Först var Clarissa Larisey fri. Men hon satte bollen i utsidan av målet. När Tabby Tindell fick chansen däremot – då gjorde Häcken mål.

Arsenal hade massor av 100-procentiga målchanser. Men stoppades av en storspelande Jennifer Falk – och av ribban.

Häcken leder därmed dubbelmötet med Arsenal med 1–0 i halvtid. Det kan bli en kul retur på Meadow Park i Borehamwood nästa torsdag. För nu är det stenhård press på Jonas Eidevall och hans lag. De får liksom inte bara missa gruppspelet i år också.

Jag såg delar av den andra halvleken från Bravida Arena. Och Häcken hade förstås massor av tur som vann den här matchen. Arsenal borde ju ha gjort ett par mål. Däremot har jag inte sett en enda sekund från Bajens möte med Benfica.

Men jag har noterat att storklubben från Lissabon leder med 2–1 inför hemmamatchen. Ett jobbigt läge, men inte hopplöst läge för stockholmarna.

Ett annat spännande resultat från i dag är Juventus–PSG 3–1. Där gjorde Hanna Bennison det 3–1-mål som skapar en intressant uppförsbacke för den franska storklubben inför hemmamatchen.

I övrigt har Manchester City i princip säkrat sin plats i gruppspelet via 5–0-seger borta mot Paris FC. Två matcher pågår ännu. Wolfsburg har drömläge via 4–0-ledning borta mot Fiorentina i början av den andra halvleken. Sedan leder Vålerenga med 2–1 i Bryssel mot Anderlecht med 20 minuter kvar. Det är ett resultat som ger Osloklubben bra utgångsläge inför nästa veckas hemmamatch.

Klockan 19.00 smäller det för både Häcken och Hammarby. Hemmamatcherna mot Arsenal respektive Benfica är förstås viktiga för klubbarna. Men de är även viktiga för svensk damfotboll.

Utöver Häckens starka insats i vintras har de svenska lagen som bekant gjort svaga insatser i Europaspelet de senaste åren. Följden har blivit att vi fallit plats för plats på nationsrankingen för klubblag.

Nu är Sverige nere på sjunde plats, och risken finns att Norge passerar och petar ner oss till åttondeplatsen. Noterbart är att det är stor skillnad på att vara sexa, sjua och åtta.

Inför nästa år ändras upplägget för damernas europeiska cupspel. Då får mästarlagen från de sex högst rankade länderna direktplatser till Champions Leagues ligaspel. Land nummer sju har tre platser i kvalet, medan land nummer 8–13 har två kvalplatser till Champions League. Ligatreorna i länderna på plats 8–13 går in i den nya cupturneringen. Listan på hur upplägget ser ut finns här.

Hur nära det är att Norge passerar oss går att läsa här.

Båda kvällens svenskmatcher sänds av Aftonbladet. Tidigare i dag har Twente tagit ett stort steg mot gruppspel genom 4–1-seger borta mot Osijek. Och Roma har vunnit med 3–1 hemma mot schweiziska Servette. Noterbart att Servettes mål gjordes av svenska Cassandra Korhonen.

Inlägget uppdaterat med att Bajen börjar hemma.

Dagens lottning av Champions Leagues playoffomgång var inget rolig ut svensk synvinkel. Våra lag fick nästan sämsta möjliga lottning.

Det började med att Hammarby drogs mot Benfica. Det portugisiska mästarlaget var det högst rankade laget i Champions Path, och jämte Roma den klart svåraste motståndaren. Benfica har ju imponerat i Champions League de senaste åren. I våras gick de till kvartsfinal, där de åkte ut mot Lyon. På hemmaplan sopade Benfica rent förra säsongen, man vann alla de fyra titlar som går att vinna.

Det som talar för Bajen är att Benfica inte är i säsong. Men annars talar egentligen allt för storklubben från Lissabon. Benfica har ju faktiskt numera stor vana vid svenskt motstånd. I de tre senaste upplagorna av Champions League har man ställts mot svenska lag i gruppspelet.

Säsongen 2021/22 blev det en vinst och en förlust mot Häcken. Säsongen efter vann Benfica båda matcherna mot Rosengård. Och i vintras blev det en seger och ett kryss mot Malmöklubben. På sex möten med svenska lag har alltså Benfica fyra segrar, ett kryss och bara en förlust.

Jag har inte blivit imponerad av det jag sett av Bajen i sommar. Spontant på Twitter satte jag 80–20 i portugisisk favör. Med lite eftertanke ger jag ändå Hammarby lite större chans. Men jag ser det ändå som 70–30 för Benfica.

Att Häcken skulle få en svår lottning visste vi ju redan. Det blev svensklaget Arsenal, som ju nyligen köpt Rosa Kafaji från just Häcken. I det dubbelmötet sätter jag 80–20 till Londonlaget.

Och tyvärr känns det som uppenbar risk att det inte blir något svenskt deltagande i den sista upplagan av Champions Leagues gruppspel. Nästa år byter ju cupen till det så kallade ligaformat som herrarnas turneringar har från och med i år. Till nästa år införs även en livlina för de lag som åker ur UWCL på ett tidigt stadium genom att Uefa även inför en andra klubbturnering där det kommer att vara rent cupformat.

Det är för övrigt onsdagar som gäller för playoffspelet. Häcken börjar hemma på Bravida Arena nästa onsdag, den 18 september. Returen spelas en vecka senare i London. För Hammarby var det först tvärtom, de lottades att börja på bortaplan i Lissabon. Men då hade det blivit hemmamatch på Grimsta den 25 september.

Bajen frågade Uefa om de inte kunde få ändra upplägget, och börja hemma på Tele2 den 18 september. Och så blir det. Vid lunchtid på tisdagen gick Hammarby ut med att man börjar hemma på Tele2. Undra vad man kan få för publiksiffra på den matchen?

I förra inlägget konstaterade jag att det tyvärr inte finns så mycket spänning kvar i damallsvenskan. Men i dag har jag varit i Göteborg och sett två lag som står inför intressanta matcher i höst, Häcken och AIK.

Häcken har jag sett flera gånger tidigare i år. Men vårens Häcken finns inte kvar, det här var ett helt annat lag. I startelvan fanns nyförvärven Hikaru Kitagawa, Tabby Tindell och Paulina Nyström samt Anna Anvgård, som ju missade nästan hela den damallsvenska våren. Och in kom nyförvärven Alva Selerud och Emma Östlund. Så det fanns mycket att kolla på i Göteborgslaget.

AIK har jag inte sett på ett par år, så där fanns det också mycket att kolla in. För AIK handlar ju hösten om kamp för det damallsvenska kontraktet.

Dock tyckte jag inte att det gick att se att dagens AIK kämpar. Redan från start förvånades jag över hur dåligt gästerna försvarade sig, hur lite offervilja spelarna visade upp. Det fanns hela tiden massor av ytor för Häcken att anfalla på. Min känsla från start var att flera AIK:are fokuserade mer på att vara redo för kontring än på att stoppa Häcken.

Fast jag borde kanske inte vara förvånad. För det kollar man den damallsvenska tabellen är det lätt att se skillnaden mellan de båda lagen som slåss kring nedflyttningsstrecket. Kif Örebro har målskillnaden 13–26 medan AIK har 20–43.

Närkingarna prioriterar defensiven, och har släppt in färre mål än bättre placerade lag som Linköping, Växjö och BP. Däremot är Kif näst sämst på att göra mål. AIK är klart bättre i offensiven. Deras 20 fullträffar är fler än Piteå, Vittsjö, BP och Växjö. Men det räcker inte att göra fler än ett mål per match om man samtidigt läcker som ett såll bakåt.

Glädjande för AIK är att nya målvakten Jada Whyman såg vass ut. Spontant förvånades jag över hur liten hon är. Och visst kom hon fel på den hörna som Pau Nyström nickade in till 1–0. Men Whyman räddade en straff, och kändes i övrigt trygg och säker.

Nu är det ju inte mot Häcken som AIK förväntas ta de poäng som krävs för nytt kontrakt. Men hade jag varit gnagare skulle jag ha varit bekymrad över hur mycket av fokus som ser ut ligga på anfallsspel, och hur lite som ligger på försvar. Exempelvis upplevde jag inte att AIK hade någon riktig sexa som håller rent framför den egna backlinjen.

För Häcken handlar den damallsvenska hösten om att försöka ta andraplatsen. Jag tror att den även nästa år innebär en direktplats till playoff mot Champions League. Men jag är inte säker, för som ni kanske kommer ihåg ändras ju upplägget för Europaspelet nästa år. Då blir det två turneringar – upplägget presenteras här. Som jag uppfattat det kommer alla tre svenska lag att få börja i Champions League. Men jag är inte säker.

Utöver att slåss om andraplatsen skall ju både Hammarby och Häcken kvala mot årets Champions League. Lottningen görs på måndag, och det står nu klart att göteborgarna kommer att få möta ett av:

• PSG
• Wolfsburg
• Arsenal
• Real Madrid
• Manchester City

Här finns det ingen drömlottning. Men Häcken vann ju båda matcherna mot Real Madrid i vinterns turnering, så bästa lottningen är nog ändå den kungliga klubben från spanska huvudstaden.

För Hammarby blir det playoff mot något av de här lagen:

• Benfica
• Slavia Prag
• St Pölten
• Roma
• Twente
• Vålerenga
• Vorskla Poltava

Här är Benfica och Roma de riktiga nitlotterna. Däremot skulle St Pölten och Vorskla Poltava vara riktiga drömlotter för Bajen. Övriga tre lag är okej lotter.

Vad såg jag då av Häcken i dag? Den spontana reaktionen är att den japanska vänsterbacken Hikaru Kitagawa är ett fynd. Hennes inlägg och inspel höll hög klass. Och de lär bli ännu bättre när hon lär sig hur lagkompisarna vill ha bollen.

Även Paulina Nyström såg vass ut. Henne har jag med spänning följt ända sedan jag såg henne i elitettan på midsommardagen 2016. Hon har kvar sin spelskicklighet, men har även skaffat sig en imponerande fysik. Inte minst är hon stark i luftrummet. Men henne som nia kan Häcken spela på ett lite annorlunda sätt än de kan med Felicia Schröder eller Clarissa Larisey.

Noterbart också att Hannah Wijk och Tabby Tindell stundtals hade lekstuga på sin kant. Trots att KDFF-förvärvet bara gjorde sin fjärde match i Häckentröjan kändes högerduon redan väldigt samspelt.

I övrigt i dag har IFK Norrköping vunnit mot Växjö med 1–0. Och så har Linköping vunnit en match i höst. Man besegrade First Vienna med förkrossande 8–0 i Champions Leaguekvalet. Irene Dirdal, som jag tyckte var LFC:s bästa spelare i onsdags, gjorde tre av målen.

Men som jag skrev i onsdags så är det ju synd om First Vienna. Laget spelar alltså Champions Leaguekval utan sju av sina bästa spelare. För Wienklubben har alltså med sju stycken spelare i Österrikes lag i U20-VM i Colombia.

Det är en turnering som nu är framme i den tredje och sista gruppspelsomgången. Det ser ut som att alla de fem europeiska lagen kommer att gå vidare till åttondelsfinal.

För första gången är 24 lag med i U20-VM. Fördelningen av platser är som vanligt katastrofal. Exempelvis har Oceanien fått två platser. En av de platserna gick till Fiji som åkte på turneringens tre största förluster genom tiderna. 0–9, 0–9 och 0–10 var lagets extremt svaga facit.

För svensk del har vi med en svensk i turneringen. Det är Kristianstads svensk-tyska mittfältare Mathilde Janzen som ju har spelat i Tysklands olika ungdomslandslag, och som i skrivande stund sitter på bänken när laget möter Sydkorea.

Från damallsvenskan kommer även två spelare i det starka japanska laget. Japan har valt att låta Rosengårds Momoko Tanikawa stå över det här mästerskapet. Däremot har Djurgårdens Shinomi Koyama en plats i startelvan, medan Hammarbys Suzu Amano har sett de två första gruppmatcherna från bänken.

Kollar vi affischnamn i årets upplaga av U20-VM är ju hemmalagets Linda Caicedo förstås turneringens storstjärna. 19-åringen som håller till i Real Madrid var ju även affischnamn för Colombia i OS.

Andra OS-spelare som även är med i U20-VM är Kanadas Olivia Smith, Nya Zeelands Millie Clegg och Brasiliens Priscila Silva. Den sistnämnda går oftast under namnet Priscila och fick göra ett 30 minuter långt inhopp i OS-finalen.

I övrigt vimlar det av talang i det spanska laget, som anförs av Chelseas Julia Bartel. Hos Tyskland är Bayern Münchens Alara Sehitler en spännande talang. Hon har ju dessutom ett högst anmärkningsvärt namn. Ett namn som jag inte trodde det gick att ha i Tyskland.

Innan jag sätter punkt så kan det vara värt att nämna att U20-VM alltså sänds på Fifa+. Det är gratis, men man behöver registrera sig. Det är även värt att nämna att man testar en ny variant av VAR i turneringen. Man har inte vanligt VAR, men lagen kan utmana två domslut vardera, och då tvinga domaren att gå fram till bildskärmen och eventuellt ompröva sitt beslut.

En av damfotbollens allra största under de senaste 15 åren lägger av. För mindre än en timme sedan meddelade Alex Morgan att hon har en match kvar som professionell fotbollsspelare. Klockan 02.00 natten mot måndag gör hon sin avskedsföreställning när hennes San Diego Wave tar emot North Carolina Courage.

35-åringen från San Dimas i Kalifornien har varit en storstjärna under alla de drygt 13 år som jag haft den här bloggen. Det är knappast någon överdrift att kalla henne för sportens stora affischnamn under 2010-talet. På senare år har hon också tagit en tung ledarroll som taleskvinna i viktiga frågor.

Sportsligt är meritlistan otroligt lång. Hon har gjort 123 mål på 224 landskamper. Hon har två VM-guld, ett OS-guld, ett U20-VM-guld, en seger i Champions League, har varit uttagen i Fifpros världslag sex år och så vidare.

Nedan är klippet där hon berättar om att hon är gravid, att hon har en match kvar – och om hur stolt över det hon har gjort för damfotbollen. Hon har helt klart anledning att känna stolthet. Alex Morgan kommer att bli ihågkommen som en av damfotbollens stora:

Den enda svensk som firade på Linköping Arena under onsdagskvällen var Sparta Prags målvakt Somea Polozen. Sparta Prag gjorde en liten bragd genom att vinna en match där man spelade tio mot elva i 86 minuter. På lördag spelar därför Prag final mot Paris FC i den här kvalgruppen.

Det är en match där jag tippar att Paris vinner med 5–0.

För Linköping FC väntar tröstmatch på lördag mot ett B-betonat First Vienna. Det är en god chans för LFC att äntligen vinna en match. Det är något man behöver. För tillfället är nämligen Linköping FC direkt dåligt. När lottningen av det här kvalet kom i juli skrev jag att:

”När LFC får spela hemma på sitt konstgräs så ser jag dem ändå som knapp favorit mot Sparta. Men Paris FC är fortsatt storfavorit att gå vidare till playoffspelet.”

Men sedan tappade Linköping flera tunga spelare under sommarfönstret, och har sedan visat dålig form. Det kändes därför väldigt ovisst inför avspark.

Inledningsvis kändes Sparta Prag med svenska Polozen i målet som det tyngre och lite bättre laget. LFC såg tunt och omständigt ut. Men i 32:a minuten uppstod den situation som gav hemmalaget en kanonchans att vinna matchen.

Eshly Bakker sprang sig fri, och drogs ner av Spartabacken Eliska Sonntagova. Det röda kortet var odiskutabelt. Och Linköping hade plötsligt trumf på hand.

LFC tog också ledningen i början av den andra halvleken. I samband med målet fanns det inget som talade för tjeckisk seger. Det såg ut som att Linköping hade kontroll.

Under ordinarie tid var LFC det bättre laget, skapade mest – och borde ha vunnit. Men dagens LFC väger väldigt lätt. Efter sommaruppehållet har man snarare känts som en nedflyttningskandidat än ett Champions Leaguelag. Och det märktes i de avgörande situationerna.

Det saknades också kreativitet i Linköping. Den saken blev lite bättre när Irene Dirdal kom in. Men lagkompisarna klarade inte av att förvalta hennes kluriga instick. Det saknades både självförtroende och kvalitet.

När Sparta Prag fick chansen framför Cajsa Andersson tryckte de däremot in bollen. Sparta kvitterade på hörna mitt i den andra halvleken. Möjligen var det ett självmål, möjligen var det rutinerade landslagsspelaren Eva Bartonova som tryckte in bollen.

I slutet av första förlängningskvarten kontrade tjeckiskorna sedan även in ett ledningsmål. Och efter det hade man kontroll. LFC orkade inte få till någon anstormning. Istället kunde Sparta göra 3–1 på straff i slutet av förlängningen. De allra sista minuterna fick tjeckiskorna dessutom spela tio mot tio. Noor Eckhoff fick rött kort efter att först ha glömt att ta in bollen, och sedan fick dra ner en fri motståndare i straffområdet.

Det slutade med en blytung förlust för LFC. Och med segerdans för Sparta. Någon större skräll var det däremot inte att tjeckiskorna vann.

Den stora skrällen den här dagen skrev jag om redan i förra inlägget. Det var ju Rosenborgs straffseger mot Atletico Madrid. Men det var väl även en liten knall att Sporting Lissabon lyckades vinna mot Eintracht Frankfurt med 2–0. Sportings första mål gjordes av en före detta Linköpingsstjärna, den nu 36-åriga Claudia Neto.

Ett tredje anmärkningsvärt resultat att Ajax tvingades till förlängning mot ukrainska Kolos Kovalivka. Men till slut lyckades Ajax ta sig vidare med 4–1.

I dag har jag gjort en liten utflykt till Linköping för att kolla in semifinalerna i den miniturnering i Champions Leaguekvalet som innehåller Linköping, Sparta Prag, Paris FC och First Vienna.

Redan 14.00 drog matchen mellan Paris FC och First Vienna igång. Vid avspark räknade jag till cirka 40 åskådare på läktarna. Huvuddelen av dem var fans till det österrikiska laget. I halvtid ropades det ut att publiksiffran tydligen var 131. Det är oklart om det var jag eller arrangören som var sämst på att räkna.

Jag var i Linköping för ett år sedan då det ju också arrangerades en miniturnering i Champions League. Den gången var Arsenal på plats, och spontant kändes arrangemanget betydligt proffsigare då än det har gjort hittills i dag. I fjol fanns det mat och dryck i pressrummet. Nu fick jag köpa vatten i kiosken i paus. För vatten behöver man ju i den hetta som överraskande har dragit in över landet.

Men det blir förhoppningsvis bättre i kväll. För 19.00 skall ett formsvagt Linköping FC spela mot Sparta Prag. Ett LFC som har ganska få likheter med det lag som mötte Arsenal i fjol. Då mönstrade Anders Jacobson ett 5–3–2 och höll Arsenal på 0–0 i en halvlek: Cajsa Andersson – Stina Lennartsson, Emma Lennartsson, Emma Östlund, Nellie Karlsson, Alva Selerud – Yuka Momiki, Saori Takarada, Michelle De Jongh – Cornelia Kapocs, Cathinka Tandberg.

I kväll kan Rafa Roldan som mest starta fyra av spelarna ur fjolårets Arsenalelva. Roldan satt för övrigt snett framför mig under den första halvleken. Men det är väldigt varmt i solen, och när Paris gjorde ett par snabba mål lämnade han läktaren.

Som väntat är Paris FC flera storlekar för stort för österrikiska First Vienna. Precis som i fjol har Paris massor av fart framåt med snabba trion Julie Dufour, Mathilde Bourdieu och Clara Mateo. Och bakom dem ligger smarta veteranen Gaetane Thiney.

I fjol kontrade Paris sönder Arsenal och Wolfsburg i UWCL-kvalet. I dag är det First Vienna som inte hängt med det franska lagets snabba kontringsspelare. Bourdieu sprang igenom och gjorde 1–0 redan i femte minuten. Sedan höll Vienna emot i nästan 35 minuter innan målen började trilla in i jämnare takt.

Det var 3–0 i paus och sedan gjorde Paris ytterligare tre mål under den andra halvlekens första tio minuter. Sedan gjorde Paris fyra byten i 57:e minuten. Där tog man ut de de spelare som gjort lagets alla sex mål så långt. Bourdieu kom upp i tre, Dufour i två och Thiney gjorde ett.

First Vienna hjälps knappast av att de har med hela sju spelare i Österrikes trupp på U20-VM i Colombia. Den turneringen är inne i andra gruppomgången, och det finns anledning att återkomma till den. För det är ganska många spännande spelare i de olika trupperna. Och matcherna går att se gratis på Fifa+. Ett av lagen som är med är alltså Österrike. Det är första gången överhuvud taget som landet har kvalat in till en VM-turnering på damsidan.

Och man vann sin öppningsmatch med 2–1 mot Ghana. Jag såg delar av matchen och kollade då lite extra på spelarna från First Vienna. Jag tyckte att 18-åriga mittbacken Sarah Gutmann så spännande ut. Innermittfältaren Magdalena Rukavina visade upp läcker bollbehandling och 18-åriga yttern Hannah Fankhauser blev historisk genom att göra Österrikes första mål någonsin i en Fifa-turnering.

First Vienna hade definitivt behövt den trion mot Paris FC. För det var ju alltså aldrig nära någon skräll här på bilarenan i Linköping. Paris fick fart igen med tre minuter kvar av ordinarie tid. På slutet gjorde man ytterligare tre mål, vilket gjorde att matchen slutade hela 9–0.

En skräll blev det däremot i London där norska Rosenborg vann en rysare mot Atletico Madrid efter straffläggning. Det var en match där Atletico såg ut att vinna under ordinarie tid, men där Rosenborg kvitterade på slutet. I förlängningen var det tvärtom, då kvitterade Atletico precis på slutet. Rosenborg vann sedan straffarna, och nu får man högst sannolikt möta Arsenal i nästa match på lördag. Att möta Rosenborg istället för Atletico är säkert inget som Jonas Eidevall, Stina Blackstenius, Rosa Kafaji och de andra i Arsenal gråter över.

Under onsdagskvällen har Kif Örebro besegrat Linköping med 2–1 och klivit upp ovanför nedflyttningsstrecket för första gången sedan omgång 1.

Linköping skall kvala mot Champions League om en vecka. Därför hade man flyttat sin match i omgång 18. Det var en rätt jämn match, som kunde ha gått i båda riktningar. Men Örebro hade störst behov av poängen, och lyckades alltså kämpa till sig alla tre.

LFC har mycket att kämpa med den närmaste veckan om man skall ha någon framgång i UWCL. Dagens insats lär inte ha skrämt någon av motståndarna i kvalet. För tillfället känns nämligen Linköping rätt uddlöst. En liten ljusglimt i dag var att det nederländska anfallsförvärvet Eshley Bakker hoppade in och gjorde ett riktigt snyggt mål.

Örebrotränaren Rickard Johansson överraskade med att ställa Saga Andersson i målet i dagens match. Det förvånade mig lite, för när jag har sett henne i F17/07-landslaget har jag inte tyckt att hon hållit tillräckligt bra klass i luftrummet vid hörnor och inlägg. Men unga spelare kan ju ta stora steg på kort tid. Och talangen klarade i alla fall dagens match på ett alldeles utmärkt sätt.

Sedan jag skrev mitt senaste inlägg har damallsvenskan i praktiken avgjorts. FC Rosengård vann måndagens toppmatch mot Häcken med 1–0. Jag jobbade i måndags och har bara sett höjdpunkter från Malmö IP. Utifrån det klippet är Momoko Tanikawa tilllbaka i den form hon hade i början av serien. För den unga japanskan verkar i princip ha varit inblandad i allt som hemmalaget skapade.

Segern innebär att Rosengård är väldigt nära SM-guldet. Så nära att det känns avgjort. Som att Häcken och Hammarby nu fullt ut kan koncentrera sig på att försöka kvala in till Champions League. Och förstås om att inbördes slåss om den damallsvenska andraplatsen.

Eftersnacket till toppmötet har dock inte handlat om fotboll, utan om dödshot – riktade direkt mot en spelare och dennes familj. Det låter förstås otroligt allvarligt. Och tråkigt. Rosengård undanhöll spelarna från media efter den viktiga toppmatchen, och man har stängt sina träningar efter det. Vad jag har sett är dock planen att man skall spela kommande matcher enligt spelschemat.

Kif Örebro åkte på en otroligt tung 1–0-förlust borta mot BP i dag. Stockholmarna har nu två raka segrar efter sommaruppehållet – det är sex poäng som tagit laget upp i damallsvenskans huvudklunga. Avståndet ner till kvalstrecket är nu åtta poäng.

Innan jag släpper BP måste jag berömma deras retrodräkter. Laget spelade i riktigt snygga tröjor i dagens match.

Jag kikade lite från och till på matchen. Min bild var att Kif Örebro totalt sett var lite bättre. Men närkingarna gjorde inte mål på sina superchanser före paus. I stället mer eller mindre gav mittbacken Aslaug Sigurbjörnsdottir bort ett mål. Isländskan tappade bollen till Wilma Wärulf i eget straffområde. Sådana misstag har man inte råd med i täta matcher.

Förlusten innebär att Kif Örebro får vara väldigt lyckligt om man kan ta sig upp på kvalplatsen. För nu luktar det rejält av nedflyttning kring Kif. I Närke är för övrigt frågan om samgående mellan Kif Örebro och Örebro SK återigen högaktuell.

Kif Örebro har på senare år i princip varit lika förknippat med ekonomiska problem som med fotboll. Så långt jag kan minnas har det större eller mindre varit kris varenda år. Och det är inte över. I förra veckan berättade P4 Örebro att Kronofogdemyndigheten under sommaren hade utmätt drygt 400 000 kronor från klubben. Oron påverkar förstås också det sportsliga. I vintras fick Kif i princip bygga om truppen från grunden. Elva spelare anslöt och 14 lämnade. I sommarfönstret har man nu tappat vårens succéspelare Ashley Barron.

Under året har det pågått en utredning om Kif Örebros framtid. I veckan meddelades att den utredningen nu går in i ett nytt skede där man fördjupar dialogen med Örebro SK om eventuell samverkan i flick- och damfotbollen.

Kif Örebro har spanat mot Örebro SK tidigare. När ÖSK sommaren 2020 startade eget damlag genom att ta över ÖSK Söder tyckte Kif-ledningen att ÖSK och Kif borde ha gjort en mer ingående undersökning av ett eventuellt samgående. Dåvarande Kif-ordföranden Fredrik Stengarn var besviken över att den utredningen inte genomfördes. Han sa så här till Nerikes Allehanda:

”Jag tror att det hade varit bra att göra det, så att vi en gång för alla kunde ha sagt: ”Nu har vi gjort jobbet.” Så att vi nästa gång frågan väcks kunde sagt: ”Vi har gjort en utredning som gick till botten med frågan och kom fram till att det var bäst för båda klubbarna att vara var för sig.” För nu har vi krasst bara gissningar, spekulationer och en känsla av att det här är den bästa lösningen för båda klubbarna. Men vet vi ju inte det.”

Fyra år senare görs den utredningen. Jag har inte sett vad den kommit fram till. Men spontant känner jag att den nuvarande situationen rent sportsligt är klockren för Örebro som stad, och Närke som region. För unga talanger går det inte att ha bättre förutsättningar än en satsande klubb i damallsvenskan och en i elitettan.

Nu ligger ju i och för sig båda lagen i botten av sina serier, och riskerar nedflyttning. Men det är ändå utmärkt för den lokala damfotbollen att områdets talanger har två elitklubbar att sikta mot. Ekonomiskt har ju däremot läget i Kif i princip varit ohållbart under en längre period. Ett samgående skulle i så fall göras av ekonomiska skäl. För att uppnå större stabilitet.

För det är stabilitet man kan nå. Däremot har jag väldigt svårt att tro att en sammanslagning skulle leda till en större satsning på fotbollsspelande tjejer i Örebroregionen.

Jag kollade lite på de båda klubbarnas ekonomi. 2023 hade Kif Örebro intäkter på 13,2 miljoner kronor, och Örebro SK fick exklusive spelarförsäljningar in 33,3 miljoner kronor. Jag vet inte hur mycket av de pengarna som gick till damlaget, som då var i ettan.

I år är alltså ÖSK i elitettan, och där är det ganska vanligt att klubbarna har kostnader på mellan tre och sju miljoner kronor. Säg att man satsar fyra miljoner kronor på damlaget. Då läggs det i år totalt cirka 17 miljoner kronor på elitsatsningar inom damfotbollen i Örebro.

Jag har som sagt väldigt svårt att tro att en sammanslagning skulle ha samma ekonomi. Sammanslagningar innebär ju nämligen sällan att det jobbas dubbelt så hårt. Tvärtom är det vanligare att den totala arbetsinsatsen halveras. Jag kan tänka mig att budgeten för lokal damfotboll går under tio miljoner vid en sammanslagning.

Det är inte heller säkert att laget blir bättre. Som en gammal kollega brukade säga: ”Slår du ihop två division 4-klubbar får du en division 4-klubb.” Och det är ju inte jättelätt att hitta några sammanslagningar som lyft och blivit bättre än ursprungsklubbarna.

Vi får se vart allt tar vägen kring damfotbollen i Örebro. I dag har vi för övrigt sett ytterligare en 1–0-seger i damallsvenskan. Selina Henriksson gjorde ett klassmål när Piteå tog tre sköna poäng, och samtidigt tillfogade Kristianstad klubbens tredje förlust på de fyra senaste omgångarna.

Vi har också fått se en liten skräll i elitettan. Umeå IK föll med 2–1 hemma mot ett IK Uppsala Fotboll. Därmed är Malmö FF nu för första gången uppe på damallsvensk plats efter en färdigspelad omgång. Och alltmer talar för att det blir Alingsås och MFF som går upp.

I dag var det östgötaderby mellan Linköping FC och IFK Norrköping. 2474 åskådare tog sig till den anläggning som internationellt heter Linköping Arena. Fast det hade varit bättre om några av de där 2474 hade stannat hemma.

För det är ju tyvärr så att ju större kopplingen blir mellan herrallsvenskan och damallsvenskan, desto mer elände får vi på läktarna. Och i sociala medier.

Inför båda årets östgötaderbyn har Norrköpingsfans hånat Vilma Koivisto, som ju bytte just Peking mot LFC efter förra säsongen. Det har skrivits så mycket om mittfältaren på Twitter att hon har trendat inför båda matcherna.

Väldigt många Pekingfans verkar tycka att det är roligt att håna före detta spelare. De verkar tro att supporterskap i första hand handlar om hat och hån. Men support borde ju handla att stötta. Och det hade ju varit väldigt mycket trevligare om de så kallade Pekingfansen hade hittat positiva skäl att få några av de egna lagets spelare att trenda på Twitter.

Det hade även varit väldigt mycket trevligare om Pekingfansen hade struntat i att kasta saker på motståndarspelarna.

Linköpings lån från Chelsea Aimee Claypole stod för en riktig succédebut. Bara ett par minuter efter att hon byttes in gav hon sitt lag ledningen med 1–0.

Svaret från gästernas så kallade supportrar var att kasta saker mot den 18-åriga anfallstalangen. Bland annat var hon måltavla i Viaplays halvtidsintervju.

Här snackar vi förstås om ett grovt felaktigt inkast från någon som inte bör få se idrott på plats på väldigt länge. Claypole själv tycktes ta det hela med lugn. I varje fall i halvtidsintervjun. Jag ser även en rubrik i Corren där talangen pratar om en fientlig miljö.

En som stämde i bäck rejält var LFC:s sportchef Mia Eriksson. Till SVT sa hon:

”Jag har så jävla svårt att begripa att det ska vara så in i helvete svårt att bete sig. Och människor i grupp när det gäller fotboll, att sådana incidenter ska behöva hända.”

Och:

”Jag kommer aldrig acceptera människor som säger att vi måste räkna med sådana saker när damfotbollen växer och får större publik. Vi ska inte acceptera det, det finns ingen anledning.”

Jag är som ni förstår på Erikssons sida. Här handlar det om att ha nolltolerans mot herrfotbollens avigsidor. Om att damfotbollen är tydlig med att hålla borta skiten från arenorna.

Det spelades ju fotboll på bilarenan i Linköping också. Matchen slutade 2–2. Samma resultat var det i slutminuterna mellan AIK och Vittsjö när jag började kolla på bottenmötet. Då stod gästerna för ett vilje- och segermål som innebär att man har skapat sig lite andrum i botten. Avståndet ner till AIK på kvalplats är nu sju poäng.

AIK ledde i paus. Och utifrån vad jag hört om matchen, och utifrån det här klippet med höjdpunkter, så borde AIK ha dödat matchen tidigt i den andra halvleken. Istället bjöd man in Vittsjö på slutet. Och då visade skåningarna att man inte har för avsikt att slåss i någon nedflyttningsstrid.

Under söndagen möts BP och Kif Örebro i ett nytt glödhett bottenmöte. Där får vi en indikation om hur många lag som kommer att slåss kring de nedre strecken. Om BP vinner talar det mesta för att det blir en kamp mellan AIK och Örebro om att få chansen att kvala sig kvar i högsta divisionen.

Tyvärr har man ju under lång tid kunnat dra ett likhetstecken mellan damfotboll och svag ekonomi. I dagarna har det kommit varningssignaler från Oslo och Lyon.

Ett par mil utanför Oslo ligger Lilleström, där LSK Kvinner hör hemma. Efter 16 omgångar ligger laget som tränas av den tidigare Ajax- och Borussia Dortmundstjärnan André Bergdølmo och bland annat innehåller svenska Amanda Johnsson-Haahr på fjärde plats i toppserien.

Men ekonomiskt har det inte gått lika bra för klubben som tidigare har hetat Setskog/Høland FK och Team Strømmen. Sedan 2010 har man hetat LSK Kvinner och haft en koppling till den klassiska herrfotbollsklubben Lillestrøms SK. Men det har tydligen inte varit någon succé. Sedan förra hösten har det istället diskuterats en sammanslagning med Lørenskog IF.

Lørenskog IF håller numera till i tredjedivisionen både på herr- och damsidan. Men herrlaget spelade i tippeligan 2002 och har många år i andradivisionen bakom sig. Det är således också en rätt klassisk herrfotbollsklubb.

I höstas skrev LSK och Lörenskog på en avsiktsförklaring om att göra en sammanslagning den 1 januari 2025. Men i veckan backade Lörenskog ur eftersom man bedömer att LSK:s ekonomi är alldeles för dålig.

Och i går hade NRK en artikel om att LSK Kvinner är så illa ute att ordföranden till och med funderar på att dra ur laget ur toppserien under pågående säsong.

LSK vann norska ligaguldet sju gånger och cupen fem gånger under perioden 2012–2019. Nu står man alltså på ruinens brant.

Exakt vilka summor det handlar om i den norska toppklubben är oklart. Däremot har det i dagarna meddelats att Europas största damfotbollsklubb under 2000-talet Olympique Lyonnais saknar nästan en miljard kronor för att klara den franska ligans ekonomiska krav.

I förstaläget slår den akuta krisen mot klubbens herrlag, där i princip samtliga spelare nu är till salu. Men det känns osannolikt att damlaget kommer att gå oberört genom det här. Vi får se om och hur damsatsningen påverkas.

I övrigt i veckan noteras nyheten från USA att NWSL som första större amerikanska liga lägger ner draftsystemet. Det känns ju på många sätt rimligt eftersom systemet binder spelare till klubbar som de kanske inte vill representera.

I damallsvenskan är vi inne i en väldigt spännande period. I onsdags vann Häcken mot Hammarby i måstematchen mellan de båda utmanarna om SM-guldet. Och på måndag väntar en väldigt avgörande match i vår högsta serie.

Om suveräna serieledarna Rosengård vinner mot Häcken lär det inte bli någon mer spänning i den damallsvenska toppen i höst. Då har Rosengård ett så stort försprång att det bör vara avgjort.

Men om Häcken vinner på Malmö IP kan det komma in lite spänning i det hela. Och man undrar ju om Rosengårds storförlust mot Nordsjælland betyder. För det damallsvenska ledarlaget föll ju i tisdags med klara 6–3 mot det danska mästarlaget.

Det intressanta var att Rosengård startade relativt ordinarie, men ändå låg under med 3–2 i paus. I våras släppte ju Malmölaget bara in fyra mål på 15 omgångar. Tre insläppte på en halvlek är ju illavarslande. Vi får se om den här träningsmatchen bara var ett tillfälligt bottennapp – eller om Rosengård tappat vårens flyt.

I övrigt i helgen är bottenmötet AIK–Vittsjö den sportsligt intressantaste matchen. Efter BP:s skrällseger mot Djurgården är det ju numera Vittsjö som ligger närmast ovanför kvalstrecket, medan AIK ligger under.

Noterbart är att Vittsjö har slutat att göra mål. Senast laget gjorde mål i damallsvenskan var mot Trelleborg den 26 maj. Sedan dess har man gått mållöst av sju raka matcher i damallsvenskan. I tre av de sju har man också hållit nollan, vilket inneburit att man fått med sig en poäng. Men om Vittsjö skall få arbetsro krävs det att man spräcker nollan på Skytteholm i morgon.

I morgon är det även ett hett östgötaderby mellan Linköping och Norrköping.

I natt var det avspark i nya amerikanska toppligan USL Super League. Upplägget för amerikanska ligor är ju inte som vi är vana vid här i Europa med olika divisioner samt upp- och nedflyttning.

I USA kan man, om man får förbundets godkännande, starta en ny högstaliga. Och det är precis vad som har hänt. USA har nu två högstaligor i NWSL och USL Super League. Det är ju i NWSL alla landslagsspelare håller till, och den har självklart högre status. Men för amerikansk damfotboll är det förstås fantastiskt att det dyker upp en ny proffsliga som kan ta hand om all den talang som lämnar collegefotbollen.

I premiärupplagan av USL Super League återfinns åtta lag. Fyra av dem hade premiär i natt. Carolina Ascent från Charlotte vann med 1–0 mot DC Power, medan det blev kryss mellan Spokane Zephyr och Fort Lauderdale United.

Vid en snabbkoll av de fyra lagens matchtrupper hittar jag flera spelare som varit i Sverige. Anfallaren Katrina Guillou i DC Power, anfallaren Taryn Ries i Spokane Zephyr, målvakten Cosette Morché och anfallaren Jasmine Hamid i Fort Lauderdale United känner man igen från Piteå/Hammarby, IK Uppsala, Eskilstuna och Häcken.

Det pratas ju mycket om den fantastiska utvecklingen inom europeisk damfotboll. Men faktum är ju att den allra mest spännande och hållbara utvecklingen är den som sker i USA.

I Europa är det herrfotbollen som betalar för damfotbollen på allra högsta nivå. De europeiska toppklubbarnas damlag har ofta rätt låga publiksiffror, och lagen kostar betydligt mycket mer än vad de drar in. Det borde förstås vara ohållbart, men funkar eftersom det finns ett tryck på stora herrfotbollsklubbar att även satsa på tjejer. Och klubbar som omsätter många miljarder har råd att lägga 100 miljoner kronor på sitt damlag.

I USA ser det väldigt annorlunda ut. Visst finns det även där proffsklubbar med koppling till herrfotbollen. Men i princip står alla amerikanska proffsklubbar på egna ben.

Båda de senaste två åren har NWSL totalt nått över en totalpublik på en miljon åskådare. I fjol blev snittet för första gången femsiffrigt. De 132 matcherna sågs i snitt av 10432 personer. Högst snitt hade Hanna Lundkvists och Sofia Jakobssons San Diego Wave med otroliga 20718. Sämst hade Chicago Red Stars med 4848.

Som jämförelse hade Hammarby bäst snitt i damallsvenskan i fjol med 4043 personer per match. Och det är inte så att det är subventionerade priser i NWSL. Jag kollade priserna för San Diego Waves nästa match. De billigaste platserna kostar 150 kronor, medan de bästa går på över 400 kronor.

I år spelar 14 lag i NWSL, och antalet ökar sakta men säkert. Till säsongen 2026 skall Boston ha ett lag igen. Som sagt startar USL Super League med åtta lag. Till nästa år förväntas fyra nya lag ansluta. Och ytterligare fem klubbar arbetar på att ansluta. Det skulle kunna innebära att USA inom ett par år har över 30 proffsklubbar.

Med undantag för Dallas Trinity FC, som huserar på gigantiska Cotton Bowl med kapacitet för 90000 personer, spelar lagen i USL Super League i allmänhet på mindre arenor än lagen i NWSL. Det gör att det troligen inte kommer att bli lika höga publiksiffror i den nya ligan. Premiärdagen blev dock succéartad med två utsålda matcher. Carolina Ascent fyllde alla 10500 platser på sin arena i Charlotte och arenan i Spokane i nordvästra USA tog in maximala 5500 åskådare.

Vi i Norden kan se matcherna från USL Super League gratis på ligans Youtubesida. Här är en länk.

Hammarby fick en drömstart på höstsäsongen. Fast jag var ändå inte jätteimponerad av laget i 3–0-segern hemma mot Linköping.

Det började väldigt bra för Bajen. Redan i fjärde minuten spräckte man mycket turligt nollan hemma (?) på Grimsta. En smart hörnvariant avslutades med ett svagt skott från Emilie Joramo. Den lösa bollen ändrade dock riktning på Vilma Koivisto och rullade in i mål.

Sedan följde en halvlek som båda lagen verkade rätt missnöjda med. Linköping försökte hela tiden med ett uppbyggnadsspel präglat av korta passningar. Det var något som man inte klarade av. De första 35 minuterna tappade man hela tiden bollen mitt på egen planhalva.

Det som räddade LFC kvar i matchen var att Hammarby visade en anmärkningsvärd oförmåga att omsätta de många fina bollvinsterna i egna avslut. Visst hade man tre–fyra chanser att även göra 2–0. Men jag förstår att Jonna Andersson var missnöjd i Viaplays halvtidsintervju, även om jag inte håller med om hennes kritik av presspelet – för det hade ju varit bra.

Det var som var mindre bra var ju det som hände, eller inte hände när Bajen vann bollen. För trots att halvleken i stort sett spelades på offensiv planhalva kändes hemmalaget uddlöst.

Linköping kom lite högre under halvlekens sista tio minuter. Men jag tycker nog ändå att man tidigt borde ha bytt till ett annat spelsätt i uppbyggnadsfas. Det är berömvärt att försöka spela sig fram. Men jag tycker att det är ännu mer berömvärt att kunna inse sina begränsningar.

Men Linköping skall ha beröm för sina justeringar i halvtid. Efter paus var nämligen LFC mycket bättre. Då visade dock Hammarby upp lite effektivitet. Men fram tills Smilla Valotto gjorde 2–0 i 77:e minuten tycker jag att östgötarna faktiskt var det lite bättre laget. På slutet hade däremot mästarna god kontroll, och kunde ha gjort något mål till.

Cathinka Tandberg kom in och gjorde ett mål. Och känslan är att hon snart är förstaforward i Hammarby. Jag tyckte mig direkt se att hon har ett mycket bättre rörelsemönster i straffområdet än konkurrenten Ellen Wangerheim. Risken är uppenbar att den senare kommer att få följa stora delar av höstsäsongen från bänken.

För Bajen innebar tremålssegern att man går upp på andraplatsen, ett mål före Häcken. Just Häcken väntar på onsdagen i otroligt viktigt hemmamöte. För göteborgarna avgörs i princip den damallsvenska säsongen under kommande nio dagar. Utöver matchen på Kanalplan på onsdag skall ju Häcken till Malmö för att möta Rosengård nästa måndag.

Apropå Malmö har MFF idag tagit tre blytunga poäng i elitettan. Det har ju varit viktiga streckmatcher både i botten och toppen av näst högsta divisionen. I botten vann Lidköping under fredagskvällen med 1–0 hemma mot Jitex. Det är ett resultat som innebär att Mölndalslaget nu är riktigt illa ute i nedflyttningsstriden. Visst är det rätt långt kvar av serien. Men känslan är ändå att nästa lördags hemmamatch mot Sundsvalls DFF är lite vinna eller försvinna för Jitex.

I toppen skapade tabelltrean Malmö hela tiden mest i bortamötet med tvåan Umeå IK. Men i paus var det ändå hemmaledning efter att UIK utnyttjat en försvarsmiss i MFF.

Efter paus lyckades dock skåningarna vända, och till slut vinna med 3–2. Segermålet nickade Nellie Lilja in i tomt mål efter att Umeås målvakt Tea Lundmark varit ute och hängt tvätt på en hörna. Jag hade fokus på den damallsvenska matchen på Grimsta, men kollade med ett öga på toppmötet i Umeå.

Och det var ingen tvekan utan att Malmö FF vann rättvist. Dock måste man ju säga att det var lite tråkigt att fyra av målen delvis kom på mer eller mindre grova misstag. Malmös kvittering till 1–1 var exempelvis ett självmål och Umeås kvittering till 2–2 var en grov målvaktstavla.

Resultatet innebär att det i skrivande stund bara skiljer tre poäng mellan serieledande Alingsås och trean Malmö FF. Dock har Alingsås en match mindre spelad, de tar emot Eskilstuna i morgon.

Känslan är att Malmö nu är det starkaste laget, och att man kommer att ta en av de där två direktplatserna till damallsvenskan. Och att det således blir en kamp mellan Alingsås och Umeå om den andra.

Under söndagen tjuvstartade den damallsvenska höstsäsongen med matchen Kristianstad–Norrköping. Det var en match där gästerna fick tre poäng mer eller mindre till skänks.

Jag såg och imponerades stort av Kristianstad när de kryssade borta mot Häcken den 30 juni. Då tänkte jag att KDFF absolut kunde vara en utmanare om de tre svenska platserna i nästa års Champions League.

Sedan dess har det orange laget från nordöstra Skåne två raka förluster mot Norrköping, och hoppet om topp tre har minskat rätt rejält. Och det var ett helt annat KDFF jag såg i går.

Jag missade starten av matchen, och började kolla efter 25 minuter. I princip var det första jag såg hur målvakten Moa Olsson tappade bollen i eget målområde så att Norrköping kunde göra 2–0. Och minuter senare gick KDFF-försvaret bort sig helt på ett inkast, och det var 0–3.

I paus fick jag sedan se att KDFF hade givit bort en straff redan i fjärde minuten när Sofia Reidy fick hjärnsläpp och trodde att det var inspark när bollen var i spel. Backen tog bollen med handen, och gav Peking chansen att ta en tidig ledning. Alla de här situationerna kan man se på det här klippet med höjdpunkter.

Båda de två första målen gav alltså KDFF bort i eget målområde. Skåningarna reste sig aldrig efter de här misstagen. Norrköping vann säkert med 3–1 utan att jag kan säga att de imponerade. Men plötsligt är Peking femma, bara tre poäng från bronsplatsen.

Internationellt hajade jag till lite när jag såg en av Manchester Uniteds ägare, Jim Ratcliffe, uttala sig i The Times om att man kastar ut damlaget i byggbaracker under den tid som herrlagets del av träningsanläggningen byggs om. Ratcliffe kallade det en pragmatisk lösning, och tillade:

“The men’s team make £800 million, the women’s team cost £10 million.”

Översatt till svenska kronor säger han alltså att herrlaget drar in 10,7 miljarder, medan damlaget kostar 135 miljoner. Det är ju förstås ingen jätteskräll. Jag har fortfarande inte läst om att en enda av de europeiska toppklubbarna inom damfotbollen skulle gå ihop ekonomiskt över tid.

Men nog hajar man till när man ser siffrorna? Och man förstår ju varför svensk damfotboll på klubbsidan halkar efter när mittenlag i engelska WSL årligen går back på sina satsningar med niosiffriga belopp.