I Tyskland fick Magdalena Eriksson, Linda Sembrant och Julia Zigiotti-Olme tidigare i veckan fira cupseger – och FC Bayern Münchens allra första dubbel på damsidan. Faktum är att Bayern bara hade en cuptitel inför torsdagens final mot Werder Bremen. Där vann man med 4–2 sedan Lea Schüller gjort tre mål.

Magdalena Eriksson var enda svensk i startelvan. Hon byttes ut i 86:minuten. Zigiotti Olme var enda svensk i slutelvan. Hon kom in 77:e.

I Sverige kommer Hammarby eller IFK Norrköping att få fira cuptitel. Här höll jag på att skriva på nationaldagen. Men matchen har ju flyttats till onsdagen den 21 maj, något som antagligen leder till att det blir färre Norrköpingssupportrar på plats.

Norrköping vann ju sin semifinal med 2–1 mot Häcken. Kolla gärna in 1–0-målet, som kom på ett väldigt fint anfall:

Och Bajen gjorde hela 5–0 på Rosengård:

I dag har damallsvenskan rullat vidare. Kanske att det var i dag som säsongen vände för Kristianstads DFF. Fast det började illa. Mitt lag hade match, så jag var inte hemma förrän 16.00. Då hade KDFF redan klarat av 40 minuter i numerärt underläge i Växjö.

Trots att Emma Petrovic såg rött redan i femte minuten lyckades skåningarna vinna med 3–2. Det får man säga är en bragd. Segermålet kom i 82:a minuten sedan Sofia Reidy gått igenom själv, och Beata Olsson slagit in returen. Efter en svag säsongsinledning måste det här vara en grym självförtroendeboost för Kristianstad.

I dagens två andra matcher blev det kryss. Linköping verkar gilla att möta Malmö FF. Östgötarna vann i svenska cupen, och i dag blev det 1–1. Det innebär att LFC byter plats med Växjö i botten. Nu är det Växjö på nedflyttning och Linköping på kvalplats.

I övrigt blev det 0–0 mellan Vittsjö och AIK, något som jag knappast gråter över eftersom jag har Savannah Madden i mål i mitt Fantasylag. Från det lilla jag såg av den andra halvleken var det fler hörnor än målchanser, och Vittsjö var närmare ett mål än Gnaget.

I helgen blev Chelsea överkört i Champions League, medan Arsenal tog sig till final via en oväntad vändning borta mot Lyon.

I går var lagen tillbaka i ligan, och det blev väldigt omvända resultat. Arsenal, med Stina Blackstenius i startelvan, åkte på en riktig stjärnsmäll borta mot Aston Villa. Birminghamklubben vann med hela 5–2, vilket innebar att Arsenals tidigare minimala chans till ligaguldet numera är helt borta.

Blackstenius spelade hela matchen och gjorde Arsenals första mål. Men det var klen tröst eftersom Aston Villa då redan hade gjort fyra.

Arsenals förlust innebar att Chelsea kunde fina sitt sjätte raka ligaguld efter 1–0-segern mot Manchester United. Stort grattis till Chelsea, och Nathalie Björn, Johanna Rytting Kaneryd och Zecira Musovic. Den sistnämnda har ju dock inte spelat en enda sekund i ligan, och riskerar väl att inte få någon medalj.

Mot United fanns ingen svensk i Chelseas startelva, men Rytting Kaneryd byttes in i 27:e minuten.

På svensk mark har veckans damfotbollsnyhet väl varit att Hammarby inte kommer att släppa sina A-truppsspelare till F19-EM. Jag har sett att andra lag har disktuterat att flytta matcher för att deras spelare skall kunna vara med. Men Hammarby anser inte heller att det går att flytta matcher. Tråkigt för spelare som Smilla Holmberg och Bella Andersson som går miste om chansen att få spela ett stort mästerskap.

Och tråkigt för svensk damfotboll att troligen få skicka ett B-betonat lag när vi äntligen har kvalat in till ett JEM-slutspel.

I dag är det semifinaler i svenska cupen. Både Norrköping–Häcken och Hammarby–Rosengård (avspark 16.00) sänds av Aftonbladet. Matchen i Norrköping har kommit drygt halvvägs, och Peking leder fullt rättvist med 1–0.

Jag har sett delar av den första halvleken, och utifrån det kan jag inte fatta hur Häcken vann lagens inbördes möte i damallsvenskan med 4–0 för några dagar sedan. För i den första halvleken har Norrköping varit det klart bättre laget. Man har pressat sönder Häckens spel.

Och dessutom har hemmalaget gjort ett riktigt fint mål, som avslutades med att Svea Rehnberg styrde in bollen med klacken.

Häcken har varit blekt. Men göteborgarna skulle definitivt ha haft en straff i slutet av den första halvlekens ordinarie tid. För det var helt klart en bestraffningsbar hands när Samantha Angel (tidigare Cary) täckte ett inlägg med en hand som var uppe i huvudhöjd.

Eftermiddagens stora nyhet är att Hammarbys sportchef Johan Lager lämnar klubben på dagen. Det känns inte som någon högoddsare att han inom ett dygn kommer att presenteras av någon europeisk storklubb.

Lager har varit i Bajen i 15 år. Sedan 2018 har han fungerat som sportchef för damlaget, en position man måste säga att han skött bra. Så bra att han alltså sannolikt fått ögonen på sig från andra håll.

Damallsvenskan har fungerat som plantskola för större klubbar först för spelare, sedan för tränare och numera även för sportchefer.

I väntan på att en ny sportchef anställs kommer Hammarbys tekniske chef Adrian von Heijne ha sportchefsansvaret för damlaget ihop med Markus Nilsson, som är vice vd. Nilsson har stor erfarenhet av damfotboll från arbete i såväl Vittsjö, Kristianstad som EfD.

Jag har jobbat och inte hunnit titta något alls på söndagens damfotboll. Men jag noterade med viss förvåning att det blir Arsenal som Barcelona får möta i årets Champions Leaguefinal.

Precis som i kvartsfinalen mot Real Madrid stod Londonklubben för en anmärkningsvärd vändning i andra matchen. Det som var extra imponerande den här gången var att man gjorde det på bortaplan mot ett väldigt starkt Lyon.

Men faktum är att Arsenal kanske borde flytta sin hemmaplan till Groupama Stadium utanför Lyon. För båda de gånger man varit där de senaste tio åren har man stått för fullständigt otroliga prestationer. I oktober 2022 vann Arsenal med 5–1 mot Lyon. Och under söndagen alltså med 4–1. Totalt 9–2 på två matcher. Det är ett bortafacit mot Lyon som inget annat lag i världen ens är nära under de senaste tio åren.

I dag hade man flyt med att Lyon gjorde självmål på en hörna tidigt i matchen. Sedan gjorde Mariona Caldentey ett riktigt drömmål till 2–0.

För Lyon blev den här matchen däremot en riktig mardröm i den andra halvleken. Man gjorde alltså självmål till 0–1. Direkt i den andra halvleken satte Alessia Russo 0–3. Vid det målet stod Lyon för ett häpnadsväckande svag försvarsspel. Man har tre eller fyra chanser att avstyra anfallet, utan att lyckas. Och vid 0–4 ramlade Vanessa Gilles i eget straffområde så att Caitlin Foord blev helt fri.

Stina Blackstenius var enda svensk på planen. Hon byttes in i 72:a minuten.

Även söndagens andra semifinal slutade 1–4. Det innebar att Barcelona totalt vann med 8–2 mot Chelsea. Där spelade Fridolina Rolfö hela matchen för Barca och Johanna Rytting Kaneryd de första 73 minuterna för Chelsea. Utifrån klippet med höjdpunkter ser det ut som Barca närmast hade lekstuga i London i dag. Man gjorde tre fina mål redan i den första halvleken. Och Chelsea verkar knappt ha haft några anfall.

I England hade svensklaget London City Lionesses under söndagen chansen att säkra en plats i höstens WSL. Eftersom Birmingham kryssade (1–1) i sin match mot Newcastle hade en seger mot Durham gjort att Lionesses haft en fyra poäng stor serieledning inför nästa veckas slutomgång. Men även Londonlaget spelade 1–1. Därmed skiljer det bara två poäng mellan topplagen inför sista omgången.

Och i den omgången möts de båda i Birmingham. Det blir alltså en ren seriefinal i sista omgången. En seriefinal som Birmingham måste vinna. Vid kryss är det förstås Lionesses som tar WSL-platsen.

Under fredagskvällen spelade det två matcher i elitettan. När jag satt och kollade in höjdpunkterna såg jag att de de båda matcherna hade gemensamt att det blev frispark inne i straffområdet i båda.

Men utförandet var väldigt annorlunda. Även om Kif Örebro slog bort själva frisparken hade man en lysande variant – se den 1.39 in i det här klippet, och det blev mål i andraläget. Häcken – 30 sekunder in i det här klippet – däremot körde en vanlig ”peta–skjut” där motståndarna som alltid tillåts tjuvstarta sin rusning.

Örebros variant var kanske den bästa jag sett på en indirekt frispark i offensivt straffområde. Upplägget fick motståndarnas ”rusare” att tvingas backa och bli lite mer passiva än normalt. Dock känns det som att den som tar den roll som Julia Walentowicz hade får vara lite försiktig. Där kan man lätt åka på en frispark mot sig.

I dag har det varit fem matcher i damallsvenskan. Vinnarna hette AIK, Häcken och Linköping. Den stora förloraren heter Alingsås. Nykomlingarna hade straff för kvittering i slutminuterna av ångestmötet mot LFC. Den slog Moa Öhman stolpe och ut. Och kanske var det redan där som tåget gick för Alingsås?

Noterbart i övrigt är att Kristianstads DFF nu ligger på nedflyttningsplats. Låt vara att man haft ett tufft spelschema, och att man har en match tillgodo på alla andra bottenlag. Men det känns ändå konstigt att se KDFF på plats 13.

Under söndagen spelas de två sista matcherna i damallsvenskans femte omgång. Vi kan också se fram emot att båda semifinalerna i Champions League skall avgöras. Vi får se om det kan bli någon skräll. Det ganska givna utgångstipset är ju förstås att de båda engelska lagen kommer att åka ut.

Klockan 15.00 sänder SVT Chelsea–Barcelona. Där leder ju Barca med 4–1 efter första matchen. Tre timmar senare, alltså 18.00 spelar Lyon–Arsenal. Den matchen visas av DAZN.

Jag var på SM-semifinal i herrbasket när jag tipsades om att Rosengård hade sluppit straff emot sig på övertid – trots en anmärkningsvärd handssituation.

Jag kollade omgående, och blev spontant otroligt överraskad över hur det inte kan bli straff för Kristianstad. Speciellt som det är fyra närvarande domare. Någon av dem borde ju ha sett att Anni Hartikainen faktiskt en kort stund håller bollen med båda händerna.

Visst ser det reflexmässigt och lätt omedvetet ut på reprisen. Men såvitt jag vet skall väl det kvitta? Den typen av hands måste väl vara bestraffningsbar?

Man ser för övrigt att domare Maral Mirzai visar protesterande KDFF-spelare att Hartikainen skulle ha haft armarna längs med kroppen. Det talar för att huvuddomaren faktiskt inte sett situationen. För jag tror inte att hon står fast vid den beskrivningen efter att ha sett reprisen.

Situationen inträffade för övrigt i matchens allra sista sekunder. Rosengård vann med 2–1.

Nyss gick slutsignalen i Barcelona, där hemmalaget vann med klara 4–1 mot Chelsea i första semifinalen i Champions League. Och kostade man ändå på sig att missa en straff.

Jag såg den andra halvleken. Den var inledningsvis rätt tråkig och händelsefattig. Men matchen tog fart efter att Barca bytte in Claudia Pina i 66:e minuten. Hon gjorde två mål och blev tungan på vågen för mästarlaget. Och hennes 4–1-mål är på alla sätt fotbollsgodis på allra högsta nivå.

Barca har skickat ut Chelsea ur turneringen tre av de fyra senaste åren, bland annat de två senaste. Båda gångerna har det slutat med spansk uddamålsseger efter två matcher. I år har många trott att det skall vara Londonklubbens tur. Men nu är uppförsbacken enorm inför hemmamötet om en vecka. Det skall väldigt mycket till om Chelsea tar den där efterlängtade UWCL-titeln.

Hos Chelsea startade Nathalie Björn och Johanna Rytting Kaneryd dagens match. Björna hade ingen bra dag. Den började med att hon drog på sig en straff för hands och slutade med ett oroväckande byte till följd av skadekänning i 81:a minuten. Vi får verkligen hoppas att det inte var något allvarligt.

Hos Barca har inte Fridolina Rolfö ingått i den ordinarie startelvan den senaste tiden. I dag fick hon nöja sig med ett åtta minuter kort inhopp. Fast det var ett bra inhopp. Hon hann vara inblandad i mycket på kort tid.

I övrigt i dag har det varit damallsvenskt östgötaderby. Även där såg jag den andra halvleken. Det slutade 1–1 mellan Linköping och Norrköping. Kortfattat tyckte jag att LFC var det bättre laget i spelet ute på planen, men att Peking kändes tyngre och hetare i båda straffområden. Och som bekant är det i straffområdena som fotbollsmatcher oftast avgörs.

Jada Conijnenberg nickade in Norrköpings ledningsmål i den 75:e minuten. I det skedet trodde jag kanske att ett krisstämplat Linköping skulle vika ner sig. Men istället kunde Michelle De Jongh kvittera fyra minuter senare. Även om LFC fortsatt ligger på nedflyttningsplats kan det visa sig att det här var ett otroligt viktigt mål.

För det lär innebära att Linköping åker till ångestmatchen i Alingsås nästa helg med lite självförtroende. Samtidigt lär gräsmatch på Mjörnvallen bli något helt annat än dagens konstgräsderby.

För Norrköping väntar nu två raka hemmamatcher mot Häcken, en i serien och en cupsemifinal. Känslan är att Peking tappat rätt många procent i spelstyrka med Fanny Anderssons knäskada. Samtidigt har ju Häcken hackat de senaste veckorna, så kanske att Norrköping ändå har skrällchans.

Apropå Häcken var jag på deras träningsanläggning vid lunchtid i dag och såg elitettanmatchen mot ett favorittippat Umeå IK. Den matchen blev 1–1 sedan Häcken varit det bättre klart laget i 60 minuter. Sedan kom UIK, och på slutet var det västerbottningarna som var närmast att ta en trepoängare.

Den spelare som imponerade klart mest på mig i matchen var Häckens Nathalie Staaf. 18-åringen (född 2007) är en otroligt boll- och passningsskicklig innermittfältare. Det känns inte som att hon kommer att spela i elitettan så jättelång tid till.

Glad påsk till er alla. Personligen har jag hittills under påsken hunnit vara på plats i en match vardera i våra tre högsta divisioner. I dag var jag egentligen uppbokad under eftermiddagen. Men det blev ändrade planer, vilket gjorde att jag stack till Bravida Arena på en spontanutflykt.

Det innebar att jag inte kunde se den första semifinalen i Champions League. Där vann Lyon med 2–1 mot Arsenal i London. Den franska damfotbollsgiganten har således ett utmärkt utgångsläge inför returen på hemmaplan nästa söndag.

Totalt har vi fem svenska spelare i de båda lagen. Av dem var det bara Stina Blackstenius som fick speltid. Hon byttes in med 28 minuter kvar att spela. Det är ganska ofta så vår landslagsanfallares vardag ser ut. Totalt i liga, Champions League och inhemska cuper har hon spelat 1330 minuter på 24 matcher för Arsenal den här säsongen. Tio gånger har hon startat, och hon har ett snitt på strax under 55 och en halv minut per match.

Lina Hurtig är ju skadad och fick se matchen från läktaren. Trion Amanda Ilestedt, Rosa Kafaji och Elma Junttila Nelhage satt på bänken i sina lag utan att få speltid. Jobbigast situation har de båda 03:orna från Häcken, Kafaji och Nelhage. Kafaji har bara spelat 404 minuter den här säsongen, och för Nelhage har det blivit två inhopp på totalt 41 minuter sedan hon anslöt till Lyon vid årsskiftet. Det är inget vidare för två spelare som skulle ha kunnat vara med och konkurrerat om EM-platser om de varit i andra klubbmiljöer.

Den andra semifinalen är ju Barcelona–Chelsea, och där spelas den första matchen i morgon, söndag klockan 18.00. Matchen sänds på SVT Play, och på DAZN.

I dag har jag alltså varit i Göteborg och sett Häcken vinna med 3–1 hemma mot Växjö. Kortfattat kan man säga att jag imponerades av Häckens djupledsspel medan jag skakade lätt på huvudet åt deras försvarsspel.

Klart är att tränare Mak Lind har byggt ett lag med massor av offensiva spelare. Och offensiven är bra. Problemet är att defensiven stundtals är direkt svag. I dag släppte man i och för sig ”bara” in ett mål. Men totalt har man sju baklängesmål på fyra matcher – det är många. Faktiskt lika många som AIK på negativ kvalplats.

När jag var på Bravida och såg Häckens premiär mot Malmö FF tyckte jag att Hisingslagets höga press var bra, medan försvarsspelet på egen planhalva var uselt. Med mig hem från den matchen hade jag en fråga om vem i Häcken som skall vinna boll på mittfältet?

Den frågan har jag fortfarande inget svar på. Och i dag var jag inte heller speciellt imponerad av Häckens höga press. Man började i och för sig försvarsspelet högt. Men man lyckades varken styra Växjös uppspel dit man ville, eller pressa gästerna. Det såg mest ut som att Häckenspelarna lunkade runt högt upp i planen.

Här måste jag säga att jag imponerades av Växjö. Man har ett väldigt passningsskickligt lag. Kanske att det var smålänningarnas skicklighet som gjorde att jag upplevde Häckens presspel som lamt.

Jag har tidigare berömt Elin Nilsson och Miho Kamogawa på Växjös mittfält. I dag fick jag även upp ögonen för en tredje bollskicklig innermittfältare, kanadensiska Chloe Minas. Jag har ju tidigare noterat att hon har en underhållande Youtubekanal, där hon vänder och vrider på livet som fotbollsproffs i damallsvenskan. Nu fick jag även se att hon är en utmärkt bollspelare.

Faktum är att Häcken var lite i gungning vid ställningen 2–1. Men då gjorde tränare Lind ett dubbelbyte. Och jag tror att det var med sin allra första bollkontakt som Carly Wickenheiser slog en lysande djupledspassning till Alice Bergström, som i sin tur serverade Felicia Schröder tomt mål till 3–1.

Alla Häckens tre fullträffar var just djupledsmål. Vid det första var det Matilda Nildén som frispelade Schröder. Det andra gjorde Monica Jusu Bah på en makalös långpassning från Johanna Fossdalsa och det tredje gjorde alltså Schröder efter att Wickenheiser spelat loss Bergström i djupled.

Häcken vann förstås rättvist. Men jag kände inte att det var ett guldlag jag såg. Framför allt känns mittförsvaret för svagt. Jag har inte alls imponerats av det jag sett från Emma Östlund och Emilie Byrnak. Tvärtom tror jag att Häcken kollar marknaden för mittbackar för att kunna slå till så fort fönstret öppnar igen.

Tillbaka till Häckens presspel. Jag tyckte inte att Felicia Schröder kändes speciellt vass på området. Det lär ligga henne i fatet i kampen om en plats i sommarens EM-trupp. Presspelet är ju en bärande del för Peter Gerhardssons landslag. Jag läste i en TT-artikel om Ellen Wangerheim att om Stina Blackstenius varit frisk har Arsenalforwarden startat som nia i alla tävlingslandskamper sedan den 24 juli 2021. Hon har knappast vräkt in mål under den perioden, men hon löser den uppgift i presspelet som förbundskaptenen vill ha utförd.

Utöver Häckens 3–1-seger hade vi även två 4–1-matcher i dag. Det var Malmö FF och Hammarby som vann mot AIK respektive BP.

Påskafton känns inte som någon klockren speldag. Jag gissade att vi var kring 400 på plats på Bravida. Men den officiella publiksiffran sa 621. De båda matcherna i Stockholm lockade tillsammans 1003 personer. Knappast någon succé.

Jag satt för övrigt på vanlig publikplats idag. Det såg för övrigt väldigt tomt ut på pressläktaren. Igår jobbade jag däremot på Elfsborgs historiska hemmapremiär i elitettan. Ni vet den där serien som har förtvivlat svårt att både locka publik och få medieutrymme, serien som formligen skriker om större uppmärksamhet.

Gissa om jag blev förvånad efter matchen, när jag stoppades av en vakt för att man infört nya regler för journalister på Borås Arena. För första gången någonsin på en seriematch blev vi två närvarande reportrar hänvisade till ett utrymme vi fick dela med föräldrar till bollflickorna, och där vi bara kunde komma åt ena lagets spelare.

Jag vet inte vem som kommit på den här smarta idén. Spontant blev jag mer förvånad än arg. Det kändes helt absurt. Klart är att idén varken kom från Elfsborgs säkerhets- eller arrangemangsfolk, för de försökte övertala vakterna om att vi skulle kunna jobba på samma sätt som vi gör på herrallsvenska matcher. Men vakterna hänvisade till någon förbundsperson som jag aldrig fattade vem det var.

Oavsett är det lätt att killgissa att det handlade om någon inkompetent tomte som hade läst i en lite för tjock pärm med instruktioner som man kopierat från typ Premier League. En manual där ordet smidighet inte existerar.

Till nästa gång jag bevakar en match i elitettan hoppas jag att byråkraterna på förbundet förstår att man snarare behöver ta hand om de få journalister som vill bevaka matcherna – inte hitta på idiotiska regler som försvårar vårt arbete.

Fotbollsmässigt såg Elfsborg väldigt bra ut i den första halvleken, där man helt kontrollerade ett favorittippat IK Uppsala. Fortfarande efter 70 minuter kändes det som att det skulle bli hemmaseger, för gästerna hade otroligt svårt att omsätta sitt bollinnehav i målchanser.

Men en fin forcering på slutet gjorde att Uppsala fick med sig 2–2 hem i bussen. Efter matchen bytte jag några ord med Uppsalatränaren Julius Brekkan. Han lyfte Elfsborg som en tänkbar utmanare till de fem tippade topplagen. När det gäller hans eget lag konstaterade han att man kom fyra i fjol, och att stommen är kvar. Det är således rimligt för laget att ta sikte på de tre topplaceringarna.

Just nu ligger Uppsala trea bakom Trelleborg och skrällaget Jitex. Umeå slår sig in topp tre vid seger mot Häcken på Hisingen under påskdagen. Men hittills har de fem tippade topplagen motsvarat förväntningarna. Elfsborg är så här långt enda ”utomstående” lag som tagit poäng mot någon av de fem seriefavoriterna.

Noterbart i övrigt är att alla mina tippade nedflyttningslag är obesegrade efter två omgångar. Jitex har full poäng, Team TG har noterat en seger och ett kryss medan Mallbacken har startat med två oavgjorda matcher. Kul.

Hammarby vann i dag med klara 4–0 mot FC Rosengård. Efter Häckens fiaskostart är det som väntat Bajen som är laget att slå den här våren.

Personligen kunde jag bara se den andra halvleken. Och den var ju rätt meningslös eftersom matchen redan var avgjord. Därför vet jag inte om jag kan dra någon som helst slutsats från det jag såg – vilket var 45 minuter där Rosengård var minst lika bra som serieledarna.

Fast totalt sett är 4–0 jobbiga siffror för det svenska mästarlaget. Samtidigt som det är en väckarklocka. För det är ju en indikation på vad som kommer att krävas för att FCR skall ha någon chans att kvala in till det nya ligaspelet i Champions League till hösten.

I Viaplays sändning hörde jag för övrigt kommentatorn prata om att Bajen vunnit med fyra mål hemma mot Rosengård tidigare – under guldhösten 2023. Det stämmer ju. Fast det var ju tyvärr ett slags läggmatch. Det var ju då som Malmöklubben spelade med B-laget eftersom man ville vilasin startelva inför Champions Leaguekvalet. I dag vilade inte Rosengård på något. Ändå var man under med fyra mål redan i paus.

Kollar man in den damallsvenska tabellen är det på alla sätt guldläge för Bajen redan efter tre omgångar. Avståndet ner till utmanaren Häcken är klara sex poäng. Och ingen av de båda tänkbara jokrarna Rosengård eller Kristianstad ser ut att vara tillräcklig bra för att kunna utmana. Rosengård och Kristianstad möts för övrigt i en sexpoängsmatch på Malmö IP under annandagen.

Om vi skall prata positiva överraskningar är det BP som först dyker upp i mitt huvud. Man har inlett serien med matcher mot tre tippade bottenlag, och fått med sig sex poäng och målskillnaden 8–3. Sånt skapar andrum i laget.

Norrköping och Djurgården är två andra lag som fått positiva starter. Båda står på sju poäng och är således obesegrade. Ett fjärde skrällag är Malmö FF. Det är förstås väldigt imponerande att nykomlingen tagit sex poäng mot Häcken och Kristianstad.

Kollar vi minusvarianter är just Häcken och KDFF redan nämnda. Men jag måste även dra med de båda lagen på nedflyttningsplats. Jag kände mig rätt säker på att Alingsås skulle klara sig bättre än Trelleborg gjorde i fjol. Jag är inte lika säker längre. Noll poäng och 2–12 på de tre första omgångarna är verkligen en mardrömsstart.

Men ännu värre är läget i Linköping. Det gamla storlaget gjorde en katastrofhöst i fjol. Man sålde allt som gick att sälja under sommarfönstret och till slut var man bara tre poäng ovanför kvalstrecket. Under vårens cupspel vann man mot MFF och kryssade mot Växjö och jag trodde att man möjligen hade börjat få ihop lagbygget efter alla tunga tapp.

Men 1–10 och tre raka förluster i serieupptakten är en sportslig katastrof, speciellt som man bland annat mött tippade bottenlag som AIK och BP. Det känns som att de två kommande omgångarna kommer att vara väldigt avgörande för hur LFC:s säsong slutar. På påskdagen väntar först hett östgötaderby mot ett formstarkt IFK Norrköping. Och därefter är det ångestmöte mot Alingsås på Mjörnvallen.

Linköping har alltså bara gjort ett mål. Det är minst av alla. Noterbart, och egentligen inte speciellt oväntat, är att Rosengård finns bland de tre lag som bara gjort två mål. FCR sålde ju i princip av alla sina offensiva krafter i vintras. Det gör att det blir extra viktigt för Joel Kjettselbergs gäng att hålla tätt bakåt.

De andra två lagen som står på två gjorda mål är för övrigt de båda bottenlagen AIK och Alingsås.

Innan jag lämnar damallsvenskan noterar jag att jag gjorde en jättemiss i Damallsvenskan Fanatasy. I sista stund bytte jag bort Felicia Schröder som kapten för mitt lag eftersom jag tänkte att Häcken kanske skulle matcha henne försiktigt mot Vittsjö eftersom hon spelade 254 minuter i F19-landslagets EM-kval. Det var ett stort misstag av mig. Det var också en väldigt tydligt signal om vilken position Schröder har i årets Häcken.

I övrigt i helgen har jag sett futsal och matcher i lägre divisioner. Jag såg Borås AIK bli svenska futsalmästare för andra gången på tre år. Baik var faktiskt rätt överlägset i finalen mot Hammarby, även om slutsiffrorna bara blev 3–0.

Jag såg dessutom Elfsborgs debutmatch i elitettan på tv, och var på plats under första halvleken i matchen mellan IFK Örby och IK Zenith i söderettan. Känslan från de 45 minuterna på Örby IP:s konstgräsplan är att de båda lagen får vara väldigt glada om de spelar i ettan även nästa år.

På Gammlia – den heter väl fortfarande så? – vann Umeå IK rättvist med 2–1 mot Elfsborg. UIK utnyttjade att boråsarna periodvis agerade rätt naivt i försvarsspelet under den första halvleken. Efter paus hade det tippade topplaget bra kontroll på tillställningen. I varje fall fram till tredje tilläggsminuten. För där borde Elfsborg ha fått straff för en Umehand. Men domaren blundade, och västerbottningarna tog tre poäng.

Tittar vi på premiäromgången i elitettan som helhet noteras att alla de tre lag som jag har tippat på nedflyttningsplats tog poäng. Jag noterar också att alla mina fyra tippade topplag vann sina matcher. Vi får se om det kanske innebär att jag har rätt om toppen och fel om botten.

I kväll sparkar IK Uppsala Fotboll coh Eskilstuna United DFF igång elitettan 2025 på Studenternas. Det är alltså hög tid för en påminnelse om att tippa serien, och lägga upp tipset i Forum Elitettan.

Jag lämnade mitt tips i går. Där hade jag premiärlagen som trea respektive femma. Jag tror att det är fem lag som gör upp om de två damallsvenska platserna, och att dagens premiär således är en första fingervisning om vartåt det lutar.

Jag har vacklat kring vilka två jag skulle tippa som etta och tvåa. Alla de fem topplagen har varit uppe på damallsvensk plats under tankearbetet. Nu när jag satt punkt för tipset känner jag spontant att jag har United för lågt, och att deras stjärnspäckade lag bör ha en god chans att sluta topp två.

I och med att Italien vann med 3–0 i Danmark hade Sverige en jättechans att ta ett rejält grepp om slutsegern i Nations Leagues grupp A4. Men inte heller i dag lyckades vårt landslag vinna mot Wales.

Det slutade 1–1, vilket innebär att vårt A-landslag fortsatt har ett bra läge i gruppen. Med tanke på att inbördes möten går före målskillnad, och Sverige just nu har inbördes både på Danmark och Italien räcker det med två kryss för svensk gruppseger. Men det känns inte som att vi har råd att förlora någon av de återstående matcherna – vilket vi hade haft om det blivit tre poäng idag.

Precis som i fredags såg jag inte kvällens match speciellt koncentrerat. Men på min mobil noterade jag massor av svenska chanser. Så många att det borde ha blivit minst två–tre svenska mål. Det blev alltså bara ett. Det nickade Magdalena Eriksson snyggt in på hörna. En stund senare sprang Wales Hannah Cain ifrån just Eriksson och tryckte in kvitteringen via stolpen.

Sverige har alltså fortsatt greppet om gruppsegern. Men ett onödigt svagt grepp. Klart är att Frankrike kommer att spela semifinal i Nations League. Fransyskorna säkrade segern i A2 idag. I grupp 1 är fortsatt Tyskland och Nederländerna jämsides i kampen om gruppsegern.

Och i A3 fick vi dagens största skräll när Elisabet Gunnarsdottirs Belgien vann med 3–2 hemma mot England. Belgiskorna tappade ju 2–0-ledning mot Spanien i februari. Nu hade man tidigt 3–0, och orkade stå emot.

Resultatet innebär att Spanien nu har grepp om gruppsegern. Världsmästarna leder gruppen med två poängs marginal och har hemmamatch mot huvudkonkurrenten England i sista omgången.

Dagens svenska glädjebesked kom från F19-landslaget. Det blev i och för sig bara 0–0 mot Italien i den sista EM-kvalmatchen, vilket innebar att italienskorna tog gruppsegern. Men det är Polen som står som värd för sommarens F19-EM. Och i och med att polskorna vann sin grupp efter att ha vänt 0–1 till 2–1-seger mot Tyskland, så blev det en plats till kvalets bästa tvåa. Och den tvåan är Sverige.

Så 06:orna är andra svenska årskull på tio år att kvala in till JEM-slutspel. Kul. Det är som sagt från de årskullar som tagit sig till JEM-slutspel som vi kunnat plocka upp spelare till A-landslaget. Förra årgången som klarade kvalet är 03:orna, och därifrån ser vi ganska många spelare stå och knacka på dörren till A-landslaget.

Nu har jag äntligen sett hela fredagens svenska 3–2-seger mot Italien i Nations League. I de kommentarer som kom från er efter matchen fick jag en bild av att Jonna Andersson var en katastrof i defensiven.

Därför kollade jag extra noga på hennes insats. Och faktum är att jag inte alls förstår kritiken. Andersson gjorde inte på något sätt någon 100-procentig match. Men jag såg flera betydligt större syndare i defensiven än vår vänsterback.

Ta bara det baklängesmål som kom redan efter 21 sekunder. Det uppstod för att Nathalie Björn inte slog en tillräckligt lång boll på avsparken. För det var ju svensk avspark. Ändå släppte vi in mål efter bara några sekunder.

Tanken är att Björn skall sätta in bollen bakom motståndarnas backlinje, och på så sätt göra att Sverige omgående får tryck. När hennes långboll blev för kort fick plötsligt Italien chansen att ställa om. Och italienskorna tog chansen och var i ett första stadium av anfallet fem mot fem.

I nästa läge var det Hanna Lundkvist som blev väldigt passiv mot Chiara Beccari. Högerbacken hade ingen press på sin motståndare och släppte inspelet på sin insida. Bakom henne stod ytterligare passiva och bolltittande svenska spelare. Faktum är att det var fem svenska spelare mot två på den främre ytan. Ändå kunde Emma Severini vara oattackerad när hon bredsidade in ledningsmålet.

Totalt i matchen räknade jag till svenskt 11–5 i klara målchanser, varav 5–2 i den första halvleken. Jag står således kvar vid min bild av att landslaget gjorde en bra match. För att skapa elva målchanser mot ett lag på världsrankingens topp 15 är bra.

Mindre bra var att båda Italiens målchanser före paus var väldigt farliga. Det hade lätt kunnat vara 0–2 i paus, och då hade det sett jobbigt ut. Samtidigt hade Sverige alltså fem chanser, och Stina Blackstenius hade ju egentligen halvlekens allra bästa när hon sköt över från nära håll.

Av de fem italienska chanserna kom två från Anderssons kant och tre från Hanna Lundkvists. Och vid de två från Anderssons kant stod nämnda Lundkvist och Björn för minst lika stora missar som Andersson. Vid den ena glömde Lundkvist sin spelare vid bakre stolpen, vilket gjorde att Jennifer Falk fick göra en fin räddning med huvudet. Och vid den andra tappade Björn en nickduell mitt framför målet, så att Italien kunde göra 2–2.

Men trots de här försvarsbristerna vann Sverige både logiskt och rättvist. De två första målen var fina. Det första efter utmärkt spel, och det andra på en läcker frispark. Vid den svenska kvitteringen revanscherade Lundkvist sig lite genom att stå för assisten. Efter halva gruppspelet har vårt landslag nu ett jättebra utgångsläge. Det blir en riktigt intressant tisdag, då Sverige tar emot Wales samtidigt som Italien har en måstematch borta mot Danmark. Vid svensk seger på Gamla Ullevi kommer vi som sämst ha en avgörande gruppfinal hemma mot Danmark i sista omgången. Kul.

Tittar vi på de tre andra grupperna står det mellan Tyskland och Nederländerna i grupp 1. I grupp 2 har Frankrike ett jättegrepp, med fem poängs ledning före Norge efter tre matcher. Jämnast är det i grupp 3, där England, Spanien och Portugal ligger inom tre poäng.

En trevlig nyhet i veckan var att Fifa föreslår att det framöver blir 16 damlag i OS-fotbollen. Damerna skulle enligt förslaget få fyra lag från den tråkiga herrturneringen. Det var ett upplägg som fick mig att utropa: ”Äntligen”.

Vi får se om vi även får ropa ”Äntligen” även efter Sveriges nästa viktiga möte med Italien. Det sker på tisdag i kvalet till F19-EM. Matchen är helt avgörande för vilket av lagen som spelar EM-slutspel i sommar. Inför avgörandet leder Italien gruppen på målskillnad, vilket gör att Sverige måste vinna matchen.

F19-kvalet är viktigare för svensk damfotboll än vad man kan tro. För kollar man tillbaka är det rätt tydligt att det är från de årskullar som kvalat in till JEM-slutspel som A-landslaget hittat flest spelare. Här är bilder från F19-landslagets senaste seger, den med 1–0 mot Belarus från lördagen.

Slutligen har division 1-serierna dragit igång i helgen. IFK Göteborg känns som jättefavorit i söder. I övrigt känns det rätt öppet. Jag kan inte säga att jag har speciellt bra på fötterna. Men skall jag gissa kommer det att stå mellan Sollentuna, Djursholm och Sandviken i norr och jag ser Husqvarna som tänkbar vinnare i mellersta serien.

På fredag är det premiär i elitettan. Under kvällen startar jag ett nytt Forum Elitettan. Gå gärna in där och kom med era tips. Som vanligt känns serien väldigt svårtippad. Men känslan är väl att Umeå, Trelleborg, Kif Örebro, IK Uppsala och Eskilstuna i toppen. Och tyvärr känns väl Mallbacken som ett givet bottenlag. Där nere skulle även Jitex, TG, Gusk och kanske Häcken U kunna hamna. Jag återkommer med ett mer detaljerat tips. Men ta som sagt gärna den här diskussionen i Forum Elitettan.