I 40 minuter var Sverige rekordblekt i måstematchen hemma mot England. Vi hade inget eget spel, pressen bet inte och vi förlorade i princip alla dueller. Gästerna hittade sätt att spela igenom det svenska lag, ofta genom att först spela ut på kanterna, och sedan därifrån hitta in i mitten och spela igenom våra lagdelar.
Det som var positivt var vårt försvarsspel i och kring eget straffområde. Trots stor engelsk spelmässig dominans har inte gästerna kommit till mer än ett par halvchanser. Jag tänker på ett inspel mot Alessia Russo och ett distansskott från Georgia Stanway.
Men det var inte bara i presspelet som Sverige hamnade fel. Det egna spelet var riktigt svagt i 40 minuter. Svenskorna såg sega ut när de fick bollen, På SVT beskrev Chris Härenstam det som att ”bollhållaren är hela tiden i tidsnöd.”
Två rop från svenska spelare hördes ända hit på Cypern. I 23:e minuten ropade Peter Gerhardsson:
”Närmare – vi måste vara tuffare en mot en.”
Och tio minuter senare hördes någon ledare, möjligen att även det var Gerhardsson:
”Gula – Vill vara med och spela.”
De fem sista minuterna såg det ändå lovande ut. Där var det Sverige som hade två nästan-lägen. Och det är ju ändå fortfarande 0–0, så hoppet lever.
I den helt vidöppna A1-gruppen är det mållöst mellan Norge och Nederländerna. Men Italien har 2–0 mot Finland efter mål av Chiara Beccari och Manuela Giugliano. Därmed ser finskorna ut att åka ur A-gruppen. Och Italien ser ut att ta en EM-plats. Om Norge skall följa med Italien till EM i det här stadiet måste norskorna nu vinna sin match.
Det känns konstigt att inte vara på plats på Gamla Ullevi när landslaget spelar en avgörande match. Men jag är utsänd i Cypern för att bevaka Elfsborg i Europa Leaguekvalet.
Härifrån har jag sett att Sverige mönstrar precis den elva man kunde vänta sig. Alltså de tio utespelare som startade matcherna mot Irland, plus Zecira Musovic i målet. När Musovic gick före Jennifer Falk i fredags kände jag att det vägde över för Musovic.
Nu har jag fått in SVT på datorn. Så nu kan de väl sparka igång i Göteborg då…
På tisdag klockan 19.00 avslutas den här upplagan av Nations League, den upplaga som ju även räknas som gruppspelsdelen av kvalet till nästa års EM-slutspel. Inför avgörandet har fem av de åtta EM-biljetterna redan fördelats. Spanien, Tyskland, Island, Danmark och Frankrike har nu klarat kvalet, och gör värdnationen Schweiz sällskap i nästa års mästerskap.
Under tisdagen skall ytterligare tre EM-biljetter delas ut. Det raffinerade är att de sex lag som har chansen möts inbördes, och fem av dem har saken i egna händer – vilket ger en extra krydda. Mer om de matcherna i genomgången nedan.
Utöver EM-biljetter skall vi även få veta vilka lag som åker åker ur Nations Leagues A-grupp, samt vilka lag som blir seedade i playoffturneringen. Här är en genomgång av läget i EM-kvalet:
Grupp A1: Här är alla fyra lag fortsatt i högsta grad med i kampen om de två EM-platserna. Under fredagen blev det ju nämligen kryss både mellan Nederländerna och Italien och mellan Finland och Norge. Det gör att tabellen nu ser ut så här:
Nederländerna 8 poäng, 3–3 i målskillnad Norge 6, 6–3 –––––––––––––––––––––––––– Italien 6, 4–3 Finland 5, 4–8
De båda matcher som återstår är Norge–Nederländerna och Italien–Finland. Det är ju inbördes möte som avgör om två lag kommer på samma poäng. Och i de två fall där tvåan och trean hamnar på samma poäng gäller att Nederländerna har vunnit inbördes möte på Finland, medan det är helt oavgjort mellan Norge och Italien. Det innebär att det blir målskillnaden som avgör om de båda sistnämnda lagen fortsatt har lika många poäng efter tisdagens matcher.
Här är förutsättningarna lag för lag när det gäller att ta sig till EM utan playoff:
Nederländerna slutar topp två om … * Man tar poäng mot Norge. * Italien tappar poäng.
Norge slutar topp två om … * Man vinner mot Nederländerna. * Om det blir kryss i båda matcherna.
Italien slutar topp två om … * De vinner mot Finland. * De tar poäng samtidigt som Nederländerna vinner mot Norge.
Finland slutar topp två om … * De vinner mot Italien samtidigt som Norge tappar poäng.
Finland är alltså enda laget som inte har EM-avancemanget i egna händer. För ”Helmarit”, som landslaget kallas, gäller också att man måste vinna för att undvika nedflyttning till Nations Leagues B-division. För det är redan klart att det antingen blir Italien eller Finland som åker ut. Båda lagen kommer däremot att vara seedade i ett eventuellt EM-playoff.
På förhand behöver alltså alla lag utom Nederländerna gå för seger för att ta sig till EM. De orange är alltså det enda lag som är garanterat att ta en EM-plats även om man spelar oavgjort i sista omgången. För Finland gäller omvänt att de är enda som inte kan ta en EM-plats vid oavgjort. Finskorna har ju för övrigt såväl tagit alla sina fem poäng och gjort alla sina mål på hemmaplan. Finland slår alltså rejält ur underläge, samtidigt som det var just mot Italien som enda segern kom.
Inför den här samlingen trodde jag att Nederländerna och Norge skulle ta de båda EM-platserna från den här gruppen. Så kan det fortfarande bli, även om det inte längre är speciellt troligt.
Under fredagen spelade alltså Norge och Finland 1–1. Norge ledde i över 90 minuter, från den sjunde, till åttonde övertidsminuten. Då kvitterade den tidigare Göteborgsspelaren Emma Koivisto. Jag har inte hittat några klipp med höjdpunkter från matchen, men i den här intervjun med kvitteringsskytten går det i alla fall att se hur det målet såg ut:
Och här är ett klipp med höjdpunkter från Nederländerna–Italien 0–0. Det finns förstås inga mål på klippet. Men där finns flera riktigt fina räddningar från de båda målvakterna. Och så kan man se att Tess Olofsson till synes inte brydde sig om att blåsa en italiensk straff för hands. På reprisen ser man hur vår svenska toppdomare har fritt synfält, men ändå väljer att inte blåsa. Utifrån det jag känner till om handsregeln var det ett grovt fel – ett matchavgörande fel. För jag upplever straffen som solklar, vilket man förstår att den nederländska kommentatorn också tyckte. För Sherida Spitse håller sin vänsterarm rakt ut, vilket knappast är en naturlig position:
Grupp A2: Här har Spanien och Danmark redan lagt beslag på de båda EM-platserna. Och i och med Tjeckiens skrällseger mot världsmästarna från Spanien har tjeckiskorna säkrat en plats bland de seedade lagen i playoffturneringen.
Det som återstår här är vilket lag som åker ur Nations Leagues A-grupp. Belgien har inbördes på Tjeckien, vilket innebär att tjeckiskorna behöver ta fler poäng mot Danmark än vad belgiskorna gör mot Spanien.
Spaniens förlust i Tjeckien var ju för övrigt en av gårdagens stora snackisar. Det är ju på alla sätt ovanligt att landslag spelar tävlingsmatcher 13 respektive 9 dagar innan ett stort mästerskap. Men det är så upplägget är nu för Europas tre representanter i OS; Spanien, Tyskland och Frankrike.
Det spanska laget var ju dock redan EM-klart inför den här samlingen. Och enligt den här krönikan på ansedda damfotbollssajten Relevo så hade det spanska laget ”infekterats av övertoner av vänskapsmatch” inför mötet med Tjeckien.
Men som man ser på klippet nedan startade världsmästarna lysande. Man tog ledningen genom Aitana Bonmati och skapade massor av lägen under den första halvtimmen. Krönikören tyckte att det såg ut att kunna bli en storseger.
Men de spanska spelarna visade dålig skärpa framför det tjeckiska målet, samtidigt som hemmalagets målvakt Olivie Lukasova gjorde en kanonmatch. Så det blev inga fler mål för Spanien. I stället kunde det hårt kämpande tjeckiska laget kvittera i slutet av den första halvleken.
Real Madridmålvakten Misa Rodriguez hade en dålig dag. Kvitteringen kom när hon släppte en retur rakt ut i planen på ett distansskott. När de spanska backarna dessutom stod stilla kunde (utlånade) Chelseaspelaren Katerina Svitkova enkelt rulla in 1–1-målet.
Och det skulle bli värre för Misa. I början av den andra halvleken tappade hon bollen och drog på sig en straff. Den satte Sparta Prags Eva Bartonova hur snyggt och säkert som helst.
Här visade det sig att Spanien inte behövde vinna den här matchen. För det hjälpte inte att förbundskapten Montse Tomé hade en joker att kasta in – Patri Guijarro är tillbaka i landslaget efter sin nästan två år långa bojkott. Patri byttes in i 63:e minuten.
Sju minuter senare förstördes på många sätt den spanska kvitteringsjakten när lagkapten Irene Paredes åkte på en grov utvisning när hon sparkade Svitkova i ansiktet.
Det hjälpte alltså inte att Spanien i princip startade med sin allra bästa elva. Det blev förlust i lagets näst sista match inför OS. Kanske att det kan ha varit ett välkommet ”wake-up-call” för Tomés lag? Gissningsvis blir det inte roligt för Belgien på tisdag i La Coruna.
Här är bilder från Tjeckien–Spanien 2–1:
Och här bilder från när Andreé Jeglertz och hans Danmark säkrade sina EM-biljetter via 3–0-seger mot Belgien:
Grupp A3: Det här är Sveriges grupp. Där säkrade Frankrike sin EM-plats i går genom segern mot vårt landslag. Den andra platsen går till England eller Sverige.
England skaffade sig i går ett övertag i den kampen genom sin 2–1-seger mot Irland. Alessia Russo gjorde första målet i den matchen efter lysande engelskt spel. Jag räknar till minst 15 passningar inom laget i det anfall som slutar med att Arsenalanfallaren blir frispelad av Beth Mead. Englands andra mål var inte lika snyggt – det var en ren gåva från Irland. Irländskornas första mål i Nations Leagues A-grupp kom efter ett långt inkast. Se alla målen här:
Förutsättningarna för tisdagens match på Gamla Ullevi är enkla. England spelar mästerskap i Schweiz om de tar poäng. Sverige måste vinna för att ta sig upp över EM-strecket.
Positivt är ju att vi varken fick skador eller avstängningar i Dijon i går. Så hoppet lever.
I botten av gruppen är det ju redan klart att Irland åker ut. Men irländskorna har ändå något att spela för i tisdagens hemmamatch mot Frankrike. De behöver ta minst lika många poäng som Polen för att bli seedade i playoffturneringen.
Grupp A4: Här har Tyskland och Island lagt beslag på EM-biljetterna. Och det är klart att Österrike kommer att bli grupptrea. Det intressantaste inför slutomgången är om jumbon Polen kan ta sig förbi Irland i kampen om att slippa att bli sämsta tabellfyra. Det är ju så att sämsta laget i A-divisionen blir oseedat i playoff.
Inför tisdagens matcher är läget så här:
Irland 0 poäng, 1–9 i målskillnad –––––––––––––––––––––––––––––– Polen 0 poäng, 4–16 i målskillnad
Under tisdagen möter båda lagen motståndare som säkrade sina EM-biljetter under fredagen. Irland tar emot Frankrike medan Polen tar emot Island.
Just Island stod ju för gårdagens andra knall. 3–0 hemma mot Tyskland är ju ett högst imponerande resultat. Tyskorna hade väl inte helt ordinarie lag, men alla elva startspelarna skall till OS, och elva av dem ingår i den ordinarie 18-mannatruppen. Men det kändes som att de tyska spelarna redan hade sina tankar i de olympiska spel där fotbollen drar igång dagen innan invigningen – alltså torsdagen den 25 juli.
För på de här höjdpunkterna ser man att Tyskland faktiskt bjuder Island på alla tre målen. 1–0 kommer på en hörna där målvakt Merle Frohms kommer ut helt snett, vilket ger den tidigare Djurgårdenspelaren Ingibjörg Sigurdardottir tomt mål.
På övertid i den första halvleken gjorde Lea Schüller mål. Men det dömdes bort för offside, vilket kan ha varit rätt för det var otroligt svårt att se på tv-bilderna. Men skulle jag gissa så var Schüller på rätt sida, vilket innebär att målet borde ha godkänts.
I stället gjorde Island 2–0 i början av den andra halvleken. Återigen var det en bjudning. Kathrin Hendrich slog en för dålig bakåtpass till Frohms. Sveindis Jane Jonsdottir hann emellan och snodde bollen. Isländskan var dock utanför straffområdet i riktigt dålig vinkel, så det krävdes kvalitet för att utnyttja misstaget.
Den kvaliteten hade Jonsdottir, som slog ett perfekt tillbakaspel till Alexandra Johannsdottir. Avslutet från den 24-åriga Fiorentinamittfältaren var också perfekt. Bollen satt stenhårt vid närmaste stolproten.
I 61:a minuten stod sedan Glodis Perla Viggosdottir för en spektakulär räddning vid egen mållinje. Den tidigare Eskilstuna- och Rosengårdsbacken kastade sig och stötte på halvvolley bort en nick från Laura Freigang.
På slutet kom dagens allra mest generösa bjudning när Eintracht Frankfurts Sarah Doorsoun frispelade Jonsdottir vid straffområdeslinjen. Wolfsburgstjärnan gjorde inget misstag, utan smällde in 3–0-målet. Även om Island har vunnit med 3–2 borta mot Tyskland i ett VM-kval en gång så måste det här ha varit en av lagets största segrar någonsin.
I och med att både Spanien och Tyskland förlorade är det inget lag som blir obesegrat i gruppspelet i den här upplagan av Nations League.
I B-divisionen är det klart att Schweiz och Portugal vinner sina grupper, och därmed avancerar tillbaka till A-nivån. De två andra lagen som åkte ur högstadivisionen under den första upplagan av Nations League var Skottland och Wales.
De båda har också chansen till en omedelbar återkomst. Skottland har en helt avgörande seriefinal mot Serbien under tisdagen. Lagen står på samma poäng, men skotskorna har bättre målskillnad och vinner gruppen vid oavgjort.
För Wales ser det enklare ut. Laget tog under fredagen en tung 3–0-seger i gruppfinalen mot Kroatien. Därmed leder walesiskorna gruppen med två poängs marginal inför den avslutande omgången. Och där har man hemmamatch mot poänglösa jumbon Kosovo. En poäng räcker för Wales.
Med tanke på playoffturneringen kan det även vara läge att kolla lite på C-divisionen. Det är ju de åtta bästa lagen därifrån som ställs mot lagen från A-divisionen i första playoffomgången. Där är det fem grupper, och Belarus, Slovenien, Rumänien och Albanien säkrat varsin gruppseger. Den femte gruppen kommer antingen att vinnas av Grekland eller Montenegro. De möts i Montenegro i sista omgången, och hemmalaget måste vinna för att ta hem gruppsegern.
Det är även tre grupptvåor som får spela playoff. Förloraren av Grekland och Montenegro har bra chans att bli en av de tre. Just nu är även Luxemburg och Bulgarien på rätt sida om strecket. Men inför slutomgången har även Estland, Armenien, Kazakstan, Lettland och Litauen chansen att ta sig till playoff.
Noterbart kring Litauen är att de har lämnat wo till båda matcherna mot Belarus till följ av kriget i Ukraina. Där har man givit bort sex poäng.
I kväll har Frankrike, Danmark och Island säkrat sina platser i nästa års EM-slutspel i Schweiz. Grattis. För svensk del blev det 2–1-förlust i Dijon.
Men den andra halvleken var ett lyft. Den blev 1–1 i mål och jag räknade till 2–2 i klara målchanser. Filippa Angeldahl kom in i paus, och med henne fick vi en spelare som kunde slå de där anfallspassningarna som saknades före paus.
I den andra halvleken hade det svenska laget sin vanliga 4–4–1–1-formation i presspelet, och då blev det mycket bättre. Halvlekens första 15–20 minuterna var riktigt bra från svensk sida. Man får ändå tänka på att världstvåan Frankrike mönstrade den bästa uppställning de kan. Sverige saknade ganska många spelare, men var ändå med hela vägen. Linda Sembrant hade en nick i ribban i tredje övertidsminuten.
Vårt mål kom som så många gånger förr på en högerhörna från Jonna Andersson. Sandie Tolleti stod för skarvningen och Josefin Rybrink tryckte in bollen i mål.
Tyvärr fick Frankrike också göra ett hörnmål. Ett alldeles för billigt sådant. När Wendie Renard vann förstaduellen stod typ åtta svenska spelare stilla kring eget målområde. Det såg tyvärr jobbigt passivt ut. När det blir andrabollar nära mål måste man vara på tå. Då får liksom inte hela laget stå och titta.
Men för utgången i gruppen spelade förlusten ingen roll. Eftersom England vann med 2–1 mot Irland så krävs det svensk seger på Gamla Ullevi på tisdag. Och det hade krävts svensk seger även om det hade blivit kryss i Dijon.
Frankrike leder med 1–0 i paus, det är siffror som är klart i underkant. Jag har räknat till 6–1 i klara målchanser i fransk favör. Och även om den svenska målchansen var 100-procentig hade det känts rimligt om fransyskorna hade haft 2–0 eller kanske 3–0.
Målet var ett lysande distansskott från Sakina Karchaoui. Det sa bara pang uppe i Zecira Musovic:s vänsterkryss.
Det svenska laget har fallit ner väldigt lågt lite för ofta. När man kollade den svenska laguppställningen lite mer noga inför avspark blev mina stora frågetecken hur backlinjen skulle klara sig, samt vem som skulle slå bollarna till våra snabba omställningsspelare.
De frågetecknen finns i princip kvar efter 45 minuter. Kollar vi anfallsspelet har vi haft två bra anfall på vänsterkanten. Vid det andra stod Jonna Andersson för en fin frispelning av Fridolina Rolfö. Där borde det ha blivit mål.
Men annars fattas den där passningsfoten. Backlinjen har försökt spela igenom det franska laget, men i princip misslyckats varje gång. De bästa kontringarna har i princip kommit när Johanna Rytting Kaneryd drivit fram bollen själv. Men det syns att det både är nya positioner och nya spelare i anfallet. För kemin mellan anfallarna har inte funnits. De hittar helt enkelt inte varandra.
Ganska tidigt satt jag för övrigt och funderade på vad Sverige egentligen har för formation. Jag fick inte ihop det riktigt när jag kollade in positionerna i presspelet. Förbundskapten Peter Gerhardsson brukar inte gilla att prata sifferkombinationer. Och det var inte lätt att få siffrorna rätt. Efter ett tag sa expertkommentator Hanna Marklund att Sverige ställde upp 3–4–3.
Och kanske att det de siffrorna som ligger närmast verkligheten: Musovic – Josefine Rybrink, Linda Sembrant, Emma Kullberg – Sofia Jakobsson, Hanna Bennison, Julia Zigiotti Olme, Andersson – Rytting Kaneryd, Evelyn Ijeh, Rolfö.
Samtidigt noterar jag att Jakobsson sällan är nere som högerback. Det är snarare Bennison som faller ner på ytan utanför Rybrink. Vi får se hur det ser ut efter paus.
I den andra matchen i gruppen leder England med 1–0 mot Irland efter mål av Arsenals Alessia Russo.
Nu är den klar, den startelva som Peter Gerhardsson mönstrar i bortamötet med Frankrike i Dijon. Det blir en högst oväntad samling spelare: Zecira Musovic – Josefine Rybrink, Linda Sembrant, Emma Kullberg, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Hanna Bennison, Julia Zigiotti Olme, Fridolina Rolfö – Johanna Rytting Kaneryd – Evelyn Ijeh.
Det här kan ha varit den tuffaste uppgiften vår förbundskapten har haft när det handlar om att ta ut elva startspelare. Det finns ju så många faktorer att ta hänsyn till. I ett tidigare inlägg har jag nämnt de sportsliga förutsättningarna samt de sex spelare som blir avstängda mot England om de får gult kort i kväll – Hanna Lundkvist, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Kosovare Asllani och Rosa Kafaji.
Jag har kallat det ett av tidernas konstigaste landslagsfönster. Och det är ju verkligen så det känns. För en stor del av de spelare som nu skall spela avgörande tävlingsmatcher har ju inte spelat klubbfotboll på närmare två månader.
Senaste matcherna var EM-kvalfönstret för en dryg månad sedan. Så de flesta spelarna kommer direkt ifrån sin semester. På den här punkten har ju faktiskt Sverige en liten fördel mot övriga lag i vår grupp. Vi har ju spelare från damallsvenskan och NWSL i truppen, alltså spelare som är mitt i säsong.
Fast fördelen är inte så stor. Sju av de som Gerhardsson mönstrar sin startelva är spelare som håller till i ligor som spelar höst/vår, och kommer likt de franska, engelska och irländska direkt från semestern. Och normalt brukar det ju ses som vansinnigt ur skadesynpunkt att gå ganska direkt från semester till 90 minuters tävlingsmatch.
Sverige har hanterat det här problemet genom att ha ett litet förläger för de utlandsproffs som varit lediga. Men optimalt är det verkligen inte ändå. Det gäller för Gerhardsson att utnyttja sina fem byten på ett smart sätt ur belasningssynpunkt, minst två av de sju kommer ju att bli tvungna att spela 90 minuter.
Jag hörde att han sa till radion att landslagsledningen lägger stort ansvar på spelarna själva att bedöma hur lång speltid de är kapabla till. I teorin låter det ju vettigt. Men det finns ett stort MEN. I praktiken är ju landslagsspelare tävlingsmänniskor och sådana är sällan bra på att hålla tillbaka. Men förhoppningsvis har våra landslagsspelare koll på sina kroppar.
Kollar vi på den aktuella elvan så är det bara att erkänna att jag inte hade många rätt i min gissning. Den var att Gerhardsson trots varningsbelastningen skulle gå på ordinarie manskap. Mycket eftersom det är viktigt att utlandsproffsen är igång till tisdagens avgörande match mot England. Men nu väljer han att spara fyra av de varningsbelastade spelarna, vilket är en tydlig signal om att fullt fokus är lagt på Englandsmatchen.
Jag trodde bara på två ändringar jämfört med elvan som mötte Irland på Friends den 4 juni, det blev fem. Och tre av de som byts ut är varningsbelastade, två är matchovana.
På målvaktssidan har ju Gerhardsson låtit Musovic och Jennifer Falk turas om. Känslan nu var ju ändå att Falk skulle få förtroendet eftersom är mer matchvan. Så blev det inte. I backlinjen trodde jag att Nathalie Björn skulle gå in som högerback istället för varningsbelatstade Hanna Lundkvist, som dessutom är matchvan – hon spelade 90 minuter så sent som i lördags. Det var rätt att Lundkvist får vila. Men Björn finns inte i elvan, istället står alltså Rybrink som högerback.
På mittfältet tror jag att förbundskaptenen gärna hade velat starta Elin Rubensson. Men Houstonproffset har bara bokförts för elva spelminuter under de två senaste månaderna, så jag trodde nog ändå att Julia Zigiotti Olme skulle få fortsätta som sexa. Och så blev det, så där hamnade jag rätt. Men jag hade inte gissat på Rytting Kaneryd som tia, och jag trodde ju definitivt att Madelen Janogy skulle starta som nia. Där får alltså Ijeh göra landslagsdebut. Det blir väldigt spännande att se vad hon kan göra mot ett starkt franskt lag med Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy som mittbackar.
Den franska elvan ser för övrigt ut så här i sin helhet: Pauline Peyraud-Magnin – Sakina Karchaoui, Renard, Mbock, Elisa De Almeida – Kenza Dali, Grace Geyoro, Sandie Toletti – Delphine Cascarino, Marie-Antoinette Katoto, Kadidiatou Diani.
Jag vet inte om det kan väcka lite svenskt hopp, men två av Europas tre OS-deltagare har haft en tuff fredag. Spanien tog i och för sig ledningen tidigt genom Aitana Bonmati mot Tjeckien. Men tjeckiskorna kvitterade precis innan paus, och tog sedan ledningen strax efter paus. Och ett till synes ordinarie Spanien lyckades inte ta sig tillbaka, utan föll mot tabelljumbon. Det är på alla sätt en jätteskräll.
Och ett på pappret starkt Tyskland hade en jobbig kväll i Reykjavik, där Island vann med klara 3–0. Därmed är Island klart för EM – grattis. I det isländska laget var Kristianstads Gudny Arnardottir enda damallsvenska spelare i startelvan. Hon fick sällskap på planen av klubbkompisen Hlin Eiriksdottir sista 17 minuterna.
Europas tredje OS-lag är ju Frankrike. Håller trenden i sig så vinner alltså Sverige. Men här finns de två inte helt oviktiga skillnaderna att både Spanien och Tyskland redan har säkrat sina EM-biljetter, och att de spelade på bortaplan. Fransyskorna behöver tre poäng till för att säkra sin EM-plats, och har dessutom hemmaplan.
Det sportsligt mest intressanta resultatet i kväll är nog ändå Finland–Norge 1–1. Där kvitterade Emma Koivisto i åttonde övertidsminuten, och gör att det finska EM-hoppet lever vidare ända in i slutomgången. För Norge var det ett tungt bakslag, för krysset innebär att norskorna nog måste vinna mot Nederländerna på tisdag för att säkra sin EM-resa redan i kvalets gruppspel.
I en kommentar till förra inlägget påpekade signaturen Alexander att vårt landslag har ett forwardsproblem in i den här EM-kvalssamlingen.
För såväl Stina Blackstenius, Lina Hurtig som Rebecka Blomqvist är uppsatta på skade- och frånvarolistan. Alla våra tre huvudalternativ som toppforward saknades i och för sig även i förra samlingen. Då fick Madelen Janogy agera räddande ängel och starta som nia i båda matcherna mot Irland.
I bortamatchen avlöstes hon av Pauline Hammarlund och i hemmamatchen gick först Johanna Rytting Kaneryd upp som nia i en dryg kvart innan Hammarlund kom in på slutet. Nu är inte Hammarlund uttagen i truppen, Peter Gerhardsson har istället valt oprövade duon Evelyn Ijeh och Felicia Schröder som alternativ till Janogy.
Jag antar att han gjort de aktuella valen utifrån en tanke om att det är troligt att Sverige kan ha större nytta av snabba anfallare än av straffområdesspelare i de båda kommande EM-kvalmatcherna mot Frankrike och England.
Jag tror dock att det blir Janogy från start som nia i båda matcherna. Det eftersom Gerhardsson har en strategi som bygger på att matcha in nya spelare långsamt, inte bara kasta in dem. Det är ett upplägg som i grunden är positivt både för laget och för spelaren, den hinner ju lära sig både roll och spelsätt och därmed får bättre förutsättningar att prestera när den väl kommer in.
För tillfället har vi alltså en anfallskris. Men den känns tillfällig, dels kommer ju den skadade trion snart tillbaka. Dels är Ijeh, Schröder och Ellen Wangerheim spännande framtidsnamn. Över tid är jag egentligen mer bekymrad över utbudet av mittbackar och sexor. Men just nu är det alltså fokus på nian.
Och den aktuella forwardssituationen fick mig att fundera över hur det har varit med målskyttet från svenska fötter den senaste säsongen.
Jag började med att kolla den damallsvenska skytteligan. Det är det 20 spelare som hittills gjort fem mål eller fler. Bara sex av dem är svenska. Högst i svenskligan ligger Felicia Schröder med åtta mål. Hon är delad trea i skytteligan, och har gjort ett fler än Ellen Wangerheim. Övriga fyra som har gjort fem mål eller fler är Olivia Schough på 6 samt de tre femmålsskyttarna Cornelia Kapocs, Emilia Larsson och Rosa Kafaji. Jag tar även med de två som har gjort fyra mål, nämligen Michelle de Jongh och Anna Sandberg.
Sedan tog jag hjälp av sajten Soccerway för en liten genomgång av svenska mål i diverse högstaligor runt om i världen. Här är resultatet:
England: Sju svenska målskyttar. Stina Blackstenius gjorde sju ligamål och kom på en delad tolfteplats i skytteligan. Övriga: Johanna Rytting Kaneryd 4, Nathalie Björn 2 samt ett vardera för Hanna Bennison, Amanda Ilestedt, Lina Hurtig och Matilda Vinberg.
Spanien: Två svenska målskyttar. Bäst var Fridolina Rolfö med fem mål – det räckte till en delad 47:e plats i skytteligan. Dessutom gjorde Sofia Hagman ett mål.
Tyskland: Tre svenska målskyttar. Magdalena Eriksson kom högst i skytteligan (delad 26:a) med sina fyra fullträffar. Mimmi Larsson gjorde tre mål och Linda Sembrant ett.
Italien: Totalt tio svenska målskyttar. Här är det lite krångligt eftersom ligans tio lag delas i två lika delar efter 18 omgångar. Men bäst var Loreta Kullashi och Madelen Janogy som båda slutade på 5+2, alltså fem mål i grundserien och två i mästerskapsserien. Det innebar delad tolfteplats i grundseriens skytteliga och delad elfteplats i mästerskapsseriens. Även Pauline Hammarlund 1+1 och Paulina Nyström 0+1 gjorde mål i mästerskapsserien. I de lag som hamnade i nedflyttningsserien noterades Kosovare Asllani för 4+2, Julia Karlernäs för 2+4, Marija Banusic för 1+2 och Evelyn Ijeh för 0+3. Slutligen har vi Karin Lundin och Amanda Nildén som gjorde varsitt mål i grundserien.
USA: Efter 16 spelade omgångar i NWSL har vi två svenska målskyttar. Sofia Jakobsson och Hanna Lundkvist har gjort varsitt mål.
Norge: När lagen har spelat 14–16 matcher har vi tre svenska målskyttar. Johanna Renmark ligger på en delad sjundeplats i skytteligan med sina sex mål. Tilde Lindwall har gjort tre och Amanda Johnsson-Haahr har gjort ett.
Schweiz: Där hade vi tre svenska målskyttar. Cassandra Korhonen gjorde totalt 13 mål, varav åtta i grundserien, vilket innebar att hon kom delad åtta i skytteligan. Therese Simonsson gjorde 5+3 och Sara Nilsson två. I Schweiz avgörs ligan med slutspel i form av kvarts- och semifinal i dubbelmöten och final i enkelmöte. I slutspelet gick Korhonens och Simonssons Servette hela vägen fram till guldet. Korhonen avgjorde för övrigt finalen och gjorde alltså fem mål på fem slutspelsmatcher.
Skottland: Där hade vi en spelare förra säsongen, och Anna Oscarsson gjorde ett mål.
Danmark: Beatrice Persson gjorde ett mål.
Sammanfattningsvis är det väl ändå Stina Blackstenius som varit vår bästa målskytt det senaste året. Hennes sju mål på 667 spelminuter i WSL slår högt. Hon gjorde dessutom tio cupmål. Men Fridolina Rolfös fem mål på 410 spelade minuter i Spanien är inte långt bakom.
Av de som slåss om platserna i landslaget noteras att Italienproffsen Ijeh och Hammarlund inte haft något bra år målmässigt sett. Däremot har ”bortglömda” spelare som Loreta Kullashi och Cassandra Korhonen presterat bra.
Vi är inne i ett av tidernas konstigaste internationella fönster. Landslaget är samlat i Göteborg, och i morgon kör de sista träningen inför avresan till Frankrike och Dijon. Där är det match på fredag 21.10, en match som har betydelse för gruppsegern, men där inte Sverige kan säkra en EM-biljett.
För svensk del avgörs det i stället i Göteborg 19.00 på tisdag när England kommer på besök. Men det är ju inte bara den svenska gruppen som skall avgöras under den kommande veckan. Jag tänkte göra en liten genomgång.
Inför det här fönstret är det tre lag som har säkrat sina EM-platser. Det är värdnationen Schweiz plus kvalets båda fullpoängare Spanien och Tyskland. På tisdag kväll klockan 21.00 kommer vi att ha ytterligare sex EM-lag klara. Här är förutsättningarna:
När två lag hamnar på lika många poäng är det inbördes möte som gäller före målskillnad.
Grupp A1: Här är alla fyra lag i högsta grad med i kampen.
Nederländerna 7 poäng, 3–3 i målskillnad Norge 5, 5–2 –––––––––––––––––––––––––– Italien 5, 4–3 Finland 4, 3–7
Under fredagen kan Nederländerna säkra sin EM-plats via hemmaseger mot Italien. Parallellt tar Finland emot Norge. Noterbart här är att Norge och Italien har spelat sina två inbördes möten, och båda slutade med kryss. Det innebär att det blir målskillnaden som avgör om de båda lagen fortsatt har lika många poäng efter tisdagens matcher.
På tisdag är det Norge–Nederländerna och Italien–Finland. Noterbart är att Finland har tagit sina fyra poäng på hemmaplan. På bortaplan har man däremot inte gjort något mål.
Tipset är ju att Nederländerna tar den ena EM-platsen. Laget har dock knappast imponerat i det här kvalet. 3–3 i målskillnad efter fyra matcher brukar normalt inte räcka till gruppledning.
Den andra platsen bör stå mellan Italien och Norge. Och tipset är att den går till norskorna. De har fördelen att möta Nederländerna på hemmaplan i sista omgången när de orangeklädda redan kan vara klara.
Grupp A2: Här är Spanien redan klart för EM. Och den andra platsen bör gå till Danmark, även om Belgien fortfarande har kvar en liten chans. Men det är klar fördel för danskorna som dels är två poäng före, dels har klarat av båda sina matcher mot Spanien.
Belgien tar emot Danmark på fredag. Belgisk seger är ett absolut måste för att de röd-svart-gula skall ha kvar chansen inför tisdagens avgörande.
Men det troliga är alltså att Danmark blir tvåa. Sannolikt räcker det om danskorna vinner hemma mot Tjeckien på tisdag, för det är ju inte mycket som talar för att Belgien skall vinna borta mot världsmästarna Spanien.
Grupp A3: Det här är Sveriges grupp där EM-platserna som väntat står mellan Frankrike, England och just Sverige.
Frankrike 9, 5–3 Sverige 7, 5–2 –––––––––––––––– England 7, 6–4 Irland 0, 0–7
Allt talar för att Frankrike tar den ena EM-platsen. Fransyskorna får åka till Schweiz om de vinner en av de två avslutande matcherna. Det räcker alltså med fransk seger borta mot ett avsågat Irland på tisdag. Och den matchen skall ju bara Frankrike vinna.
Således får sannolikt Sverige och England göra upp om vilket lag som skall göra fransyskorna sällskap i att säkra sin plats i EM-slutspelet redan nu i sommar. Och den kampen kommer att avgöras på Gamla Ullevi på tisdag.
Fredagens matcher handlar mest om vilka förutsättningar som skall gälla i Göteborg. Det är ju inbördes möte som gäller. Och England–Sverige slutade ju 1–1 på Wembley i våras. Så även om Sverige förlorar i Dijon samtidigt som England öser in mål mot Irland räcker det med uddamålsseger på Ullevi.
Men det blir förstås inte enkelt att vinna mot de regerande Europamästarinnorna. Och det troliga är ju faktiskt att det kommer att krävas svensk seger mot England även om Sverige vinner mot Frankrike. För England spelar ju hemma mot Irland på fredag och bör där ha god chans att förbättra sin målskillnad så att det tar sig förbi vårt svenska landslag.
Det gör att Peter Gerhardsson och hans stab har en utmaning när de tar ut laget till fredagens match. Det är nämligen hela sex spelare som inte får dra på sig gula kort i Dijon, för då blir de avstängda i Englandsmatchen. Extra delikat blir problemet om man vet att hela backlinjen lever under avstängningshot, alltså Hanna Lundkvist, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson. Dessutom är det Kosovare Asllani och Rosa Kafaji som är varningsbelastade.
I det här skedet är det ju EM-platsen som är viktigast. Men dubbla svenska segrar innebär gruppseger, och bra chans att undvika en lika dålig lottning i nästa upplaga av Nations League. Och det vore ju inte fel.
Fast faktum är ju att oavsett om Sverige kommer etta, tvåa eller trea kommer det att finnas en risk att vi får England och Frankrike i gruppen även i Nations League. Seedningen där bygger ju inte på världs- eller Europaranking, utan på placering i föregående upplaga.
Mitt tips är tyvärr att Frankrike och England tar direktplatserna till EM, och således tvingar Sverige till playoff. Men det är ett tips jag gärna ser blir fel.
Grupp A4: Här är Tyskland klart för EM. Och Island är en seger från att säkra andraplatsen.
Tyskland 12, 13–5 Island 7, 7–5 –––––––––––––––– Österrike 4, 7–7 Polen 0, 3–13
Österrike har fortsatt chansen, men de har inte saken i egna händer. Eftersom Island har vunnit det inbördes mötet mot Österrike måste österrikiskorna ta fyra fler poäng än isländskorna på de två avslutande omgångarna.
Island tar emot Tyskland på fredag och skall till Sosnowiec utanför Katowice i Polen på tisdag. Det troliga är ju att isländskorna vinner mot polskorna och där säkrar EM-platsen på egen hand.
Österrike tar emot Polen på fredag innan man åker till Hannover för att ta sig an Tyskland. Troligtvis krävs det sex poäng för att ens ha lite hopp. Men utgångstipset är att Österrike inte ens tar de nödvändiga fyra poängen.
Sammanfattningsvis tror jag alltså att vi får följande EM-klara lag från kvalets A-grupp: Spanien, Tyskland, Nederländerna, Norge, Danmark, Frankrike, England och Island.
Övriga åtta lag får spela playoff i två omgångar, båda i dubbelmöten. Den första omgången är en ren transportsträcka för lagen från A-gruppen. Där väntar nämligen motstånd från C-gruppen. De tre bästa grupptreorna på A-nivån får dessutom möta grupptvåor från C-nivån. Just nu är det Grekland, Luxemburg och Nordmakedonien som är de tre grupptvåor som ser ut att avancera från C-nivån.
I den andra playoffomgången är det 14 lag som gör upp om sju platser. Det troliga är att det handlar om åtta lag från A-nivån och sex från B-nivån. Om Sverige tvingas till playoff kommer vårt landslag att vara seedat som grupptrea på A-nivån. Bland de oseedade lagen är det troligt att man finner Portugal, Skottland, Wales, Kroatien samt ett av Polen och Irland. Det är motståndare som Sverige bör slå i ett dubbelmöte. Men det är inga promenadsegrar.
Till många stockholmares förtret avslutade Kif Örebro vårsäsongen med en trepoängare. Maja Bodin hoppade in och gjorde matchens enda mål hemma mot Djurgården.
Jag hade ett halvt öga på matchen, och såg hur Örebro startade bäst och borde ha tagit en tidig ledning. Djurgården kom tillbaka och skapade flera bra lägen under slutet av den första halvleken.
Efter paus hade stockholmarna det mesta av spelet, men Kif var aldrig ofarligt. Framför allt är Örebro väldigt bra på fasta situationer. Närmast efter Rosengårds Rebecca Knaak måste väl Örebros Ashley Barron vara seriens bästa huvudspelare? Eller vilka utmanare har ni?
I 69:e gjorde Djurgårdsmålvakten Elvira Björklund en grym räddning på just en nick från Barron. Ganska exakt två minuter senare missbedömde Björklund ett inlägg så att Maja Bodin kunde nicka in matchens enda mål i tom kasse.
Djurgården låg sedan på för kvittering. Och sett till matchbilden hade kryss varit logiskt. Men Örebro har haft marginalerna mot sig i så många matcher den här våren, så man förtjänade väl att få kämpa till sig en uddamålsseger.
För Djurgården var det här en tung seger. I och med Kristianstads förlust i går fanns nu chansen att på allvar blanda sig i striden om bronsmedaljerna. Man tog inte den chansen. Och vid en koll på den något haltande sommartabellen noteras att det bara är fyra lag som står på plusmålskillnad, det är medaljgängen Rosengård, Häcken, Hammarby och Kristianstad. Femman Djurgården har +–0, medan övriga elva lag har minusmålskillnad. Det säger väl ganska mycket om hur stor skillnad det är mellan toppen och mitten i årets serie.
För Örebro var det en på alla sätt otroligt viktig seger. Med elva omgångar kvar att spela har man nu kontakt med lagen ovanför i tabellen. Jag skrev inledningsvis att resultatet var till förtret för många stockholmare. Och utöver att det var Djurgården som besegrades så lär det har ruskats på huvuden både hos AIK och BP. För de båda lagen hamnade plötsligt igen under akut nedflyttningshot.
BP föll för övrigt borta mot Växjö med 2–1. Elin Nilsson skarvade in en hörna i matchupptakten, och såg till att ge hemmalaget ett övertag som man aldrig släppte. Skönt för Växjö som får lite andrum i botten.
Jobbigt för ett BP som inledde serien lovande och stod på elva poäng efter sju omgångar. Och då hade man ändå haft bortamatcher mot både Häcken och Hammarby. Men sedan dess har det varit massivt mörker. Två poäng och 5–21 på de sju senaste matcherna innebär att BP återigen riskerar att få en höst präglad av kamp för överlevnad.
Apropå inget satt jag lite och funderade över hörnor under matcherna. Växjö gjorde alltså mål på en. BP:s reducering tryckte Elsa Karlsson in efter hörna. Kif Örebro är bra på hörnor. Men bäst under våren har väl ändå Rosengård och Hammarby varit? Rosengård med fina fötter från Olivia Schough och Sofie Bredgaard och seriens bästa huvudspelare i Rebecca Knaak. Och Hammarby med en av världens bästa hörnläggare från höger, Jonna Andersson.
Piteå är också alltid starka på hörnor och inläggsfrisparkar. Men hur är det med övriga lag i serien? Vilka är bra i år? Vilka är sämre? Kom gärna med tankar. Min uppfattning är exempelvis att Häcken är direkt dåliga på hörnor. Det bygger dock på en känsla, jag har ingen statistik som underbygger den åsikten.
Tio av de 14 damallsvenska lagen har nu tagit sommarlov. Rosengård går in i semester-mode med fantastiska 15 raka segrar och målskillnaden 69–4. Det innebär att man i snitt vunnit vårens matcher med 4,6–0,3. Det är på alla sätt förkrossande.
Ändå fick Rosengård med sin några signaler in i vilan om att man inte är odödligt. Sofie Bredgaard har lämnat, Halimatu Ayinde är knäskadad och Vittsjö höll emot i över 70 minuter i dagens match.
För övrigt står Rosengård nu på 45 poäng, det är exakt det antal poäng man lyckades samla under hela förra året. Då hade man målskillnaden 61–32. Man gör alltså fler mål än ifjol. Men framför allt släpper man in färre.
Tvåa ligger förhandsfavoriten Häcken. Jag offrade Tyskland–Spanien tidigare i kväll för en sväng till Bravida. Där fick jag se Häcken vinna med klara 7–0 mot Trelleborgs FF. Göteborgarna hade tre ribbskott och kunde lätt ha vunnit med tvåsiffrigt resultat. Ändå var jag inte superimponerad.
Trelleborg är ju nämligen en jättebesvikelse, ett lag som är alldeles för dåligt för damallsvenskan. I praktiken är laget redan klart för nedflyttning. Det kommer ju nämligen att krävas segrar i minst hälften av höstens matcher för att klara kontraktet. Och det kommer förstås inte TFF att lösa.
När jag såg laget i fjol var jag imponerad av den fart man anföll med, och jag trodde att de skulle kunna ta en del poäng på sin kontringsfotboll. Men klubbledningen och tränare Joakim Felldin gjorde något slags självmål i vintras.
När man skulle försöka spetsa laget ytterligare för att vara redo för damallsvenskan lyckades man nämligen värva bort den spets man redan hade. Visst var det Häcken jag såg TFF mot, alltså ett av de starkaste motstånden. Men jag såg ingen fart, ingen som helst udd. Istället såg jag ett trubbigt lag som slog femmeterspassningar i sidled, som har centrala mittfältare som hellre passar bollen bakåt än framåt samt har stillastående anfallare.
I fjol hade IFK Kalmar två poäng och målskillnaden 7–45 efter 15 omgångar. Trelleborg är så här långt sämre än vad Kalmar var i fjol. TFF har två poäng och 6–53. Sedan sålde ju Kalmar av hela laget under hösten och slutade på tre poäng och 10–106. Det borde TFF kunna överträffa. Men helt säker är jag inte.
Häcken vann alltså dagens match med 7–0. Ändå tyckte jag inte att laget hade den rätta tajmingen i sina offensiva löpningar. Och det beror inte så mycket på anfallarna själva, utan mer på att man ofta avbryter anfallsförsöken och passar hemåt, vilket gör det svårt för spelarna inne i straffområdet att tajma sina inlöp. Följden blir att anfallsspelet lätt känns statiskt och stillastående.
Till Häckens försvar finns ju att laget knappt haft någon paus sedan förra sommaren. Således kommer ledigheten enormt lägligt för laget. Frågan är ju bara hur det ser ut vid återstarten. Rosa Kafaji firade idag sin 21:a födelsedag med att göra ett snyggt 2–0-mål med vänsterfoten.
Efter matchen fick hon önska en sång av klacken. Känslan var väl att det både var en födelsedagspresent och ett slags avskedssång. Uppgifter gör ju gällande att Kafaji har nobbat ett förslag till kontraktsförlängning, vilket väl tyder på att hon försvinner ut på kontinenten i sommar.
Kafaji har ju haft rätt svag form på sistone. I dag tyckte jag att hon såg piggare ut. Före paus spelade hon dock mest för sig själv. Och när hon började spela för laget och servera läckra framspelningar blev hon utbytt. Jag satt långt ifrån Häckens bänk, men på avstånd såg det inte ut som att hon var jättenöjd med att få kliva av redan efter 59 minuter.
I Stockholm gjorde Hammarby processen kort med AIK. Jag trodde att Gnaget kanske skulle kunna skaka hemmalaget. Men Bajen hade det flyt man behöver när man fick ledningen på ett skott från Smilla Valotto som skulle gått långt utanför om det inte tagit på en AIK-back. Derbyt slutade 4–0, efter att debuterande japanskan Suzu Amano stött in det sista målet på en retur. Resultatet gör att Hammarby hakar på Häcken i kampen om andraplatsen.
Det gör däremot inte Kristianstad. Efter den imponerande insatsen mot Häcken senast trodde jag att KDFF kanske skulle få retroaktiv utdelning i Norrköping. Så blev det inte, utan Peking tog en fin skalp genom att vinna med 2–0. Därmed har både Norrköping och Djurgården ändå hyfsat häng på Kristianstad och bronsmedaljen inför hösten.
Fjolårets båda medaljörer Piteå och Linköping avslutade våren på LF Arena. Där avgick LFC med segern med 2–0 trots att hemmalaget hade 9–2 i avslut mot mål i den officiella statistiken. Udda dock att inget av de där nio avsluten platsade i klippet med höjdpunkter från matchen. På det klippet kan man däremot se att östgötarnas ledningsmål var en gåva från Moa Öhman. Hemmamålvakten kom helt snett i en utrusning och gav Michelle de Jongh helt tomt mål.
I och med segern ansluter även Linköping till den där gruppen av lag som har hyfsad kontakt med fyran Kristianstad inför höstsäsongen.
Inlägget uppdaterat efter att det stod klart att LFC får spela på hemmaplan.
Alldeles nyss lottades Linköping in i kvalet till Champions League. De ställs mot Sparta Prag i första omgången och möter sedan antingen Paris FC eller First Vienna i andra matchen i den miniturnering som räknas som första kvalsteget i den så kallade League Path.
Med tanke på vilka lag som låg i tombolan, och hur dåligt LFC varit den här våren, så krävdes det otroligt mycket för att laget skulle ha en rimlig chans att ta sig vidare.
Förutsättningarna var att Linköping skulle ställas mot två av de åtta seedade lagen: Arsenal, Atlético Madrid, Paris FC, Sparta Prag, Eintracht Frankfurt, Ajax, Bröndby och FC Minsk. Av dem är det bara Bröndby och Minsk som jag bedömer att årets LFC skulle ha någon chans mot.
Dessutom skulle LFC få ett av de oseedade lagen Breidablik, Fiorentina, Rosenborg, Sporting Lissabon, Glasgow Rangers, First Vienna och ukraniska Kolos Kovalivka. Även där hade LFC varit klar underdog mot majoriteten av motståndarna.
Sannolikheten att östgötarna skulle få en överkomlig lottning var således otroligt liten. Och när LFC:s lott drogs var chansen borta. De seedade lagen fördelades så att det inte fanns någon grupp där vår svenska representant hade känts som en rimlig utmanare om segern. För det är ju bara vinnaren som går vidare.
Till slut hamnade alltså LFC ändå i den näst lättaste gruppen, den där semifinalerna som spelas den 4 september ser ut så här:
Sparta Prag–Linköping Paris FC–First Vienna
Spontant kände jag att det allra rimligaste utfallet var att LFC den 7 september spelar match om tredjeplatsen mot österrikiska First Vienna. Men några timmar senare kom beskedet att gruppen spelas på Linköping Arena – för så heter den väl fortfarande internationellt? Och när LFC får spela hemma på sitt konstgräs så ser jag dem ändå som knapp favorit mot Sparta. Men Paris FC är fortsatt storfavorit att gå vidare till playoffspelet.
Noterbart i övrigt att Jonas Eidevall och hans Arsenal fick en riktigt mardrömslottning. Man hamnade nämligen i samma grupp som det näst högst rankade laget, spanska Atletico Madrid. Och spanska lag brukar inte passa engelska speciellt bra.
Le tirage au sort du 1er Tour d'UWCL de la Voie de la Ligue est connu ✅🇪🇺 :
— Femmes Foot News 📰 (@femmesfootnews) July 5, 2024
Till något helt annat. I går fick vi två riktigt tråkiga skadenyheter. Dels att Hammarbys Klara Folkesson har dragit korsbandet och därmed sannolikt är borta från fotboll i ungefär ett år. Dels att Rosengårds Halimatu Ayinde åkte på en knäskada på träning, och missar OS. Dagen innan hade hon tagits ut i Nigerias trupp.
With a heavy heart, I announce I won't be part of the Super Falcons for the Olympics. I’m deeply grateful to FC Rosengård and my teammates for their support and love. Best of luck to my fellow Super Falcons. I’ll be cheering for you and will return stronger. Go Superfalcons!!💪 pic.twitter.com/wteE0uIMDa
Jag har inte sett någon diagnos på Ayinde. Men av Twitterbilden att döma ser det inte bra ut. Allvarliga knäskador är alltid otroligt tråkiga, och att åka på en bara dagar innan OS gör inte saken bättre.
Apropå OS får vi två svenska spelare i turneringen då Marta och Ali Riley är uttagna för Brasilien respektive Nya Zeeland.
Under gårdagen kom också glada nyheter, i varje fall för den alltför lilla skara som följer Djurgårdens damlag. Klubben bekräftade nämligen uppgifterna att man värvar både Pauline Hammarlund och Mimmi Larsson. Stockholmarna har haft problem med att hitta en riktigt bra nia. Nu har man plötsligt två.
Med de här värvningarna bör man ha en väldigt bra chans att behålla den femteplats som man nu ligger på. Jag har däremot svårt att tro att Djurgården kommer att kunna avancera upp till medaljplats. Dels är avståndet upp till topp fyra ganska stort, dels känns det fortsatt som att de fyra topplagen även fortsatt bör vara starkare än Dif.
Men klart är att Djurgården med Hammarlund och Larsson redan gjort ett urstarkt sommarfönster. Det blir svårt för de andra klubbarna att övertrumfa de här värvningarna.
De senaste dagarna har det för övrigt hänt massor på transferfronten. Alla svenska förändringar finns ju dels på bloggens silly seasonsida för damallsvenskan, dels på listan över svenska utlandsproffs. Den mest anmärkningsvärda flytten är väl att Hanna Bennison lämnar Everton för Juventus. Bennisons karriär har inte fått det lyft man hade hoppats. Nu flyttar hon till en italiensk storklubb som varit på lite nedgång. Jag hoppas att det är ett klokt val.
Filippa Angeldahl:s byte av Manchester City mot Real Madrid har det ryktats om länge. Förhoppningsvis innebär flytten att vår landslagsmittfältare får mer speltid i sitt klubblag. Den gångna säsongen fick hon bara speltid i 13 ligamatcher.
Men Angeldahl kommer att få tuff konkurrens även om mittfältsplatserna i Real. Sedan tidigare hade man spanska landslagsspelaren Teresa Abelleira, franska Sandie Toletti och skotska Caroline Weir. Och dagen efter att Angeldahl presenterats så blev det även klart att tyska landslagsmittfältaren Melanie Leupolz ansluter från Chelsea.
* Tabitha Chawinga från PSG (var där på lån) till Lyon. * Vivianne Miedema från Arsenal till Manchester City. * Kika Nazareth från Benfica till Barcelona. * Fran Kirby från Chelsea till Brighton. * Mariona Caldentey från Barcelona till Arsenal. * Griedge Mbock Bathy från Lyon till PSG. * Julia Bartel från Barcelona till Chelsea. * Alba Redondo från Levante till Real Madrid. * Mary Earps från Manchester United till PSG. * Dominique Janssen från Wolfsburg till Manchester United.
En blogg om internationell damfotboll 