I dag har jag varit i Göteborg på en jämställdhetskonferens arrangerad av RF-Sisu. Under slutet av konferensen blev jag uppmärksammad på nyheten att Mallbackens IF är på väg att lägga ner sin elitsatsning.

Det var en extremt tråkig nyhet. Nu är jag ju rädd att klassiska Mallbacken åker ut elitettan varken de vill eller inte nu i höst. Med fyra omgångar kvar att spela ligger i och för sig den värmländska klassikerklubben en poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Men i de fyra sista omgångarna väntar:

• Kif Örebro, hemma
• Trelleborgs FF, borta
• Jitex, hemma
• Eskilstuna United, borta

Även om laget skrällde till sig en poäng borta mot Umeå IK helgen som gick så tror jag tyvärr inte att Mallbacken tar nödvändiga poäng i de här fyra matcherna, För de tre lagen som ligger bakom i tabellen har betydligt bättre schema nu på slutet.

Mallbacken saknar ungefär en miljon kronor. Och idag berättade ma natt styrelsen har laget ett förslag om att klubben oavsett resultat i de fyra sista omgångarna skall lämna elitettan och kliver ner en eller två divisioner. Tanken är att medlemmarna ska ta ställning till förslaget den 8 november.

Personligen har jag väldigt svårt att förstå att det här skall vara nödvändigt. För nog är väl Mallbackens IF Sunne något som alla svenska idrottsälskar borde vilja bevara? Personligen älskar jag den kultur och anda som vilar över Strandvallen. Om jag hade hetat Christer Gardell och haft mångmiljonbelopp att lägga på svensk idrott skulle Mallbacken väldigt högt upp på listan.

Jag kan liksom inte förstå att inte klubben kan hitta någon välgörare som kan få in och rädda det unika elitlag som finns mitt i skogarna mellan Sunne och Torsby. Som sagt, miljardärerna borde stå på kö. För er som missade det gjorde jag ett långt reportage från Mallbacken i somras. Ni som har tillgång till +Allt hos Bonnier eller Gota Media kan läsa reportaget här.

I går och i kväll har det spelats Champions League och Europa Cup. För svensk del blev det kryss för Rosengård och Hammarby, medan Häcken vann i Polen. Det innebär att Rosengård har spelat klart i Europa i år – och det lär sannolikt dröja länga innan man gör det igen. För Häcken och Hammarby fortsätter däremot äventyret. Det gör det med en väldigt spännande lottning klockan 13.00 under fredagen.

Häcken är som bekant topprankat i hela den nya turneringen Uefa Women’s Europa Cup. Men tyvärr är rankingen på damsidan otroligt missvisande. Det kan man inte minst läsa ut av veckans kvalomgång i Europa Cup.

För där var det fler oseedade lag (nio) som gick vidare än seedade (sju). Det gör att danska Fortuna Hjørring som var oseedat i kvalet nu blir seedat i fredagens lottning. Där kommer hela turneringens slutspelsträd att lottas fram. Och om jag fattat rätt kommer det att se ut så här:

Häcken/Ajax – Oseedat lag
Glasgow City/Fortuna Hjørring – Oseedat lag

Anderlecht/ZNK Mura – Oseedat lag
Sparta Prag/Eintracht Frankfurt – Oseedat lag

Sparta Prag/Eintracht Frankfurt – Oseedat lag
Anderlecht/ZNK Mura – Oseedat lag

Glasgow City/Fortuna Hjørring – Oseedat lag
Häcken/Ajax – Oseedat lag

De åtta oseedade lagen är:

• Breidablik
• Hammarby
• Inter
• Sporting Club de Portugal
• PSV Eindhoven
• Austria Wien
• Nordsjælland
• Young Boys

Bland de oseedade lagen är förstås Inter den stora nitlotten, och Hammarby den lilla. Jag har inte kollat om det finns några restriktioner för matcher mellan lag från samma land i åttondelsfinalen. Men Häcken får alltså gärna undvika Inter och Bajen – för vi vill ju förstås att båda våra lag skall gå så långt som det bara går.

För Hammarbys del vore det en väldigt bra lottning att ställas mot Sparta Prag. För då skall man ha en bra chans att gå till minst semifinal.

Men rent allmänt handlar väl lottningen för de svenska lagen mycket om att undvika Eintracht Frankfurt och Inter. Och att förstås inte lottas mot varandra förrän i finalen.

I Champions League är det fem lag som har tagit maximala sex poäng efter två omgångar: Barcelona, Real Madrid, Wolfsburg, Lyon och Manchester United. De lagen bör redan vara klara för åttondelsfinal. För frågan är ju hur många poäng som kommer att krävas för att ligga över gränsen till topp tolv. Efter två omgångar ligger Twente som tolva med en poäng. Det antyder ju att det skulle kunna räcka med tre. I så fall skulle det kunna bli slutspel för skrällgänget OH Leuven – som står på fyra poäng.

Förbundskapten Tony Gustavsson har just meddelat vilka 23 spelare som som skall spela semifinal mot Spanien i Nations League, och som alltså ingår i hans första svenska landslagstrupp. Se den här.

Från EM-truppen saknas Jonna Andersson, Amanda Nildén, Madelen Janogy, Lina Hurtig, Sofia Jakobsson och Ellen Wangerheim samt gravida Emma Holmgren.

In kommer Moa Öhman, Elma Junttila Nelhage, Anna Sandberg, Monica Jusu Bah, Rosa Kafaji, Evelyn Ijeh och Felicia Schröder.

På presskonferensen sa Gustavsson att det var spelare som inte var uttagningsbara. Men han ville inte säga vilka. Det tycker jag kanske är lite konstigt. Man kan ju säga namn utan att ge några detaljer kring orsak.

Kollar vi namnen förvånas jag över att Linda Sembrant trots allt finns med. Mest för att jag trodde att hon hade gjort sin sista landskamp.

Gustavsson sa just att han inte har ringt upp spelare. Och han säger att han inte har petat någon, utan att han har tagit ut 23 spelare. Men visst noterar man att Jonna Andersson saknas, och att han således inte lägger så stor vikt vid svensk damfotbolls bästa anfallsvapen under senare år – Anderssons inåtskruvade hörnor från höger.

Just vänsterförsvaret byter han helt. För inte heller Amanda Nildén ingår ju i den aktuella truppen. Nu är Anna Sandberg den enda utpräglade vänsterbacken. Med tanke på att han lyfte att hon har en färdig relation med Fridolina Rolfö i Manchester United lät det som att Sandberg och Rolfö är en tänkt vänsterkant. Annars känns väl just Rolfö som tänkbart alternativ till vänster.

Och det kan ju vara så att Gustavsson tänkt spela med tre mittbackar. För det är ju fem stycken i truppen. Och uttagningen av Sembrant indikerar att det är fembackslinje som gäller mot Spanien.

Den tesen förstärks väl av att det är övervikt på centrala spelare bland mittfältare och forwards, medan det är färre uttagna kantspelare. Till höger är det backarna Smilla Holmberg och Hanna Lundkvist samt anfallaren Johanna Rytting Kaneryd. Och till vänster är det väl Jusu Bah och möjligen även Kafaji som gör Sandberg och Rolfö sällskap. Men även om Kafaji utgår från vänsterkanten i Brighton känns hon ju mest som en central spelare.

Mitt tips utifrån truppens sammansättning är väl att Gustavsson tänker sig att utgå ifrån ett 3–5–2. Han har ju nämligen med fyra forwards som alla känns som centrala spelare.

Det var några spontana tankar. Vad tänker ni?

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter (3): Jennifer Falk, Tove Enblom och Öhman.

Backar (8): Holmberg, Lundkvist, Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Sembrant, Junttila Nelhage och Sandberg.

Mittfältare/forwards (12): Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Hanna Bennison, Julia Zigiotti Olme, Kosovare Asllani, Rolfö, Jusu Bah, Kafaji, Rebecka Blomqvist, Ijeh, Schröder och Stina Blackstenius.

Klockan 14.00 presenterar Tony Gustavsson sin första landslagstrupp. Det skall bli väldigt spännande att se hur den ser ut. Jag såg någonstans att han sa att han brukar föryngra de lag som han leder.

Vi får se om vi möts av en omedelbar föryngring. Men jag tror kanske inte det. För i något annat sammanhang har jag sett att han pratat om att han kommer till ett fungerande lag. Och då är det ju onödigt att göra förändringar för förändringens skull.

Hur tror ni att Gustavssons första trupp ser ut?

I det här sammanhanget tyckte jag att det var lite spännande att backa bandet drygt åtta år och kolla hur Peter Gerhardssons första trupp såg ut.

Det handlade om premiär i VM-kvalet mot mästerskapet i Frankrike 2019. Och för motståndet stod Kroatien. Sverige vann med 2–0 efter att Gerhardsson mönstrat följande startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Wik (då Samuelsson), Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Marija Banusic – Stina Blackstenius.

På bänken hade han: Hilda Carlén, Jonna Andersson, Emma Berglund, Elin Rubensson, Hanna Folkesson, Johanna Rytting Kaneryd och Mimmi Wahlström (då Larsson). Och på läktaren satt: Zecira Musovic, Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Tove Almqvist och Julia Spetsmark.

Noterbart att Magdalena Eriksson och Petra Andersson var uttagna från början, men tvingades lämna återbud. De som kom in som reserver var Berglund och Rubensson. Snackisen då var ju att han petade Lisa Dahlkvist.

Gerhardssons senaste och sista landslagselva var ju den mot England i EM. Den såg ut så här: Jennifer Falk – Hanna Lundkvist, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Fridolina Rolfö – Kosovaare Asllani – Stina Blackstenius. Sju av de spelarna fanns även med i hans första trupp. Och trion Rolfö, Asllani och Blackstenius startade alltså både Gerhardsson första och sista landskamper.

Av olika skäl missade jag dagens tidigare seriefinal i damallsvenskan. Men självklart har jag koll på att Häcken vann med 2–0 och kopplade ett guldgrepp.

Man leder nu tabellen med en marginal av fyra poäng och 18 mål. Och kvar att möta har man:

• BP borta
• Linköping hemma
• Djurgården borta
• Piteå hemma

Det är förstås inte klart. Men som sagt, Häcken har nu kopplat ett rejält guldgrepp. Skulle man vinna gör man det trots att man stod på noll poäng efter två omgångar. Kan det ha hänt förr?

I övrigt har inte så mycket förändrats i dag, mer än att Norrköping passerade Kristianstad – och att det har gått en omgång till. Men alla de fyra bottenlagen förlorade. Och sex av det åtta lagen på topp åtta vann. Bara Bajen och KDFF tappade mark.

Jag har alltså varit lite bortkopplad idag. Så jag har även dålig koll på vad som hänt internationellt under dagen. Däremot såg jag ju resultaten från veckans Champions Leagueomgång, och noterade att Bayern München åkte på en riktig stjärnsmäll mot Barcelona. Och att Lyon vann mot Arsenal.

Både före och efter omgången kikade jag in på Uefas sajt för att kolla läget i rankingen. Och där blev jag lite konfunderad. Inför veckans matcher stod det att Sverige skulle ha samlat 0,666 poäng på nationsrankingen. Efter matcherna hade siffran höjts till 1,333.

På klubbrankingen har man däremot inte gjort någon uppdatering. Där står Häcken kvar på det 2,000 poäng man hade inför veckans matcher. Och både Hammarby och Rosengård är kvar på 1,500 poäng.

Som jag förstått det borde Häcken dock nu ha 3,000 poäng och Bajen ha 2,500. Totalt bör de svenska lagen ha samlat 7,000 poäng, och 7/3 är ju 2,333 poäng. Så jag kan liksom inte förstå hur Uefa får den svenska nationspoängen till 1,333? Har jag missat något? Är det någon av er läsare som kan hjälpa mig att förstå.

Inlägget uppdaterat med resultatet från Rosengårds match.

På lördag 15.00 spelar BK Häcken FF och Hammarby IF tidig seriefinal i damallsvenskan på Bravida Arena.

I dag genrepade båda lagen genom att göra fyra mål i den andra och sista kvalomgången till nya Uefa Women’s Europa Cup. För Hammarby blev det 4–1 mot norska Brann. För Häcken slutade det 4–0 mot polska Katowice.

Jag missade de första halvlekarna. Men noterade att Bajen så långt hade 1–0 medan Häckens match var mållös. Trots det började jag kolla matchen i Stockholm. Och det ångrar jag inte, för jag fick snabbt se två Bajenmål fram till 3–0 – båda av Ellen Wangerheim, som även gjorde 4–0 och således stod för ett tvättäkta hattrick.

Men vid 3–0 kände jag att det var läge att gå över till matchen i Göteborg. Jag noterade att Alice Bergström hade haft tre kanonlägen, men inte kommit närmare än två ramträffar. En spontan känsla var att Häcken kanske hade för många tankar på Bajen och lördag, och för få i nuet.

Men det skulle visa sig att polskorna inte orkade. Helena Sampaio byttes in i 69:e minuten istället för Felicia Schröder. Och den brasilianska liraren hann med att göra tre mål, och ge Häcken ett superläge inför returen. Ja, i praktiken är väl dubbelmötet redan avgjort.

Även Hammarby har förstås ett superläge. Men Brann är bra på hemmaplan, så Bajen kan nog inte ropa hej riktigt ännu.

Senare på kvällen spelade ju dessutom FC Rosengård borta mot Sporting Clube de Portugal. Och det gick som förväntat. Den svenska mästarklubben förlorade matchen med 3–0, och får således väldigt svårt att ta sig vidare. Det här känns ju som sista gången på väldigt länge som Rosengård får spela internationellt. Så laget får passa på att njuta av hemresan, och av hemmareturen nästa vecka.

Noterbart från matchen är att Rosengård enligt den officiella statistiken vann avsluten mot mål med 4–3. Om inte Uefa räknar på något konstigt sätt bör det innebära att Sporting gjorde mål på alla sina tre avslut inom ramen, och att Saga Andersson således inte gjorde en enda räddning.

Den här nya cupen Uefa Women’s Europa Cup är bra för att den dels ger fler klubbar chansen att spela internationellt, dels för att den leder till en mer rättvisande nationsranking.

Vad gäller ekonomi har jag inte sett några siffror. Men jag läser i dag i Göteborgs-Posten att Häckens klubbchef Marcus Jodin säger:

”Det Uefa har kommunicerat är att du i grunden ska kunna dra runt det, du ska få alla dina omkostnader täckta. Men om du går hela vägen finns det möjlighet att tjäna pengar.”

Men inledningsvis håller Göteborgsklubben i pengarna. Till nästa veckas bortamatch i Polen får laget flyga reguljärt med Ryan Air.

I dag var en bra dag för Eskilstuna United, Husqvarna FF – och damallsvenskans båda östgötska lag.

Vi börjar i vår högsta serie. Där vann Linköping sexpoängsmatchen mot BP med klara 4–1. Gästerna bjöd Michelle De Jongh på första målet. Eller. BP bjöd på ett fint läge. Men det fanns jobb kvar att göra för De Jongh. Och hon löste det med en kanon.

Även om BP kvitterade tio minuter senare var nog det där 1–0-målet i åttonde minuten precis vad Linköping behövde för att få självförtroende. Och även om matchen var jämn i perioder så kändes LFC hela tiden lite hetare, och lite bättre.

Resultatet innebär att Linköping faktiskt har fått vittring i nedflyttningsstriden. Det är numera bara tre poäng och ett gäng mål upp till Rosengård på kvalplatsen. Mästarklubben har alltså bara tagit en enda poäng efter EM-uppehållet. För svensk damfotbolls del hoppas man ju att de kan hitta lite självförtroende och göra ett bra resultat i Europa Cup på tisdag.

För självförtroende kommer laget att behöva. Man avslutar damallsvenskan med tre matcher som kan bli riktiga nagelbitare. Det handlar om Alingsås hemma, Piteå borta och så Linköping hemma.

Ett lag som har självförtroende – och ett väldig spännande spelschema – är IFK Norrköping. På de tio senaste omgångarna har Stellan Carlssons gäng nio segrar och ett kryss. Med fem omgångar kvar har man fyra poäng till medalj och åtta poäng upp till Malmö FF och den tredje Champions League-platsen.

Åtta poäng är mycket, men inte helt omöjligt. Och Norrköping har kvar att möta såväl MFF som Bajen, och kan komma att spela en viktig biroll även i guldstriden.

I elitettan tog Eskilstuna United en blytung trepoängare i toppmötet med IK Uppsala Fotboll. 3–1-segern var Uniteds åttonde vinst på de nio senaste omgångarna. Sörmlänningarna har alltså nästan lika bra form som Norrköping i serien ovanför.

Apropå elitettan kommer Husqvarna FF att spela där nästa år. Smålänningarna gör IFK Göteborg sällskap upp från division 1. HFF säkrade seriesegern i mellersta ettan i dag när Enskede föll med 4–2 i Trollhättan. Vi kunde även ha fått ett avgörande i norrettan den här helgen. Men Gefle vann derbyt – kallar man det för derby? – mot Sandviken med 1–0. Sandviken har dock fortsatt ett väldigt bra läge. Man leder med fyra poängs marginal med två omgångar kvar. En trepoängare till är alltså vad som krävs för att säkra uppflyttningen.

I engelska WSL fortsätter Cathinka Tandberg att göra succé. I dag gjorde hon matchens enda mål när Tottenham vann mot Brighton. Totalt står Tandberg nu på tre mål och ett assist på fem omgångar. Det är bara ett mål bakom ledarna i skytteligan. Jag skriver ledarna, för att det är en kvartett som står på fyra mål. Tandberg delar för övrigt femteplatsen i skytteligan med en annan norska med damallsvensk bakgrund, Frida Maanum.

I dag hade jag tänkt att kolla in Alingsås–Häcken på Mjörnvallen. Jag hade biljett. Men strax innan avresan noterade jag att orkanen Amy hade blåst ner träd över vägen till Alingsås. Det fick mig att ändra planen, och istället stanna i tv-soffan.

Därifrån har jag sett lite för mycket fotboll i dag. 13.00 kollade jag exempelvis parallellt på fyra matcher. Det var två Skånederbyn, Elfsborg–Kif Örebro samt Manchester City–Arsenal.

Under de båda derbyna i Skåne roade jag mig med att räkna skånska spelare. Om jag räknade rätt gav startelvorna följande utfall:

MFF–Rosengård 4–2
Vittsjö–Kristianstad 1–7

Och totalt:

MFF–Rosengård 4–3
Vittsjö–Kristianstad 3–8

Om jag har rätt på alla spelarnas rötter var det totalt 18 skånska spelare i två Skånederbyn. Det är väl ungefär vad man kan räkna med. Utan att ha gjort någon djupare analys gissar jag att de damallsvenska lagen i snitt kör med typ tre–fyra ”lokala” spelare per match. I dagens sena match matchade Häcken tre spelare från Göteborgsområdet. Och Alingsås hade två spelare från Alingsås kommun, och ytterligare sju från västra Sverige.

Att jag kollade spelarnas geografiska hemvist berodde på en liten diskussion jag hade tidigare i veckan. En av delarna som avhandlades var att FC Rosengård har misslyckats med att bygga en stabil grund av spelare från Sydsverige.

Men det är ju inget ovanligt. Rosengård är ju långt ifrån ensamt inom elitfotbollen om att ha begränsat med spelare från närområdet. Kollar vi fredagens Stockholmsderby hittar jag bara två stockholmare bland de som fick speltid i Bajen, och fyra i AIK. Lokal förankring är helt enkelt något som blir alltmer sällsynt inom elitfotbollen.

Apropå Rosengård är på dagen exakt ett år sedan klubben säkrade fjolårets SM-guld. Man gjorde det genom 2–1-seger i Skånederbyt mot Kristianstad. Ett år senare riskerar man nedflyttning. Och man föll med 2–1 i derbyt mot Malmö FF.

Det var den matchen jag hade bäst koll på av de fyra jag följde 13.00. Rosengård började rätt bra. Men det är fortfarande alldeles för lätt att göra mål på mästarna. När MFF tog ledningen i 17:e minuten utnyttjade de himmelsblå egentligen sitt första anfall. Man gjorde det mot ett passivt Rosengård.

Och även vid 2–0 var mästarnas försvarsspel svagt. Jag gillar Jo-Anne Cronquist, och har gjort det ända sedan jag såg henne i en division 1-match mot Örby för något år sedan. Men Cronquist och Emilia Pelgander stod för svagt försvarsspel vid båda baklängesmålen. Och det kostade dyrt.

Sara Kanutte Fornes är i bra höstform, och gjorde båda MFF:s mål. Topplaget borde ha gjort fler, men efter pausen var laget inte lika effektivt. Kanske att det kan ha berott på att man saknade avstängda Nellie Lilja och skadade Tuva Skoog. Den sistnämnda lär knappast spela mer i årets damallsvenska. Det innebär att Malmö nu har tre av sina bästa offensiva vapen långtidsskadade i Skoog, Stinalisa Johansson och Izzy D’Aquila. Det är tunga avbräck i den guldstrid där Malmö inte längre har avgörandet i egna händer.

Det har däremot Häcken, som planenligt vann den där matchen på Mjörnvallen som Amy fick mig att se på tv istället för på plats. Fast det blev inte så stora siffror som jag hade trott. Tvärtom stod Alingsås upp mycket bra, och föll bara med 2–0.

Det berodde på flera olika saker. En var att Alingsås för första gången på länge hade tillgång till sina bästa spelare. Dock tvingades lagkapten Moa Jarl kliva av på slutet, och känslan var väl att hon återigen riskerar att missa flera matcher. Andra skäl till den jämna matchen var ett svårhanterat underlag, att Häcken roterade sin trupp – och att Felicia Schröder tycks vara i en formsvacka.

Den damallsvenska skyttedrottningen var blekare än jag sett henne någon tidigare gång det här året. Hon hade ett par 100-procentiga målchanser där hon garanterat hade gjort mål i somras, men där hon idag inte lyckades avsluta inom ramen.

För egen del var Schröders insats lite av ett fiasko. Även om jag har sett att hon haft sviktande form på sistone trodde jag att Alingsås borta kunde vara den match hon behövde för att få tillbaka självförtroendet. Därför körde jag mitt ”dynamisk duo” i damallsvenskans fantasy i den här omgången. Och som sagt, det slutade med fiasko.

För Häcken var det ju dock skönt att kunna rotera truppen. Man tar ju emot Katowice på tisdag och Hammarby på lördag i matcher som är väldigt avgörande för vilket slutbetyg vi kommer att sätta på hisingsklubbens 2025.

Manchester City vann förresten det där engelska toppmötet med 3–2. Schweiziska talangen Iman Beney gjorde segermålet i slutminuterna. Resultatet innebär att Arsenal nu bara har tagit två poäng på de tre senaste omgångarna. Och att Champions Leaguemästarinnorna kanske tvingas fokusera på just Champions League även i vinter.

xxx

I kväll har Hammarby återtagit toppositionen i den damallsvenska tabellen. Ett vänsterskott från Bea Sprung i tredje minuten blev matchens enda mål när Bajen vann derbyt mot AIK.

Jag var och tittade på division 5-fotboll, så jag missade matchen. Men jag har sett höjdpunkterna. Och det står väl ganska klart att segermålet var en målvaktstavla. Men även om AIK hade ett par riktigt bra kvitteringschanser ser det väl ut som att Bajen var det bättre laget i matchen.

I och med segern är alltså Hammarby uppe i serieledning. Häcken kan passera i morgon, om de tar en förväntad trepoängare i Alingsås. Det är ju en match som göteborgarna skall vinna enkelt. Men det förväntas ju bli oväder i morgon, så Häcken kanske ställs inför fler utmaningar än bara Alingsås.

Det här är en derbyomgång. Alingsås–Häcken är den sena matchen (16.00) i morgon. Innan dess väntar två Skånederbyn. Dels Vittsjö–Kristianstad, dels glödheta Malmö FF–FC Rosengård. MFF borde förstås vinna Malmöderbyt. Men det brukar ju heta att ”derby är derby – och där kan allting hända”. Så det känns som en lite otäck match för de himmelsblå.

Omgångens hetaste match på förhand är dock inget derby. Utan det är söndagens bottenmöte mellan Linköping och BP. Det handlar förstås om ytterligare en ödesmatch för östgötarna. En match där de kan skaffa sig riktig kontakt med lagen ovanför i tabellen.

I elitettan spelar Eskilstuna United toppmatch för andra helgen i rad. Under söndagen tar man emot IK Uppsala Fotboll på Tunavallen. Inför avspark ligger lagen etta och tvåa. Båda har lika många poäng och samma målskillnad. Uppsala leder serien på fler gjorda mål.

Innan dess skall det under lördagen spelas två heta matcher i elitettans jämna bottenstrid. Jag tänker på Örebro SK–Bollstanäs och Mallbacken–Gusk.

Om vi går utanför Sveriges gränser har vi fått svenska målskyttar både i England och Tyskland i kväll. Anna Sandberg stod för kvitteringen när Manchester United blev första lag att ta poäng av Chelsea i WSL. Trots att xG sa 2,7–0,9 till Londonlaget slutade matchen 1–1. Det gör att Manchester City och Arsenal får chansen att ta in på de regerande mästarinnorna. Men det är bara ett lag som kan närma sig. För City och Arsenal möts i den här omgången. Avspark är i morgon 13.00 svensk tid.

I Tyskland blev Amanda Ilestedt matchhjälte när Eintracht Frankfurt vann med 3–1 mot Carl Zeiss Jena. Den svenska mittbacken stod för 2–1-målet i den 75:e minuten.

I övrigt den här helgen är det avspark i Italiens Serie A under lördagen. Därmed är alla stora europeiska ligor igång.

Häcken vann onsdagskvällens damallsvenska toppmöte med klara 3–0. Jag jobbade, och kunde bara titta halvkoncentrerat på matchen.

Men känslan var väl att Häcken var rätt illa ute i den första halvleken. Även om göteborgarna också hade ett par bra chanser så uppfattade jag det som att hemmalaget hade två av halvlekens tre bästa.

Det var otroligt nära att Sara Kanutte Fornes fick öppet mål på en retur ungefär mitt i halvleken. Och på slutet stod nämnda norska för en läcker frispelning av Miljana Ivanovic. Det serbiska sommarförvärvet svarade dock för en riktigt svag avslutning. När man är så fri bör man ju faktiskt göra mål.

Efter pausen kändes däremot Häcken rätt överlägset. Gästerna hade till slut 12–5 i avslut. Det indikerar väl dock att siffrorna blev lite i överkant.

Resultatet innebär att Malmö nu har fyra poäng upp till serieledning, men bara två poäng ner till fyran Djurgården. I nuläget känns det som att MFF således bör koncentrera sig på att rädda den tredjeplats som innebär kval mot Champions League nästa år. Det innebär inte att man är borta från gulddiskussionen. Dels skall ju Häcken och Hammarby mötas nästa helg. Dels utesluter jag inte att de båda topplagen kommer att gå på ytterligare minor i seriespurten.

Häcken har ju exempelvis fått göra om sin startelva nu när Johanna Fossdalsa Sörensen är långtidsskadad. I kväll saknades även Aivi Luik. De båda skadorna öppnade dörren för de båda danskorna Pernille Sanvig och Stine Sandbech.

Häcken meddelade idag en jobbig nyhet i jakten på klubbens första SM-guld på damsidan. Viktiga mittfältaren Johanna Fossdalsa Sørensen är nämligen korsbandsskadad.

Det var Pernille Sandvig som ersatte Fossdalsa i lördags när färöiskan skadade sig. Det känns väl rimligt att det blir Sandvig som skall fylla luckan på mittfältet även framöver. Och hon måste prestera direkt. Häcken är ju inne i en väldigt intensiv och viktig period med två matcher i veckan de kommande tre veckorna.

Den här veckan är det toppmöte borta mot Malmö FF i morgon, onsdag. Och på lördag väntar sedan bortamatch mot Alingsås. Och i nästa vecka är det Europa Cupkval mot polska Katowice på tisdagen och nytt damallsvenskt toppmöte mot Hammarby på lördagen.

I kväll kikade jag några minuter på den tyska cupmatch där division 3-laget Borussia Dortmund tog emot förra säsongens dubbla mästarlag FC Bayern München.

Under den kvart jag såg gjorde Bayern två mål. Och jag tänkte att det skulle rinna iväg, och att det fanns bättre saker att lägga tiden på. Men det visade sig att de där två målen blev matchens enda.

Dortmund, som inlett Regionalliga Südwest med nio poäng på fem omgångar, gladda på många sätt. Framför allt för engagemanget. Klubben sportsliga ledning på herrsidan var på plats. Men de var inte ensamma. För publiksiffran blev fina 15 755.

Siffran fick mig att kolla hur det ser ut med publiksiffrorna i tysk damfotboll. Jag noterade att snittet i Frauen-Bundesliga förra säsongen slutade på 2690. Ganska exakt en tredjedel av den totala publiken kom från fem ”jippomatcher” på stora arenor. I vardagen är alltså snittet lägre, 1920. Men det är ändå en rejäl ökning mot hur det såg ut för bara fyra år sedan. Säsongen 2021/2022 stannade ligans publiksnitt på 811 personer.

Vad jag kan hitta så ligger årets snitt i damallsvenskan på 1027. Helgen som gick bjöds vi på flera intressanta matcher. Den intressantaste hade den sämsta publiksiffran. Det var ju nämligen bara 342 personer som kom till Malmö IP för att se bottenmötet mellan Rosengård och BP.

Jag har jobbat i helgen och har inte haft tid att se någon match speciellt koncentrerat. Men jag såg första 20 minuterna från Malmö IP.

Och herregud vad dåligt Rosengård är för tillfället. När Martin Qvarmans Möller tog över läste jag i Sydsvenskan att han sa så här:

”Det är för lätt att göra mål på Rosengård med enkla medel.”

Han sa också att han skulle försöka göra något åt det. Ännu så länge går det inte att säga att han har lyckats. Tvärtom. För det kan väl aldrig ha varit så lätt att göra mål på Rosengård som igår?

Mästarlaget stod ofta för en högriskfotboll kring eget straffområde som jag inte kan minnas att de spelat tidigare. BP tackade, gjorde fem mål, vann med 5–2 och klev upp på fast mark i tabellen. Stockholmarnas seger var på alla sätt odiskutabel. BP var typ bättre än Rosengård på allt.

Dock skall sägas att FCR hade lite oflyt. De fick ett till synes regelrätt reduceringsmål bortdömt i den första halvleken. Som jag ser det var det ett klockrent nickmål på hörna från Jo-Anne Cronquist i den 27:e minuten. Jag har kollat reprisen närmare tio gånger utan att hitta något regelbrott. Men domare Ulrica Löv såg något som inte gick rätt till och blåste bort målet.

Tungt för Rosengård. Och faktum är att jag faktiskt börjar tro att det här sluta i elitettan för mästarlaget. I grunden känner jag fortsatt att det lutar åt att Linköping och Alingsås kommer att ligga kvar på de båda nedflyttningsplatserna även i sluttabellen. Men jag utesluter inte att vi får en helt avgörande match på Malmö IP den 16 november mellan Rosengård och LFC.

Och jag tror faktiskt att Rosengård skulle kunna bli det första damallsvenska laget att åka ut efter kval. Pressen skulle vara så gigantisk på mästarlaget i ett sådant läge att jag tror att de skulle kunna få stryk av trean i elitettan.

Men saker svänger fort i damallsvenskan. Det är inte många veckor sedan jag kände rätt att BP skulle kunna trilla ner under det nedre strecket. Men i de senaste matcherna har stockholmarna lyft sig. Och kan BP konservera aktuell form har de god chans att klara sig utan kval.

Känslan just nu är att kvalstriden kan komma att stå mellan Piteå och Rosengård – och kanske även LFC. Om det blir så har seriemakarna lyckats grymt bra med spelschemat. För att Rosengård har alltså LFC i sista omgången. Och i näst sista har Malmölaget bortamatch i Piteå.

Apropå seriemakarna har de ordnat så att alla tre guldkandidaterna Hammarby, Häcken och Malmö FF har hemmamatcher i avslutningsomgången den 16 november. Det är ju en fullträff om spänningen lever in i slutomgången.

I helgen gjorde MFF precis som både Häcken och Hammarby gjort tidigare i år – gick på en mina på Kristianstads fotbollsarena. KDFF är bra på att ta emot topplag. Segrarna mot Häcken och Hammarby följdes upp med ett kryss mot MFF.

På lördagsmorgonen läste jag en trevlig artikel i Kristianstadsbladet om Mathilde Janzen. Hon bekrevs som Kristianstads glädjespridare. Med sitt snygga kvitteringsmål mot Malmö FF spred hon även sin glädje till Hisingen och Söders höjder.

För MFF väntar av väldigt viktig vecka med två matcher på stora Eleda Stadion. Först onsdagens toppmöte med Häcken och sedan lördagens derbyt mot Rosengård.

Om det skulle bli Häckenseger under onsdagen är Djurgården på allvar tillbaka i striden om den tredje Champions Leagueplatsen. För då är stockholmarna bara två poäng bakom Malmö. Och Djurgården har kvar att möta MFF hemma på Kristinebergs IP.

Noterbart för övrigt att Djurgården avslutar serien med fyra bortamatcher på de sex sista omgångarna.

Jag har inte sett mer än höjdpunkterna från Häckens och Hammarbys matcher i helgen. Men Bajen verkade ha en väldigt lugn och trygg resa till Växjö. Häcken testades med dubbla underlägen i Solna. Men starkt att trots det kunna ta en säker 5–2-seger.

I elitettan försvann Umeås nolla i förlustkolumnen den här helgen. Eskilstuna United vann toppmötet i Umeå med 2–1 efter att ha gjort två nickmål i samband med hörnor. Det andra kom i matchens slutskede. I och med segern har United och IK Uppsala Fotboll nu en lucka i toppen. De båda lagen har båda 47 poäng och +31 i målskillnad. Toppduon är fyra poäng före Umeå och fem före fjolårets båda damallsvenska lag Kif Örebro och Trelleborgs FF.

Men luckan är tillfällig, för avståndet lär minska till helgen. På söndag möts nämligen de båda topplagen på Tunavallen. Det känns som att vi kan få rysarslut i båda våra högsta serier.

Det fortsätter även att vara rekordjämnt kring nedflyttningsstrecket. Nian Örebro SK har bara en poäng ner till nedflyttning. Och på lördag väntar två ångestmöten i ÖSK–Bollstanäs och Mallbacken–Gusk.

Utöver kvällens korta koll på Dortmund–Bayern har det inte blivit någon tid till att kolla någon utrikisk damfotboll den här helgen. Men jag noterade att Lyon krossade PSG i lördagens franska klassikermöte. 6–1 slutade det efter att Korbin Shrader gjort ett tvättäkta hattrick i den andra halvleken. Shrader är den amerikanska som tidigare hette Korbin Albert.

Det var mycket amerikanskt i poängprotokollet. För Shrader hade också ett fint assist till Lindsey Heaps. Och det är ju hon som tidigare hette Lindsey Horan.

I England noterar jag att Chelsea fortsatt har full poäng, samt att båda Manchesterlagen City och United tog varsin trepoängare i helgen. Däremot gör Arsenal som vanligt – inleder serien svagt. I lördags blev det 1–1 mot Aston Villa efter att Birminghamlaget kvitterat på tilläggstid. Därmed är ”Gunners” redan fyra poäng bakom Chelsea. Det blir inte lätt att täta den luckan.

Veckans gladaste nyhet så här långt är väl att Rebecka Blomqvist är tillbaka på allvar. Forwarden med rötterna i IK Rössö i Uddevalla var ju i sitt livs form när hon drog av korsbandet efter VM-succén i Nya Zeeland hösten 2023.

Sedan dess har hon haft det rätt tufft. Hon gjorde bara ett mål för Wolfsburg i Frauen-Bundesliga förra säsongen. I och för sig var speltiden begränsad, bara 353 minuter. Det var fördelat på en start och 15 korta inhopp.

I sommar har hon bytt klubb till Eintracht Frankfurt. Och den här veckan har det alltså lossnat för 28-åringen. Det började med att hon gjorde två mål i 4–3-segern mot Leipzig i måndags. I den matchen nickade för övrigt Amanda Ilestedt också in en hörna.

Och i går satte Blomqvist sitt tredje ligamål för säsongen, det var dock ett tröstmål eftersom Eintracht lite överraskande föll med 2–1 borta mot Leverkusen. I skytteligan delar svenskan andraplatsen med sina tre mål på tre matcher.

I helgen är det inga ligamatcher i Tyskland, utan istället cupspel. Däremot har vi en hyperintressant match i Frankrike. Med avspark 21.00 på lördagskvällen ställs ju nämligen Lyon för första gången för säsongen mot ärkefienden PSG.

I England får man väl säga att söndagens svenskmöte mellan Manchester City och London City är helgens höjdpunkt. Den matchen har avspark 13.00 och visas av SVT. För övrigt läste jag här att SVT inte ligger bakom geoblockningen av andra WSL-matcher på youtube:

”Vi följer upp också med rättighetsagenten om det är så att något har blivit felaktigt geoblockerat. Men det är definitivt inte på vårt initiativ.”

Så vi får väl hoppas att det går att se alla WSL-matcher i Sverige den här helgen. Det är ju för övrigt sannolikt så att engelska WSL numera är världens bästa liga. Men rent sportsligt skulle jag säga att amerikanska NWSL är den intressantaste. För i England är det ju i princip bara fyra lag som kan ta de tre topplaceringarna som innebär europeiskt cupspel. I USA är det däremot vidöppet med fem omgångar kvar.

Eller. Kansas City Current har dragit ifrån och kommer att vinna grundserien. Och andraplacerade Washington Spirit är också i praktiken klart för slutspel. Men där bakom är det nio lag inom fem poäng som kämpar om de sex sista slutspelsplatserna. Och det finns inga stryklag. Utan de tre bottenlagen göra jämna matcher mot alla motståndare.

De båda svensklagen San Diego Wave och Seattle Reign ligger just nu på slutspelsplats, medan Houston Dash är precis utanför.

Avslutningsvis är det förstås läge att kolla vad som står på programmet på hemmaplan. I kväll är det ett viktigt bottenmöte i elitettan, när Örebro SK tar emot Mallbackens IF. Spontant tänkte jag att det var lite av ett derby. Sedan såg jag att det tar nästan 2,5 timmar att åka från Örebro till Mallbacken, så vi får väl nöja oss med att kalla det för sexpoängsmatch och bottenmöte.

I övrigt i elitettan innehåller den kommande omgången även ett glödhett toppmöte mellan serieledande Eskilstuna United och tabelltrean Umeå IK (söndag, 14.00). UIK är fortsatt obesegrat, men fem raka kryss har alltså gjort att man tappat mark i tabelltoppen. Och nu behöver man verkligen vinna om det skall bli damallsvenskt spel 2026.

Jag hade på veckans 2–2-match mot Kif Örebro utan att kunna titta speciellt koncenterat. Men känslan var att UIK hade rätt bra kontroll under den första halvleken. Man ledde ju också med 2–0 i halvtid. Men efter pausen såg det i princip ut att vara Kif för hela slanten. Så det kändes inte orimligt att gästerna till slut fick in en kvittering.

I damallsvenskan är ju förstås söndagens ångestmöte mellan FC Rosengård och BP på förhand den intressantaste matchen.

Men som läget är måste man förstås hålla ett öga på hur det går för de tre topplagen. Både Hammarby och Häcken har ju vacklat lite det sista. Malmö FF föll ju mot Hammarby. Men i övrigt har MFF ju däremot varit hur stabilt som helst i alla matcher efter EM-uppehållet.

På onsdag möts ju Malmö och Häcken på Eleda stadion. De båda guldkandidaterna laddar under lördagen upp för toppmötet med varsin intressant match. Häcken skall till Solna för att möta ett ojämnt AIK och Malmö FF har en svår bortamatch mot ett annat ojämnt lag, Kristianstad.

Även Bajen har bortamatch i den här omgången. Man skall till Växjö för att möta ett DFF som har vunnit varannan, och förlorat varannan match efter sommaruppehållet. Eftersom Växjö vann senast mot AIK talar statistiken för Bajenseger…

Aitana Bonmati vann alldeles nyss Ballon d’Or för tredje säsongen i rad. Jag hade synpunkter på när hon prisades som bästa spelaren i EM, för där tycker jag att Patri Guijarro var överlägsen.

Men när det gäller Ballon d’Or har jag inga större synpunkter. Aitana är grymt bra, så bra att jag ser henne som världens bästa spelare. Och det gällde förstås även under säsongen 2024/2025.

Hela topp tio såg ut så här:

1) Aitana Bonmati
2) Mariona Caldentey
3) Alessia Russo
4) Alexia Putellas
5) Chloe Kelly
6) Patri Guijarro
7) Leah Williamson
8) Ewa Pajor
9) Lucy Bronze
10) Hannah Hampton
11) Claudia Pina

Notera att tio av de elva bästa spelarna antingen representerar Europamästarinnorna England – eller Champions League-tvåan Barcelona. Andraplacerade Mariona är den enda som sticker ut lite. Fast bara lite. Hon har ju gjort många år i Barcelona, och hon spelar i England för Arsenal.

När kandidaterna presenterades skrev jag om det orimliga att så många engelska spelare fanns med på topplistan. Och nu tycker jag att det är fullständigt absurt att fem engelska spelare anses vara topp tio i världen. Fullständigt absurt.

Jag vet inte hur riktlinjerna ser ut för de som röstar. Men jag gissar att titlar väger tungt. Men då undrar man ju lite över Aitanas seger. För hon vann ju inga internationella titlar under säsongen.

Minns att Sverige var bättre än England i EM-kvartsfinalen. Vår bästa spelare säsongen 2024/2025 enligt Ballon d’Or-juryn heter Johanna Rytting Kaneryd och slutade på 23:e plats bland världens bästa spelare.

Det delades ut fler priser än bara själva Ballon d’Or under måndagskvällens gala. Som väntat fick Englands förbundskapten Sarina Wiegman priset som världens bästa tränare. I övrigt prisades Barcelonas Vicki Lopez som bästa U21-spelare, Barcelonas Ewa Pajor vann Gerd Müller Award som säsongens bästa målskytt och världens bästa målvakt heter tydligen Hannah Hampton från England. Och jodå, det var alltså rakt igenom England och Barcelona bland de individuella vinnarna.

Däremot heter årets klubblag på damsidan Arsenal. Men inte heller det var någon större skräll. För det priset har gått till vinnaren av Champions League alla de tre år som det har delats ut.

Alldeles nyss skrällvann Djurgården med 2–1 mot serieledande Hammarby efter att Urara Watanabe avgjort i femte övertidsminuten.

Jag såg de sista 20 minuterna. När jag bänkade mig i tv-soffan såg jag förstås först att det stod 1–1. Men ganska direkt efter häpnade jag över hur brun gräsmattan var på Stockholms stadion. Det var på alla sätt en chock att se. Här nere i västra Sverige är gräsplanerna otroligt bra. Jag har inte sett en enda leråker den här hösten.

Inte förrän nu, Och då på tv.

Och på leran tappade Bajen alltså tre otroligt tunga poäng. Under de 20 minuter jag såg satt man bara och väntade på serieledarnas segermål. För det fanns lägen. Vilde Hasund träffade ribban och Ellen Wangerheim gjorde mål – fast vinkades av för en knapp offside.

På tilläggstiden blixtrade Mimmi Wahlström till. Först skulle hon nog haft straff. Ser jag rätt på repriserna så trampar Emilie Bragstad på Wahlströms ena häl – vilket alltså borde ha resulterat i en domarsignal. Men Wahlström fick ett läge till. Då hamnade returen precis bakom Watanabe. Japanskan gjorde en otroligt snygg aktion när hon vände på en tiokrona och satte bollen otagbart för Melina Loeck.

Jag trodde nog att Djurgården var kört i kampen om de tre svenska kvalplatserna till Champions League efter förlusten senast mot Norrköping. Men nu kommer man som mest vara fyra poäng bakom efter 19 omgångar. Och nu närmast möter man tre bottenlag. Marcelo Fernández lag har verkligen lite smygläge. Man har dessutom tredjeplatsen i egna händer. För i seriespurten skall man ta emot Malmö FF på stadions lera. Sedan har man även kvar en hemmamatch mot Häcken. Men den ligger på konstgräs på Kristinebergs IP.

När det gäller guldstriden har Malmö FF och BK Häcken FF guldet i egna händer. Det har inte längre Hammarby efter dagens förlust. För om MFF skulle vinna alla sina återstående matcher kan inte Bajen ta guld.

I alla helgens fem damallsvenska matcher ställdes ett lag från tabellens övre halva mot ett lag från den undre. Och i fyra av fallen blev det favoritsegrar, det var alltså topplaget som vann.

Undantaget var Växjös 2–1-seger borta mot AIK. En seger som dessutom innebär att smålänningarna nu har sex poängs marginal ner till BP på kvalplatsen.

Jag hade ett öga på just BP i den andra halvleken av 2–1-förlusten hemma mot Kristianstad. Utifrån vad jag såg var stockholmarna värda minst en poäng. För jag tyckte att BP såg piggt ut, bättre än på väldigt länge. Och om jag hade haft mitt hjärta i Rosengård skulle jag börja bli riktigt nervös. För mästarlaget har ju bara en poäng ner till kvalplats. Och även om det damallsvenska lag som tvingas kvala bör vinna ett dubbelmöte mot trean i elitettan så känns det just nu som att det inte finns någon botten i Rosengårds genomklappning.

Nu har Malmöklubben spelat nio tävlingsmatcher efter EM-uppehållet. Det har bara blivit en seger, och den kom mot svaga makedonska mästarlaget Ljuboten i Champions Leaguekvalet. I övrigt har det blivit en fin poäng mot Hammarby – och sju förluster.

Framför allt läcker Rosengård i defensiven. Det har blivit en vardag för laget att släppa in tre mål per rmatch. Så har det sett ut i fyra av de sex senaste matcherna. Undantagen är en hållen nolla mot Ljuboten och ”bara” två insläppta mot AIK senast.

Tillbaka till BP–KDFF. När jag kollade in den andra halvleken där funderade jag över skåningarnas sommarfönster. Det är ju så att de fem spelare man har värvat i sommar bara får begränsat med speltid. En av dem är finländska Annika Huhta, som ju har dragit korsbandet.

Men i princip har flyktade trion Sofia Reidy, Katla Tryggvadottir och Beata Olsson ersatts av av Emma Broddheimer som ju redan fanns i klubben, samt av egna produkterna Filippa Andersson Widén (målskytt för andra matchen i rad) och Mathilde Janzen. Av de fem sommarförvärven är det bara Lucy Roberts som fått starta matcher. Men inte heller hon har haft någon given startplats.

Det känns som att Kristianstad har gjort ett riktigt svagt fönster. Samtidigt är det kul att det finns unga svenska spelare som kan gå in och ta tunga roller. Janzen, som i och för sig valt att spela i Tysklands ungdomslandslag, är ju bara 20 år. Broddheimer är fortfarande bara 18 år och Andersson Widén är ju bara 16.

Om vi kollar på elitettan är Mallbacken helgens lag. Den klassiska klubben från Värmlands skogar tog tre blytunga poäng genom 1–0-seger hemma mot Sunnanå SK. Och det var en av lagets få värmländska spelare, Andréa Staum Eriksson, som gjorde segermålet redan i tredje minuten.

Segern innebär att Mallbacken klättrar tre platser i tabellen, och nu återigen är uppe på fast mark. Men det är sju omgångar kvar, och det är fortsatt sex lag som lever under ett akut nedflyttningshot. Just nu är det Gusk, Sunnanå och Bollstanäs som är under strecket. Men inget av Mallbacken, Team TG eller Örebro SK har mer än två poängs marginal ner till nämnt streck.

I toppen är Umeå IK fortsatt obesegrat. Men på sistone har laget haft sviktande form, och radat upp fyra raka kryss. Det innebär att man nu är nere på kvalplats – dock med en match mindre spelad. På onsdag spelar UIK sin hängmatch, hemma mot Kif Örebro. Efter det får vi se om vi har en topptrio med Umeå, Eskilstuna och IK Uppsala, eller om Trelleborg och Kif Örebro fortsatt är inom en trepoängare från kvalplatsen.

Apropå elitettan har vi i helgen även välkomnat IFK Göteborg till dameliten för första gången. Blåvitt blev seriesegrare i söderettan i kavaj under lördagen. Grattis.

Göteborgarna ser ut att få med sig Sandvikens IF och Husqvarna FF upp i elitettan. Både Sandviken och Husqvarna leder sina serier med fem poängs marginal med fyra omgångar kvar.

Går vi ytterligare en nivå ner så har vi redan nu klart med tre nya division 1-lag. Det handlar om Lindsdals IK, Varbergs Bois och Ulricehamns IFK som vunnit varsin division 2-serie i Götaland. Av dem tycker jag att Lindsdal sticker ut. Kalmarklubben var uppe i ettan för 13 år sedan. Men då valde klubbledningen att dra ner sitt damlag två divisioner av ekonomiska skäl. Vi får se hur man ställer sig den här gången.

Kollar vi utomlands sticker det mållösa resultatet mellan FC Bayern München och Carl Zeiss Jena ut. Jena tog ju bara tio poäng förra säsongen, och hade inlett med noll poäng och 2–7 inför bortamötet med det regerande mästarlaget.

I England har vi nu de fyra storlagen i toppen, och storfavoriten Chelsea är ensamt om att stå på full poäng. Helgens WSL-snackis på svensk mark var ju SVT:s sändningar, och effekten av dem. Jag såg inte premiärmatchen, den mållösa mellan Arsenal och Manchester United. Men jag noterade att några av de andra matcherna inte gick att se live på Youtube från Sverige. Om det skall fortsätta vara så ger det ju tyvärr en rätt bitter eftersmak till den goda nyheten om svenska sändningar.

En match som gick att se var Brightons 4–1-seger mot West Ham. Jag kikade lite på den första halvleken i den matchen. Rosa Kafaji startade för Brighton, och jag tyckte att hon såg bra ut. Jag hann se henne ha en assist. Efter pausen blev hon även målskytt till 3–1, när hon snyggt vred in bollen från vänsterposition. Kafaji blev alltså målskytt i första starten för Brighton. Men det kunde ha blivit mer. För hon hade även en nick som gick just utanför. Se höjdpunkter från matchen här: