparta Prag, Tjeckien
17.000 Brann, Norge
13.699 Manchester United, England

Oavsett vilket så är League Path ett getingbo, och vi kan vara ganska säkra på att Häcken kommer att lottas mot ett tufft motstånd i playoff.

För Hammarby och Rosengård inleds kvalet med varsin miniturnering i form av semifinal och final/tredjeprismatch i enkelmöten. Där gäller följande:

1) Seger i finalen leder till playoff i Champions League.
2) Förlust i finalen leder till playoff i Europa Cup.
3) Seger i tredjeprismatchen leder till första kvalomgången till Europa Cup.
4) Förlust i tredjeprismatchen gör att Europaspelet är över.

Det är de här miniturneringarna som skall lottas på tisdag. Två seedade och två oseedade lag skall lottas in i varje miniturnering.

FC Rosengård kvalar i den betydligt enklare Champions Path. Där finns det bara enstaka nitlotter i tombolan. Nu är ju årets Rosengård ett rätt svagt lag, som är svårt att bedöma i en europeisk konkurrens. Men man bör ändå ha en bra chans att ta sig hela vägen till Champions League.

Men mycket avgörs faktiskt i tisdagens lottning. För Rosengård riskerar att få tuffare motstånd i miniturneringen än man får i playoff. I miniturneringen kommer man att lottas mot ett av de andra seedade lagen:

1) Slavia Prag, Tjeckien 24.000
2) FC Rosengård 24.000
3) FC Twente, Nederländerna 16.000
4) Vålerenga, Norge 16.000
5) Vorskla Poltava, Ukraina 14.000
6) BIIK-Shymkent, Kazakstan 13.500
7) Vllaznia, Albanien 13.000
8) Apollon LFC, Cypern 12.000
9) Mura, Slovenien 11.000
10) SFK 2000 Sarajevo, Bosnien-Hercegovina 10.000
11) Gintra, Litauen 9.000
12) Ferencváros, Ungern 9.000
13) Fortuna Hjørring, Danmark 9.000
14) Breidablik, Island 8.500

Här står det Twente, Vålerenga och möjligen Fortuna Hjørring och Breidablik på nitlotterna. De övriga nio lagen bör Rosengård klara av.

Malmöklubben bör även klara alla de oseedade lagen, även om det finns ett par lite småluriga lag där i form av Young Boys (Schweiz), Hibernian (Skottland), OH Leuven (Belgien) och HJK Helsingfors (Finland), lag som helst skall undvikas i lottningen.

Kollar vi drömgrupp för Rosengård så lottas man mot Mura och två vinnare från första kvalomgången. En mardrömsgrupp skulle vara Twente, Young Boys och Hibernian.

Totalt sett har dock Rosengård alltså väldigt bra förutsättningar. Värre är det för Hammarby, som skall kvala i supertuffa League Path. Bajen hade alltså ändå lyckan att bli uppflyttat bland de seedade lagen i de fyra miniturneringarna. Det innebär att man bara kan möta ett av följande lag:

1) AS Roma, Italien 32.000
2) Sparta Prag, Tjeckien 21.000
3) Brann, Norge 17.000
4) Manchester United, England 13.699
5) Valur, Island 11.500
6) FC Minsk, Belarus 10.500
7) Glasgow City, Skottland 10.000

Här är förstås Roma och Manchester United de klara nitlotterna. Däremot vore det rena drömmen att lottas mot Minsk. Men jag tror inte att Bajen heller hade gråtit om man fick Valur eller Glasgow i sin miniturnering.

I League Path finns det även nitlotter bland de oseedade lagen:

9) Inter, Italien 7.600
10) Metalist 1925 Kharkiv, Ukraina 7.000
11) Braga FC, Portugal 6.600
12) PSV Eindhoven, Nederländerna 5.000
13) Austria Wien, Österrike 4.150
14) Nordsjaelland, Danmark 2.950
15) Aktobe, Kazaktstan 1.950

Framför allt bör ju Inter undvikas. Eftersom det är fyra miniturneringar och Inter och Roma kommer att lottas in i varsin turnering har Hammarby 50 procents risk att ställas mot starkt italienskt motstånd. Men man har också 50 procents chans att slippa. Och så vill man ju förstås även slippa Manchester United.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det är enorm skillnad på bästa och värsta lottningen för Bajen. Den värsta är ju Manchester United, Inter och Braga. Den bästa är att hamna i en trelagsturnering med Minsk och Aktobe.

Efter att inte ha fått plats i Peter Gerhardssons EM-trupp sa Häckens besvikna jättetalang Felicia Schröder att hon var: ”övertygad om att jag hade kunnat bidra”.

I dag kom hon med hela fyra nya invändningar mot den uteblivna uttagningen. 18-åringen gjorde nämligen fyra av Häckens fem mål i 5–0-segern borta mot Piteå. Det innebär ju samtidigt att Schröder visar att hon vill ha en plats som möjligen kan öppnas om Barcelona har rätt om Fridolina Rolfös skada.

Jag har förstås ingen aning om hur det står till med Rolfö. Men jag skulle inte bli det minsta förvånad om det kommer besked under midsommarhelgen om att Schröder kallas till det uppladdningsläger som inleds i Åhus på måndag.

Personligen tog jag en spontan sväng till Kristianstads fotbollsarena och mötet mellan KDFF och krislaget Linköping. Hemmalaget vann till slut fullt rättvist med 3–1 i en match med flera rätt konstiga mål.

Scenerna efteråt är väl kanske ändå det som etsat sig fast. I mittcirkeln hade LFC något slags avsked av en tårögd Emma Lennartsson, efter lagkaptenens sista match. Samtidigt hade KDFF ett firande framför klackläktaren. Man uppmärksammade att trotjänaren Alice Nilsson nu är den som spelat flest damallsvenska matcher i klubbens historia. Och lagkaptenen är ju bara 31 år, vilket bör innebära att hon har många matcher kvar. Det var en ganska klar kontrast mellan stämningen i de båda klubbarna.

Under själva matchen hade lagen en gemensam nämnare i bristande offensiv tyngd. Kristianstad hade ett fint passningsspel i uppbyggnadsfas. Men när man närmade sig offensivt straffområde hände det alldeles för lite. Man verkade hellre spela runt bollen utanför straffområdet än att skicka in både boll och folk i detsamma.

Nu hade man lite flyt med målen. Vid kvitteringen från Emma Petrovic gissar jag exempelvis att vinden spelade Cajsa Andersson ett spratt. För det så ut som att målvakten trodde att inlägget (?) skulle gå över målet. Men vinden kan ha bromsat bollen, för den damp in i bortre hörnet,

Linköping har flera duktiga bollspelare, inte minst Sara Eriksson och EM-uttagna Vilma Koivisto på innermittfältet. Men det östgötska laget väger väldigt lätt. Det kändes lite som att de skilde i snitt tio centimeter och ungefär lika många kilo mellan Kristianstads- och Linköpingsspelarna.

Och även LFC hade väldigt svårt att komma till avslut. Egentligen skapade man väl bara två målchanser på 90 minuter. Och så magert anfallsspel räcker sällan till några poäng.

I samband med slutsignalen bytte jag några ord med LFC:s sportchef Mia Eriksson. Hon sa att ekonomin nu är under kontroll, och att klubben kommer att komma med flera spännande nyheter den kommande tiden. Bland annat skall man presentera ett etablerat nyförvärv på måndag.

Och det skall inte stanna med det. Utan sportchefen sa att det skall in fler nyförvärv i sommar, bland annat skall Lennartsson ersättas. Så LFC kommer verkligen att göra ett seriöst försöka att ta sig upp över nedflyttningsstrecket. Det blir spännande att följa hur den satsningen kommer att se ut.

Sverige föll alldeles nyss med 1–0 mot Italien. Därmed är det svenska laget utslaget ur EM, trots att matchen mot värdnationen Polen återstår.

Jag såg bara slutet av dagens match, och det var inga kul minuter. Det svenska laget var inte nära att skapa några målchanser, trots att man var tvunget att forcera för ett mål.

Men det är ju ingen skräll att det blivit två förluster på de två första matcherna. De svenska chanserna i det här mästerskapet försvann ju i princip redan när Häcken och Hammarby stoppade sina stjärnspelare.

Den sista matchen på lördag är dock inte betydelselös. Vid seger är det nämligen inte den sista matchen, för då får Sverige även spela om Europas sjätte och sista plats i nästa års U20-VM på tisdag.

Europa har alltså sex platser. Polen har sedan länge lagt beslag på en av de platserna såsom arrangörsland. Frankrike har idag säkrat den andra platsen. Ytterligare tre eller fyra länder blir VM-klara på lördag. För att Sverige skall ha kvar chansen måste man komma trea i gruppen, då får man möta trean i den andra gruppen i en direkt avgörande kvalmatch.

Precis som i 06:ornas förra EM-premiär blev det förlust med 3–0 mot Frankrike. Jag hade på matchen fram till 70:e minuten. Då hade fransyskorna redan gjort sina tre mål, och det var franskt 28–0 i avslut. Och det kändes hopplöst.

Men under den första halvleken fanns det ändå lite hopp. Vårt lag backade i och för sig djupt. Men länge hölls fransyskorna borta från Saga Anderssons mål. Och vi gick med många spelare i omställningarna.

Problemet var att kvaliteten var för dålig på de där omställningarna. Till slut fick vårt lag till ett avslut. Men det är inte lätt att få med sig någon poäng när man förlorar avsluten med 32–1. En mer smickrande statistik var den över hörnor. Där vann Frankrike bara med 5–3.

Det var förstås väntat att det svenska laget skulle kunna vara trubbigt. Det är ju tunga avbräck man har. Nämnda Saga Andersson gjorde en stark insats. Det var kul att se, för jag har haft en del frågetecken kring henne tidigare. Och hon behöver nog fortsätta att storspela.

För den andra matchen i gruppen, den mellan Polen och Italien slutade 1–1. Det innebär att det är lite vinna eller försvinna mot Italien på onsdag klockan 19.00. Det är i alla fall poäng eller försvinna.

Malmö FF vann alldeles nyss med 3–0 borta mot Piteå. Därmed kliver de himmelsblå upp på en tillfällig andraplats i tabellen. Tillfällig eftersom de kommer att passeras under måndagskvällen av antingen Hammarby eller Djurgården.

Men Malmö kommer att ligga trea när elva av 26 omgångar är spelade. Och man kommer bara att ha en eller maximalt två poäng upp till serieledning.

Jag tycker inte att MFF har en guldtrupp. Och jag har egentligen aldrig räknat in dem i kampen om förstaplatsen. Men Izzy D’Aquila är en toppenvärvning. Och det börjar bli dags att ta laget på allvar. För man vet ju aldrig vad som händer i sommarfönstret. Häcken och Hammarby har ju många spelare som är intressanta för toppklubbar ute i Europa, och riskerar därmed att tappa i slagstyrka. Om Malmö kan gå andra hållet, och istället förstärka sin trupp, så skulle vi faktiskt kunna få ett historiskt guld till en damallsvensk nykomling.

Så till något helt annat. Klockan 19.00 går Sverige in i F19-EM. Man gör det mot Frankrike, som får räknas som en av de stora guldkandidaterna. Det svenska laget är ju tyvärr rätt brandskattat, men det blir ändå spännande att se vad det kan göra i Polen.

Spelarna födda 2006 med hjälp av några som är födda 2007 sticker ju ut i en inhemsk jämförelse. De kvalade ju även in till slutspelet i F17-EM, något som ju är väldigt ovanligt för svenska flicklandslag.

Det första F17-EM:et spelades 2008. Det här är alltså den 18:e upplagan. Och det är bara 96:orna och 06:orna som har klarat av att kvala in. Även 07:orna spelade ju slutspel, men de behövde inte kvala, utan var med eftersom Sverige stod som värd.

06:ornas F17-slutspel avgjordes i Estland, och Sverige mötte även då Frankrike i premiären. Den gången blev det förlust med 3–0 efter att det varit mållöst i paus. Vi får se hur det går i kväll. Man kan se matcherna från mästerskapet på Uefa-TV.

I den där premiären mot Frankrike 2023 hade Sverige med Hammarbyduon Smilla Holmberg och Bella Andersson i backlinjen, Juventus/Djurgårdens Elsa Pelgander på centralt mittfält och på topp startade Häckenduon Felicia Schröder och Bianca Hultbäck Nattland. Nu saknas den här kvintetten av olika skäl. Tre av dem är ju stoppade av sina klubbar, medan Pelgander och Hultbäck Nattland är skadade.

Det var till slut Frankrike som fick höja pokalen för två år sedan. Då toppade Lyonduon Maelina Mendy och Liana Joseph skytteligan tillsammans med Spaniens och Barcelonas Vicky Lopez. De tre gjorde fem mål vardera. De båda fransyskorna är med även den här gången. Det är även Le Havres Chancelle Effa Effa, som gjorde fyra mål för två år sedan.

Medan Sverige har tvingats lämna sina stjärnor hemma har Frankrike alltså med sina. Det gör att det franska laget förstås känns som jättefavorit i kväll. I gruppen ingår även Italien och Polen, och de två bästa lagen går till semifinal.

I det där F17-slutspelet för två år sedan ställdes Sverige även mot Polen. Och även där blev det förlust, det slutade hela 6–0 till polskorna. Så det svenska laget slår verkligen ur underläge.

Med två matcher kvar av damallsvenskans elfte omgång har vi nu för första gången den stora guldfavoriten BK Häcken FF högst upp i tabellen.

Det återstår förstås att se om göteborgarna har kvar serieledningen efter måndagens Stockholmsderby. Men just nu är Häcken Sveriges bästa lag. Sedan de förlorade prestigemötet med Bajen den 5 maj har getingarna från Hisingen fem raka segrar med målskillnaden 24–3.

Jag var på plats på Bravida Arena idag när AIK besegrades med 6–0. På förhand var jag spänd på hur matchbilden skulle bli när seriens målgladaste lag tog emot det målsnålaste.

Inför avspark hade det ju gjorts hela 42 mål i Häckens tio matcher, medan det bara hade blivit 20 i AIK:s. Trots att Gnaget ställde upp 5–4–1 och ofta stod med sitt mittfält bara fyra–fem meter utanför eget straffområdet slutade det alltså mycket närmare Hisingslagets målsnitt än Solnagängets.

Det var till slut lite för stor klasskillnad för att själva matchen skulle kännas intressant. Men jag gjorde en notering kring hemmalagets hörnor. Jag har tidigare år tyckt att Häcken varit direkt uselt på hörnor. Jag tycker långa perioder att laget kunnat ha tio hörnor utan att ens vara nära att skapa någon målchans.

Men nu har det hänt något. För senast mot Linköping gjorde man tre mål på nickar på hörnor (0–2, 0–3 och 0–4). Och i dag nickade Carly Wickenheiser in både 1–0 och 2–0 på hörnor. Fem hörnmål på två matcher är ju otroligt bra. Jag har inte analyserat Häckens hörnor över tid så noga att jag kan säga exakt vad skillnaden är mellan förr och nu. Men alla de här fem målgivande hörnsparkarna har i princip slagits in i motståndarnas målområde. Kanske är det så att man valt att slå in bollen lite närmare målet?

Spänningen i matchen försvann alltså tidigt. Men det fanns ju flera spännande spelare på planen att kolla in. När jag bestämde mig för att tillbringa lördagseftermiddagen på Hisingen var jag nyfiken på att få se Anna Anvegård. Hon verkar ju ha varit bra på sistone. Och hon har dessutom ett kontrakt som löper ut nu i sommar. Så hon är dubbelt spännande.

Men hon var skadad, och fanns inte ens med i matchtruppen. Även Elin Rubensson saknades. Då riktades mitt fokus istället mot Häckens båda anfallare Helena Sampaio och Felicia Schröder och mot AIK:s Nova Selin och göteborgaren Ella Reidy.

Brasilianskan ser spännande ut. Hon var hela tiden sugen på att kombinera med sina lagkompisar. Nu var det ju ofta väldigt trångt i de ytor där hon huserade. Men känslan är att Häcken kommer att få nytta av Sampaio.

Mittfältare Reidy spelade högerback, vilket jag tycker är intressant. Genom att ha henne där får man en spelskickllig högerkant. Jag tycker att hon klarade sig förhållandevis bra. Det var knappast hennes fel att målen rasade in.

Och Selin tycker jag var AIK:s bästa spelare. De offensiva intention som gästerna hade stod 17-åringen för. Jag vet att hon är född 2008, och således har två år på sig, men utifrån det jag såg av Selin kändes det som om hon borde ha varit i Polen för att spela det F19-EM som inleds under söndagen. Å andra sidan är det väldigt positivi om alla de svenska mittfältare som är med i JEM är bättre än AIK:aren.

Även Schröder kunde ju ha varit i Polen. 18-åringen från Björkö i Göteborgs skärgård är ju veckans stora förlorare i svensk damfotboll. Hon ställdes utanför EM-truppen, och går även miste om att vara med i F19-EM. Otroligt tråkigt för spelaren som väl är landets största talang. Hon svarade på motgångarna genom att göra ett klassmål. Hon var nära något till, men fick istället bytas ut efter att ha fått en rejäl smäll.

Jag läste rubriker om att de europeiska toppklubbarna står på kö för att få köpa Schröder. Det låter rimligt. Vi får passa på att njuta av henne så länge hon är kvar i damallsvenskan.

Det spelades ju fyra matcher till parallellt med den jag var på. Det mest anmärkningsvärda resultatet var väl att BP tog poäng via 2–2 borta mot Kristianstad.

Kryss blev även tipstecknet i sexpoängsmatchen mellan lagen på vardera sidan om kvalstrecket, Växjö och Norrköping. 1–1 innebar dock att de båda lagen utökade sitt avstånd till nedflyttingsstrecket med en pinne.

För både Alingsås och Linköping förlorade, och bottengängen blir alltså alltmer avsågade i botten. Vittsjö vann med matchens enda mål mot Alingsås, ett resultat som ger skåningarna tillfälligt (?) andrum i botten. Och Rosengård gjorde 3–0 borta mot LFC. Därmed passerade mästarlaget såväl AIK, Piteå som BP. Det kan vara viktigt för Malmögänget som sannolikt tappar defensiv stabilitet i sommar i och med att kontrakten löper ut för Eartha Cumings och Gudrun Arnardottir. Man undrar lite vad FCR kommer att ha för lag i höstens Champions Leaguekval.

I elitettan tog Eskilstuna över serieledningen via 4–0-seger mot Gusk. Från näst högsta divisionen noteras även att Mallbacken tog årets första trepoängare via 2–0-seger borta mot Sunnanå. Därmed klättrar värmlänningarna upp från nedflyttningsplats till nionde positionen.

Apropå Mallbacken var jag ju där förra helgen, dels för att bevaka lagets möte med Elfsborg, dels för att göra ett stort reportage om elitlaget från skogen. När reportaget vuxit fram har jag alltmer funderat om det överhuvud taget kan finnas något annat elitlag som håller till i en lika liten by?

Invånarantalet i Mallbacken är något oklart. Men uppskattningsvis ligger det kring 150 personer. Och de 49 senaste säsongerna har alltså byns stolthet Mallbackens IF gjort 24 år i högsta divisionen och man gör nu sin 24:e säsong i den näst högsta. Det enda året man var nere i tredjedivisionen vann man varenda match.

Om någon av er vet någon annan elitklubb i världen, oavsett sport, som kommer från en by med färre än 200 invånare så ropa till. För jag är seriöst nyfiken.

Peter Gerhardsson har just läst upp namnen på de 23 spelare som åker till EM för att spela för Sverige. Och det blev precis som väntat, alltså 22 av de 23 som spelade mot Danmark. Enda ändringen är att Magdalena Eriksson kommer in i stället för Emma Kullberg.

Gerhardsson pratade om att de uttagna spelarna är de som han bedömer kan prestera idag. Att han som vanligt inte har tagit hänsyn till historik eller framtid, utan att han tagit ut spelare efter ett nuläge.