Med två matcher kvar av damallsvenskans elfte omgång har vi nu för första gången den stora guldfavoriten BK Häcken FF högst upp i tabellen.

Det återstår förstås att se om göteborgarna har kvar serieledningen efter måndagens Stockholmsderby. Men just nu är Häcken Sveriges bästa lag. Sedan de förlorade prestigemötet med Bajen den 5 maj har getingarna från Hisingen fem raka segrar med målskillnaden 24–3.

Jag var på plats på Bravida Arena idag när AIK besegrades med 6–0. På förhand var jag spänd på hur matchbilden skulle bli när seriens målgladaste lag tog emot det målsnålaste.

Inför avspark hade det ju gjorts hela 42 mål i Häckens tio matcher, medan det bara hade blivit 20 i AIK:s. Trots att Gnaget ställde upp 5–4–1 och ofta stod med sitt mittfält bara fyra–fem meter utanför eget straffområdet slutade det alltså mycket närmare Hisingslagets målsnitt än Solnagängets.

Det var till slut lite för stor klasskillnad för att själva matchen skulle kännas intressant. Men jag gjorde en notering kring hemmalagets hörnor. Jag har tidigare år tyckt att Häcken varit direkt uselt på hörnor. Jag tycker långa perioder att laget kunnat ha tio hörnor utan att ens vara nära att skapa någon målchans.

Men nu har det hänt något. För senast mot Linköping gjorde man tre mål på nickar på hörnor (0–2, 0–3 och 0–4). Och i dag nickade Carly Wickenheiser in både 1–0 och 2–0 på hörnor. Fem hörnmål på två matcher är ju otroligt bra. Jag har inte analyserat Häckens hörnor över tid så noga att jag kan säga exakt vad skillnaden är mellan förr och nu. Men alla de här fem målgivande hörnsparkarna har i princip slagits in i motståndarnas målområde. Kanske är det så att man valt att slå in bollen lite närmare målet?

Spänningen i matchen försvann alltså tidigt. Men det fanns ju flera spännande spelare på planen att kolla in. När jag bestämde mig för att tillbringa lördagseftermiddagen på Hisingen var jag nyfiken på att få se Anna Anvegård. Hon verkar ju ha varit bra på sistone. Och hon har dessutom ett kontrakt som löper ut nu i sommar. Så hon är dubbelt spännande.

Men hon var skadad, och fanns inte ens med i matchtruppen. Även Elin Rubensson saknades. Då riktades mitt fokus istället mot Häckens båda anfallare Helena Sampaio och Felicia Schröder och mot AIK:s Nova Selin och göteborgaren Ella Reidy.

Brasilianskan ser spännande ut. Hon var hela tiden sugen på att kombinera med sina lagkompisar. Nu var det ju ofta väldigt trångt i de ytor där hon huserade. Men känslan är att Häcken kommer att få nytta av Sampaio.

Mittfältare Reidy spelade högerback, vilket jag tycker är intressant. Genom att ha henne där får man en spelskickllig högerkant. Jag tycker att hon klarade sig förhållandevis bra. Det var knappast hennes fel att målen rasade in.

Och Selin tycker jag var AIK:s bästa spelare. De offensiva intention som gästerna hade stod 17-åringen för. Jag vet att hon är född 2008, och således har två år på sig, men utifrån det jag såg av Selin kändes det som om hon borde ha varit i Polen för att spela det F19-EM som inleds under söndagen. Å andra sidan är det väldigt positivi om alla de svenska mittfältare som är med i JEM är bättre än AIK:aren.

Även Schröder kunde ju ha varit i Polen. 18-åringen från Björkö i Göteborgs skärgård är ju veckans stora förlorare i svensk damfotboll. Hon ställdes utanför EM-truppen, och går även miste om att vara med i F19-EM. Otroligt tråkigt för spelaren som väl är landets största talang. Hon svarade på motgångarna genom att göra ett klassmål. Hon var nära något till, men fick istället bytas ut efter att ha fått en rejäl smäll.

Jag läste rubriker om att de europeiska toppklubbarna står på kö för att få köpa Schröder. Det låter rimligt. Vi får passa på att njuta av henne så länge hon är kvar i damallsvenskan.

Det spelades ju fyra matcher till parallellt med den jag var på. Det mest anmärkningsvärda resultatet var väl att BP tog poäng via 2–2 borta mot Kristianstad.

Kryss blev även tipstecknet i sexpoängsmatchen mellan lagen på vardera sidan om kvalstrecket, Växjö och Norrköping. 1–1 innebar dock att de båda lagen utökade sitt avstånd till nedflyttingsstrecket med en pinne.

För både Alingsås och Linköping förlorade, och bottengängen blir alltså alltmer avsågade i botten. Vittsjö vann med matchens enda mål mot Alingsås, ett resultat som ger skåningarna tillfälligt (?) andrum i botten. Och Rosengård gjorde 3–0 borta mot LFC. Därmed passerade mästarlaget såväl AIK, Piteå som BP. Det kan vara viktigt för Malmögänget som sannolikt tappar defensiv stabilitet i sommar i och med att kontrakten löper ut för Eartha Cumings och Gudrun Arnardottir. Man undrar lite vad FCR kommer att ha för lag i höstens Champions Leaguekval.

I elitettan tog Eskilstuna över serieledningen via 4–0-seger mot Gusk. Från näst högsta divisionen noteras även att Mallbacken tog årets första trepoängare via 2–0-seger borta mot Sunnanå. Därmed klättrar värmlänningarna upp från nedflyttningsplats till nionde positionen.

Apropå Mallbacken var jag ju där förra helgen, dels för att bevaka lagets möte med Elfsborg, dels för att göra ett stort reportage om elitlaget från skogen. När reportaget vuxit fram har jag alltmer funderat om det överhuvud taget kan finnas något annat elitlag som håller till i en lika liten by?

Invånarantalet i Mallbacken är något oklart. Men uppskattningsvis ligger det kring 150 personer. Och de 49 senaste säsongerna har alltså byns stolthet Mallbackens IF gjort 24 år i högsta divisionen och man gör nu sin 24:e säsong i den näst högsta. Det enda året man var nere i tredjedivisionen vann man varenda match.

Om någon av er vet någon annan elitklubb i världen, oavsett sport, som kommer från en by med färre än 200 invånare så ropa till. För jag är seriöst nyfiken.

Peter Gerhardsson har just läst upp namnen på de 23 spelare som åker till EM för att spela för Sverige. Och det blev precis som väntat, alltså 22 av de 23 som spelade mot Danmark. Enda ändringen är att Magdalena Eriksson kommer in i stället för Emma Kullberg.

Gerhardsson pratade om att de uttagna spelarna är de som han bedömer kan prestera idag. Att han som vanligt inte har tagit hänsyn till historik eller framtid, utan att han tagit ut spelare efter ett nuläge.

I går skrev jag lite om Linköpings jobbiga läge i damallsvenskan. Det läget blev ännu jobbigare i dag när klubben meddelade att lagkapten Emma Lennartsson lägger av efter vårsäsongen.

En kulturbärare med över 250 matcher i klubben ersätter man ju inte hur som helst. Utan Lennartsson kommer att lämna en stor lucka efter sig.

Det luktar alltmer av nedflyttning till elitettan kring den klubb som varit en maktfaktor i svensk damfotboll de senaste cirka 20 åren.

Förra sommaren sålde LFC först flera spelare med utgående kontrakt, sedan bytte man tränare under hösten. Jag såg laget i Champions League i höstas, och förvånades över hur svagt det var. Jag tänkte dock att det kanske skulle ta sig när man fick tid att bygga om. Och i våras tippade jag LFC som sexa. Jag motiverade det så här:

”Årets lag är väl egentligen ett rätt stort frågetecken. Men man slår lite ur underläge, och känslan säger att man kanske kan klara en plats på över halvan.”

Den känslan är numera som bortblåst. Jag lurades lite av att LFC vann mot Malmö FF och kryssade mot Växjö i svenska cupen. Men det har visat sig att MFF verkar passa LFC mycket bra, för man tog poäng av dem även i serien. Och Växjö har varit sämre än jag trodde att smålänningarna skulle vara.

Känslan nu är att bara ett mirakel kan rädda Linköping kvar i damallsvenskan. Och mirakel inträffar ju som bekant rätt sällan.

Vi har kommit tio omgångar in i damallsvenskan, och det ser allt mörkare ut för Linköping i botten. Utöver den tursamma 1–0-segern i Alingsås, minns att västgötarna slog en straff i stolpen i matchens slutskede, så har östgötarna inte haft mycket att glädjas åt den här våren.

Avståndet upp till både kvalplats och säker mark är fem poäng. Innan uppehållet väntar två skånska möten i form av hemmamatch mot Rosengård och bortamatch mot ett formstarkt Kristianstad. I princip allt talar för att Linköping kommer att fira sommar på nedflyttningsplats.

Och när damallsvenskan återupptas i början av augusti inleder man med fem helt avgörande matcher mot de andra lagen som just nu ligger från tionde plats och neråt, Vad sägs om:

8 augusti: Växjö hemma
18 augusti: Norrköping borta
24 augusti: Vittsjö hemma
31 augusti: Alingsås hemma
6 september: Växjö borta

Snacka om ångestladdad månad för Linköping. Även grannen Norrköping börjar nog känna en hel del ångest. Laget har inte vunnit i damallsvenskan sedan den 13 april – alltså den dag då Fanny Andersson drog av korsbandet. Nu är Peking nere på den tolfteplats som innebär negativt kval. På lördag väntar en riktig sexpoängsmatch borta mot Växjö. Ett Växjö som har fått tillbaka viktiga Nellie Karlsson, och som vände och vann med 3–2 borta mot BP i helgen.

Apropå BP gick de igår ut med den tråkiga nyheten att Tuva Ölvestad är korsbandsskadad. Det var förstås ett dråpslag för stockholmarna, som nu bara är två poäng ovanför kvalstrecket.

Den vassa BP-anfallaren var för övrigt den sjätte damallsvenska spelaren på mindre än två månader att dra av korsbandet. Det handlar om Fanny Andersson, Alva Hallengren (Vittsjö), Stinalisa Johansson och Klara Åström (MFF), Maja Regnås Valcic (Norrköping) och nu då senast Ölvestad. Vi får verkligen hoppas att den här listan inte fortsätter att växa.

I övrigt från den tionde omgången i damallsvenskan noteras att Djurgården inte längre är obesegrat. Man åkte på en rejäl 4–0-smäll borta mot Malmö. Det noteras också att vi nu har Hammarby och Häcken som etta och tvåa, så på något sätt är ordningen i toppen återställd.

Jag noterar också att AIK hade flyt med ett avgörande domslut vid 1–0segern mot Rosengård. För inte skulle väl Adelisa Grabus haft straff? I varje fall tycker jag att Emma Janssons tröjdragning ser ut att vara utanför straffområdet. Jag är även väldigt tveksam till om det var korrekt att ge Jansson rött kort. På ett sätt är det bra att den typen av cyniska regelbrott faktiskt bestraffas. Men det rimliga i det här fallet hade nog ändå varit ett gult kort.

Innan jag ger mig på vår EM-trupp noteras två jobbförändringar för svenska tränare. Robert Vilahamn har som väntat tvingats lämna Tottenham, medan Pablo Pinones Arce tar över i italienska Fiorentina.

Så till den svenska EM-truppen. Den skall ju presenteras i morgon klockan 16.00. Men som Rainer Fussgänger skrivit i sin blogg talar ju mycket för att det blir 22 av de 23 spelare som var med i 6–1-segern mot Danmark i Nations League. Den självklara förändringen är ju att då avstängda Magdalena Eriksson kommer med. Och troligtvis gör hon det i stället för Emma Kullberg.

Det finns ju även ett frågetecken för Fridolina Rolfö. Men även om det har kommit uppgifter om att hennes fotskada är värre än en vanlig stukning lär hon vara med bland de 23 som presenteras under onsdagen. Ett annat frågtecken är ju för Rosa Kafaji, som skulle ha varit med i Nations Leaguetruppen, men tvingades lämna återbud. Även om jag inte tror det så skulle det kanske kunna finnas en plats för Arsenalspelaren i den svenska EM-truppen.

Trots att mycket känns klart roade jag mig lite med att kolla vilka namn som skulle kunna vara aktuella. Jag gjorde det utifrån positioner och tanken om att förbundskapen Peter Gerhardsson skulle ta ut två utespelare per position.

Det som direkt slår en vid en sådan genomgång är hur tunt det är med starka kandidater på centralt mittfält. Jag har faktiskt inte tidigare tänkt så mycket på att vi egentligen bara har haft tre innermittfältare på två positioner det senaste året. Där har vi alltså inte råd med några skador.

Här är listan. Jag har valt att bara sätta upp spelarna på en position vardera. Men många av dem kan ju förstås användas på flera platser i laget. Ordningen är för övrigt hur jag tror att Gerhardsson rankar spelarna.

Målvakt
Jennifer Falk
Tove Enblom
Emma Holmgren
Sofia Hjern

Högerback
Hanna Lundkvist
Smilla Holmberg
Hanna Wijk
Stina Lennartsson

Höger mittback
Nathalie Björn
Amanda Ilestedt
Emma Kullberg
Josefine Rybrink

Vänster mittback
Magdalena Eriksson
Linda Sembrant

Vänsterback
Jonna Andersson
Amanda Nildén
Anna Sandberg

Höger yttermittfältare
Johanna Rytting Kaneryd
Sofia Jakobsson

Höger innermittfältare, (åtta)
Filippa Angeldahl
Hanna Bennison
My Cato

Vänster innermittfältare, (sexa)
Julia Zigiotti Olme
Elin Rubensson

Vänster yttermittfältare
Fridolina Rolfö
Lina Hurtig
Madelen Janogy
Matilda Vinberg
Cornelia Kapocs

Släpande forward (tia)
Kosovare Asllani
Rosa Kafaji
Felicia Schröder
Anna Anvegård

Toppforward (nia)
Stina Blackstenius
Rebecka Blomqvist
Ellen Wangerheim
Evelyn Ijeh

Så vad tror ni om EM-truppen? Får vi några skrällar?

Alldeles nyss lottade Sara Björk Gunnarsdottir Sverige mot Spanien i höstens semifinal av Nations League. Det är förstås tuffast möjliga motstånd. Och det blir inte lättare av att semifinalen inleds i Spanien. I den andra semifinalen möts följaktligen Tyskland och Frankrike.

Parallellt med semifinalerna lottades även kvalet till A-divisionen. Där fick vi följande fyra möten: Danmark–Finland, Island–Nordirland, Tjeckien–Österrike och Irland–Belgien.

Personligen firar jag nationaldagen genom att ta sikte mot ett av de svenskaste ställen jag vet, Strandvallen i Mallbacken. Där skall jag i morgon dels bevaka elitettanmatchen mellan Mallbacken och Elfsborg. Dels skall jag göra ett reportage om den klassiska lilla klubben från de värmländska skogarna. Hoppas att jag stöter på några läsare av bloggen under helgen.

Peter Gerhardsson såg till att Tony Gustavsson får bästa möjliga utgångsläge som svensk förbundskapten. För det här innebär att det svenska laget blir toppseedat i det europeiska VM-kvalet.

Det innebär också att Gustavssons Sverige gör Frankrike, Tyskland och Spanien sällskap i senhöstens slutspel i Nations League. Jag bröt mot reglerna och kollade på telefonen ganska tätt under egna lagets träning. Och det fanns ju typ nya mål att rapportera varenda gång.

Till slut blir Sveriges gruppseger rätt odiskutabel. Landslaget går genom det här gruppspelet utan förlust, och till slut kom även målen. Det var ju lite oväntat, för i de fyra närmast föregående matcherna blev det bara en seger och totala målskillnaden 5–4. I dag hade landslaget gjort fem mål redan efter 52.30. Det slutade förkrossande 6–1 och Stina Blackstenius gjorde tre.

Noterbart också att Sverige gjorde sex spelmål. Det hör verkligen inte till vardagen.

Det lilla smolket i glädjebägaren var att Fridolina Rolfö tvingades kliva av. Men förhoppningsvis skall hennes fot vara okej när Sverige går in i EM mot just Danmark om en månad.

Publiksiffran på Strawberry Arena var 12428. Det var väl ändå en liten besvikelse. Har stockholmarna redan börjat se damlandskamperna som vardag?

I övrigt från Nations League noteras att Spanien alltså vann grupp A2 efter att ha vänt underläge till 2–1-seger via två mål från Barcelonas Claudia Pina. I samma grupp sparkade Beta Gunnarsdottirs Belgien ner Portugal i B-divisionen via 3–0-seger på bortaplan.

Jag noterar också att Sveriges EM-motståndare Tyskland fortsätter att fullständigt vräka in mål. I dag var det 6–0 redan i paus borta mot Österrike. Det blev också slutresultatet.

De lag som går upp från B-divisionen blir Polen, Slovenien, Ukraina och Serbien. De lag som kvalar uppåt är Tjeckien, Irland, Nordirland och Finland.

De ställs mot Österrike, Belgien, Danmark och Island. I grupp A2 vann Norge med 1–0 borta mot Schweiz. Det innebar att norskorna blir tvåa medan Pia Sundhages Schweiz åker ner i B-divisionen.

Peter Gerhardsson har släppt sin elva för kvällens avgörande match om seriesegern i Nations Leagues grupp A4. Och det blev precis som jag gissade i förra inlägget. Noterbart utöver elvan är att Felicia Schröder går från att ha startat senast mot Italien till att inte ens vara med i matchtruppen i kväll.

Här är den svenska elvan:

Jennifer Falk – Hanna Lundkvist, Nathalie Björn, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani (lagkapten) – Stina Blackstenius. 

Och här är bänken:

Emma Holmgren, Tove Enblom, Amanda Nildén, Smilla Holmberg, Madelen Janogy, Lina Hurtig, Sofia Jakobsson, Amanda Ilestedt, Ellen Wangerheim, Hanna Bennison, Emma Kullberg och Rebecka Blomqvist.

I kväll klockan 19.30 är det avspark på nationalarenan Strawberry Arena mellan Sverige och Danmark i den sista och avgörande omgången av Nations League. Det är en viktig match, men hur viktig är den?

Under förmiddagen fick jag just frågan av en kompis om hur viktig matchen är. Jag visste självklart att matchen har avgörande betydelse för den här upplagan av Nations League, och att placeringen här ligger till grund för lottningen till nästa års VM-kval. Men exakt hur det där VM-kvalet är upplagt hade jag inte kollat upp. Men nu vet jag.

Det europeiska fotbollförbundet Uefa har ju sedan 2023 valt att använda sig av Nations Leaguekonceptet i alla kvalturneringar, även den till VM 2027. Och vid lottningarna bygger inte längre seedningen på världs- eller Europarankingen utan på placering i senaste upplagan av Nations League. Det innebär att alla gruppettor placeras i pott 1, alla grupptvåor i pott 2 och så vidare.

Om Sverige tar poäng i kväll och därmed vinner grupp A4 kommer vi att hamna i pott 1 och således kommer vi inte att kunna möta Tyskland, Frankrike samt segraren av Spanien och England i VM-kvalet.

Det skulle i sin tur innebära att förloraren av kvällens gruppfinal i A3 mellan nämnda Spanien och England skulle vara enda riktigt tuffa nitlotten för svensk del i VM-kvaltombolan.

Det europeiska VM-kvalet är för övrigt uppbyggt så att bara gruppsegrarna i A-divisionen får direktplatser till VM-slutspelet i Brasilien. Övriga lag tvingas spela ett playoff som ser tuffare ut än det högst överkomliga playoffspelet i EM-kvalet.

VM-kvalets playoff är upplagt i två omgångar. För lagen som slutar på andra och tredje plats i A-nivån väntar först en transportsträcka i form av möte med ettor och tvåor från C-nivån. Men i den avgörande playoffomgången ställs sedan A-gruppens tvåor och treor mot gruppfyror i A eller segrare från B.

Om Sverige skulle sluta tvåa eller trea i sin kvalgrupp skulle det kunna innebära avgörande playoffomgång mot lag som Schweiz, Belgien, Skottland, Wales, Polen och Portugal – lag som Sverige är klar favorit mot, men där segrar inte längre är självklara. Vi vet ju att Sverige har två 1–1-matcher mot Wales i det pågående Nations League och att det blev 1–0 respektive 0–1 mot Schweiz för två år sedan.

Det känns således på alla sätt bäst om Sverige vann grupp A4 ikväll, och skaffade sig bästa möjliga utgångsläge inför den där VM-kvallottningen. Men utöver det så är ju Nations League en turnering som är viktig i sig. Och det vore förstås utmärkt för Tony Gustavsson att i höst få inleda sin tid som förbundskapten med fyra kul matcher mot europeiskt toppmotstånd.

Om Sverige förlorar kvällens match är ju risken tvärtom uppenbar att vårt landslag faller ner på tredjeplatsen i grupp A4. Det innebär att Gustavssons tid som förbundskapten kommer att inledas med kvalspel för att Sverige skall hålla sig kvar i A-divisionen. Det kvalet bör man i och för sig klara av. Men även om man klarar kvalet tillkommer en uppenbar risk att vårt landslag kan ställas mot två av världens allra bästa lag i VM-kvalet.

Utöver allt det här är kvällens match förstås betydelsefull för självförtroendet inför det stundande EM-slutspelet. Som bekant möts ju Sverige och Danmark i Geneve redan i lagens öppningsmatch den 4 juli. Det är en match som kan bli helt avgörande om vilket av lagen som går vidare till kvartsfinal. I gruppen återfinns ju även det tyska lag som visat grym form den senaste tiden. Nu känns ju inte längre Tyskland lika omöjligt för svensk del som det gjorde för sju–åtta år sedan. Men Tyskland är som sagt formstarkt, man har gjort minst fyra mål i alla sina fyra senaste matcher i Nations League, totalt är målskillnaden i de här matcherna 18–2.

För egen del kommer jag att missa början av matchen på grund av egen träning. Men det får nog bli en och annan uppdatering på resultatet. Det blir ju för övrigt spännande att se hur Peter Gerhardsson ställer upp sitt lag.

Känslan är att han kommer att återgå till tryggheten, och satsa på beprövade kort. Arsenaltrion är ju tillbaka, vilket bör innebära att Stina Blackstenius startar som nia, sannolikt med Kosovare Asllani närmast bakom. Mitt utgångstips är dessutom att Hanna Lundkvist och Jonna Andersson startar som ytterbackar. Men känslan är väl att Smilla Holmberg har givit förbundskaptenen huvudbry.

Som bekant är Magdalena Eriksson avstängd. Min gissning är att Linda Sembrant tar den vakanta platsen i mittförsvaret. Sembrant spelade ju mittback senast mot Danmark, då var det dock tillsammans med Eriksson. Alternativen är Emma Kullberg och Amanda Ilestedt. Men Kullberg hade ingen fullträff mot Wales, och står gissningsvis bakom ”Sempan” på listan. Och Ilestedt borde vara ringrostig, hon har inte startat för varken Arsenal eller landslaget sedan januari i fjol.

Inlägget uppdaterat med intressant svängning

Efter en vaken kommentar från Christoffer Segerhjelm har jag skrivit om det här inlägget. För det ser ut som att Arsenals seger i Champions League gör att Häcken kanske trots allt slipper att spela miniturnering, och går direkt in i playoffomgången – där Göteborgslaget kommer att vara seedat.

Det är ju så att startfältet i vinterns Champions League är klart så när som på ett lag. Och när jag kollade igenom lagen noterade jag med glädje att vi nu kan slå fast att Häcken kommer att vara seedat hela vägen genom kvalet.

Ännu har inte Uefa lagt upp något färdigt upplägg för kvalet, och eftersom alla svenska lag skulle tvingas in i miniturneringar i år minskade min glädje vid en närmare koll, för då såg jag trodde att det här kan vara det sämsta året hittills att vara seedat i kvalet, för det vimlar av nitlotter bland de oseedade lagen.

Men sedan påtalade nämnde Christoffer Segerhjelm att reglernas artikel 3.08 sannolikt innebär att Häcken slipper spela miniturnering, och går rakt in i playoffspelet – vilket är en vädligt bra nyhet för Göteborgsklubben. Det innebär ju att Häcken antingen kommer att få spela ligaspel i Champions League, eller gå in i 16-delsfinal i nya Uefa Women’s Europa Cup.

Men vi tar det från början. Listan över alla lag som skall spela kvalet till Champions League finns här. Den plats som ännu inte är fylld är Danmarks ligatvåa. Den danska ligan har två omgångar kvar, och Nordsjælland, Brøndby och Køge har chansen att sluta som tvåa.

Här skrev jag först att förutsättningarna för de svenska lagen i ligafasen inte skulle påverkas av vilket danskt lag som kommer tvåa. Det stämde om Häcken skulle spela miniturnering. Men om Häcken flyttas upp till playoff kan faktiskt Hammarby bli seedat i de inledande miniturneringarna. Det blir Bajen om nuvarande tvåan Nordsjælland tar den danska andraplatsen.

Det vi vet redan nu är att nio lag slipper att kvala och därmed är klara för spel i det nya ligaspel som ersätter det tidigare gruppspelet. Ni känner säkert till det nya upplägget där 18 lag är i samma tabell, och där de spelar sex matcher vardera. De nio direktkvalade lagen är:

Arsenal
Chelsea
Olympique Lyonnais
PSG
Bayern München
Wolfsburg
Barcelona
Juventus
Benfica

Övriga nio lag får vi fram genom kval. Och alla tre svenska representanter skall kvala. Den 24 juni lottas första delen av kvalet för våra lag. Kvalet är som tidigare uppdelat i en mästar- och en ligaväg. I mästarvägen (Champions Path) har det länge varit klart att Rosengård kommer att vara seedat under hela kvalet.

Tidigare har dock två svenska lag gått direkt till playoff. Så är det inte i år. Nu var tvärtom upplägget att alla svenska lag skulle tvingas gå in i kvalet redan i den andra kvalomgången, som består av en miniturnering där fyra lag gör upp i semifinal och final om en plats i playoff. Men det verkar alltså som att Arsenals finalseger gör att Häcken nu slipper att spela en chansartad miniturnering.

För i miniturneringarna lottas två seedade lag in i varje fyralagsturnering, och utifrån hur det har sett ut tidigare är det bara två lottningspotter – en seedad och en oseedad. Det innebär att det kan bli som i fjol, att de två allra högst rankade lagen Arsenal och Atletico Madrid hamnar i samma turnering.

Det innebär faktiskt att det är på det här stadiet som Rosengård riskerar tuffast motstånd. För man kan lottas mot i sammanhanget starka lag som Twente, Vålerengen, St Pölten eller Slavia Prag. Här känns den nederländska liga- och cupmästaren Twente som den riktigt stora nitlotten.

Om Malmöklubben vinner sin miniturnering ser det bra ut. Då kommer man att vara ett av fyra seedade lag i playoff. Det innebär att det faktiskt kommer att finnas färre nitlotter i tombolan här än i miniturneringarna.

I ligadeln (League Path) har Häcken legat på gränsen till att bli seedat hela vägen. Men i och med resultaten från England, där Manchester City missade Champions League, och att Arsenal vann årets upplaga och därmed fick en direktplats, stod det klart att Häcken skulle bli seedat. Men det verkar alltså inte stanna där. Utan man ser ut att slippa att spela miniturnering, vilket är ett jättelyft.

För seedning innebär inte på något sätt något autobahn till ligaspel. Det finns nämligen massor av nitlotter i de inledande miniturneringarna. De kallas för övrigt något ologiskt kallas för andra kvalomgången, men är första kvalomgången för lagen som hoppas ta ligavägen in i Champions League.

Bland de seedade lagen till miniturneringarna finns nitlotter som Roma och Manchester United. Men även bland de oseedade finns det tufft motstånd som Inter, Braga och kanske även PSV Eindhoven.

För Hammarby gäller alltså att laget ser ut att bli seedat om Nordsjælland tar sig till Champions Leaguekvalet. Och då kan man bara att ställas mot ett annat seedat lag i miniturneringen, vilket förstås bör vara gynnsamt.

Om Brøndby eller Køge istället blir tvåa i danska ligan blir Bajen oseedat, vilket innebär att de kommer att ha två seedade och ett oseedat lag i sin grupp. I praktiken innebär det att stockholmarna skulle kunna behöva slå både Roma och Manchester United för att gå till playoff.

Men som sagt, Häcken ser alltså ut att gå direkt till playoff, där man blir ett av fem seedade lag. Det innebär dock inte att man automatiskt får en lätt lottning. Bland de oseedade lagen i playoff är det uppenbar risk att lag som Atletico Madrid och Eintracht Frankfurt återfinns. Och mot dem kommer Häcken att slå ur underläge.

Det blir naturligtvis väldigt spännande att följa den första kvallottningen den 24 juni. Och förhoppningsvis har vi tre lag i potten även när playoff lottas den 31 augusti.

Jag har redan nämnt det. Men det är ju läge att påminna om att det även finns en andra Europacup i vinter, Uefa Women’s Europa Cup. De lag som kommer tvåa och trea i de inledande miniturneringarna i kvalet mot Champions League flyttas över till den cupen. För de svenska lagen räcker det alltså med en seger i de inledande miniturneringarna för att få spela vidare i Europa även efter första kvalsteget.

Pernille Harders mål mot Wales blev dagens enda i grupp A4. Därmed står gruppsegern i A4 nu mellan Sverige och Danmark. Italien kan inte längre vinna.

Sverige leder på nio poäng, lika många som Danmark och två fler än Italien. Här är förutsättningarna för de tre topplagen. Svensk poäng på tisdag innebär gruppseger. Förlust däremot lär bli kostsamt, för det leder sannolikt till en jobbig tredjeplats, och att svenskorna måste kvala för att hålla sig kvar på A-nivån.

För Italien är förutsättningarna enkla. Vinst mot Wales leder till andra plats i gruppen, och förnyat kontrakt på A-nivån. Tappade poäng leder däremot till en tredjeplats och kval.

Andrée Jeglertz och hans Danmark vinner alltså gruppen vid seger på Strawberry Arena på tisdag. Men de har förlorat det inbördes mötet med Italien. Så poängtapp mot Sverige samtidigt som Italien vinner mot Wales innebär kval. Det troliga är således att Danmark måste vinna mot Sverige på tisdag att slippa kvalplatsen.

Efter Sveriges 0–0-match mot Italien satte jag mig och kollade in gruppfinalen i A1 mellan Tyskland och Nederländerna på Viaplay. Det blev en ensidig historia där ett imponerande starkt Tyskland körde över sitt motstånd. Det var 3–0 redan i paus på ett välfyllt Weserstadion i Bremen. De siffrorna kändes faktiskt så mycket i underkant att den nederländska coachen Andries Jonker valde att göra hela tre byten i paus. Han gick också från tre- till fyrbackslinje.

Det hjälpte föga. Redan i den andra halvlekens tredje minut kunde Lea Schüller nicka in 4–0 efter att hennes lagkompisar hade lekt fotboll ute på högerkanten. Sedan slog tyskorna av på takten, och valde mer att spela av matchen.

Det slutade just 4–0, vilket innebär att Tyskland gör Frankrike sällskap i det slutspel avgörs i dubbelmöten i slutet oktober samt månadsskiftet november/december. Såväl semifinalerna som final och bronsmatch avgörs i dubbelmöten. Så de fyra lag som vinner sina grupper får fyra riktigt fina matcher på senhösten.

Noterbart från matchen i Bremen är att Rebecca Knaak spelade hela matchen för Tyskland. Vi som såg henne i Rosengård i fjol är väl inte jätteförvånade. För det huvudspel hon besitter är ju av yttersta världsklass. Men 28-åringen hade ju faktiskt inte gjort en enda A-landskamp när hon flyttade till Malmö. Och det är ju kul att det fortfarande går att komma till damallsvenskan och utvecklas till landslagsspelare i en stornation.

Noterbart också att Lena Oberdorf ingår i den här tyska truppen. Mittfältsstjärnan som drog korsbandet i juli i fjol har inte spelat en enda minut för Bayern München den här säsongen. Men den tyska mästarklubben har tydligen givit klartecken för henne att åka till landslaget. Det bör innebär att den tyska landslagsledningen tänker sig ta med Oberdorf som joker till EM.

I övrigt i A1 vann också Österrike med 1–0 mot Skottland, ett resultat som innebär att Österrike blir trea i gruppen och får kvala, medan Skottland tvingas återvända till B-nivån.

I A2 har alltså Frankrike redan säkrat gruppsegern. Kampen här står om att hålla sig kvar mellan Norge, Island och Schweiz. Norskorna kom i underläge mot Island ikväll, men fick till en viktig kvittering. Därmed är Norge tvåa inför avgörandet. Men en tvåmålsförlust mot Pia Sundhages Schweiz på tisdag samtidigt som Island tar poäng mot fransyskorna skulle faktiskt leda till norsk nedflyttning. Så det är långt ifrån klart för norsk del.

Slutligen till grupp A3 där de båda topplagen Spanien och England tog varsin storseger i kväll. Det gör att spanjorskorna toppar tabellen inför tisdagens gruppfinal på Espanyols hemmaarena El Prat i Barcelona. Spanien vinner således gruppen på kryss.

I botten av den gruppen blir det också en helt avgörande match på tisdag. Då gör Portugal och Belgien upp om vilka som skall få kvala och vilka som åker ner i B-gruppen. Portugal har hemmaplan och tar kvalplatsen vid kryss.

Det blev 0–0 med mersmak borta mot Italien i Parma. Mersmak eftersom Sverige blev lurat på en solklar straff av den rutinerade franska domaren Stéphanie Frappart.

Det var succédebutanten Smilla Holmberg som fälldes när hon gick själv i 72:a minuten. Men domare Frappart stod för en jättemiss och dömde hörna, vilket det definitivt inte var. De tänkbara alternativen var inspark och straff. Och det korrekta var alltså straff.

Den missen kan bli kostsam för svensk del, för mål och tre poäng hade inneburit att vårt landslag som sämst skulle kunna sluta tvåa i gruppen. Och vi vet ju av erfarenhet att en dålig placering i Nations League kan påverka ett landslags resultat i flera år eftersom Nations League ligger som grund för lottning till både VM- och EM-kval.

I skrivande stund står det 1–0 till Danmark mot Wales efter att Pernille Harder slagit till i början av den andra halvleken. Om danskorna tar poäng kan Sverige sluta etta, tvåa eller trea i gruppen. Poäng i avslutningsmatchen mot Danmark innebär gruppseger, medan förlust som bäst ger andraplats.

Dagens samtalsämne är förstås debutanterna. Och Smilla Holmberg måste väl ha kopplat ett supergrepp om en EM-biljett. Just nu sitter SVT:s studio och pratar om att hon skall vara reserv till Hanna Lundkvist och kan användas som joker. Personligen tycker jag att hon stod för den bästa högerbacksinsatsen i landslaget på länge och bör vara högaktuell för startelvan mot Danmark i EM.

Även Holmbergs lagkompis i Hammarby, Ellen Wangerheim stod för en fin insats i sitt inhopp. Hon överglänste ganska klart företrädaren Rebecka Blomqvist. Wangerheim gjorde sin andra landskamp och stärkte också sina EM-aktier.

Den andra debutanten var Felicia Schröder. Jag tyckte att hon kom mer rätt i matchen under den kvart hon fick i den andra halvleken. Där kändes det som att hon började bli varm i landslagskläderna. Den kvarten var även Blomqvists bästa period i matchen. När det gäller Schröder hade man ju dock gärna velat se henne som nia. Men hennes insats som tia tog i alla fall inte bort henne från EM-diskussionen.

Jag tycker för övrigt att Sverige gjorde en riktigt bra andra halvlek, där man hade god defensiv kontroll, och alltså kunde ha gjort något mål. Man gjorde i och för sig ett. Det nickade Nathalie Björn in på en utmärkt hörna från nämnda Smilla Holmberg. Det dömdes dock bort för att Blomqvist stoppade den italienska målvakten.

Apropå hörnor är det ju Jonna Anderssons största tillgång i kampen om vänsterbacksplatsen. Där fick Amanda Nildén starta. Hon skötte sig okej, även om hon hade det svårt mot Sofia Cantore i den första halvleken. Och så var det ju hörnorna.

Nildén slår hyfsade hörnor, medan Andersson slår av yttersta världsklass. Direkt när Linköpingsbacken kom in slog hon två klockrena. Och Sveriges två sista målchanser i matchen kom på Anderssonhörnor. Det känns som att hon var den som stärkte sina EM-aktier mest av de båda vänsterbackarna.

I övrigt drog Magdalena Eriksson på sig ett gult kort, vilket innebär att hon är avstängd mot Danmark. Men det får jag återkomma till. Nu tänkte jag kolla in Tyskland–Nederländerna på Viaplay. Det är tyskt 1–0 efter tio minuter efter mål från Linda Dallmann.

Under den första kvarten såg det väldigt lovande ut för svensk del i Nations Leaguemötet med Italien i Parma. Sedan blev det bara mer och mer Italien, och i halvtid skall vi vara glada över att det fortsatt är mållöst.

När Peter Gerhardssons lag presenterades en timma innan matchstart saknades alla tre Arsenalspelarna helt i matchtruppen. Däremot stod både Smilla Holmberg och Felicia Schröder med på listan. Det är ju förstås en signal om att förbundskaptenen överväger att ta med duon till EM, och vill testa dem mot ett riktigt motstånd.

Schröder placerades lite oväntat som tia, bakom Rebecka Blomqvist. Gerhardsson förklarade i SVT att han inte känner att Kosovare Asllani klarar två 90-minutare under samlingen, och att man då valde den här lösningen.

Även om duon skapade en kanonchans på övertid har anfallslösningen inte blivit någon succé så här långt. Blomqvist har haft väldigt svårt att komma in i matchen, och Schröder har dels sett ut att ha svårt med att få med sig bollen, dels har hon varit lite blyg några gånger och passat för passandets skull.

Holmberg har däremot inte varit blyg. Hon riivstartade, och kom runt på sin högerkant direkt efter två minuter. Det känns som att Bajentalangen är på väg att spela till sig en EM-biljett. För defensivt har hon klarat sig helt okej mot skickliga Barbra Bonansea.

I kväll och på tisdag avgörs gruppspelet i Nations League. För Sveriges del skulle det vara trevligt om vår grupp var avgjord i kväll – för det skulle innebära svensk gruppseger.

För som ni säkert minns från de två senaste omgångarna i början av april så har vårt A-landslag fortsatt ett mycket bra läge i gruppen. Vi leder ju. Och med tanke på att inbördes möten går före målskillnad, och Sverige har vunnit mot både Danmark och Italien, räcker det med två kryss för svensk gruppseger i de två sista omgångarna.

Men det känns som en dålig idé att förlora någon av de båda återstående matcherna, för då måste vi ha hjälp av Wales. Och hittills i det här gruppspelet är det bara Sverige som har tappat poäng mot tabelljumbon – och det har dessutom hänt två gånger. För samtidigt som man gärna minns två fina segrar mot Danmark och Italien kommer man även ihåg två svaga 1–1-matcher mot Wales.

Vårt landslag har alltså blandat och gett hittills i Nations League. Men vi toppar tabellen och har alltså seriesegern i egna händer. Kvällens match i Parma blir förstås väldigt högintressant. Visst har det rapporterats om lite krasslighet på Stina Blackstenius och Amanda Ilestedt från landslagssamlingen.

Men faktum är ju att det var väldigt länge sedan förbundskapten Peter Gerhardsson faktiskt hade tillgång till i princip alla de spelare som är aktuella för sommarens EM-slutspel. Den enda som lämnat återbud är Rosa Kafaji.

Så det är ett väldigt intressant läge för Gerhardssons lag både vad gäller själva Nations League och för formeringen av EM-truppen. Förbundskaptenen har ju tagit med flera spännande framtidsnamn till Italien. Personligen kräver jag inte att få se spelare som Smilla Holmberg eller Felicia Schröder på planen i kväll, även om det förstås hade varit kul.

Men jag har stort förtroende för landslagsledningens arbetssätt där man kvalificerar sig för spel genom att på träning visa att man håller nivån. Och jag känner mig trygg med att Gerhardsson och de andra kommer att ta vettiga beslut om både start- och slutelva.

Det verkar ju som att Blackstenius bör kunna vara spelklart till 18.20 i kväll (matchen sänds av SVT). Och då kommer jag att hålla ett extra öga på henne. Det skall nämligen bli väldigt spännande att se vad succén i Champions Leaguefinalen har gjort med hennes självförtroende.

I övrigt kring landslaget och den där finalen i UWCL noteras att dagens stora nyhet kring landslaget är att Barcelona öppnar för att sälja Fridolina Rolfö. Jag hade nog trott att de gärna hade kvar henne något år till. Men oavsett lär 31-åringen inte behöva vara orolig för att vara klubblös till hösten. Tvärtom lär det hagla in anbud om det stämmer att hon kan vara på väg bort från Barca.

Kvällens allra största match i Nations League spelas annars på Weserstadion i Bremen. Där tar Tyskland emot grannen Nederländerna i en match som med stor sannolikhet är helt avgörande för segern i grupp A1.

Eftersom lagen spelade 2–2 i första mötet och båda står på tio poäng är matchen avgörande så tillvida att vinnaren tar hem gruppen. Om det blir kryss även i kväll avgörs gruppen på tisdag. Men då är det stor fördel för tyskorna som har sju måls bättre målskillnad.

I samma grupp spelar även Skottland och Österrike om vilket lag som skall hålla sig kvar. Det är fördel för Österrike som vann första mötet med 1–0. Men 2–0-seger för skotskorna skulle kasta om förutsättningarna.

I grupp A2 har Frankrike redan säkrat gruppsegern. Där går Norge (4 poäng), Island (3 poäng) och Pia Sundhages Schweiz (2 poäng) en tuff match om att undvika jumboplatsen. I kväll spelar Norge–Island och Frankrike–Schweiz. På tisdag är det Schweiz–Norge och Island–Frankrike.

Slutligen så grupp A3. Där kastades förutsättningarna om rejält senast när Elisabet Gunnarsdottirs Belgien vann med 3–2 hemma mot England. Det innebär att världsmästarna Spanien nu har greppet om gruppsegern. De leder med två poängs marginal och har hemmamatch mot huvudkonkurrenten England i sista omgången. I kväll skall spanjorskorna till Belgien medan Europamästarinnorna från England tar emot Portugal.

Rubriken sammanfattar inte bara söndagens två damallsvenska matcher, utan hela den nionde omgången. Therese Sessy Åsland gjorde enda målet när Djurgården gick upp i topp i tabellen via seger i derbyt mot BP.

Djurgården är på alla sätt vårens stora skrällag. Visst har de en namnkunnig startelva. Men det är rätt många år sedan man levererade i damallsvenskan. Så det är verkligen högst sensationellt att man leder serien så långt in i säsongen som nio omgångar.

Nu väntar några toppmöten, till vilka man bör komma med gott självförtroende. Det blir verkligen spännande att se vad ”Stockholms stolthet” uträttar kommande omgångar.

För övrigt funderade jag lite över när klubben senast kan ha toppat den damallsvenska tabellen. Någon som vet?

Djurgården var alltså omgångens stora vinnare. De små var Häcken och Kristianstad som båda nu är tillbaka i guldstriden.

I botten blev Linköping den stora förloraren. Dagens 2–1-förlust i Piteå innebär avståndet upp till fast mark nu är fem poäng för LFC. Och innan EM-uppehållet skall man möta Häcken, Rosengård och Kristianstad. Risken är uppenbar att det kommer att vara extremt press på Linköping när serien återstartar i höst.

Vi är bara knappt nio omgångar in i årets upplaga av damallsvenskan. Och det är en upplaga som på alla sätt känns fullständigt galen.

En upplaga som gör livet surt för oss som försöker leka experter. Inför avspark var vi eniga om att det var Häcken som skulle ta hem guldet.

Den 5 maj var Häcken kört. Då föll man med 1–0 mot Bajen. Där och då var avståndet lagen emellan sju poäng. Hammarby hade ryckt till sig en fyrapoängsledning i toppen, och jag undrade här i bloggen om det var guldrycket vi hade sett? Jag skrev också att risken var uppenbar att vi inte skulle få se någon spänning i årets damallsvenska.

Mindre än tre veckor senare ser det otroligt annorlunda ut. Bajen har förlorat två matcher, och är numera bara en pinne före Häcken. Och i morgon kan Djurgården gå upp i en tvåpoängsledning via seger mot BP.

Det känns inte som att det är läge för fler säkra utspel om årets damallsvenska. Klart är i alla fall att vi som mest kommer att ha fem poängs avstånd mellan ettan och femman efter nio omgångar. Det här kan nog trots allt bli en rätt jämn och spännande säsong.

Även i elitettan är det jämnt och ovisst. I dag tog Umeå över serieledningen. Men fyra andra lag finns inom fyra poäng i dag. I morgon kan de vara inom tre poäng.