I går meddelade Hanna Glas att hon avslutar karriären. Den 32-åriga ytterbacken kom till slut upp i 59 landskamper och ett mål. Höjdpunkterna i karriären är OS-silvret 2021 och VM-bronset 2019.

De klubbar hon har representerat på elitnivå är Umeå IK, Eskilstuna United, Paris Saint-Germain, FC Bayern München, Kansas City Current och nu senast Seattle Reign. På klubbnivå är största titeln när hon blev tysk mästare med Bayern 2021.

På landslagsnivå var hon utöver de båda nämnda seniormedaljerna även med och vann EM-guld i F19-klassen 2012. Hon spelade dessutom EM både 2017 och 2022.

Hela Hanna Glas karriär har kantats av knäskador. Och eländet har inte minskat på senare år, något som säkerligen gjorde beslutet ganska enkelt. I år har hon exempelvis bara spelat en minut för Seattle Reign i NWSL.

Hennes sista landskamp från start blev EM-semifinalen mot England den 26 juli 2022. Sedan den matchen har hon inte spelat mycket fotboll alls. Hennes nästa match efter den där tunga EM-semifinalen i Sheffield var hennes sista landskamp. Hon gjorde ett sex minuter långt inhopp mot Frankrike i EM-kvalet den 12 juli 2024.

Och på de 15 månader som har gått sedan dess har hon bara spelat 540 minuter, fördelat på nio matcher. Skadorna förstörde alltså mycket. Men även om Glas kunde ha fått en ännu bättre karriär så har hon kämpat och givit sig själv, och oss betraktare en mängd högtidsstunder. Stort tack för det, och självklart önskar man nu Hanna Glas all lycka med det hon tänker satsa på framöver.

Lycka önskar man förstås även de båda svenska spelare som nominerats till Golden Girl Award, alltså priset till den bästa U21-spelaren i Europa.

Jag skall vara ärlig att säga att jag inte kände till det här priset förrän i onsdags, då jag läste att både Smilla Holmberg och Felicia Schröder fanns med bland årets tio kandidater.

Nu vet jag även att priset har delats ut sedan 2022. Och de tidigare vinnarna har varit blivande världsstjärnor som Jule Brand, Linda Caicedo och Vicky Lopez. Både Caicedo och Lopez håller fortfarande U21-åldern. Men ingen av dem är nominerad i år. Jag antar att det borde innebära att man bara kan vinna priset en gång. För jag håller ju både Caicedo och Lopez som givna på listan ovanför. Ett tredje namn jag saknar på listan är Schweiz succéforward från EM-slutspelet, Sydney Schertenleib. Hon har ju inte vunnit priset tidigare, så det kan ju inte vara därför hon saknas.

Om Caicedo och Lopez hade varit med på listan hade de även varit högaktuella för att vinna. Nu tror jag att Michelle Agyemang tar hem priset. Men jag hade lagt min röst på Lily Yohannes. Jag kan inte säga att jag har sett den 18-åriga mittfältaren från Lyon och USA:s landslag jättemånga gånger. Men när jag har sett henne har hon imponerat stort.

Och bland de tio kandidaterna skulle jag säga att hon har kommit längst. Agyemang gjorde ett par fina inhopp i EM. Men klubbmässigt platsar hon inte ens i Arsenals trupp, utan har lånats ut till Brighton två säsonger i rad. Yohannes får löpande speltid både i Lyon – som jag ser som bättre än Arsenal – och i USA:s landslag.

Det är förstås kul att vi har med två svenska spelare bland de tio. Men de hade nog behövt spela väldigt stora roller i EM för att vara aktuella för segern.

Apropå unga talanger drog F17-VM igång i Marocko igår. Där har Europa fem platser. De har tagits av Spanien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Norge. Norskorna gick in i turneringen idag – och åkte på en riktig käftsmäll. Kina vann nämligen med förkrossande 5–0.

Matcherna kan man se gratis på Fifas tv-sida Fifa+. De två andra europeiska lagen som har spelat klart sina öppningsmatcher är Nederländerna och Italien. De orange vann alldeles nyss med 4–3 mot Kamerun. Och Italien vann med 3–0 mot Costa Rica. Apropå Italien gjorde Sofia Cantore ett snyggt klackmål i NWSL i dag. Det räckte dock inte för hennes Washington Spirit, som föll med 3–2 mot Orlando Pride.

Marta blev matchvinnare från straffpunkten för Orlando. Just Marta har haft en bra vecka rent målmässigt. Hon gjorde nämligen även ett fint frisparksmål mot Pachuca i Nordamerikas motsvarighet till Champions League. Se det här:

Dock så räckte inte Martas frisparksmål till seger i den helt avgörande matchen om den andra semifinalplatsen i turneringens grupp A. Orlando hade behövt vinna mot Pachuca för att passera den mexikanska klubben i tabellen.

Nu blev det två mexikanska lag som gick vidare till semifinal från grupp A. Och två amerikanska från grupp B. Semifinalerna spelas inte förrän i maj. Det handlar om:

• America – Gotham FC (regerande mästare)
• Washington Spirit – Pachuca

Så till den inhemska damfotbollen. I elitettan tog Eskilstuna United idag ytterligare ett stort steg mot damallsvensk återkomst. Man vann toppmötet i elitettan med Trelleborg med 2–0 och har nu sju poäng ner till trean Kif Örebro med bara tre omgångar kvar att spela.

Även IK Uppsala Fotboll har drömläge med fyra poäng ner till trean. Dock väntar två spännande matcher i nästa omgång. Den 1 november tar nämligen IK Uppsala emot Umeå IK och Kif Örebro tar emot Eskilstuna. Om UIK och Kif vinner de matcherna tajtas toppstriden till igen.

I damallsvenskan försvann sannolikt Djurgårdens chans på topp tre idag. Stockholmarna föll med 4–1 hemma mot Malmö FF, Det innebär att allt talar för att Sveriges tre lag i nästa års Champions Leaguekval blir Häcken, Hammarby och MFF.

Personligen åkte jag till Alingsås för att se det som troligen blir tidernas sista allsvenska match på charmiga Mjörnvallen. Mötet mellan Alingsås IF och Växjö DFF slutade 3–3, vilket totalt sett var ett rimligt resultat. Växjö var kanske totalt sett det något bättre laget. Men på slutet var det Alingsås som stod för en fin forcering och var närmast segern.

Alingsås hade just behövt en seger för att ha kvar chansen att hänga kvar i damallsvenskan. En pinne innebär att den högst förväntade nedflyttningen nu också har blivit verklighet. Laget har gjort det klart bättre än Trelleborg i fjol. Men totalt sett har Alingsås trupp varit alldeles för tunn.

I dag hade man tillgång till nästan alla spelare. Men det har man knappt haft i en enda match tidigare under säsongen. Och Alingsås hade definitivt behövt vara friskt under hela säsongen för att kunna utmana om en damallsvensk plats även till 2026.

Nu blir det spännande att se vad som händer med Alingsås spelare. Man har flera som skulle kunna vara intressanta både för damallsvenska konkurrenter, men även för regionala elitettanlag som IFK Göteborg och Elfsborg. Exempelvis kommer såväl Malva Larsson, Isabella Svanström som Filippa Hopkins från Blåvitts led, och Borgstenas stolthet Tove Lorén har i yngre år tränat med Camp Elfsborgs flickakademi.

Dagens match spelades alltså på gräset på Mjörnvallen. Jag tyckte att underlaget var bättre än förväntat så här i andra halvan av oktober. Alingsås har nu kvar en hemmamatch, mot Hammarby i näst sista omgången. Snacket i dag handlade om att det finns tre olika alternativ för den matchen.

I Alingsås hoppas man att Häcken skall tappa i kommande två omgångar, medan Bajen går rent. För skulle stockholmarna ha guldchans är Valhalla i Göteborg ett tänkbart alternativ för att kunna ta in mycket folk. Annars blir det spel i Alingsås, antingen på Mjörnvallens gräs eller Gerdskenvallens konstgräs.

Det rimliga är väl att Bajen inte kommer att ha så stort guldhopp den 8 november, när man skall till Alingsås. För innan dess skall Häcken möta de båda bottenlagen BP och Linköping, vilket bör innebära sex poäng.

Men Häcken har ju inte vunnit något damallsvenskt guld. Och på så sätt kan man bli sin egen värsta motståndare så här i seriespurten. Jag läste att LFC-tränaren Willie Kirk just var inne på att östgötarnas chans på Bravida Arena den 2 november är kopplad till nerver från göteborgarna.

I kväll har jag suttit framför tv:n och sett AIK vinna med 4–1 borta mot Linköping i det som var en måstematch för ett LFC.

Både före och efter dagens match har östgötarna tre poäng och målskillnad upp till kvalplatsen. I avslutningsmatchen väntar Rosengård, men för att den matchen skall gälla något krävs det att LFC innan dess tar in minst en poäng på mästarlaget. Och nu har Linköping bara tre matcher kvar. Innan det där mötet med Rosengård väntar Häcken och Kristianstad – matcher där man inte kan räkna med några poäng.

Det känns verkligen som att det var det sista tåget mot damallsvenskan 2026 som passerade Linköpings centralstation i kväll. Men hemmalaget lyckades inte få några biljetter, utan står kvar på perrongen och tvingas vänta in kommande avgångar mot orter som Borås, Alingsås, Umeå, Mölndal, Huskvarna och Sandviken.

Dagens match började annars lovande för Linköping. Hemmalaget såg hett och bra ut i upptakten. Efter fem minuter tänkte jag att LFC skulle ha bra chans att vinna mot ett AIK, som egentligen inte har så mycket att spela för, och som startade ganska trött.

Strax efter kom bollen in i hemmalagets straffområde för första gången – och det blev 0–1. Jag har inte sett Linköping så mycket i höst. Men jag behövde inte titta länge förrän jag insåg att LFC är uselt i båda straffområdena.

Lisa Björk fixade i och för sig en rättvis kvittering sju sekunder in på den första halvlekens tilläggstid. Men det skulle visa sig bli samma upptakt på den andra halvleken. Att LFC inledde med ett par bra minuter. Sedan gjorde AIK mål. Skillnaden nu var att AIK hade vaknat till i halvtidsvilan. För resten av matchen var det klasskillnad. Det ett lag som kan sluta på allsvenskans övre halva mot ett som är på väg ner i elitettan.

Till slut var AIK:s seger i underkant. Det är bara att konstatera att det mesta har gått emot LFC under de senaste två åren. Man har misslyckats med det mesta – inte minst med värvningarna. Det lag jag såg i dag vägde väldigt lätt.

Ibland är det bra för en klubb att åka ner en division, och på så sätt få chansen att göra en nystart. Men jag är inte säker på att nedflyttning är bra för LFC. Ekonomin är svajig och risken är väl uppenbar att det blir som i Kif Örebro, att man i princip tappar hela truppen. Och då är det inte lätt att fixa en omedelbar återkomst till damallsvenskan.

Den senste veckan har jag sett delar av ganska många matcher. Här är några spelare och situationer som dragit till sig min blick:

Nova Selin. Jag har sett henne på plats vid ett par tillfällen i år. Och varje gång har jag gillat vad jag sett. Jag tycker dessutom att 17-åringen som har Vasalund som moderklubb blir bättre för varje vecka. I dag briljerade hon genom att skapa sig tid och yta med fina förstatouchar, ofta med riktningsförändring.

När jag har kollat ikapp söndagens damallsvenska toppmöte mellan Häcken och Bajen fastnade blicken tidigt på Hanna Wijk. Också här var det förstatouchen som drog till sig min uppmärksamhet. Det kändes som att Wijk och bollen hela tiden var bästa kompisar. De ville liksom inte vara ifrån varandra. Det var länge sedan jag såg vänsterbacken – för det var där hon spelade – så här bra senast.

För övrigt stod hennes förstatouch i kontrast till den hos flera av Hammarbys affischnamn. Exempelvis kunde Smilla Holmberg ha blivit målskytt redan i den första halvminuten, Men det var just förstatouchen som svek Holmberg. Utifrån det jag sett så var det överhuvud taget en ganska jämn match. Men där Häcken hade bättre kvalitet i avgörande lägen.

Apropå Hammarby och kvalitet såg jag de första 20 minuterna av den andra halvleken i gårdagens match mot Brann. Där var det Bajen som hade bättre kvalitet i avgörande lägen. Och det var väl tur. För stockholmarna var lite illa ute. Vid underläge med 1–0 slog Simone Boye Sørensen en så kallad indianare, och jag hann tänka att ”Nej, nu blir det 2–0 och riktigt nervöst”.

Men Brann hade inte tillräckligt bra kvalitet. Det hade däremot Julie Blakstad tillräckligt bra kvalitet bara någon minut senare när hon punkterade dubbelmötet.

Slutligen några ord om Nathalie Björn. Jäklar vad bra hon är. Jag kollade in hennes passningsspel i Chelseas 4–0-seger mot Paris FC i Champions League. Det var genomgående hårda och precisa passningar på lagkompisarnas bästa fötter. Nu är i och för sig, Naomi Girma, Chelseas stora prestigevärvning från förra vinterfönstret, uppsatt på skadellistan. Experter i USA kallade Girma för världens bästa mittback. Men Björn höll amerikanskan utanför startelvan i våras. Och från vad jag såg i onsdags är inte vår svenska stjärnback sämre nu.

För en stund sedan lottades den historiskt första huvudturneringen av nya Uefa Women’s Europa Cup. Och det blev en riktigt dålig lottning för svensk del.

I och för sig slapp Hammarby att möta Eintracht Frankfurt, och vi slapp att våra svenska lag kan mötas innan finalen. Men i övrigt blev det sämsta möjliga lottning i åttondelsfinalen.

Som jag skrev i förra inlägget är klubbrankingen inom europeisk damfotboll otroligt missvisande. Upplägget med en cup där lagen delats in i Champions Path och League Path har gjort att lag från ”sämre länder” som ofta vinner landets mästerskap har haft orimligt stor fördel mot lag tre, fyra och fem från de stora ligorna.

Det är ju liksom egentligen fullständigt orimligt att albanska Vllaznia Shkoder gick in i årets Europaspel med högre ranking än tyska trean Eintracht Frankfurt. Och att slovenska ZNK Mura litauiska FC Gintra har bättre ranking än lag som Hammarby och Inter.

Förhoppningsvis kommer sånt att jämnas ut nu när fler lag får plats i Europaspelet. Men in i årets turneringar har det varit dålig seedning.

Och som bekant fanns det några riktiga nitlotter i tombolan. För Häcken var italienska tvåan Inter den värsta. Och ja, Häcken lottades mot just Inter redan i åttondelen. Det blir således ett möte med Olivia Schough, Lina Magull och Tessa Wullaert för det damallsvenska ledarlaget.

För Hammarby var Eintracht Frankfurt och Häcken av olika skäl de sämsta lotterna. De båda slapp man. Men man fick den tredje sämsta – nederländska Ajax. Det är absolut ingen omöjlig lottning, Bajen är nog till och med knapp favorit. Men det fanns betydligt lättare lotter i tombolan.

Och eftersom det ser ut som att Hammarby missar SM-guldet och ser ut att få gå genom League Path i nästa års Champions League är varje rankingpoäng otroligt viktig för stockholmarna. Så varje seger man kan visa sig otroligt betydelsefull över tid. I princip behöver Bajen dubbla sin rankingpoäng för att kunna bli seedat genom kvalet, och därmed minska oddsen för ligaspel i Champions League hösten 2026.

Fördelen med att Bajen ställs mot Ajax är att det är bra om svenska lag går längre än nederländska, och det kan ju Hammarby fixa på egen hand. Dessutom lottades ju PSV Eindhoven mot Eintracht Frankfurt, vilket också var bra för vår svenska ranking.

Men viktigast är ju att våra egna lag går riktigt långt. Och då var Häcken–Inter så långt ifrån en drömlottning man kan komma. Faktum är att vinnaren i det mötet får en på pappret otroligt mycket lättare kvartsfinal, mot Breidablik eller Fortuna Hjørring.

Här är hela slutspelsträdet:

Ajax – Hammarby
Glasgow City – Sporting Clube de Portugal

Anderlecht – Austria Wien
Sparta Prag – Young Boys

Eintracht Frankfurt – PSV Eindhoven
ZNK Mura – FC Nordsjælland

Fortuna Hjørring – Breidablik
Häcken – FC Internazionale Milano

I dag har jag varit i Göteborg på en jämställdhetskonferens arrangerad av RF-Sisu. Under slutet av konferensen blev jag uppmärksammad på nyheten att Mallbackens IF är på väg att lägga ner sin elitsatsning.

Det var en extremt tråkig nyhet. Nu är jag ju rädd att klassiska Mallbacken åker ut elitettan varken de vill eller inte nu i höst. Med fyra omgångar kvar att spela ligger i och för sig den värmländska klassikerklubben en poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Men i de fyra sista omgångarna väntar:

• Kif Örebro, hemma
• Trelleborgs FF, borta
• Jitex, hemma
• Eskilstuna United, borta

Även om laget skrällde till sig en poäng borta mot Umeå IK helgen som gick så tror jag tyvärr inte att Mallbacken tar nödvändiga poäng i de här fyra matcherna, För de tre lagen som ligger bakom i tabellen har betydligt bättre schema nu på slutet.

Mallbacken saknar ungefär en miljon kronor. Och idag berättade ma natt styrelsen har laget ett förslag om att klubben oavsett resultat i de fyra sista omgångarna skall lämna elitettan och kliver ner en eller två divisioner. Tanken är att medlemmarna ska ta ställning till förslaget den 8 november.

Personligen har jag väldigt svårt att förstå att det här skall vara nödvändigt. För nog är väl Mallbackens IF Sunne något som alla svenska idrottsälskar borde vilja bevara? Personligen älskar jag den kultur och anda som vilar över Strandvallen. Om jag hade hetat Christer Gardell och haft mångmiljonbelopp att lägga på svensk idrott skulle Mallbacken väldigt högt upp på listan.

Jag kan liksom inte förstå att inte klubben kan hitta någon välgörare som kan få in och rädda det unika elitlag som finns mitt i skogarna mellan Sunne och Torsby. Som sagt, miljardärerna borde stå på kö. För er som missade det gjorde jag ett långt reportage från Mallbacken i somras. Ni som har tillgång till +Allt hos Bonnier eller Gota Media kan läsa reportaget här.

I går och i kväll har det spelats Champions League och Europa Cup. För svensk del blev det kryss för Rosengård och Hammarby, medan Häcken vann i Polen. Det innebär att Rosengård har spelat klart i Europa i år – och det lär sannolikt dröja länga innan man gör det igen. För Häcken och Hammarby fortsätter däremot äventyret. Det gör det med en väldigt spännande lottning klockan 13.00 under fredagen.

Häcken är som bekant topprankat i hela den nya turneringen Uefa Women’s Europa Cup. Men tyvärr är rankingen på damsidan otroligt missvisande. Det kan man inte minst läsa ut av veckans kvalomgång i Europa Cup.

För där var det fler oseedade lag (nio) som gick vidare än seedade (sju). Det gör att danska Fortuna Hjørring som var oseedat i kvalet nu blir seedat i fredagens lottning. Där kommer hela turneringens slutspelsträd att lottas fram. Och om jag fattat rätt kommer det att se ut så här:

Häcken/Ajax – Oseedat lag
Glasgow City/Fortuna Hjørring – Oseedat lag

Anderlecht/ZNK Mura – Oseedat lag
Sparta Prag/Eintracht Frankfurt – Oseedat lag

Sparta Prag/Eintracht Frankfurt – Oseedat lag
Anderlecht/ZNK Mura – Oseedat lag

Glasgow City/Fortuna Hjørring – Oseedat lag
Häcken/Ajax – Oseedat lag

De åtta oseedade lagen är:

• Breidablik
• Hammarby
• Inter
• Sporting Club de Portugal
• PSV Eindhoven
• Austria Wien
• Nordsjælland
• Young Boys

Bland de oseedade lagen är förstås Inter den stora nitlotten, och Hammarby den lilla. Jag har inte kollat om det finns några restriktioner för matcher mellan lag från samma land i åttondelsfinalen. Men Häcken får alltså gärna undvika Inter och Bajen – för vi vill ju förstås att båda våra lag skall gå så långt som det bara går.

För Hammarbys del vore det en väldigt bra lottning att ställas mot Sparta Prag. För då skall man ha en bra chans att gå till minst semifinal.

Men rent allmänt handlar väl lottningen för de svenska lagen mycket om att undvika Eintracht Frankfurt och Inter. Och att förstås inte lottas mot varandra förrän i finalen.

I Champions League är det fem lag som har tagit maximala sex poäng efter två omgångar: Barcelona, Real Madrid, Wolfsburg, Lyon och Manchester United. De lagen bör redan vara klara för åttondelsfinal. För frågan är ju hur många poäng som kommer att krävas för att ligga över gränsen till topp tolv. Efter två omgångar ligger Twente som tolva med en poäng. Det antyder ju att det skulle kunna räcka med tre. I så fall skulle det kunna bli slutspel för skrällgänget OH Leuven – som står på fyra poäng.

Förbundskapten Tony Gustavsson har just meddelat vilka 23 spelare som som skall spela semifinal mot Spanien i Nations League, och som alltså ingår i hans första svenska landslagstrupp. Se den här.

Från EM-truppen saknas Jonna Andersson, Amanda Nildén, Madelen Janogy, Lina Hurtig, Sofia Jakobsson och Ellen Wangerheim samt gravida Emma Holmgren.

In kommer Moa Öhman, Elma Junttila Nelhage, Anna Sandberg, Monica Jusu Bah, Rosa Kafaji, Evelyn Ijeh och Felicia Schröder.

På presskonferensen sa Gustavsson att det var spelare som inte var uttagningsbara. Men han ville inte säga vilka. Det tycker jag kanske är lite konstigt. Man kan ju säga namn utan att ge några detaljer kring orsak.

Kollar vi namnen förvånas jag över att Linda Sembrant trots allt finns med. Mest för att jag trodde att hon hade gjort sin sista landskamp.

Gustavsson sa just att han inte har ringt upp spelare. Och han säger att han inte har petat någon, utan att han har tagit ut 23 spelare. Men visst noterar man att Jonna Andersson saknas, och att han således inte lägger så stor vikt vid svensk damfotbolls bästa anfallsvapen under senare år – Anderssons inåtskruvade hörnor från höger.

Just vänsterförsvaret byter han helt. För inte heller Amanda Nildén ingår ju i den aktuella truppen. Nu är Anna Sandberg den enda utpräglade vänsterbacken. Med tanke på att han lyfte att hon har en färdig relation med Fridolina Rolfö i Manchester United lät det som att Sandberg och Rolfö är en tänkt vänsterkant. Annars känns väl just Rolfö som tänkbart alternativ till vänster.

Och det kan ju vara så att Gustavsson tänkt spela med tre mittbackar. För det är ju fem stycken i truppen. Och uttagningen av Sembrant indikerar att det är fembackslinje som gäller mot Spanien.

Den tesen förstärks väl av att det är övervikt på centrala spelare bland mittfältare och forwards, medan det är färre uttagna kantspelare. Till höger är det backarna Smilla Holmberg och Hanna Lundkvist samt anfallaren Johanna Rytting Kaneryd. Och till vänster är det väl Jusu Bah och möjligen även Kafaji som gör Sandberg och Rolfö sällskap. Men även om Kafaji utgår från vänsterkanten i Brighton känns hon ju mest som en central spelare.

Mitt tips utifrån truppens sammansättning är väl att Gustavsson tänker sig att utgå ifrån ett 3–5–2. Han har ju nämligen med fyra forwards som alla känns som centrala spelare.

Det var några spontana tankar. Vad tänker ni?

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter (3): Jennifer Falk, Tove Enblom och Öhman.

Backar (8): Holmberg, Lundkvist, Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Sembrant, Junttila Nelhage och Sandberg.

Mittfältare/forwards (12): Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Hanna Bennison, Julia Zigiotti Olme, Kosovare Asllani, Rolfö, Jusu Bah, Kafaji, Rebecka Blomqvist, Ijeh, Schröder och Stina Blackstenius.

Klockan 14.00 presenterar Tony Gustavsson sin första landslagstrupp. Det skall bli väldigt spännande att se hur den ser ut. Jag såg någonstans att han sa att han brukar föryngra de lag som han leder.

Vi får se om vi möts av en omedelbar föryngring. Men jag tror kanske inte det. För i något annat sammanhang har jag sett att han pratat om att han kommer till ett fungerande lag. Och då är det ju onödigt att göra förändringar för förändringens skull.

Hur tror ni att Gustavssons första trupp ser ut?

I det här sammanhanget tyckte jag att det var lite spännande att backa bandet drygt åtta år och kolla hur Peter Gerhardssons första trupp såg ut.

Det handlade om premiär i VM-kvalet mot mästerskapet i Frankrike 2019. Och för motståndet stod Kroatien. Sverige vann med 2–0 efter att Gerhardsson mönstrat följande startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Wik (då Samuelsson), Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Marija Banusic – Stina Blackstenius.

På bänken hade han: Hilda Carlén, Jonna Andersson, Emma Berglund, Elin Rubensson, Hanna Folkesson, Johanna Rytting Kaneryd och Mimmi Wahlström (då Larsson). Och på läktaren satt: Zecira Musovic, Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Tove Almqvist och Julia Spetsmark.

Noterbart att Magdalena Eriksson och Petra Andersson var uttagna från början, men tvingades lämna återbud. De som kom in som reserver var Berglund och Rubensson. Snackisen då var ju att han petade Lisa Dahlkvist.

Gerhardssons senaste och sista landslagselva var ju den mot England i EM. Den såg ut så här: Jennifer Falk – Hanna Lundkvist, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Fridolina Rolfö – Kosovaare Asllani – Stina Blackstenius. Sju av de spelarna fanns även med i hans första trupp. Och trion Rolfö, Asllani och Blackstenius startade alltså både Gerhardsson första och sista landskamper.

Av olika skäl missade jag dagens tidigare seriefinal i damallsvenskan. Men självklart har jag koll på att Häcken vann med 2–0 och kopplade ett guldgrepp.

Man leder nu tabellen med en marginal av fyra poäng och 18 mål. Och kvar att möta har man:

• BP borta
• Linköping hemma
• Djurgården borta
• Piteå hemma

Det är förstås inte klart. Men som sagt, Häcken har nu kopplat ett rejält guldgrepp. Skulle man vinna gör man det trots att man stod på noll poäng efter två omgångar. Kan det ha hänt förr?

I övrigt har inte så mycket förändrats i dag, mer än att Norrköping passerade Kristianstad – och att det har gått en omgång till. Men alla de fyra bottenlagen förlorade. Och sex av det åtta lagen på topp åtta vann. Bara Bajen och KDFF tappade mark.

Jag har alltså varit lite bortkopplad idag. Så jag har även dålig koll på vad som hänt internationellt under dagen. Däremot såg jag ju resultaten från veckans Champions Leagueomgång, och noterade att Bayern München åkte på en riktig stjärnsmäll mot Barcelona. Och att Lyon vann mot Arsenal.

Både före och efter omgången kikade jag in på Uefas sajt för att kolla läget i rankingen. Och där blev jag lite konfunderad. Inför veckans matcher stod det att Sverige skulle ha samlat 0,666 poäng på nationsrankingen. Efter matcherna hade siffran höjts till 1,333.

På klubbrankingen har man däremot inte gjort någon uppdatering. Där står Häcken kvar på det 2,000 poäng man hade inför veckans matcher. Och både Hammarby och Rosengård är kvar på 1,500 poäng.

Som jag förstått det borde Häcken dock nu ha 3,000 poäng och Bajen ha 2,500. Totalt bör de svenska lagen ha samlat 7,000 poäng, och 7/3 är ju 2,333 poäng. Så jag kan liksom inte förstå hur Uefa får den svenska nationspoängen till 1,333? Har jag missat något? Är det någon av er läsare som kan hjälpa mig att förstå.

Inlägget uppdaterat med resultatet från Rosengårds match.

På lördag 15.00 spelar BK Häcken FF och Hammarby IF tidig seriefinal i damallsvenskan på Bravida Arena.

I dag genrepade båda lagen genom att göra fyra mål i den andra och sista kvalomgången till nya Uefa Women’s Europa Cup. För Hammarby blev det 4–1 mot norska Brann. För Häcken slutade det 4–0 mot polska Katowice.

Jag missade de första halvlekarna. Men noterade att Bajen så långt hade 1–0 medan Häckens match var mållös. Trots det började jag kolla matchen i Stockholm. Och det ångrar jag inte, för jag fick snabbt se två Bajenmål fram till 3–0 – båda av Ellen Wangerheim, som även gjorde 4–0 och således stod för ett tvättäkta hattrick.

Men vid 3–0 kände jag att det var läge att gå över till matchen i Göteborg. Jag noterade att Alice Bergström hade haft tre kanonlägen, men inte kommit närmare än två ramträffar. En spontan känsla var att Häcken kanske hade för många tankar på Bajen och lördag, och för få i nuet.

Men det skulle visa sig att polskorna inte orkade. Helena Sampaio byttes in i 69:e minuten istället för Felicia Schröder. Och den brasilianska liraren hann med att göra tre mål, och ge Häcken ett superläge inför returen. Ja, i praktiken är väl dubbelmötet redan avgjort.

Även Hammarby har förstås ett superläge. Men Brann är bra på hemmaplan, så Bajen kan nog inte ropa hej riktigt ännu.

Senare på kvällen spelade ju dessutom FC Rosengård borta mot Sporting Clube de Portugal. Och det gick som förväntat. Den svenska mästarklubben förlorade matchen med 3–0, och får således väldigt svårt att ta sig vidare. Det här känns ju som sista gången på väldigt länge som Rosengård får spela internationellt. Så laget får passa på att njuta av hemresan, och av hemmareturen nästa vecka.

Noterbart från matchen är att Rosengård enligt den officiella statistiken vann avsluten mot mål med 4–3. Om inte Uefa räknar på något konstigt sätt bör det innebära att Sporting gjorde mål på alla sina tre avslut inom ramen, och att Saga Andersson således inte gjorde en enda räddning.

Den här nya cupen Uefa Women’s Europa Cup är bra för att den dels ger fler klubbar chansen att spela internationellt, dels för att den leder till en mer rättvisande nationsranking.

Vad gäller ekonomi har jag inte sett några siffror. Men jag läser i dag i Göteborgs-Posten att Häckens klubbchef Marcus Jodin säger:

”Det Uefa har kommunicerat är att du i grunden ska kunna dra runt det, du ska få alla dina omkostnader täckta. Men om du går hela vägen finns det möjlighet att tjäna pengar.”

Men inledningsvis håller Göteborgsklubben i pengarna. Till nästa veckas bortamatch i Polen får laget flyga reguljärt med Ryan Air.

I dag var en bra dag för Eskilstuna United, Husqvarna FF – och damallsvenskans båda östgötska lag.

Vi börjar i vår högsta serie. Där vann Linköping sexpoängsmatchen mot BP med klara 4–1. Gästerna bjöd Michelle De Jongh på första målet. Eller. BP bjöd på ett fint läge. Men det fanns jobb kvar att göra för De Jongh. Och hon löste det med en kanon.

Även om BP kvitterade tio minuter senare var nog det där 1–0-målet i åttonde minuten precis vad Linköping behövde för att få självförtroende. Och även om matchen var jämn i perioder så kändes LFC hela tiden lite hetare, och lite bättre.

Resultatet innebär att Linköping faktiskt har fått vittring i nedflyttningsstriden. Det är numera bara tre poäng och ett gäng mål upp till Rosengård på kvalplatsen. Mästarklubben har alltså bara tagit en enda poäng efter EM-uppehållet. För svensk damfotbolls del hoppas man ju att de kan hitta lite självförtroende och göra ett bra resultat i Europa Cup på tisdag.

För självförtroende kommer laget att behöva. Man avslutar damallsvenskan med tre matcher som kan bli riktiga nagelbitare. Det handlar om Alingsås hemma, Piteå borta och så Linköping hemma.

Ett lag som har självförtroende – och ett väldig spännande spelschema – är IFK Norrköping. På de tio senaste omgångarna har Stellan Carlssons gäng nio segrar och ett kryss. Med fem omgångar kvar har man fyra poäng till medalj och åtta poäng upp till Malmö FF och den tredje Champions League-platsen.

Åtta poäng är mycket, men inte helt omöjligt. Och Norrköping har kvar att möta såväl MFF som Bajen, och kan komma att spela en viktig biroll även i guldstriden.

I elitettan tog Eskilstuna United en blytung trepoängare i toppmötet med IK Uppsala Fotboll. 3–1-segern var Uniteds åttonde vinst på de nio senaste omgångarna. Sörmlänningarna har alltså nästan lika bra form som Norrköping i serien ovanför.

Apropå elitettan kommer Husqvarna FF att spela där nästa år. Smålänningarna gör IFK Göteborg sällskap upp från division 1. HFF säkrade seriesegern i mellersta ettan i dag när Enskede föll med 4–2 i Trollhättan. Vi kunde även ha fått ett avgörande i norrettan den här helgen. Men Gefle vann derbyt – kallar man det för derby? – mot Sandviken med 1–0. Sandviken har dock fortsatt ett väldigt bra läge. Man leder med fyra poängs marginal med två omgångar kvar. En trepoängare till är alltså vad som krävs för att säkra uppflyttningen.

I engelska WSL fortsätter Cathinka Tandberg att göra succé. I dag gjorde hon matchens enda mål när Tottenham vann mot Brighton. Totalt står Tandberg nu på tre mål och ett assist på fem omgångar. Det är bara ett mål bakom ledarna i skytteligan. Jag skriver ledarna, för att det är en kvartett som står på fyra mål. Tandberg delar för övrigt femteplatsen i skytteligan med en annan norska med damallsvensk bakgrund, Frida Maanum.

I dag hade jag tänkt att kolla in Alingsås–Häcken på Mjörnvallen. Jag hade biljett. Men strax innan avresan noterade jag att orkanen Amy hade blåst ner träd över vägen till Alingsås. Det fick mig att ändra planen, och istället stanna i tv-soffan.

Därifrån har jag sett lite för mycket fotboll i dag. 13.00 kollade jag exempelvis parallellt på fyra matcher. Det var två Skånederbyn, Elfsborg–Kif Örebro samt Manchester City–Arsenal.

Under de båda derbyna i Skåne roade jag mig med att räkna skånska spelare. Om jag räknade rätt gav startelvorna följande utfall:

MFF–Rosengård 4–2
Vittsjö–Kristianstad 1–7

Och totalt:

MFF–Rosengård 4–3
Vittsjö–Kristianstad 3–8

Om jag har rätt på alla spelarnas rötter var det totalt 18 skånska spelare i två Skånederbyn. Det är väl ungefär vad man kan räkna med. Utan att ha gjort någon djupare analys gissar jag att de damallsvenska lagen i snitt kör med typ tre–fyra ”lokala” spelare per match. I dagens sena match matchade Häcken tre spelare från Göteborgsområdet. Och Alingsås hade två spelare från Alingsås kommun, och ytterligare sju från västra Sverige.

Att jag kollade spelarnas geografiska hemvist berodde på en liten diskussion jag hade tidigare i veckan. En av delarna som avhandlades var att FC Rosengård har misslyckats med att bygga en stabil grund av spelare från Sydsverige.

Men det är ju inget ovanligt. Rosengård är ju långt ifrån ensamt inom elitfotbollen om att ha begränsat med spelare från närområdet. Kollar vi fredagens Stockholmsderby hittar jag bara två stockholmare bland de som fick speltid i Bajen, och fyra i AIK. Lokal förankring är helt enkelt något som blir alltmer sällsynt inom elitfotbollen.

Apropå Rosengård är på dagen exakt ett år sedan klubben säkrade fjolårets SM-guld. Man gjorde det genom 2–1-seger i Skånederbyt mot Kristianstad. Ett år senare riskerar man nedflyttning. Och man föll med 2–1 i derbyt mot Malmö FF.

Det var den matchen jag hade bäst koll på av de fyra jag följde 13.00. Rosengård började rätt bra. Men det är fortfarande alldeles för lätt att göra mål på mästarna. När MFF tog ledningen i 17:e minuten utnyttjade de himmelsblå egentligen sitt första anfall. Man gjorde det mot ett passivt Rosengård.

Och även vid 2–0 var mästarnas försvarsspel svagt. Jag gillar Jo-Anne Cronquist, och har gjort det ända sedan jag såg henne i en division 1-match mot Örby för något år sedan. Men Cronquist och Emilia Pelgander stod för svagt försvarsspel vid båda baklängesmålen. Och det kostade dyrt.

Sara Kanutte Fornes är i bra höstform, och gjorde båda MFF:s mål. Topplaget borde ha gjort fler, men efter pausen var laget inte lika effektivt. Kanske att det kan ha berott på att man saknade avstängda Nellie Lilja och skadade Tuva Skoog. Den sistnämnda lär knappast spela mer i årets damallsvenska. Det innebär att Malmö nu har tre av sina bästa offensiva vapen långtidsskadade i Skoog, Stinalisa Johansson och Izzy D’Aquila. Det är tunga avbräck i den guldstrid där Malmö inte längre har avgörandet i egna händer.

Det har däremot Häcken, som planenligt vann den där matchen på Mjörnvallen som Amy fick mig att se på tv istället för på plats. Fast det blev inte så stora siffror som jag hade trott. Tvärtom stod Alingsås upp mycket bra, och föll bara med 2–0.

Det berodde på flera olika saker. En var att Alingsås för första gången på länge hade tillgång till sina bästa spelare. Dock tvingades lagkapten Moa Jarl kliva av på slutet, och känslan var väl att hon återigen riskerar att missa flera matcher. Andra skäl till den jämna matchen var ett svårhanterat underlag, att Häcken roterade sin trupp – och att Felicia Schröder tycks vara i en formsvacka.

Den damallsvenska skyttedrottningen var blekare än jag sett henne någon tidigare gång det här året. Hon hade ett par 100-procentiga målchanser där hon garanterat hade gjort mål i somras, men där hon idag inte lyckades avsluta inom ramen.

För egen del var Schröders insats lite av ett fiasko. Även om jag har sett att hon haft sviktande form på sistone trodde jag att Alingsås borta kunde vara den match hon behövde för att få tillbaka självförtroendet. Därför körde jag mitt ”dynamisk duo” i damallsvenskans fantasy i den här omgången. Och som sagt, det slutade med fiasko.

För Häcken var det ju dock skönt att kunna rotera truppen. Man tar ju emot Katowice på tisdag och Hammarby på lördag i matcher som är väldigt avgörande för vilket slutbetyg vi kommer att sätta på hisingsklubbens 2025.

Manchester City vann förresten det där engelska toppmötet med 3–2. Schweiziska talangen Iman Beney gjorde segermålet i slutminuterna. Resultatet innebär att Arsenal nu bara har tagit två poäng på de tre senaste omgångarna. Och att Champions Leaguemästarinnorna kanske tvingas fokusera på just Champions League även i vinter.

xxx

I kväll har Hammarby återtagit toppositionen i den damallsvenska tabellen. Ett vänsterskott från Bea Sprung i tredje minuten blev matchens enda mål när Bajen vann derbyt mot AIK.

Jag var och tittade på division 5-fotboll, så jag missade matchen. Men jag har sett höjdpunkterna. Och det står väl ganska klart att segermålet var en målvaktstavla. Men även om AIK hade ett par riktigt bra kvitteringschanser ser det väl ut som att Bajen var det bättre laget i matchen.

I och med segern är alltså Hammarby uppe i serieledning. Häcken kan passera i morgon, om de tar en förväntad trepoängare i Alingsås. Det är ju en match som göteborgarna skall vinna enkelt. Men det förväntas ju bli oväder i morgon, så Häcken kanske ställs inför fler utmaningar än bara Alingsås.

Det här är en derbyomgång. Alingsås–Häcken är den sena matchen (16.00) i morgon. Innan dess väntar två Skånederbyn. Dels Vittsjö–Kristianstad, dels glödheta Malmö FF–FC Rosengård. MFF borde förstås vinna Malmöderbyt. Men det brukar ju heta att ”derby är derby – och där kan allting hända”. Så det känns som en lite otäck match för de himmelsblå.

Omgångens hetaste match på förhand är dock inget derby. Utan det är söndagens bottenmöte mellan Linköping och BP. Det handlar förstås om ytterligare en ödesmatch för östgötarna. En match där de kan skaffa sig riktig kontakt med lagen ovanför i tabellen.

I elitettan spelar Eskilstuna United toppmatch för andra helgen i rad. Under söndagen tar man emot IK Uppsala Fotboll på Tunavallen. Inför avspark ligger lagen etta och tvåa. Båda har lika många poäng och samma målskillnad. Uppsala leder serien på fler gjorda mål.

Innan dess skall det under lördagen spelas två heta matcher i elitettans jämna bottenstrid. Jag tänker på Örebro SK–Bollstanäs och Mallbacken–Gusk.

Om vi går utanför Sveriges gränser har vi fått svenska målskyttar både i England och Tyskland i kväll. Anna Sandberg stod för kvitteringen när Manchester United blev första lag att ta poäng av Chelsea i WSL. Trots att xG sa 2,7–0,9 till Londonlaget slutade matchen 1–1. Det gör att Manchester City och Arsenal får chansen att ta in på de regerande mästarinnorna. Men det är bara ett lag som kan närma sig. För City och Arsenal möts i den här omgången. Avspark är i morgon 13.00 svensk tid.

I Tyskland blev Amanda Ilestedt matchhjälte när Eintracht Frankfurt vann med 3–1 mot Carl Zeiss Jena. Den svenska mittbacken stod för 2–1-målet i den 75:e minuten.

I övrigt den här helgen är det avspark i Italiens Serie A under lördagen. Därmed är alla stora europeiska ligor igång.

Häcken vann onsdagskvällens damallsvenska toppmöte med klara 3–0. Jag jobbade, och kunde bara titta halvkoncentrerat på matchen.

Men känslan var väl att Häcken var rätt illa ute i den första halvleken. Även om göteborgarna också hade ett par bra chanser så uppfattade jag det som att hemmalaget hade två av halvlekens tre bästa.

Det var otroligt nära att Sara Kanutte Fornes fick öppet mål på en retur ungefär mitt i halvleken. Och på slutet stod nämnda norska för en läcker frispelning av Miljana Ivanovic. Det serbiska sommarförvärvet svarade dock för en riktigt svag avslutning. När man är så fri bör man ju faktiskt göra mål.

Efter pausen kändes däremot Häcken rätt överlägset. Gästerna hade till slut 12–5 i avslut. Det indikerar väl dock att siffrorna blev lite i överkant.

Resultatet innebär att Malmö nu har fyra poäng upp till serieledning, men bara två poäng ner till fyran Djurgården. I nuläget känns det som att MFF således bör koncentrera sig på att rädda den tredjeplats som innebär kval mot Champions League nästa år. Det innebär inte att man är borta från gulddiskussionen. Dels skall ju Häcken och Hammarby mötas nästa helg. Dels utesluter jag inte att de båda topplagen kommer att gå på ytterligare minor i seriespurten.

Häcken har ju exempelvis fått göra om sin startelva nu när Johanna Fossdalsa Sörensen är långtidsskadad. I kväll saknades även Aivi Luik. De båda skadorna öppnade dörren för de båda danskorna Pernille Sanvig och Stine Sandbech.

Häcken meddelade idag en jobbig nyhet i jakten på klubbens första SM-guld på damsidan. Viktiga mittfältaren Johanna Fossdalsa Sørensen är nämligen korsbandsskadad.

Det var Pernille Sandvig som ersatte Fossdalsa i lördags när färöiskan skadade sig. Det känns väl rimligt att det blir Sandvig som skall fylla luckan på mittfältet även framöver. Och hon måste prestera direkt. Häcken är ju inne i en väldigt intensiv och viktig period med två matcher i veckan de kommande tre veckorna.

Den här veckan är det toppmöte borta mot Malmö FF i morgon, onsdag. Och på lördag väntar sedan bortamatch mot Alingsås. Och i nästa vecka är det Europa Cupkval mot polska Katowice på tisdagen och nytt damallsvenskt toppmöte mot Hammarby på lördagen.

I kväll kikade jag några minuter på den tyska cupmatch där division 3-laget Borussia Dortmund tog emot förra säsongens dubbla mästarlag FC Bayern München.

Under den kvart jag såg gjorde Bayern två mål. Och jag tänkte att det skulle rinna iväg, och att det fanns bättre saker att lägga tiden på. Men det visade sig att de där två målen blev matchens enda.

Dortmund, som inlett Regionalliga Südwest med nio poäng på fem omgångar, gladda på många sätt. Framför allt för engagemanget. Klubben sportsliga ledning på herrsidan var på plats. Men de var inte ensamma. För publiksiffran blev fina 15 755.

Siffran fick mig att kolla hur det ser ut med publiksiffrorna i tysk damfotboll. Jag noterade att snittet i Frauen-Bundesliga förra säsongen slutade på 2690. Ganska exakt en tredjedel av den totala publiken kom från fem ”jippomatcher” på stora arenor. I vardagen är alltså snittet lägre, 1920. Men det är ändå en rejäl ökning mot hur det såg ut för bara fyra år sedan. Säsongen 2021/2022 stannade ligans publiksnitt på 811 personer.

Vad jag kan hitta så ligger årets snitt i damallsvenskan på 1027. Helgen som gick bjöds vi på flera intressanta matcher. Den intressantaste hade den sämsta publiksiffran. Det var ju nämligen bara 342 personer som kom till Malmö IP för att se bottenmötet mellan Rosengård och BP.

Jag har jobbat i helgen och har inte haft tid att se någon match speciellt koncentrerat. Men jag såg första 20 minuterna från Malmö IP.

Och herregud vad dåligt Rosengård är för tillfället. När Martin Qvarmans Möller tog över läste jag i Sydsvenskan att han sa så här:

”Det är för lätt att göra mål på Rosengård med enkla medel.”

Han sa också att han skulle försöka göra något åt det. Ännu så länge går det inte att säga att han har lyckats. Tvärtom. För det kan väl aldrig ha varit så lätt att göra mål på Rosengård som igår?

Mästarlaget stod ofta för en högriskfotboll kring eget straffområde som jag inte kan minnas att de spelat tidigare. BP tackade, gjorde fem mål, vann med 5–2 och klev upp på fast mark i tabellen. Stockholmarnas seger var på alla sätt odiskutabel. BP var typ bättre än Rosengård på allt.

Dock skall sägas att FCR hade lite oflyt. De fick ett till synes regelrätt reduceringsmål bortdömt i den första halvleken. Som jag ser det var det ett klockrent nickmål på hörna från Jo-Anne Cronquist i den 27:e minuten. Jag har kollat reprisen närmare tio gånger utan att hitta något regelbrott. Men domare Ulrica Löv såg något som inte gick rätt till och blåste bort målet.

Tungt för Rosengård. Och faktum är att jag faktiskt börjar tro att det här sluta i elitettan för mästarlaget. I grunden känner jag fortsatt att det lutar åt att Linköping och Alingsås kommer att ligga kvar på de båda nedflyttningsplatserna även i sluttabellen. Men jag utesluter inte att vi får en helt avgörande match på Malmö IP den 16 november mellan Rosengård och LFC.

Och jag tror faktiskt att Rosengård skulle kunna bli det första damallsvenska laget att åka ut efter kval. Pressen skulle vara så gigantisk på mästarlaget i ett sådant läge att jag tror att de skulle kunna få stryk av trean i elitettan.

Men saker svänger fort i damallsvenskan. Det är inte många veckor sedan jag kände rätt att BP skulle kunna trilla ner under det nedre strecket. Men i de senaste matcherna har stockholmarna lyft sig. Och kan BP konservera aktuell form har de god chans att klara sig utan kval.

Känslan just nu är att kvalstriden kan komma att stå mellan Piteå och Rosengård – och kanske även LFC. Om det blir så har seriemakarna lyckats grymt bra med spelschemat. För att Rosengård har alltså LFC i sista omgången. Och i näst sista har Malmölaget bortamatch i Piteå.

Apropå seriemakarna har de ordnat så att alla tre guldkandidaterna Hammarby, Häcken och Malmö FF har hemmamatcher i avslutningsomgången den 16 november. Det är ju en fullträff om spänningen lever in i slutomgången.

I helgen gjorde MFF precis som både Häcken och Hammarby gjort tidigare i år – gick på en mina på Kristianstads fotbollsarena. KDFF är bra på att ta emot topplag. Segrarna mot Häcken och Hammarby följdes upp med ett kryss mot MFF.

På lördagsmorgonen läste jag en trevlig artikel i Kristianstadsbladet om Mathilde Janzen. Hon bekrevs som Kristianstads glädjespridare. Med sitt snygga kvitteringsmål mot Malmö FF spred hon även sin glädje till Hisingen och Söders höjder.

För MFF väntar av väldigt viktig vecka med två matcher på stora Eleda Stadion. Först onsdagens toppmöte med Häcken och sedan lördagens derbyt mot Rosengård.

Om det skulle bli Häckenseger under onsdagen är Djurgården på allvar tillbaka i striden om den tredje Champions Leagueplatsen. För då är stockholmarna bara två poäng bakom Malmö. Och Djurgården har kvar att möta MFF hemma på Kristinebergs IP.

Noterbart för övrigt att Djurgården avslutar serien med fyra bortamatcher på de sex sista omgångarna.

Jag har inte sett mer än höjdpunkterna från Häckens och Hammarbys matcher i helgen. Men Bajen verkade ha en väldigt lugn och trygg resa till Växjö. Häcken testades med dubbla underlägen i Solna. Men starkt att trots det kunna ta en säker 5–2-seger.

I elitettan försvann Umeås nolla i förlustkolumnen den här helgen. Eskilstuna United vann toppmötet i Umeå med 2–1 efter att ha gjort två nickmål i samband med hörnor. Det andra kom i matchens slutskede. I och med segern har United och IK Uppsala Fotboll nu en lucka i toppen. De båda lagen har båda 47 poäng och +31 i målskillnad. Toppduon är fyra poäng före Umeå och fem före fjolårets båda damallsvenska lag Kif Örebro och Trelleborgs FF.

Men luckan är tillfällig, för avståndet lär minska till helgen. På söndag möts nämligen de båda topplagen på Tunavallen. Det känns som att vi kan få rysarslut i båda våra högsta serier.

Det fortsätter även att vara rekordjämnt kring nedflyttningsstrecket. Nian Örebro SK har bara en poäng ner till nedflyttning. Och på lördag väntar två ångestmöten i ÖSK–Bollstanäs och Mallbacken–Gusk.

Utöver kvällens korta koll på Dortmund–Bayern har det inte blivit någon tid till att kolla någon utrikisk damfotboll den här helgen. Men jag noterade att Lyon krossade PSG i lördagens franska klassikermöte. 6–1 slutade det efter att Korbin Shrader gjort ett tvättäkta hattrick i den andra halvleken. Shrader är den amerikanska som tidigare hette Korbin Albert.

Det var mycket amerikanskt i poängprotokollet. För Shrader hade också ett fint assist till Lindsey Heaps. Och det är ju hon som tidigare hette Lindsey Horan.

I England noterar jag att Chelsea fortsatt har full poäng, samt att båda Manchesterlagen City och United tog varsin trepoängare i helgen. Däremot gör Arsenal som vanligt – inleder serien svagt. I lördags blev det 1–1 mot Aston Villa efter att Birminghamlaget kvitterat på tilläggstid. Därmed är ”Gunners” redan fyra poäng bakom Chelsea. Det blir inte lätt att täta den luckan.

Veckans gladaste nyhet så här långt är väl att Rebecka Blomqvist är tillbaka på allvar. Forwarden med rötterna i IK Rössö i Uddevalla var ju i sitt livs form när hon drog av korsbandet efter VM-succén i Nya Zeeland hösten 2023.

Sedan dess har hon haft det rätt tufft. Hon gjorde bara ett mål för Wolfsburg i Frauen-Bundesliga förra säsongen. I och för sig var speltiden begränsad, bara 353 minuter. Det var fördelat på en start och 15 korta inhopp.

I sommar har hon bytt klubb till Eintracht Frankfurt. Och den här veckan har det alltså lossnat för 28-åringen. Det började med att hon gjorde två mål i 4–3-segern mot Leipzig i måndags. I den matchen nickade för övrigt Amanda Ilestedt också in en hörna.

Och i går satte Blomqvist sitt tredje ligamål för säsongen, det var dock ett tröstmål eftersom Eintracht lite överraskande föll med 2–1 borta mot Leverkusen. I skytteligan delar svenskan andraplatsen med sina tre mål på tre matcher.

I helgen är det inga ligamatcher i Tyskland, utan istället cupspel. Däremot har vi en hyperintressant match i Frankrike. Med avspark 21.00 på lördagskvällen ställs ju nämligen Lyon för första gången för säsongen mot ärkefienden PSG.

I England får man väl säga att söndagens svenskmöte mellan Manchester City och London City är helgens höjdpunkt. Den matchen har avspark 13.00 och visas av SVT. För övrigt läste jag här att SVT inte ligger bakom geoblockningen av andra WSL-matcher på youtube:

”Vi följer upp också med rättighetsagenten om det är så att något har blivit felaktigt geoblockerat. Men det är definitivt inte på vårt initiativ.”

Så vi får väl hoppas att det går att se alla WSL-matcher i Sverige den här helgen. Det är ju för övrigt sannolikt så att engelska WSL numera är världens bästa liga. Men rent sportsligt skulle jag säga att amerikanska NWSL är den intressantaste. För i England är det ju i princip bara fyra lag som kan ta de tre topplaceringarna som innebär europeiskt cupspel. I USA är det däremot vidöppet med fem omgångar kvar.

Eller. Kansas City Current har dragit ifrån och kommer att vinna grundserien. Och andraplacerade Washington Spirit är också i praktiken klart för slutspel. Men där bakom är det nio lag inom fem poäng som kämpar om de sex sista slutspelsplatserna. Och det finns inga stryklag. Utan de tre bottenlagen göra jämna matcher mot alla motståndare.

De båda svensklagen San Diego Wave och Seattle Reign ligger just nu på slutspelsplats, medan Houston Dash är precis utanför.

Avslutningsvis är det förstås läge att kolla vad som står på programmet på hemmaplan. I kväll är det ett viktigt bottenmöte i elitettan, när Örebro SK tar emot Mallbackens IF. Spontant tänkte jag att det var lite av ett derby. Sedan såg jag att det tar nästan 2,5 timmar att åka från Örebro till Mallbacken, så vi får väl nöja oss med att kalla det för sexpoängsmatch och bottenmöte.

I övrigt i elitettan innehåller den kommande omgången även ett glödhett toppmöte mellan serieledande Eskilstuna United och tabelltrean Umeå IK (söndag, 14.00). UIK är fortsatt obesegrat, men fem raka kryss har alltså gjort att man tappat mark i tabelltoppen. Och nu behöver man verkligen vinna om det skall bli damallsvenskt spel 2026.

Jag hade på veckans 2–2-match mot Kif Örebro utan att kunna titta speciellt koncenterat. Men känslan var att UIK hade rätt bra kontroll under den första halvleken. Man ledde ju också med 2–0 i halvtid. Men efter pausen såg det i princip ut att vara Kif för hela slanten. Så det kändes inte orimligt att gästerna till slut fick in en kvittering.

I damallsvenskan är ju förstås söndagens ångestmöte mellan FC Rosengård och BP på förhand den intressantaste matchen.

Men som läget är måste man förstås hålla ett öga på hur det går för de tre topplagen. Både Hammarby och Häcken har ju vacklat lite det sista. Malmö FF föll ju mot Hammarby. Men i övrigt har MFF ju däremot varit hur stabilt som helst i alla matcher efter EM-uppehållet.

På onsdag möts ju Malmö och Häcken på Eleda stadion. De båda guldkandidaterna laddar under lördagen upp för toppmötet med varsin intressant match. Häcken skall till Solna för att möta ett ojämnt AIK och Malmö FF har en svår bortamatch mot ett annat ojämnt lag, Kristianstad.

Även Bajen har bortamatch i den här omgången. Man skall till Växjö för att möta ett DFF som har vunnit varannan, och förlorat varannan match efter sommaruppehållet. Eftersom Växjö vann senast mot AIK talar statistiken för Bajenseger…