Jag är på plats i Schweiz. Och jag har tagit med mig regnet. Eller. Det regn som vräkte ner på Västkusten i går morse när jag lämnade svensk mark slipper jag gärna på kontinenten.

Fotbollsmässigt har Norge i dag säkrat gruppsegern i grupp A, och Island blivit första laget att kunna boka sina biljetter för hemresan.

Jag har inte sett den norska 2–1-segern mot Finland. Men från de höjdpunkter jag tagit del av ser det ut som att Norge spelade bättre i dag. Men målen var ett självmål och något som såg ut att vara ett inlägg.

Men hur målen gick till spelar ingen roll. På torsdag spelar Norge en betydelselös träningsmatch mot Island. Sedan blir det norsk kvartsfinal i Geneve den 16 juli.

För i regnet i Bern vann Schweiz ikväll med 2–0 mot Island. Därmed blir det en helt avgörande match på torsdag mellan Schweiz och Finland om andraplatsen i gruppen. I den matchen tar värdnationen andraplatsen vid kryss. Pia Sundhage och hennes lag har alltså fått ett bra utgångsläge inför avslutningen av gruppspelet.

Noterbart i övrigt är att det nu har spelats tio matcher i mästerskapet. Och det har så här långt inte blivit en enda oavgjord match.

Vi har haft svenskt i EM i dag också. Tess Olofsson dömde kvällens stormatch mellan Frankrike och England.

Fransyskorna kom till Schweiz med ett perfekt facit – man hade vunnit alla årets åtta landskamper. Nu är sviten uppe i nio raka. Den är det efter att Frankrike långa stunder fullständigt kört över England. Ändå blev det bara 2–1 och riktigt spännande på slutet.

England började okej och avslutade med en riktigt vass forcering där man reducerade och där även en kvittering hängde i luften vid ett par tillfällen. Men under större delen av matchen var Frankrike överlägset, och den franska segern var totalt sett helt i sin ordning.

Det var ett par intressanta domslut i matchen. Framför allt var närkampen mellan Maelle Lakrar och Alessia Russo innan Frankrikes 2–0-mål intressant. Spontant tyckte jag att det borde ha varit engelsk frispark, och jag förstår att engelskorna reagerade när anfallet slutade med mål.

Men när VAR-reprisen rullades förstod jag Olofssons val. Jag tycker fortsatt att det hade gått att blåsa engelsk frispark för satsningen. Men Lakrar träffade faktiskt bollen först, vilket ger stöd för Olofssons beslut att låta spelet rulla.

Vår svenska domare samlade dock knappast några pluspoäng i det engelska lägret. De såg exempelvis inte speciellt nöjda ut när svenskan inte ens gav Leah Williamson frispark när hon blev överkörd av Sakina Karchaoui.

Båda de franska målen föll i den första halvleken, och båda kom från kanterna. Ofta brukar det heta att England har så otroligt vassa kanter med spelare som Beth Mead, Lauren Hemp, Lauren James och Chloe Kelly. Men jag skulle nog säga att i det här mästerskapet så övertrumfas engelskorna av både Tysklands Jule Brand och Klara Bühl och av Frankrikes Delphine Cascarino och Sandy Baltimore. I det franska laget finns ju för övrigt ett helt gäng spelare som kan användas som yttrar. Jag tänker här även på Sakina Karchaoui, Selma Bacha, Amel Majri, Clara Mateo och Kadidiatou Diani.

En spelare som däremot inte är med i det franska laget är legendariska Wendie Renard. Förbundskaptenen Laurent Bonadei har i princip motiverat petningen med att Frankrike kört med samma lag i många år, utan att få någon fullträff. Därför testar han något annat. Det är ett annorlunda, men intressant resonemang.

Hittills har det gått bra. Hans lag spelar en snabb och väldigt underhållande fotboll. Men jag tycker ändå inte att man skall dra några långtgående slutsatser från att det franska laget har rivstartat EM. För det har varit ganska många mästerskap där Frankrike har känts som sannolika guldmedaljörer efter första gruppspelsomgången. Men man har ändå fått boka tidiga hemresor.

Jag noterar från det svenska lägret att Fridolina Rolfö körde hela dagens träningspass. Det bör ju innebära att min gissning kan slå in om att Barcastjärnan bör kunna göra några minuter mot Polen på tisdag.

Känslan är ju att Sverige behöver få tillbaka Rolfö och Magdalena Eriksson så fort som möjligt. Jag ifrågasatte ju förbundskapten Peter Gerhardssons byten i går. Han pratar ju mycket om hur viktig slutelvan är. I går tyckte jag att vårt lag blev väldigt mycket sämre med den slutelva man använde. Och framför allt tyckte jag inte att det var en slutelva för att säkra tre poäng.

I dag har jag haft väldigt mycket tid i bilen till att fundera över olika saker. En fundering har handlat om att vi faktiskt inte har så många spelare i EM-truppen som man kan kasta in för att försvara en ledning, och kämpa hem tre poäng. Men det är klart att om man tänkt att använda Amanda Ilestedt i mästerskapet var det ju ett kanonläge att ta in henne när Danmark bytte in flera nickstarka anfallare.

En annan fundering kopplad till bytena handlade om vänsterkanten. Är verkligen Rebecka Blomqvist tänkt att spela på kanten? Personligen hade jag satt henne som tia och Lina Hurtig på kanten – om jag hade bytt in dem båda.

Blomqvist har för övrigt sett ut att vara långt ifrån toppformen när hon fått speltid den senaste tiden. I går gjorde även Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson och Hurtig rätt bleka insatser. Jag såg att signaturen Nilsson efterlyste Ellen Wangerheim. Och hon lär nog snart få chansen om inte de mer etablerade namnen börjar prestera. Personligen får anfallarnas insatser mig att sakna Felicia Schröder ännu mer.

Men jag får nöja mig att förhoppningsvis snart ha tillbaka Rolfö på planen. Här i Tyskland pratas det inte om Rolfö, eller någon annan svensk. Här har eftersnacket i tysk tv till gårdagens 2–0-seger mot Polen väldigt mycket handlat om Giulia Gwinn. Och man har kommit med båda bra och dåliga nyheter kring sin lagkapten. Den goda nyheten är att det inte skall vara någon ny korsbandsskada. Den dåliga är att det är så illa att Gwinn har spelat klart i EM.

Man pratar om ett skadat ”innenband”. Jag antar att det handlar om en skada på knäts inre ledband. Det är en skada som brukar innebära att man är borta någon månad.

I dag har jag påbörjat min resa mot Schweiz. Just nu sitter jag i ett industriområde i Kassel och kollar EM på tysk tv. Min plan var att jag skulle ha anlänt hit med god marginal till avspark i dagens första match.

Men det visade sig att hela Nordtyskland bestod av stau (kö) och baustellen (vägarbeten). Jag vet ju att det brukar kunna vara rätt många stopp kring Hamburg. Men jag tänkte att det skulle vara lugnt en sommarlördag.

Jag hade inte räknat med Ed Sheeran. Den brittiska världsstjärnan har visst koncerter på Volksparksstadion både i kväll och i morgon. Och därför skulle halva Tyskland till Hamburg idag. Följden blev att det tog drygt tre timmar att ta sig från Puttgarden och förbi Tysklands näst största stad.

När jag slog på tv:n här i Kassel firade Vivianne Miedema sitt landslagsmål nummer 100. Därmed blev hon den 19:e spelaren i historien att nå upp till tresiffrigt. Flest landslagsmål har Christine Sinclair gjort, hon noterades för hela 190 stycken.

Nederländerna vann till slut med 3–0 mot Wales. Förstod jag den tyska kommentatorn rätt gjorde Orange Leeuwinnen en blek första halvlek, där Miedemas mål var ett av få glädjeämnen. Men efter paus såg man snabbt till att utöka marginalen, och därmed också säkra segern.

Nämnda kommentator konstaterade för övrigt att alla EM:s favoritlag hade vunnit sina matcher. De lag han därefter räknade upp var Spanien, Tyskland och Nederländerna. Han lade sedan till att de två sista favoriterna, Frankrike och England, möts i första gruppomgången.

Det är väl ändå lite intressant att man här i Tyskland verkar hålla Nederländerna före Sverige, trots svaga nederländska resultat den senaste tiden.

Polen debuterade i kväll i EM-slutspelssammanhang. Man visade kvalitet, men det var Tyskland som vann med 2–0 efter att Jule Brand först gjort ett drömmål och sedan slagit ett precist inlägg till Lea Schüller.

Det tyska laget drabbades av en riktigt tung jobspost i slutet av den första halvleken när en gråtande Giulia Gwinn tvingades kliva av. Den spontana känslan är att det var det sista vi fick se av den tyska lagkaptenen i det här mästerskapet.

Det kan alltså ha varit en dyrköpt tysk seger. Totalt sett var den odiskutabel. Men Polen var ingen blyg nykomling. Man stod emot i drygt en halvlek, och offensivt tog man alla chanser att kontra som gavs. Och Ewa Pajor kunde mycket väl ha gjort något mål. De där snabba kontringarna är något Sverige måste se upp med på tisdag.

Sverige vann fullt rättvist mot Danmark med 1–0. Men oj vad nervöst det blev på slutet.

I skrivande stud står matchvinnaren Filippa Angeldahl i SVT och säger att det inte spelar någon roll hur det ser ut, bara det blir tre poäng. Det håller jag absolut med om. Men det innebär inte att jag förstår hur förbundskapten Peter Gerhardsson tänkte med sina byten i den här matchen.

Vi hade en ledning att försvara där på slutet, och Danmark plockade in i princip alla sina offensiva pjäser. Då valde Gerhardsson att göra offensiva byten. Min uppfattning är att det var nära att de bytena kostade två poäng.

Efter 79 minuter hade jag svenskt 7–1 i klara målchanser, och jag tyckte att vårt lag hade full koll. De tio sista minuterna under den ordinarie tiden, och de nio tilläggsminuterna hade vårt landslag däremot inte full koll. Under den tiden skapade Sverige inget alls. Däremot hade Pernille Harder tre avslut, varav det som tog i ribban var jobbigt nära att bli mål.

Kollar vi spelare tyckte jag ganska lång tid in i matchen att Filippa Angeldahl kom med för lite i spelet. Men till slut får man ändå säga att hon var matchens lirare. Hon hade faktiskt Sveriges fyra första målchanser. Och det blev fjärde gången gillt.

Nu har vi skaffat oss ett riktigt drömläge att nå den där kvartsfinalen som de flesta tagit för givet att vi skall nå.

Det börjar närma sig avspark i Geneve. Och vid en koll på laguppställningarna är min snabbanalys att båda lagen kommer att vilja styra matchen till sin högersida.

Det är ju ingen hemlighet att det oftast är till höger som Sverige skapar sina lägen. Och det är vänsterbackens hörnor från höger som är vårt bästa vapen.

Däremot ser vänsterkanten lite svagare ut. Och Danmark har satt in snabba Frederikke Thögersen på sin högerkant för att testa vår svenska vänsterkant.

I övrigt tror jag att Andrée Jeglertz har beordrat långa insparkar från start i dagens match för att undvika den typen av bolltapp som man hade senast. Då ledde ju Sverige med 3–0 redan innan matchklockan nått elva minuter.

Sveriges premiärelva i EM: Jennifer Falk – Hanna Lundkvist, Nathalie Björn, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Madelen Janogy – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Spanien har gjort entré i EM. Och man visade från första sekund varför många, inklusive undertecknad, ser laget som storfavorit.

Esther Gonzales stod för ett fantastiskt mål redan i andra minuten. Det var 4–0 och avgjort i paus. I den andra halvleken slog spanjorskorna av på tempot. Men till slut blev det även ett 5–0-mål. Det som imponerade mest från spansk sida var att man visade upp ett djupledsspel som jag inte är van vid att se från det här laget.

Det Inte bara det att flera spelare matade på med djupledslöpningar. De fick bollen också. Annars har man ibland trott att Spaniens landslag inte får slå de längre passningarna. Men i dag spelade man ofta i djupled. Och både Esthers 1–0-och Alexia Putellas 3–0-mål kom efter löpningar in bakom Portugals backlinje.

Viaplays expertkommentator Pär Lagerström pratade en hel del i sändningen om VM 2023, dels om Jennifer Hermosos forwardsspel, dels om bristen på spanskt djupledsspel. Men jag känner att han kanske har blandat ihop korten lite.

För som jag minns det hackade Spanien lite i början av världsmästerskapet. Bland annat fick man storstryk av Japan i gruppspelet. I det läget var laget rätt lättläst. Men i utslagsmatcherna flyttade man ner Hermoso som tia och började använda djupledslöpande Salma Paralluelo som nia. Det var då det lossnade.

För två år sedan var Paralluelo grymt bra. Jag tycker inte att hon ser ut att vara lika vass nu. Men hon slog i alla fall ett snyggt inlägg till Spaniens sista mål.

Det var annars många spanska spelare som imponerade. Alexia Putellas är definitivt tillbaka på den nivå hon hade innan korsbandsskadan – alltså när hon var bäst i världen. Men även Esther Gonzalez var lysande. Och lirare som Vicky Lopez och Claudia Pina såg pigga ut. Bäst av alla var kanske ändå Patri Guijarro, som alltid varit lite av en personlig favorit.

Det som grämer mig lite nu efteråt är att jag både funderade över att ta med både Esther och Vicky Lopez i mitt Fantasylag. Men eftersom jag inte kände mig säker på att de skulle finnas med i startelvan fick de tre spanska spelarna i mitt lag i stället bli Mariona Caldentey, Claudia Pina och Alexia Putellas.

Spanien gjorde ett statement i sin öppningsmatch. Nu hoppas vi att Sverige kan göra samma sak i morgon. Här är en länk till min krönika i BT inför matchen mot Danmark. Krönikan kan läsas av er som har inlogg på tidningar hos Bonnier eller Gota Media.

Jag tänkte inleda dagens inlägg med att applådera Pia Sundhage. Jag är 100 procent på hennes sida i kampen mot maskningen inom fotbollen.

Det är inte jättelänge sedan damfotbollen hyllades för att vara befriad från herrfotbollens elände med filmningar och maskning. Men när pengarna kommit in i spelet har också avigsidorna följt med.

I går var det Norge som var helt ointresserat av att spela fotboll efter sitt ledningsmål. I dag var Italiens tur att köra samma trista upplägg under den andra halvleken.

För det är ju verkligen otroligt trist för alla utom de som stöttar det maskande laget. Jag älskar fotboll. Men när matcherna handlar mer om att såsa bort tid än att spela boll tappar till och med jag intresset och flyttar fokus till andra saker än matchen.

För mig är maskning den moderna fotbollens största problem. Därför gillar jag att Pia Sundhage tar chansen att protestera mot eländet när hon befinner sig i det internationella strålkastarljuset. De som hävdar att hon är en dålig förlorare får förstås göra det. Men jag noterar att hon faktiskt tog upp det norska maskandet redan innan matchen.

När jag skriver att maskning är den moderna fotbollens största problem tänker jag största problem i själva spelet. Det finns ju tyvärr massor av olika typer av brottslighet utanför planen, men de problemen kan inte Fifa eller Uefa reglera bort.

Maskningen hade man däremot ganska enkelt kunnat reglera bort. Men ännu så länge tycker tydligen fotbollens styrande att spelarna skall få maska nästan obegränsat mycket utan bestraffning. Men om Fifa vill få se mer spel är det bara att införa effektiv tid, 2×30 minuter. Då finns det inte så mycket att vinna på att låtsas vara skadad, eller på att springa ner till hörnflaggan för att ragga inkast.

I de sporter som har effektiv speltid är maskning inget stort problem. Eller. Det är oftast inget problem alls. Någon som hört talas om maskning i exempelvis ishockey eller basket?

Som ni förstår tappade jag fokus på matchen Italien–Belgien 1–0 efter paus. Jag tyckte helt enkelt att det var dödstrist. Jag hoppas verkligen att det blir lite fart senare ikväll när min guldfavorit Spanien förväntas köra över grannen Portugal.

Italiens segermål kom för övrigt efter sanslöst svagt försvarsspel från Elisabet Gunnarsdottirs belgiska lag. Det började med att en back, jag tror det var Laura Deloose, rusade bort sig till vänster. I nästa läge var det helt tomt i det belgiska högerförsvaret.

Arianna Caruso fick en hel evighet på sig att lägga bollen till rätta och dundra in matchens enda mål. Det var ett bra skott. Men försvarsspelet…

Inför det här Europamästerskapet ser jag att det finns fem lag med kapacitet att ta hem guldet, och ytterligare fyra som skulle kunna gå till final. Ingen av de fem guldkandidaterna har ännu visat upp sig. Men Spanien får vi ju se om mindre än en timme.

Och om ett dygn har Sverige spelat sin premiär. Dagens nyhet kring det svenska laget är att alla spelare, inklusive Fridolina Rolfö, deltog i dagens träning. Det bör väl innebär att Barcastjärnan bör kunna göra några minuter mot Polen på tisdag. I morgon får vi däremot inte se henne.

EM är igång. Det började med en liten skräll när Finland vann med 1–0 mot Island efter segermål av Katariina Kosola. Tolv minuter efter att Island blivit decimerat till tio spelare klev Malmö FF.s kantspelare in från vänsterkanten och vred snyggt in bollen vid bortre stolpen.

På förhand trodde jag faktiskt att Finland kunde vara hela turneringens allra sämsta lag. Men de kommer inte att komma sist. Tvärtom har det finländska laget nu givit sig en väldigt bra chans att gå vidare till kvartsfinal. Om två lag slutar på lika många poäng i gruppspelet är det inbördes möte som avgör placeringen.

Personligen såg jag inget av öppningsmatchen. Däremot har jag sett slutet av den sena matchen mellan Schweiz och Norge.

När jag parkerade min bil hemma hörde jag på Radiosporten hur Schweiz spelade ut ett svagt Norge. Sedan gick jag in och satte på tv:n. Det absolut första jag fick se var Ada Hegerberg nicka in 1–1. Kvitteringen kom på en hörna där Schweiz målvakt, den tidigare Häckenspelaren Livia Peng, kom helt galet.

Efter kvitteringen följde en riktigt tuff kvart för hemmalaget. En kvart där Norge tog ledningen när Schwiez gjorde självmål. Och där man gav Hegerberg en straff efter en konstig hands i eget straffområde.

Den norska forwardsstjärnan kostade dock på sig att slå straffen utanför. Och efter straffen tog hemmalaget över igen. För en kort stund såg man för övrigt ut att också få straff. Men VAR tog bort den för en knapp offside i uppbyggnadsspelet.

Schweiz skapade två riktigt vassa kvitteringschanser. Men det slutade med stor besvikelse i hemmalägret. Man föll på egna bjudningar. Trots att Pia Sundhages hade 16–8 i avslut var det Norge som vann matchen med 2–1.

Blytungt för Sundhages lag som måste ta minst fyra poäng mot Island och Finland. Men sannolikt behövs det två segrar. Skönt däremot för norskorna som i och med den här trepoängaren bör vara en seger från kvartsfinal.

18.00 sparkar Island och Finland igång EM i schweiziska Thun. En som inte är med är den tidigare damallsvenska spelaren Adelina Engman. Hon skadade sig på sista träningen, och kommer att ersättas i den finländska truppen av FC Rosengårds Anni Hartikainen.

Personligen börjar jag få någon form av EM-feber. Men jag har fortsatt ganska många frågetecken, exempelvis har jag inte förstått om jag kommer att kunna se matcherna på mitt Viaplaykonto. Och kvällens matcher kommer jag knappast att kunna se ändå, för mitt lag spelar vårens sista seriematch.

Jag har inte hittat tid till att sätta ihop en större guide här i bloggen. Men jag har gjort en liten guide åt Borås Tidning, som ni hittar här.

Där har jag också tippat de fyra grupperna. Det tipset ser ut så här:

Grupp A: 1) Norge, 2) Island, 3) Schweiz, 4) Finland
Grupp B: 1) Spanien, 2) Italien, 3) Belgien, 4) Portugal
Grupp C: 1) Tyskland, 2) Sverige, 3) Danmark, 4) Polen
Grupp D: 1) England, 2) Frankrike, 3) Nederländerna, 4) Wales

Det är ett ganska tråkigt tips som jag satte ihop för ungefär en månad sedan. Jag tror nog att vi kommer att få någon eller några skrällar. Framför allt är det de lag som jag tippat som grupptreor som bör har bra chans att gå vidare. Och där har vi flera väldigt intressanta matcher redan i första gruppomgången.

Jag hoppas förstås att vi slipper en skräll på fredag när Sverige möter Danmark. Men det är ju en väldigt farlig premiär för svensk del. Inte minst eftersom det verkar som att alla här hemma redan har tagit ut segern i förskott.

Men innan dess har vi tre rätt öppna matcher i kvällens Island–Finland och Schweiz–Norge samt morgondagens Belgien–Italien. Efter att ha sett Norge mot Sverige utesluter jag inte att norskorna åker ut redan i gruppspelet. Deras nyckelmatch är definitivt den som börjar 21.00 i kväll.

Jag känner också att Belgien lett av Elisabet Gunnarsdottir och med vassa Tessa Wullaert i spetsen kan snuva Italien på andraplatsen bakom Spanien i grupp B.

I dag har jag roat mig med att ta ut ett Fantasylag. Man får bara har tre spelare per land. Från det svenska landslaget har jag just nu med Jennifer Falk, Filippa Angeldahl och Stina Blackstenius. Det känns annars som att Tyskland och Spanien är två lag som har möjlighet att göra rätt många mål i premiäromgången. Därför har jag med tre spelare vardera därifrån. Och jag bygger kring lagkapten Lea Schüller, som jag tror kan bli hela EM:s skyttedrottning.

Väldigt mycket fokus ligger nu av förklarliga skäl på EM. Men det har ju också spelats inhemsk damfotboll den här helgen. Men nu har även de flesta lagen i division 1 och division 2 gått på sommarledighet.

Därmed kan det vara läge att kolla hur det ser ut i serierna under elitfotbollen. Kollar vi på division 1 så är IFK Göteborg med stormsteg på väg mot elitfotbollen. Blåvitt leder söderettan med 9,5 poäng före uppstickaren Vellinge efter 14 omgångar. Den halva poängen är 54 måls bättre målskillnad.

Göteborgarna har bara tappat två poäng under våren. Det finns liksom inte på kartan att de i höst skulle ta tio färre poäng än Vellinge eller tolv färre än trean Eskilsminne. Allt talar för att Blåvitt kommer att gå upp.

I botten av söderettan ser det framför allt väldigt mörkt ut för IFK Örby och Halmstads BK. Men även Ifö Bromölla har ett jobbigt läge med fyra poäng upp till strecket.

I den mellersta ettan har Husqvarna FF skaffat sig ett kanonläge inför hösten. Man leder med sex poäng och 17 mål före Enskede med tolv omgångar kvar. Precis som Blåvitt har Husqvarna gått obesegrat genom våren. Och precis som för Blåvitt har smålänningarna bara släppt in sex mål på 14 matcher. För HFF har det blivit två kryss. Mycket talar för att även Husqvarna kommer att kunna fira serieseger i höst.

I botten är P18 IF och Lidköpings FK utan seger, och ser med stormsteg ut att vara på väg mot division 2. Även Segeltorp ligger under strecket. Men de har bara två poäng upp till Tyresö, så Segeltorp skall inte räknas ut ännu.

Jämnast toppstrid har vi i norrettan. Där leder Sandvikens IF, två poäng före Gefle IF, sex före IK Bra ge och sju före Heffnersklubbans IF. I botten har Bergnäset ett berg att bestiga för att hålla sig kvar. Även Karlberg och Huge ligger på nedflyttningsplats, men båda har tvåsiffrigt antal poäng och kan ha chansen att kravla sig upp på fast mark.

Ettans hetaste målskytt under våren heter Ronja Lind, kommer från Falköping men spelar för Husqvarna. 22-åringen har gjort hela 19 mål i mellersta ettan.

I söder är det dubbelt Blåvitt genom Leia Molund på 16 mål och Lisa ”Mini” Johansson på 13. Just 13 mål är även den notering som skytteligaledaren i norrettan står noterad för. Det handlar om Gefles Sandra Törnros.

Något som slår en när man kollar igenom division 1-serierna är hur dåligt det går för de lag som åkte ur elitettan ifjol. Lidköping ligger sist i mellersta ettan med bara två poäng. Och Sundsvalls DFF ligger på elfte plats, precis ovanför nedflyttningsstrecket, med 15 poäng i norrettan.

Det tredje laget som åkte ur i fjol var ju IFK Kalmar. De valde att dra sig ner i tvåan. Det var kanske klokt. Men det var inget framgångsrecept. Den klubb som var i damallsvenskan så sent som 2023 har nämligen bara samlat ihop tolv poäng under våren, och man ligger med det på negativ kvalplats i den sydöstra Götalandstvåan.

Det har alltså gått otroligt tungt för alla de tre lag som föll ur elitfotbollen i fjol. Det har även gått tungt för de klubbar som åkte ur elitettan 2023. Där är BK Häcken undantaget. De har ju studsat tillbaka till elitettan. Men Ifö Bromölla ligger på nedflyttningsplats i söderettan och IK Rössö från Uddevalla i mitten av division 2 nordvästra Götaland.

När jag nyligen var i Mallbacken och gjorde reportage (länk här) låg den värmländska klassikerklubben på nedflyttningsplats i elitettan. Jag frågade klubbens supersupporter Anders Brogard om han inte var rädd för följderna av en degradering. Han sa:  

”Nej. Vi har varit med om att åka ur några gånger, och det har inte rasat. Vi har varit i elitettan sedan 2017 nu. Vi har sett lag passera. Vi har bara väntat på att de skall komma ner igen.”

Sedan konstaterade han att Mallbacken var nere i tredjedivisionen en gång. Då tog det två år – sedan var de i allsvenskan. Han tror att den stolthet och det engagemang som finns i de värmländska skogarna skulle se till att klubben kommer tillbaka.

Klart är att det alltså bara är Häcken som kommit tillbaka av de lag som åkt ur elitettan de två senaste åren. Av övriga fem ligger alltså tre i botten av division 1 och två i division 2.

Apropå division 2 tänkte jag passa på att göra en liten genomgång av alla serier med fokus på vilka klubbar som kan vara på väg upp i ettan. Så er det ur så här i toppen av division 2:

Sydöstra Götaland: Här leder Lindsdals IF från Kalmar med två poängs marginal till Spjutstorps IF och fem poäng till Veberöds AIF. Lindsdal har fina traditioner inom damfotbollen. Men jag förknippar mest klubben med att man lät damlaget ta smällen när klubben hade ekonomiska problem hösten 2012. Då drog man sig ur ettan, och valde att gå ner i division 3.

Västra Götaland: Här leder Varbergs Bois med en poängs marginal till ett obesegrat Onsala BK. Varberg tappar dock sin skyttedrottning och tillika juniorlandslagsspelare Mollie Josefsson nu i sommar. Hon skall i höst spela för Elfsborg i elitettan.

Nordvästra Götaland: Här är hela fem lag i högst grad fortsatt inblandade i striden om seriesegern. Råda BK från Lidköping leder. Man är en poäng före tvåan Öckerö IF, tre före Skepplanda BTK och Alingsås IK samt fem före Sävedalens IF.

Noterbart här är att Skepplanda BTK är Sveriges äldsta damlag tillsammans med seriekonkurrenten IK Frisco. Båda klubbarna har damlag i seriespel varje år sedan 1969. I Skepplanda hävdar man dock att man egentligen är ensamt om sviten eftersom Frisco körde ihop med grannen Herrljunga SK någon säsong.

En annan noterbar sak från den serien är att fjolårets division 1-klubb Ljungskile SK i dag lämnade walkover i sin match mot Skövde KIK. Tråkigt.

Nordöstra Götaland: Här står det mellan två lag. Ett obesegrat Mariebo IK leder med en poäng före Ulricehamns IFK. De båda lagens inbördes möte i Jönköping i höst kan bli helt avgörande.

Västra Svealand: Här står det mellan tre lag. Leder gör Lysviks IF, en poäng före IF Karlstad Fotboll och två poäng före IK Sturehov från Örebro.

Lysvik är för övrigt granne till nämnda Mallbacken. Det skiljer åtta kilometer mellan byarna, som båda har samma postnummer. Men medan Mallbacken bara har cirka 150 invånare, är Lysvik rena storstaden med 330 invånare – och både skola, affär och glasscafé. Men att två grannbyar i de värmländska skogarna har så vassa damlag är ju högst anmärkningsvärt.

Mellersta Svealand: Här kan ett tidigare damallsvenskt lag vara på väg tillbaka. Borlängeklubben Kvarnsvedens IK leder nämligen serien med sex poängs marginal.

Östra Svealand: Här är det otroligt jämnt mellan hela sex lag inom tre poäng i toppen av tabellen. Det är ojämnt antal lag i serien, vilket gör att man har olika antal spelade matcher. Men alla de sex topplagen har kvar chansen att gå upp i ettan. De sex topplagen är: IK Viljan Strängnäs, Värmdö IF, Stallarholmens SK, Stureby FF, IK Tun och Mälarhöjden-Hägersten FF.

Södra Norrland: Här har lagen bara spelat sju eller åtta matcher. IF Team Hudik leder med två poäng före Hille IF.

Mellersta Norrland: Ope IF leder en poäng före Alnö IF.

Norra Norrland södra: Här har Själevads IK fem poängs ledning före Umeå Södra DFF.

Norra Norrland norra: IFK Luleå leder en poäng före Trångfors IF Boden.

Noterbart här är att seriesegrarna går upp i Götaland och Svealand. Däremot har Norrland bara två uppgångar, vilket innebär att seriesegrarna får kvala.

Aitana Bonmati är inlagd på sjukhus. Världens bästa spelare har drabbats av viral hjärnhinneinflammation. Det är förstås en mardröm för både Spanien, EM som helhet – och framför allt för Aitana själv.

När Spanien under fredagen vann med 3–1 i sitt EM-genrep mot Japan saknades vinnaren av de två senaste årens Ballon d’Or i matchtruppen. Under kvällen publicerade Barcelonas superstjärna en bild på sig själv på Instastories där hon tittade på matchen på tv från en sjuksäng.

Förbundskapten Montse Tomé meddelade sedan att Aitana drabbats av viral hjärnhinneinflammation, att stjärnan skall vara under kontroll, men att man inte har någon tidsram på när hon kan vara tillbaka.

Jag tänker inte ge mig in i några spekulationer. Men man kan ju slå fast att hjärnhinneinflammation är en allvarlig sjukdom, och att det viktigaste är att Aitana blir frisk. Men det är ju klart att det här kommer olägligt, sex dagar innan Spaniens EM-premiär. Samtidigt har det spanska laget tid att vänta på Aitana. Man har fått en väldigt fördelaktig lottning, och bör lätt klara sig till semifinal utan sin storstjärna.

I genrepet blev det alltså 3–1-seger. Men man kom i underläge i mitten av den första halvleken när Maika Hamano spelade fram Mina Tanaka. Kvitteringen satte Claudia Pina precis innan pausvilan, när hon säkert avslutade ett fint högeranfall.

Det spanska ledningsmålet gjorde Vicky Lopez 20 minuter in i den andra halvleken på pass från det japanska försvaret. Den 18-åriga Barcatalangen utnyttjade en riktigt grov miss av japanskorna i uppspelsfas i eget straffområde. Och i slutminuterna smällde Athenea del Castillo in spiken i kistan. Här är ett klipp från det spanska genrepet:

Apropå Spanien vann landets F19-landslag under fredagen EM-guld efter 4–0-seger mot Frankrike i finalen.

Sverige vann EM-genrepet mot Norge med 2–0 efter att framför allt ha gjort en fin första halvlek. I paus bytte Peter Gerhardsson in Tove Enblom, vilket innebär att 30-åringen äntligen fick göra sin landslagsdebut.

Enblom har verkligen kämpat för att ta sig dit hon nu är. När hon för drygt 13 år sedan gjorde sin damallsvenska debut skrev jag ett inlägg med rubriken: ”Oj vad jag lider med stackars, stackars Tove”.

Hennes Djurgården kastade in sin 17-åriga juniormålvakt mot Linköping i frånvaro av förstamålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir. Redan i paus hade Enblom släppt in åtta mål. Det blev tre till, och en debut som hade kunnat knäcka målvaktstalangen.

Men Enblom har verkligen kämpat på. Karriären har inte på något sätt varit spikrak. Hon spelar nu i norska toppklubben Vålerenga, men har gjort en hel hög hundår i Umeå, IFK Kalmar och Kif Örebro på vägen dit.

Eftersom jag gillar folk som inte ger upp, utan hela tiden kämpar vidare mot sina mål så gläds jag lite extra med Enblom i kväll. Och den här gången fick hon ju dessutom hålla nollan i sin debut.

Men det kanske hon inte borde ha fått. Men vi tar det väl från början. Den första halvleken var på många sätt väldigt bra från svensk sida. Där kom båda målen och jag räknade till svenskt 7–3 i klara målchanser, och jag tyckte att det kunde ha blivit ytterligare något.

Glädjande var att Sverige återigen gjorde två spelmål. Eftersom alla sex målen mot Danmark senast också kom i spel har vi nu åtta i rad – det är vi inte vana vid. Skall man skoja lite kan man konstatera att vi däremot nu har tre raka matcher utan mål på fasta situationer. Där kanske vi har en anledning till oro?

Trion Nathalie Björn, Johanna Rytting Kaneryd och Filippa Angeldahl var inblandad i båda målen. Det första gjordes av Stina Blackstenius som också säkert satte ett friläge efter paus, men då befann hon sig i offsideposition.

Men det var de tre förstnämnda som utmärkte sig mest. Norge spelade ett närmast huvudlöst försvarsspel där de ställde fem, sex och ibland sju spelare högt upp i planen. Man gjorde det utan att sätta någon större press på den svenska bollhållaren.

Det gjorde att Sverige flera gånger kunde hitta in till framför allt Angeldahl och Kosovare Asllani på jätteytor framför den norska backlinjen. Den som är bäst i landslaget på att slå den typen av passningar är Nathalie Björn. Och det var alltså från hennes uppspel som båda målen kom. Hon klev dock av i paus, och i den andra halvleken fick Sverige inte till de där genomspelen.

Någonstans kändes det hela tiden säkert. Men jag hade 4–3 i målchanser till Norge efter pausen. Och två av de där norska chanserna var så otroligt bra att de egentligen måste bli mål. Men första chansen snodde Caroline Graham Hansen precis framför fötterna på Frida Maanum, och vid den andra lyckades en rätt ostörd Maren Mjelde nicka i marken och över ett tomt mål.

Utöver de två chanserna hade Ada Hegerberg två chanser som hon garanterat hade gjort mål på för sju–åtta år sedan. Vad jag vill komma till är att ett bättre lag än Norge hade gjort ett par mål, och då hade man inte känt sig lika nöjd som man gör just nu.

Positivt också att förbundskapten Gerhardsson sa till SVT att hoppet om att Fridolina Rolfö skall kunna spela i EM lever. I varje fall valde man att skriva in Barcelonastjärnan när man igår lämnade in den definitiva EM-truppen.

För norsk del var det här däremot inte speciellt positivt. Man har absolut offensiva kvalitetsspelare. Men det känns inte som att man har ett vinnande spel. I uppspelsfas försökte man hela tiden spela in till sina centrala mittfältare, något Sverige visste och kunde få massor av fina bollvinster på. Och så var det där höga försvarsspelet utan press på bollhålllare.

Jag har tippat Norge som gruppsegrare. Det kan bli så, för grupp A är den klart sämsta. Men jag kände mig inte trygg med mitt tips efter den här matchen. På onsdag har norskorna öppningsmatch i Basel mot Pia Sundhages Schweiz. Det ger väl inga supervibbar. För även i VM 2023 spelade ju Norge öppningsmatch mot ett nederlagstippat hemmalag. Då blev det chockförlust mot Nya Zeeland.

I går ställde jag några frågor kring Peter Gerhardssons startelva i kvällens genrep i Oslo. Svaren blev att Smilla Holmberg och Jonna Andersson får börja som ytterbackar, att Madelen Janogy som väntat tar Fridolina Rolfös plats till vänster och att Hanna Bennison lite oväntat får chansen som sexa.

Det är Sveriges första officiella träningsmatch på över två år. Och frågan är hur hårt det kommer att smälla i närkamperna. Men känslan är väl att Gerhardsson tänker sig att spela ihop sin EM-elva idag. Nu intervjuas förbundskaptenen av SVT och han tar upp Hanna Lundkvists tidsomställning, och nämner att det är sex förberedda byten, så att ”slutelvan i princip är klar”.

Känslan är väl att Lundkvist trots allt ligger före Holmberg. Den intressanta positionen är ju sexan. Där har Julia Zigiotti Olme startat i fem av årets sex Nations Leaguematcher. Men idag får alltså Hanna Bennison förtroendet. Har Juventusmittfältare, som ryktas vara klar för Real Madrid, spelat till sig en startplats i Åhus?

Här är hela elvan, enligt det vanliga 4–4–1–1-upplägget: Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Hanna Bennison, Madelen Janogy – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Klockan 18.00 under torsdagen på Ullevål och SVT2 spelar Sverige EM-genrep mot Norge. Det blir intressant att se hur Peter Gerhardsson tänker kring matchen.

Efter förra samlingen kändes det givet att förbundskaptenens EM-elva helst skulle se ut så här: Jennifer Falk – Hanna Lundkvist, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Eftersom Rolfö inte är i träning ännu är hon knappast aktuell för någon EM-premiär. Och hon är ju definitivt inte aktuell för genrepet. Det troliga är väl att Madelen Janogy tar Rolfös plats i morgon.

Sedan undrar man lite hur Gerhardsson tänker kring ytterbacksplatserna. Och kring hur viktigt det är att ge speltid till utlandsproffs. Även om jag sett någon spekulation om att Hanna Bennison skulle kunna vara aktuell som sexa så känner jag att det är just ytterbackarna där konkurrensen är hårdast.

Man skulle kunna tänka sig att Amanda Nildén får starta som vänsterback för att få matchning eftersom hon har haft semester, medan Jonna Andersson spelade i damallsvenskan så sent som i fredags.

Man skulle också kunna tänka sig att Smilla Holmberg startar till höger för att få chansen att skapa ytterligare relationer med övriga landslagsspelare. Det som dessutom talar för Hammarbyspelaren är att Hanna Lundkvist ju spelade 90 minuter i NWSL så sent som i måndags, och sedan har haft resa och tidsomställning.

Det har ju även diskuterats att vi har två målvakter helt utan A-landslagsmeriter i truppen. Jag tror ändå att det blir Falk som startar i morgon. Men det är kanske tänkbart att det blir ett målvaktsbyte i matchen. Vad tänker ni kring genrepet?