I natt var det avspark i nya amerikanska toppligan USL Super League. Upplägget för amerikanska ligor är ju inte som vi är vana vid här i Europa med olika divisioner samt upp- och nedflyttning.

I USA kan man, om man får förbundets godkännande, starta en ny högstaliga. Och det är precis vad som har hänt. USA har nu två högstaligor i NWSL och USL Super League. Det är ju i NWSL alla landslagsspelare håller till, och den har självklart högre status. Men för amerikansk damfotboll är det förstås fantastiskt att det dyker upp en ny proffsliga som kan ta hand om all den talang som lämnar collegefotbollen.

I premiärupplagan av USL Super League återfinns åtta lag. Fyra av dem hade premiär i natt. Carolina Ascent från Charlotte vann med 1–0 mot DC Power, medan det blev kryss mellan Spokane Zephyr och Fort Lauderdale United.

Vid en snabbkoll av de fyra lagens matchtrupper hittar jag flera spelare som varit i Sverige. Anfallaren Katrina Guillou i DC Power, anfallaren Taryn Ries i Spokane Zephyr, målvakten Cosette Morché och anfallaren Jasmine Hamid i Fort Lauderdale United känner man igen från Piteå/Hammarby, IK Uppsala, Eskilstuna och Häcken.

Det pratas ju mycket om den fantastiska utvecklingen inom europeisk damfotboll. Men faktum är ju att den allra mest spännande och hållbara utvecklingen är den som sker i USA.

I Europa är det herrfotbollen som betalar för damfotbollen på allra högsta nivå. De europeiska toppklubbarnas damlag har ofta rätt låga publiksiffror, och lagen kostar betydligt mycket mer än vad de drar in. Det borde förstås vara ohållbart, men funkar eftersom det finns ett tryck på stora herrfotbollsklubbar att även satsa på tjejer. Och klubbar som omsätter många miljarder har råd att lägga 100 miljoner kronor på sitt damlag.

I USA ser det väldigt annorlunda ut. Visst finns det även där proffsklubbar med koppling till herrfotbollen. Men i princip står alla amerikanska proffsklubbar på egna ben.

Båda de senaste två åren har NWSL totalt nått över en totalpublik på en miljon åskådare. I fjol blev snittet för första gången femsiffrigt. De 132 matcherna sågs i snitt av 10432 personer. Högst snitt hade Hanna Lundkvists och Sofia Jakobssons San Diego Wave med otroliga 20718. Sämst hade Chicago Red Stars med 4848.

Som jämförelse hade Hammarby bäst snitt i damallsvenskan i fjol med 4043 personer per match. Och det är inte så att det är subventionerade priser i NWSL. Jag kollade priserna för San Diego Waves nästa match. De billigaste platserna kostar 150 kronor, medan de bästa går på över 400 kronor.

I år spelar 14 lag i NWSL, och antalet ökar sakta men säkert. Till säsongen 2026 skall Boston ha ett lag igen. Som sagt startar USL Super League med åtta lag. Till nästa år förväntas fyra nya lag ansluta. Och ytterligare fem klubbar arbetar på att ansluta. Det skulle kunna innebära att USA inom ett par år har över 30 proffsklubbar.

Med undantag för Dallas Trinity FC, som huserar på gigantiska Cotton Bowl med kapacitet för 90000 personer, spelar lagen i USL Super League i allmänhet på mindre arenor än lagen i NWSL. Det gör att det troligen inte kommer att bli lika höga publiksiffror i den nya ligan. Premiärdagen blev dock succéartad med två utsålda matcher. Carolina Ascent fyllde alla 10500 platser på sin arena i Charlotte och arenan i Spokane i nordvästra USA tog in maximala 5500 åskådare.

Vi i Norden kan se matcherna från USL Super League gratis på ligans Youtubesida. Här är en länk.

Hammarby fick en drömstart på höstsäsongen. Fast jag var ändå inte jätteimponerad av laget i 3–0-segern hemma mot Linköping.

Det började väldigt bra för Bajen. Redan i fjärde minuten spräckte man mycket turligt nollan hemma (?) på Grimsta. En smart hörnvariant avslutades med ett svagt skott från Emilie Joramo. Den lösa bollen ändrade dock riktning på Vilma Koivisto och rullade in i mål.

Sedan följde en halvlek som båda lagen verkade rätt missnöjda med. Linköping försökte hela tiden med ett uppbyggnadsspel präglat av korta passningar. Det var något som man inte klarade av. De första 35 minuterna tappade man hela tiden bollen mitt på egen planhalva.

Det som räddade LFC kvar i matchen var att Hammarby visade en anmärkningsvärd oförmåga att omsätta de många fina bollvinsterna i egna avslut. Visst hade man tre–fyra chanser att även göra 2–0. Men jag förstår att Jonna Andersson var missnöjd i Viaplays halvtidsintervju, även om jag inte håller med om hennes kritik av presspelet – för det hade ju varit bra.

Det var som var mindre bra var ju det som hände, eller inte hände när Bajen vann bollen. För trots att halvleken i stort sett spelades på offensiv planhalva kändes hemmalaget uddlöst.

Linköping kom lite högre under halvlekens sista tio minuter. Men jag tycker nog ändå att man tidigt borde ha bytt till ett annat spelsätt i uppbyggnadsfas. Det är berömvärt att försöka spela sig fram. Men jag tycker att det är ännu mer berömvärt att kunna inse sina begränsningar.

Men Linköping skall ha beröm för sina justeringar i halvtid. Efter paus var nämligen LFC mycket bättre. Då visade dock Hammarby upp lite effektivitet. Men fram tills Smilla Valotto gjorde 2–0 i 77:e minuten tycker jag att östgötarna faktiskt var det lite bättre laget. På slutet hade däremot mästarna god kontroll, och kunde ha gjort något mål till.

Cathinka Tandberg kom in och gjorde ett mål. Och känslan är att hon snart är förstaforward i Hammarby. Jag tyckte mig direkt se att hon har ett mycket bättre rörelsemönster i straffområdet än konkurrenten Ellen Wangerheim. Risken är uppenbar att den senare kommer att få följa stora delar av höstsäsongen från bänken.

För Bajen innebar tremålssegern att man går upp på andraplatsen, ett mål före Häcken. Just Häcken väntar på onsdagen i otroligt viktigt hemmamöte. För göteborgarna avgörs i princip den damallsvenska säsongen under kommande nio dagar. Utöver matchen på Kanalplan på onsdag skall ju Häcken till Malmö för att möta Rosengård nästa måndag.

Apropå Malmö har MFF idag tagit tre blytunga poäng i elitettan. Det har ju varit viktiga streckmatcher både i botten och toppen av näst högsta divisionen. I botten vann Lidköping under fredagskvällen med 1–0 hemma mot Jitex. Det är ett resultat som innebär att Mölndalslaget nu är riktigt illa ute i nedflyttningsstriden. Visst är det rätt långt kvar av serien. Men känslan är ändå att nästa lördags hemmamatch mot Sundsvalls DFF är lite vinna eller försvinna för Jitex.

I toppen skapade tabelltrean Malmö hela tiden mest i bortamötet med tvåan Umeå IK. Men i paus var det ändå hemmaledning efter att UIK utnyttjat en försvarsmiss i MFF.

Efter paus lyckades dock skåningarna vända, och till slut vinna med 3–2. Segermålet nickade Nellie Lilja in i tomt mål efter att Umeås målvakt Tea Lundmark varit ute och hängt tvätt på en hörna. Jag hade fokus på den damallsvenska matchen på Grimsta, men kollade med ett öga på toppmötet i Umeå.

Och det var ingen tvekan utan att Malmö FF vann rättvist. Dock måste man ju säga att det var lite tråkigt att fyra av målen delvis kom på mer eller mindre grova misstag. Malmös kvittering till 1–1 var exempelvis ett självmål och Umeås kvittering till 2–2 var en grov målvaktstavla.

Resultatet innebär att det i skrivande stund bara skiljer tre poäng mellan serieledande Alingsås och trean Malmö FF. Dock har Alingsås en match mindre spelad, de tar emot Eskilstuna i morgon.

Känslan är att Malmö nu är det starkaste laget, och att man kommer att ta en av de där två direktplatserna till damallsvenskan. Och att det således blir en kamp mellan Alingsås och Umeå om den andra.

Under söndagen tjuvstartade den damallsvenska höstsäsongen med matchen Kristianstad–Norrköping. Det var en match där gästerna fick tre poäng mer eller mindre till skänks.

Jag såg och imponerades stort av Kristianstad när de kryssade borta mot Häcken den 30 juni. Då tänkte jag att KDFF absolut kunde vara en utmanare om de tre svenska platserna i nästa års Champions League.

Sedan dess har det orange laget från nordöstra Skåne två raka förluster mot Norrköping, och hoppet om topp tre har minskat rätt rejält. Och det var ett helt annat KDFF jag såg i går.

Jag missade starten av matchen, och började kolla efter 25 minuter. I princip var det första jag såg hur målvakten Moa Olsson tappade bollen i eget målområde så att Norrköping kunde göra 2–0. Och minuter senare gick KDFF-försvaret bort sig helt på ett inkast, och det var 0–3.

I paus fick jag sedan se att KDFF hade givit bort en straff redan i fjärde minuten när Sofia Reidy fick hjärnsläpp och trodde att det var inspark när bollen var i spel. Backen tog bollen med handen, och gav Peking chansen att ta en tidig ledning. Alla de här situationerna kan man se på det här klippet med höjdpunkter.

Båda de två första målen gav alltså KDFF bort i eget målområde. Skåningarna reste sig aldrig efter de här misstagen. Norrköping vann säkert med 3–1 utan att jag kan säga att de imponerade. Men plötsligt är Peking femma, bara tre poäng från bronsplatsen.

Internationellt hajade jag till lite när jag såg en av Manchester Uniteds ägare, Jim Ratcliffe, uttala sig i The Times om att man kastar ut damlaget i byggbaracker under den tid som herrlagets del av träningsanläggningen byggs om. Ratcliffe kallade det en pragmatisk lösning, och tillade:

“The men’s team make £800 million, the women’s team cost £10 million.”

Översatt till svenska kronor säger han alltså att herrlaget drar in 10,7 miljarder, medan damlaget kostar 135 miljoner. Det är ju förstås ingen jätteskräll. Jag har fortfarande inte läst om att en enda av de europeiska toppklubbarna inom damfotbollen skulle gå ihop ekonomiskt över tid.

Men nog hajar man till när man ser siffrorna? Och man förstår ju varför svensk damfotboll på klubbsidan halkar efter när mittenlag i engelska WSL årligen går back på sina satsningar med niosiffriga belopp.

Det stod tidigt klart att ytan bakom Brasiliens högerback Lauren Costa var USA:s bästa anfallsalternativ i OS-finalen. Och det var just i den ytan som det avgjordes. Därifrån kom amerikanskornas guldmål.

Finalen avgjordes i slutet av den 57:e minuten. Efter elva rätt intetsägande minuter klev just Lauren fram och bröt. Sedan slog hon en svag passning in i mitten. Där i mitten hade ju Emma Hayes den här dagen valt att sätta en extra bollvinnare. Bollen hamnade hos just den extra bollvinnaren – PSG:s Korbin Albert.

Hemmaspelaren, finalen avgjordes ju på PSG:s hemmaplan Parc de Princes, gjorde det självklara. Hon satte omgående in en djupledsboll på ytan bakom Lauren. Där fick Mallory Swanson motorväg fram mot målet. Swanson gjorde inget misstag utan rullade lugnt in det mål som skulle bli OS-guld värt.

Men USA kunde ha gjort fler mål. För i de tio första minuterna efter 1–0 tappade Brasilien allt, och USA:s snabba forwards erbjöds chans på chans att komma rättvända i djupled. Under den perioden hade Trinity Rodman och Sophia Smith varsin 100-procentig målchans.

Men från 66:e minuten och fram till att Tess Olofsson blåste av i början av den 103:e så noterade jag bara en enda målchans i matchen. Den hade Brasilien och Adriana. Men hennes nick räddades fint av underskattade Alyssa Naeher.

Den amerikanska målvakten gjorde en väldigt stark turnering. Men jag kan inte förstå varför hon tilläts att lägga sig ner på marken och krama bollen efter att hon plockat enkla inlägg? Den typen av agerande ser man numera från typ alla målvakter som spelar i ledande lag. Personligen tycker jag att det skänker ett löjets skimmer till fotboll som idrott. För om samma målvakt spelar i ett lag som ligger under behöver den nämligen aldrig lägga sig ner på marken när den plockat ett enkelt inlägg.

Det var en parantes. Tillbaka till OS-finalen. Brasilien dominerade ju den första halvleken. Den andra gick lika klart till USA. Amerikanskorna hade nästan total defensiv kontroll.

Brasilien var nära, och därmed väldigt besviket efter slutsignalen. Samtidigt måste man ju säga att laget totalt sett har överpresterat. Det är ju faktiskt bara ett år sedan man gjorde fiasko i VM-slutspelet i Australien. Notera att Pia Sundhages lag då tog fyra poäng, men åkte ut som grupptrea. I år tog Arthur Elias lag bara tre poäng i gruppspelet – men gick vidare som grupptrea.

I slutspelet har Brasilien växlat upp och gjort tre riktigt starka insatser. Det räckte till ett silver med guldkant. Men för Marta blev det alltså en ny finalbesvikelse. Världsstjärnan med svenskt pass byttes in i finalens 61:a minut. Hon ersatte första halvlekens bästa spelare, Ludmila. Tyvärr för Brasilien tappade man spets och kvalitet när Atletico Madridanfallaren lämnade planen.

För ärligt talat gjorde Marta en svag final. Hon hade ett hyfsat inspel. Annars hamnade inte bollarna där de borde. Bland annat slog hon en usel frispark från kanonläge. Ett på alla sätt tråkigt avslut på den högsta landslagsscenen för tidernas bästa spelare.

För Emma Hayes och hennes amerikanska landslag blev det bästa möjliga avslut på en turnering där man vann alla sex matcherna – fyra under ordinarie tid och två efter förlängning. Man släppte inte in ett enda mål i slutspelet på 330 spelminuter. Starkt.

USA var turneringens bästa lag. Och trots att Hayes gick stenhårt på 13 spelare så både orkade man, och klarade sig utan skador. Naeher är nämnd. Backlinjen var stabil genom hela turneringen, med Girma som lysande stjärna. Sedan måste ju anfallstrion Rodman, Smith och Swanson nämnas. De gjorde totalt tio mål. Swansons guldmål innebär att hon gjorde fyra och slutar delad tvåa i skytteligan med Barbra Banda. Vinner gör Marie-Antoinette Katoto på fem fullträffar.

När Tess Olofsson blåste av för halvtid i OS-finalen zoomade bildproducenten in en vilt klappande Tom Cruise. Han klappade knappast för att hans USA gjort en superhalvlek.

För de första 45 minuterna gick ganska klart till Brasilien. Jag hade i och för sig bara 3–1 i 100-procentiga målchanser. Men medan amerikanskorna inte hade mer än den där chansen så gjorde Brasilien även ett klart, men knappt offsidemål. Och så hade man ytterligare fyra–fem fina anfall. En gång kollade VAR om Orlando Prides Adriana skulle få straff efter en duell med Naomi Girma.

På pappret ställde Brasilien upp 3–4–3. Men i praktiken startade man mer i ett 4–4–2 där anfallaren Gabi Portilho utgick från högerkanten. Någon gång föll både Adriana och Gabi Portilho hem på kanten så att det blev 4–5–1. Men oftast försvarade man i 4–4–2. Det gör ju USA också.

Och båda lagen trycker fram sin vänsterkant i anfall och kör speluppbyggnad med trebackslinje. Brasilien hamnar nästan 3–2–5 i vissa lägen, och då är det ju livsviktigt att inte tappa bollen i fel ytor. Det har laget dock undvikit så här långt.

USA har däremot inte lyckats speciellt bra med sitt uppställda anfallsspel. Däremot har man ett enormt övertag i snabbhet mot Brasiliens högerback Lauren. Det var henne Mallory Swanson sprang ifrån när USA hade sin kanonchans.

Dock räddades Swansons skott av målvakten Lorena. I samma situation hade Brasilien tur att inte mittbacken Tarcianes våldsamma, och dåligt tajmade tackling ledde till amerikansk straff.

Men det var alltså Brasilien som var bäst. Hetast av alla var vänsterkantens Ludmila. Hon var fri redan efter 1.50. Men då var avslutet för svagt. I 16:e minuten skickade hon in en bomb bakom Alyssa Naeher. Men då var offsideflaggan uppe.

I ett tidigare inlägg spekulerade jag i om Marta skulle få starta OS-finalen på bänken, med tanke på hur bra Brasilien har spelat utan henne. Och så blir det. Legenden sitter på bänken trots att förbundskapten Arthur Elias gör två ändringar jämfört med de elva spelare som startade mot Spanien i semifinalen.

Ut går Angelina och Priscila, in kommer Adriana och Duda Sampaio. Det skulle kunna innebära följande formation: Lorena – Lauren, Tarciane Lima, Thais Ferreira, Yasmim Ribeiro – Adriana, Vitoria Yaya, Duda Sampaio, Ludmila – Gabi Porthilho, Jheniffer.

Jag läser för övrigt på en del ställen att det är Martas sista landskamp. Jag har läst att hon har sagt att hon gör sitt sista år i landslaget, men inte att hon skall sluta direkt efter OS. Oavsett är det ju hennes sista landskamp på den stora världsscenen.

Emma Hayes har i princip jobbat med samma elva spelare i sin startuppställning under OS-turneringen. Men i finalen är inte Rose Lavelle med i startelvan. Hon ersätts av mer defensiva Korbin Albert.

Det innebär sannolikt att USA kommer att spela så här i försvar: Alyssa Naeher – Emily Fox, Naomi Girma, Tierna Davidson, Crystal Dunn – Trinity Rodman, Sam Coffey, Albert, Mallory Swanson – Lindsey Horan, Sophia Smith. I anfall lär Dunn och Swanson flytta upp varsitt steg på vänsterkanten och Rodman på högerkanten. Samtidigt lär Horan falla ner på mitten vilket kommer att skapa ett slags 3–4–3.

Domare är alltså svenska Tess Olofsson.

Och så påminner jag om att orken kan komma att bli en faktor. Det är 26 grader i skuggan, men vid avspark kommer i princip ingen del av planen att vara i skugga. Så det blir varmt för spelarna. Och som jag skrev i förra inlägget har USA gått mycket hårdare på sin startelva än Brasilien.

Vi får svenskt i OS-finalen för tredje turneringen i följd. 2016 och 2021 har ju vårt lag tagit sig fram till final. I år har vi förstås svenska medborgaren Marta. Men även domarna Tess Olofsson och Almira Spahic får chansen i guldmatchen. Olofsson som huvuddomare, medan Spahic och italienska Francesca Di Monte tar hand om varsin långlinje.

Bronsmatchen mellan Tyskland och Spanien slutade med att alla tyska spelare rusade fram till Ann-Katrin Berger. Det var en fullt rimlig reaktion efter ett slutspel där tyskorna försvarat sig igenom 330 minuter mot Kanada, USA och Spanien – och bara släppt in ett mål.

Berger blev straffhjälte i kvartsfinalen mot Kanada, och hon blev det på nytt i dag. Det var nämligen straffar som avgjorde bronsmatchen. Inte straffläggning, men straffar.

Tyskland fick sin straff mitt i den andra halvleken, när Cata Coll kom helt fel i en utrusning och sprang över Giulia Gwinn. Högerbacken, som i dag spelade yttermittfältare, reste sig och satte själv straffen.

Spanien fick sin straff i 97:e minuten, med bara cirka tio sekunder kvar av utsatt tilläggstid. Alexia Putellas tog hand om den. Eller skall jag skriva att Berger tog hand om den?

Strax efter att Berger räddat blåstes matchen av. Tyskland vann med 1–0 och tog hand om OS-bronset. Och Spanien har förlorat två raka matcher för första gången sedan 2019.

Totalt sett har jag sett för lite av matcherna i OS-turneringen för att kunna göra några djupare analyser av lag och spelare. Det har berott på flera olika saker, som att matcher gått samtidigt, att jag varit sjuk – och kanske framför allt på att det varit ett väldigt kul OS där många andra sporter har lånat uppmärksamheten. Bronsmatchen krockade ju exempelvis med en väldigt sevärd pingismatch mellan mäktiga Kina och lilla Sverige.

Men kort kan man väl ändå säga att ett skadedrabbat Tyskland överpresterat genom att ta bronset. Spelmässigt är man inte tredje bästa laget i turneringen. Men ett starkt försvar och lysande målvaktsspel kan leda långt i ett slutspel. Och Berger har som sagt varit lysande – turneringens bästa målvakt. Jag har även imponerats av Marina Hegering i mittförsvaret. Och offensivt har det mesta handlat om Jule Brand – som väl här har fått sitt riktigt stora internationella genombrott? 21-åringen har hela tiden varit på språng.

Spanien hade behövt en Brand. För när jag sett det spanska laget har de inte varit på språng. Det har varit alldeles för mycket sidleds- och bakåtpass. Och man har inte lyckats få Aitana Bonmati rättvänd i farliga ytor. Utan både Aitana och Alexia har mest haft bollen långt ifrån motståndarmålet.

Sedan skall det ju sägas att Spanien trots det stereotypa, långsamma spelet ändå borde ha tagit medalj i den här turneringen. Men målvakten Cata Coll darrade till i båda medaljmatcherna. Det har inte ens världsettan råd med.

I morgon gör USA och Brasilien upp om guldet. Normalt ser jag amerikanskorna som favoriter till 80–20. USA har vunnit de sju senaste mötena lagen emallen. Men en final är en final, och OS-programmet är ju tajt med sex matcher på 16 dagar för finallagen.

Så det borde vara två extremt slitna lag som möts. Men här har faktiskt Brasilien trumf på hand. Förbundskapten Arthur Elias har gått runt på många fler spelare än USA-coachen Emma Hayes.

De tre utespelare med mest speltid i Brasilien under OS är:

1) Tarciane Lima 404 minuter
2) Yasmim Ribeiro 353
3) Gabi Portilho 305

Kollar man det amerikanska laget har skickliga mittbacken Naomi Girma spelat alla 510 minuter. Och totalt har USA sju utespelare som har mer speltid i OS än Tarciane. Tionde utespelare på USA:s lista är den tidigare Göteborgsbacken Emily Sonnett med 355 minuter. Det är alltså bara en brasiliansk utespelare som har längre speltid än Sonnett i OS.

Normalt är fysiken en klar fördel för USA mot Brasilien. Men i den här finalen är det nog tvärtom. Jag håller trots allt Hayes lag som favorit. Men en mycket knapp sådan. Med tanke på vilket självförtroende brasilianskorna har byggt upp genom 4–2-segern mot Spanien så känns det faktiskt nästan som 50–50.

Finalen har avspark 17.00 och skall sändas på Kanal 5.

Slutligen noterar jag att vi under veckan har fått tråkiga nyheter om korsbandsskador på svenska spelare. Det handlar om supertalangen Inez Amcoff – ett tufft bakslag för Umeå IK i kampen på en damallsvensk plats. Dels på Spanienproffset Freja Olofsson, som fick sämsta möjliga start på sin tid i Madrid CFF.

På hemmaplan fortsätter det att hända saker i damallsvenskans silly season. Nu är det Hammarby som gör som Häcken tidigare och köper loss en nyckelspelare med kort kontraktstid kvar från en seriekonkurrent.

Det är Cathinka Tandberg som köps från Linköping. Norskan borde passa rätt bra längst fram i Bajens laguppställning. Förhoppningsvis hittar Martin Sjögren en lösning så att inte Ellen Wangerheim blir lidande, utan att hon kan få rejält med speltid i höst.

En annan notering är ju att Bajen nu har 13 utländska spelare på kontrakt. En av dem är utlånade Sara Kanutte Fornes. Men tolv är ändå tre fler än vad man får ha i damallsvenska matcher. Däremot kan fler användas i Champions League.

I OS blir det final mellan USA och skrällgänget Brasilien. Inte heller den här gången lyckades alltså världsmästarna följa upp VM-segern med att även ta hem OS. Spanien var rätt svagt i den match som blåstes av alldeles nyss och som slutade 4–2 till Brasilien efter närmare 18 minuters tilläggstid i den andra halvleken.

Kul att Sydamerikas stormakt är tillbaka på högsta nivån igen. Det är ett tag sedan. I och för sig var de ju i semifinal även i hemma-OS 2016. Men då vann Sverige efter straffläggning. Nu har Brasilien gjort som Pia Sundhage:s svenska lag gjorde för åtta år sedan – tagit sig till final efter att ha slutat trea i gruppspelet. I dag pressade och kontrade brasilianskorna sönder Spanien. Och för all del så bjöd ju målvakt Cata Coll på ett par av målen.

Det här innebär att Marta får en värdig avskedsmatch på den olympiska scenen. Frågan är ju bara om hon får starta när hon kommer tillbaka från sin avstängning. Brasilien har ju faktiskt gjort sina två bästa matcher utan legenden.

I den första semifinalen vann USA med 1–0 efter förlängning mot ett skadedrabbat tyskt lag. Redan innan turneringen försvann ju Lena Oberdorf. Nu saknade man två andra nyckelspelare i Alexandra Popp och Lea Schüller. Själv har jag varit däckad i feber under dagen.

Från det jag såg av matchen mitt i feberfrossa, handboll, bordtennis och friidrott gjorde Tyskland ändå en ganska jämn match mot Emma Hayes USA. Apropå den amerikanska förbundskaptenen tycker jag att hon gjorde ett stort misstag mot Australien i förra veckan. Det är ju varmt i Frankrike. Och spelschemat är tätt.

USA var redan klart för kvartsfinal inför den där Australienmatchen. Och i praktiken var även gruppsegern klar. Ändå valde Hayes att i princip spela ordinarie startelva i sista gruppspelsmatchen. Jag fattade det inte då, och jag förstår det fortfarande inte.

Jag tror att det kan finnas ett samband mellan trötta spelare och att det amerikanska anfallsspelet inte längre kännetecknas av samma fart och intensitet som i början av turneringen.

I förlängningen fick dock amerikanskorna bättre bett i djupled. Och segermålet i 95:e minuten var just ett djupledsmål där USA visade den där härliga farten. Mallory Swanson hittade in bakom den tyska backlinjen till Sophia Smith.

USA borde ha gjort något mål till i förlängningen. Men man är i final. Dock är ju känslan ändå att man nu har tvingats till två förlängningar som man kanske inte hade behövt om man sparat spelare. Något som kan bli kostsamt i finalen.

In i den har USA åtta spelare som har en total speltid i turneringen på mer än 430 minuter, vilket ju är rätt mycket.

Den förlängda lördagen. Så skulle man kunna kalla kvartsfinaldagen i OS-fotbollen. Det var upplagt för åtta timmars dramatik. Men i speltid blev det betydligt mycket mer än så.

USA, Spanien, Tyskland och Brasilien säkrade platser i medaljmatcherna. Men det blev väldigt mycket mer dramatik än vad jag, och många med mig, hade trott.

Här i Norge visade det sig vara mycket svårare än tidigare att få se någon damfotboll från OS. TV prioriterade friidrott och simning. Så det enda jag sett är egentligen höjdpunkter, och den långa andra halvleken av Frankrike–Brasilien.

I övrigt har jag hängt med via sociala medier. Det började med den förhållandevis korta matchen USA–Japan. Den var mållös efter 90 minuter. Men i förlängningen skickade Trinity Rodman upp den boll i bortre krysset som tog amerikanskorna vidare.

På sociala medier lät det som att USA ägde matchen. Men klippet med höjdpunkter visar ju lika många japanska målchanser.

Oavsett var det alltså USA som tog sig vidare. Man gjorde det med talangen Jaedyn Shaw i matchtruppen för första gången under OS. Shaw var ju mitt tips som turneringens skyttedrottning. Det visade sig att hon hade dragit på sig en skada under uppladdningen, och talangen ställdes därmed helt utanför 18-mannatruppen under gruppspelet. I dag satt hon på bänken under alla 120 minuter.

Shaw som skyttedrottning var alltså därmed ett riktigt dåligt tips. Min första utmanare var Aitana Bonmati, som gjorde mål i premiären.

Hon gjorde även ett mål i dagens kvartsfinal mot Colombia. Men det får Barcastjärnan inte tillgodoräkna sig i skytteligan. Det kom ju nämligen i straffläggningen. För Colombia var otroligt nära att göra det som ingen trodde – slå ut världsmästarna.

Efter mål av Mayra Ramirez och Leisy Santos hade Colombia 2–0 när det återstod en kvart av ordinarie tid. I 77:e minuten var sedan Ramirez helt fri, och kunde ha gjort 3–0.

Det visade sig vara en kostsam miss. Cirka två minuter senare kunde istället Jennifer Hermoso reducera. Och under tvåsiffrigt antal tilläggsminuter tryckte Irene Paredes in kvitteringen. Förlängningen blev mållös, vilket gjorde att allt avgjordes från straffpunkten.

Där började Cata Coll med att rädda första straffen, slagen av Catalina Usme. Sedan slog även Colombia en straff över, vilket innebar att Bonmati avgjorde till 4–2 redan i näst sista omgången.

Just 4–2 i straffläggning var även de siffror som tog Tyskland till semifinal. Matchen mot Kanada var mållös efter 90+30 minuter, vilket alltså innebar straffar.

Där blev Ann-Katrin Berger stor matchvinnare genom att rädda två straffar, de som slogs av Ashley Lawrence och Adriana Leon. Som grädde på moset var det just Berger som satte dit det tyska segermålet.

Den förlängda lördagens sista match var värdnationen Frankrikes möte med Brasilien. Där blev det ingen förlängning. Men matchen blev ändå väldigt lång. Jag såg alltså den andra halvleken. Innan dess hade Brasiliens målvakt Lorena Leite gjort som Cata Coll och Ann-Katrin Berger, alltså räddat en straff. Dessutom hade fransyskorna haft en boll i underkanten av ribban.

Även efter paus var det fransyskorna som hade bollen och länge även greppet. Men Brasilien fick ett superläge i mitten av halvleken när Corinthiansforwarden Gabi Portilho var helt fri från högerläge. 29-åringen sköt dock utanför bortre stolpen den gången.

Men i 82:a minuten fick Portilho en ny chans. Och tog den – till Marta:s stora glädje. Legenden satt avstängd på läktaren och såg chansen att få sin internationella karriär förlängd.

I 90:e minuten hade Gabi Portilho även ett tredje kanonläge. Den här gången gick skottet i stolpens insida, och ut. Ganska direkt efter visade fjärdedomaren upp en skylt som visade att det var minst 16 minuters tilläggstid.

Jag har länge tyckt att fotbollen bör fundera på att införa effektiv tid, 2×30 minuter. Det skulle garanterat minska allt maskande. Det skulle också göra det lättare för folket på arenorna att hänga med i matchtiden.

För internationellt stoppas ju klockan på 45.00 och 90.00. Under tilläggstiden har oftast varken åskådarna eller spelarna på planen någon aning om hur långt det är kvar av matchen. Det visade sig att tilläggstiden var 18.48 den här gången.

Sedan kunde Brasilien jubla över att de har förlängt sitt OS, och dessutom förlängt Frankrikes osannolika svit på att aldrig ta medalj i ett stort mästerskap. Snacka om att underpresetera över tid.

I mitt ursprungstips hade jag guld till Spanien, silver till Japan och brons till USA. Brasilien trodde jag skulle åka ut redan i gruppspelet. Man kan väl lugnt säga att jag totalt sett inte fått till några fullträffar i mina tips från OS-guiden. Men två av mina medaljörer är ännu kvar.

Och när det gäller skytteligan känner jag ändå att jag kan gömma mig bakom att alla spelarna i toppen faktiskt ingick i mina ”Håll ögonen på”. Alltså Marie-Antionette Katoto, Barbra Banda, Mal Swanson och Leah Schüller.

Slutligen noteras att semifinalerna Spanien–Brasilien och USA–Tyskland är matcher som redan spelats i turneringen. De slutade 2–0 respektive 4–1.

Fem dagar i rad kom Häcken med nyheter om nyförvärv eller kontraktsförlängningar. Efter en torsdag av stiltje i Göteborgsklubben kom igår första spelartappet.

Anna Sandberg har skrivit på för Manchester United. Hon hade 2,5 år kvar på kontraktet med Häcken vilket förstås har drivit upp övergångssumman. Den sägs ligga på 150000 pund, vilket med aktuell växlingskurs är lite drygt två miljoner kronor.

Det innebär väl gissningsvis att Häcken här får in huvuddelen av de pengar de har betalat för de fyra nyförvärv man räknat in under den senaste dryga veckan.

Själv är jag i Oslo på en liten utflykt. Här pågår stora ungdomsturneringen Norway Cup, som drivs av klassiska damhandbolls- och orienteringsklubben Bækkelagets SK. Vad jag vet har inte föreningen haft några framgångar på fotbollsplanen. Men den får garanterat fina inkomster från fotbollen.

I går klättrade jag upp till Ekebergsletta för att kika på när Eskilstuna United spelade semifinal i F16-klassen. Det blev 1–0-förlust i en väldigt laddad match mot norska Sotra SK. Utöver att det var en ojämn plan och en ojämn domare var kanske det som slog mig mest ändå hur mycket 16-åringarna maskade.

Backar vi bandet cirka tio år var damfotbollen känd för att varken innehålla filmningar eller maskning. Nu ser det väldigt annorlunda ut. Alltså så annorlunda att det till och med krupit ner i flickfotbollen. Fifa har en stor utmaning att få bort allt detta fuskande från sporten.

Personligen mår jag dåligt av att se det. Om jag hade varit domare skulle jag ha vevat ohämmat med korten mot maskarna. I Norway cup hade det för övrigt kostat dem extra dyrt eftersom varje gult kort innebar en femminutersutvisning.

Så till OS. Under lördagen spelas kvartsfinalerna, och vi får veta vilka fyra lag som skall göra upp om medaljerna. Här är mina odds på vilka lag som går vidare till tisdagens semifinaler:

21.00: Frankrike–Brasilien 70–30
17.00: Spanien–Colombia 95–5

15.00: USA–Japan 65–35
19.00: Kanada–Tyskland 55–45

Vad jag kan se sänds tre av matcherna på svensk tv. Spanien–Colombia och Kanada–Tyskland går på Eurosport 2, och Frankrike–Brasilien skall visas av Kanal 5. Däremot verkar bara USA–Japan att gå att se streamad på Max.

Tre lag gick rent genom gruppspelet, nämligen USA, Spanien och Kanada. Alla de tre lagen imponerade på olika sätt. USA har gjort nio mål och har spelat ett snabbt och vasst anfallsspel, Spanien har kontrollerat sina matcher och knappt släppt till några målchanser och Kanada har hittat sätt att vinna trots svåra förutsättningar.

De mest svårbedömda lagen är grannarna Frankrike och Tyskland. Båda har blandat högt och lågt. Från stunder av högsta världsklass till riktigt dåliga perioder.

Frankrike såg exempelvis otroligt starkt ut i de första halvlekarna mot både Colombia och Kanada. Men man rasade sedan ihop efter paus i båda matcherna. Tyskland körde över både Australien och Zambia, men blev sedan avklätt av USA under den första halvleken. Där var det inte minst vidöppet bakom Felicitas Rauch i det tyska vänsterförsvaret. Vi får se om Kanada kommer att försöka att överbelasta på den sidan.

Inlägget uppdaterat med höjdpunkter från Frankrike–Nya Zeeland 2–1 och USA–Australien 2–1.

I kväll avslutades gruppspelet i OS-fotbollen. Efter det har Nya Zeeland, Zambia, Nigeria och Australien spelat klart. Det handlar alltså om de fyra lagen från Afrika och Oceanien.

Tråkigt för Tony Gustavsson att inte kunna följa upp VM-succén med The Matildas. För det här blev ju trots allt ett litet fiasko. Vi får se om svensken blir kvar på jobbet, eller om det här var hans sista uppdrag down under. Jag hörde rykten redan inför OS om att Gustavsson redan hade gjort klart med ett nytt jobb efter turneringen. Vi får se om det ligger något i det.

Klart är att OS-turneringen rullar vidare utan Australien. Kvartsfinalerna spelas på lördag, och slutspelsträdet ser ut så här:

21.00: Frankrike–Brasilien
17.00: Spanien–Colombia

15.00: USA–Japan
19.00: Kanada–Tyskland

Framför allt känns ju den undre halvan stenhård. På den övre bör det ju kunna bli Frankrike–Spanien i semifinal.

Efter dagens matcher har Marie-Antoinette Katoto kopplat greppet om skytteligasegern. Hon står nu på fem mål, Det är ett fler än Barbra Banda, som ju har spelat klart. Och två fler än Mallory Swanson och Leah Schüller.

För svensk del var det alltså en dålig dag. Inte nog med att de svenska ledarna i Australien får åka hem. En spelare som inte är utslagen, men som sannolikt har spelat klart på OS-nivå är Marta. Den brasilianska legendaren med svenskt pass drog nämligen på sig ett grovt rött kort i dagens förlustmatch mot Spanien. Och Marta har garanterat en avstängning framför sig.

I övrigt lyckades alltså Kanada gå rent, och därmed ta sig till kvartsfinal trots att de fick sex poängs poängavdrag. Och trots att skiljedomstolen CAS tidigare i dag fastställde poängavdraget.

Även Spanien och USA har gått rent. Och det är också de båda lagen som har imponerat allra mest under gruppspelet. Men nu nollställs allt, vilket ju skapar nya förutsättningar.

Här är fler höjdpunkter från Spanien–Brasilien 2–0 samt från Tyskland–Zambia 4–1:

Neda kommer fler klipp med höjdpunkter från OS-fotbollen. Men jag känner jag att det kan vara läge att bryta av med ett OS-klipp som inte har med damfotboll att göra. Men som ändå är rätt trevligt. Grattis Sarah Sjöström.

Här är även klipp från de båda 2–1-matcherna USA–Australien och Frankrike–Nya Zeeland.

Häcken har verkligen tagit täten i sommarens transferfönster. De fem senaste dagarna har man förlängt med Anna Anvegård samt köpt Tabby Tindell, Alva Selerud, Paulina Nyström och i dag av Emma Östlund. Man undrar ju vad som händer i morgon …

Häcken fortsätter alltså att plocka guldkorn från de damallsvenska konkurrentlagen. Det är sådant som brukar väcka känslor. Samtidigt hade både Tindell och Östlund bara ett halvår vardera kvar på sina kontrakt. Så att de köps loss nu innebär att KDFF och LFC får lite pengar att värvar ersättare för.

I morgon avgörs även gruppspelet i OS-fotbollen. Då får vi veta vilka lag som gör USA och Spanien sällskap i kvartsfinalerna.

Spelschemat ger lagen i grupp C stor nackdel, medan grupp A har bäst förutsättningar. C-gruppens avslutningsmatcher startar nämligen 17.00, medan B avgörs 19.00 och A avslutar 21.00. Lagen i de två sista grupperna kommer att veta vad som krävdes för att bli trea i grupp C, och vet därmed förutsättningarna på ett sätt som inte C-lagen gör.

Inför avspark har faktiskt alla tolv lagen fortfarande chansen att gå vidare. Här är mina odds för onsdagens matcher:

Grupp C, 17.00:
Japan–Nigeria 30–40–30
Brasilien–Spanien 30–30–40

Spanien är alltså klart för kvartsfinal, och det är troligt att man kommer att vila spelare – vilket gör gynna Brasilien. För Japan och Brasilien gäller att de behöver ta en poäng vardera för att säkra avancemang av egen kraft. För Nigeria gäller att man måste vinna för att hoppet skall leva. Vinner man med två måls marginal passerar man Japan, vilket ökar chansen till kvartsfinal.

Grupp B, 19.00:
Zambia–Tyskland 10–20–70
Australien–USA 30–30–40

USA är klart för avancemang, och kan således rulla på spelare. Det bör gynna Australien, som behöver en poäng för att säkra kvartsfinalplatsen av egen kraft. Även Tyskland behöver en poäng för att kunna känna sig säkert på avancemang.

För Zambia gäller att de måste vinna mot Tyskland för att kunna gå vidare. Om de vinner med tre måls marginal är det klart att de passerar Tyskland, vilket ökar chansen till kvartsfinal enormt.

Grupp A, 21.00:
Nya Zeeland–Frankrike 5–15–80
Colombia–Kanada 20–30–50

Frankrike och Colombia går vidare på kryss. För Nya Zeeland och Kanada krävs seger för att gå vidare. Och som sagt, när de här matcherna startar vet lagen vad som krävs för att gå vidare som trea.

Klart är att det nyzeeländska laget passerar Frankrike vid tvåmålsseger. Och att det räcker med seger för Kanada. Trots att laget fått poängavdrag kommer man att bli antingen etta eller tvåa vid seger mot Colombia.

Inlägget uppdaterat med fler klipp med höjdpunkter.

Oj, vilken damfotbollsdag det här blev. På sex matcher fick vi uppleva tre sena, och högst spektakulära vändningar. Först ut var Japan.

Nu har damallsvenskans bästa spelare under våren, japanska Momoko Tanikawa, även presenterat sig på den internationella scenen. Rosengårds 19-åringa stjärnskott byttes in i 80:e minuten mot Brasilien. Då var det 1–0-underläge. På övertid lobbsköt hon in det japanska segermålet till 2–1.

Strax innan, även det på övertid, så hade Saki Kumagai kvitterat på en VAR-straff som jag först var väldigt tveksam till. Den brasilianska backen kastade sig för en glidtackling. Sedan tog bollen på den arm som hon tog emot sig med i landningen.

Reglerna är tydliga med att man skall få ta emot sig med armen, utan att dömas för hands om bollen träffar aktuell arm. Därför var jag först tveksam. Men när jag kollar bilderna igen så kanske ändå att backen medvetet flyttar armen så att bollen träffar. Och då är ju straffen korrekt dömd. Situationen finns för övrigt i början av klippet ovan.

Vändningen var förstås otroligt viktig för Japan, som nu har goda möjligheter att ta sig vidare. I sista omgången möter man ett poänglöst, men långt ifrån ofarligt Nigeria.

I kväll har annars Spanien och USA säkrat sina platser i slutspelet. USA imponerade verkligen stort i 4–1-segern mot Tyskland, i varje fall under den första halvleken. Då var det lite av det gamla USA man såg.

Emma Hayes lag försvarade i 4–4–2, men hade trebackslinje i uppställd anfallsuppbyggnad. Då klev först Crystal Dunn fram på vänsterkanten, vilket gjorde att man hade kvar Emily Fox, Naomi Girma och Tierna Davidson i trean. I det läget såg det ofta ut som 3–2–5. Men där tyckte jag kanske inte att man hittade speciellt bra lösningar.

Däremot hände det saker när Lindsey Horan flera gånger föll ner som högerback och tryckte upp Fox på mittfältet. Då blev det ett 3–4–3, och där hittade USA flera gånger jättefina kombinationer på sin högerkant. Med hjälp av Rose Lavelle väggade sig Trinity Rodman flera gånger in på ytan bakom tyska vänsterbacken Felicitas Rauch. Därifrån kom bland annat det fina 1–0-målet.

Giulia Gwinns kvittering till 1–1 kom oväntat, väldigt ologiskt sett till matchbilden. Men USA återtog snart ledningen. Och 3–1 i paus var ett fullt rimligt resultat. Efter paus flyttade jag mitt fokus till matchen Frankrike–Kanada. Men det verkade som att Tyskland var betydligt bättre med i matchen efter paus. Lea Schüller var otroligt nära att reducera i början av halvleken. Men det blev inte några fler tyska mål. Istället gjorde inhopparen Lynn Williams 4–1 för USA på slutet.

Sophia Smith satte första och sista målen i den första halvleken. Det mellersta gjorde Mallory Swanson som därmed har gjort tre totalt i turneringen – och delar ledningen i skytteligan med Marie-Antoinette Katoto och Barbra Banda.

Banda gjorde tre mål i dagens totalt galna match mot Tony Gustavssons och Jens Fjellströms Australien. Zambia ledde den matchen med 5–2 efter 56 minuter. Då bytte Gustavsson in Michelle Heyman.

Just Heyman och Steph Catley hade huvudrollerna när The Matildas stod för en spektakulär vändning. De hade också hjälp av slapphänt försvarsspel från Zambia. Men det var Australien och Heyman som fick sista ordet. I slutminuten rullade hon in segermålet till 6–5.

Tydligen hade Frankrike varit bra under den första halvleken mot Kanada. Man ledde så långt med 1–0. Men efter paus var hemmalaget blekt. Fransyskorna fick dessutom byta ut målvakten Pauline Peyraud-Magnin och mittbacksstjärnan Wendie Renard med skador.

För Kanada var seger ett absolut måste för att kunna gå till kvartsfinal. Man kvitterade tidigt i den andra halvleken. Och den tidigare Kristianstadsanfallaren Évelyne Viens fick sedan ett par kanonlägen att avgöra på den enormt långa övertiden. Men avsluten var inte lika bra som chanserna.

Men i 112:e minuten kom Kanadas segermål. Det var på många sätt en gåva från det franska laget. Vid 1–1 var fransyskorna klara för slutspel. Ändå spelade man inte på resultatet. Man gick fram med massor av spelare, och struntade i att jobba hem när Kanada ställde om.

När Kanada gjorde segermålet låg bara Frankrike bara kvar med tre spelare, vilket på alla sätt var huvudlöst. Kanadensiskorna fick komma fyra mot tre, och Vanessa Gilles kunde trycka in en retur efter skott från Jordyn Huitema.

Därmed är Kanada nu uppe på noll poäng. Om man vinner mot Colombia i sista omgången så går de regerande mästarinnorna vidare till kvartsfinal, antingen som etta eller tvåa i gruppen. Otroligt starkt gjort av ett pressat Kanada.

Frankrike däremot måste analysera sina andrahalvlekar. Både mot Colombia och Kanada har man förlorat med 2–0 efter paus. Och spelmässigt har det sett otroligt dåligt ut.

Nämnda Colombia, utan avstängda anfallsstjärnan Mayra Ramirez, vann med 2–0 mot Nya Zeeland. Därmed har Colombia ett rätt hyfsat läge att gå vidare.

Slutligen så vann Spanien med 1–0 mot Nigeria. Målet kom först i 86:e minuten när Alexia Putellas drog in en frispark i bortre stolpen. Spanien imponerade inte speciellt mycket i matchen, men vann. Nigeria stod upp bra, och var på väg mot en viktig poäng när målet kom.

Medan jag skrev förra inlägget kom domen mot Kanada för drönarskandalen. Och straffet var stenhårt. Förutom att förbundskapten Bev Priestman och ytterligare två ledare stängs av under ett år åker Kanada på ett poängavdrag med sex poäng i OS-turneringen. Det innebär troligen att man bara kan gå vidare på tre segrar.

Att ansvariga ledare skulle straffas kändes självklart. Men jag trodde inte att laget skulle drabbas så hårt. Ett poängavdrag på sex poäng i ett gruppspel där man som mest kan ta nio är på alla sätt stenhårt. Pressen på mästarlaget Kanada inför morgondagens tuffa prestigemöte med Frankrike är därmed otroligt stor.

Alldeles nyss tog Spanien guld i F19-EM efter finalseger med 2–1 mot Nederländerna. Jag såg delar av matchen.

I början tänkte jag att det skulle bli överkörning. Spanien tog nämligen ledningen nästan direkt. Sedan missade jag en stund på grund av mat – och judo med Tara Babulfath. När jag återigen kunde fokusera på F19-finalen kvitterade Nederländerna till 1–1.

Och såväl de sista 30 ordinarie minuterna som de 30 förlängningsminuterna var de orange de bättre laget. De pressade Spanien så att spanjorskorna aldrig kunde få till det fina innehav som man är van vid att se.

Men Spanien vann alltså. Man stack upp i den 118:e minuten. Och med hjälp av lite flyt med en lätt konstig bollstuds så kunde inhopparen Intza Eguiguren Beraza från Real Sociedad trycka in segermålet. Otroligt tufft för ett väldigt bra nederländskt lag. Men Spanien har nu skapat en härlig vinnarkultur på alla nivåer inom dam- och flickfotbollen.

På hemmaplan händer det en hel del på transferfronten. Det mest anmärkningsvärda den här veckan är ju att Häcken nu i helgen har förstärkt offensiven med Tabby Tindell och Paulina Nyström. Ni hänger som vanligt bäst med i damallsvenskans silly season på den här länken. Noterbart hittills i sommar är att antalet svenska utlandsproffs hittills har sjunkit rätt rejält.

Med Nyström har nu sex tidigare utlandsproffs flyttat hem och Stephanie Öhrström har lagt av. Vad jag kan se är det bara Jennie Egeriis som gått andra vägen, alltså från damallsvenskan till en utländsk högstaliga. Men det finns väl en risk att en eller annan Häckenspelare kommer att sticka utomlands under det här fönstret.

I morgon är det dags för andra gruppspelsomgången i OS-fotbollen. Precis som i torsdags är det två matcher vardera 17.00, 19.00 och 21.00. Jag upptäckte till min frustration att mitt abonnemang på Discovery – eller heter det Max? – inte täckte alla matcher. Fattar jag rätt kan jag se tre eller fyra matcher i morgon.

Klart är att det väntar tidiga gruppfinaler i grupperna A och B, medan de båda trepoängarna i grupp C spelar i varsina matcher. Här är mina tips för andra gruppomgången:

17.00, grupp A: Nya Zeeland–Colombia 20–30–50
17.00, grupp C: Brasilien–Japan 30–40–30

19.00, grupp B: Australien–Zambia 50–30–20
19.00, grupp C: Spanien–Nigeria 60–30–10

21.00, grupp A: Frankrike–Kanada 40–30–30
21.00, grupp B: USA–Tyskland 30–30–40