Det här var en riktigt dålig dag för svensk damfotboll. Hammarby föll som väntat mot Manchester United. Men Bajen stod upp bra, och det blev bara 1–0. För FC Rosengård slutade det med blytung 3–2-förlust mot belgiska OH Leuven – det är en av svensk damfotbolls tyngsta förluster på flera år.

Sverige behöver ju alltså göra bättre resultat i vinterns Europacuper än Nederländerna och Norge för att även fortsatt kunna ha tre lag i Champions Leaguekvalet. Men efter dagens kvalmatcher är det tyvärr inte mycket som talar för att vi skall kunna klara det.

Både Hammarby och Rosengård åkte ur Champions League, och får kvala vidare i nya Uefa Women’s Europa Cup. Det svenska hoppet i UWCL står till Häcken. Och hur stort det hoppet är hänger väldigt mycket på söndagens lottning.

I nuläget är det stor fördel för Norge i kampen mot Sverige och Nederländerna. Inför söndagens playofflottning har faktiskt Sverige ganska klart sämst utgångsläge.

Man har det trots att Hammarby alltså gjorde en fullt godkänd insats mot Manchester United. Tränare Martin Sjögren valde att göra om ganska rejält i startelvan jämfört med semifinalen. In kom Simone Boye Sørensen, Sofia Reidy, Asato Miyagawa och Cathinka Tandberg.

Jag kollade för övrigt på startelvorna, och noterade att bara två av 22 spelare kommer från England. Nu vet man ju att internationell fotboll numera är just väldigt internationell. Men det är ändå lite anmärkningsvärt att det är klart flest svenska och norska spelare i en match mellan ett engelskt storlag och vår svenska trea. Totalt bestod startelvorna av spelare från tio olika länder enligt följande:

Sverige 6 (4+2)
Norge 6 (4+2)
Japan 2 (1+1)
England 2 (0+2)
Danmark 1 (1+0)
Tyskland 1 (1+0)
Nederländerna 1 (0+1)
Kanada 1 (0+1)
USA 1 (0+1)
Frankrike 1 (0+1)

Och de fem bytena gjorde att vi fick se ytterligare två svenska, två norska och en finländsk spelare.

När matchen började var det nära engelsk ledning ganska direkt. Ella Toone gav Elisabeth Terland ett kanonläge redan efter drygt två minuter. Man såg också att United har ett väldigt bra presspel, för Bajen åkte på ett par farliga bolltapp när man försökte spela sig fram centralt. Det presspelet skördade stora framgångar mot PSV.

Men när vi kom till halvtid kändes det ändå som knapp fördel för Hammarby efter en spelmässigt jämn halvlek. Laget hade haft matchens bästa målchans när Reidy sköt i ribbans underkant.

Det var genom just genom Reidy tillsammans med Julie Blakstad och Anna Jøsendal på vänsterkanten som Bajen skapade sina chanser. Uniteds högersida hade det jobbigt med trion. Och ett par inlägg från Jøsendal var nära att nå Tandberg och Ellen Wangerheim framför målet.

Känslan i halvtid var att Bajen hade skrällchans, förutsatt att man undvek att ta risker centralt och istället fokuserade på att fortsätta anfalla från vänster.

Men United lyckades stänga till den där kanten efter pausen. Under resten av matchen hade Bajen knappt ett enda vänsteranfall. I stället var det de rödsvarta som skapade från den sidan genom norska Celin Bizet Dønnum.

Cirka fem minuter in i halvleken tappade Boye Sørensen bollen till Bizet som fick ett friläge. Melina Loeck räddade den gången. Och returen sköt Melvine Malard över.

Just Bizet och Malard stod sedan för förarbetet till det engelska ledningsmålet. Fransyskan gjorde en bra prestation när hon såg till att norskans långa inlägg kom tillbaka in framför målet, till lagets speciella målskytt Elisabeth Terland.

Direkt efter målet slutade United att fokusera på fotboll, och började lägga massor av energi på att maska. Det är verkligen otroligt tråkigt att se att det är så det går till i modern fotboll. Jag verkligen avskyr maskning. Och jag tror verkligen att effektiv speltid är enda sättet att få bort det.

Och faktum är ju att United inte behövde maska. För när de fokuserade på att spela bollen så hade de god kontroll under i princip hela den andra halvleken. Bajen gjorde som sagt en klart godkänd insats. Men man hade behövt göra mål på någon av de bra chanser man hade i den första halvleken.

På förhand hade det varit en bonus för svensk del om Bajen tagit sig vidare till playoff. Däremot var FC Rosengård stor favorit i sin miniturnering. Men det slutade med ett nytt magplask för den svenska mästarklubben. Hela det här året känns ju faktiskt som ett enda stort magplask för FC Rosengård.

De belgiska mästarinnorna OH Leuven ledde med 3–0 redan efter 35 minuter. Så långt hade jag inte fattat att det fanns möjlighet att se matchen, så jag hade bara följt utvecklingen via Uefas resultatrapportering.

Där noterade jag att Jada Conijnenberg hade gjort två mål redan efter 18 minuter. Nederländskan var ju i IFK Norrköping under våren. Där gjorde hon just två mål i damallsvenskan, fast då på 13 matcher. Nu fixade hon två tunga smällar mot svensk damfotboll.

För att Rosengård missar sitt superläge att gå till Champions Leagues ligafas riskerar alltså att kosta Sverige en plats i turneringen framöver.

Den sändning som fanns från Belgien var hackig och utan kommentator. Jag kunde dock se att det var en öppen andra halvlek, där två utspridda lag bytte chanser med varandra. Rosengård fick till två reduceringar genom Emilia Larsson och Anam Imo. Men från det jag såg var det klart närmare 4–2 på slutet än 3–3.

Förlusten är en riktig miljonsmäll för FC Rosengård. Eftersom de sex högst rankade ligornas mästarlag redan är direktkvalade är Champions Path en superchans till att nå ligaspelet, och kamma in välkomna miljoner. Den chansen är nu borta för Rosengård.

Jag har inte varit helt uppdaterad på hur rankingpoängen fördelas nu sedan det har blivit två europeiska cuper. Men en koll visade att de lag som kvalar in till Champions League får sju poäng bara för avancemanget. Det finns även ytterligare placeringsbonusar vid avacemang till slutspelet, plus att lagen får två poäng per seger och en poäng per kryss i de matcher man spelar.

För att komma upp i sju poäng i den nya cupen behöver man minst gå till kvartsfinal. Även om de svenska lagen skulle kunna samla lite poäng i den nya cupen är det alltså en stor poängmässig fördel att kvala in till Champions League. Det krävs nog att Häcken gör det för att vi skall kunna ha en rimlig chans att försvara sjundeplatsen på rankingen.

Jämför man Sveriges chanser med Norges och Nederländernas har de två senare varsitt seedat lag kvar i den lättare Champions Path. Där kan Vålerenga och Twente lottas mot följande motstånd i playoffomgången:

* Ferencvaros, Ungern
* GKS Katowice, Polen
* OH Leuven, Belgien
* Fortuna Hjørring, Danmark

Det är förstås en jättechans för både Norge och Nederländerna att få med ett lag in i ligafasen. Norge har dessutom kvar Brann i League Path, och Bergenlaget är precis som Häcken seedat.

För Häcken och Brann finns det både en jackpot och mardrömslotter i söndagens tombola. De fem oseedade lagen i League Path blir nämligen:

* Atletico Madrid, Spanien
* Manchester United, England
* Eintracht Frankfurt, Tyskland
* Sporting Clube de Portugal från Lissabon
* Austria Wien, Österrike

De tre första lagen är givetvis väldigt svåra. Mot Sporting känns det som 50/50 både för Häcken och Brann. Och mot Austria skulle båda de nordiska lagen vara klara favoriter.

Utöver läget i Champions League börjar man nu också få en bild av vilken nivå det kommer att bli på nya Uefa Women’s Europa Cup. Ytterligare nio lag tillkommer i och för sig efter playoff-spelet till Champions League. Men i nuläget är de starkaste lagen Inter, Ajax, Slavia Prag, PSV Eindhoven, Rosenborg och Braga. Det känns ju som en turnering där de svenska lagen bör ha bra chans att gå långt. Men det har ju också de norska och nederländska.

Det får bli allt om Europaspelet för ikväll. Den här helgen har det även spelats ligafotboll nere på kontinenten. Det är den spanska ligan som har dragit igång med fyra matcher. För svensk del fick Loreta Kullashi fick göra ett sex minuter långt inhopp i Badalonas 0–0-match borta mot Deportivo. För de andra svensklagen, Real Madrid och Madrid CFF, är det premiär under söndagen.

I Tyskland har det varit supercupfinal. Där vann Bayern München med 4–2 mot Wolfsburg. Och det var Magdalena Eriksson som visade vägen till säsongens första titel genom att göra 1–0-målet.

Och som hon gjorde det. Man är inte van vid att se Eriksson smälla in kanonskott i krysset. Men det var just vad hon gjorde i dag – alltså satte ett kanonskott i krysset.

I natt gjorde Evelina Duljan sitt första mål i seriespel sedan 2019. Den 22-åriga Kristianstadstjejen har inte haft någon kontinuitet i spelandet sedan 2022. Men inte heller då var hon någon startspelare i KDFF och Juventus.

Som mest under en säsong hade Duljan bara fått starta fyra matcher inför det här året. Men i år har hon tagit steg. Fem gånger har hon fått starta för Houston Dash, och sju gånger har det blivit inhopp. Mot Racing Louisville byttes hon in i 79:e minuten i 1–0-underläge. Två sekunder in på tilläggstiden gjorde hon sitt första mål i NWSL, ett mål som betydde en viktig poäng för laget som hakar på i striden om de åtta slutspelsplatserna.

Kul för Duljan om det äntligen skall lossna för henne. Trots att hon bara är 22 har den kvicka kantspelaren varit en talang under jättelång tid. Hon debuterade ju från start i damallsvenskan bara två veckor efter att hon hade fyllt 14 år. Det är alltså drygt åtta år sedan.

Se Duljans första NWSL-mål här:

Apropå Kristianstad har ju KDFF spelat i dag. Jag hade på alla de tre matcherna på olika skärmar, men hade extra uppmärksamhet på matchen mot AIK.

Och man kan väl säga att Duljans mål är ett av få glädjeämnen för damfotbollen i Kristianstad idag. För kortfattat man man säga att AIK imponerar. Det gör inte Kristianstads DFF.

Gnaget vann med 3–0 i en match där Kristianstad hade bollen mest, men AIK hade den överlägset bäst. Verkligen överlägset bäst.

Hemmalaget hade naturligtvis en otroligt tung jobspost. Skyttedrottningen Beata Olsson saknades och uppges vara klar för en engelsk klubb. Det var förstås lördagens första smäll för Kristianstad. 3–0-förlusten var den andra.

Enligt Kristianstadsbladet lyckades KDFF få in minst en värvning precis innan sommarfönstret stängde. Men det låter svårt att hitta någon som kan fylla luckan efter Olsson, som har stått för nio av lagets mål så här långt. Redan tidigare i sommar hade ju laget tappat Katla Tryggvadottir, som har gjort fyra mål. KDFF ser alltså ut att tappa duon som stått för hälften av lagets mål – 13 av 27 så här långt.

Kollar vi dagens match så KDFF spelar ofta riktigt snyggt mellan straffområdena. Men man får inga stilpoäng i fotboll, utan spelet går som bekant ut på att göra fler mål än man släpper in. Och en väldigt stor majoritet av målen görs i och kring de båda straffområdena.

Och där var KDFF uselt. Vid eget straffområde bjöd man AIK på två mål. Rutinerade duon Alice Nilsson och Emma Petrovic bjöd på varsitt baklängesmål. Och det har man förstås inte råd med.

Vid offensivt straffområde kändes KDFF dessutom långsamt och statiskt, och man slog dessutom ofta för lösa passningar. Man kom knappt till några klara målchanser alls. Och det kändes hela tiden som att AIK hade bra kontroll.

Solnalaget är för övrigt numera en het medaljkandidat. Som ni säkert vet finns det fyra medaljer att spela om i svensk fotboll. Och avståndet upp till fyran Djurgården kommer som mest att vara fyra poäng efter 16 spelade omgångar.

AIK är på många sätt Kristianstads motsats. Gnaget tar inga risker kring eget straffområde. Däet inga krusiduller, utan ofta rensar man bort bollen långt ifrån farlig yta. Det är ett arbetssätt som kanske inte är så vanligt i modern fotboll. Men AIK:s arbetssätt är ofta effektivt. Det känns som att laget är otroligt jobbigt att möta.

Inte minst som man är bra på att kontra. För när chanserna kommer har man både fart och kreativitet. Det går rakt på mål, och man tvekar inte att ta avslut.

För framför ett fysiskt och nickstarkt försvar finns en hel del offensiva kvaliteter. Trion Daniela Famili, Ida Björnberg och Nova Selin är spelare jag gillar, och som jag har berömt vid olika tillfällen tidigare. I dag gjorde dessutom Selin sitt första damallsvenska mål, något som kanske kan lyfta henne ytterligare. Adelisa Grabus är förstås också nyttig. Nu har dessutom sydkoreanska Son Hwayeon kommit tillbaka efter korsbandsskada. Och jag tycker att hon ser väldigt spännande ut.

Och så har ju Gnaget dessutom Linda Sembrant att addera till den redan stabila defensiven. Hon kommer dessutom att ytterligare vässa lagets styrka i luftrummet. AIK borde vara väldigt jobbigt att tas med på fasta situationer i höst.

För Kristianstad är väl det mest positiva i nuläget att man har många unga talanger som kan få mycket speltid i höst. Exempelvis har ju 16-åriga jättetalangen Filippa Andersson Widén nu fått starta ett par matcher på centralt mittfält. Kul. Och i dag släppte man in två debutanter på tilläggstid i Kaia Carruthers och Inez Rosengren. Den sistnämnda är väl för övrigt dotter till Patrik Rosengren och därmed lillasyster till Malmö FF:s Otto Rosengren.

I dagens två andra matcher behöll Malmö FF och IFK Norrköping sina perfekta facit efter EM-uppehållet. Båda lagen har alltså tagit tolv poäng av tolv möjliga. MFF vann med 3–1 hemma mot Växjö och Peking slog Piteå med 2–1.

Malmö har nu sju raka segrar och toppar tabellen. Serieledarna kommer att ta med sig massor av självförtroende till Stockholm, där man spelar hett toppmöte mot Hammarby på lördag. Det blir en superintressant match.

Norrköping är en poäng bakom AIK, och hakar också på i den där kampen om bronsmedaljerna. Deras match i Piteå var den jag hade minst koll på. Men jag noterade att segermålet kom på en straff som domarna diskuterade länge.

Och jag är otroligt osäker på om det var korrekt att blåsa för den handsen. Att bollen tog på Jane Lawson Willis vänsterhand var solkart. Lika klart var att Piteåbacken hade armen över axelhöjd. Och en instruktion har ju varit att det alltid varit bestraffningsbart om bollen träffar en arm som är över axelhöjd. Men jag är osäker på om den instruktionen finns kvar. Någon som vet?

En annan instruktion är ju att handsen inte är bestraffningsbar om bollen kommer från egen kropp. Och i det här fallet nickar Lawson Willis själv bollen mot sin arm. Så utifrån det borde det inte vara straff.

Frågan är vad som gäller, och vad som är överordnat det andra. Som sagt diskuterade domarna under ganska lång tid innan man beslutade sig för att döma straff.

Vid midnatt stänger sommarens svenska transferfönster. Som vanligt brukar det ändå dröja någon dag innan alla sena värvningar är presenterade. Så jag tror att vi får vänta till efter helgen, kanske fram mot tisdagen, innan vi summerar det här sommarfönstret.

Alla övergångar hittar ni förstås här på bloggens silly seasonsida. Där kan ni se att fredagens damallsvenska övergångar så här långt är att Växjö har värvat den danska målvaktstalangen Mathilde Kristiansen medan AIK har sålt Signe Carstens till Brøndby och att Rosengård har sålt Oona Sevenius till engelska andraligalaget Newcastle United.

Men det kan alltså säkert dyka upp något mer under kvällen och helgen. Fotbollsmässigt är det ju förstås fokus på Champions Leaguekvalet den här helgen. Under sen lördagskväll skall vi ha kvar 18 kandidater till de nio platser i ligafasen som fortfarande är öppna.

För svensk del har Hammarby avspark 19.00 i hemmamatchen mot Manchester United och för FC Rosengård startar bortamötet med belgiska OH Leuven en timma senare. Bajens match går att se på Aftonbladet.

På hemmaplan är det tre damallsvenska matcher vardera på lördagen och söndagen. Alla tre lördagsmatcher sparkar igång 13.00. Där får vi se om de båda lag som har full poäng efter EM-uppehållet fortsätter sina segersviter. Jag tänker på Malmö FF, som har hemmamatch mot Växjö DFF, och på IFK Norrköping som spelar ”Stellan Carlsson-derby” borta mot Piteå.

Under söndagen har vi helgens riktiga ödesmatch, den i Linköping mellan LFC och Alingsås IF. Det är ju på många sätt sista tåget som går för båda lagen. Tar man inte tre poäng här så ökar oddsen kraftigt för förnyat damallsvenskt kontrakt.

I elitettan har fyra av de fem topplagen motstånd från tabellens undre halva. Tabelltrean Eskilstuna United har den på pappret tuffaste motståndaren i sexan Jitex. Det noteras också två intressanta bottenmöten i Bollstanäs–Team TG och Gusk–ÖSK. Lördagens match på Bollstanäs IP mellan lagen på tolfte och trettonde plats är på alla sätt en sexpoängsmatch. Och under söndagen kan Gusk skapa sig marginal till nedflyttningsstrecket genom seger hemma på Studenternas.

Innan jag sätter punkt noterar jag att det finns fyra olika kandidater till att arrangera EM-slutspelet om fyra år. Samarbetet mellan Sverige och Danmark ställs mot Tyskland, Polen och Portugal. Uefas exekutiva kommitté tar beslut om värd den 3 december.

Sverige arrangerade ju EM så sent som 2013, och känslan är väl att det blir svårt att få mästerskapet en gång till redan 16 år senare. Framför allt som det känns som tre bra motkandidater. Eller vad tror ni?

Dagens stora damfotbollsnyhet är förstås att AIK skräller till och gör sommarens värvning i damallsvenskan. Linda Sembrant fortsätter sin karriär, och hon gör det i Solna. Kul att få se den rutinerade mittbacken i vår inhemska fotboll igen.

Kul också att kontraktet är på 1,5 år. Med tanke på hur det har dröjt innan hon presenterats för en ny klubb har man ju varit lite orolig att hon kanske skulle avsluta karriären.

Till slut blev det här också en bra svenskdag i Champions League. Både Rosengård och Hammarby tog sig vidare till final i veckans miniturneringar, och säkrade därmed också platser i vinterns Europaspel. Om de inte klarar av att ta sig till ligaspelet i Champions League blir det spel i nya Women’s Europa Cup.

Jag har inte sett någon av matcherna, men nu i efterhand har jag sett höjdpunkterna från 3Arena. Jag valde Champions League i futsal i Boråshallen framför Hammarbys match på Aftonbladet. Delvis för att jag trodde att Bajen skulle ta en säker seger.

Men från Boråshallens läktare fick jag följa hur målen trillade in ett efter ett. Det kändes bra när Bajen tog en tidig ledning. Men jag hajade till av flera skäl när Daryna Apanaschenko gjorde mål. Hon har varit Ukrainas bästa spelare i en massa år, bland annat ledde hon landet till en sensationell seger mot Sverige i kvalet till VM 2019. Jag trodde att hon hade lagt av. Men 39 år gammal kan alltså spelgeniet fortsatt leverera på internationell nivå.

Hennes mål betydde dessutom ledning med 2–1 för Metalist. Där undrade man ju vad som var på väg att hända. Men det blev tre snabba Bajenmål, och allt kändes avgjort. När jag satte mig i bilen för att köra hem från Boråshallen hörde jag på Radiosporten att Metalist var ikapp till 4–4. Och man undrade återigen vad som höll på att hända.

Men i tredje övertidsminuten kom Anna Jøsendal runt på vänsterkanten och skickade in ett inlägg som Cathinka Tandberg nickade i mål. 5–4 på Bajen – och det blir gruppfinal mot Manchester United på lördag.

Från Manchester Uniteds 4–0-seger mot PSV såg jag bara korta sekvenser. Men från det jag såg så imponerade de rödvita. De såg inte alls ut att lida av att inte ha spelat en enda tävlingsmatch sedan i våras. Alla fyra målen gjordes för övrigt av norska spelare, tre av Elisabett Terland och ett av Celin Bizet Ildhusøy. Även Bajens målskytte dominerades ju av norska spelare. Tandberg gjorde två och Julie Blakstad ett. De två första målen gjorde Ellen Wangerheim.

Hos United blev Julia Zigiotti Olme utbytt i 78:e minuten och Anna Sandberg fick kliva av i minut 65. Självklart blir United stor favorit på lördag. Men med en stor hemmapublik i ryggen kanske Bajen ändå skall kunna ge vårens engelska ligatrea en match.

Precis som Bajen så gjorde Rosengård fem mål i dag. Men Malmöklubben släppte inte in något, så man vann alltså med betryggande 5–0 mot nordmakedonska Ljuboten. Målen kom två vardera från Anam Imo och Emilia Larsson och ett från debutanten Filippa Sjöström.

Jag noterade att Rosengård hade 17-åriga Adela Dautovic-Rix på bänken som reservmålvakt. Och har även skrivit in målvaktstränaren Shannon Lynn i sin Champions Leaguetrupp. Däremot är inte Saga Andersson med. Är det någon som vet vad som har hänt med henne?

På lördag spelar Rosengård gruppfinal mot belgiska hemmalaget OH Leuven.

Kvällens sena match mellan det belgiska mästarlaget och bosniska SFK 2000 från Sarajevo stod 0–0 efter ordinarie tid – och gick till förlängning. Där tog gästerna ledningen. Målet gjordes av amerikanska Taylor Harrison, som skrev på för det bosniska mästarlaget för en vecka sedan.

Det var dock hemmalaget som hade en stor dominans i statistiken över avslut. Och Sarajevos mål tycktes väcka belgarna. För inom fyra minuter hade man vänt till 2–1-ledning efter mål av de båda 16-åringarna Manon Heremans och Kadhiya De Ceuster. Båda är födda 2008, och fyller 17 senare under året. Det är ju ändå anmärkningsvärt att två så unga spelare kliver fram och avgör en kvalmatch i Champions League.

För det blev 2–1 till OH Leuven. Kollar man statistiken ser man att laget vann avsluten med 26–4, varav 13–3 på mål, och hörnorna med 14–5. Utan att ha sett något alls från matchen känns det högst rimligt att det blev belgisk seger. Och det var knappast negativt för Rosengård att belgarna tvingades spela 120 täta minuter.

Rosengård var favorit inför den här miniturneringen. Det favoritskapet kvarstår. Men det blir knappast någon lätt match på lördag.

Kollar vi resultaten i övrigt så blev det ju en liten skräll när norska Brann med Johanna Renmark på bänken slog ut italienska Inter med 2–1. Olivia Schough startade och spelade 58 minuter för Milanolaget.

Brann var i och för sig det seedade laget i det mötet, men både undertecknad och spelbolagen höll Inter som ganska klar favorit. I övrigt blev det rakt igenom favoritsegrar.

Kollar vi svenska spelare i övrigt så byttes Sejde Abrahamsson ut precis innan pausen när turkiska Fomget föll med 2–1 borta mot Slavia Prag. När Vålerenga vann med 1–0 mot HJK höll Tove Enblom nollan för Oslolaget, och Linn Vickius spelade hela matchen på mittfältet. Däremot blev Tilde Lindwall och Marika Bergman-Lundin kvar på bänken hela matchen.

Sent under onsdagskvällen spelade Tilde Johansson från start för danska Fortuna Hjørring. Johansson som nyligen lånades ut från Växjö fick vara och vinna mot skotska Hibernian med 2–1 efter ett övertidsmål från Joy Ogochuckwu. Apropå Växjö meddelade klubben idag att Youtubeprofilen Chloe Minas lämnar och flyttar hem till kanadensiska Montreal. Jag hörde ett rykte om att en japansk spelare till skulle vara på väg in. Vi får se om det stämmer.

Tillbaka till Champions League. Lördagens finaler i den här kvalomgångens miniturneringar ser ut så här, Champions Path:

Mura (Slovenien) – GKS Katowice (Polen)
Young Boys (Schweiz) – Fortuna Hjørring (Danmark)
OH Leuven (Belgien) – FC Rosengård
Ferencvaros (Ungern) – Dynamo Minsk (Belarus)
Gintra (Litauen) – Vorskla Poltava (Ukraina)
Twente (Nederländerna) – Breidablik (Island)
Slavia Prag (Tjeckien) – Vålerenga (Norge)

League Path:

Hammarby – Manchester United (England)
Roma (Italien) – Sparta Prag (Tjeckien)
Braga (Portugal) – Brann (Norge)
FC Minsk (Belarus) – Austria Wien (Österrike)

Samtliga de här finallagen kommer alltså som sämst att spela Women’s Europa Cup i höst.

Det här är lite av en favorit i repris. Men även i vinterns upplaga av Europaspelet lever de tre svenska kvalplatserna till Champions League farligt. Det är ju inget nytt, för så har det varit flera år i rad.

I nuläget är damallsvenskan rankad som sjunde bästa liga i Europa bakom i tur och ordning England, Frankrike, Spanien, Tyskland, Italien och Portugal.

Den placeringen bygger på de svenska lagens resultat i Champions League de fem senaste säsongerna, alltså från och med säsongen 2020/2021. Det som är dåligt för svensk del är att vi gjorde väldigt bra resultat just den där säsongen 2020/2021, men sedan har presterat sämre.

På den tiden var damallsvenskan rankad som Europas fjärde bästa liga, och Rosengård försvarade den svenska äran på bra sätt genom att gå till kvartsfinal. Kopparbergs/Göteborg FC var andra svenska lag i turneringen, de åkte ut mot Manchester City i sextondelsfinal. Totalt gav det ändå 7,5 rankingpoäng, en nivå vi inte kommit upp i sedan dess.

Inför nästa års Champions League stryks de där 7,5 svenska poängen. Så inför onsdagens avspark är damallsvenskan plötsligt nere på nionde plats på den där europeiska ligarankingen. Det beror alltså på att våra svenska lag har gjort rätt svaga insatser de senaste fyra åren. Framför allt tog de svenska lagen få poäng både 2021/2022 och 2022/2023.

För de sex högst rankade länderna går mästarlaget numera direkt in i Champions Leagues ligafas. Men avståndet upp till femman Italien och sexan Portugal är i princip omöjligt att ta in på en säsong för våra svenska lag. Däremot är det otroligt jämnt mellan sjuan Nederländerna, åttan Norge och nian Sverige.

För att få ha med tre lag i kvalet till Champions League sommaren 2027 krävs att man är topp sju efter den här upplagan av UWCL. Sverige måste alltså avancera två placeringar för att behålla de tre platserna. Och i princip är det en ren match mot Nederländerna och Norge. Våra lag måste prestera bättre i vinterns europeiska cupspel än vad de norska och nederländska lagen gör.

Om vi åker ner på åttonde eller nionde plats får den damallsvenska trean inte längre spela i UWCL, utan den placeras istället in i kvalet mot Women’s Europa Cup.

Så vill vi ha tre lag i Champions League även i framtiden gäller det för Rosengård, Häcken och Hammarby att prestera, helst redan den här veckan. Rosengård har avspark klockan 13.00 i sin match i morgon. Och för Hammarby är det matchstart 19.00 – den matchen går även att se på Aftonbladet. Vinnarna i onsdagens matcher är inte bara klara för final i veckans miniturneringar, de har även säkrat att om de missar ligaspelet i Champions League så kommer de att få gå in i Uefa Women’s Europa Cup i andra omgången.

Tillagt i efterhand: skadeläget i Manchester United

Under onsdagen inleds kvalet mot Champions League för svensk del. Då går både Hammarby och Rosengård in i turneringen. Och jag förväntar mig att båda vinner sina matcher. För både ukraniska Metalist och nordmakedonska Ljuboten är lag som våra lag bör besegra.

Hammarby bör få det tuffast, för Metalist från Kharkiv är helt klart ett betydligt tuffare motstånd än Ljuboten. Men Bajen har hemmaplan och bör ändå lösa det ganska lätt.

Metalist är en ny klubb inom damfotbollen. Fast laget har ändå stor rutin från europeisk cupfotboll- Det hette nämligen tidigare Zhytlobud-1, och har varit Ukrainas bästa klubblag under rätt lång tid. Det var i mars i fjol som damlaget gick upp i större grannen Metalist.

För Hammarby är det avspark 19.00 på Stockholmsarenan, alltså den som numera officiellt heter 3Arena. Och som tidigare hette Tele2 Arena. Om Bajen vinner mot Metalist ställs man antingen mot Manchester United eller mot nederländska PSV Eindhoven.

Många tycks tro att det är självklart att United vinner sin semifinal mot PSV. Men det har visat sig lättare sagt än gjort att ta sig förbi de tidiga kvalomgångarna. Kollar vi de två senaste upplagorna av Champions league så har turneringarna haft väldigt olika karaktär. I den turnering som startade för två år sedan var det massor av skrällar i gruppspelet, medan överraskningarna lyste med sin frånvaro i slutspelet. Och till slut var det storfavoriten Barcelona som vann mot andrahandsfavoriten Lyon i finalen.

I den senaste upplagan var det tvärtom. Då var gruppspelet närmast kliniskt fritt från överraskningar. Men slutspelet fick en skrällsegrare i Arsenal. Londonlaget var chanslöst mot Chelsea på hemmaplan i England, men i Champions League vann man både mot Lyon och Barca.

Det som de två senaste upplagorna av UWCL har haft gemensamt är att det varit gott om skrällar i kvalet. För två år sedan minns vi ju hur Paris FC slog ut både Arsenal och Wolfsburg, Och ifjol fick vi en jätteskräll när norska Rosenborg slog ut Atletico Madrid efter straffläggning. I fjol försvann även högt rankade lag som PSG, Eintracht Frankfurt, Benfica och Slavia Prag redan innan gruppspelet.

Så det är inte bara för högre rankade lag att gå ut och promenera hem segrarna i kvalmatcherna. Framför allt är det lurigt i de här inledande miniturneringarna där man spelar enkelmöte, ofta på bortaplan.

Manchester United är förstås favoriter i den miniturnering som spelas i Stockholm. Men onsdagens möte med PSV är det engelska svensklagets första tävlingsmatch för säsongen. Och PSV Eindhoven är sannolikt bättre än vad många tror.

För även om PSV på något sätt är ett korplag har vårens nederländska ligatvåa flera duktiga spelare, och är på så sätt väldigt långt ifrån korpnivå. Kollar man truppen har man belgiska landslagsmålvakten Nicky Evrard längst bak. I backlinjen är affischnamnet den tidigare Chelseabacken Anouk Nouwen. Men bland backarna finns även danska EM-spelaren Sara Thrige. Och längst fram har man ytterligare ett antal namnkunniga spelare som schweiziska EM-hjälten Riola Zhemaili, nederländska landslagsveteranen Renate Jansen samt de båda tidigare nederländska landslagsspelarna Sisca Folkertsma och Fenna Kalma.

I helgen värmde PSV upp för veckans kval med att spela nederländska supercupen mot Twente. Där blev det förlust med 3–2, trots att man ledde med 2–0 efter 60 minuter. Noterbart att varken Nouwen eller Kalma ingick i matchtruppen. Båda är dock anmälda i truppen till Champions League.

Jag tycker absolut att PSV på pappret har ett lag som kan åka till Stockholm för att tävla, ett lag som absolut skulle kunna vinna den här miniturneringen. Precis som Hammarby hade nederländarna med fem spelare i olika EM-trupper. Manchester United sticker förstås ut här. De hade nio spelare i EM med engelska Ella Toone och franska Melvine Malard som toppnamn. Sedan dess har man dessutom stärkt upp truppen ytterligare med bland annat Julia Zigiotti Olme och Fridolina Rolfö.

Rolfö är ju dock en av de Unitedspelare som inte är aktuella för spel i Stockholm i veckan. På den listan finns även rutinerade engelska duon Rachel Williams och Leah Galton. I onsdagens match mot PSV kommer inte heller engelska Europamästariinan Grace Clinton att spela.

Rosengård spelar sin miniturnering i Belgien. Som svenskt mästarlag har Malmöklubben en lättare väg in i turneringen än Hammarby. Semifinalen mot Ljuboten har avspark 13.00 på onsdag. Till den matchen kommer Rosengård med ett nytt lag, och med negativa resultat. Trots att man spelat en match fler än de flesta andra lagen har Rosengård bara tagit en poäng efter EM-uppehållet – det är näst sämst av alla damallsvenska lag.

Trots det bör Rosengård vinna semifinalen rätt enkelt. Klubben har för övrigt en föredömligt bra införtext på sin hemsida inför den matchen. I en eventuell final väntar sannolikt hemmalaget OH Leuven. Det känns som en rätt lurig uppgift.

När jag kollar det belgiska mästarlagets trupp fastnar jag på namnet Julie Biesmans. Den rutinerade mittfältaren har drygt 100 landskamper på meritlistan. OH Leuven hade för övrigt med tre spelare i olika EM-trupper. Vad jag kan se har dock två av de tre lämnat. Bara Zenia Mertens verkar vara kvar.

Kollar vi Rosengård hade ju de med fyra spelare till EM, och en till Afrikanska mästerskapen. Av de fem har två lämnat, medan Halimatu Ayinde och finländska duon Anni Hartikainen och Oona Sevenius är kvar.

Piteå och Linköping fick med sig tunga trepoängare från dagens båda damallsvenska matcher. I Östergötland tog LFC sista chansen att haka på lagen ovanför. Man gjorde det genom att vinna med imponerande 3–0 mot Vittsjö.

Jag har bara sett höjdpunkter, och där noteras att det tredje målet var ett snyggt sådant från kanadensiska sommarvärvningen Keera Melenhorst. Det ser även ut som att LFC-segern var helt i sin ordning.

De tre poängen tar upp laget på näst sista plats. Avståndet upp till kvalplatsen är nu fem poäng. Så Linköping har fortsatt ett tungt utgångsläge. Men idag måste man ju ändå ha skapat ett visst hopp. Framför allt var det ju otroligt viktigt för LFC att få göra tre mål. Inför dagens match hade man ju bara gjort åtta på hela serien. Och man hade inte gjort fler än ett mål i en enda match.

Personligen åkte jag till Mjörnvallen för att kolla om Alingsås kunde ta en andra raka seger. När jag kom till anläggningen noterade jag att hemmalaget tvingades göra flera ändringar jämfört med segern mot BP senast. Att Isabella Svanström var avstängd var ju klart sedan tidigare. Men att även de båda anfallsvapnen Karin Lundin (sjuk) och Tilde Karlsson (skada) var borta var förstås ett bakslag för västgötarna.

Det innebar att man för första gången i år startade med ett anfall innehållande alla de tre ö som gjorde succé i elitettan i fjol: Ina Österlind, Moa Öhman och Alma Öberg. I dag blev det dock ingen succé för trion. Österlind förstörde nämligen för sig själv och sitt lag genom att ta ett rött kort redan efter drygt 15 minuters spel.

Jag hörde att folk tyckte att domare George Jansizian kunde ha nöjt sig med en varning, och att nämnde domare även vevade för mycket med sina kort. Jag har kollat på utvisningssituationen flera gånger. Och jag har svårt att argumentera emot det röda kortet. Olivia Holm nickar bollen, och får sedan Österlinds dubbar i ansiktet. Det givna kortet känns väl ganska rött?

Så är det någonstans alingsåsarna skall vända sin frustration är det mot Ina Österlind. För även om det var ganska tydligt att inte Österlind stämplade Holm med vilje så är det ju faktiskt otroligt dumt att försöka spela en boll som är i huvudhöjd med fötterna. Är man bara lite sen in i en sådan duell, vilket alltså alingsåsaren var, får man oftast gå raka vägen in i omklädningsrummet och byta om. Och det var ju i grunden det röda kortet som kom att förstöra dagen för Alingsås.

För totalt sett tyckte jag att Alingsås hade större spets än ett ganska uddlöst Piteå. Gästerna lyckades egentligen varken utnyttja det numerära övertaget före eller efter paus. Piteå hade otroligt svårt att komma till målchanser, och Alingsås höll hela tiden uppe spelet.

Man gjorde det trots att man i princip var tvungna att spela med startspelarna hela matchen. På bänken hade man nämligen bara två utespelare som var i speldugligt skick. Övriga avbytare var spelare som egentligen står på skadelistan.

Men hemmaspelarna kämpade på bra. Och det var nog extra surt för dem att det skulle bli en målvaktstavla som fällde avgörandet. Alexandra Blom kom ut helt fel på ett inlägg i 76:e minuten. Därmed blev målet helt tomt för inhopparen Saga Swedman. På slutet kontrade Piteå även in ett 3–1-mål.

För Piteå var det förstås otroligt tacksamt att få med sig de här tre poängen. Återigen spelade laget utan Faith Ikidi, vilket ju förstås är kännbart. Men framför allt upplevde jag alltså Piteå som väldigt uddlöst. Nyförvärvet Amirah Ali startade som nia utan egentligen komma till en enda målchans. Gästerna blev lite farligare när Swedman kom in. Men totalt sett kändes Piteå verkligen som ett bottenlag, som ett lag som nog får koncenterar sig på att titta neråt i tabellen i höst.

Och därmed är det ju förstås väldigt skönt att det är fyra poäng ner till BP på kvalplatsen. Och framför allt har Piteå nu nio poäng ner till Linköping under nedflyttningsstrecket, vilket ju bör vara en betryggande marginal.

Kollar vi ut i damfotbollsvärlden är väl annars dagens största nyhet att det slogs ett nytt publikrekord i amerikanska NWSL när Bay FC från San Fransisco tog emot Washington Spirit.

Men trots de 40 091 åskådarna förlorade hemmalaget med 3–2, vilket innebär att man numera har fyra poäng upp till slutspelsplats.

Bay FC var nya i NWSL förra året. Då noterade de ett publiksnitt på 13617. Då hade ligan som helhet ett snitt på 11235. I år ligger Bay FC nu på 16 185, och ligan som helhet på 10 566.

Den lägsta publiksiffran hittills i årets NWSL har varit 1806 personer. Tråkigt nog kom ingen av matcherna i den senaste damallsvenska omgången upp till den nivån. Den bästa siffran här var 1360 mellan Häcken och Norrköping.

Stellan Carlsson vann den taktiska matchen mot Mak Lind. Det kan visa sig bli väldigt avgörande när det damallsvenska guldet skall delas ut i höst. För Norrköping snodde tre poäng på Bravida Arena, och nu är det Hammarby som toppar tabellen och nykomlingen Malmö FF som har bästa guldläget.

Dagens två tidiga matcher spelades i Stockholmsområdet. Djurgården vann bortaderbyt mot AIK efter Therese Åsland – vem annars? – avgjort på straff i 83:e minuten.

Ungefär en mil bort gick Malmö FF på knockout mot BP. Det var 4–0 redan i paus och den 16-åriga debutanten Lovisa Breland visade vägen genom att spräcka nollan redan i elfte minuten. Det slutade 5–2 till gästerna, och därmed är det numera MFF som har bästa läget i den damallsvenska guldstriden. Vinner man sin hängmatch är det nykomlingen som toppar tabellen.

Jag såg lite av Malmös kross, men inte tillräckligt mycket för att göra någon djupare analys. Mitt fokus låg nämligen på den sena matchen på Hisingen. Där ingick jag bland 1360 åskådare. Vi fick se Norrköping spela 3–4–3 och störa Häcken rejält med ett bra presspel under de första 15–20 minuterna.

Men sedan hittade hemmaspelarna sätt att ta sig förbi pressen. Så när Felicia Schröder gjorde 1–0 från nära håll i 32:a minuten kändes det som att Häcken var på gång att koppla ett grepp. Målet kom för övrigt på ett otroligt läckert anfall där hemmaspelarna spelade sig upp från eget målområde, och där man kallt hittade luckor och tomma ytor i Norrköpings försvar.

I det läget kändes det som att Häcken skulle kunna göra fler mål. Samtidigt gick det inte att missa gästernas övertag i luftrummet. Ganska tidigt började Peking lyfta sina uppspel mot Vilma Leidhammar. Man ställde Julia Karlernäs nära som backup, och framför var Svea Rehnberg på hugget för att plocka upp skarvarna.

För skarvar blev det. Leidhammar var nämligen helt överlägsen i luftrummet och vann varenda nickduell hur säkert som helst. Och man vet ju sedan tidigare hur stark Karlernäs är på fasta situationer. Så man kände ju att Norrköping skulle ha en jättechans om man kom till hörnor eller inläggsfrisparkar.

De två första Norrköpingshörnorna slogs inte bättre än att Jennifer Falk kunde avvärja. Men den tredje gick utanför landslagsmålvaktens räckvidd, och nickades snyggt ner av Karlernäs. I gröten framför målet kunde tidigare Kopparbergs Göteborgsspelaren Ebba Handfast till slut trycka in bollen bakom Falk.

Det var ett mål som hade mått bra av en VAR-granskning. För det ser ut som hands på Handfast innan hon skjuter. Men jag är inte helt säker på att det rörde sig om en bestraffningsbar hands.

Men det blev mål. Och kvitteringen kom att förändra matchen helt. För tio minuter senare var det 1–3, och stor fördel för Norrköping. Utöver övertaget i luftrummet gjorde gästerna ett bra jobb med att hålla Felicia Schröder borta från bollen. Visst gjorde hon ett mål, men totalt sett var hon inte så involverad som man är van vid att se.

Matchen slutade 1–3. Och Norrköping tog därmed sin andra raka seger mot Häcken. Man gjorde det på många sätt för att Stellan Carlsson hade en taktik som utnyttjade Häckens största brist – spelet i luftrummet. Känslan är väl att fler lag kommer att jobba på liknande sätt i höst. Så Mak Lind gör nog bäst i att matcha fler nickstarka spelare framöver.

Dagens förlust gör ju att Häcken tappade sitt grepp om SM-guldet. Man lär även ha tappat en hel del självförtroende. Nu är det alltså Hammarby som leder, men Malmö FF som har bäst utgångsläge. Alla tre toppklubbarna har fortsatt guldet i egna händer eftersom alla höstens inbördes möten återstår.

I botten åkte BP på en riktigt fet käftsmäll. Även om man förlorat mycket på sistone har man varit med i alla matcher. Men idag blev laget fullständigt överkört, och känslan från det lilla jag såg är att laget faktiskt kan rasa ihop i höst och är en tänkbar räddningsplanka för Alingsås och Linköping.

Men det förutsätter ju att de båda bottenlagen lyckas ta lite trepängare. Båda spelar viktiga matcher under söndagen. Framför allt har ju Alingsås en riktig sexpoängsmatch hemma mot Piteå.

I elitettan ser det allt bättre ut för Umeå IK i toppen. Nu leder man serien trots att man har spelat två färre matcher än lagen på platserna två till fyra. Även IK Uppsala Fotboll, Eskilstuna United och Kif Örebro förbättrade sina positioner i toppen i dag. Uppsala vann toppmötet i Trelleborg med matchens enda mål.

Uppsala gick upp på damallsvensk plats genom segern. Trelleborg föll från andra till fjärde plats, för man passerades även av United. Och Kif Örebro har nu också TFF inom räckhåll.

I botten skrällvann Mallbacken på Borås Arena. Jag var på Strandvallen och såg lagens första möte. Då var boråsarna fullständigt överlägsna. I dag fick värmlänningarna revansch. Och plötsligt har man fyra poängs marginal till nedflyttningsstrecket.

Häcken U har fem poäng ner till nämnt streck. Man har det efter 2–0-seger i sexpoängsmatchen mot Bollstanäs. Gulgröna Bollstanäs har det för övrigt riktigt tungt. I veckan föll man mot division 1-laget Enskede i svenska cupen. Och dagens förlust var den sjätte raka i elitettan. På de åtta senaste seriematcherna har man dessutom bara gjort ett mål.

Nämnda svenska cupen är framme i sista omgången innan gruppspelet. De 14 damallsvenska lagen är seedade, och ställs således mot lag från lägre divisioner. Övriga två matcher är Tierps IF–Gefle IF och Umederbyt mellan Team TG och Umeå IK. Hela lottningen finns här.

Kristianstad föll på Kanalplan. Därmed är skåningarna borta från guldstriden, och i praktiken även från kampen om de tre svenska platserna i nästa års Champions Leaguekval.

Hammarby vann dagens match med 1–0. Och totalt sett var det väl helt i sin ordning. Bajen skapade klart flest målchanser, och hade bland annat 12–5 i avslut på mål.

Framför allt var stockholmarna det klart bättre laget under de första 20 minuterna. Då placerade Julie Blakstad in det som skulle bli segermålet. Men under den där perioden borde Hammarby också ha gjort ytterligare något mål.

Jag hade på båda dagens matcher, med den på Kanalplan som förstaval. Och under den första halvleken hände det så mycket i Stockholm att jag bara kastade några sporadiska blickar mot den skärm där jag hade Rosengård–Växjö. De blickarna gav mig för övrigt en bild av att matchen på Malmö IP var rätt tråkig.

Efter paus blev det tvärtom. Min blick flyttades allt oftare till den mindre skärm där jag hade Rosengård–Växjö, medan matchen i Stockholm blev allt tråkigare. Det var Kristianstad som var närmast ett mål i den andra halvleken. Man hade bland annat en väldigt bra period, där man skapade två–tre riktigt bra målchanser.

Men Bajen stod alltså emot, och kunde jubla över 1–0 och tre poäng. Spelmässigt finns det dock en del att fundera över för Hammarbyledningen inför nästa veckas Champions Leaguekval. Martin Sjögren startade med tre mittbackar i ett slags 3–4–3. Undra om det är så han tänkt spela även i UWCL?

Där bor Bajen kunna vinna mot ukrainska Metalist från Kharkiv i första matchen. Men i finalen av miniturneringen kommer det att bli riktigt tufft. Alla tycks utgå ifrån att Bajen kommer att få möta Manchester United i den matchen. Det är ju förstås mest troligt. Men jag tycker inte att man skall räkna bort PSV Eindhoven på förhand. Det blir inte lätt för United att ställas mot den nederländska tvåan i säsongens första tävlingsmatch.

Om Bajen tänker sig ha framgång i den där miniturneringen lär man behöva vassa kontringar. Därför var det lite oroväckande att se hur dålig kvalitet laget hade på kontringarna i dag. Man fick lägen, men missade ofta enkla passningar, och kom sällan till några bra chanser.

Det var även lite oroväckande att se Ellen Wangerheim. Det kan förstås ha varit så att Emma Petrovic hade en superdag. Men Bajens EM-forward hade väldiga problem med Kristianstads skickliga mittback. Och Wangerheim såg inte lika skarp ut som tidigare under säsongen. För Hammarbys skull får vi hoppas att det var en tillfällighet.

Och Bajen fick ju ändå med sig en seger in i det där kvalet. Det fick inte Rosengård. Trots dubbla ledningar var det Växjö DFF som vann med 3–2 och tog med sig alla poängen från Malmö IP. Det var sköna poäng för smålänningarna som fick lite andrum i bottenstriden.

Men det kan inte ha varit lika kul för Rosengårds lagledning. Det har bara blivit en poäng på de fyra matcher man har spelat efter EM-uppehållet. Det var i och för sig en fin pinne mot Hammarby. Men efter den har det nu blivit uddamålsförluster mot både Kristianstad och nu Växjö. I båda de matcherna har Joel Kjetselberg valt att spela med Halimatu Ayinde i mitten av trebackslinjen istället för Jo-Anne Cronquist. Jämfört med matchen mot Hammarby har han även startat Emma Pennsäter i stället för Elli Pikkujämsä.

Alla såg ju vilka problem Rosengård hade när Bajen började spela in bollar bakom trebacklinjen. Så jag förstår att tränaren gärna vill öka snabbheten där bak. Men jag är inte säker på att han är så nöjd med utfallet av de två senaste matcherna. I dag gjorde Pennsäter i och för sig mål. Men hon gjorde också en grov miss som ledde till Växjös 2–2-mål. Och Ayinde gjorde självmål, i och för sig i en hopplös situation. Men ändå.

Jag hade hellre sett Ayinde på mittfältet och Jo-Anne Cronquist i mittförsvaret. Hon var dock inte ens med i matchtruppen idag, så hon kanske är skadad. Någon som vet?

Rosengård har inte bara frågetecken i backlinjen. Man har även stora frågetecken när det gäller målskyttet. I dag hade man 13–6 i avslut, men förlorade alltså. Det var 5–5 i avslut på mål, siffror som visar att Växjö hade bra träffprocent, medan Rosengård hade svag.

Malmölaget är väl ändå favorit i den miniturnering man inleder i Belgien på onsdag mot Ljuboten från Nordmakedonien. Men i en trolig final mot hemmalaget OH Leuven lär det krävas bättre effektivitet än idag. För jag tror att OH Leuven är minst lika bra som Växjö DFF.

Damfotbollens transfersummor ökar med hög hastighet. I går slogs ”världsrekordet” för tredje gången i år, och för andra gången den här sommaren.

Det är ju bara en månad sedan som Arsenal betalade Liverpool just under 13 miljoner kronor för kanadensiska anfallaren Olivia Smith. Smithaffären överträffade då det världsrekord som Chelsea slog i januari när man köpte amerikanska landslagsbacken Naomi Girma för cirka 10,5 miljoner kronor från San Diego Wave.

Nu har vi alltså ett nytt transferrekord. Det är Orlando Pride som nu köpt loss den mexikanska anfallsstjärnan Lizbeth Jacqueline Ovalle från Tigres för 1,5 miljoner dollar, vilket med dagens växlingskurs motsvarar 14,5 miljoner kronor.

Det har funnits mexikanska uppgifter om att affären till och med kan landa på upp mot två miljoner dollar, alltså cirka 19 miljoner kronor. Men den summa som verkar mest gångbar är alltså 1,5 miljoner dollar.

Min bild är att Ovalle är en väldigt underskattad spelare. Under den tid jag ofta försummade min sömn och kollade in matcher från Concacaf var 25-åringen en stor talang. Min bild är att hon hanterar alla offensiva roller, och det skall bli väldigt spännande att se vad hon kan göra i NWSL.

Det blir förstås också väldigt spännande att se kvällens damallsvenska toppmöte mellan Hammarby och Kristianstad. Det känns som det är skåningarnas sista chans att på allvar blanda sig i striden om de tre platserna i nästa års Europaspel.

Det är även genrep för Hammarby inför nästa veckas Champions Leaguekval. Alldeles nyss presenterade Bajen nyförvärvet Hannah Sjödahl från Vittsjö. Det är en intressant värvning, för där har Södergänget den tia man saknat sedan Smilla Valotto lämnade. Det lilla jag sett av Sjödahl i år i F19-landslaget och Vittsjö har varit lovande. Det blir väldigt spännande att se om hon är redo att omgående gå in och ta en stor roll i Bajen.

Parallellt med Bajen–KDFF spelar även Rosengård genrep inför Champions Leaguekvalet i kväll. Man tar emot Växjö DFF på Malmö IP.

För Häcken väntar hemmamatch mot Norrköping. Senast lagen möttes vann Peking med 2–1 i semifinalen av svenska cupen. Men då var det på Idrottsparken, och sedan dess har serieledarna växlat upp rejält. I sina fem senaste damallsvenska matcher har Häcken sviten: 5–0, 6–0, 5–0, 4–1 och 5–0. Alltså totalt 25–1.

Under söndagen har vi även två högintressanta matcher för de båda lagen under nedflyttningsstrecket. Linköping tar emot Vittsjö och Alingsås tar emot Piteå. Det känns som att de båda bottenlagen måste krympa avståndet till BP, Piteå och Växjö den här helgen. Annars riskerar höstsäsongen bli en enda lång transportsträcka mot elitettan.

Givetvis spelas det även flera hyperintressanta matcher i elitettan den här helgen. Vår näst högsta division är ju så jämn och oviss att alla matcher har stor betydelse. Men i toppen blir det förstås lite extra fokus på mötet mellan tvåan Trelleborg och trean IK Uppsala. Den har avspark klockan 15.00 i morgon. Samtidigt startar helgens intressantaste match i bottenstriden, den mellan Häcken och Bollstanäs.

I gårdagens inlägg skrev jag lite om årets kandidater till att vinna Ballon d’Or. Där skrev jag att jag tycker att det är för mycket engelskt bland nomineringarna. De färska Europamästarinnorna fick med fem spelare, och elva av de 30 kandidaterna spelar i WSL. 

Samtidigt som jag satt ihop det där inlägget pågick årets PFA Awards, alltså galan där de engelska ligaspelarna själva har röstat fram årets bästa spelare.

I vissa sammanhang tycker jag att spelare uppvisar rätt stor okunnighet när det gäller omröstningar om bästa spelare. Men när det handlar om den egna serien bör man ju ha bra koll på vilka som har varit bäst. Därför är det intressant att bara tre av de där elva WSL-spelarna som kan vinna Ballon d’Or även kom med i årets lag i WSL.

Spelarna har alltså en väldigt annorlunda uppfattning om vilka som var bra under säsongen 2024/2025 än Ballon d’Or-juryn.

Noterbart också att bara en engelsk landslagsspelare platsade i ligans drömelva – Alexia Russo.

På målvaktssidan fick ju Hannah Hampton dubbla nomineringar till Ballon d’Or. Hon kan både vinna priset som årets målvakt och den stora guldbollen. Men i WSL tycker alltså spelarna att den amerikanska landslagsmålvakten Phallon Tullis-Joyes var bäst.

Apropå Hampton tipsades jag idag om fler turer kring den där uppkastade vattenflaskan. Cata Coll hävdar att den engelska målvaktens historia inte är sann.

Och det är Colls version som känns troligast. Det verkar ju exempelvis inte vara någon som lyckats få Hamptons aktion på bild. Och alla närvarande fotografer satt ju så nära det där målet de bara kunde. Dessutom verkar det som att Colls flaska, som var inlindad i en handduk, låg på samma plats under hela straffläggningen.

Så den engelska målvakten kanske inte var så osportslig trots allt. Hon kanske bara har en livlig fantasi. Om historian är påhittad så blev det ju plötsligt väldigt mycket rimligare att Hampton ångrar att hon berättade den.

För man kan ju undra varför hon ville framställa sig själv som osportslig.

Slutligen har det spelats lite matcher i Svenska cupen nu under veckans första halva. Och vi har fått se flera skrällar där lag från lägre divisioner slagit ut elitettanmotstånd. I går vann division 2-laget Råda med 3–2 mot Kif Örebro och division 1-laget Enskede med 1–0 mot Bollstanäs. Idag har IK Uppsala Fotboll försvunnit ur cupen efter 2–1-förlust mot division 2-laget Tierps IF.

I nästa omgång går de damallsvenska lagen in i cupen, så Råda och Tierp har nu chansen att få riktigt fint främmande i höst.

Dagens inlägg blir ett spretigt sådant, där jag tänkte gå igenom diverse nyheter från den senaste tiden. Jag tänkte börja i Norrköping, där vi igår fick veta att Elin Rombing tyvärr dragit av främre korsbandet i ena knät.

Det anmärkningsvärda här är att det är tredje korsbandsskadan för Peking på fyra månader, och fjärde på mindre än ett år. Innan dess hade man vad jag hittat inte en enda korsbandsskada efter att man gick upp i damallsvenskan. Så det här är verkligen ingen bra trend.

Vad det kan bero på kan man bara spekulera i. För forskningen ger ju inga entydiga svar kring orsaker till korsbandsskador. Men de fysiskt och medicinskt ansvariga i IFK Norrköping kommer säkert att ta en funderare kring träningsupplägget.

Några mil söderut tar Linköping FC ut riktningen för framtiden. Man gör det genom att ta in herr- och pojkfotboll i verksamheten. Det är ett spännande steg för en klubb som hittills uteslutande varit för tjejer.

Linköping är ju svagt inom herrfotbollen, så det finns ett tomrum att fylla. Vi får se om det här är ett vettigt steg rent strategiskt. Om tanken och förhoppningen är att herrlaget skall generera pengar till klubben krävs det ju att laget är uppe på minst superettannivå – men vägen dit är ju lång.

Men den här satsningen är ändå intressant. En av initiativtagarna är den tidigare hockeystjärnan Mattias Weinhandl, som ju borde veta ett och annat om elitidrott. Vi får se om han kan hjälpa till att få LFC på banan igen.

Från Östergötland till Barcelona. Där har vi ett exempel på att att det inte bara är positivt att koppla ihop dam- och herrfotboll. Självklart är det herrfotbollens förtjänst att FC Barcelona haft så stora framgångar på damsidan. För det är ju pengar från herrfotbollen som finansierar herrlaget.

Men nu är det många som undrar vad som händer med Barcas damlag. I nuläget har man bara 17 spelare i A-truppen. Och sommarens silly season innehåller mest spelartapp. Man har i och för sig värvat ”hem” landslagsbacken Laia Aleixandri från Manchester City. Men hon är enda nyförvärvet, medan listan över spelartapp är uppe i sex spelare – och fler uppges vara på väg bort.

Senaste spelare att lämna var landslagsbacken Jana Fernandez, som i förra veckan skrev på för London City Lionesses. I en artikel i Ny Times sportdel The Atlantic skriver tidningens Barcelonakorrespondent Laia Cervelló Herrero om läget i damlaget. Hon skriver bland annat att det var en stor förvåning av att klubben släppte Fridolina Rolfö gratis.

Cervello Herrero menar att klubben valde att bryta kontraktet för att slippa betala Rolfös lön. Utan att veta vad den ligger på så känns det som småpotatis i sammanhanget. För klubben gick in i det här sommarfönstret med ett underskott på drygt 11 miljarder kronor (cirka 1 miljard euro).

I artikeln finns uppgiften att herrlagets lönebudget låg på cirka 3,5 miljarder kronor förra säsongen, medan damlagets låg just under 125 miljoner kronor. Stor skillnad. Trots att det framför allt är herrlaget som ligger bakom underskottet omfattar den spanska ligans Fair Playregler både herr- och damlag. Så när Barca jobbar för att klara lönetaket drabbar det alltså damlaget. Det blir intressant att se hur många spelare man har i A-truppen när ligan drar igång om några veckor.

Apropå Fair Play, eller snarare brist på rent spel, hade jag missat att den engelska EM-hjälten Hannah Hampton kastade upp Cata Colls vattenflaska på läktaren under finalens straffläggning. På den flaskan hade Coll skrivit upp hur de engelska spelarna brukar slå sina straffar.

Nu säger Hampton att hon ångrar att hon berättade om sitt tilltag, eftersom det har gjort att hon fått massor av hat. Jag är den första att beklaga hat. Däremot tycker jag att det var högst förkastligt och osportsligt att ge sig på motståndarnas utrustning. Och jag hade gärna sett att Hampton även ångrat sin aktion – inte bara att hon berättade om den.

Hampton är ju för övrigt en av de fem målvakter som kan få Ballon d’Ors målvaktspris Yachine Trophy. Hennes osportsliga agerande i finalen gör att jag hoppas att hon inte får det. Men risken känns uppenbar att det blir Hampton som till slut står där med priset. Hon är nämligen den enda målvakt som även är nominerad i huvudklassen, och alltså även kan få den ”riktiga” Ballon d’Or.

En annan av de fem nominerade i målvaktskategorien är Daphne van Domselaar. Jag såg henne i EM och tyckte att hon var rent dålig. Men står man i det lag som vinner Champions League så har man väl en automatisk nominering?

Som sagt är alltså Hannah Hampton en av 30 nominerade till Ballon d’Ors huvudpris. På den listan har vi även en svensk spelare i Johanna Rytting Kaneryd, vilket förstås är glädjande.

Men trots att det här är ett franskt pris tycker jag att det är för mycket engelskt bland nomineringarna. England har med fem spelare och totalt elva av kandidaterna håller till i engelska klubbar. Det senaste mästarlaget på världsnivå är ju USA, som vann OS i fjol. Men de fick bara med två spelare bland de 30 – vilket är lika många som Norge. Det känns ändå rätt konstigt.

På listan över de fem nominerade till U21-priset Kopa Trophy finns Michelle Agyemang. Det är ytterligare en engelsk nominering som jag tycker är direkt felaktig. Hon är med på ett par inhopp i EM. Men i dag stod det klart att anfallaren inte platsar i Arsenals spelartrupp i år heller, utan att hon återigen skall lånas ut till Brighton. Jag trodde att de här Ballon d’Or-priserna gällde hela säsongen – inte enstaka matcher.

När det gäller Kopa Trophy hoppas jag att det priset hamnar i Sydamerika, som har två riktigt vassa kandidater. Spontant hade jag sett Linda Caicedo från Real Madrid och Colombia som en väldigt bra vinnare.

Men faktum är att jag även skulle gilla om priset hamnade hos en spelare jag aldrig har sett spela. Jag hade inte fattat att ena skyttedrottningen i Copa America, Claudia Martinez Ovando från Paraguay och Club Olimpia, bara är 17 år gammal. Men det är ju otroligt att en spelare född i januari 2008 kan vinna skytteligan i ett stort internationellt mästerskap. Dessutom för ett i sammanhanget litet land. Så Martinez Ovando har helt klart gjort en prisvärd prestation.

Undra vad prislappen blir på henne när hon lämnar Club Olimpia? Kanske att vi får ytterligare ett nytt transferrekord då. Övergångssummorna stiger nu med hög hastighet. Det ser ut som att Lizbeth Jaqueline Ovalle snart kommer att toppa listan. Orlando Pride tycks berett att betala drygt 15 miljoner kronor för den mexikanska ytterforwarden som nu spelar i Tigres.

Orlando Pride är regerande mästare i NWSL, men ligger för närvarande på tredje plats efter 16 av 26 omgångar. Som vanligt är det jämnt i den amerikanska ligan, som ju numera består av 14 lag. Tolv av dem har fortfarande en bra chans att slå sig in på det topp åtta som innebär slutspel. Egentligen är det bara suveräna serieledarna Kansas City Current som känns som ett givet slutspelslag.

Jag har läst i Rainers blogg att han tror att NWSL kan vara den bästa ligan i världen. Det tror inte jag. Eller. Det där beror ju förstås på hur man räknar ut ”bästa ligan”. Kollar vi topplag tror jag inte att NWSL är bättre än de bästa europeiska ligorna.

Men när det gäller jämnhet vinner utan tvekan den amerikanska ligan. Den är även intressantast, eftersom det inte är självklart vilka lag som kommer topp tre eller fyra, som det är i nästan alla europeiska toppligor. Under de elva säsonger som NWSL har funnits har grundserien sett sex olika vinnare. Och sju olika lag har tagit hem slutspelet.

När jag ändå är inne på den amerikanska ligan kan det vara läge att avsluta det här nyhetssvepet med den hetaste rubriken från just NWSL. Den handlar om Alyssa Naeher. Den tidigare landslagsmålvakten slog till med sitt första ligamål när Chicago Stars tog poäng från 3–0-underläge mot Seattle Reign.

Naeher klev in i offensivt målområde i samband med en hörna i nionde övertidsminuten. Och via ribban hamnade bollen framför målvakten – som tryckte in kvitteringen till 3–3.

I dagens östgötaderby gjorde 18-åriga Freja Lindwall sin första damallsvenska match från start. Och IFK Norrköpings talang tackade för förtroendet genom att skicka iväg en projektil som sände grannen och tabelljumbon Linköping ytterligare ett steg närmare elitettan.

Lindwalls härligt rena träff med högervristen var karriärens första damallsvenska mål, och betydde 1–0 på Idrottsparken. Peking vann till slut med 2–0 inför 2869 åskådare. Därmed har man nu fem poängs marginal ner till BP på kvalplatsen.

För Linköping försvann ytterligare en räddningsplanka. Som bekant inleder LFC hösten med flera matcher mot andra lag från tabellens undre halva. På förhand såg hela sex av de sju första matcherna ut som sådana där östgötarna borde kunna ha segerchans.

De två första har inneburit noll gjorda mål, noll poäng och totalt 0–6 i målskillnad. Närmast väntar två raka hemmamatcher. Först mot ett Vittsjö som verkar formstarkt, och sedan måstematchernas måstematch mot Alingsås. Därefter är det bortamatcher mot Växjö och Hammarby innan Piteå kommer till Linköping den 19 september. Det mesta talar för att LFC behöver ta kring tio poäng på de här fem matcherna för att ha kvar en rimlig chans på damallsvenskt spel 2026. Just nu är det inget som talar för att man kan klara det.

Nämnda Vittsjö tog en poäng borta mot Djurgården i dag. Sett till klippet med höjdpunkter kunde det mycket väl ha blivit tre skånska poäng.

Tre skånska poäng blev det däremot när Malmö FF vann med 2–0 mot AIK. MFF hakar därmed fortsatt på i guldstriden. Den striden leds av Häcken, som i dag gjorde 5–0 borta mot Växjö. Felicia Schröder visade som vanligt vägen, den här gången genom att skicka upp bollen i nättaket från nära håll i 20:e minuten. Under den första halvan av den andra halvleken gjorde sedan Tabby Tindell två fina mål på egen hand. Därefter var det klart.

Omgångens mest spektakulära mål hittar vi dock i lördagens matcher. När jag kollade höjdpunkterna från Kristianstad–Rosengård fattade jag ingenting. Gästerna fick ett mål till skänks. En assisterande domare hittade ett mål som inte fanns. Och domare Selma Griberg hade den dåliga smaken att gå på sin assistents uppgift. Det var ett grovt misstag. Kanske det grövsta i årets damallsvenska?

För inget talar för att den där bollen var över mållinjen. Nu hjälpte inte spökmålet Rosengård till någon poäng. För Kristianstad hade redan gjort två, och några fler mål blev det inte i matchen.

Ett av KDFF:s mål var en fantastiskt fin frispark från Emma Petrovic. Lite av ett drömmål. Tyvärr såg det dock ut som att frisparken var en gåva från domaren.

I dag var jag på Mjörnvallen och såg Alingsås IF göra sitt för att fixa till en damallsvensk nedflyttningsstrid. Efter halva serien kändes det ju som att spänningen kring nedflyttningsstrecket var obefintlig. Avståndet mellan tolvan BP och 13:eplacerade var åtta poäng och ganska många mål.

BP hade chansen att utöka det där avståndet i dag. Och man ledde också två gånger borta i Alingsås. Men hemmalaget visade moral och vände på slutet. 18-åriga Tilde Karlsson kvitterade i 79:e minuten och sex minuter senare såg vänsterbacken Emmy Blomberg till att hoppet om damallsvenskan 2026 hålls vid liv för västgötarna.

Man har dock fortsatt sex poäng upp till kvalplats. Men nästa söndag kommer Piteå till Mjörnvallen. Då kan Alingsås väcka liv i den där nedflyttningsstriden på riktigt allvar.

Jag var på plats i Alingsås och noterade att hemmatränaren Peo Häggström hade tillgång till båda sina fina forwards Karin Lundin och Moa Öhman och därför matchade en ganska klassisk 4–4–2.

I backlinjen hade han fått hitta nya lösningar eftersom ingen av de båda tänkta mittbackarna Malva Larsson och Moa Jarl fanns med i matchtruppen. Istället hade man mittfältaren Johanna Barth och allroundspelaren Tove Lorén i mittförsvaret. Det gjorde i sin tur att man även fick ha nya spelare på andra positioner.

Jag har ju flera gånger skrivit att Alingsås trupp är för tunn, och att man inte klarar av att prestera när man saknar spelare. Nu visade man ändå att man kan vinna matcher trots att man knappast matchade den på pappret bästa elvan. Kul för serien.

BP var det bästa laget i början av båda halvlekarna, framför allt hade man ett jättetryck i början av den första. Men hemmalaget jobbade sig in i båda halvlekarna, och nu börjar det se lite jobbigt ut för stockholmarna. På de sex senaste omgångarna har man fem uddamålsförluster och ett kryss. Och närmast väntar svåra matcher mot topplagen Malmö FF och Djurgården.

I övrigt i dag tog Hammarby en klar 5–0-seger i Luleå, där grannstadens stolthet gästspelade. I och med segern leder Bajen nu serien med två fler spelade matcher än Häcken och Malmö FF. Och Piteå ligger fortsatt kvar precis ovanför kvalstrecket. Dessutom tog Kristianstad chansen att haka på i striden om medaljer och Champions Leagueplatser genom att vinna med 2–1 hemma mot FC Rosengård. Från de båda matcherna har jag inte hunnit se något alls, så jag kan inte kommentera så mycket mer än jag nu gjort.

På avdelningen att notera intressanta resultat finns det några sådana i elitettan i dag också. I toppen visade formstarka Kif Örebro att man klarar sig utan flyktade Ida Björnberg. Man vann med hela 4–0 borta mot tidigare tabelltvåan IK Uppsala Fotboll. Därmed är Örebro nu på allvar med i kampen om de tre topplaceringarna.

Eftersom Trelleborg vann mot Örebro SK är TFF nu uppe i serieledning. Noterbart här också att Umeå IK bara får ett bättre och bättre läge i tabelltoppen. Nu ligger man på damallsvensk plats trots att man har två matcher färre spelade än ettan och trean.

I bottenmötet mellan Mallbacken och Bollstanäs såg jag att upplänningarna länge ledde med 1–0 efter frisparksmål från rutinerade Emma Lundh. Men värmlänningarna lyckades vända på slutet och ta tre blytunga poäng. Därmed klättrade Mallbacken förbi fyra lag, när man gick från jumbo- till tiondeplatsen. Bollstanäs däremot föll ner under nedflyttningsstrecket.

Men det är verkligen otroligt jämnt i botten av elitettan. Sju lag, alltså halva serien, ligger inom fyra poäng. Så det kommer att spelas många sexpoängsmatcher i höst i den där bottenstriden.

Det har för övrigt spelats två sexpoängsmatcher i elitettan tidigare i veckan. En i toppen och en i botten. Båda avgjordes med målvaktstavlor på tilläggstid. För Trelleborgs segermål mot Eskilstuna i 95:e minuten var ju i princip ett självmål av sörmlänningarnas målvakt. Och Sunnanås segermål i 92:a minuten mot Team TG var också följden av ett misslyckat målvaktsingripande.

Den 27 juni för fyra år sedan var jag på Malmö IP och kollade in toppmötet mellan FC Rosengård och BK Häcken FF. Efter matchen pratade jag med Jonas Eidevall om läget i Malmölaget.

Dagen efter briserade bomben – Eidevall var klar för Arsenal.

I går var jag alltså på Malmö IP igen, Efter matchen pratade jag med Martin Sjögren. Bara minuter efter det snacket gick amerikanska ESPN ut med nyheten att Sjögren var klar för Chicago Stars. En nyhet som Bajen idag har bekräftat.

Min ganska tyskalärare på gymnasiet brukade säga att: ”En gång är ingen gång – två gånger är en gonggong”. Vad tre gånger är enlligt samma synsätt vet jag inte, men det skulle ju kunna vara en vana.

Nu har jag den senaste veckan även pratat med Jonas Valfridsson och Joel Kjetselberg på Malmö IP. Och vad jag vet har de ännu inte tagit över några utländska klubbar. Även om jag nu varit där två gånger den senaste veckan ligger väl mitt snitt annars på typ ett besök varannat år på Malmö IP.

Efter den gonggong-upplevelsen lär en given fråga till de tränare jag träffar på Malmö IP i framtiden blir: Vilken klubb presenterar dig i morgon?

Sjögren lämnar ju dock inte Hammarby idag. Han skall vara kvar säsongen ut. Den lösningen har jag sett olika tankar om. Personligen är jag ingen motståndare till att behålla tränare som skall lämna vid ett senare tillfälle. Om man tror på tränarens ledarskap känns det bättre att låta den fortsätta än att slänga in någon utifrån som riskerar att ha begränsad kunskap både om egna laget och om serien.

I går var jag alltså och kollade in Sjögrens Hammarby. Jämfört med 7–0-segern mot Alingsås gjorde han tre byten i startelvan. Ut gick Simone Boye Sørensen, Vilma Koivisto och Vilde Hasund. In kom Emilie Bragstad, Stina Lennartsson och Bea Sprung.

När matchen började fick jag från första parkett se att Lennartsson inte tar några fångar. Redan efter 200 sekunder hade hon skickat ner tre motståndare på marken. Och hon hade inte bara använt tillåtna medel. Hon måste väl vara en av seriens mest småfula spelare?

Rosengård inledde med att sätta väldigt hög press. Det tog några minuter innan Bajen lärde sig hur man skulle hantera det, och kunde ta kommandot i matchen. Att tabelltvåan kör 4–2–3–1 i försvar är ganska tydligt. I uppställt anfallsspel är formationen däremot ganska flytande. Oftast rullade man på tre backar och en innermittfältare. Men ibland nöjde man sig med en triangel på två backar och innermittfältare.

Framför tryckte man upp yttermittfältarna så att de låg i höjd med enda forwarden, Ellen Wangerheim. Ofta gick ytterligare någon mittfältare upp högt, så det var inte ovanligt att det såg ut som ett 3–1–2–4. Men formationen var alltså flytande. Så någon gång antecknade jag formationen som 2–1–4–3.

Till höger växeldrog Lennartsson och Smilla Holmberg. Utan att sitta med stoppur uppfattade jag det som att Holmberg under den halvlek de var på min sida oftast tog den mer offensiva rollen på kanten. Och att Lennartsson oftast utgick från backpositionen.

På andra sida var Anna Jøsendal pigg och skapade mycket på egen hand. Där kändes det mer givet att hon hade den högre utgångspositionen, medan Julie Blakstad utgick från backpositionen.

Jag såg fram emot att få studera deras arbete på nära håll i den andra halvleken. Men den gick jag miste om då tränare Sjögren bytte ut Jøsendal i paus. Då blev det istället Vilde Hasund som utgick från vänsterkanten.

Tillbaka till den första halvleken. Bajen fick alltså tidigt ett spelövertag. Efter 26.30 gjorde jag en anteckning om att de hade låst Rosengårds spel helt, och att Bajen gång på gång vann bollen högt. Trots det hade man så långt haft svårt att skapa klara målchanser. Utöver några egna initiativ från Jøsendal hände det inte så mycket framåt.

En dryg minut efter min anteckning tog Rosengård ledningen när Anastasiya Pogbegaylo vann bollen mot Emilie Joramo ute på högerkanten långt ner på egen planhalva, Sedan drev belarusiskan bollen i cirka 85 minuter innan hon serverade Anam Imo öppet mål.

Där tappade Bajen spelet. Under halvlekens sista 20 minuter kändes det som att Rosengård hade väldigt bra kontroll. Hemmalaget kom även till ytterligare ett par riktigt vassa kontringar. På en av dem lobbade Thea Sørbo snyggt in 2–0-målet. Och på en annan var Pogbegaylo nära att göra 3–0.

Sjögren agerade alltså i halvtid. In kom Hasund och Vilma Koivisto. Och båda hade gjort mål innan den andra halvleken var fem minuter gammal. Där och då kändes det som att Bajen skulle kunna få med sig alla tre poängen hem. För den riktigt intensiva anstormningen fortsatte i ytterligare cirka fem minuter.

Under den tiden gjorde även Ellen Wangerheim mål. Flaggan kom dock upp, och målet dömdes bort för offside. På de bilder jag sett måste det ha varit en väldigt knapp offside, för Molly Johansson ligger rätt långt ner på Rosengårds vänsterkant.

Jag satt mellan bänkarna, och under Bajens vassa tiominutersperiod i början av den andra halvleken hörde jag det flera gånger ropas till spelarna att de inte skulle hålla i bollen. Utan det var snabbt i djupled som gällde. Och Rosengårds tre mittbackar Emma Jansson, Jo-Anne Cronquist och Elli Pikkujämsä är alla väldigt bra på att jobba framåt. Däremot är de inte speciellt snabba. Så när Hammarby började mata in bollar bakom Pikkujämsä fick Rosengård det jobbigt.

Hemmalaget lyckades dock rida ut stormen. Och även om Bajen fortsatte att ha mest boll minskade antalet målchanser. På slutet var det väl egentligen hörnorna som kändes farligast. Sådana hade Hammarby 14 stycken. Och flera av dem var bra slagna. Men Samantha Leschnak Murphy och hennes försvar gjorde ett bra jobb med att hålla rent.

Den sista kvarten av ordinarie tid var det Cathinka Tandberg som agerade toppforward, medan Wangerheim hade en lägre utgångsposition. Det skiftet kändes inte som någon succé, även om Wangerheim stod för några imponerande hemjobb mot Pogbegaylo. Tandberg är inte lika het som hon var i fjol och i förfjol. Samtidigt måste hon ju förstås få speltid om hon skall kunna komma igång.

Det blev alltså 2–2, och det kändes ju som att Rosengård hade väldigt mycket mer att glädjas åt än Hammarby. Joel Kjetselberg startade sex sommarvärvningar i matchen. Det känns som rakt igenom bra förvärv. Utöver de nämnda såg japanska innermittfältaren Aemu Oyama intressant ut. Och så var Anam Imo väldigt mycket bättre än mot MFF.

Det känns som att Rosengård är på rätt väg. Men det är bara två veckor till kvalet mot Champions League, som ju förstås är deras viktigaste uppgift i höst. När jag har pratat med Rosengårdsfolk efter de här två matcherna har det förstås varit fokus på lagbygget fram mot det där UWCL-kvalet. Med Malmö FF-folket pratade jag guldstrid. Och med Martin Sjögren både om guldstrid och Champions League.

Innan jag börjar en genomgång av frågor och svar tänkte jag lyfta en punkt där Rosengård igår visade högsta kvalitet. Och det var pressfikat. Det var bra redan före matchen. Men efter bjöds vi bland annat på mackor med sill och ägg. Jag kan inte minnas att jag varit med om något bättre pressfika i damallsvenskan. Utan guldmedalj till Rosengård i den grenen…

Vad är det som påverkas mest i ert spel med alla nya spelare?
Hanna Andersson:
– Det spelare med många bra kvaliteter. Vi skall bara jobba ihop oss ännu mer. Det är bara att gnugga på. … Champions League är ett stort mål som klubben har. Så det satsar vi på.

Vad är det som påverkas mest i ert spel med alla nya spelare?
Emma Jansson:
– Det är klart att det alltid är svårt att hitta relationer till varandra när det är många nya. Man måste lära känna hur folk vill spela fotboll. Det är mest det som tar tid att bygga. Det kommer inte över en dag. Vi har börjat bygga på något bra, och det finns höjd hos många spelare. Så det är bara att fortsätta.
Hinner ni få ihop laget till UWCL-kvalet?
– Ja, jag tycker att vi har visat att vi verkligen skall kunna vara med och kämpa i ett Champions Leaguekval.

Jonas Valfridsson: Om derbyt:
– Vi har tränat mycket på att bryta ner ett lågt försvarsspel, för vi trodde att de skulle vara låga. De har mycket nyförvärv. Då känner man ofta att det tar lite tid, då är det lättare att skapa en grund bakåt.
Varför var inte Olesen med?
– Hon fick en smäll på vaden på träning. Det strulade till det för henne. Det var synd, för hon har varit magiskt bra den senaste tiden för oss.
Om läget i tabellen:
– Vi fokuserar på att ta match för match och se hur långt det kan räcka.
Hur långt kan det räcka?
– Det är en jätteintressant fråga. Efter en halv säsong är vi ju med där uppe. Samtidigt vet vi att det finns mycket läropengar kvar. Jag tycker att vi har visat att vi kan hantera det här. Men lag kommer att möta oss som Rosengård gjorde, och det tror jag kan ta lite tid för oss hitta sätt att bryta ner låga försvar och bli bra på det. Där har vi lite att jobba på.
Men ni har vassa kanter, och en matchvinnare i D’Aquila.
– Jag vi har pusselbitarna. Sedan gäller det givetvis också att hitta tajming i saker och ting. Hösten är speciell. Vi kommer att möta lag som måste kriga för att hålla sig kvar, det blir helt annan fotboll på hösten än på våren, och det vet vi om.

Nellie Lilja: Börjar ni ha ett lag för att hamna allra högst upp nu?
– Jamen, det tycker jag. Vi har en bredare trupp än vad vi har haft tidigare. Det är alltid bra med tanke på att det kan komma skador. Nu ligger vi på tredje plats, och har ingen tanke på att tappa den positionen. Vi vill bara jobba oss uppåt. Att vinna derbyt känns som ett väldigt skönt kvitto i början av höstsäsongen. Eller ja, serien vänder ju egentligen först nu.
Ännu så länge snackas det i princip bara om Häcken och Hammarby som guldkandidater.
– Vi snackar inte guld riktigt ännu,
Inte ännu…
– Nej, vi skall bara jobba en match i taget. Varje match är viktig och vi kommer att försöka vinna allihop. Vi är ödmjuka och skall inte titta så långt fram. Vi skall inte heller titta så mycket i tabellen.

Inför tisdagens match gratulerades Halimatu Ayinde till segern i Afrikanska mästerskapen. Efteråt berättade hon om firandet i Nigeria:
– Det var ett stort firande. Alla ville fira med oss. Det var väldigt roligt. Vi var hos presidenten, och så åkte vi runt till olika ställen och hyllades.
Har du haft någon ledighet?
– Nej, egentligen inte. Inte ännu. Men man måste vara professionell. Även om jag var trött från resan i matchen mot Malmö FF så är det här mitt jobb, och jag måste jag göra mitt bästa för att hjälpa laget. Och det gjorde jag.
Du kom hem till ett nästan helt nytt FC Rosengård?
– Det är nya spelare, men inte ett nytt lag. För vi spelar som vi har gjort tidigare, så det var inget nytt.
Hur ser du på framtiden för laget?
– Jag tror att den är ljus. Vi har många unga spelare som är talangfulla och som jobbar hårt. Med det här laget kan vi absolut uträtta bra saker i framtiden.
Hur ser du på din egen framtid? Finns den i Rosengård?
– Jag har kontrakt här, och jag trivs och har roligt här. Jag gillar inte att prata för mycket om framtiden, för man kan inte veta vad som händer.
Bredvid henne står Anastasiya Pogbegalo, så jag frågade Ayinde om vad hon tycker om nyförvärvet:
– Oh Gud. Hon är en fantastisk spelare. Otrolig, hon måste ha en ljus framtid.

Anastasiya Pogbegalo: Om sitt assist:
– Som vi spelar just nu hamnar vi ganska lågt. Och då måste man springa i kontringarna för att hjälpa laget. Så det gjorde jag. Helst vill jag att vi kan ha ett större bollinnehav. Men det här funkar också.
Jämför damallsvenskan med danska ligan, där du spelade innan:
– Det är väldigt bra här. Det är bra inramning och större intensitet i matcher och träningar. Så det känns som ett steg framåt för mig.
Hur är damfotbollen i Belarus?
– Jag spelade där när jag var 16–18 år. Det var en bra start för mig, men totalt sett är nivån inte speciellt bra.
Känner folk i landet till dig?
– Jag hoppas det… (skrattar)

Joel Kjetselberg: Om att det har hänt mycket i Rosengård sedan träningsmatchen mot LSK:
– Jag sa ju det… Här mot Hammarby tycker jag att vi har kontroll även när vi är låga i vårt försvarsspel. Det var de där första tio minuterna i den andra halvleken. Då är det så klart att med ett lag där alla är nya med varandra, där hade det kunnat rinna på. Men jag är stolt att vi kunde överleva den perioden och komma tillbaka i matchen. Det är otroligt starkt när vi är så nya för varandra. Samma mot MFF. Vi har en jättebra chans precis innan deras mål. Så vi har gjort två jättebra matcher där vi visar att vi är på väg någonstans.
Ja, det är ju UWCL-kval om två veckor. Ni borde väl kunna vara hyfsat redo tills dess. Eller?
– Ja. Så klart att man väl hade hoppats ha någon vecka till. Men jag tycker att de svar vi får är bra. Nu är det Kristianstad till helgen. Men sedan får vi en liten period där vi kan träna lite mer. För nu blir det inte mycket träning. Men de här matcherna mot MFF och Hammarby innebär ju att vi får testas på den nivån vi skall spela på.
Har ni kollat på Ljuboten?
– Det jag har stor respekt med gentemot dem är att de visar att de kan göra mål – de gör ändå nio på två matcher. Det har jag respekt för. I delar av spelet skall vi kunna dominera. Men när ett lag visar att det kan göra mål, och det är enkelmöte, då är det lurigt. Vi kommer att behöva vara på topp hela tiden och inte ta något för givet.
Vad kan ni utveckla mest på de här två veckorna?
– I relationerna med bollen tycker jag att vi ser embryon till saker som ser väldigt bra ut. Men ibland händer det att några vill spela kort och ta oss förbi, medan andra är på väg för att gå längre, och då blir vi rätt långa i laget. Det tror jag att vi kan ha utvecklat till de matcherna.
Är lagbygget i sommar klart?
– Det tror jag inte. Fönstret är långt. Vi måste anpassa oss om det händer något ut, för då behöver vi ersätta. Och kan vi ta in något kul för att förstärka. Men jag tycker att vi börjar ha en stark bänk nu också, så att vi kan göra förändringar. Vi pratar mycket om att alla måste vara delaktiga, för det är många matcher.

Martin Sjögren: Om matchen:
– Med det spelövertag vi hade borde vi kanske vinna matchen. Och när vi gjorde 2–2 trodde jag väl kanske att vi skulle göra det. Men Rosengård försvarade sig bra, och de visade att de hade en bra plan för hur de skulle kontra på oss.
I början av andra halvleken bombarderade ni in bollar bakom deras backlinje.
– Det var något vi pratade om i halvtid, att vi behövde komma in oftare bakom. Vi har ju speed med Ellen och våra kantforwards. Men vi måste använda det lite mer. Vi vill ju försöka utnyttja våra styrkor och deras lite svagare sidor. Jag tycker att vi gör det bra under stora delar av den andra halvleken. Men när vi inte får trean så avtar det lite. Det går alltid i perioder.
Om läget i truppen:
– Vi har en ganska stark trupp nu efter sommarfönstret. Plus att vi har fått tillbaka några.
Fönstret är inte stängt ännu:
– Nej, det finns väl kanske någon möjlighet till, men vi får se hur vi gör. Jag tycker att man ser idag att vi har ganska tuff konkurrens om platserna.
Vad var det med Jøsendal?
– Hon hade en liten känning i paus, och har haft lite bekymmer under året. Så vi ville inte riskera något. Det var för säkerhets skull. Och så har vi Vilde som väldigt ofta gör poäng.
Nu får ni jobba på dubbla täter. Hur ser du på det?
– Det tycker jag att vi visade förra året att vi klarar. Visst, racet om serieguldet var ju inte så aktuellt förra året med tanke på att Rosengård hade avgjort det tidigt. Men jag tycker att vi skötte det bra på hösten. Vi presterade bra i serien, och samtidigt gjorde vi det bra i Europa. Den erfarenheten, att vi har gjort det en gång förut, tror jag är viktig för oss. Alla var ju inte med, men ganska många vet vad som väntar. För oss finns det inget som är viktigare än det andra, utan vi skall vara med och försöka vinna ett SM-guld. Och vi skall försöka ta oss långt i Europa.
Det måste kännas bra att få börja med miniturnering på hemmaplan?
– Ja, det är en jättefördel. Om man jämför med den här veckan när vi är här i Malmö idag som är en lång bortaresa, och skall till Luleå på fredag. På så vis är det skönt att ha Europaspelet på hemmaplan. Sedan vet man aldrig var man hamnar. Nu hade både Eindhoven och Manchester varit okej ställen. Men man kan ju hamna mitt ute i ingenstans. Så det här är en stor fördel.
Har ni börjat kolla på motståndarlagen ännu? Eller det kanske inte är så lätt?
– Nej, det finns inte så mycket att titta på utifrån deras säsong. United har ju samma tränare i alla fall. PSV vet jag inte. Vi har inte riktigt börjat med det ännu.