I höst skall Sverige spela i samma grupp som Italien, Spanien och Schweiz i nya Nations League, en turnering som även fungerar som OS-kval. Italien tog vi en storseger mot i gruppspelet.

I kväll har jag kollat in de båda andra lagen på Eden Park i Auckland. Det skulle vara en match, en åttondelsfinal i VM. Men det var uppvisning.

Jag tyckte att Schweiz såg både blekt och uddlöst ut mot Nya Zeeland i sista gruppspelsmatchen. Det var tydligen ingen synvilla. För den här matchen var avgjord redan efter den första halvleken. Och då bjöd ändå Spanien sina motståndare på ett anmärkningsvärt självmål.

I paus var det 4–1 i mål och 18–0 i avslut. 15 av Spaniens avslut hade kommit inne i Schweiz straffområde. I paus gjorde Inka Grings tre byten, plus att hon flyttade om i laget och bytte formation från 4–3–3 till ett mer utpräglat 4–5–1.

Schweiziskorna fick också bättre defensiv kontroll efter paus. Men det kan ju faktiskt också ha berott på att Spanien inte behövde anfalla på samma sätt som i första halvleken.

Totalt sett gjorde Schweiz en riktigt svag insats. Lia Wälti hade platsat i Spanien, för de saknar en mer utpräglad sexa i Patri Guijarro:s frånvaro, och Wälti är en högklassig spelare. Men annars såg jag inget hos Schweiz som skrämmer inför Nations League.

Spanien däremot…

Det spanska laget ser väldigt starkt ut. Bäst av dem alla är Aitana Bonmati. Hon var så bra i den första halvleken att det nästan var skrattretande. Det viskades på pressläktaren om att Aitana är bäst när inte Alexia Putellas spelar, för att de inte är så förtjusta i varandra. Huruvida det stämmer vet jag inte, men klart är att Aitana var fantastisk i dag.

Efter matchen fick vi en drygt tre minuter lång intervju med Aitana på engelska. Vi var i första han Süddeutsche Zeitung och nyzeeländska NZ Herald. Men jag hakade också på. Den intervjun skriver jag ut om någon dag. Då kan jag även bjuda på lite spaningar kring det spanska spelet. Men nu skall jag försöka ta mig in till centrala Auckland för att åtminstone kunna se andra halvleken av Japan–Norge.

Innan jag sätter punkt så måste man ju hylla publiksiffran här i kväll – 43 217. Fantastiskt.

Det har gått 16 dagar sedan VM invigdes på Eden Park i Auckland. Jag var på plats då, och jag är tillbaka nu när det är dags att dra igång slutspelet.

För mig är det dock sista VM-matchen på plats för den här gången. Det handlar alltså lite om att sluta en cirkel.

När jag planerade in den här matchen tänkte jag att det skulle bli Norge mot Japan eller Zambia. Efter öppningsmatchen började jag hoppas på att det skulle vara Nya Zeeland som spelade på sin nationalstadion i kväll. Men det blev alltså Schweiz och Spanien.

Det blir intressant att se hur stor publiksiffra vi får i dag. Nationalhjältarna All Blacks laddar upp inför VM med att spela träningsmatch mot Australien just när det här inlägget skrivs. En del allmänt sportintresserade nyzeeländare väljer nog hellre rugbyn.

Men annars är det på alla sätt en perfekt fotbollskväll. Det har varit en underbar vårdag i Auckland med en temperatur på cirka 20 grader. Och nu 15.45 är det sol över större delen av planen. Jag ser dock att den sektion jag skall sitta på är i skugga. Så förstärkningsplaggen kan nog göra nytta även i dag.

Det har konstant varit kallt på alla matcher. Senast i Hamilton på Sverige–Argentina var det dessutom blött, vilket gjorde att man frös, trots vantar och flera lager av kläder.

Det här är den sjätte matchen jag sett på plats. Jag hade utan jättemycket ansträngning haft möjlighet att se ytterligare fyra, men har valt att passa på att se lite av landet Nya Zeeland också. Inte bara fotboll.

Från det jag har sett av VM har arrangemanget funkat utmärkt. Visst kan man gnälla på att det har varit pulverkaffe i pressrummen i Hamilton och Wellington, samt att det inte har funnits vatten till oss reportrar. Men det är detaljer. Och här i Auckland är det både riktigt kaffe och tillgång till vatten.

Funktionärerna har hela tiden varit väldigt hjälpsamma. En bra grej är att man åker gratis kollektivtrafik på sin ackreditering. På matchdagarna åker alla med matchbiljett också gratis tåg och buss. Även kollektivtrafiken har funkat perfekt de gånger jag använt den. Hjälpsamma värdar på stationerna har sett till att man inte kan komma fel.

Efter matcherna har jag ju oftast dröjt kvar i mixad zon, eller mediecenter. Men efter Spanien–Costa Rica lämnade jag Sky Stadium i Wellington ihop med de cirka 20 000 åskådarna. Då imponerades jag av hur snabbt och effektivt utrymningen av arenan gick. Hur pendeltåg, bussar och taxibilar stod redo att transportera vidare publiken.

Men där kan det bli ett bakslag i kväll. Inte här i Auckland, utan just i Wellington, där den sena matchen spelas mellan Japan och Norge. Tydligen har man satt in extra bussar och tåg efter matchen. Men de avgår efter ordinarie tid. Blir det förlängning och/eller straffar riskerar det att bli transportkaos. Eller så kanske vi får se stora delar av arenan tömmas efter 90 minuter.

Exakt samma sak hände ju i Lyon under semifinalerna och finalen vid förra världsmästerskapet. Det fanns inga extra transportresurser för förlängning och/eller straffar. Som bekant gick Sveriges semifinal mot Nederländerna till förlängning. Då minns jag hur folk reste sig och lämnade arenan efter ordinarie tid. De hade inte kommit hem annars.

Arrangemanget här i Nya Zeeland är klart bättre än det i Frankrike. Men det är förstås inget bra att det blir sådana här transportmissar igen. Det borde Fifa ha kunnat ordna på något sätt.

Intressemässigt har ju VM ändå blivit en jättesuccé. Det har varit bra publiksiffror hela vägen.

En nyzeeländsk journalist jag lärt känna under VM sa just till mig att:

”Jag tycker att vi har skött oss bra för att vara ett rugbyland.”

Sverige–Argentina sågs exempelvis av 17 907 personer. Det måste anses vara en supersiffra i skitväder i tråkiga Hamilton.

En notering från den matchen är att man hade ståplatsläktare på ena kortsidan – den läktare där den argentinska klacken stod. Det förvånade mig, för jag trodde inte att man fick ha ståplats på internationella matcher. Men där måste jag ha trott fel…

Så till den match som snart börjar ute i Aucklandssolen. Spaniens förbundskapten Jorge Vilda har rört om rejält i sitt lag. Det blir spännande att se hur det slutar.

I dag är det vilodag i VM. Men faktum är att mästerskapet fortsatt får väldigt stort utrymme här i Nya Zeeland. Hela dagarna rullar det matcher på sportbarerna, det är reklam längs med vägar och på radion. Och så pratar man om VM på nyheterna.

I dag var det dock inte fokus på några roliga nyheter, utan det handlade om att Fifa nu utreder om Zambias förbundskapten Bruce Mwape gjort sig skyldig till sexuella närmanden mot en av sina spelare inför den sista gruppspelsmatchen.

Trots sådana skitnyheter så är det faktiskt fortsatt lite VM-feber i det utslagna arrangörslandet. Nästan alla man pratar med har förvånansvärt bra koll på resultat, och vilka som spelar när och var.

Som ni förstår har jag alltså inte rest med vårt landslag till Melbourne, utan jag är kvar i Auckland. Här kommer jag att se morgondagens första åttondelsfinal på plats, den mellan Schweiz och Spanien. Sveriges match på söndag får jag se på nyzeeländsk tv.

Men först måste jag förstås tippa åttondelsfinalerna. Det har ju varit väldigt mycket skrällar i gruppspelet. Men jag tror kanske att flera av skrällagen är så nöjda med det de redan har gjort att vi får en ganska favoritbetonad start på slutspelet.

Men det här är livsfarligt. Jag har tippat uselt hittills i VM, och nu har jag en känsla av att Sverige kommer att slå ut USA. Så här skrev jag om åttondelsfinalen i min BT-krönika efter Argentinamatchen:

”Motståndarna USA är inte bara etta på världsrankingen. Laget har tagit medalj i alla de åtta VM-slutspel som avgjorts, får ett dygns längre vila än Sverige och måste alltid räknas favorit i utslagsmatcher – oavsett motstånd.
Men bortsett från de sakerna har det aldrig varit ett bättre läge att möta USA i ett VM-slutspel.
Sverige känns starkt och harmoniskt, samtidigt som det här amerikanska laget är det sämsta jag sett på närmare 15 år.”

Två dagar senare har jag inte ändrat mig på någon av de här punkterna. Men det finns förstås saker att vara lite rädd. En är att amerikanskorna skall vara extremt revanschsugna efter att ha sågats rätt rejält efter gruppspelet.

En av lagets hårdaste kritiker var Carli Lloyd som närmast verkade chockad över hur hennes gamla lagkamrater dansade efter krysset mot Portugal i tisdags. Hon fick i sin tur sedan rätt mycket kritik för att hon gick så hårt åt laget. Den kritiken besvarade hon så här:

En annan sak man kan vara lite rädd för är att allt nu är nollställt. Lloyds tidigare lagkompis och numera kollega på Fox Sports Heather O’Reilly fick uppdraget att peppa de amerikanska supportrarna.

Då började hon med att konstatera att ett VM består av två fristående delar. Den första är gruppspelet, som man bara skall överleva. De lagen som går vidare börjar sedan om från noll. Och det är i slutspelet man skall prestera – något USA varit mästare på.

Hon kom också in på att amerikanska lag varit ifrågasatta tidigare, men att man fått pusselbitarna att falla på plats i rätt ögonblick – och kommit hem med VM-guld.

Vi får se om årets amerikanska lag har fått alla bitar på plats till söndag. Här är i alla fall mina odds för åttondelsfinalerna:

Schweiz–Spanien 25–75
Nederländerna–Sydafrika 90–10

Japan–Norge 80–20
Sverige–USA 60–40

Australien–Danmark 70–30
Frankrike–Marocko 90–10

England–Nigeria 80–20
Colombia–Jamaica 60–40

VM:s gruppspel är över och jag ser Marocko jubla ohämmat, och förbundskapten Reynald Pedros gråta glädjetårar. Marocko är vidare – Tyskland är utslaget.

I grupp H tippade jag att Tyskland skulle vinna närmast före Sydkorea. När slutomgången startade var det Colombia före Tyskland. Men redan i sjätte minuten av kvällens matcher så passerades tyskorna av det Marocko som man ju besegrade med hela 6–0 i premiären.

Den vanliga bilden av tyska landslag är att de alltid kommer tillbaka, ofta med segermål i slutminuterna. Den bilden kanske mer stämmer på herrlaget än på damerna. För enligt kommentatorn på nyzeeländska Sky Sport har Tysklands damlag inte vunnit en VM-match där man kommit i 1–0-underläge sedan finalen mot Sverige 2003.

Det tycks alltså vara otroligt viktigt för Tyskland att göra matchens första mål. Det gjorde man alltså inte i dag. Och utöver två–tre minuter i slutet av första halvleken var Tyskland kvar på tredjeplatsen i gruppen hela dagen.

Det blev 15 övertidsminuter i tyskornas match mot Sydkorea. Men det räckte inte för Tyskland. Trots att Alexandra Popp kändes glödhet lyckades inte laget komma till mer än 1–1.

Parallellt med Tyskland–Sydkorea vann Marocko med 1–0 mot Colombia. Det innebär att just Colombia vinner gruppen på sex poäng, lika många som tvåan Marocko.

Dagens två matcher avslutade ett gruppspel späckat av skrällar. Inför VM sa jag att det fanns nio–tio lag som kunde ta guldet. Tre av dem är ute redan efter gruppspelet: Tyskland, Kanada och Brasilien. Och USA var ett stolpskott ifrån att också åka ut.

I morgon är det en vilodag utan VM-fotboll. Det är bara tre lag som klarat gruppspelet med full poäng: Japan, England och Sverige. Och det är även tre lag som ännu inte har släppt in något mål: Schweiz, Japan och Jamaica.

Tittar vi på världsdelarna så har Afrika lyckats bäst med tre lag vidare av fyra startande. Näst bäst har det gått för Europa med åtta av tolv lag vidare. För alla andra världsdelar har majoriteten av de deltagande lagen fått boka hemresor.

På lördag drar slutspelet igång. Kollar man trädet har England fått en makalöst bra väg till semifinal:

A1 Schweiz
C2 Spanien

E1 Nederländerna
G2 Sydafrika

C1 Japan
A2 Norge

G1 Sverige
E2 USA

B1 Australien
D2 Danmark

F1 Frankrike
H2 Marocko

D1 England
B2 Nigeria

H1 Colombia
F2 Jamaica

Först gick Sydafrika vidare ur Sveriges grupp. Och nu lyckades Jamaica skicka ut Brasilien med Pia Sundhage och Marta ur turneringen.

Utan att ha sett så mycket av Jamaicas två senaste matcher så måste man ju imponeras över den bragd laget gjort genom att ta poäng av både Frankrike och Brasilien. Jamaica håller nollan i gruppspelet och går obesegrat vidare till åttondelsfinal, vem hade trott det?

Och nu kan de få möta Colombia…

Samtidigt som det förstås är kul att det blir lite skrällar så lider man med svenskarna i Brasilien. Jag trodde faktiskt att Sundhage hade något på gång. Nu är väl risken istället uppenbar att hon får se sig om efter ett nytt jobb.

A1 Schweiz
C2 Spanien

E1 Nederländerna
G2 Sydafrika

C1 Japan
A2 Norge

G1 Sverige
E2 USA

B1 Australien
D2 Danmark

F1 Frankrike
H2 Colombia/Tyskland/Marocko/Sydkorea

D1 England
B2 Nigeria

H1 Colombia/Tyskland/Marocko
F2 Jamaica

I kyla och horisontellt regn vann Sverige med säkra 2–0 mot Argentina i dag.

Jag sitter i presscentrat i Hamilton. Det här var den femte och sista VM-matchen i stan, och arrangörerna har börjat avveckla verksamheten.

Jag är trött och orkar inte skriva något längre inlägg. Men känslan är att det inte behövs. Den första halvleken i dag var väldigt händelsefattig. Sverige var det något bättre laget, men 0–0 var ändå ett rättvist halvtidsresultat.

Efter paus tog Sverige ett klart grepp om matchen, och segern var till slut odiskutabel. Noterbart var att Sverige fick med Sydafrika till slutspelet. Italien och Argentina är således utslagna.

Efter matchen handlade mycket av eftersnacket om USA. Ingen av de svenska spelarna såg direkt skräckslagen ut inför den matchen. Flera av dem pratade om 50/50-match. Kanske är det så.

Klart är att det blir väldigt spännande på söndag 11.00 svensk tid. Väldigt spännande.

Tillägg: Här är en länk till min BT-krönika från onsdagens match, en krönika som blickar framåt mot söndagens åttondelsfinal.

Det blir som väntat massor av ändringar i den svenska startelvan inför den tredje och sista gruppsspelsmatchen, den mot Argentina som inleds om en timma.

Efter att ha kört med identisk elva i de två första matcherna väljer Peter Gerhardsson nu att skifta på nio positioner. Bara mittbackarna Amanda Ilestedt och Magdalena Eriksson är kvar från de två första matcherna. Men det är väl rimligt att tro att de kommer att bytas mot Nathalie Björn och Linda Sembrant i halvtid.

Noterbart också att Caroline Seger startar en match för första gången på ungefär ett år. Även här är det rimligt att tro på ett byte i halvtid.

En annan anmärkningsvärd sak är att Lina Hurtig in startar. Det leder ju till funderingar om hon är skadad igen?

Något att ha ögonen på är förstås hur Jennifer Falk sköter sig i målet. Målvaktsfrågan var ju en het potatis inför mästerskapet, och Gerhardsson har sagt att han aldrig har funderat så mycket över ett målvaktsval som inför det här VM:et. Han har valt att satsa på Musovic. Men frågan är om Falk kan ta över som förstaval om hon gör en stark insats.

Här är dagens svenska elva enligt 4–4–1–1: Jennifer Falk – Stina Lennartsson, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Anna Sandberg – Sofia Jakobsson, Hanna Bennison, Caroline Seger (lagkapten), Olivia Schough – Madelen Janogy – Rebecka Blomqvist.

Argentina har ställt upp sitt lag enligt 4–5–1 och ser ut att starta så här: Vanina Correa – Sophia Braun, Eliana Stabile, Julieta Cruz, Adriana Sachs – Aldana Cometti, Romina Nunez, Florencia Bonsegundo, Camila Gomez Ares, Estefania Banani – Mariana Larroquet.

Ja, jag vet att det finns någon tiondels promilles risk att Sverige missar gruppsegern. Men vi kan nog ändå slå fast att det blir USA i åttondelsfinalen.

Amerikanskorna var riktigt dåliga tidigare i kväll då de spelade 0–0 mot Portugal. På slutet hade de dessutom lite flyt när Portugal först hade ett stolpskott, och sedan Alyssa Naeher var ute och hängde tvätt i samband med en inläggsfrispark.

På många sätt är det förstås tråkigt att ettan och trean på världsrankingen möts redan i första slutspelsomgången. Samtidigt känns det som ett rätt hyfsat läge att möta USA. Det var länge sedan jag såg USA så här fantasilös och dåligt. Laget har två raka matcher utan seger, och lär bli rätt sågat efter insatsen mot Portugal.

Sedan vet man ju att USA har en tendens att lyfta sig när det börjar hetta till. På de åtta VM-slutspel som avgjorts har man fyra guld, ett silver och tre brons – alltså medalj varje gång. 2016 bröt Sverige amerikanskornas svit i OS-sammanhang, nu skall vårt landslag försöka göra samma sak i ett VM.

Senare under kvällen blev det även klart att England och Danmark avancerar från grupp D. Här är ett uppdaterat slutspelsträd:

A1 Schweiz
C2 Spanien

E1 Nederländerna
G2 Italien/Sydafrika/Argentina

C1 Japan
A2 Norge

G1 Sverige*
E2 USA

B1 Australien
D2 Danmark

F1 Frankrike/Jamaica/Brasilien
H2 Colombia/Tyskland/Marocko/Sydkorea

D1 England
B2 Nigeria

H1 Colombia/Tyskland/Marocko
F2 Frankrike/Jamaica/Brasilien

* Sverige är inte 100-procentigt klart för gruppsegern. Det är bara 99,9 procent säkert.

Till följd av en mängd olika faktorer har det inte hunnit analysera 5–0-segern mot Italien på ett lika genomgripande sätt som jag brukar. Men jag har i alla fall hunnit se om den första halvtimmen en andra gång, och dessutom har jag kollat några nyckelhändelser.

Nu har jag dessutom lyssnat på Peter Gerhardsson och Magdalena Eriksson inför morgondagens match mot Argentina i Hamilton. En match som ju har lite vänskapskaraktär för svensk del.

Men jag tänker ändå att jag har så mycket material att vi kör en sen genomgång av Italienmatchen enligt den mall jag brukar köra i mästerskap.

Sverige–Italien
Period 1: 1–15 minuter:
0–0 i mål
0–0 i målchanser
0–1 i hörnor

Period 2: 16–30 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
1–1 i målchanser, totalt 1–1
1–0 i hörnor, totalt 1–1

Period 3: 31–45 minuter:
3–0 i mål, totalt 3–0
5–1 i målchanser, totalt 6–2
2–0 i hörnor, totalt 3–1

Period 4: 46–60 minuter:
1–0 i mål, totalt 4–0
3–0 i målchanser, totalt 9–2
4–0 i hörnor, totalt 7–1

Period 5: 61–75 minuter:
0–0 i mål, totalt 4–0
1–1 i målchanser, totalt 10–3
0–1 i hörnor, totalt 7–2

Period 6: 76–90 minuter:
1–0 i mål, totalt 5–0
2–1 i målchanser, totalt 12–4
0–1 i hörnor, totalt 7–3

Annan noterbar statistik var att Italien vann bollinnehavet med 48–39, och i 13 procent av tiden var bollen i oklar ägo. Italien slog också flest passningar till rätt adress: 386–337.

Däremot vann Sverige avsluten. På mål blev det 7–3 och avslut i straffområdet blev 14–10.

En siffra som sticker ut rejält var att Italien fick 15 frisparkar, medan Sverige bara fick två. Det borde man ha reflekterat över under matchen, men det var faktiskt något jag aldrig tänkte på. Däremot tänkte väl vi alla på att Italien ägde matchen under de första 20 minuterna.

På arenan tyckte jag att det såg riktigt illa ut. När jag kollat om matchupptakten känner jag kanske att jag överreagerade lite. Italien var bättre i början, och Sverige hade svårt att få till något eget spel. Men det var inte så illa som jag först tänkte.

Jag tycker ofta att det blir så att bra matcher blir lite sämre när man ser om dem, och tvärtom blir dåliga matcher oftast lite bättre.

Klart är att Italien inledningsvis siktade in sig på den svenska vänsterkanten. Det lär vi få vara förberedda på att fler lag kommer att göra. En anledning är att det känns som att Jonna Andersson kanske har tappat lite i sin defensiv. Men även för att Magdalena Eriksson är långsammare än Amanda Ilestedt och kanske framför allt för att Sverige flyttar över åt höger i anfall, vilket gör att det finns större ytor till vänster.

Trots att Italien hade ett litet grepp kom man bara till en målchans och en hörna under sina fina 20 minuter.

På dagens presskonferens frågade jag Magdalena Eriksson om vad hon tyckte att Sverige kunde förbättra från Italienmatchen. Då tog hon just upp matchupptakten.

”Vad var det som inte stämde där? Vi har ju en spelstil där vi vill spela framåt och skapa målchanser direkt. Men när de passningarna inte går fram är det risk att det blir väldigt öppna matcher med många omställningar. Och då är det viktigt att värdera, och sätta förstapassningen rätt så att inte matcherna blir för öppna, för mycket fram och tillbaka. I vårt spel är det också viktigt med duellspelet, att vi vinner våra dueller 100-procentigt– och att vi är tajta och kompakta som lag. Första 15 blev vi kanske lite stora som lag, och vi vann varken våra dueller eller satte förstapassningarna. Då blev matchbilden jobbig. När vi fick ordning kom resten.”

När Lisa Boattin låg skadad efter 20.05 såg man på tv-bilderna hur Kosovare Asllani och Peter Gerhardsson hade ett engagerat samtal. Efter det började Sverige ta över. I mixade zonen efter matchen sa Asllani så här om samtalet:

”Jag hade chansen att gå ut och prata lite med honom. Vi hade inte bästa starten, de hade mer momentum, vi visste att de kunde ha det under matchens gång. De skapade lite mer än vi, men vi har den mentaliteten att vi kan tugga oss in i matcher. Vi började vinna fler dueller, fick upp positionerna och vann mer boll på deras planhalva, vilket gjorde att vi kunde attackera mer och få till kombinationsspel i sista tredjedelen. Det var kul att spela. Otroligt kul att vi fortsätter att vara starka på våra fasta situationer. Men 3–0-målet är det som sitter på min näthinna. Det var fin fotboll.”

Det blev ju tre mål på hörnor, men den biten har vi väl gått igenom och hyllat tillräckligt. Eller. Jag bytte några ord med Jonna Andersson efter hennes mästerliga hörnor mot Italien. Hon hävdade att hon kan sätta bollen i andra ytor, om det behövs. Men hon trodde inte att det skulle behövas, utan att det bara är att fortsätta med den typen av hörnor som man använt hittills. Hon sa:

”Sitter bollarna där de ska blir det nog svårt att få bort oss.”

Det om hörnorna. Nu till det där 3–0-målet som Asllani tog upp. Det är absolut värt några rader. När Sverige vann bollen visade matchklockan 45.06.

33 sekunder och 15 passningar senare avslutade Stina Blackstenius anfallet. Det var ett anfall som innehöll mycket. Först några lugna passningar, sedan både en klack och en läcker yttersida.

Och så blev det ett avslut med ett tidigt inlägg från Johanna Rytting Kaneryd. Det gjorde att både Blackstenius och Fridolina Rolfö kunde tajma sina löpningar på ett mycket bra sätt.

Mot Sydafrika kladdades det för mycket på bollen på kanterna. Då lyckade inte våra forwards heller tajma sina inlöpningar. Men det här var ett skolboksexempel på hur Rolfö gick mot första stolpen och drog med sig den italienska backlinjen, och hur Blackstenius dök upp i ytan bakom.

Efter matchen mot Sydafrika pratade jag inspel med både Rolfö och Asllani. Båda var inne på att det tog för lång tid på kanten. Det var alltså åtgärdat mot Italien. Jag hade redan innan 3–0-målet noterat att kantspelarna hade färre tillslag innan de skickade in bollen. Asllani bekräftade att man hade pratat om detaljen mellan matcherna:

”Vi pratar mycket om många grejer. Men det är klart att inspelen är något vi har diskuterat.”

Även om Peter Gerhardsson under dagens presskonferens var tydlig med att man har söndagens åttondelsfinal i fokus så är det ju alltså först match mot Argentina under onsdagen.

Noterbart här var att Gerhardsson är lika veckovill som många av oss andra. Han hade inte koll på veckodagarna, utan trodde att det redan var onsdag i dag. Men just i det ögonblicket var det tisdag både i Sverige och här i Nya Zeeland.

Åter till den kommande matchen. Tolkar jag Gerhardsson rätt kommer han att byta ut ungefär halva startelvan mot Argentina och sedan använda flera av de övriga startspelarna som inhoppare. Samtidigt som han såg nytta med att vila spelare påpekade han att det finns fördelar med att vara igång.

En spelare som lär få speltid är Anna Sandberg, som ju var ytterst nära att få göra VM-debut redan i lördags.

Hos Argentina är veteranen Estefania Banini den stora spelaren. 33-åringen kom med i Fifpros världslag 2021, och även om jag kanske inte tycker att hon är så bra så har hon länge varit en duktig spelare på internationell nivå.

Faktum är att just 2021 stod hon utanför Argentinas landslag. Banini har nämligen varit uttalat kritisk till hur den argentinska damfotbollen behandlas. Landslaget saknade länge medicinsk personal, och man spelade knappt några landskamper alls.

När Banini tog upp frågorna slutade landslagsledning att ta ut sin bästa spelare. Men nu är hon tillbaka efter nästan fyra års frånvaro. Och jag tyckte att hon var fullständigt lysande mot Italien i öppningsmatchen.

Det är alltså Banini man skall ha koll på. I övrigt gillar jag även ytterbacken Eliana Stabile. Hon brukar göra skäl för sitt efternamn.

Innan Sverige–Argentina spelas skall vi få veta om det blir USA eller Nederländerna i åttondelsfinalen. Det blir en spännande tisdagskväll är i Hamilton, och en spännande förmiddag hemma i Sverige.

I dag har min VM-resa gått från mysiga Napier vid Hawke’s Bay på den nyzeeländska ostkusten till tråkiga Hamilton i inlandet.

Att Napier är fantastiskt såg jag med egna ögon. Det hade däremot mörknat här i Hamilton när jag kom fram, så ännu så länge bygger omdömet om den här staden mest på hörsägen. Men jag var åtminstone ute på torget och kollade in stadens Fanzone. Där satt en vakt ensam och tittade på storbildsskärmen. Eftersom det var regn i luften lät jag honom fortsatt vara själv och satte mig istället på mitt hotellrum och kollade dagens matcher.

Det var skönast så. Man var lite trött efter en bilresa på sargade vägar. Det kan förresten inte finnas någon som helst arbetslöshet bland vägarbetare i Nya Zeeland. Det finns nämligen hur mycket som helst att fixa efter cyklonen Gabrielle, som gick bärsärk i mitten av februari. Inte minst slog Gabrielle till i Hawke’s Bay.

Flera vägar är fortfarande stängda. De allra största har öppnats, men är långt ifrån färdiglagade. Längs stora väg 5 från Napier till Taupo såg jag utblåsta hus, uppriven järnvägsräls, förstörda vinodlingar och massor av vägras. I början var det i princip oftare enfiligt än mötestrafik. Jag satte ingen klocka, men tror att de två första milen tog ungefär 45 minuter att köra.

Under bilresan lyssnade jag på nyzeeländsk radio i form av kanalen The Breeze. Där upprepade de ungefär en gång i halvtimman att deras lag nu är utslaget ur VM. Några av programledarna verkade inte bry sig, medan andra verkade lida. Det diskuterades också huruvida VM kommer att lyfta fotbollsintresset i landet.

Det är en bra fråga. Jag såg matchen på en pub i utkanten av Napier. Det var en fem–sex andra där också, men de brydde sig inte om matchen. Och pubägaren sa tidigt att hon tänkte stänga efter första halvleken.

Men när hon insåg att hon hade en kund från andra sidan jordklotet så förlängde hon öppettiden. Och plötsligt började de andra i puben också visa intresse för matchen på storbilds-tv:n. Fast känslan var att det inte var själva matchen som lockade deras intresse, utan mer att de fascinerades av att det var svensken i lokalen som var mest intresserad när Nya Zeeland spelade.

Och ingen av dem verkade speciellt nedslagen av att deras lag åkte ut. Men visst är det tråkigt att Football Ferns har spelat klart i VM. Jag har alltid gillat Katie Bowen och hennes eleganta spelstil. Jag hade gärna sett henne i någon match till. För övrigt tycker jag att Ferns varit det spelmässigt bästa laget ute på planen i alla deras tre matcher. Men fotboll avgörs i de båda straffområdena, och där var Ferns lite för snälla och försiktiga. Inte minst mot Schweiz, där det var flipper i offensivt straffområde flera gånger.

Fast visst känns det lite konstigt att ena värdnationen åker ut trots att man vann mot Norge med 1–0 och fick 0–0 mot Schweiz. Men förlusten mot Filippinerna blev till slut otroligt dyrköpt.

Norge räddade sitt ansikte lite genom storseger mot nämnda Filippinerna. Nu väntar åttondelsfinal mot ett glödhett Japan för Hege Riise:s lag. Japanskorna hade i kväll en imponerande uppvisning i effektivitet.

Spanien slog 842 passningar till rätt adress, men lyckades bara få till två avslut mot mål. Japan behövde bara slå 174 passningar för att göra fyra mål, och vinna med 4–0.

Spanien ställs nu mot Schweiz. Ett Schweiz som jag tycker var riktigt passivt och blekt i går, men som ändå lyckades vinna med 0–0 mot Nya Zeeland. Fast jag tyckte att Inka Grings spelade högt när hon först bytte ut sin bästa kontringsspelare – Ramona Bachmann. Och sedan även sin bästa huvudspelare – Ana Maria Crnogorcevic. Men Grings och Schweiz kom undan.

I kväll har det andra arrangörslandet spelat ödesmatch. Sam Kerr kom inte till spel den här gången heller. Men då klev Hayley Raso istället fram och gjorde de två målen som gav ett pressat hemmalag lite andrum.

Det slutade med klara 4–0. Eftersom Nigeria samtidigt spelade 0–0 mot Irland får Kanada nu åka hem. Olympiamästarinnorna var riktigt bleka i dag, de skapade väl egentligen bara två riktigt bra målchanser. Men kanske att det var Australien som var väldigt bra.

Oavsett är det förstås en jättestor missräkning för Kanada att åka ut redan i gruppspelet. Kanada var ett av de lag jag såg som potentiella guldmedaljörer.

Det var ett par intressanta VAR-situationer i matchen. Först räddade VAR ett solklart mål, Rasos första. Ena assisterande domaren vinkade för offside på Steph Catley i förstaläget. Men Catley var säkert en meter på rätt sida. Där var det tur att det finns VAR i VM.

En stund senare dömde VAR bort ett 2–0-mål för offside. Det var en offside som ingen uppfattade under själva situationen. Och jag är fortsatt tveksam till om målet borde ha dömts bort. Det skall sägas att jag inte suttit och gått vevat repriser, men den spontana känslan är att Mary Fowler:s skott hade gått in vare sig Ellie Carpenter var på fel eller rätt sida. Och att högerbacken därmed inte borde bedömas påverka spelet.

Nu dömdes målet bort, men Raso petade in 2–0 efter hörna bara någon minut senare. Och i den andra halvleken fick även Fowler sitt mål. På övertid fick även The Matildas en straff via VAR. Det var också en sådan där situation som var svår att uppfatta när den inträffade. Så möjligen kan man väl säga att det jämnade ut sig för Australien.

Nu väntar troligen Kina eller Danmark för Tony Gustavsson:s och Jens Fjellström:s lag. Det känns som en väldigt bra lottning. Det har ju för övrigt blivit dags att ta fram slutspelsträdet. Så här ser det ut:

A1 Schweiz
C2 Spanien

E1 USA/Nederländerna/Portugal
G2 Italien/Sydafrika/Argentina

C1 Japan
A2 Norge

G1 Sverige*
E2 USA/Nederländerna/Portugal

B1 Australien
D2 England/Kina/Danmark/Haiti

F1 Frankrike/Jamaica/Brasilien
H2 Colombia/Tyskland/Marocko/Sydkorea

D1 England/Kina/Danmark
B2 Nigeria

H1 Colombia/Tyskland/Marocko
F2 Frankrike/Jamaica/Brasilien

* Sverige är inte 100-procentigt klart för gruppsegern. Det är bara 99,9 procent säkert.

Jag har under den svenska natten tagit mig halva vägen från Wellington till Hamilton, där Sverige ju möter Argentina på onsdag. Jag befinner mig i Napier på ostkusten, och ser solen gå ner över Hawke’s Bay när jag skriver det här inlägget.

Jag hade en liten tanke att se Sveriges träning innan jag stack upp hit. Men jag hoppade över det när den först sköts fram en halvtimme, och det sedan visade sig att bara halva truppen skulle vara med. Därmed kommer jag troligen inte se några svenska träningar under VM. Det känns lite konstigt.

Men, men. Det här inlägget skall ju fokusera på den tredje och sista gruppspelsomgången. Det är väl synd att säga att jag tippat bra hittills i VM. Men här kommer ändå mina tankar inför avslutningen av gruppspelet:

Grupp A
Det här är ett riktigt getingbo. Alla fyra lagen har rimliga chanser att gå vidare. Schweiz leder på fyra poäng, och det är också bara de som kan spela på kryss i sin match. Alla andra lagen måste vinna för att gå vidare av egen kraft.

För trepoängarna Nya Zeeland och Filippinerna räcker det med uddamålssegrar för säkrat avancemang. Norge däremot ligger sist med bara en poäng, vilket gör att norskorna behöver en tremålsseger för att vara helt säkra på åttondelsfinal.

Det rimliga tipset inför VM var att Norge och Schweiz tar slutspelsplatserna från den här gruppen. Det tipset kvarstår. Dock med ändringen att Norge inte kan vinna gruppen, utan det blir Schweiz före Norge.

Nya Zeeland–Schweiz 20–30–50
Norge–Filippinerna 60–30–10

Grupp B
Mycket talar för att vi får ett rysarslut i den här gruppen, där troligen bara ett lag av Kanada och Australien går vidare. Nigeria har skrällt rejält och leder gruppen på fyra poäng och fler gjorda mål än Kanada.

Om Nigeria tar poäng mot ett redan utslaget Irland spelar Nigeria åttondelsfinal. Det är ett kanonläge för Nigeria, men det blir garanterat ingen promenadseger mot Irland. Irländskorna brukar inte vika ner sig, och de vill säkert både ha med sig mål och seger hem.

Det troliga är alltså att matchen mellan Australien och Kanada blir som en sextondelsfinal, där Kanada vinner på kryss. Utifrån hur det sett ut hittills är Kanada favorit. Men vem vet, kanske att Sam Kerr kan vara med och frälsa ena arrangörslandet?

Även om jag gillar Kanada vore det otroligt tråkigt för turneringen om båda arrangörslagen försvann redan i gruppspelet. Så man håller ju en liten tumme vardera för Nya Zeeland och Australien.

Nigeria–Irland 50–30–20
Australien–Kanada 35–25–45

Grupp C
Här är Spanien och Japan klara för åttondelsfinal. Nu skall de bara göra upp om gruppsegern. Spanjorskorna går in i gruppfinalen med ett måls bättre målskillnad. Spanien tar därmed hem gruppen på kryss.

Zambia–Costa Rica 35–30–35
Spanien–Japan 50–30–20

Grupp D
Här är en grupp till där alla lag har chansen till avancemang inför slutrundan. England leder på sex poäng, och säkrar gruppsegern om man tar poäng mot Kina. Men England har inte imponerat så jättemycket, och Kina har allt att spela för. Så det kan blir dramatiskt.

I den andra matchen är det klart att Danmark går vidare vid tvåmålsseger mot Haiti. Men även Haiti kan avancera. Om man vinner mot Danmark samtidigt som England slår Kina med minst två mål så är Haiti vidare.

Om de båda matcherna skulle bli 1–0 till England respektive Haiti hamnar vi i ett mycket intressant läge. Då är Danmark, Haiti och Kina exakt lika både i poäng, målskillnad och inbördes möte. Och då kommer fairplaypoäng att avgöra vilket lag som går vidare. Där ligger Kina illa till eftersom de dragit på sig en utvisning.

Om matcherna istället slutar 1–0 till Kina och Danmark blir det dött lopp mellan England, Kina och Danmark – och även då fairplay som avgör. Som ni förstår finns det många möjliga slut på den här gruppen.

Danmark–Haiti 50–30–20
Kina–England 10–40–50

Grupp E
USA och Nederländerna kryssade i gruppfinalen härom dagen. Det mesta talar för att det blir målskillnad som skiljer de båda lagen åt när gruppen är färdigspelad. Inför avspark har USA två måls försprång.

Men Nederländerna har fördelen av att möta ett Vietnam som redan är utslaget. USA bör få tuffare motstånd av ett Portugal som ju faktiskt avancerar vid seger. Det kan sluta med en måljakt där de båda topplagen tittar lika mycket på den andra matchen som på sin egen.

För inte vill väl något av lagen möta Sverige frivilligt?

USA–Portugal 80–15–5
Nederländerna–Vietnam 80–15–5

Grupp F
Frankrike vann med 2–1 mot Brasilien, vilket gör att fransyskorna lär ta ena slutspelsplatsen i och med att de möter ett redan utslaget Panama i slutomgången.

I och med att Jamaica vann mot Panama är det Jamaica som just nu har den andra platsen i åttondelsfinalerna. Det troliga är att matchen Brasilien–Jamaica blir helt avgörande om andraplatsen i gruppen. Där är det Reggae Girlz som går vidare på kryss.

Frankrike–Panama 85–12–3
Jamaica–Brasilien 10–30–60

Grupp G
Sveriges 5–0-seger mot Italien innebär att Sverige är klart för åttondelsfinal. Den innebär också att det svenska laget till 99,9 procent är klara gruppsegrare. Italien är det enda laget som kan passera. Och de behöver ta in tre poäng och tio mål.

Det troliga nu är att Sverige vilar alla spelare med lite skadekänning, samt att Jennifer Falk får chansen i målet. Det förändrar inte faktum att Sverige är klar favorit mot Argentina.

Alla lag har chansen att gå vidare. För Argentina gäller att man måste vinna mot Sverige samtidigt som det måste bli rätt resultat i den andra matchen. Rätt resultat är att Italien inte får vinna mot Sydafrika. Eller att Sydafrika inte får vinna med större siffror än vad Argentina vinner med mot Sverige.

Det troligaste är ändå att matchen Italien–Sydafrika blir avgörande för vilket lag som kommer tvåa i gruppen. Där har Italien fördelen av att kunna spela på kryss.

Sverige–Argentina 60–30–10
Sydafrika–Italien 30–30–40

Grupp H
Supertalangen Linda Caicedo smekte upp bollen i bortre krysset och ordnade skrällseger för Colombia mot min guldfavorit, Tyskland.

Nu har Colombia ett järngrepp om ena platsen i åttondelsfinalerna. Man har råd att förlora med tre måls marginal mot Marocko, och ändå sluta topp två i gruppen. För Marocko gäller således att man behöver en fyramålsseger för avancemang. Men jag tror att Colombia minst tar den poäng som krävs för gruppseger. Utöver Caicedo har man offensiv spets i Catalina Usme och Mayra Ramirez.

Tyskland är trots skrällförlusten fortsatt jättefavorit att ta den andra slutspelsplatsen. Sydkorea har varit oväntat vekt, och bör inte kunna skaka ett revanschsuget tyskt lag.

Tyskland–Sydkorea 80–15–5
Colombia–Marocko 60–30–10

Sol, vindstilla – och svensk 5–0-seger mot Italien. Det här var verkligen en perfekt vinterdag i Wellington.

När jag nyss tog promenaden från Sky Stadium till mitt hotell passerade jag flera barer med sport på storbildsskärm. På en belgisk restaurang visade man Brasilien–Frankrike. Alla andra ställen hade fokus på rugby, och nationalidolerna All Blacks storseger (38–7) mot Australiens Wallabies.

Men tidigare i kväll var det Sverige och fotboll i fokus. 5–0 mot Italien är väldigt bra siffror. Det jättetillskott av självförtroende som det svenska VM-laget gav sig själv är ännu bättre.

Avancemanget till åttondelsfinal är säkrat. Och i praktiken är även gruppsegern klar. För att Italien skulle ta in tre poäng och tio mål i slutomgången finns liksom inte.

Men i 20 minuter såg det rätt tveksamt ut från svensk sida. Jag hann göra ett stort frågetecken för valet av målvakt. Zecira Musovic släppte livsfarliga returer och kändes inte trygg. Och ute på planen visade Italien att man läst på om det svenska spelet.

Italienskorna såg till att skapa man-man-situationer mot Jonna Andersson, och på lagets första hörna utnyttjade man det svenska zonförsvaret genom att sätta en bra screen. Nu var inte kvaliteten på Italiens hörna tillräckligt bra. Inte på deras anfallsspel heller.

När Sverige började få ordning på sakerna efter 25–30 minuter visade vårt landslag både tyngd och kvalitet. Det var tydligt att man inte tänkte kladda med bollen ute på kanterna. Utan den här dagen var det tidiga och rejäla inspel/inlägg.

Och så var det hörnorna. Alla Sveriges sju var högklassigt slagna. Tre av Jonna Andersson:s blev mål. Amanda Ilestedt nickade in två av dem, och är nu i delad ledning av VM:s skytteliga.

Utöver de tre hörnmålen fick både Stina Blackstenius och Rebecka Blomqvist göra spelmål. Det var framför allt viktigt för Blackstenius, som direkt lyfte flera klasser efter sitt mål.

Det var en snabbanalys av lördagens fotbollsfest i Wellington. Vi får se om det blir utrymme för en mer ingående matchanalys. Under söndagen påbörjar jag omgrupperingen norrut. Det är Hamilton som gäller för nästa match, och jag planerar att köra ungefär halva vägen i morgon. Och så vill jag förstås se Nya Zeelands sista gruppspelsmatch. Det kan bli en riktig rysare, förhoppningsvis betydligt mer spännande än dagens rugbymatch…

Peter Gerhardsson har just släppt sin startelva till kvällens match mot Italien. Det blev exakt samma elva spelare som i premiären, alltså:

Zecira Musovic – Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani (kapten) – Stina Blackstenius.

Det har varit en fantastisk vinterdag i Wellington. Det var sol och bara lätt bris i ”världens blåsigaste stad”. Folk satt på uteserveringar längs med hamnpromenaden och det var massor av folk ute i stan på gator som Cuba Street och Lambtpn Quay. Kul att få se den här bilden av den nyzeeländska huvudstaden efter allt regn och stormande.

Italien gör ett byte i sin elva. Det är Valentina Giacinti som byts mot Sofia Cantore. Det innebär troligen följande formation:

Francesca Durante – Lucia Di Guglielmo, Elena Linari, Cecilia Salvai, Lisa Boattin – Manuela Giugliano, Giulia Dragoni – Barbara Bonansea, Arianna Caruso, Cantore – Chiara Beccari.

Avspark är 9.30 svensk tid.

Tidigare i dag har USA och Nederländerna spelat 1–1 i ett soligt (?!?) Wellington. Matchen spelades vid lunchtid här i Nya Zeeland. Då var jag på roadtrip till vackra Nelson, men jag har lyckats se den andra halvleken i efterhand.

På slutet av matchen bet sig ett fysiskt starkt USA fast och gick för segern mot ett till synes tröttkört orange motståndarlag. Totalt vann USA hörnorna med 11–1 och avsluten med 17–4 – varav 12–2 inne i straffområdet.

Nu är ju inte Sverige på långa vägar klart för åttondelsfinal ännu. Men om Sverige tar sig vidare är det ju med allra största sannolikhet USA eller Nederländerna som väntar.

Och trots siffrorna ovan känns det inte säkert att det är bäst att möta Nederländerna. Känslan är att USA:s raka spelstil borde passa det svenska laget bättre än Nederländernas stil som är mer inriktad på bollinnehav.

De orange hade bollen i 46 procent av tiden, medan USA bara hade 38-procentigt innehav. Nederländerna slog exakt 400 passningar till rätt adress, medan USA bara fick fram 289.

Nu är ju USA mästerligt på att alltid ta sig fram till VM-medaljer. Men det här amerikanska laget känns inte lika skickligt som de lag man haft i de tre senaste världsmästerskapen. Tvärtom känns det som att USA gått tillbaka till ”kick n’ run” och snabbhet igen efter tio–tolv år med fokus på bolltrygga spelare.

Men USA skall gå vidare först. Mästarlaget behöver en poäng mot Portugal i sista omgången för att säkra avancemanget. Det bör ju amerikanskorna lösa. Men det kan mycket väl bli så att Nederländerna vinner gruppen på målskillnad. För det här är ett mästerskap där vi ser en del skrällar.

En sådan blev det i kvällsmatchen. Ett mycket starkt Nigeria vann med 3–2 mot Australien. Det sätter Nigeria i ett kanonläge att avancera. Samtidigt talar mycket för att bara ett av Australien och Kanada går vidare, eftersom de båda gruppfavoriterna möts i slutomgången.

Plötsligt finns det en överhängande risk att båda arrangörsländerna försvinner redan i gruppspelet. Det vore förstås förödande för mästerskapet om Australien skulle åka ut så tidigt. Men utan Sam Kerr tappar laget rätt många procent, och nu står Tony Gustavsson inför en jätteutmaning. För av det jag sett hittills i VM känns Kanada stabilare än Australien.

Och Nigeria är alltså förvånansvärt starkt. Jag hade missat hur förbundskapten Randy Waldrum byggt om laget. Han har plockat in några spelare som fått sin fotbollsfostran i USA och England, och samtidigt fått in en arbetsmoral och disciplin i försvarsspelet som jag inte sett tidigare hos Nigeria.

Laget är välorganiserat och man jobbar stenhårt. I dag visade man även moral genom att vinna trots att man kom i underläge. Man har en duktig målvakt i Chiamaka Nnadozie och potentiella matchvinnare i Asisat Oshoala och Rasheedat Ajibade. Det blir spännande att se hur långt Nigeria kan gå. Man behöver en poäng mot Irland för att säkra en slutspelsplats av egen kraft. Det är inte självklart, för Irland är svårspelat. Men det vore ju grymt att missa avancemang efter att kämpat till sig kryss mot Kanada och seger mot Australien.

I dag (svensk tid) har Japan och Spanien blivit de två första lagen att säkra sina platser i åttondelsfinalerna. De möts inbördes på måndag för att göra upp om gruppsegern.

Det handlar om grupp C, en av grupperna som spelas här i Nya Zeeland. Och därmed handlar det om lag som Sverige kan stöta på i eventuell kvarts- eller semifinal. Varken Japan–Costa Rica eller Spanien–Zambia var speciellt täta eller spännande matcher.

Däremot är det intensivt och jämnt nu i natt mellan Kanada och Irland i ösregnet i Perth. Jag skriver i natt eftersom avspark faktiskt var vid midnatt här i Nya Zeeland.

Tidsskillnaden ställer alltså inte bara till det för er hemma i Sverige. Nya Zeeland ligger hela fyra timmar före Perth, vilket gör att vissa avsparkstider är rätt jobbiga även för oss som är på plats.

Som jag skrivit tidigare har jag i några dagar smitit från regnet på nordön och fått njuta av solen i regionen Marlborough på norra sydön. VM-matcherna har jag sett på nyzeeländska Sky Sport 1. Det handlar om tv-produktioner som inte liknar de vi har hemma.

Det finns ingen tv-studio, eller några djupare matchanalyser. Eller. Inför Nya Zeelands match i går mot Filippinerna satt Kirsty Yallop och pratade med en reporter i en studio. Men mer än så var det inte. Och det var bara inför matchen – inget i paus eller efter.

Man har förstås kommentator på alla matcherna, och även en bisittare på vissa. Men som jag förstår det kör man i övrigt bara ut den internationella sändningen. Det innebär att vi som tittare för se otextade intervjuer med spelare och förbundskaptener på alla möjliga språk.

Efter onsdagens match mellan Japan och Costa Rica var det två intervjuer på japanska och två på spanska innan sändningen avslutades med ett klipp med höjdpunkter. Vad som sades i intervjuerna har jag ingen aning om. Men föga överraskande såg japanerna nöjdare ut än costaricanerna.

Jag träffade några nederländska supportrar igår som hade kollat på två intervjuer på svenska efter Sverige–Sydafrika. De konstaterade att de brukar kunna förstå lite när de läser svenska, men att de inte fattade ett ord av tv-intervjuerna. Jag brukar för övrigt ha exakt samma upplevelse kring nederländska.

De svenska intervjuerna har väl kanske inte varit superintressanta. Däremot har det ju sagts en del efter Norges matcher. I dag har Caroline Graham Hansen lagt sig platt och bett om ursäkt för sitt agerande. Vi får se hur mycket det kommer att lugna ner stämningen kring laget.

Det spelas ju alltså även en högintressant match i Perth. Det är den blott andra matchen efter Sverige–Sydafrika där båda lagen gjort mål. Irland rivstartade, och tog en tidig ledning när högklassiga Katie McCabe skruvade in en hörna rakt in i mål.

Sedan hade Kanada bollen, men aggressiva och inspirerade irländskor hade ändå bra kontroll på matchen under nästan hela den första halvleken. Fast ett pressat Kanada skulle få utdelning. Först genom ett självmål i halvlekens femte tilläggsminut. Och i början av den andra halvleken kunde Adriana Leon ge de olympiska mästarinnorna ledningen.

Kanada gjorde tre byten i paus. Bland annat byttes Kristianstads Evelyne Viens ut. Det var rimligt, för att hon hade ingen bra dag. Hon ersattes av 40-åriga Christine Sinclair. Veteranen är långt ifrån lika klinisk i avsluten som hon varit, men det är fortsatt högsta klass både på smartness och spelskicklighet. Kanada blev direkt ett betydligt bättre lag när Sinclair kom in.

Kanada vann med 2–1 och har nu fyra poäng och en bra chans att avancera. Irland däremot är utslaget efter två uddamålsförluster. Irländskorna har stått upp bra i båda matcherna, men har alltså trots det inte längre någon chans att få spela åttondelsfinal.