Vi är inne i den period på året där vinteridrotterna drar i gång samtidigt som fotbollen har sin slutspurt. Jag har en jobbhelg, och den enda damfotboll jag har hunnit avnjuta var en division 1-match mellan IFK Örby och IS Halmia.

Från den matchen noteras för övrigt att Söderettans skytteligaledare Sofie Rewucha stack ut. Hon borde kunna dyka upp i elitfotbollen framöver.

Elitfotbollen har jag bara följt på distans den här helgen, via resultatrapportering. Jag har därmed noterat att AIK är tillbaka i damallsvenskan – grattis.

I elitettan tappade Alingsås poäng, vilket gör att Trelleborgs FF står på tröskeln till högsta serien, medan Alingsås nog får inrikta sig på damallsvenskt kval.

I damallsvenskan vann både Häcken och Hammarby stora segrar. Bajens vinst borta mot Rosengård var oväntat stor, vilket fick mig att kolla in hur Malmöklubben ställde upp. Och det visade sig att Rosengård mönstrade ett rent B-lag från start.

Det kan man förstås ha många tankar om. För faktum är ju att den matchen kan bli avgörande i guldstriden. Medan Häcken tappade poäng mot ett ordinarie Rosengård för ett tag sedan så fick alltså Hammarby chansen att förbättra målskillnaden mot en massa bänkspelare.

Som jag ser det ligger inte problemet i första hand hos FC Rosengård. Jag förstår att de vilar folk inför veckans Champions Leagueretur. Det är många miljoner kronor som står på spel, och då är det inte orimligt att de väljer att lägga all kraft på matchen mot Spartak Subotica. Speciellt som de inte längre har kvar chansen att sluta topp tre i damallsvenskan.

Men för vår högsta serie är det förstås riktigt illa att lag att lag har intresse av att vaska matcher på det där sättet. Personligen tycker jag att både Häcken och Rosengård borde ha varit spellediga i helgen. Att EfD och förbundet borde göra allt för att hjälpa de lag som skall kvala till Champions League. Med ett sådant upplägg kanske vi hade sluppit att se Rosengård B i damallsvenskan.

FC Rosengård vann med 2–1 borta mot Spartak Subotica, vilket ger skåningarna ett bra utgångsläge inför returen på hemmaplan. För Häcken blev det nyss 2–2 hemma mot FC Twente. Totalt sett var det inte orättvist med kryss, men det är inget roligt att Häckens båda baklängesmål var bjudningar.

Faktum är att alla de tre svenska baklängesmålen i dag var bjudningar. Suboticas 1–1-kvittering var ett motlägg, som gick i mål. Och 2–1 var ett resultat i underkant. I slutminuterna sköt exempelvis Emilia Larsson högt över när hon hade öppet mål.

Men Rosengård kändes som klassen bättre än Subotica, och chanserna bör vara goda att vårt mästarlag kan säkra avancemanget hemma på Malmö IP:s konstgräs.

För Häcken väntar däremot en tuff utmaning i nederländska Enschede på onsdag. Ett skottvilligt Twente spelade en väldigt direkt fotboll, och det var alltså inte oförtjänt att kvällens match slutade med ett kryss. Men baklängesmålen svider – se målen här.

Vid 0–1 var det Anna Sandberg som serverade en motståndare öppet skottläge från precis utanför straffområdet. Sandberg kompenserade sitt misstag med att även servera Katariina Kosola en fin assist till Häckens ledningsmål till 2–1. Dock stod även Jennifer Falk för ett kostsamt misstag i matchen.

Landslagsmålvakten får inte släppa in det skott som betydde 2–2. Spontant kan jag inte komma på att jag sett Falk släppa in något mål av den typen tidigare. Jag tycker att hon brukar vara väldigt säker på skott. Hon får väl kompensera sitt misstag med att spika igen i returen…

För som jag var inne på igår, de här två matcherna är otroligt viktiga för svensk klubbfotboll. Det är sanslöst viktiga rankingpoäng som står på spel.

Sverige går en match mot Portugal, Danmark, Tjeckien och Österrike om de viktiga platserna som sjätte och sjunde land i Uefas nationsranking. I går tog österrikiska St Pölten ett jättesteg mot gruppspel. Och i dag har både portugisiska Benfica och tjeckiska Sparta Prag tagit varsin storseger. Två svenska lag till gruppspel skulle alltså vara guld värt.

En notering angående Häcken är ju att Elin Rubensson tvingades av med skada i slutet av den första halvleken. Visst gjorde Häcken båda sina mål utan Rubensson på planen, men vi får väl hoppas att VM-stjärnan kan spela igen på onsdag.

Under onsdagen smäller det. 15.00 är det avspark mellan Spartak Subotica och FC Rosengård och 18.30 på Bravida Arena startar BK Häcken mot FC Twente. Båda matcherna sänds av Aftonbladet.

Som jag skrev i samband med lottningen har de båda svenska lagen bra chanser. Troligen lär det dröja innan svensk klubbfotboll har en så här bra möjlighet att få med två lag till gruppspelet i Champions League. Kanske att chansen aldrig mer kommer tillbaka.

Vid lottningen hade jag Rosengård som favorit till 70–30, medan jag satte 50–50 mellan Häcken och Twente. Tyvärr har inget av de båda svenska lagen imponerat den senaste månaden, vilket gör att jag nu känner att oddsen har försämrats. Rosengård är fortsatt knapp favorit mot Subotica, medan jag nu ser Twente som favorit mot Häcken.

Men chansen till dubbla segrar finns alltså. Och det är alltså en chans som svensk klubbfotboll måste ta. En chans att ta tillbaka lite av den mark som förlorats på senare år. Trenden har ju varit allt annat än positiv. Och nu talar allt för att vi tappar en plats i Champions League till den turnering som startar hösten 2025. Och risken finns att båda de svenska lagen i UWCL 2025/2026 tvingas starta sitt kval med att spela miniturnering.

Fast ett lyckat playoff i årets turnering skulle vara väldigt bra för den svenska rankingpoängen. Inte minst som en bra säsong hänger med i hela fem år. Så bra resultat idag ökar svenska lags chanser att nå gruppspelet under lång tid. Det rimliga är således att hela Damfotbollssverige håller tummarna för Rosengård och Häcken i deras playoffdrabbningar.

I dag har playoffspelet startat med fyra matcher. Tyska Eintracht Frankfurt och österrikiska St Pölten har vunnit varsin storseger, och i praktiken säkrat sina platser i gruppspelet. St Pöltens framgång är ingen bra nyhet för svensk del, då situationen är sådan att de svenska lagen måste prestera bättre än lagen från Portugal, Danmark, Tjeckien och Österrike i årets turnering för att Sverige även fortsatt skall få ha med tre lag i turneringen.

Dessutom har det blivit kryss mellan Paris FC och Wolfsburg samt mellan Manchester United och PSG. Jag hade på den sistnämnda matchen samtidigt som jag jobbade. Det blev alltså inget speciellt koncentrerat tittande, men bilden var att PSG var klart bättre i början, medan United var på hugget på slutet. Samt att 1–1 således inte var något orimligt resultat.

PSG får väl dock räknas som favorit att ta platsen i gruppspelet i och med att man har returen på hemmaplan. Wolfsburg har sin retur hemma mot Paris FC, och den tyska storklubben brukar ju ta sig långt i Champions League. Jag har inte sett något av dagens match, men noterade i Linköping att Paris FC är en otäck motståndare. Ett lag med väldigt hög fart i kontringarna. I dag blev det 3–3, och känslan är att Wolfsburg ändå kommer att få slita för sin plats i gruppspelet.

De senaste dagarna har jag inte haft jättemycket tid att lägga på internationell damfotboll. Men jag har ju förstås inte kunnat missa den sensationella nyheten tidigare i veckan, den att Elisabet Gunnarsdottir har bestämt sig för att lämna Kristianstad.

Om det går det att skriva hur mycket som helst. Man kan ju förstås inte veta var KDFF hade varit utan Beta. Men det känns inte troligt att man hållit till på damallsvenskans övre halva. Sannolikt hade man inte ens hållit till på elitnivå, om klubben ens funnits.

Det blir förstås otroligt spännande att se både hur Kristianstad klarar sig utan Beta, och vart hon tar vägen. Det kommer säkerligen att finnas anledning att skriva mer om henne under hösten.

Nu till kvällens damallsvenska matcher. Det spelades tre stycken, och alla var väldigt intressanta. Seriemakarna hade lagt alla klockan 18.00, vilket kändes lite onödigt. I varje fall gjorde det att det var väldigt svårt för oss som är intresserade av alla lag att få en överblick.

Som tur var hade Vittsjö strul med sin buss, vilket sköt fram avsparken på Bravida Arena en kvart, och gjorde att det ändå blev lite spridning på matcherna.

Mitt huvudfokus låg ändå på utmanarmatchen mellan Linköping och Piteå. Där vann LFC med 3–2, efter att man gjort 3–0 i en mycket stark första halvlek. Till slut hade nog ändå kryss varit det rimliga slutresultatet. Piteå hade ju nämligen tre bollar i ribban, den sista i femte övertidsminuten.

Jag var ju uppe på den där bilarenan i Östergötland för en månad sedan för att kolla in LFC i Champions League. Min slutsats då var att Linköping sticker ut i damallsvenskan både vad gäller kreativitet på mittfältet och tyngd i anfallet. Däremot har östgötarna brister vad gäller passningsskickligheten i backlinjen.

Den analysen förändrades inte på något sätt i dag. I den första halvleken fick vi se hur bra LFC är när Yuka Momiki, Saori Takarada och Cornelia Kapocs tillåts komma rättvända. Då fick vi se både kreativitet och offensiv tyngd. Vi fick även se ett lysande kantspel från Alva Selerud och Lisa Björk.

När jag såg Linköping var det Stina Lennartsson som spelade på högerkanten. Hon är både kraftfull och snabb, men har en rätt svag högerfot. Om hon skall få ut sin enorma potential måste hon nöta inlägg. I den grenen har Björk betydligt bättre precision. Det ledde till två mål i kvällens match.

Efter paus hände alltså något. Då lyckades Piteå betydligt bättre med sin press. Då fick inte LFC:s kreatörer de bollar de vill ha. I stället fick vi se backlinjens bristfälliga passningsspel. Nu hade alltså hemmalaget marginalerna med sig.

Men Piteå visade klass efter paus. Sådan klass att det ett tag faktiskt kändes som att de hade chans att vända. Så blev det inte, och med fyra omgångar kvar att spela skiljer det nu fem poäng mellan trean LFC och femman Piteå. Därmed känns det som att norrbottningarna kommer att få väldigt svårt att sluta topp tre.

För Linköping ser det betydligt mycket positivare ut. Där lever till och med gulddrömmen.

Jag hade alltså huvudfokus på matchen i Östergötland. Men jag försökte också kolla in formen på våra båda playofflag i Champions League. Det smäller ju i veckan som kommer.

Kvällens insatser av Häcken och Rosengård gav väl dock inte några känslor av svensk succé i veckan som kommer.

Häcken ägde större delen av matchen mot Vittsjö, men fick se gästernas målvakt Lainey Burdett flyga fram och nicka in kvitteringen på hörna på övertid.

Det är ingen skam att tappa poäng mot ett formstarkt Vittsjö. Men Häcken har rätt stora problem i offensiven. Man har gjort två mål på fem matcher, och från vad jag sett beror det på att man spelar rätt långsamt och omständigt.

Minns ni Kopparbergs Göteborg? Hur de spelade när de vann SM-guld 2020? Det var en fotboll jag älskade att se. Man anföll med få tillslag, det var uppspel, tillbakaspel, utspel på kanterna och sedan inlägg mot spelare som gjorde bestämda inlöp i straffområdet. Spelade man i sidled var det i backlinjen under uppspelsfas. Men när man väl attackerade gjorde man det med fart, med hjälp av distinkta passningar och rejäla löpningar.

Hösten på tredje året som Häcken är det effektiva KGFC-spelet i princip helt borta. Nu ser jag ett lag där spelarna trampar på bollen, tar flera tillslag och slår massor av långsamma sidledspassningar. Ett lag som i princip alltid möter ett samlat försvar, och som helst vill såga sig igenom med kortpassningar.

I dag var Aisha Masaka en frisk fläkt. Hon kom in med fart. Men annars tycker jag att Häcken kom till för få heta målchanser. På ett sätt gillar man ju att talangen Felicia Schröder får stort förtroende som nia. Men jag undrar om man inte borde köra Anna Anvegård i den positionen. Jag upplever Anvegård som en bättre straffområdesspelare än Schröder.

På onsdag kommer Twente till Bravida. Jag hade velat se ett bättre Häcken inför den matchen. På de fem damallsvenska omgångarna efter VM har man alltså bara gjort två mål. Häcken har dessutom bara tagit sex poäng. Det känns som att självförtroendet är lätt sargat.

Räkna däremot med att Twente kommer till Göteborg med gott självförtroende. Man vann ikväll med 2–0 borta mot Excelsior och har inlett ligan med tre raka segrar på totalt 12–1.

Precis som Häcken har FC Rosengård tagit sex poäng på de fem omgångarna efter VM. Rosengård–Djurgården 2–2 var den match jag såg minst av i kväll.

Det jag såg liknade mycket Häcken–Vittsjö. Alltså att Rosengård ägde spelet under större delen av matchen, men att man inte kom till så många heta målchanser som man vill när man har ett sådant spelövertag.

På onsdag väntar bortamatch mot Spartak Subotica. Spelare för spelare skall Rosengård vara bäst. Men jag börjar bli lite rädd för det här playoffmötet. Det serbiska mästarlaget har vunnit alla sina sju tävlingsmatcher den här hösten, och kan kanske bli en otrevlig bekantskap för ett Rosengård som fortsatt letar efter ett vägvinnande spel.

Slutligen var det ju premiär i den engelska ligan den gångna helgen. När jag såg att Arsenal föll med 1–0 mot Liverpool i premiären tänkte jag att: ”Oj då, nu är nog Jonas Eidevall:s jobb i fara.”

Så dålig som jag trodde var nog inte situationen för vår svenska Arsenaltränare. För i veckan skrev han på ett nytt flerårskontrakt.

I kväll var det nära att Arsenal förlorade igen. Den här gången var det prestigemöte borta mot Manchester United. Eidevall gjorde sex ändringar i sin startelva jämfört med ligapremiären.

Både Amanda Ilestedt och Stina Blackstenius startade i dag. Och det var Blackstenius som gjorde matchens första mål – ett riktigt klassmål:

United kvitterade dock före paus, och när Arsenal låg på för ett ledningsmål gjorde Manchesterlaget även 2–1 genom Melvine Malard. Vid det målet blev Ilestedt lite av syndabock när hon misslyckades med att hålla undan målskytten.

Men Arsenal räddades ett nytt klassmål, den här gången av Chloe Lacasse. Den kanadensiska inhopparen smällde upp bollen i krysset på övertid. 2–2 och en välkommen poäng för Londonlaget som kom till matchen med två raka förluster.

Mycket av fokus i kvällens match riktades förstås mot Alessia Russo, som ju Arsenal värvade från just United. Hon möttes av burop, men såg inte ut att bekommas så mycket. Det jag såg av matchen var hon pigg, och hade en boll i stolpen.

Det om dagens match i WSL. Men jag avslutar med en annan sak med Arsenalkoppling. I veckan kom spelarorganisationen Fifpro med spännande statistik. Den visade att just Stina Blackstenius är den elitspelare i världen som spelat flest matcher det senaste året. Jag kollade hennes speltid i Arsenal förra säsongen. På de 39 matcherna snittade hon drygt 72 minuters speltid, vilket faktiskt var lite mer än jag trodde.

.

Till slut har jag kollat även den andra halvleken av Sveriges 1–0-seger mot Italien. Det var tre viktiga poäng, men en prestation som inte anades världsetta.

Dock tyckte jag nog att Sportkanalens tv-studio var lite väl kritisk mot den svenska prestationen. Visst hade Italien ett stolpskott och ett par okej inlägg, men på det stora hela kändes det ändå som att det svenska laget hade rätt hyfsad defensiv kontroll under den andra halvleken. Jennifer Falk behövde ju faktiskt inte göra en enda räddning.

Totalt hade jag 5–4 till Sverige i målchanser och 8–6 i hörnor. Något som väl egentligen indikerar att kryss hade varit det mest rättvisa resultatet. Rättvisa är dock ett begrepp som är lite svåranvänt i fotboll.

Skall man vara positiv så är det ju starkt att vinna en bortamatch mot ett topp 20-lag utan att spelet stämmer. För Sverige hade problem med passningsspelet och fick därför väldigt korta anfall. Den svenska spelidén handlar ju om att spela framåt. Men det skall vara adress på passningarna.

Den här kvällen slogs bollarna ofta framåt utan adress, vilket gjorde att de hamnade hos motståndarna. Dessutom var skärpan på inspel och inlägg tillbaka på den dåliga nivå som gällde mot Sydafrika i öppningsmatchen av VM.

Det finns således ganska mycket att jobba på inför nästa samling för Peter Gerhardsson och hans stab. Den samlingen är i slutet av oktober och innehåller hemmamatcher mot Schweiz (i Göteborg) och Italien (Malmö). Alltså ytterligare två måstematcher.

Dock ser jag inga öppningar för en massa ändringar i startelvan. Gerhardsson har nu ett väl samspelt gäng, och det rimliga är att det är de spelarna som får förtroendet så länge OS-chansen lever. Det ger sällan positiv effekt att hålla på att röra runt i laget.

På så sätt är det negativt för bänkspelarna att det inte finns några vänskapsmatcher i höst där man kan visa upp sig och spela in sig i laget.

Men det är klar fördel Spanien i Sveriges grupp. Världsmästarna vann med 5–0 hemma mot Schweiz. Därmed måste Sverige sannolikt vräka in mål i kommande matcher om vi inte skall bli tvungna att vinna med två måls marginal borta mot Spanien.

För övrigt noteras att det spanska laget har nått nya nivåer av popularitet i hemlandet. Så här såg det ut utanför spelarhotellet inför gårdagens match:

Lyfter vi blicken och kollar rent allmänt på historiens två första omgångar av damernas Nations League så har det blivit flera intressanta resultat.

I grupp A1 är det mycket överraskande Belgien som är i tabelltopp efter seger mot Nederländerna och kryss mot Skottland.

Nederländerna föll alltså mot Belgien. Men man vann mot England. De vice världsmästarna bjöd på båda de nederländska målen genom svaga uppspel. Det första målet var ju dock offside, men som bekant finns inte VAR i Nations League vilket ju har lett till riktigt svag domarnivå i de två första omgångarna.

Som synes på klippet nedan gjorde Daphne van Domselaar en kanonmatch mot England. Hon fanns inte med bland de sju kandidaterna till Fifas pris som världens bästa målvakt. Men jag tycker att hon var suverän i VM, och det ser ju alltså ut som att hon fortsatt håller högsta världsklass.

Lite förvånansvärt spelade inte van Domselaar mot Belgien. Då fick Feyenoords målvakt Jacintha Weimar istället göra landslagsdebut. Och som ni ser på klippet från den matchen så kastade målvaktsdebutanten mer eller mindre in Belgiens segermål på övertid.

Totalt sett alltså en väldigt jämn och intressant start av den här gruppen. I grupp A2 är det upplagt för Frankrike. Det franska laget har vunnit mot Portugal och Österrike. Samma motståndare har Norge mött – med en poäng som facit. Det namnkunniga norska laget fortsätter alltså att underprestera.

I grupp A3 har Danmark fått en kanonstart. I går vann man med 5–1 borta mot Wales. Men det är förstås fredagens 2–0-vinst mot Tyskland man minns mest. Andrée Jeglertz fick en superstart som dansk förbundskapten. Och det var hans före detta adept i Linköping, Amalie Vangsgaard, som gjorde båda målen.

När jag såg de här höjdpunkterna första gången så reagerade jag för att 1–0-målet är en situation som är nästan exakt likadan som den Stina Blackstenius hade mot Irene Paredes i fredags. Eller exakt likadan var den ju inte. Det skiljde ju nämligen enormt i domarnas bedömning. Vår svenska forwardsstjärna fick frispark mot sig. Vangsgaard fick göra mål.

Sverige leder med 1–0 i halvtid efter mål av Johanna Rytting Kaneryd. Det har varit en halvlek präglad av hafs och slarv. Spelmässigt har det varit ganska jämnt, även om Sverige haft de bästa chanserna.

Men segern är långt ifrån säker. Italienskorna kommer till lägen som skulle kunna bli något. Det känns som att vårt landslag skall kunna växla upp en eller ett par växlar.

Noterbart i övrigt att Lina Hurtig nog hade varit utvisad om det hade varit VAR på matchen. En stund efter att hon fint bäddat för ledningsmålet gick hon in med dubbarna före i en närkamp. Tur för Sverige att domaren missade den förseelsen.

Nu behöver jag kolla en hockeymatch, så jag får kolla in den andra halvleken senare i kväll.

Startelvan har kommit till Sveriges måstematch borta mot Italien i Nations League. Det anmärkningsvärda är att Jennifer Falk får förtroendet i målet på Zecira Musovic:s bekostnad.

Den ändringen visar hur jämnt det är mellan våra två svenska toppmålvakter. Musovic gjorde ett misstag vid det spanska kvitteringsmålet senast, det kan vara det som kostar henne startplatsen.

I övrigt går Linda Sembrant in i stället för avstängda Amanda Ilestedt. Det innebär att vi behåller ungefär samma styrka i luftrummet, men tappar snabbhet i mittförsvaret.

Senast Sverige och Italien möttes blev det ju hela 5–0 i svensk favör efter att det svenska laget varit fysiskt överlägset vid fasta situationer. Om det skall kunna bli svenskt deltagande i nästa års OS måste det bli seger även i dag. Avspark i Italien är klockan 17.45.

Spanien vann med 3–2 på en otroligt billig straff i matchens allra sista sekund. Därmed är Sverige väldigt långt ifrån nästa års Paris-OS.

Spanien visade inte någon trötthet utan var det klart bättre laget efter paus. Bortasegern var således inte helt ologisk. Men Sverige borde ju haft ledningen i paus. Och den straff som gav segermålet hade väl knappast utdömts i VM?

Efteråt pratade också de svenska spelarna sig varma om VAR. Kosovare Asllani konstaterade att domarnivån tyvärr inte är tillräckligt bra för att klara de riktigt stora matcherna. Och det är bara att hålla med. Utan VAR är det inte många domare som håller på högsta nivån.

Tungt för Sverige förstås. Nu krävs det med största sannolikhet fem raka segrar i Nations League för att OS-drömmen skall hållas vid liv.

Efter 45 minuter är det 1–1. Jag tycker att Sverige har gjort en kanonhalvlek och har räknat till 5–2 i klara målchanser.

Spanien är dock inte ofarligt, utan har haft ett antal halvchanser. Det svenska målet var förstås en hörna. Medan Spaniens bästa huvudspelare Irene Paredes brottades med Amanda Ilestedt smög Magdalena Eriksson fram och nickade in Kosovare Asllani:s fina inlägg.

Ett fint mål. Filippa Angeldahl borde också ha varit målskytt. Hon har haft två otroligt bra chanser.

Tyvärr för svensk del blev det istället Athenea del Castillo som blev matchens andra målskytt. Tyvärr var det en målvaktstavla. Därmed är det bra läge för Spanien inför den andra halvleken.

Sverige spelar med VM-elvan med den framtvingade skillnaden att Lina Hurtig går in istället för Fridolina Rolfö.

För spansk del är det fyra ändringar i startelvan från VM-finalen: Cata Coll – Ona Battle, Irene Paredes, Laia Aleixandri, Olga Carmona – Aitana Bonmati, Teresa Abelleira – Athenea del Castillo, Alexia Putellas, Mariona Caldentey – Lucia Garcia.

Det var två känslosamma presskonferenser i går. På den svenska gav Kosovare Asllani det spanska laget sitt fulla stöd. Och på den spanska intygade Paredes och Putellas att de helst inte hade velat vara med i den här matchen. Men att de lät sig övertalas för att följa så att förändringsprocessen genomförs som utlovats, samt att de inte tycker att det hade varit schysst mot U23-landslaget att få ta över en sådan här match.

Vi får se hur den spanska såpan påverkar matchen. Men risken finns väl att spelarna kan slappna av när de kommer ut på planen och slipper tänka på elände.

Det är drygt ett dygn tills damernas Nations League har urpremiär. Ni vet den turnering som funnits på herrsidan i några år och som vi i Sverige räknat som mindre viktig – i princip har den setts som en träningsturnering. Det är något vi nu får äta upp eftersom de svaga resultaten med största sannolikhet kostar herrlandslaget en EM-plats.

På damsidan kan ingen kalla den första upplagan av Nations League för en träningsturnering. Det handlar om OS-kval och är således matcher av högsta vikt.

I morgon 18.30 kommer idrottsvärldens blickar att vara vända mot Göteborg. Den spanska såpan har ju gjort matchen Sverige–Spanien hyperintressant även för folk utanför damfotbollsbubblan.

Tittar vi på de sportsliga förutsättningarna så är det otroligt inspirerande. Det är Sveriges första match som världsetta, och vårt landslag ställs mot ett Spanien som gör sin första match som världsmästare. Och Gamla Ullevi förväntas bli så fullsatt som arenan får vara vid internationella matcher.

Som ni säkert minns startade Peter Gerhardsson med samma elva i alla de sex VM-matcher som var viktiga. Allt talar för att Gerhardsson ger den elvan nytt förtroende i morgon. Det blir ju förstås en framtvingad förändring genom att nyopererade Fridolina Rolfö saknas. Där tror jag att Lina Hurtig kliver in.

Den stora frågan under VM var ju Zecira Musovic eller Jennifer Falk?

Som ni vet är jag inte 100-procentigt säker på Musovic. Men efter hennes VM-insatser talar allt för att Chelseamålvakten får nytt förtroende, vilket också känns rimligt. Låt henne få chansen så länge hon tar den.

Jag såg att signaturen Dag i kommentatorsfältet ifrågasatte Musovics matchform. Höjdpunkter från den halvlek hon stod för Chelsea för två veckor sedan finns här:

Apropå Musovic är hon en av sju målvakter som är nominerade till Fifias pris The Best som världens bästa målvakt under säsongen 2022/2023.

Otroligt kul för Musovic förstås. Men personligen tycker jag att nomineringen är lite tveksam. Den säger mycket om vad som är viktigt för att hyllas av Fifa. Det krävs dels att du spelar för ett topplag, dels rankas enstaka kanoninsatser i stora matcher långt högre än stabilitet över tid.

Kollar man räddningsprocent under VM (går att se på den här länken) fanns Haitis Kery Theus, Jamaicas Rebecca Spencer och Nigerias Chiamaka Nnadozie med på topp fyra bland de målvakter som spelade minst tre matcher. Ingen av dem är nominerad till The Best, och gissningsvis fanns de inte ens med i diskussionen eftersom de spelade i för dåliga lag.

Däremot är femman Mary Earps och sexan Musovic nominerade eftersom de spelade i så bra lag att de fick chans att visa upp sig i medaljmatcher. Räddningsprocenten säger förstås inte allt, framför allt inte i korta turneringar. Men den ger ändå en indikation om vilken målvakten har presterat på.

Noterbart bland de sju nominerade målvakterna i The Best är att Chelseas förstamålvakt Ann-Katrin Berger också finns med, trots att hon inte platsade i Tysklands landslag. Den tyska förstamålvakten Merle Frohms finns däremot inte på Fifas lista.

Det är för övrigt flera reservmålvakter bland de nominerade. Utöver Chelsea har även Barcelona med två målvakter. Sandra Panos har sällskap av Cata Coll bland de sju som Fifa ansåg vara bäst under säsongen 2022/2023. Och nomineringen av Coll känns ju direkt felaktig.

Hon startade två ligamatcher för Barca förra säsongen. Hon spelade inga cupmatcher och fick inte heller någon speltid i Champions League. Men hennes fyra VM-matcher räckte tydligen för en nominering. VM-matcher där hon hade en räddningsprocent på 72,7 – vilket var 16:e bäst i VM.

Med Coll är vi tillbaka på fredagens match. Hon kommer ju sannolikt att få förtroendet att vakta det spanska målet, precis som hon gjorde i VM-finalen.

Just i finalen gjorde Spanien sin bästa match under VM-turneringen. Det rimliga hade ju således varit för Montse Tomé att köra med finallaget i morgon. Den nya förbundskaptenen hinner ju bara hålla två träningspass innan mötet med Sverige. Möjligheterna att implementera något nytt är därmed högst begränsade.

Men tre av startspelarna från VM-finalen är inte med till Göteborg. Mittbacken Laia Codina är petad, Jennifer Hermoso togs inte ut för att hon skall skyddas mot något och Salma Paralluelo har en lättare knäskada.

Just Hermoso och Paralluelo är tunga tapp. Rent allmänt har Sverige historiskt haft det jobbigt mot bollsäkra lag som Japan och Spanien. I VM gjorde ju det svenska laget en kanoninsats mot Japan. Och mot Spanien stod det svenska laget upp bra fram tills Paralluelo byttes in, och Hermoso flyttades ner på mittfältet.

Med Paralluelo som nia fick Spanien plötsligt ett djupledshot, vilket lyfte ett redan skickligt lag till världsmästare. För det var i stor utsträckning den 19-åriga Barcaspelaren som låg bakom de spanska segrarna mot Sverige och England.

Det blir intressant att se hur Tomé ersätter Paralluelo.

Det är ju förresten ganska mycket som är intressant kring det spanska laget. Utöver att det bara haft två träningspass ihop har spelarna haft jobbiga dagar med enorm press och dåligt med sömn, de satt ju i möten hela förra natten. Dessutom saknar de förtroende för sin nya tränare.

Föga oväntat var ju just Montse Tomé uppe till hård diskusson under tisdagsnattens förhandlingar mellan spelarna och förbundet. Gissningsvis får bara Tomé två matcher som ansvarig för landslaget, de båda som spelas under den här samlingen.

Den spanska såpan borde ju förstås tala för Sverige. Det är ju långt ifrån optimalt med en sådan uppladdning som världsmästarna har haft.

Men Spanien är ju alltså världsmästare. Spelarna är vana vid att spela för förbundskaptener de helst hade velat slippa – och det går att göra topprestationer även med dåliga förberedelser. Så när domare Rebecca Welch blåser igång morgondagens match skall man inte hoppas för mycket på att spanjorskorna kommer att gå på knäna.

Däremot får vi hoppas på ett bra resultat. Sverige är ju enda europeiska nation som aldrig har missat ett OS-, VM- eller EM-slutspel. Skall den sviten hålla i sig krävs det nog seger i morgon.

Det är inbördes möte som gäller i Nations League, och bortamatchen i Spanien kommer att bli otroligt svår. Därför vore det ju önskvärt om Sverige kan ha ett litet försprång inför den matchen.

Strax innan fyra i natt uppges spelarna ha lämnat förhandlingsrummet på träningsanläggningen i Oliva, 7,5 mil söder om Valencia. 21 av de 23 uttagna uppges ha accepterat det upplägg som de medlande parterna lagt fram. Därmed blir det match i Göteborg på fredag.

Vid 4.43 höll Victor Francos presskonferens utanför hotellet. Där meddelade han att två icke namngivna spelare begärt att få lämna samlingen. Det återstår att se vilka, men man kan ju gissa…

Även Amanda Gutierrez, som leder damernas spelarfack Futpro har mött pressen och berättat om att det är två spelare som inte åker med till Göteborg. Hon har även meddelat att det kommer att tillsättas en kommission som ser till att det omgående genomförs genomgripande förändringar inom förbundet.

Det blev en lång natt för det spanska landslaget. På fredag får vi se hur bra uppladdning det här har varit. Men det är ju bra att man hittat en väg framåt som spelarna accepterar. Förhoppningsvis kan det här leda till något positivt. Och skönt att det blir match. Men man undrar ju ändå hur många av spelarna som känner glädje att spela för Montse Tomé?

Det har varit en ny spännande dag i Spanien. De flesta spelarna är nu på plats på träningsanläggningen Oliva i Valencia. En som inte kommer att åka dit är Esther Gonzales, som är anmäld som skadad av sin amerikanska klubb NJ/NY Gotham FC. I hennes ställe har Sevillas Cristina Martín-Prieto kallats in.

Kvällens aktiviteter för de spanska landslaget skall ha utgjorts av möten med Victor Francos, presidenten för den spanska idrottsdomstolen CSD. I går lät på det Francos som att han tänkte gå förbundets ärenden vad gäller att bestraffa spelare som tackar nej.

Men i dag har Francos haft en annan framtoning. Han säger sig vara på Oliva för att medla mellan parterna, och han har också sagt i en tv-intervju att:

”Om en spelare inte känner sig bekväm och inte vill vara här så är det normala att hon slipper, och att man kallar in en annan spelare. Utan att det blir någon bestraffning.”

Francos skall ha haft möten med förbundskapten Montse Tomé tidigare i kväll. Och efter 22.00 skulle han sätta sig ner med spelarna. Orsaken till det sena mötet var att flera Barcaspelare inte anlände förrän strax innan 22.00. Bland dem var duon som bojkottade VM, Patri Guijarro och Mapi Leon.

Det skall blir väldigt spännande att se vad medlingen kan leda till. När Mapi Leon kom till flygplatsen i Valencia tidigare i kväll sa hon att:

”Vi kan väl prata rätt länge om huruvida platsen förbundet erbjuder oss är säker eller osäker när de tvingar hit oss.”

”Jag tycker att min position i det här har varit väldigt klar, och jag har inte ändrat uppfattning i något skede. Jag har fått offra ganska mycket.”

Vid 23-tiden kom den digitala tidningen Relevo, som har flera reportrar som är väldigt insatta i spansk damfotboll, med nyheten att spelarna förhandlar med Francos om att få skriftligt på att de kan lämna landslagssamlingen utan att riskera bestraffning. Det är tydligt att de inte är intresserade av att åka till Göteborg på torsdag. Nu är det läggdags i Borås. Vi får se vad som hänt i Valenciatrakten när man vaknar i morgon…

Turerna i den spanska såpan tycks aldrig ta slut. Klockan har sedan en stund passerat 11.30, det klockslag då den spanska truppen skulle samlats på Las Rozas i Madrid.

Det är också cirka 15 timmar sedan jag skrev mitt förra inlägg. Femton otroligt händelserika timmar. Bland annat har Jennifer Hermoso givit sin syn på att hon inte blev uttagen.

Förbundskapten Montse Tomé förklarade ju det med att man vill skydda Hermoso. Spelaren själv konstaterar att förbundet under gårdagen gick ut med en kommuniké om att man påbörjat ett förändringsarbete, och att spelarna skulle välkomnas till en trygg landslagsmiljö präglad av samförstånd kring vilken väg man är inne på…

…men att Hermoso ändå inte blev uttagen för att hon behövde skyddas. Här kan man ju lite lätt undra om inte den där trygga samförståndsmiljön borde vara det bästa tänkbara skyddet för spelaren.

Utöver Hermosos utspel har förutsättningarna ändrats för de uttagna spelarna. Sent i går var de ju inställda på att inte åka till landslagssamlingen i Madrid.

Men det har väl visat sig att det formfel som förbundet gjort sannolikt inte räcker för att spelarna skall slippa straff om de uteblir. Faktum är att förbundsledningen i natt fick stöd från presidenten av den spanska sportdomstolen CSD, Victor Francos. Han sa till tidningen El Larguero att:

”Om inte spelarna inställer sig måste man genomföra de åtgärder som står i lagen. Jag är ledsen att säga det, men vi måste göra det vi måste göra.”

De åtgärder han pratar om är alltså böter på upp till drygt 350 000 kronor samt indragen spelarlicens i två till femton år.

Plötsligt var alltså spelarna tillbaka i läget där de tvingas åka till samlingen. Dock hände något udda. Fattar jag rätt så meddelade förbundet att det var någon form av elfel på Las Rozas i Madrid, så huvuddelen av spelarna fick med kort varsel istället flyg- (ekonomiklass) eller tågbiljetter till Valencia, där de samlas för att åka till ett ställe som heter Oliva – där man skall vara fram till avresan till Göteborg.

Det sägs att man flyttat till samlingen till Oliva för att undvika media.

Några samlades dock först på ett hotell i Madrid, där det vimlade av journalister. Först kom förbundskapten Tomé, och svarade kort att hon förväntar sig att alla spelare kommer att inställa sig.

Sedan kom sex Real Madridspelare, där Misa Rodríguez fick frågan om hon var glad över att vara uttagen i Montse Tomés landslag. Målvakten svarade nej.

Alldeles nyss lämnade Realspelarna hotellet i Madrid för resa mot Oliva. Då gav man inga fler kommentarer om det aktuella läget.

De spanska landslagsspelarna är alltså nu på väg mot Oliva under tvång. Det hela är lika sensationellt som olustigt. Spontant trodde man ju att EU-regler för arbetsrätt gällde även i Spanien. Men de spanska sportlagarna känns ju mer som slaveri, och man undrar ju vad nästa steg är i den här tragiska soppan.

För egen del har jag flera gånger de senaste dagarna fått frågan om varför spelarna fortsätter sin bojkott trots att både Luis Rubiales och Jorge Vilda har avgått. Jag har svarat att spelarna hänvisar till att förbundet präglas av en sunkig kultur, och att man vill ha genomgripande förändringar.

Dock har de exempel på kulturella problem som kommit fram knappast varit sådana att de berättigar en bojkott, utan det har känts som en mängd småsaker. Och visst finns det en gräns även för hur många småsaker man tål. Men det har ändå varit svårt att förstå vad det är för kultur som spelarna vill bli av med.

Fast nu finns det inte längre några frågetecken. Förbundet har tydligt visat världen vilken kultur som gäller, en kultur av lögner och tvång. Nu är det plötsligt otroligt lätt att förstå varför spelarna vill bojkotta landslaget och avsätta förbundsledningen.

Jag såg en tweet från adressen FCB Artwork som kortfattat sammanfattar situationen mellan förbund och spelare:

”Spelare:
– Jag vill inte åka eftersom förbundet behandlar mig som en slav.
Svar från spanska fotbollförbundet:
– Du måste åka eftersom du är en slav.”

Jag hade svårt att tro på det jag såg när Montse Tomé tidigare i dag presenterade sin trupp. Där fanns namn som man aldrig kunnat ana skulle bli uttagna, som Mapi Leon och Patri Guijarro. Man undrade ju vad som hade sagts och utlovats när man förstod att Tomé hävdat att hon hade pratat med spelarna.

Men det visade sig vara lögn. Tomé hade inte pratat med spelarna, utan flera av dem fick reda på uttagningen visa tv.

Det tycks vara så att det spanska förbundet gjort ett försök att skrämma spelarna ut ur deras bojkott. Tydligen är spansk idrottslag sådan att man han tvinga elitidrottare att ställa upp i landslag. Om de inte ställer upp är straffen hårda med bötesbelopp upp till drygt 350 000 kronor och risk att spelarlicensen dras in upp till 15 år.

Tidigare under kvällen lät det från Spanien som att spelarna kände sig tvungna att inställa sig på landslagssamlingen klockan 11.30 i morgon. Att förbundet satte kniven mot spelarnas strupar, och på så sätt skrämde dem tillbaka.

Man hann ju fundera över hur stämningen skulle vara när Tomé välkomnade Patri, Mapi och de andra.

Men kring 22.30 kunde jag släppa de funderingarna. Då gick spelarna ut med att de inte kommer att inställa sig på landslagssamlingen. De hänvisar till att förbundet gjort ett formfel när truppen kallats, att spelarna inte informerats tillräckligt tidigt.

Det är snart tisdag, och Spanien har inget lag.

Det känns alltmer som att det inte kommer att bli någon match på fredag. Ledningen för det spanska fotbollsförbundet visar en sällan skådad inkompetens i hanteringen av den här krisen. Jag kan liksom inte förstå hur förbundspamparna tror att de kan gå segrande ur krisen med den här taktiken.

Och Montse Tomé… Herre gud, hon gräver sin egen grav inom fotbollsvärlden.