Klockan 14.00 presenterar Tony Gustavsson sin första landslagstrupp. Det skall bli väldigt spännande att se hur den ser ut. Jag såg någonstans att han sa att han brukar föryngra de lag som han leder.
Vi får se om vi möts av en omedelbar föryngring. Men jag tror kanske inte det. För i något annat sammanhang har jag sett att han pratat om att han kommer till ett fungerande lag. Och då är det ju onödigt att göra förändringar för förändringens skull.
Hur tror ni att Gustavssons första trupp ser ut?
I det här sammanhanget tyckte jag att det var lite spännande att backa bandet drygt åtta år och kolla hur Peter Gerhardssons första trupp såg ut.
Det handlade om premiär i VM-kvalet mot mästerskapet i Frankrike 2019. Och för motståndet stod Kroatien. Sverige vann med 2–0 efter att Gerhardsson mönstrat följande startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Wik (då Samuelsson), Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Marija Banusic – Stina Blackstenius.
På bänken hade han: Hilda Carlén, Jonna Andersson, Emma Berglund, Elin Rubensson, Hanna Folkesson, Johanna Rytting Kaneryd och Mimmi Wahlström (då Larsson). Och på läktaren satt: Zecira Musovic, Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Tove Almqvist och Julia Spetsmark.
Noterbart att Magdalena Eriksson och Petra Andersson var uttagna från början, men tvingades lämna återbud. De som kom in som reserver var Berglund och Rubensson. Snackisen då var ju att han petade Lisa Dahlkvist.
Gerhardssons senaste och sista landslagselva var ju den mot England i EM. Den såg ut så här: Jennifer Falk – Hanna Lundkvist, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Fridolina Rolfö – Kosovaare Asllani – Stina Blackstenius. Sju av de spelarna fanns även med i hans första trupp. Och trion Rolfö, Asllani och Blackstenius startade alltså både Gerhardsson första och sista landskamper.
Av olika skäl missade jag dagens tidigare seriefinal i damallsvenskan. Men självklart har jag koll på att Häcken vann med 2–0 och kopplade ett guldgrepp.
Man leder nu tabellen med en marginal av fyra poäng och 18 mål. Och kvar att möta har man:
BP borta
Linköping hemma
Djurgården borta
Piteå hemma
Det är förstås inte klart. Men som sagt, Häcken har nu kopplat ett rejält guldgrepp. Skulle man vinna gör man det trots att man stod på noll poäng efter två omgångar. Kan det ha hänt förr?
I övrigt har inte så mycket förändrats i dag, mer än att Norrköping passerade Kristianstad – och att det har gått en omgång till. Men alla de fyra bottenlagen förlorade. Och sex av det åtta lagen på topp åtta vann. Bara Bajen och KDFF tappade mark.
Jag har alltså varit lite bortkopplad idag. Så jag har även dålig koll på vad som hänt internationellt under dagen. Däremot såg jag ju resultaten från veckans Champions Leagueomgång, och noterade att Bayern München åkte på en riktig stjärnsmäll mot Barcelona. Och att Lyon vann mot Arsenal.
Både före och efter omgången kikade jag in på Uefas sajt för att kolla läget i rankingen. Och där blev jag lite konfunderad. Inför veckans matcher stod det att Sverige skulle ha samlat 0,666 poäng på nationsrankingen. Efter matcherna hade siffran höjts till 1,333.
På klubbrankingen har man däremot inte gjort någon uppdatering. Där står Häcken kvar på det 2,000 poäng man hade inför veckans matcher. Och både Hammarby och Rosengård är kvar på 1,500 poäng.
Som jag förstått det borde Häcken dock nu ha 3,000 poäng och Bajen ha 2,500. Totalt bör de svenska lagen ha samlat 7,000 poäng, och 7/3 är ju 2,333 poäng. Så jag kan liksom inte förstå hur Uefa får den svenska nationspoängen till 1,333? Har jag missat något? Är det någon av er läsare som kan hjälpa mig att förstå.
Inlägget uppdaterat med resultatet från Rosengårds match.
På lördag 15.00 spelar BK Häcken FF och Hammarby IF tidig seriefinal i damallsvenskan på Bravida Arena.
I dag genrepade båda lagen genom att göra fyra mål i den andra och sista kvalomgången till nya Uefa Women’s Europa Cup. För Hammarby blev det 4–1 mot norska Brann. För Häcken slutade det 4–0 mot polska Katowice.
Jag missade de första halvlekarna. Men noterade att Bajen så långt hade 1–0 medan Häckens match var mållös. Trots det började jag kolla matchen i Stockholm. Och det ångrar jag inte, för jag fick snabbt se två Bajenmål fram till 3–0 – båda av Ellen Wangerheim, som även gjorde 4–0 och således stod för ett tvättäkta hattrick.
Men vid 3–0 kände jag att det var läge att gå över till matchen i Göteborg. Jag noterade att Alice Bergström hade haft tre kanonlägen, men inte kommit närmare än två ramträffar. En spontan känsla var att Häcken kanske hade för många tankar på Bajen och lördag, och för få i nuet.
Men det skulle visa sig att polskorna inte orkade. Helena Sampaio byttes in i 69:e minuten istället för Felicia Schröder. Och den brasilianska liraren hann med att göra tre mål, och ge Häcken ett superläge inför returen. Ja, i praktiken är väl dubbelmötet redan avgjort.
Även Hammarby har förstås ett superläge. Men Brann är bra på hemmaplan, så Bajen kan nog inte ropa hej riktigt ännu.
Senare på kvällen spelade ju dessutom FC Rosengård borta mot Sporting Clube de Portugal. Och det gick som förväntat. Den svenska mästarklubben förlorade matchen med 3–0, och får således väldigt svårt att ta sig vidare. Det här känns ju som sista gången på väldigt länge som Rosengård får spela internationellt. Så laget får passa på att njuta av hemresan, och av hemmareturen nästa vecka.
Noterbart från matchen är att Rosengård enligt den officiella statistiken vann avsluten mot mål med 4–3. Om inte Uefa räknar på något konstigt sätt bör det innebära att Sporting gjorde mål på alla sina tre avslut inom ramen, och att Saga Andersson således inte gjorde en enda räddning.
Den här nya cupen Uefa Women’s Europa Cup är bra för att den dels ger fler klubbar chansen att spela internationellt, dels för att den leder till en mer rättvisande nationsranking.
”Det Uefa har kommunicerat är att du i grunden ska kunna dra runt det, du ska få alla dina omkostnader täckta. Men om du går hela vägen finns det möjlighet att tjäna pengar.”
Men inledningsvis håller Göteborgsklubben i pengarna. Till nästa veckas bortamatch i Polen får laget flyga reguljärt med Ryan Air.
I dag var en bra dag för Eskilstuna United, Husqvarna FF – och damallsvenskans båda östgötska lag.
Vi börjar i vår högsta serie. Där vann Linköping sexpoängsmatchen mot BP med klara 4–1. Gästerna bjöd Michelle De Jongh på första målet. Eller. BP bjöd på ett fint läge. Men det fanns jobb kvar att göra för De Jongh. Och hon löste det med en kanon.
Även om BP kvitterade tio minuter senare var nog det där 1–0-målet i åttonde minuten precis vad Linköping behövde för att få självförtroende. Och även om matchen var jämn i perioder så kändes LFC hela tiden lite hetare, och lite bättre.
Resultatet innebär att Linköping faktiskt har fått vittring i nedflyttningsstriden. Det är numera bara tre poäng och ett gäng mål upp till Rosengård på kvalplatsen. Mästarklubben har alltså bara tagit en enda poäng efter EM-uppehållet. För svensk damfotbolls del hoppas man ju att de kan hitta lite självförtroende och göra ett bra resultat i Europa Cup på tisdag.
För självförtroende kommer laget att behöva. Man avslutar damallsvenskan med tre matcher som kan bli riktiga nagelbitare. Det handlar om Alingsås hemma, Piteå borta och så Linköping hemma.
Ett lag som har självförtroende – och ett väldig spännande spelschema – är IFK Norrköping. På de tio senaste omgångarna har Stellan Carlssons gäng nio segrar och ett kryss. Med fem omgångar kvar har man fyra poäng till medalj och åtta poäng upp till Malmö FF och den tredje Champions League-platsen.
Åtta poäng är mycket, men inte helt omöjligt. Och Norrköping har kvar att möta såväl MFF som Bajen, och kan komma att spela en viktig biroll även i guldstriden.
I elitettan tog Eskilstuna United en blytung trepoängare i toppmötet med IK Uppsala Fotboll. 3–1-segern var Uniteds åttonde vinst på de nio senaste omgångarna. Sörmlänningarna har alltså nästan lika bra form som Norrköping i serien ovanför.
Apropå elitettan kommer Husqvarna FF att spela där nästa år. Smålänningarna gör IFK Göteborg sällskap upp från division 1. HFF säkrade seriesegern i mellersta ettan i dag när Enskede föll med 4–2 i Trollhättan. Vi kunde även ha fått ett avgörande i norrettan den här helgen. Men Gefle vann derbyt – kallar man det för derby? – mot Sandviken med 1–0. Sandviken har dock fortsatt ett väldigt bra läge. Man leder med fyra poängs marginal med två omgångar kvar. En trepoängare till är alltså vad som krävs för att säkra uppflyttningen.
I engelska WSL fortsätter Cathinka Tandberg att göra succé. I dag gjorde hon matchens enda mål när Tottenham vann mot Brighton. Totalt står Tandberg nu på tre mål och ett assist på fem omgångar. Det är bara ett mål bakom ledarna i skytteligan. Jag skriver ledarna, för att det är en kvartett som står på fyra mål. Tandberg delar för övrigt femteplatsen i skytteligan med en annan norska med damallsvensk bakgrund, Frida Maanum.
I dag hade jag tänkt att kolla in Alingsås–Häcken på Mjörnvallen. Jag hade biljett. Men strax innan avresan noterade jag att orkanen Amy hade blåst ner träd över vägen till Alingsås. Det fick mig att ändra planen, och istället stanna i tv-soffan.
Därifrån har jag sett lite för mycket fotboll i dag. 13.00 kollade jag exempelvis parallellt på fyra matcher. Det var två Skånederbyn, Elfsborg–Kif Örebro samt Manchester City–Arsenal.
Under de båda derbyna i Skåne roade jag mig med att räkna skånska spelare. Om jag räknade rätt gav startelvorna följande utfall:
MFF–Rosengård 4–2 Vittsjö–Kristianstad 1–7
Och totalt:
MFF–Rosengård 4–3 Vittsjö–Kristianstad 3–8
Om jag har rätt på alla spelarnas rötter var det totalt 18 skånska spelare i två Skånederbyn. Det är väl ungefär vad man kan räkna med. Utan att ha gjort någon djupare analys gissar jag att de damallsvenska lagen i snitt kör med typ tre–fyra ”lokala” spelare per match. I dagens sena match matchade Häcken tre spelare från Göteborgsområdet. Och Alingsås hade två spelare från Alingsås kommun, och ytterligare sju från västra Sverige.
Att jag kollade spelarnas geografiska hemvist berodde på en liten diskussion jag hade tidigare i veckan. En av delarna som avhandlades var att FC Rosengård har misslyckats med att bygga en stabil grund av spelare från Sydsverige.
Men det är ju inget ovanligt. Rosengård är ju långt ifrån ensamt inom elitfotbollen om att ha begränsat med spelare från närområdet. Kollar vi fredagens Stockholmsderby hittar jag bara två stockholmare bland de som fick speltid i Bajen, och fyra i AIK. Lokal förankring är helt enkelt något som blir alltmer sällsynt inom elitfotbollen.
Apropå Rosengård är på dagen exakt ett år sedan klubben säkrade fjolårets SM-guld. Man gjorde det genom 2–1-seger i Skånederbyt mot Kristianstad. Ett år senare riskerar man nedflyttning. Och man föll med 2–1 i derbyt mot Malmö FF.
Det var den matchen jag hade bäst koll på av de fyra jag följde 13.00. Rosengård började rätt bra. Men det är fortfarande alldeles för lätt att göra mål på mästarna. När MFF tog ledningen i 17:e minuten utnyttjade de himmelsblå egentligen sitt första anfall. Man gjorde det mot ett passivt Rosengård.
Och även vid 2–0 var mästarnas försvarsspel svagt. Jag gillar Jo-Anne Cronquist, och har gjort det ända sedan jag såg henne i en division 1-match mot Örby för något år sedan. Men Cronquist och Emilia Pelgander stod för svagt försvarsspel vid båda baklängesmålen. Och det kostade dyrt.
Sara Kanutte Fornes är i bra höstform, och gjorde båda MFF:s mål. Topplaget borde ha gjort fler, men efter pausen var laget inte lika effektivt. Kanske att det kan ha berott på att man saknade avstängda Nellie Lilja och skadade Tuva Skoog. Den sistnämnda lär knappast spela mer i årets damallsvenska. Det innebär att Malmö nu har tre av sina bästa offensiva vapen långtidsskadade i Skoog, Stinalisa Johansson och Izzy D’Aquila. Det är tunga avbräck i den guldstrid där Malmö inte längre har avgörandet i egna händer.
Det har däremot Häcken, som planenligt vann den där matchen på Mjörnvallen som Amy fick mig att se på tv istället för på plats. Fast det blev inte så stora siffror som jag hade trott. Tvärtom stod Alingsås upp mycket bra, och föll bara med 2–0.
Det berodde på flera olika saker. En var att Alingsås för första gången på länge hade tillgång till sina bästa spelare. Dock tvingades lagkapten Moa Jarl kliva av på slutet, och känslan var väl att hon återigen riskerar att missa flera matcher. Andra skäl till den jämna matchen var ett svårhanterat underlag, att Häcken roterade sin trupp – och att Felicia Schröder tycks vara i en formsvacka.
Den damallsvenska skyttedrottningen var blekare än jag sett henne någon tidigare gång det här året. Hon hade ett par 100-procentiga målchanser där hon garanterat hade gjort mål i somras, men där hon idag inte lyckades avsluta inom ramen.
För egen del var Schröders insats lite av ett fiasko. Även om jag har sett att hon haft sviktande form på sistone trodde jag att Alingsås borta kunde vara den match hon behövde för att få tillbaka självförtroendet. Därför körde jag mitt ”dynamisk duo” i damallsvenskans fantasy i den här omgången. Och som sagt, det slutade med fiasko.
För Häcken var det ju dock skönt att kunna rotera truppen. Man tar ju emot Katowice på tisdag och Hammarby på lördag i matcher som är väldigt avgörande för vilket slutbetyg vi kommer att sätta på hisingsklubbens 2025.
Manchester City vann förresten det där engelska toppmötet med 3–2. Schweiziska talangen Iman Beney gjorde segermålet i slutminuterna. Resultatet innebär att Arsenal nu bara har tagit två poäng på de tre senaste omgångarna. Och att Champions Leaguemästarinnorna kanske tvingas fokusera på just Champions League även i vinter.
I kväll har Hammarby återtagit toppositionen i den damallsvenska tabellen. Ett vänsterskott från Bea Sprung i tredje minuten blev matchens enda mål när Bajen vann derbyt mot AIK.
Jag var och tittade på division 5-fotboll, så jag missade matchen. Men jag har sett höjdpunkterna. Och det står väl ganska klart att segermålet var en målvaktstavla. Men även om AIK hade ett par riktigt bra kvitteringschanser ser det väl ut som att Bajen var det bättre laget i matchen.
I och med segern är alltså Hammarby uppe i serieledning. Häcken kan passera i morgon, om de tar en förväntad trepoängare i Alingsås. Det är ju en match som göteborgarna skall vinna enkelt. Men det förväntas ju bli oväder i morgon, så Häcken kanske ställs inför fler utmaningar än bara Alingsås.
Det här är en derbyomgång. Alingsås–Häcken är den sena matchen (16.00) i morgon. Innan dess väntar två Skånederbyn. Dels Vittsjö–Kristianstad, dels glödheta Malmö FF–FC Rosengård. MFF borde förstås vinna Malmöderbyt. Men det brukar ju heta att ”derby är derby – och där kan allting hända”. Så det känns som en lite otäck match för de himmelsblå.
Omgångens hetaste match på förhand är dock inget derby. Utan det är söndagens bottenmöte mellan Linköping och BP. Det handlar förstås om ytterligare en ödesmatch för östgötarna. En match där de kan skaffa sig riktig kontakt med lagen ovanför i tabellen.
I elitettan spelar Eskilstuna United toppmatch för andra helgen i rad. Under söndagen tar man emot IK Uppsala Fotboll på Tunavallen. Inför avspark ligger lagen etta och tvåa. Båda har lika många poäng och samma målskillnad. Uppsala leder serien på fler gjorda mål.
Innan dess skall det under lördagen spelas två heta matcher i elitettans jämna bottenstrid. Jag tänker på Örebro SK–Bollstanäs och Mallbacken–Gusk.
Om vi går utanför Sveriges gränser har vi fått svenska målskyttar både i England och Tyskland i kväll. Anna Sandberg stod för kvitteringen när Manchester United blev första lag att ta poäng av Chelsea i WSL. Trots att xG sa 2,7–0,9 till Londonlaget slutade matchen 1–1. Det gör att Manchester City och Arsenal får chansen att ta in på de regerande mästarinnorna. Men det är bara ett lag som kan närma sig. För City och Arsenal möts i den här omgången. Avspark är i morgon 13.00 svensk tid.
I Tyskland blev Amanda Ilestedt matchhjälte när Eintracht Frankfurt vann med 3–1 mot Carl Zeiss Jena. Den svenska mittbacken stod för 2–1-målet i den 75:e minuten.
I övrigt den här helgen är det avspark i Italiens Serie A under lördagen. Därmed är alla stora europeiska ligor igång.
Häcken vann onsdagskvällens damallsvenska toppmöte med klara 3–0. Jag jobbade, och kunde bara titta halvkoncentrerat på matchen.
Men känslan var väl att Häcken var rätt illa ute i den första halvleken. Även om göteborgarna också hade ett par bra chanser så uppfattade jag det som att hemmalaget hade två av halvlekens tre bästa.
Det var otroligt nära att Sara Kanutte Fornes fick öppet mål på en retur ungefär mitt i halvleken. Och på slutet stod nämnda norska för en läcker frispelning av Miljana Ivanovic. Det serbiska sommarförvärvet svarade dock för en riktigt svag avslutning. När man är så fri bör man ju faktiskt göra mål.
Efter pausen kändes däremot Häcken rätt överlägset. Gästerna hade till slut 12–5 i avslut. Det indikerar väl dock att siffrorna blev lite i överkant.
Resultatet innebär att Malmö nu har fyra poäng upp till serieledning, men bara två poäng ner till fyran Djurgården. I nuläget känns det som att MFF således bör koncentrera sig på att rädda den tredjeplats som innebär kval mot Champions League nästa år. Det innebär inte att man är borta från gulddiskussionen. Dels skall ju Häcken och Hammarby mötas nästa helg. Dels utesluter jag inte att de båda topplagen kommer att gå på ytterligare minor i seriespurten.
Häcken har ju exempelvis fått göra om sin startelva nu när Johanna Fossdalsa Sörensen är långtidsskadad. I kväll saknades även Aivi Luik. De båda skadorna öppnade dörren för de båda danskorna Pernille Sanvig och Stine Sandbech.
En blogg om internationell damfotboll 