I går tog jag en sväng till trevliga St Gallen och kollade in Frankrike–Wales. Det var en match som aldrig nådde några högre höjder rent fotbollsmässigt.

Den franska förbundskaptenen Laurent Bonadei valde att bänka större delen av startelvan, vilket gjorde mig lite frustrerad, både eftersom jag ville se det riktiga Frankrike och för att jag hade bytt in Sakina Karchaoui och Sandy Baltimore i mitt Fantasylag.

Att det var ett franskt B-lag märktes. Man var i och för sig väldigt bra under de första tio–tolv minuterna. Men sedan gjorde de franska spelarna inte mer än man behövde. Att det ändå slutade med en klar 4–1-seger skall man tacka den walesiska målvakten Safia Middleton-Patel för. Hon stod nämligen för både en supertavla och en mer vanlig tavla, vilket gav det franska laget två mål relativt tidigt i den andra halvleken.

Det överlägset största jublet på arenan kom när det stod klart att VAR godkände Wales veteran Jess Fishlocks kvittering till 1–1. Det var ju nämligen Wales historiskt första mästerskapsmål på damsidan.

Och det var walesarnas stolthet och passion som var behållningen i gårdagens match på Kybunpark. Redan några timmar innan avspark, inne i centrala St Gallen, bjöds vi på skönsång från de walesiska supportrarna. De briljerade också i någon kampsång cirka 20 minuter före avspark. Och sedan kom kulmen under nationalsången, där både spelare och fans tog i från tårna.

När man inte har så stort engagemang i de lag man kollar in gör man en del spaningar av olika slag under några timmar på läktaren. Fotbollsmässigt slogs jag av hur snabb Wales forward Ffion Morgan är. 25-åringen satte sig ganska tidigt i respekt hos den franska backlinjen – som för övrigt var ordinarie till tre fjärdedelar.

Inför avspark satt jag och kollade in lagens uppvärmning. I Wales värmde länge alla utespelare upp gemensamt, medan Frankrike direkt delade in i startelva, avbytare – och två joggare. För Delphine Cascarino och Griedge Mbock Bathy kom ut ihop med målvakterna, och valde sedan att bara köra lätt jogging under hela uppvärmningen.

Några kuriosanoteringar var att Frankrike körde med röda, vita och blå koner, för att visa sin identitet. Man hade även med sig en bandvinda, med vilken man drog upp raka och fina linjer för smålagsspelet på uppvärmningen. Det var snyggt, men är det bra och nödvändigt? Personligen satt jag mest och tänkte på vad det är för fel på koner, och vad som skulle hända om någon spelare snubblade på det där bandet och skadade sig?

Här får det räcka med kuriosa. Nu till det sportsliga läget i EM. I kväll startar den tredje och sista gruppspelsomgången. Från och med nu spelas alla matcher med avsparkstid 21.00. Och här är läget grupp för grupp inför avgörandet:

Grupp A:
Här är Norge säkrat gruppsegern, och det är klart att Island kommer att bli sist. Kampen om den andra kvartsfinalplatsen står i kväll mellan värdnationen Schweiz och Finland. Hemmalagets ”Nati”, som jag sett att det schweiziska landslaget kallas i tidningarna här, tar andraplatsen på kryss. Finland måste alltså vinna i kväll för att gå vidare. Min uppskattning är att det är 65–35 till Schweiz om den där andraplatsen.

Grupp B:
Avgörs i morgon. Här är det klart att Spanien kommer att gå vidare, att Belgien åker ut och att Italien har stort övertag på Portugal mot den andra kvartsfinalplatsen. Inga placeringar är däremot spikade ännu. Fredagens matcher är Spanien–Italien och Belgien–Portugal. Följande gäller lag för lag:
* För Spanien gäller att de vinner gruppen om de tar poäng mot Italien. Vid förlust kommer spanjorskorna tvåa.
* Italien kan komma etta, tvåa eller trea. Man vinner gruppen om man besegrar Spanien. Och man kommer tvåa vid kryss. Man har även en hyfsad chans att komma tvåa vid förlust. Men då kan det bli målskillnadsaffär mot Portugal.
* Portugal kommer sist i gruppen vid förlust mot Belgien. Och man kommer trea vid kryss. Vid seger har man chansen att bli tvåa. Men för att kunna passera Italien och gå vidare till kvartsfinal krävs dels egen seger samtidigt som Spanien vinner mot Italien, dels att man tar in de sex mål man ligger efter i målskillnad. Nu har Italien 2–1 och Portugal 1–6.
Som exempel: Om både Spanien och Portugal vinner sina matcher matcher i morgon med 3–0 blir det Portugal som går vidare på fler gjorda mål än Italien. Skulle Portugal vinna med 1–0 och Spanien med 5–0 får Italien och Portugal exakt samma poäng och målskillnad. Då avgör fair play. Och just nu är det fördel för Italien där. De har dragit på sig fyra gula kort, vilket innebär fyra minuspoäng i fair play. Portugal har fått ett rött kort och två gula, vilket ger fem minuspoäng.
Även om Italien har ett väldigt bra läge att följa med Spanien till kvartsfinal så utesluter jag inte att det kan bli spännande i morgon kväll.

Grupp C:
Här är det klart att Sverige och Tyskland går till kvartsfinal. Lagen möts i Zürich på lördag. Sverige vinner gruppen på kryss, medan Tyskland måste vinna för att bli gruppetta.
Samtidigt spelar Danmark mot Polen om äran, och tredjeplatsen i gruppen. Där blir Danmark trea på kryss. Polen måste alltså vinna för att inte bli sist i gruppen.

Jag har skrivit en text inför gruppfinalen åt tyska fotbollstidningen Kicker. Där var mitt tips att Peter Gerhardsson kommer att rotera laget. Kicker bad mig även att komma med en tänkbar startelva för lördagens match. Jag sa att det känns otroligt svårtippat, men drog till med det här laget:

Tove Enblom – Smilla Holmberg, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Filippa Angeldahl, Hanna Bennison, Fridolina Rolfö – Lina Hurtig – Rebecka Blomqvist.

Vi får se om jag är helt ute och cyklar. Men jag kollade hur Gerhardsson har gjort i sista gruppspelsmatcherna under de tidigare mästerskapen. Och det ser ut så här:

• VM 2019. Vilade halva startelvan mot USA. Gjorde sju byten mot föregående match. Förlust med 2–0.
• OS 2021. Vilade nio startspelare mot Nya Zeeland. Seger med 2–0.
• EM 2022. Då hade Sverige bara fyra poäng, och var inte klart för slutspel. Spelade med bästa lag.
• VM 2023. Vilade nio startspelare mot Argentina. Seger med 2–0.

Alla de tre gånger slutspelsplatsen har varit klar har det blivit rotation. Så nog är det väl mycket som talar för att Gerhardsson kommer att vila stora delar av startelvan på lördag?

Grupp D:
Det här är enda gruppen där inget lag ännu har säkrat en slutspelsplats. Och där alla lag fortfarande har chansen. Gruppen avgörs på söndag med matcherna England–Wales i St Gallen och Frankrike–Nederländerna i Basel.
Det rimligaste utfallet är att Frankrike vinner gruppen med England som tvåa. Solklart är att Frankrike vinner gruppen om de tar poäng av Nederländerna. Och att England är garanterat att gå vidare om man vinner mot Wales. Men totalt finns det så många sannolikheter att jag inte orkar ta upp alla.
Exempelvis kan Frankrike alltså fortfarande åka ut. Det gör man vid förlust med tre måls marginal mot Nederländerna samtidigt som England vinner mot Wales. I så fall slutar tre lag på sex poäng, och då går man på inbördes möten mellan alla de tre lagen. Och då gäller följande tabell:

1) England 2 5–2 3
2) Frankrike 1 2–1 3
——————————
3) Nederländerna 1 0–4 0

En möjlig, men inte så sannolik utgång är ju att Wales vinner mot England samtidigt som Frankrike slår Nederländerna. Då vinner Frankrike gruppen samtidigt som det blir tre lag på tre poäng i kampen om andraplatsen. Och där ser tabellen med inbördes möten ut så här:

2) England 1 4–0 3
—————————–
3) Nederländerna 2 3–4 3
4) Wales 1 0–3 0
Här ser man att Nederländerna inte kan gå vidare vid förlust mot Frankrike. Och att Wales måste vinna med fyra måls marginal mot England för att ha chansen till kvartsfinal.

När det gäller slutspelsträdet ser det numera ut så här:

Norge – Tvåan grupp B (Spanien/Italien/Portugal)
Ettan grupp C (Sverige/Tyskland) – Tvåan grupp D (England/Frankrike/Nederländerna/Wales)

Ettan grupp B (Spanien/Italien) – Tvåan grupp A (Schweiz/Finland)
Ettan grupp D (England/Frankrike/Nederländerna) – Tvåan grupp C (Sverige/Tyskland)

Då har jag tagit mig till Zürich efter att ha varit i Luzern och firat svenskt avancemang till kvartsfinal. Jag satt mitt i den svenska klacken, nästan exakt mitt bakom ena målet. Därifrån ser man matchen lite annorlunda mot hur det är att sitta på långsidan, vid mittlinjen.

Min bild är att Sverige gjorde en väldigt bra match, och att det enda man kan gnälla lite på är att segersiffrorna inte blev större än 3–0. Den första halvleken satt jag bakom det svenska målet. Då såg jag tydligt hur föredömligt Nathalie Björn och Amanda Ilestedt jobbade för att hålla Ewa Pajor borta ur matchbilden.

Däremot var det svårt att bedöma de svenska målchanserna. Dels för att det polska målet var typ 125 meter bort, dels för att storbildsskärmen var lika långt borta. På storbildsskärmen fanns också den enda matchklockan, och den var banne mig inte lätt att se.

Dock var min bild att Stina Blackstenius gjorde en mycket bra första halvlek, där hon utöver sitt mål också var inblandad i väldigt många bra lägen. Däremot föll inte Peter Gerhardssons val att spela Amanda Nildén på vänsterbacken speciellt bra ut. Nildén kändes nervös, och jag blev inte det minsta förvånad över att hon byttes ut i paus.

I paus gjorde även Polen två byten. I den första halvleken lyckades Sverige helt och hållet neutralisera det polska anfallsspelet. Men Ewelina Kamczyk kom in och låg bakom en del för sitt lag. Det var dock klar svensk dominans även i den andra halvleken. Och det kunde som sagt ha blivit klart fler mål.

Trots att jag alltså satt precis bakom det polska målet förstod jag förresten aldrig varför Julia Zigiotti Olmes mål blev bortdömt. För jag såg inte den lilla knuff som svenskan delade ut mot den polska målvakten.

Men det blev alltså svenskt 3–0, vilket både innebär säkrad kvartsfinalplats och ledning i gruppen. Tidigare på kvällen vann ju nämligen Tyskland med 2–1 mot Danmark. Jag såg delar av den första halvleken, och tänkte efter den att danskorna hade så mycket flyt att de nog skulle kunna vinna matchen. Men det verkar som att flytet tog slut efter pausen.

Danmark och Polen är ju nämligen utslagna. För svensk del väntar gruppfinal mot Tyskland här i Zürich på lördag. Jag tippar att Peter Gerhardsson kommer att rotera sitt lag friskt till den matchen. Så har han ju gjort varje gång Sverige redan varit klart för avancemang inför sista gruppspelsomgången.

För kvartsfinalernas skull känns inte gruppfinalen speciellt intressant. Det blir tufft motstånd oavsett om vi kommer etta eller tvåa. Däremot kan det ha vikt om man går vidare till semifinal. Gruppsegraren i Sveriges grupp hamnar ju på samma halva av slutspelsträdet som segraren i grupp A, vilket ju är Norge.

Så här ser för övrigt det där slutspelsträdet ut just nu:

Norge–Tvåan grupp B (Spanien/Italien/Portugal)
Ettan grupp C (Sverige/Tyskland)–Tvåan grupp D

Ettan grupp B (Spanien/Italien)–Tvåan grupp A (Schweiz/Finland)
Ettan grupp D – Tvåan grupp C (Sverige/Tyskland)

För egen del är det här mästerskapet väldigt annorlunda mot de andra jag varit på. Den här gången är jag inte ackrediterad, utan åker runt på samma sätt som vanliga turister och supportrar.

Inför dagens match har jag agerat supporter och gått runt i centrala Luzern. Det är ingen tvekan utan att Sverige kommer att vinna på läktaren. Det är nämligen svenskar överallt.

Polacker har jag däremot inte sett så många. Men det är i alla fall uppe i tvåsiffrigt nu.

Eftersom Schweiz är utanför EU har jag inte obegränsad tillgång till surf. Plus att jag ska köra till Zürich ikväll efter matchen. Så jag är inte säker på när och hur jag kan skriva efter matchen.

Efter dramatiska slutminuter slutade det 1–1 mellan Italien och Portugal. Därmed har vi nu också fått se en kryssmatch i det här mästerskapet. Det dröjde till den tolfte matchen.

Kryss innebär ju en match utan segrare. Det finns däremot en stor förlorare i kväll. Och det är Belgien, som nu är utan chans att ta sig vidare till kvartsfinal. I övrigt är det nu klart att Spanien går vidare. Däremot vet vi inte om de gör det som etta eller tvåa i gruppen.

Trots att Italien tappade en ledning och därmed två poäng är det italienskorna som är klart närmast att slå följe med Spanien till slutspelet. Man har tre poäng och sex mål upp på Portugal inför avgörandet på fredag.

För Portugal gäller att man måste vinna mot Belgien, helst med ett par måls marginal. Och så måste man få hjälp av Spanien, som måste vinna mot Italien, och även där gärna med flera måls marginal.

Dagens svenska nyhet är ju att Fridolina Rolfö lämnar Barcelona. Man undrar ju vart hon skall ta vägen. Hon har ett år kvar på kontraktet, så den nya klubben lär ju behöva köpa loss henne.

I dag åkte jag till Luzern för att ta tempen på EM-febern där. Det kändes ändå som att EM är rätt hett i den stad som sportmässigt annars mest kopplas till rodd.

Temperaturen i luften var behaglig på förmiddagen. Sedan blev det jobbigt blött. För herre jävlar vad himlen öppnade sig under eftermiddagen. Och det nöjde sig inte med skyfall – utan det small till flera gånger.

Jag stod och sökte skydd under ett träd vid Vierwaldstädtersee under åskovädret. Och jag är rätt säker på att jag med blotta ögat såg hur en blixt slog ner i en båt på sjön. Det var en udda upplevelse.

Förhoppningsvis är dagens knallar de enda jag får uppleva i Luzern. För man vill ju inte att marken skall gunga till under vårt svenska landslag i morgon. Men omöjligt är det inte. Under många år var Polen en skrattmatch för svensk del. Vi hade sex raka storsegrar inför senaste mötet, det i Lodz i april 2021. Men där såg det länge ut att bli en skräll.

I den matchen gjorde Ewa Pajor tidiga mål i båda halvlekarna. Det andra betydde 2–2, ett resultat som stod sig hela vägen till 86:e minuten då Caroline Seger kom flygande och nickade in segermålet. Det blev till slut 4–2 i svensk favör. Men det var en påminnelse om att Polen inte längre är en blåbärsnation, utan ett land på uppgång.

På ungdomssidan har ju polska flick- och juniorlandslag tagit flera svensk skalper de senaste åren. Så sent som i F19-EM för några veckor sedan vann ju exempelvis polskorna med förkrossande 5–0 mot vårt lag. Där fastnade jag för 17-åriga Barcelonatalangen Weronika Araśniewicz. Hon är inte med i EM-truppen, men känns som ett namn att lägga på minnet.

EM-namn att lägga på minnet är schweiziska tonåringarna Sydney Schertenleib (Barcelona), Iman Beney (Manchester City) och Leila Wandeler (Lyon). Jag såg Schweiz 2–0-seger mot Island på schweizisk tv. Schweizertyska är inte helt lätt att förstå. Men så mycket uppfattade jag som att nämnda trio hyllades rejält. Och för att göra ytterligare en åskliknelse dagen till ära så var det verkligen spelare det blixtrade om igår.

Andra som det blixtrar om typ alla spanska anfallsspelare. I dag lekte sig Spanien fram till en 6–2-seger mot Belgien. Alexia Putellas gör verkligen sitt för att återta Ballon d’Or. Jag har henne som lagkapten i mitt Fantasylag i den här omgången. Så jag njöt extra mycket när poängen trillade in.

Resultatet innebär att Beta Gunnarsdottir och hennes Belgien hänger väldigt löst i den här turneringen. För att det belgiska hoppet om kvartsfinal skall leva i slutomgången måste Portugal vinna mot Italien i kväll. Det är inte omöjligt, men kanske inte heller speciellt troligt.

Jag är på plats i Schweiz. Och jag har tagit med mig regnet. Eller. Det regn som vräkte ner på Västkusten i går morse när jag lämnade svensk mark slipper jag gärna på kontinenten.

Fotbollsmässigt har Norge i dag säkrat gruppsegern i grupp A, och Island blivit första laget att kunna boka sina biljetter för hemresan.

Jag har inte sett den norska 2–1-segern mot Finland. Men från de höjdpunkter jag tagit del av ser det ut som att Norge spelade bättre i dag. Men målen var ett självmål och något som såg ut att vara ett inlägg.

Men hur målen gick till spelar ingen roll. På torsdag spelar Norge en betydelselös träningsmatch mot Island. Sedan blir det norsk kvartsfinal i Geneve den 16 juli.

För i regnet i Bern vann Schweiz ikväll med 2–0 mot Island. Därmed blir det en helt avgörande match på torsdag mellan Schweiz och Finland om andraplatsen i gruppen. I den matchen tar värdnationen andraplatsen vid kryss. Pia Sundhage och hennes lag har alltså fått ett bra utgångsläge inför avslutningen av gruppspelet.

Noterbart i övrigt är att det nu har spelats tio matcher i mästerskapet. Och det har så här långt inte blivit en enda oavgjord match.

Vi har haft svenskt i EM i dag också. Tess Olofsson dömde kvällens stormatch mellan Frankrike och England.

Fransyskorna kom till Schweiz med ett perfekt facit – man hade vunnit alla årets åtta landskamper. Nu är sviten uppe i nio raka. Den är det efter att Frankrike långa stunder fullständigt kört över England. Ändå blev det bara 2–1 och riktigt spännande på slutet.

England började okej och avslutade med en riktigt vass forcering där man reducerade och där även en kvittering hängde i luften vid ett par tillfällen. Men under större delen av matchen var Frankrike överlägset, och den franska segern var totalt sett helt i sin ordning.

Det var ett par intressanta domslut i matchen. Framför allt var närkampen mellan Maelle Lakrar och Alessia Russo innan Frankrikes 2–0-mål intressant. Spontant tyckte jag att det borde ha varit engelsk frispark, och jag förstår att engelskorna reagerade när anfallet slutade med mål.

Men när VAR-reprisen rullades förstod jag Olofssons val. Jag tycker fortsatt att det hade gått att blåsa engelsk frispark för satsningen. Men Lakrar träffade faktiskt bollen först, vilket ger stöd för Olofssons beslut att låta spelet rulla.

Vår svenska domare samlade dock knappast några pluspoäng i det engelska lägret. De såg exempelvis inte speciellt nöjda ut när svenskan inte ens gav Leah Williamson frispark när hon blev överkörd av Sakina Karchaoui.

Båda de franska målen föll i den första halvleken, och båda kom från kanterna. Ofta brukar det heta att England har så otroligt vassa kanter med spelare som Beth Mead, Lauren Hemp, Lauren James och Chloe Kelly. Men jag skulle nog säga att i det här mästerskapet så övertrumfas engelskorna av både Tysklands Jule Brand och Klara Bühl och av Frankrikes Delphine Cascarino och Sandy Baltimore. I det franska laget finns ju för övrigt ett helt gäng spelare som kan användas som yttrar. Jag tänker här även på Sakina Karchaoui, Selma Bacha, Amel Majri, Clara Mateo och Kadidiatou Diani.

En spelare som däremot inte är med i det franska laget är legendariska Wendie Renard. Förbundskaptenen Laurent Bonadei har i princip motiverat petningen med att Frankrike kört med samma lag i många år, utan att få någon fullträff. Därför testar han något annat. Det är ett annorlunda, men intressant resonemang.

Hittills har det gått bra. Hans lag spelar en snabb och väldigt underhållande fotboll. Men jag tycker ändå inte att man skall dra några långtgående slutsatser från att det franska laget har rivstartat EM. För det har varit ganska många mästerskap där Frankrike har känts som sannolika guldmedaljörer efter första gruppspelsomgången. Men man har ändå fått boka tidiga hemresor.

Jag noterar från det svenska lägret att Fridolina Rolfö körde hela dagens träningspass. Det bör ju innebära att min gissning kan slå in om att Barcastjärnan bör kunna göra några minuter mot Polen på tisdag.

Känslan är ju att Sverige behöver få tillbaka Rolfö och Magdalena Eriksson så fort som möjligt. Jag ifrågasatte ju förbundskapten Peter Gerhardssons byten i går. Han pratar ju mycket om hur viktig slutelvan är. I går tyckte jag att vårt lag blev väldigt mycket sämre med den slutelva man använde. Och framför allt tyckte jag inte att det var en slutelva för att säkra tre poäng.

I dag har jag haft väldigt mycket tid i bilen till att fundera över olika saker. En fundering har handlat om att vi faktiskt inte har så många spelare i EM-truppen som man kan kasta in för att försvara en ledning, och kämpa hem tre poäng. Men det är klart att om man tänkt att använda Amanda Ilestedt i mästerskapet var det ju ett kanonläge att ta in henne när Danmark bytte in flera nickstarka anfallare.

En annan fundering kopplad till bytena handlade om vänsterkanten. Är verkligen Rebecka Blomqvist tänkt att spela på kanten? Personligen hade jag satt henne som tia och Lina Hurtig på kanten – om jag hade bytt in dem båda.

Blomqvist har för övrigt sett ut att vara långt ifrån toppformen när hon fått speltid den senaste tiden. I går gjorde även Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson och Hurtig rätt bleka insatser. Jag såg att signaturen Nilsson efterlyste Ellen Wangerheim. Och hon lär nog snart få chansen om inte de mer etablerade namnen börjar prestera. Personligen får anfallarnas insatser mig att sakna Felicia Schröder ännu mer.

Men jag får nöja mig att förhoppningsvis snart ha tillbaka Rolfö på planen. Här i Tyskland pratas det inte om Rolfö, eller någon annan svensk. Här har eftersnacket i tysk tv till gårdagens 2–0-seger mot Polen väldigt mycket handlat om Giulia Gwinn. Och man har kommit med båda bra och dåliga nyheter kring sin lagkapten. Den goda nyheten är att det inte skall vara någon ny korsbandsskada. Den dåliga är att det är så illa att Gwinn har spelat klart i EM.

Man pratar om ett skadat ”innenband”. Jag antar att det handlar om en skada på knäts inre ledband. Det är en skada som brukar innebära att man är borta någon månad.

I dag har jag påbörjat min resa mot Schweiz. Just nu sitter jag i ett industriområde i Kassel och kollar EM på tysk tv. Min plan var att jag skulle ha anlänt hit med god marginal till avspark i dagens första match.

Men det visade sig att hela Nordtyskland bestod av stau (kö) och baustellen (vägarbeten). Jag vet ju att det brukar kunna vara rätt många stopp kring Hamburg. Men jag tänkte att det skulle vara lugnt en sommarlördag.

Jag hade inte räknat med Ed Sheeran. Den brittiska världsstjärnan har visst koncerter på Volksparksstadion både i kväll och i morgon. Och därför skulle halva Tyskland till Hamburg idag. Följden blev att det tog drygt tre timmar att ta sig från Puttgarden och förbi Tysklands näst största stad.

När jag slog på tv:n här i Kassel firade Vivianne Miedema sitt landslagsmål nummer 100. Därmed blev hon den 19:e spelaren i historien att nå upp till tresiffrigt. Flest landslagsmål har Christine Sinclair gjort, hon noterades för hela 190 stycken.

Nederländerna vann till slut med 3–0 mot Wales. Förstod jag den tyska kommentatorn rätt gjorde Orange Leeuwinnen en blek första halvlek, där Miedemas mål var ett av få glädjeämnen. Men efter paus såg man snabbt till att utöka marginalen, och därmed också säkra segern.

Nämnda kommentator konstaterade för övrigt att alla EM:s favoritlag hade vunnit sina matcher. De lag han därefter räknade upp var Spanien, Tyskland och Nederländerna. Han lade sedan till att de två sista favoriterna, Frankrike och England, möts i första gruppomgången.

Det är väl ändå lite intressant att man här i Tyskland verkar hålla Nederländerna före Sverige, trots svaga nederländska resultat den senaste tiden.

Polen debuterade i kväll i EM-slutspelssammanhang. Man visade kvalitet, men det var Tyskland som vann med 2–0 efter att Jule Brand först gjort ett drömmål och sedan slagit ett precist inlägg till Lea Schüller.

Det tyska laget drabbades av en riktigt tung jobspost i slutet av den första halvleken när en gråtande Giulia Gwinn tvingades kliva av. Den spontana känslan är att det var det sista vi fick se av den tyska lagkaptenen i det här mästerskapet.

Det kan alltså ha varit en dyrköpt tysk seger. Totalt sett var den odiskutabel. Men Polen var ingen blyg nykomling. Man stod emot i drygt en halvlek, och offensivt tog man alla chanser att kontra som gavs. Och Ewa Pajor kunde mycket väl ha gjort något mål. De där snabba kontringarna är något Sverige måste se upp med på tisdag.

Sverige vann fullt rättvist mot Danmark med 1–0. Men oj vad nervöst det blev på slutet.

I skrivande stud står matchvinnaren Filippa Angeldahl i SVT och säger att det inte spelar någon roll hur det ser ut, bara det blir tre poäng. Det håller jag absolut med om. Men det innebär inte att jag förstår hur förbundskapten Peter Gerhardsson tänkte med sina byten i den här matchen.

Vi hade en ledning att försvara där på slutet, och Danmark plockade in i princip alla sina offensiva pjäser. Då valde Gerhardsson att göra offensiva byten. Min uppfattning är att det var nära att de bytena kostade två poäng.

Efter 79 minuter hade jag svenskt 7–1 i klara målchanser, och jag tyckte att vårt lag hade full koll. De tio sista minuterna under den ordinarie tiden, och de nio tilläggsminuterna hade vårt landslag däremot inte full koll. Under den tiden skapade Sverige inget alls. Däremot hade Pernille Harder tre avslut, varav det som tog i ribban var jobbigt nära att bli mål.

Kollar vi spelare tyckte jag ganska lång tid in i matchen att Filippa Angeldahl kom med för lite i spelet. Men till slut får man ändå säga att hon var matchens lirare. Hon hade faktiskt Sveriges fyra första målchanser. Och det blev fjärde gången gillt.

Nu har vi skaffat oss ett riktigt drömläge att nå den där kvartsfinalen som de flesta tagit för givet att vi skall nå.

Det börjar närma sig avspark i Geneve. Och vid en koll på laguppställningarna är min snabbanalys att båda lagen kommer att vilja styra matchen till sin högersida.

Det är ju ingen hemlighet att det oftast är till höger som Sverige skapar sina lägen. Och det är vänsterbackens hörnor från höger som är vårt bästa vapen.

Däremot ser vänsterkanten lite svagare ut. Och Danmark har satt in snabba Frederikke Thögersen på sin högerkant för att testa vår svenska vänsterkant.

I övrigt tror jag att Andrée Jeglertz har beordrat långa insparkar från start i dagens match för att undvika den typen av bolltapp som man hade senast. Då ledde ju Sverige med 3–0 redan innan matchklockan nått elva minuter.

Sveriges premiärelva i EM: Jennifer Falk – Hanna Lundkvist, Nathalie Björn, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Madelen Janogy – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Spanien har gjort entré i EM. Och man visade från första sekund varför många, inklusive undertecknad, ser laget som storfavorit.

Esther Gonzales stod för ett fantastiskt mål redan i andra minuten. Det var 4–0 och avgjort i paus. I den andra halvleken slog spanjorskorna av på tempot. Men till slut blev det även ett 5–0-mål. Det som imponerade mest från spansk sida var att man visade upp ett djupledsspel som jag inte är van vid att se från det här laget.

Det Inte bara det att flera spelare matade på med djupledslöpningar. De fick bollen också. Annars har man ibland trott att Spaniens landslag inte får slå de längre passningarna. Men i dag spelade man ofta i djupled. Och både Esthers 1–0-och Alexia Putellas 3–0-mål kom efter löpningar in bakom Portugals backlinje.

Viaplays expertkommentator Pär Lagerström pratade en hel del i sändningen om VM 2023, dels om Jennifer Hermosos forwardsspel, dels om bristen på spanskt djupledsspel. Men jag känner att han kanske har blandat ihop korten lite.

För som jag minns det hackade Spanien lite i början av världsmästerskapet. Bland annat fick man storstryk av Japan i gruppspelet. I det läget var laget rätt lättläst. Men i utslagsmatcherna flyttade man ner Hermoso som tia och började använda djupledslöpande Salma Paralluelo som nia. Det var då det lossnade.

För två år sedan var Paralluelo grymt bra. Jag tycker inte att hon ser ut att vara lika vass nu. Men hon slog i alla fall ett snyggt inlägg till Spaniens sista mål.

Det var annars många spanska spelare som imponerade. Alexia Putellas är definitivt tillbaka på den nivå hon hade innan korsbandsskadan – alltså när hon var bäst i världen. Men även Esther Gonzalez var lysande. Och lirare som Vicky Lopez och Claudia Pina såg pigga ut. Bäst av alla var kanske ändå Patri Guijarro, som alltid varit lite av en personlig favorit.

Det som grämer mig lite nu efteråt är att jag både funderade över att ta med både Esther och Vicky Lopez i mitt Fantasylag. Men eftersom jag inte kände mig säker på att de skulle finnas med i startelvan fick de tre spanska spelarna i mitt lag i stället bli Mariona Caldentey, Claudia Pina och Alexia Putellas.

Spanien gjorde ett statement i sin öppningsmatch. Nu hoppas vi att Sverige kan göra samma sak i morgon. Här är en länk till min krönika i BT inför matchen mot Danmark. Krönikan kan läsas av er som har inlogg på tidningar hos Bonnier eller Gota Media.

Jag tänkte inleda dagens inlägg med att applådera Pia Sundhage. Jag är 100 procent på hennes sida i kampen mot maskningen inom fotbollen.

Det är inte jättelänge sedan damfotbollen hyllades för att vara befriad från herrfotbollens elände med filmningar och maskning. Men när pengarna kommit in i spelet har också avigsidorna följt med.

I går var det Norge som var helt ointresserat av att spela fotboll efter sitt ledningsmål. I dag var Italiens tur att köra samma trista upplägg under den andra halvleken.

För det är ju verkligen otroligt trist för alla utom de som stöttar det maskande laget. Jag älskar fotboll. Men när matcherna handlar mer om att såsa bort tid än att spela boll tappar till och med jag intresset och flyttar fokus till andra saker än matchen.

För mig är maskning den moderna fotbollens största problem. Därför gillar jag att Pia Sundhage tar chansen att protestera mot eländet när hon befinner sig i det internationella strålkastarljuset. De som hävdar att hon är en dålig förlorare får förstås göra det. Men jag noterar att hon faktiskt tog upp det norska maskandet redan innan matchen.

När jag skriver att maskning är den moderna fotbollens största problem tänker jag största problem i själva spelet. Det finns ju tyvärr massor av olika typer av brottslighet utanför planen, men de problemen kan inte Fifa eller Uefa reglera bort.

Maskningen hade man däremot ganska enkelt kunnat reglera bort. Men ännu så länge tycker tydligen fotbollens styrande att spelarna skall få maska nästan obegränsat mycket utan bestraffning. Men om Fifa vill få se mer spel är det bara att införa effektiv tid, 2×30 minuter. Då finns det inte så mycket att vinna på att låtsas vara skadad, eller på att springa ner till hörnflaggan för att ragga inkast.

I de sporter som har effektiv speltid är maskning inget stort problem. Eller. Det är oftast inget problem alls. Någon som hört talas om maskning i exempelvis ishockey eller basket?

Som ni förstår tappade jag fokus på matchen Italien–Belgien 1–0 efter paus. Jag tyckte helt enkelt att det var dödstrist. Jag hoppas verkligen att det blir lite fart senare ikväll när min guldfavorit Spanien förväntas köra över grannen Portugal.

Italiens segermål kom för övrigt efter sanslöst svagt försvarsspel från Elisabet Gunnarsdottirs belgiska lag. Det började med att en back, jag tror det var Laura Deloose, rusade bort sig till vänster. I nästa läge var det helt tomt i det belgiska högerförsvaret.

Arianna Caruso fick en hel evighet på sig att lägga bollen till rätta och dundra in matchens enda mål. Det var ett bra skott. Men försvarsspelet…

Inför det här Europamästerskapet ser jag att det finns fem lag med kapacitet att ta hem guldet, och ytterligare fyra som skulle kunna gå till final. Ingen av de fem guldkandidaterna har ännu visat upp sig. Men Spanien får vi ju se om mindre än en timme.

Och om ett dygn har Sverige spelat sin premiär. Dagens nyhet kring det svenska laget är att alla spelare, inklusive Fridolina Rolfö, deltog i dagens träning. Det bör väl innebär att Barcastjärnan bör kunna göra några minuter mot Polen på tisdag. I morgon får vi däremot inte se henne.

EM är igång. Det började med en liten skräll när Finland vann med 1–0 mot Island efter segermål av Katariina Kosola. Tolv minuter efter att Island blivit decimerat till tio spelare klev Malmö FF.s kantspelare in från vänsterkanten och vred snyggt in bollen vid bortre stolpen.

På förhand trodde jag faktiskt att Finland kunde vara hela turneringens allra sämsta lag. Men de kommer inte att komma sist. Tvärtom har det finländska laget nu givit sig en väldigt bra chans att gå vidare till kvartsfinal. Om två lag slutar på lika många poäng i gruppspelet är det inbördes möte som avgör placeringen.

Personligen såg jag inget av öppningsmatchen. Däremot har jag sett slutet av den sena matchen mellan Schweiz och Norge.

När jag parkerade min bil hemma hörde jag på Radiosporten hur Schweiz spelade ut ett svagt Norge. Sedan gick jag in och satte på tv:n. Det absolut första jag fick se var Ada Hegerberg nicka in 1–1. Kvitteringen kom på en hörna där Schweiz målvakt, den tidigare Häckenspelaren Livia Peng, kom helt galet.

Efter kvitteringen följde en riktigt tuff kvart för hemmalaget. En kvart där Norge tog ledningen när Schwiez gjorde självmål. Och där man gav Hegerberg en straff efter en konstig hands i eget straffområde.

Den norska forwardsstjärnan kostade dock på sig att slå straffen utanför. Och efter straffen tog hemmalaget över igen. För en kort stund såg man för övrigt ut att också få straff. Men VAR tog bort den för en knapp offside i uppbyggnadsspelet.

Schweiz skapade två riktigt vassa kvitteringschanser. Men det slutade med stor besvikelse i hemmalägret. Man föll på egna bjudningar. Trots att Pia Sundhages hade 16–8 i avslut var det Norge som vann matchen med 2–1.

Blytungt för Sundhages lag som måste ta minst fyra poäng mot Island och Finland. Men sannolikt behövs det två segrar. Skönt däremot för norskorna som i och med den här trepoängaren bör vara en seger från kvartsfinal.

18.00 sparkar Island och Finland igång EM i schweiziska Thun. En som inte är med är den tidigare damallsvenska spelaren Adelina Engman. Hon skadade sig på sista träningen, och kommer att ersättas i den finländska truppen av FC Rosengårds Anni Hartikainen.

Personligen börjar jag få någon form av EM-feber. Men jag har fortsatt ganska många frågetecken, exempelvis har jag inte förstått om jag kommer att kunna se matcherna på mitt Viaplaykonto. Och kvällens matcher kommer jag knappast att kunna se ändå, för mitt lag spelar vårens sista seriematch.

Jag har inte hittat tid till att sätta ihop en större guide här i bloggen. Men jag har gjort en liten guide åt Borås Tidning, som ni hittar här.

Där har jag också tippat de fyra grupperna. Det tipset ser ut så här:

Grupp A: 1) Norge, 2) Island, 3) Schweiz, 4) Finland
Grupp B: 1) Spanien, 2) Italien, 3) Belgien, 4) Portugal
Grupp C: 1) Tyskland, 2) Sverige, 3) Danmark, 4) Polen
Grupp D: 1) England, 2) Frankrike, 3) Nederländerna, 4) Wales

Det är ett ganska tråkigt tips som jag satte ihop för ungefär en månad sedan. Jag tror nog att vi kommer att få någon eller några skrällar. Framför allt är det de lag som jag tippat som grupptreor som bör har bra chans att gå vidare. Och där har vi flera väldigt intressanta matcher redan i första gruppomgången.

Jag hoppas förstås att vi slipper en skräll på fredag när Sverige möter Danmark. Men det är ju en väldigt farlig premiär för svensk del. Inte minst eftersom det verkar som att alla här hemma redan har tagit ut segern i förskott.

Men innan dess har vi tre rätt öppna matcher i kvällens Island–Finland och Schweiz–Norge samt morgondagens Belgien–Italien. Efter att ha sett Norge mot Sverige utesluter jag inte att norskorna åker ut redan i gruppspelet. Deras nyckelmatch är definitivt den som börjar 21.00 i kväll.

Jag känner också att Belgien lett av Elisabet Gunnarsdottir och med vassa Tessa Wullaert i spetsen kan snuva Italien på andraplatsen bakom Spanien i grupp B.

I dag har jag roat mig med att ta ut ett Fantasylag. Man får bara har tre spelare per land. Från det svenska landslaget har jag just nu med Jennifer Falk, Filippa Angeldahl och Stina Blackstenius. Det känns annars som att Tyskland och Spanien är två lag som har möjlighet att göra rätt många mål i premiäromgången. Därför har jag med tre spelare vardera därifrån. Och jag bygger kring lagkapten Lea Schüller, som jag tror kan bli hela EM:s skyttedrottning.