Jag var rädd för den här matchen. Och den första halvleken har varit otäck. För även om vi har mest boll har Serbien haft flest och bäst målchanser.
Egentligen har vi väl bara haft en 100-procentig – och det var när Kosovare Asllani styrde ett inlägg från nära håll. Eller var det möjligen en serbisk back som tvingade sin egen målvakt till en kanonräddning?
Serbien har haft tre målchanser, varav två riktigt bra. Och den i insidan av stolpen från Malmö FF:s Vesna Milivojevic trodde jag var mål.
Förr om åren har vi ofta vunnit den här typen av krampaktiga matcher på fasta situationer. I den första halvleken har kvaliteten varit för dålig på hörnor och inläggsfrisparkar. Vi får hoppas att vårt lag både hittar skärpa i anfallsuppbyggnad och på fasta situationer efter pausen.
Tony Gustavsson har presenterat startelvan till bortamötet med Serbien. Det är exakt samma elva spelare som startade mot Italien i tisdags, alltså:
Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Bella Andersson, Elma Junttila Nelhage, Hanna Lundkvist – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Monica Jusu Bah – Kosovare Asllani, Felicia Schröder.
Stina Blackstenius är ju tillbaka i truppen. Men Gustavsson väljer ändå att starta med Schröder som nia. Vi får hoppas att hon är lika het i dag som hon var under den första halvleken senast.
Vi är mittemellan det här fönstrets båda VM-kvalkamper. Lördagens bortamatch mot Serbien skall vara en plockmatch för svensk del. Men jag vågar inte ta ut tre poäng i förväg.
Jag minns att bortamatchen i EM-kvalet i november 2024 inte var någon superenkel uppgift. Framför allt hade vårt landslag svårt att skapa bra målchanser före sidbytet. I den andra halvleken gjorde vi två mål och tog en säker seger.
Nu påminner jag om att vi vann i tisdags utan att i princip ha skapat en enda 100-procentig målchans. Där måste vårt lag upp flera nivåer mot ett Serbien som långa stunder lär stå lågt och försvara med elva spelare.
Jag såg att förbundskapten Tony Gustavsson har sagt att: ”Det kommer bli svajiga prestationer” under den generationsväxling han har inlett. Det är bara att hoppas att det inte svajar för mycket på lördag.
Åtta matcher in i Asiatiska mästerskapen har favoritlagen motsvarat förväntningarna i alla matcher. Jag har kikat lite här och var på matcherna, och konstaterat att de oetablerade lagen i allmänhet har försvarat sig bra. I dag hade Iran det väldigt jobbigt mot Australien. Man såg att de iranska spelarna inte var tränade för två tuffa matcher på drygt tre dygn. För Iran gick på knäna på slutet. Det blev dock ”bara” 4–0 till värdnationen – turneringens största siffror så här långt.
Jag hade faktiskt förväntat mig fler matcher med riktigt stora segersiffror i mästerskapet. För jag känner att det är fem lag som är ett par klasser bättre än de andra sju. Men hittills har de svagare lagen klarat sig bra. Bland annat imponerades jag av hur snabba och bollskickliga Bangladesh småväxta spelare var. De föll ”bara” med 2–0 mot de regerande mästarinnorna från Kina. Vi får se i natt hur Bangladesh står sig mot Nordkorea.
Tillbaka till Europa, där ju faktiskt VM-kvalet inleddes med en liten knall när Polen fick 2–2 mot Nederländerna hemma i Gdansk. Den typen av skräll slipper vi gärna i Stara Pazova på lördag eftermiddag.
Utöver att vårt A-landslag är igång har typ alla yngre landslag varit igång de senaste dagarna. F17/09-landslaget tog tidigare idag en viktig 3–0-seger mot Irland. Våra 09:or var redan borta från chansen att kvala in till EM- och VM-slutspelen.
Men dagens seger gör i alla fall att de ger F16/10-landslaget en rimlig chans att ta sig till EM nästa år. För en förlust hade inneburit nedflyttning till B-gruppen och därmed usel ranking i kvalet. Nu ges tiorna ett hyfsat utgångsläge inför höstens första kvalomgång.
Jag såg den första halvleken av dagens match. Jag kan inte säga att jag imponerades speciellt mycket av våra 09:or. Tvärtom kände jag att vi hade ett väldigt flyt som ledde med 1–0 i halvtid. irland hade ju nämligen två bollar i målramen innan snabba Rona Krasniqi gjorde det snygga ledningsmålet.
Nästa åldersgrupp som skall spela EM-kval är ju 07:orna. Deras superstjärna Felicia Schröder är ju redan i A-landslaget, vilket ju förstås är ett enormt avbräck.
Men trots det tog laget en härlig skalp i helgen när Tyskland besegrades med 1–0. Jag kan ha guldfiskminne här. Men jag tror att det är flera år sedan något av våra ungdomslandslag vann mot någon av de klassiska europeiska toppnationerna.
Synd att det var en träningsmatch. Men ändå förstås bra för självförtroendet för F19/07-landslaget att få vinna mot Tyskland – även om det kanske är den sämsta tyska årgången på evigheter. På det lågkvalitativa klippet med höjdpunkter här nedan kan man se att det svenska laget verkar ha anfallit med lovande fart.
Ett flicklandslag som hade det tyngre i helgen var F18/08-gänget. De fick en riktigt fet käftsmäll av USA. Amerikanskorna vann i spanska Pinatar med hela 8–0 i tisdags. Jag vet knappt att jag har hört om att något svenskt ungdomslandslag åkt på en sådan stjärnsmäll tidigare.
Sverige vann med 1–0 i Italien. Efter den första halvleken kändes det logiskt. Efter den andra kändes det som en stöld. Fast en väldigt trevlig stöld.
Italien hade definitivt chanser för att göra minst två–tre mål. Bland annat hade ju Jennifer Falk jättetur när hon kom helt snett ut på en inläggsfrispark – och Italien fick öppet mål. Men nicken gick i insidan av stolpen – och ut.
Sverige skapade inte mycket mer än Filippa Angeldahls segermål. Och det var ju turligt.
Som jag anade inför kände man att Sverige hade det jobbigt i luftrummet. Bella Andersson klarade sig bra där – och stod för en matchavgörande räddning i slutminuterna. Men Elma Junttila Nelhage har det tufft i luften. Det borde hon inte med tanke på sin längd. Jag tänker att Falk påverkades av att hon inte har lika starka huvudspelare framför sig, och att det var därför hon var ute och hängde tvätt vid den där nämnda situationen.
Men totalt sett var det här förstås lite skönt som viktigt för ett landslag i förändring. Bortaseger mot Italien ger ju tidigt andrum i det här VM-kvalet.
En halvlek in i dagens match är jag betydligt lugnare än jag var inför. Felicia Schröder har gjort sina 45 överlägset bästa minuter i landslaget. Kul att se. Och Monica Jusu Bah står också för ”personbästa”.
Sverige har haft ett bra presspel och har kontrollerat större delen av halvleken. Målet var väl delvis en målvaktstavla. Filippa Angeldahls skott kändes inte otagbart. Men bollen ändrade väl riktning på ett försvarsben.
Skönt att ha med sig en ledning in i halvtidsvilan. Defensivt har det sett okej ut. Men det är lite juniorkänsla när en italiensk hörna får studsa i svenskt straffområde. Vi får hoppas att landslaget kan hålla uppe spelet även efter paus.
Tony Gustavsson har tagit ut den startelva som Johanna Almgren skall coacha borta mot Italien i kväll. Skrällen är väl att Hanna Lundkvist står med som vänsterback i uppställningen.
Nu vet man inte om Gustavsson är en förbundskapten som mörkar. Det skulle ju kunna vara så att man spelar med trebackslinje. Men jag tippar ändå på att tanken är att spela med fyra backar.
Framåt får Häckenduon Monica Jusu Bah och Felicia Schröder återigen chansen. Jag tycker väl att de har varit rätt ojämna i de tidigare matcher de har fått chansen i A-landslaget. Men i dag är det dags att leverera. Hela elvan ser ut så här:
Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Bella Andersson, Elma Junttila Nelhage, Lundkvist – Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme – Johanna Rytting Kaneryd, Kosovare Asllani, Jusu Bah – Schröder.
I Italiens lag börjar Cristiana Girelli på bänken. Förbundskapten Andrea Soncin har satt upp duon Sofia Cantore och Michela Cambiaghi som forwards.
I kväll inleds VM-kvalet med den otroligt viktig match för Tony Gustavssons landslag. Själv har han klantat sig så mycket att han har snackat sig upp på läktaren.
Laget kommer således att ledas av Johanna Almgren. Just den biten tror jag inte kommer att påverka så mycket. Den tidigare Kristianstadstränaren är en rutinerad matchcoach, och kommer säkert att lösa det här på ett bra sätt.
Jag hör att förbundskapten Gustavsson tydligen har pratat om en rekordung backlinje, och att han skall ha valt ut Elma Junttila Nelhage som ”lagdelskapten” i backlinjen. Alla hyllar Nelhage för de landskamper hon spelat – och hon har varit bra. Men i de tre matcherna har hon haft Nathalie Björn bredvid sig. Och Björn är såväl en av världens allra bästa mittbackar som en naturlig ledare. Nu kommer Nelhage att få leda backlinjen själv. Det blir något helt annat.
Den spontana tanken häromdagen var att det är extremt många nyheter i landslaget. Men så tog jag fram startelvan från EM-kvartsfinalen mot England i somras, och insåg att vi i princip ”bara” har en ny backlinje. Men efter det så lämnade även Stina Blackstenius truppen av familjeskäl. Så det lär bli fyra–sex ändringar från ”den optimala elvan”. Så här såg det svenska laget ut vid avspark på Letzigrund i Zürich:
Jennifer Falk
Hanna Lundkvist Nathalie Björn – skadad Magdalena Eriksson – slutat Jonna Andersson – petad/slutat
Johanna Rytting Kaneryd Filippa Angeldahl Julia Zigiotti Olme Fridolina Rolfö
Kosovare Asllani Stina Blackstenius – borta av familjeskäl
Nu har vi alltså troligtvis en helt ny backlinje, ledd av Elma Junttila Nelhage. Jag hör att tipsen är att Smilla Holmberg och Bella Andersson också startar. Däremot verkar det öppet på vänsterbacksplatsen.
Jag kan inte direkt säga att jag jublar över mittbacksparet. Det är i och för sig två spelare som tillhör europeiska topplag, och därmed är vana vid att möta världsstjärnor. Men, och det är ett stort men – båda är bättre på att anfalla än på att försvara. De har bra uppspel, men brister i defensiven.
Det är liksom ingen slump att Nelhage inte har startat en enda match mot toppmotstånd för Lyon den pågående säsongen. Hennes enda match i Champions League var mot St Pölten, och mot de tre bästa konkurrenterna i franska ligan (PSG, Paris FC och Nantes) har hon totalt spelat 27 minuter.
Samma sak med 19-åriga Bella Andersson. Hon har bara fått spela åtta minuter i Champions League, via ett kort inhopp mot Twente. I ligan spelar hon allt mer – men inte mot topplagen. Hon har inte fått en enda minut mot toppkonkurrenterna Barcelona och Real Sociedad.
Jag hoppas förstås att min oro är obefogad. För det vore otroligt skönt om vi kunde starta VM-kvalet med minst en poäng.
Nu klockan 10.00 är det avspark i Perth mellan Australien och Filippinerna i öppningsmatchen av årets upplaga av Asiatiska mästerskapen.
Mästerskapet ser ut att bli en folkfest. Exempelvis förväntas huvuddelen av de 60 000 biljetterna till öppningsmatchen på Perth Rectangular Stadium bli sålda. Från Sverige skall matcherna gå att se på mästerskapets Youtube-sida. Här är en länk till dagens match.
Totalt är det tolv lag som gör upp om titeln – samt om Asiens sex direktplatser till nästa års VM-slutspel i Brasilien. De fyra lag som vinner sina kvartsfinaler är klara för VM. De fyra förlorarna i kvartsfinalerna har dock kvar VM-chansen. De möts nämligen två och två i ett så kallat playin om övriga två direktplatser. Förlorarna i playin-matcherna är inte heller helt borta. De får plats i den interkontinentala playoff-turnering där tio lag gör upp om de tre sista VM-platserna.
Det är alltså dubbelt viktigt för de tolv lagen att slå sig in bland topp åtta. Till kvartsfinal går ettorna och tvåorna från de tre grupperna, samt de två bästa grupptreorna.
Utöver Filippinerna och värdnationen Australien består grupp A av Sydkorea och Iran. Jag har inte läst något om huruvida det iranska lagets deltagande påverkas på något sätt av USA:s och Israels attack mot hemlandet. Tanken är i alla fall att Irans lag går in i turneringen klockan 12.00 på måndagen. Men det känns väl troligt att spelarna har tankarna på annat än bara fotboll de här dagarna.
Utgångstipset här är att Australien vinner gruppen före Sydkorea, samt att Filippinerna tar tredjeplatsen.
I grupp B spelar Nordkorea, Kina, Bangladesh och Uzbekistan. Här är de två förstnämnda lagen favoriter. Det blir väldigt intressant att se var Nordkoreas lag står. Landet har ju haft enorma framgångar på juniorsidan på senare år. Man är ju regerande världsmästare både i F20, där man vann VM 2024 och i F17-klassen, där man vunnit både 2024 och 2025. Men landet har inte spelat i Asiatiska mästerskapen på seniornivå sedan 2010.
Bangladesh är det lägst rankade laget i hela turneringen. Det folktäta landet var tredjeseedat i sin kvalgrupp, men lyckades ändå vinna. Det troliga här är väl ändå att man kommer sist i gruppen.
Men kanske att Bangladesh kan slå Uzbekistan. Det sistnämnda laget kvalade in till mästerskapet med absolut minsta möjliga marginal. När slutsignalen ljöd i den avgörande kvalmatchen mot Nepal stod det 3–3 på resultattavlan. Det innebar att båda lagen slutade på sju poäng och målskillnaden 20–3. Dramat fick avgöras via straffläggning, där uzbekerna vann med 4–2.
Grupp C består av Japan, Vietnam, Taiwan och Indien. Här är Japan förstås jättefavorit. Laget är ju favorit till ta hem hela turneringen. Bakom dem bör det kunna bli jämnt mellan Vietnam och Taiwan om andraplatsen i gruppen. Indien skall dock inte räknas bort helt. Även de skrällde i kvalet, när man vann den grupp som spelades i Thailand och hade värdnationen som förhandsfavorit. Inför gruppfinalen stod båda lagen på nio poäng och 22–0 i målskillnad. Indien vann den där finalen med 2–1 efter att Sangita Basfore gjort segermålet i den 74:e minuten.
Thailand är det högst rankade laget som inte kvalade in till mästerskapet, och som således redan är borta från chansen att spela VM nästa år.
Kollar vi trupperna noteras det fyra Sverigebaserade spelare i mästerskapet. Tre av dem spelar för Australien, i form av MFF-duon Courtney Nevin och Amy Sayer samt Rosengårds Remy Siemsen. Den fjärde finns i Bangladesh lag, i form av Stockholmstjejen Anika Siddiqui. 20-åringen kommer från BP:s ungdomsled och spelar futsal i RFL för Viggbyholm. Jag kan inte hitta någon aktuell fotbollsadress på henne.
I Australiens trupp skulle även AIK:s målvakt Jada Whyman ingått. Men hon har strukits i sista stund till följd av en knäskada. Jag har inte sett någon uppgift om vad för typ av skada det handlar om. Men jag antar att det kan vara viss oro i AIK-leden.
Apropå Sverige inleddes ju tävlingsåret för våra landslag med EM-kvalmatch för F17 under fredagen. Det var ingen bra premiär. Danmark vann med 3–2, vilket innebär att det blir otroligt svårt för våra spelare födda 2009 att kvala in till EM och VM.
Matchen sändes av Viaplay, och jag kikade lite från och till. Det första som slog mot mig var att Sverige hade en innermittfältare som inte kunde försvara. Som drog i motståndarnas tröjor, valde konstiga positioner och liksom såg ut att mest lunka runt utan att riktigt störa danska bollhållare.
Sedan fick jag se att aktuell mittfältare också bar kaptensbindeln. När jag kollade laguppställningen visade det sig handla om AIK:s omskrivna talang Ellie Junetoft, som ju debuterade i damallsvenskan för Hammarby redan i september 2023, då endast 14 år gammal.
Henne har jag bara hört och läst om – aldrig tidigare sett i aktion. Jag såg sedan att hon har en väldigt fin bolltouch. Men det räcker ju inte. För mig känns det som en förutsättning för att kunna vara lagkapten, eller faktiskt ens spela i ett landslag, att man klarar av att både spela anfall och försvar. Jag hoppas verkligen att Junetoft hade en riktigt dålig dag, och att jag fick ett orättvist förstaintryck av henne.
En annan som tyvärr hade en dålig dag var Häckens målvakt Hanna Karlsson. Henne har jag sett tidigare, och imponerats av. Men under fredagen missbedömde hon grovt en långboll, kom ut helt snett och bjöd Danmark på det viktiga 1–0-målet efter en dryg kvart. Det var en väldigt kostsam tavla som gav danskorna precis den start de ville ha.
Men nog om negativa saker. Det fanns även glädjeämnen. En spelare som imponerar på mig, och som inte heller gjorde mig besviken under fredagen är Hammarbys Fanny Peterson. Hon har sett riktigt het ut den senaste tiden. Jag gillade hennes inhopp i A-laget mot Rosengård i måndags. Och fredagens insats i F17-landslaget med solomål och assist var också högklassig.
Fanny Peterson, Hammarby IF
Synd för landslaget att varken Petersons klubbkompis Stella Maiquez eller KDFF:s Filippa Andersson Widén kan vara med i EM-kvalet. De kunde kanske bidraga med den offensiva spets som hade krävts för att kunna besegra danskorna. Nu krävs segrar mot både Tyskland och Irland för att hoppet om årets båda F17-mästerskap skall leva vidare för svensk del.
En blogg om internationell damfotboll 