Utelåst i Frankfurt

Som jag snuddade vid i går kväll blev jag alltså utelåst från mitt hotellrum i går eftermiddag.
Jag hade haft en sen lunch med mina kusiner – som råkade ha vägarna förbi Frankfurt – och var något sent ute för att hinna till Japans träning.

Men det kändes ändå som att det skulle få vara riktigt tät trafik för att jag skulle riskera att missa något.

Min udda hotellnyckel

Men när jag satte nyckeln i låset till mitt hotellrum var det något som inte stämde. Jag kunde vrida den 100 varv utan att något hände.
När först receptionisten och sedan en vaktmästare hade tillkallats konstaterade den senare kort att låset var ”kaputt”.

Jag var lätt stressad. Jag hade ju min dator, min ackreditering och bilnyckeln på rummet. Det fanns alltså inte en chans att kunna jobba om jag inte kom in.

Vaktmästaren gör rent efter sig

Vaktmästaren satte igång att försöka fixa problemen. Efter cirka 40 minuter var han klar. Han hade både kofot och borr till hjälp. Jag ville inte störa utan gick undan.

Först trodde jag att han hade tagit sig in med hjälp av kofoten, men vid en närmare koll på skadan vid låset blev det nog borret som löste problemen.

Totalt tappade jag cirka en timmas arbetstid. Men det löste sig faktiskt rätt bra. Jag kom nämligen till arenan tio minuter innan Japans presskonferens. Att jag missade att se de första 15 minuterna på träningen, och gick miste om lite bloggtid må vara hänt…

Välkommen till Frankfurt

Välkommen till Frankfurt

Det är här Sverige skall försöka ta sig till sin andra VM-final i fotboll för damer.
20.45 är det avspark, och jag kommer från och med nu att med jämna mellanrum ge lite info och synpunkter här i bloggen.
Det är en grå dag här i Frankfurt. Väderleksrapporten sa att det skulle regna och åska hela dagen, och regnat har det i alla fall gjort.
Men det påverkar inte matchen, för att det är tak över Commerzbank Arena.

Innan Sverige–Japan spelar USA–Frankrike klockan 18.00 i Mönchengladbach. Jag kommer att följa den matchen på tv, och kommer med synpunkter därifrån också.
Hoppas du hänger med.

Udda dag på jobbet

Det här blev en konstig dag.
Allra mest udda var att låset till mitt hotellrum gick sönder, och att jag tappade en hel timmas arbete i väntan på att vaktmästaren skulle få upp dörren.
Där försvann möjligheten till fler inlägg på bloggen i kväll. Men det finns saker att berätta om. Vi får se om jag kan sammanfatta de flesta av dem under förmiddagen i morgon.

Lotta Schelin:s förkylning ställde till det jobbmässigt också. Lotta var tänkt som huvudperson i morgondagens pappers-BT. Men jag fick köra en reservutväg där motsatsfaktorerna glädje och tsunami var i huvudrollerna. Det funkade nog.

När det gäller Schelin så såg jag inget som tyder på att hon kommer att missa matchen. Hon var lika glad som vanligt efter träningen.

Nu släckte de ner presscentret. Vi hörs i morgon.

Förstärkningar på ingång

Här nere i Tyskland har VM varit stort hela tiden. Men man förstår att det börjar hetta till hemma i Sverige också.
Kvällstidningarna hade skickat ner förstärkningar redan till kvartsfinalen.
Och TT fick ner en andra reporter i går. Dessutom noterar jag att ett par ytterligare tidningar är på väg.
Tråkigt bara att kvartsfinalen hade sämre tittarsiffror på Tv4 än gruppfinalen mot USA.
Men nog borde det väl bli minst 1,5 miljoner tittare i morgon kväll?

VM i både fotboll och cricket

Ellyse Perry, bild från International Cricket Council

Som jag berättade satt jag bredvid Australiens spelare i går när jag satt och skrev på spelarhotellet i Augsburg.
När den australiska bussen hade lämnat satt en av tjejerna kvar ensam i lobbyn.
Det visade sig vara Australiens målskytt mot Sverige, 20-åriga Ellyse Perry.
När jag googlade henne lite extra hittade jag den här historien.

Ellyse Perry är alltså inte bara landslagsspelare i fotboll. Hon debuterade i Australiens cricketlandslag redan som 16-åring – och har nu som första australier någonsin spelat VM i de båda sporterna.
För oss i Sverige låter cricket som en skitsport, men i den engelskspråkiga världen är det stort. Perry har sagt så här till tyska tidningen Bild:

”I Australien är cricket nationalsporten, den betyder lika mycket för folket som herrfotboll gör i Tyskland. Men jag vill att damfotbollen skall bli större i mitt hemland.”

I cricket blev Perry VM-fyra 2009. I fotboll blev det kvartsfinal i VM i år.

Perry saknar en riktigt stor titel på internationell nivå, hon var nämligen inte med när The Matildas vann asiatiska mästerskapen i fjol – då spelade hon cricket…

Tomhet i Tyskland

Kommer på att jag inte har berättat om reaktionerna här i Tyskland, över tyskornas oväntade sorti ur VM.
Faktum var att laget åkte ut så sent i lördags kväll att nästan inga tidningar hann med någon mer ingående rapportering i söndagstidningen.
De flesta hann faktiskt inte få med något.
Alltså kom de flesta reaktionerna i dag.

Mest högljutt reagerade Birgit Prinz pappa Stefan Prinz, som kräver förbundskapten Silvia Neid:s avgång.
Den nyheten har rullats här i Tyskland under dagen. Jag noterade på TT:s nyhetsflöde att den till slut även nådde hem till Sverige.

Annars är det mest uppmuntrande artiklar.
Tysklands största tidning, tabloiden Bild har toppat med förlusten på sin förstasida två dagar i rad. I går löd rubriken:

”Tårar, Sorg, Ute! – Men för oss förblir ni trots allt hjältinnor!”

Bildzeitungs etta på söndagen

I dag var det:

Bildzeitungs etta på måndagen

”Tårar och tequila: Våra VM-tjejers jobbiga natt.
Och nu är vi också borta från OS”

I dag kom även en hel del kritik mot Silvia Neid. Tidningen listar fem orsaker till varför Tyskland åkte ut – och fyra är Neids fel.

Süddeutsches sportetta måndag

Ansedda Süddeutsche Zeitung toppar tidningen med en bild där Celia Okoyino da Mbabi gömmer huvudet i sin tröja. Rubriken är ”Gömmer sig i rampljuset”
I tidningens sportbilaga (ovan) är den korta rubriken rakt av ”Plötslig tomhet”.
Och så verkar hela Tyskland känna.

Roadtrip nach Frankfurt

Att bevaka ett stort mästerskap är som att kliva in i en bubbla. Det som händer utanför bubblan har man dålig koll på.
För att få en liten inblick i vad omvärlden har att ge lät jag återigen radion stå på hela vägen mellan Augsburg och Frankfurt.
Jag körde kanalen B5 – Bayerns motsvarighet till P1.
Där rapporterades om färjekatastrof och landssorg i Ryssland, ekonomiska problem i Italien och tågkrasch i Indien. Plötsligt längtade jag tillbaka in i min bubbla.
Men så kom ett långt inslag om begravningen av Otto von Habsburg – mannen som föddes som kejsar-tronarvinge (heter det så?) av Österrike-Ungern, och som sedermera blev en hyllad bayersk EU-politiker.
Av kommentarerna att döma hade världen varit en bättre plats om alla levt sina liv i Otto von Habsburgs anda. Vila i frid.

Jag bytte över till kanalen Bayern3 en stund, och hamnade då i min lilla bubbla igen.
Det första jag hörde var programledaren kasta ut frågan:

”Vilka vill vi skall vinna VM nu när vi själva är ute?”

Mannen som stod för första samtalet sa att Sverige var bästa laget – och motiverade med att alla spelare ju är blonda. Inte alla väl? Och det är väl ingen avgörande faktor i fotboll?

Sedan ger programledaren mig en nyttig lektion i autobahnkunskap. Han säger i och för sig att han inte borde behöva informera i frågan, för det här får ju alla lära sig redan i körskolan. Men han avser nog inte den svenska körskolan.
Vad var det då han informerade om?

Jo, hur man agerar för att släppa fram utryckningsfordon vid olyckor.

1) Det är helt förbjudet att gå ut på vägrenen.
2) På tvåfilig väg lämnar man öppen väg i mitten. Alltså de i ytterfilen kör åt vänster, och de i innerfilen åt höger.
3) På tre– eller fyrfilig väg öppnar man luckan mellan de två yttersta filerna. Alltså de som är i ytterfilen väjer åt vänster, medan övriga packar sig åt höger.

Det var absolut bra att få lära sig. Hoppas bara jag slipper använda min nyvunna kunskap.

Sawa snackar bara japanska

Mycket media på Japans träning

Så har man kört ytterligare 35 mil mot VM-finalen, och hunnit med en japansk träning och presskonferens.
Det är lite lurigt för en svensk att jobba mot ett lag där spelarna kan engelska, men vägrar att svara på annat än japanska. Ett undantag utgjordes av alltid leende Yuki Nagasato som gav en kortare intervju på tyska. Men då var jag på fel ställe, så den missade jag.
En tolk räddade dock mitt reportage, som trots att det är gjort under tidspress känns ganska bra.

Det var långt ifrån en exklusiv intervju med storstjärnan Homare Sawa som sändes hem, men det var trots allt den typ av intervju som gick att göra med henne i dag.

Homare Sawa

Det blir således fullmatat inför semifinalen i morgondagens pappers-BT.
Och det blev en tuff arbetsdag. Först pressträff med Sverige i Augsburg i morse. Och så träning och pressträff med Japan i Frankfurt i kväll.
Däremellan förflyttning i bil. Jag återkommer strax med lite noteringar från dagens roadtrip.

Ett deppigt avsked

Jag hamnade alldeles nyss mitt i Australiens avskedskramande, där jag sitter och skriver i lobbyn på Dorint hotell.
Trots att jag är väldigt nöjd med att det var de som fick åka hem så var det nästan så att man fick en liten tår i ögat.
Det blir ju alltid lite uppslitande när några som jobbat stenhårt för ett gemensamt mål plötsligt skall ta avsked av varandra.
Det var ganska många fler än Caitlin Foord som skulle resa runt i Europa, så bussen mot Frankfurt var långt ifrån fullsatt.

Till slut blev den svenska bussen i alla fall fullsatt. Fast den hann starta utan presschefen Staffan Stjernholm.
Men bara efter några meter konstaterade de att någon saknades, och Staffan fick åka med även på nästa etapp av det här mästerskapet…

Samlar på bilder av sig själva

Jag log lite för mig själv nu när jag noterade att några av de andra australiska spelarna har köpt Paninis samlarbilder från VM.

Lagets juniorer Samantha Kerr, Emily van Egmond och Caitlin Foord satt med ett album på ett av borden bredvid mig.

Men jag klandrar dem inte. Jag hade gärna själv köpt en samlarbild på mig själv – om det någon gång skulle finnas anledning att ge ut en sådan.

Vinkade av Sverige

Under förmiddagen har Sverige tagit emot pressen i en park utanför Dorint Hotell i Augsburg.

Dennerby hänger kvar

Jag pratade mest med Thomas Dennerby, men det blev även ett bokcirkelsnack med Linda Forsberg. Hon är genomtänkt och har verkligen härlig distans till sporten.

Avresa mot Frankfurt

Efter pressträffen såg vi Sveriges buss rulla mot Frankfurt. Tjejerna var på strålande humör, de sjöng och dansade igång bussen.

Australiens buss

Samtidigt håller Australien på att packa ihop.
Själv sitter jag nu i lobbyn på Dorint och skriver. Just hälsade Australiens förbundskapten Tom Sermanni på mig. Man börjar bli igenkänd…

Vid bordet bredvid sitter ett gäng australiska spelare. Jag bytte några ord med supertalangen Caitlin Foord, som förstås är väldigt besviken i dag.
Men hon berättade att hon skall resa runt till Paris, London och Kroatien innan hon flyger hem – så att hon hoppas få lite plåster på såren.

Otroligt starkt av USA

När Marta gjorde 2–1 till Brasilien på ett offsidemål gav jag upp. Det duggade bara utanför mediacentret, och jag stack till hotellet.

På vägen hörde jag på radion att det fortfarande stod 2–1, och jag tyckte så synd om Pia Sundhage och hennes lag.

Men precis när jag satte på tv:n på hotellet hände det. Megan Rapinoe slog ett precist inlägg, och Abby Wambach nickade in 2–2. Matchuret hade tickat till den 122:a minuten – det var VM-historiens senaste mål. Och när USA hade vunnit straffarna efter imponerande skytte var jag nästan lika glad som efter Sveriges kvartsfinalseger.

USA:s seger var en seger för fotbollen. Marta är otroligt duktig, men hon har börjat filma och ägna sig åt later som damfotbollen annars är härligt fri från. Dessutom spelar många av brassorna riktigt ovårdat och fult.
På dagens presskonferens sa Thomas Dennerby så här om USA-matchen:

”Jag beundrar verkligen USA. Vilken fantastisk insats. Det är bara de som kan göra en sådan vändning.”

Så är det nog. Och nu är USA plötsligt stora guldfavoriter igen.

Inspanad av kändis?

En morgon vid frukost på hotellet i Braunschweig var det en blond, tysk kvinna som hälsade så oerhört bekant på mig.

Jag hälsade tillbaka, samtidigt som jag funderade på om jag borde veta vem hon var.
En stund senare hamnade vi i samma hiss, återigen gav hon mig en bekant blick.

I dag såg jag henne igen. På tv.
Hon heter visst Valeska Homburg och är tysk tv-kändis. Hon leder ARD:s direktsändningar från VM.

Kan hon möjligen ha spanat in mig i mediacentret?
http://www.valeska-homburg.de/

Ny svag domarinsats

Brasilien fick just en felaktigt dömd straff. Dessutom fick Rachel Buehler rött kort i situationen, där hon och Marta fajtades om en boll.

Hope Solo gjorde dock en grym räddning på Cristiane:s skott.
Men hon hade inte mycket för det.

Domaren blåste nämligen om straffen för att Solo skulle ha lämnat mållinjen. Det domslutet kändes också högst tveksamt.
Brasilien bytte straffläggare, och Marta kvitterade. Med hjälp av domaren Jacqui Melksham från Australien har plötsligt brassarna 1–1 och är i numerärt överläge.