Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Bomben på Skytteholm

Djurgården är det enda laget i damallsvenskan som är obesegrat efter sju omgångar. Det hade jag inte trott. Jag tippade ju laget på sjunde plats i tabellen.

För andra matchen i rad hoppade Tove Almqvist in. Och för andra matchen i rad gjorde hon ett sent och viktigt mål. Senast mot Norrköping befann hon sig i och för sig i en ganska klar offsideposition när hon kvitterade i 90:e minuten. Men när inte domarna uppfattar det spelar det ingen roll. I dag var hon på rätt sida i tredje övertidsminuten när hon slog till och avgjorde borta mot Linköping.

I och med segern är Djurgården bara en poäng bakom Hammarby. Det är mindre än en vecka sedan jag befarade att Bajen redan hade avgjort damallsvenskan. Jag skrev att risken var uppenbar att avståndet mellan laget och konkurrenterna bara skulle öka.

I dag minskade det högst oväntat med tre poäng. För Bajen åkte på en riktig käftsmäll i derbyt borta mot AIK. Jada Whyman och Villemo Dahlqvist var de stora matchvinnarna när Gnaget vann med 1–0.

Den såg inte jag komma. Jag såg inte heller matchen, så jag kan inte bedöma hur rimligt resultatet var. Men utifrån klippet med höjdpunkter såg AIK i alla fall ut att ha varit farligt i sina omställningar.

Jag noterar också att Ellen Wangerheim saknades i Bajen. Att hon är viktig för laget visste man ju. Men jag trodde kanske inte att hon var så viktig att man skulle nollas av AIK utan henne.

Det här är för övrigt en basketbetonad helg för min del. Jag var i Norrköping under fredagskvällen och skall dit igen under söndagen. I dag har jag hunnit se Elfsborg vinna med 2–1 mot Örebro SK i elitettan. Men det blir den damfotboll jag hinner med i helgen.

I övrigt har jag mest hunnit kolla resultat. Jag noterade att Alingsåsfostrade Beatrice Persson i Malmö FF sänkte sin ”moderklubb” under fredagen med matchens enda mål. Det var för övrigt en stor besvikelse för mig. Jag valde ju nämligen till slut att gå på Izzy D’Aqulia som lagkapten i mitt Fantasylag den här helgen.

Under lördagen har jag noterat att Norrköping hade en riktigt tung dag. Inte nog med att man förlorade med 2–1 mot Rosengård, man fick både Jessica Wik och Carrie Jones utvisade.

Och Kristianstad vände 1–2 till 3–2 i derbyt mot Vittsjö efter att isländska duon Katla Tryggvadottir och Alexandra Johannsdottir gjort varsitt mål inom fyra minuter mitt i den andra halvleken.

I eliettan tappade Trelleborg sina första poäng när Umeå vann på Vångavallen med 1–0. Däremot kan Jitex gå upp i en ensam och mycket oväntad serieledning om man tar poäng i söndagens bortamatch mot IK Uppsala.

På division 1-nivå noteras att nykomlingen Vellinge oväntat ligger jämsides med stora seriefavoriten IFK Göteborg i södra serien efter sex omgångar. I den mellersta är det Enskede i topp, vilket också är lite överraskande. Här är tre lag redan avhakade i botten. Trion Lidköping, P18 och Segeltorp har redan sex eller sju poäng upp till nedflyttningsstrecket. Och i norr är det Brage en poäng före Gefle.

Ilestedt, Hurtig och penningstinn sjumannafotboll

Under torsdagen meddelade Arsenal att såväl Lina Hurtig som Amanda Ilestedt kommer att lämna Londonklubben i sommar. Det var knappast några överraskande besked eftersom båda spelarna bara har haft begränsat med speltid.

Efter förra inlägget blev det en fin diskussion i kommentatorsfältet om Hanna Bennisons framtid. Det känns spännande att höra funderingar kring Hurtig och Ilestedt. Den senare har ju en tysk sambo, undra om det kan påverka? Hurtig har varit extremt skadeförföljd i flera år, vilket gör att den klubb som satsar på henne gör en liten chansning.

När vi ändå är inne på Arsenal är det ju stora frågetecken kring Rosa Kafaji. Hon har löpande kontrakt, men får inte spela. Sedan mitten av november har hon spelat två hela cupmatcher plus att hon totalt har gjort inhopp på 31 minuter i ligan. Det är inte mycket för en spelare som borde vara på väg uppåt i karriären.

Min killgissning är att hon också kommer att lämna Arsenal i sommar. Hon lär ju inte vilja vara kvar själv – om hon inte får speltid. Och inget talar för att tränare Renee Slegers tänker satsa på Kafaji. Från klubbens sida är det dessutom värdelöst att betala lön till en missnöjd spelare som man inte tycks tro på. Så mycket talar för att Kafaji står inför ett väldigt viktigt karriärsval i sommar. För nu måste hon hamna i en bra klubb där hon verkligen får speltid.

Så till veckans stora inhemska debatt. Det handlar förstås om att FC Rosengård skall spela en penningstinn sjumannacup perioden 21–23 maj, och därför vill flytta den damallsvenska matchen mot Häcken. Göteborgarna däremot verkar inte intresserade av en sådan flytt. Och här kan man ju förstå båda parter.

Hela grejen med det här sjumannajippot World Sevens Football är för övrigt rätt intressant. Turneringen har åtta deltagande lag, utöver Rosengård är det storklubbarna Ajax, Bayern München, Benfica, Manchester United, Manchester City, Paris Saint-Germain och Roma. Inget dåligt sällskap.

Det mest anmärkningsvärda är ändå att vinnaren tar hem hela 25 miljoner kronor. Som sämst spelar de deltagande lagen in 1,3 miljoner kronor. Det innebär att man i det här jippot spelar om större prispengar till vinnaren än i Champions League. För om de här siffrorna stämmer så kommer vinnaren av finalen mellan Barcelona och Arsenal att ha dragit in just under 15 miljoner kronor i prispengar.

I kväll sparkas för övrigt damallsvenskans sjunde omgång igång av nykomlingsmötet mellan Malmö FF och Alingsås. Personligen vacklar jag kring vem av Ellen Wangerheim, Fellicia Schröder och Izzy D’Aquila som skall få vara lagkapten för mitt Fantasylag den här helgen. Ett knivigt val. För det känns som en omgång där alla tre har bra chans att hamna i protokollet.

Utöver kvällens nykomlingsmöte innehåller omgången både ett Stockholmsderby mellan AIK och Hammarby och ett nordskånskt derby mellan Kristianstad och Vittsjö. Båda de matcherna spelas under lördagen.

Var det guldrycket vi såg i dag?

Hammarby vann med 1–0 mot Häcken samtidigt som Djurgården och Norrköping spelade 1–1. Därmed leder Bajen serien med fyra poängs marginal efter sex omgångar.

Och risken är att avståndet bara kommer att öka. Jag använder ordvalet risk eftersom jag vill se spänning, och risken är uppenbar att vi inte kommer att få se någon spänning i årets damallsvenska heller. Ni minns väl hur tråkigt det var i fjol när man redan tidigt visste att Rosengård skulle kamma hemma guldet, vilket gjorde att hela hösten i princip bara blev en transportsträcka.

För Häcken är det inte omöjligt att det kommer att visa sig att dagens match var den sista chansen att på allvar ta sig in i en toppstrid. Vid Häckenseger hade det skiljt en poäng upp till serieledning för Hisingslaget. Nu skiljer det sju. Och Häcken har redan tappat nio poäng i årets damallsvenska.

Det är inte ovanligt att de lag som vinner damallsvenskan bara tappar 10–15 poäng på hela säsongen. Således lär Häcken inte ha råd med så många fler poängtapp i år om man skall kunna utmana högst upp i toppen.

Men det rimliga är att tåget gick för Häcken i kväll. Och eftersom jag inte ser att något annat lag skall kunna utmana Hammarby så är det rimliga också att Bajen i kväll faktiskt gjorde ett rekordtidigt guldryck.

När jag såg Bajen mot Alingsås i svenska cupen kändes laget inte på något sätt färdigt. Men bitarna föll på plats lagom till premiären med friska nyckelspelare som levererade direkt. Och just nu ser ju Hammarby på alla sätt ut som ett blivande guldlag.

Historisk seger när Alingsås blåste Rosengård på poängen

I dag blev det en utflykt till Mjörnvallen för Alingsås hemmamatch mot Rosengård. Med tanke på hur det sett ut i Alingsås tidigare matcher hade jag plockat in Rosengårdsforwarden Oona Sevenius som kapten i mitt damallsvenska fantasylag.

Det visade sig vara ett riktigt dåligt drag. För i den iskalla vind som drog in över planen från sjön Mjörn blev både jag och FC Rosengård blåsta på poängen.

Alingsås har haft en riktigt tung start på sin damallsvenska debutsäsong. Inför avspark i dag hade man fem raka förluster och målskillnaden 3–15. Men i dagens första halvlek såg Alingsås riktigt bra ut. Man startade med något som borde vara ganska nära den ideala startelvan.

Och när Karin Lundin gjorde sitt fjärde mål för säsongen till 1–0 i slutet av den första halvleken var det fullt rättvist. Alingsås hade så långt varit det bättre laget, och haft flest målchanser. Inte minst hade Rosengård haft stora problem med hemmalagets anfallslinje där Lundin och Moa Öhman bildar ett klassiskt anfallspar, där båda har kvaliteter både i bollmottagning och i djupled.

Dessutom hade Alingsås placerat supersnabba Tilde Karlsson på vänsterkanten. 18-åringen har ett fantastiskt steg, hon skulle kunna vara damallsvenskans allra snabbaste spelare. Tidigare har jag ändå varit rätt tveksam till henne eftersom speluppfattning och bollkontroll varit väldigt långt ifrån elitklass. Men i dag såg jag varför hon anses vara en supertalang, för hon sprang gång på gång ifrån Rosengårds backar och fyllde verkligen en stor roll.

Skall man ändå vara lite kritisk så borde nog Karlsson ha gjort något mål på de lägen hon hade. Å Rosengård hade väldiga problem med Alingsås djupledsspel. Exempelvis kändes det som att Gudrun Arnardottir levde väldigt farligt vid ett par tillfällen, när hon med sträckta armar stoppade hemmaspelare som var på väg att bli helt fria.

Det blåste alltså rejält i Alingsås i dag. I den första halvleken hade hemmalaget medvind på alla sätt. I den andra skapade man lägen för att även göra ett andra mål. Men utan en storspelande Alexandra Blom i målet hade man aldrig fått fira den där historiska trepoängaren.

För Rosengård skapade så många chanser i den andra halvleken att gästerna borde ha gjort minst ett mål. Känslan var att om man hade fått till den där kvitteringen, att det även kunde bli fler mål från mästarlaget.

Jag såg den första halvleken från läktaren, I den andra gick jag ner och ställde mig på marknivå på Rosegårds högerkant. Där stormade Emilie Woldvik fram gång på gång. Hon var alltid på språng, och hon matade in inlägg framför målet. Men Alingsås backlinje hanterade det väldigt bra. Oavsett var det Woldvik som imponerade på mig i Malmölaget. Där har Rosengård verkligen gjort ett fynd.

Men kul att Alingsås fick sin seger, och därmed har fått liv i tabellen. I dagens andra match vann BP med 3–1 mot Piteå, ett resultat som innebär att båda lagen ligger på tabellens övre halva i skrivande stund. BP är sexa med nio poäng och Piteå är sjua med åtta pinnar. Noterbart från Grimsta var att Alice Ahlberg var tillbaka i BP. Hon slutade ju i januari eftersom hon inte fick ihop fotbollen med sitt civila jobb som läkare. Men nu tycks hon ha hittat ett bättre schema.

Under måndagskvällen avslutas omgången av matcherna Hammarby–Häcken och Djurgården–Norrköping.

I elitettan har det nu spelats fyra fulla omgångar. Att Trelleborg är ett av två lag som står på maximala tolv poäng är ingen skräll. Men att Jitex har startat med fyra raka segrar är en jätteskräll. Mölndalslaget har vunnit alla fyra med uddamålet, och har lagt en grund för att slippa den bottenstrid exempelvis jag trodde att man riskerade bli indraget i.

I botten är Sunnanå enda laget utan poäng. Jag såg dem i första halvleken mot Kif Örebro i dag. Och utifrån det är jag inte förvånad över att Skelleftelaget har kammat noll. För Örebro var klart bättre, och Sunnanå kändes helt klart botten.

I England säkrade Manchester United i dag en plats i höstens Champions League. Man gjorde det genom att ta poäng från 2–0-underläge i derbyt mot konkurrenten om tredjeplatsen, Manchester City. Slutresultatet 2–2 innebär att det skiljer fyra poäng mellan lagen inför den sista omgången. Ett stort bakslag för Therese Sjögran och hennes City.

I Tyskland var det Eintracht Frankfurt som idag säkrade sin plats i Champions League. Man gjorde det via 3–1-seger hemma mot Hoffenheim. Nicole Anyomi gjorde två av målen. Segern innebär att Frankfurt är fyra poäng före fyran Leverkusen inför söndagens slutomgång.

Skrällseger när PFC vann franska cupen

Paris FC har haft ett par riktigt bra dagar. Under fredagen säkrade klubbens herrlag avancemang till Ligue 1 för första gången sedan 1979. Och i dag skrällvann klubbens damlag den franska cupfinalen.

Man gjorde det efter en straffläggning som gick till sudden death. Stor matchvinnare blev den nigerianska målvakten Chiamaka Nnadozie som räddade två av finalmotståndaren PSG:s straffar.

Som ni kanske känner till åkte Lyon ut redan i sextondelsfinalen mot Stade de Reims. Det intressanta i fransk damfotboll är ju att man sedan i fjol inte längre delar ut ligaguldet på traditionellt sätt, efter 22 spelade omgångar.

Utan de fyra främsta lagen i ligan spelar slutspel om guldet. Det innebär att Paris FC faktiskt har chansen till en dubbel. För med en omgång kvar av grundserien är det redan klart hur semifinalerna kommer att se ut. I den ena möts obesegrade grundserievinnaren Lyon och fyran Dijon. Och i den andra semifinalen blir det Parisderby och repris på cupfinalen mellan tabelltvåan PSG och trean PFC.

Här är ett klipp på dagens straffläggning:

Bragd av Kristianstad – och två kryss

I Tyskland fick Magdalena Eriksson, Linda Sembrant och Julia Zigiotti-Olme tidigare i veckan fira cupseger – och FC Bayern Münchens allra första dubbel på damsidan. Faktum är att Bayern bara hade en cuptitel inför torsdagens final mot Werder Bremen. Där vann man med 4–2 sedan Lea Schüller gjort tre mål.

Magdalena Eriksson var enda svensk i startelvan. Hon byttes ut i 86:minuten. Zigiotti Olme var enda svensk i slutelvan. Hon kom in 77:e.

I Sverige kommer Hammarby eller IFK Norrköping att få fira cuptitel. Här höll jag på att skriva på nationaldagen. Men matchen har ju flyttats till onsdagen den 21 maj, något som antagligen leder till att det blir färre Norrköpingssupportrar på plats.

Norrköping vann ju sin semifinal med 2–1 mot Häcken. Kolla gärna in 1–0-målet, som kom på ett väldigt fint anfall:

Och Bajen gjorde hela 5–0 på Rosengård:

I dag har damallsvenskan rullat vidare. Kanske att det var i dag som säsongen vände för Kristianstads DFF. Fast det började illa. Mitt lag hade match, så jag var inte hemma förrän 16.00. Då hade KDFF redan klarat av 40 minuter i numerärt underläge i Växjö.

Trots att Emma Petrovic såg rött redan i femte minuten lyckades skåningarna vinna med 3–2. Det får man säga är en bragd. Segermålet kom i 82:a minuten sedan Sofia Reidy gått igenom själv, och Beata Olsson slagit in returen. Efter en svag säsongsinledning måste det här vara en grym självförtroendeboost för Kristianstad.

I dagens två andra matcher blev det kryss. Linköping verkar gilla att möta Malmö FF. Östgötarna vann i svenska cupen, och i dag blev det 1–1. Det innebär att LFC byter plats med Växjö i botten. Nu är det Växjö på nedflyttning och Linköping på kvalplats.

I övrigt blev det 0–0 mellan Vittsjö och AIK, något som jag knappast gråter över eftersom jag har Savannah Madden i mål i mitt Fantasylag. Från det lilla jag såg av den andra halvleken var det fler hörnor än målchanser, och Vittsjö var närmare ett mål än Gnaget.

Guldfest för Chelsea för sjätte gången i rad

I helgen blev Chelsea överkört i Champions League, medan Arsenal tog sig till final via en oväntad vändning borta mot Lyon.

I går var lagen tillbaka i ligan, och det blev väldigt omvända resultat. Arsenal, med Stina Blackstenius i startelvan, åkte på en riktig stjärnsmäll borta mot Aston Villa. Birminghamklubben vann med hela 5–2, vilket innebar att Arsenals tidigare minimala chans till ligaguldet numera är helt borta.

Blackstenius spelade hela matchen och gjorde Arsenals första mål. Men det var klen tröst eftersom Aston Villa då redan hade gjort fyra.

Arsenals förlust innebar att Chelsea kunde fina sitt sjätte raka ligaguld efter 1–0-segern mot Manchester United. Stort grattis till Chelsea, och Nathalie Björn, Johanna Rytting Kaneryd och Zecira Musovic. Den sistnämnda har ju dock inte spelat en enda sekund i ligan, och riskerar väl att inte få någon medalj.

Mot United fanns ingen svensk i Chelseas startelva, men Rytting Kaneryd byttes in i 27:e minuten.

På svensk mark har veckans damfotbollsnyhet väl varit att Hammarby inte kommer att släppa sina A-truppsspelare till F19-EM. Jag har sett att andra lag har disktuterat att flytta matcher för att deras spelare skall kunna vara med. Men Hammarby anser inte heller att det går att flytta matcher. Tråkigt för spelare som Smilla Holmberg och Bella Andersson som går miste om chansen att få spela ett stort mästerskap.

Och tråkigt för svensk damfotboll att troligen få skicka ett B-betonat lag när vi äntligen har kvalat in till ett JEM-slutspel.

I dag är det semifinaler i svenska cupen. Både Norrköping–Häcken och Hammarby–Rosengård (avspark 16.00) sänds av Aftonbladet. Matchen i Norrköping har kommit drygt halvvägs, och Peking leder fullt rättvist med 1–0.

Jag har sett delar av den första halvleken, och utifrån det kan jag inte fatta hur Häcken vann lagens inbördes möte i damallsvenskan med 4–0 för några dagar sedan. För i den första halvleken har Norrköping varit det klart bättre laget. Man har pressat sönder Häckens spel.

Och dessutom har hemmalaget gjort ett riktigt fint mål, som avslutades med att Svea Rehnberg styrde in bollen med klacken.

Häcken har varit blekt. Men göteborgarna skulle definitivt ha haft en straff i slutet av den första halvlekens ordinarie tid. För det var helt klart en bestraffningsbar hands när Samantha Angel (tidigare Cary) täckte ett inlägg med en hand som var uppe i huvudhöjd.

Sportchefen lämnar Hammarby – vart tar han vägen?

Eftermiddagens stora nyhet är att Hammarbys sportchef Johan Lager lämnar klubben på dagen. Det känns inte som någon högoddsare att han inom ett dygn kommer att presenteras av någon europeisk storklubb.

Lager har varit i Bajen i 15 år. Sedan 2018 har han fungerat som sportchef för damlaget, en position man måste säga att han skött bra. Så bra att han alltså sannolikt fått ögonen på sig från andra håll.

Damallsvenskan har fungerat som plantskola för större klubbar först för spelare, sedan för tränare och numera även för sportchefer.

I väntan på att en ny sportchef anställs kommer Hammarbys tekniske chef Adrian von Heijne ha sportchefsansvaret för damlaget ihop med Markus Nilsson, som är vice vd. Nilsson har stor erfarenhet av damfotboll från arbete i såväl Vittsjö, Kristianstad som EfD.

Skrällvändning av Arsenal – möter Barcelona i finalen

Jag har jobbat och inte hunnit titta något alls på söndagens damfotboll. Men jag noterade med viss förvåning att det blir Arsenal som Barcelona får möta i årets Champions Leaguefinal.

Precis som i kvartsfinalen mot Real Madrid stod Londonklubben för en anmärkningsvärd vändning i andra matchen. Det som var extra imponerande den här gången var att man gjorde det på bortaplan mot ett väldigt starkt Lyon.

Men faktum är att Arsenal kanske borde flytta sin hemmaplan till Groupama Stadium utanför Lyon. För båda de gånger man varit där de senaste tio åren har man stått för fullständigt otroliga prestationer. I oktober 2022 vann Arsenal med 5–1 mot Lyon. Och under söndagen alltså med 4–1. Totalt 9–2 på två matcher. Det är ett bortafacit mot Lyon som inget annat lag i världen ens är nära under de senaste tio åren.

I dag hade man flyt med att Lyon gjorde självmål på en hörna tidigt i matchen. Sedan gjorde Mariona Caldentey ett riktigt drömmål till 2–0.

För Lyon blev den här matchen däremot en riktig mardröm i den andra halvleken. Man gjorde alltså självmål till 0–1. Direkt i den andra halvleken satte Alessia Russo 0–3. Vid det målet stod Lyon för ett häpnadsväckande svag försvarsspel. Man har tre eller fyra chanser att avstyra anfallet, utan att lyckas. Och vid 0–4 ramlade Vanessa Gilles i eget straffområde så att Caitlin Foord blev helt fri.

Stina Blackstenius var enda svensk på planen. Hon byttes in i 72:a minuten.

Även söndagens andra semifinal slutade 1–4. Det innebar att Barcelona totalt vann med 8–2 mot Chelsea. Där spelade Fridolina Rolfö hela matchen för Barca och Johanna Rytting Kaneryd de första 73 minuterna för Chelsea. Utifrån klippet med höjdpunkter ser det ut som Barca närmast hade lekstuga i London i dag. Man gjorde tre fina mål redan i den första halvleken. Och Chelsea verkar knappt ha haft några anfall.

I England hade svensklaget London City Lionesses under söndagen chansen att säkra en plats i höstens WSL. Eftersom Birmingham kryssade (1–1) i sin match mot Newcastle hade en seger mot Durham gjort att Lionesses haft en fyra poäng stor serieledning inför nästa veckas slutomgång. Men även Londonlaget spelade 1–1. Därmed skiljer det bara två poäng mellan topplagen inför sista omgången.

Och i den omgången möts de båda i Birmingham. Det blir alltså en ren seriefinal i sista omgången. En seriefinal som Birmingham måste vinna. Vid kryss är det förstås Lionesses som tar WSL-platsen.

En lysande frispark – och en dålig

Under fredagskvällen spelade det två matcher i elitettan. När jag satt och kollade in höjdpunkterna såg jag att de de båda matcherna hade gemensamt att det blev frispark inne i straffområdet i båda.

Men utförandet var väldigt annorlunda. Även om Kif Örebro slog bort själva frisparken hade man en lysande variant – se den 1.39 in i det här klippet, och det blev mål i andraläget. Häcken – 30 sekunder in i det här klippet – däremot körde en vanlig ”peta–skjut” där motståndarna som alltid tillåts tjuvstarta sin rusning.

Örebros variant var kanske den bästa jag sett på en indirekt frispark i offensivt straffområde. Upplägget fick motståndarnas ”rusare” att tvingas backa och bli lite mer passiva än normalt. Dock känns det som att den som tar den roll som Julia Walentowicz hade får vara lite försiktig. Där kan man lätt åka på en frispark mot sig.

I dag har det varit fem matcher i damallsvenskan. Vinnarna hette AIK, Häcken och Linköping. Den stora förloraren heter Alingsås. Nykomlingarna hade straff för kvittering i slutminuterna av ångestmötet mot LFC. Den slog Moa Öhman stolpe och ut. Och kanske var det redan där som tåget gick för Alingsås?

Noterbart i övrigt är att Kristianstads DFF nu ligger på nedflyttningsplats. Låt vara att man haft ett tufft spelschema, och att man har en match tillgodo på alla andra bottenlag. Men det känns ändå konstigt att se KDFF på plats 13.

Under söndagen spelas de två sista matcherna i damallsvenskans femte omgång. Vi kan också se fram emot att båda semifinalerna i Champions League skall avgöras. Vi får se om det kan bli någon skräll. Det ganska givna utgångstipset är ju förstås att de båda engelska lagen kommer att åka ut.

Klockan 15.00 sänder SVT Chelsea–Barcelona. Där leder ju Barca med 4–1 efter första matchen. Tre timmar senare, alltså 18.00 spelar Lyon–Arsenal. Den matchen visas av DAZN.

Ojojoj vilken hands som domaren släppte

Jag var på SM-semifinal i herrbasket när jag tipsades om att Rosengård hade sluppit straff emot sig på övertid – trots en anmärkningsvärd handssituation.

Jag kollade omgående, och blev spontant otroligt överraskad över hur det inte kan bli straff för Kristianstad. Speciellt som det är fyra närvarande domare. Någon av dem borde ju ha sett att Anni Hartikainen faktiskt en kort stund håller bollen med båda händerna.

Visst ser det reflexmässigt och lätt omedvetet ut på reprisen. Men såvitt jag vet skall väl det kvitta? Den typen av hands måste väl vara bestraffningsbar?

Man ser för övrigt att domare Maral Mirzai visar protesterande KDFF-spelare att Hartikainen skulle ha haft armarna längs med kroppen. Det talar för att huvuddomaren faktiskt inte sett situationen. För jag tror inte att hon står fast vid den beskrivningen efter att ha sett reprisen.

Situationen inträffade för övrigt i matchens allra sista sekunder. Rosengård vann med 2–1.

Barcelona lekte med Chelsea – succéinhopp av Pina

Nyss gick slutsignalen i Barcelona, där hemmalaget vann med klara 4–1 mot Chelsea i första semifinalen i Champions League. Och kostade man ändå på sig att missa en straff.

Jag såg den andra halvleken. Den var inledningsvis rätt tråkig och händelsefattig. Men matchen tog fart efter att Barca bytte in Claudia Pina i 66:e minuten. Hon gjorde två mål och blev tungan på vågen för mästarlaget. Och hennes 4–1-mål är på alla sätt fotbollsgodis på allra högsta nivå.

Barca har skickat ut Chelsea ur turneringen tre av de fyra senaste åren, bland annat de två senaste. Båda gångerna har det slutat med spansk uddamålsseger efter två matcher. I år har många trott att det skall vara Londonklubbens tur. Men nu är uppförsbacken enorm inför hemmamötet om en vecka. Det skall väldigt mycket till om Chelsea tar den där efterlängtade UWCL-titeln.

Hos Chelsea startade Nathalie Björn och Johanna Rytting Kaneryd dagens match. Björna hade ingen bra dag. Den började med att hon drog på sig en straff för hands och slutade med ett oroväckande byte till följd av skadekänning i 81:a minuten. Vi får verkligen hoppas att det inte var något allvarligt.

Hos Barca har inte Fridolina Rolfö ingått i den ordinarie startelvan den senaste tiden. I dag fick hon nöja sig med ett åtta minuter kort inhopp. Fast det var ett bra inhopp. Hon hann vara inblandad i mycket på kort tid.

I övrigt i dag har det varit damallsvenskt östgötaderby. Även där såg jag den andra halvleken. Det slutade 1–1 mellan Linköping och Norrköping. Kortfattat tyckte jag att LFC var det bättre laget i spelet ute på planen, men att Peking kändes tyngre och hetare i båda straffområden. Och som bekant är det i straffområdena som fotbollsmatcher oftast avgörs.

Jada Conijnenberg nickade in Norrköpings ledningsmål i den 75:e minuten. I det skedet trodde jag kanske att ett krisstämplat Linköping skulle vika ner sig. Men istället kunde Michelle De Jongh kvittera fyra minuter senare. Även om LFC fortsatt ligger på nedflyttningsplats kan det visa sig att det här var ett otroligt viktigt mål.

För det lär innebära att Linköping åker till ångestmatchen i Alingsås nästa helg med lite självförtroende. Samtidigt lär gräsmatch på Mjörnvallen bli något helt annat än dagens konstgräsderby.

För Norrköping väntar nu två raka hemmamatcher mot Häcken, en i serien och en cupsemifinal. Känslan är att Peking tappat rätt många procent i spelstyrka med Fanny Anderssons knäskada. Samtidigt har ju Häcken hackat de senaste veckorna, så kanske att Norrköping ändå har skrällchans.

Apropå Häcken var jag på deras träningsanläggning vid lunchtid i dag och såg elitettanmatchen mot ett favorittippat Umeå IK. Den matchen blev 1–1 sedan Häcken varit det bättre klart laget i 60 minuter. Sedan kom UIK, och på slutet var det västerbottningarna som var närmast att ta en trepoängare.

Den spelare som imponerade klart mest på mig i matchen var Häckens Nathalie Staaf. 18-åringen (född 2007) är en otroligt boll- och passningsskicklig innermittfältare. Det känns inte som att hon kommer att spela i elitettan så jättelång tid till.

Tankar om Häckens presspel – och en inkompetent tomte i Borås

Glad påsk till er alla. Personligen har jag hittills under påsken hunnit vara på plats i en match vardera i våra tre högsta divisioner. I dag var jag egentligen uppbokad under eftermiddagen. Men det blev ändrade planer, vilket gjorde att jag stack till Bravida Arena på en spontanutflykt.

Det innebar att jag inte kunde se den första semifinalen i Champions League. Där vann Lyon med 2–1 mot Arsenal i London. Den franska damfotbollsgiganten har således ett utmärkt utgångsläge inför returen på hemmaplan nästa söndag.

Totalt har vi fem svenska spelare i de båda lagen. Av dem var det bara Stina Blackstenius som fick speltid. Hon byttes in med 28 minuter kvar att spela. Det är ganska ofta så vår landslagsanfallares vardag ser ut. Totalt i liga, Champions League och inhemska cuper har hon spelat 1330 minuter på 24 matcher för Arsenal den här säsongen. Tio gånger har hon startat, och hon har ett snitt på strax under 55 och en halv minut per match.

Lina Hurtig är ju skadad och fick se matchen från läktaren. Trion Amanda Ilestedt, Rosa Kafaji och Elma Junttila Nelhage satt på bänken i sina lag utan att få speltid. Jobbigast situation har de båda 03:orna från Häcken, Kafaji och Nelhage. Kafaji har bara spelat 404 minuter den här säsongen, och för Nelhage har det blivit två inhopp på totalt 41 minuter sedan hon anslöt till Lyon vid årsskiftet. Det är inget vidare för två spelare som skulle ha kunnat vara med och konkurrerat om EM-platser om de varit i andra klubbmiljöer.

Den andra semifinalen är ju Barcelona–Chelsea, och där spelas den första matchen i morgon, söndag klockan 18.00. Matchen sänds på SVT Play, och på DAZN.

I dag har jag alltså varit i Göteborg och sett Häcken vinna med 3–1 hemma mot Växjö. Kortfattat kan man säga att jag imponerades av Häckens djupledsspel medan jag skakade lätt på huvudet åt deras försvarsspel.

Klart är att tränare Mak Lind har byggt ett lag med massor av offensiva spelare. Och offensiven är bra. Problemet är att defensiven stundtals är direkt svag. I dag släppte man i och för sig ”bara” in ett mål. Men totalt har man sju baklängesmål på fyra matcher – det är många. Faktiskt lika många som AIK på negativ kvalplats.

När jag var på Bravida och såg Häckens premiär mot Malmö FF tyckte jag att Hisingslagets höga press var bra, medan försvarsspelet på egen planhalva var uselt. Med mig hem från den matchen hade jag en fråga om vem i Häcken som skall vinna boll på mittfältet?

Den frågan har jag fortfarande inget svar på. Och i dag var jag inte heller speciellt imponerad av Häckens höga press. Man började i och för sig försvarsspelet högt. Men man lyckades varken styra Växjös uppspel dit man ville, eller pressa gästerna. Det såg mest ut som att Häckenspelarna lunkade runt högt upp i planen.

Här måste jag säga att jag imponerades av Växjö. Man har ett väldigt passningsskickligt lag. Kanske att det var smålänningarnas skicklighet som gjorde att jag upplevde Häckens presspel som lamt.

Jag har tidigare berömt Elin Nilsson och Miho Kamogawa på Växjös mittfält. I dag fick jag även upp ögonen för en tredje bollskicklig innermittfältare, kanadensiska Chloe Minas. Jag har ju tidigare noterat att hon har en underhållande Youtubekanal, där hon vänder och vrider på livet som fotbollsproffs i damallsvenskan. Nu fick jag även se att hon är en utmärkt bollspelare.

Faktum är att Häcken var lite i gungning vid ställningen 2–1. Men då gjorde tränare Lind ett dubbelbyte. Och jag tror att det var med sin allra första bollkontakt som Carly Wickenheiser slog en lysande djupledspassning till Alice Bergström, som i sin tur serverade Felicia Schröder tomt mål till 3–1.

Alla Häckens tre fullträffar var just djupledsmål. Vid det första var det Matilda Nildén som frispelade Schröder. Det andra gjorde Monica Jusu Bah på en makalös långpassning från Johanna Fossdalsa och det tredje gjorde alltså Schröder efter att Wickenheiser spelat loss Bergström i djupled.

Häcken vann förstås rättvist. Men jag kände inte att det var ett guldlag jag såg. Framför allt känns mittförsvaret för svagt. Jag har inte alls imponerats av det jag sett från Emma Östlund och Emilie Byrnak. Tvärtom tror jag att Häcken kollar marknaden för mittbackar för att kunna slå till så fort fönstret öppnar igen.

Tillbaka till Häckens presspel. Jag tyckte inte att Felicia Schröder kändes speciellt vass på området. Det lär ligga henne i fatet i kampen om en plats i sommarens EM-trupp. Presspelet är ju en bärande del för Peter Gerhardssons landslag. Jag läste i en TT-artikel om Ellen Wangerheim att om Stina Blackstenius varit frisk har Arsenalforwarden startat som nia i alla tävlingslandskamper sedan den 24 juli 2021. Hon har knappast vräkt in mål under den perioden, men hon löser den uppgift i presspelet som förbundskaptenen vill ha utförd.

Utöver Häckens 3–1-seger hade vi även två 4–1-matcher i dag. Det var Malmö FF och Hammarby som vann mot AIK respektive BP.

Påskafton känns inte som någon klockren speldag. Jag gissade att vi var kring 400 på plats på Bravida. Men den officiella publiksiffran sa 621. De båda matcherna i Stockholm lockade tillsammans 1003 personer. Knappast någon succé.

Jag satt för övrigt på vanlig publikplats idag. Det såg för övrigt väldigt tomt ut på pressläktaren. Igår jobbade jag däremot på Elfsborgs historiska hemmapremiär i elitettan. Ni vet den där serien som har förtvivlat svårt att både locka publik och få medieutrymme, serien som formligen skriker om större uppmärksamhet.

Gissa om jag blev förvånad efter matchen, när jag stoppades av en vakt för att man infört nya regler för journalister på Borås Arena. För första gången någonsin på en seriematch blev vi två närvarande reportrar hänvisade till ett utrymme vi fick dela med föräldrar till bollflickorna, och där vi bara kunde komma åt ena lagets spelare.

Jag vet inte vem som kommit på den här smarta idén. Spontant blev jag mer förvånad än arg. Det kändes helt absurt. Klart är att idén varken kom från Elfsborgs säkerhets- eller arrangemangsfolk, för de försökte övertala vakterna om att vi skulle kunna jobba på samma sätt som vi gör på herrallsvenska matcher. Men vakterna hänvisade till någon förbundsperson som jag aldrig fattade vem det var.

Oavsett är det lätt att killgissa att det handlade om någon inkompetent tomte som hade läst i en lite för tjock pärm med instruktioner som man kopierat från typ Premier League. En manual där ordet smidighet inte existerar.

Till nästa gång jag bevakar en match i elitettan hoppas jag att byråkraterna på förbundet förstår att man snarare behöver ta hand om de få journalister som vill bevaka matcherna – inte hitta på idiotiska regler som försvårar vårt arbete.

Fotbollsmässigt såg Elfsborg väldigt bra ut i den första halvleken, där man helt kontrollerade ett favorittippat IK Uppsala. Fortfarande efter 70 minuter kändes det som att det skulle bli hemmaseger, för gästerna hade otroligt svårt att omsätta sitt bollinnehav i målchanser.

Men en fin forcering på slutet gjorde att Uppsala fick med sig 2–2 hem i bussen. Efter matchen bytte jag några ord med Uppsalatränaren Julius Brekkan. Han lyfte Elfsborg som en tänkbar utmanare till de fem tippade topplagen. När det gäller hans eget lag konstaterade han att man kom fyra i fjol, och att stommen är kvar. Det är således rimligt för laget att ta sikte på de tre topplaceringarna.

Just nu ligger Uppsala trea bakom Trelleborg och skrällaget Jitex. Umeå slår sig in topp tre vid seger mot Häcken på Hisingen under påskdagen. Men hittills har de fem tippade topplagen motsvarat förväntningarna. Elfsborg är så här långt enda ”utomstående” lag som tagit poäng mot någon av de fem seriefavoriterna.

Noterbart i övrigt är att alla mina tippade nedflyttningslag är obesegrade efter två omgångar. Jitex har full poäng, Team TG har noterat en seger och ett kryss medan Mallbacken har startat med två oavgjorda matcher. Kul.

Bajen ångar på – körde över Rosengård

Hammarby vann i dag med klara 4–0 mot FC Rosengård. Efter Häckens fiaskostart är det som väntat Bajen som är laget att slå den här våren.

Personligen kunde jag bara se den andra halvleken. Och den var ju rätt meningslös eftersom matchen redan var avgjord. Därför vet jag inte om jag kan dra någon som helst slutsats från det jag såg – vilket var 45 minuter där Rosengård var minst lika bra som serieledarna.

Fast totalt sett är 4–0 jobbiga siffror för det svenska mästarlaget. Samtidigt som det är en väckarklocka. För det är ju en indikation på vad som kommer att krävas för att FCR skall ha någon chans att kvala in till det nya ligaspelet i Champions League till hösten.

I Viaplays sändning hörde jag för övrigt kommentatorn prata om att Bajen vunnit med fyra mål hemma mot Rosengård tidigare – under guldhösten 2023. Det stämmer ju. Fast det var ju tyvärr ett slags läggmatch. Det var ju då som Malmöklubben spelade med B-laget eftersom man ville vilasin startelva inför Champions Leaguekvalet. I dag vilade inte Rosengård på något. Ändå var man under med fyra mål redan i paus.

Kollar man in den damallsvenska tabellen är det på alla sätt guldläge för Bajen redan efter tre omgångar. Avståndet ner till utmanaren Häcken är klara sex poäng. Och ingen av de båda tänkbara jokrarna Rosengård eller Kristianstad ser ut att vara tillräcklig bra för att kunna utmana. Rosengård och Kristianstad möts för övrigt i en sexpoängsmatch på Malmö IP under annandagen.

Om vi skall prata positiva överraskningar är det BP som först dyker upp i mitt huvud. Man har inlett serien med matcher mot tre tippade bottenlag, och fått med sig sex poäng och målskillnaden 8–3. Sånt skapar andrum i laget.

Norrköping och Djurgården är två andra lag som fått positiva starter. Båda står på sju poäng och är således obesegrade. Ett fjärde skrällag är Malmö FF. Det är förstås väldigt imponerande att nykomlingen tagit sex poäng mot Häcken och Kristianstad.

Kollar vi minusvarianter är just Häcken och KDFF redan nämnda. Men jag måste även dra med de båda lagen på nedflyttningsplats. Jag kände mig rätt säker på att Alingsås skulle klara sig bättre än Trelleborg gjorde i fjol. Jag är inte lika säker längre. Noll poäng och 2–12 på de tre första omgångarna är verkligen en mardrömsstart.

Men ännu värre är läget i Linköping. Det gamla storlaget gjorde en katastrofhöst i fjol. Man sålde allt som gick att sälja under sommarfönstret och till slut var man bara tre poäng ovanför kvalstrecket. Under vårens cupspel vann man mot MFF och kryssade mot Växjö och jag trodde att man möjligen hade börjat få ihop lagbygget efter alla tunga tapp.

Men 1–10 och tre raka förluster i serieupptakten är en sportslig katastrof, speciellt som man bland annat mött tippade bottenlag som AIK och BP. Det känns som att de två kommande omgångarna kommer att vara väldigt avgörande för hur LFC:s säsong slutar. På påskdagen väntar först hett östgötaderby mot ett formstarkt IFK Norrköping. Och därefter är det ångestmöte mot Alingsås på Mjörnvallen.

Linköping har alltså bara gjort ett mål. Det är minst av alla. Noterbart, och egentligen inte speciellt oväntat, är att Rosengård finns bland de tre lag som bara gjort två mål. FCR sålde ju i princip av alla sina offensiva krafter i vintras. Det gör att det blir extra viktigt för Joel Kjettselbergs gäng att hålla tätt bakåt.

De andra två lagen som står på två gjorda mål är för övrigt de båda bottenlagen AIK och Alingsås.

Innan jag lämnar damallsvenskan noterar jag att jag gjorde en jättemiss i Damallsvenskan Fanatasy. I sista stund bytte jag bort Felicia Schröder som kapten för mitt lag eftersom jag tänkte att Häcken kanske skulle matcha henne försiktigt mot Vittsjö eftersom hon spelade 254 minuter i F19-landslagets EM-kval. Det var ett stort misstag av mig. Det var också en väldigt tydligt signal om vilken position Schröder har i årets Häcken.

I övrigt i helgen har jag sett futsal och matcher i lägre divisioner. Jag såg Borås AIK bli svenska futsalmästare för andra gången på tre år. Baik var faktiskt rätt överlägset i finalen mot Hammarby, även om slutsiffrorna bara blev 3–0.

Jag såg dessutom Elfsborgs debutmatch i elitettan på tv, och var på plats under första halvleken i matchen mellan IFK Örby och IK Zenith i söderettan. Känslan från de 45 minuterna på Örby IP:s konstgräsplan är att de båda lagen får vara väldigt glada om de spelar i ettan även nästa år.

På Gammlia – den heter väl fortfarande så? – vann Umeå IK rättvist med 2–1 mot Elfsborg. UIK utnyttjade att boråsarna periodvis agerade rätt naivt i försvarsspelet under den första halvleken. Efter paus hade det tippade topplaget bra kontroll på tillställningen. I varje fall fram till tredje tilläggsminuten. För där borde Elfsborg ha fått straff för en Umehand. Men domaren blundade, och västerbottningarna tog tre poäng.

Tittar vi på premiäromgången i elitettan som helhet noteras att alla de tre lag som jag har tippat på nedflyttningsplats tog poäng. Jag noterar också att alla mina fyra tippade topplag vann sina matcher. Vi får se om det kanske innebär att jag har rätt om toppen och fel om botten.

19.00 är det avspark i elitettan

I kväll sparkar IK Uppsala Fotboll coh Eskilstuna United DFF igång elitettan 2025 på Studenternas. Det är alltså hög tid för en påminnelse om att tippa serien, och lägga upp tipset i Forum Elitettan.

Jag lämnade mitt tips i går. Där hade jag premiärlagen som trea respektive femma. Jag tror att det är fem lag som gör upp om de två damallsvenska platserna, och att dagens premiär således är en första fingervisning om vartåt det lutar.

Jag har vacklat kring vilka två jag skulle tippa som etta och tvåa. Alla de fem topplagen har varit uppe på damallsvensk plats under tankearbetet. Nu när jag satt punkt för tipset känner jag spontant att jag har United för lågt, och att deras stjärnspäckade lag bör ha en god chans att sluta topp två.