Inför åttondelsfinalerna hade jag 90–10 för FC Rosengård mot österrikiska St Pölten. Och Caroline Seger pratade om att Malmöklubben vill vinna hela Champions League.

När onsdagens match väl var i gång visade dock inte Rosengårds spelare den viljan förrän väldigt sent. Om en vecka får vi se om det var för sent.

Rosengård bjöd på flera negativa överraskningar den här dagen. Den första kom redan när man fick se truppen – och man bara hade tre utespelare och en målvakt på bänken. Det är ju tillåtet med fem byten, men då måste man ju ha fem avbytare att byta med.

Orsaken till den tunna truppen är att lagen numera bara får lägga till tre spelare mellan sextondelsfinal och åttondel. Rosengård får alltså bara använda tre av sina nyförvärv – Stephanie Labbé, Emma Berglund och Olivia Schough.

Fotbollsmässigt fick vi se Rosengård göra en fiaskoartad första halvlek. Min bedömning är att St Pölten hade fått kämpa för att hålla sig kvar i damallsvenskan. Men österrikiskorna hade en väldig energi och arbetsvilja. Man sprang helt enkelt kopiöst mycket.

Det gjorde inte Rosengård. Efter 65 minuter satte jag en fet stämpel med ordet ”FIASKO” över hemmalagets insats. Det var stillastående, otajmat, fantasilöst och med väldigt dålig kvalitet i passningsspelet.

Undantaget var Jelena Cankovic, som blixtrade till ibland. Jag kritiserar ofta henne för att vara för seg med bollen. Det var hon stundtals i dag också. Men stundtals var hon också fullständigt lysande.

Bland annat frispelade hon Mimmi Larsson med en läcker klack i slutet av den första halvleken. Larssons avslut var dock svagt, och gick rakt på St Pöltens målvakt Isabella Kresche.

I sådana här matcher måste man göra mål när den typen av chanser dyker upp. Men Rosengård kändes alltså inte påkopplat. Det var däremot St Pölten. Inte nog med att de vilt kämpande gästerna rusade på allt – de var även effektiva när Rosengård gjorde bort sig.

0–1 kom efter att hela Rosengårds backlinje hamnat på efterkälken i samband med att en målvaktsrensning nickskarvats vid mittcirkeln. Och 0–2 direkt i andra halvleken efter bristfällig kommunikation mellan Hanna Bennison och Glodis Viggosdottir. Det var i princip de farliga anfall St Pölten hade. 

Båda målen gjordes av slovenska landslagsanfallaren Mateja Zver. Vid det andra målet stod för övrigt Emma Berglund för en riktigt orutinerad insats när hon försökte glidtackla den fria Zver. Som tur var för Rosengård hoppade Zver över den glidande Rosengårdsbacken. Annars hade Malmöklubben garanterat även fått ett rött kort, och haft ännu färre spelare till returen. 

Först i mitten av den andra halvleken började Rosengård äntligen vakna till. Man gjorde det både taktiskt och fysiskt. St Pöltens spelare rusade som sagt in i duellerna. När Rosengård började lyfta in bollar bakom rusande gäster kom också målchanserna.

En sådan lyftning från Cankovic till Sanne Troelsgaard gav reduceringen till 1–2. Och de sista 20 minuterna plus fem minuters tillägg var en enda lång chanskavalkad från Rosengårds sida. Dödströtta St Pöltenspelare höll emot till 93:e minuten, då Caroline Seger lyfte in kvitteringen, och gav Rosengård ett okej utgångsläge inför bortamatchen.

Men det är ändå fördel St Pölten inför returen. Inte nog med att österrikiskorna spelar på hemmaplan – de går vidare på 0–0.

FC Rosengård var en jättebesvikelse. Det skall inte krävas 0–2 och krisläge för att man skall tända till i en åttondelsfinal i Champions League.

Rosengård har fått en superchans att gå till kvartsfinal. Det vore ett megafiasko om man inte fixade det i returen.

Av övriga fyra åttondelsfinaler blev egentligen bara en riktigt intressant, den i London. Först ut var dock matchen i Barcelona.

Trots att Fortuna Hjørring startade den med sex backar (de spelade 6–3–1) avgjorde Barcelona dubbelmötet tidigt. Spanjorskorna hade 2–0 redan efter 18 minuter, och vann till slut med 4–0. Alla de tre första målen gjordes av Jennifer Hermoso på assist från Caroline Graham Hansen.

I Manchester hade City 2–0 mot Fiorentina (utan Stephanie Öhrström) redan efter 3.30. Det såg ut att kunna bli utklassningssiffror, men stannade vid 3–0. Trots det känns även det här mötet redan avgjort inför returen.

Wolfsburg var allra snabbast. Där hann matchen mot LSK knappt börja förrän det var 1–0. LSK stod dock stundtals emot rätt bra, och det blev bara 2–0 till det tyska mästarlaget efter att Alexandra Popp gjort båda målen. Det dubbelmötet är alltså inte helt avgjort inför returen.

Både Fridolina Rolfö och Rebecka Blomqvist startade för Wolfsburg. Blomqvist byttes ut i paus, medan Rolfö spelade hela matchen.

Slutligen var det svenskor i huvudrollen i London. Först saknades lagkapten Magdalena Eriksson i matchtruppen. Jag har inte lyckats få veta varför. Hon ersattes i backlinjen av Sophie Ingle, som fick en kort och jobbig arbetsdag.

I tolfte minuten valde nämligen domare Tess Olofsson att peka på straffpunkten och visa ut Ingle. Walesiskan visade att hon är mittfältare och inte mittback när hon bakifrån sprang in i en frispelad Rasheedat Ajibade i straffområdet. Så får man inte agera som back.

Ingle och Chelsea räddades av målvakten Ann-Katrin Berger – som först tog Deyna Castellanos straff. Med cirka tio minuter kvar räddade tyskan även en andra Atletico-straff, den här gången från Merel van Dongen.

Trots två straffar mot sig och spel i numerärt underläge från tolfte minuten vann Chelsea med 2–0. Det är alltså stor fördel Londonlaget inför returen. Jonna Andersson spelade hela matchen för Chelsea och Hedvig Lindahl för Atletico.

Efter andra straffräddningen, med knappt tio minuter kvar, låg Berger ner. Båren kom in och Zecira Musovic drog av sig träningsbyxorna och började göra sig redo för inhopp. Svenskan fick dock drag på byxorna igen när Berger plötsligt reste sig.