Sverige vann med 3–2 mot Italien ikväll. Jag var i Boråshallen och kollade basket, men kollade då och då ner på mobilen, och SVT:s sändning från Solna.

Uppfattningen från det jag såg är att Sverige gjorde en riktigt bra match, men ändå var ytterst nära att tappa två poäng. Framför allt visade man karaktär genom att vinna trots tidigt underläge, straffmiss och jobbig italiensk kvittering. Avgörandet kom på straff från Fridolina Rolfö i femte tilläggsminuten. Välförtjänt. Jag återkommer med en mer ingående analys när jag sett matchen på riktigt.

Jag har inte sett en sekund av dagens matcher i damallsvenskan, jag har ägnat dagen åt damfotboll på lägre nivåer. Men jag har sett resultaten.

Och Häcken föll även i andra omgången. Visst är det 24 omgångar kvar. Men hur ofta händer det att ett lag som står på noll poäng efter två omgångar vinner en serie? Det har säkert inträffat, men jag kan på rak arm inte komma på ett enda exempel.

På förbundets hemsida kan man gå tillbaka till 2001. Och sedan dess har det aldrig hänt att ett lag som förlorat premiären till slut vunnit SM-guldet. Jag hittar två mästarlag som inlett med kryss, men inga förluster. Kryssen var Umeå IK mot Malmö FF 2005 och LdB FC Malmö SM-guld mot Kif Örebro 2011. Men sedan dess har det blivande damallsvenska guldlaget alltid vunnit sin premiär.

Det är samma sak i herrallsvenskan. Under hela 2000-talet har de lag som förlorat sina premiärmatcher kunnat glömma SM-guldet.

Rent statistiskt bör det ju inte på något sätt vara omöjligt att vända en säsong som har inletts med två förluster. Men i realiteten har det alltså visat sig vara otroligt svårt. I teorin kan alltså Häcken fortfarande få höja kronprinsessan Victorias pokal den 16 november. Men jag hade inte satsat några pengar på det. För det rimliga är att allt det tvivel och den hårda press som den här fiaskostarten har skapat i Häckentruppen kommer att sätta en lite för stark prägel på säsongen.

Häcken har för övrigt gjort två mål på de här två omgångarna. Hammarbys högerback Smilla Holmberg har gjort tre. Och Ellen Wangerheim har gjort fem. På Södermalm mår man sannolikt väldigt bra just nu.

Chelseas dröm om fyra titlar lever. Londonlaget vände kvartsfinalen i Champions League mot Manchester City redan under dagens första halvlek. Man möter nu Barcelona i semifinal.

Hos Chelsea spelade både Nathalie Björn och Johanna Rytting Kaneryd hela matchen. JRK var involverad i mycket, men är inne i en period där hon gör mycket rätt fram till slutprodukten, där det sällan blir som hon tänkt sig.

Det var istället Björn som kom att spela en offensiv huvudroll. I den 38:e minuten nickade mittbacken in det 2–0-mål som innebar kvittering i dubbelmötet. Hon gjorde det på en fint slagen hörna från Sandy Baltimore.

Björn var glödhet på hörnorna i hela den första halvleken. Redan vid 0–0 nickade hon en hörna från Baltimore i stolpen. Och bara någon minut innan hennes mål var hon otroligt nära att nicka in en annan hörna, den gången från Lauren James. Men då stod Vivianne Miedema för en anmärkningsvärd räddning med låret på mållinjen.

Miedema befann sig i bra position på mållinjen även vid 2–0-målet. Men nicken var så hög att inte end den nederländska måldrottningen nådde upp till bollen.

Det var för övrigt nämnda vänsterbacken Sandy Baltimore som snyggt placerade in 1–0-målet på en stolpretur efter en knapp kvart. Och strax innan pausvilan var sedan Chelsea förbi. Mayra Ramirez tog hjälp av stödjebenet när hon placerade in segermålet.

I torsdagens tidiga semifinal var det inte mycket till match. Barcelona hade i praktiken avgjort redan genom att vinna med 4–1 i Wolfsburg. Nu gjorde man 6–1 på hemmaplan och avancerar med förkrossande totalresultatet 10–2. Rebecka Blomqvist spelade hela matchen för tyskorna, medan Fridolina Rolfö byttes in i 71:a minuten för Barca.

Det som var värt att minnas från kvällens match var två otroligt läckra frisparkar på slutet. Frisparkarna betydde 5–1 och 6–1. Den första gick stolpe in vid vänstra krysset, och slogs av Claudia Pina. Den andra gick ribba in i det högra krysset och levererades av Mapi Leons vänsterfot. Njut av dem i slutet av det här klippet:

Lyon och Arsenal möts i den enda semifinalen av Champions League. De båda lagen bokade sina biljetter i kväll efter matcher med ganska likartad utveckling.

I båda matcherna var hemmalagen i gungning i paus. I Lyon ledde Bayern München – där både Magdalena Eriksson och Julia Zigiotti Olme spelade hela matchen – dagens match med 1–0, vilket innebar att man bara var ett mål bakom det franska storlaget.

Men Lyon gick till semifinal efter en magisk kvart i början av den andra halvleken. Det första målet kom redan i den andra halvlekens första minut. Melchie Dumornay nickade in det på inlägg från Kadidatou Diani. Och innan matchklockan nådde 60 minuter hade även Diani och Tabitha Chawinga gjort mål för hemmalaget, vilket innebar att det var totalt 5–1 i dubbelmötet.

Innan slutsignalen ljöd satte också Ada Hegerberg en boll, vilket gjorde att Lyon vann dagens match med 4–1 och till slut avancerade med totalt 6–1.

I London såg 22 517 åskådare en match som var mållös i paus. Det innebar att Real Madrid – där Filippa Angeldahl spelade de 75 första minuterna – ledde totalt med 2–0 mot ett Arsenal där ingen svensk fick speltid förrän i 90:e minuten, då Stina Blackstenius kom in i stället för Kim Little.

Men Londonlaget gick till semifinal efter en magisk kvart i början av den andra halvleken. Det första målet kom redan i den andra halvlekens första minut. Alessia Russo forcerade in det på inlägg från Chloe Kelly. Och innan matchklockan nådde 60 minuter hade Mariona Caldentey nickat in tvåan och Russo satt en volley till totalledning för hemmalaget, med 3–2 i dubbelmötet.

Arsenal dominerade sedan stort. Och Alessia Russo gjorde ytterligare två mål, som dock båda dömdes bort för offside. På tilläggstid fick Linda Caicedo chansen att kvittera. Men när slutsignalen ljöd stod det klart att Arsenal vann dagens match med 3–0 och därmed avancerade med totalt 3–2.

Spontant är Lyon favorit i semifinalen. Men det får vi återkomma till senare.

Det blir bara färre och färre damallsvenska spelare i vårt landslag. När Peter Gerhardsson nyss presenterade truppen till hemmamatcherna mot Italien och Wales i Nations League ingick bara tre hemmabaserade spelare i Jennifer Falk, Jonna Andersson och Hanna Wijk.

I övrigt var väl det mest anmärkningsvärda att Amanda Ilestedt och Lina Hurtig är tillbaka, medan klubbkompisen i Arsenal Rosa Kafaji är nedflyttad i U23-landslaget.

Här är hela truppen: Målvakter: Falk, Tove Enblom och Emma Holmgren.

Backar: Andersson, Wijk, Ilestedt, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Emma Kullberg, Hanna Lundkvist, Amanda Nildén, Anna Sandberg och Linda Sembrant.

Mittfältare/forwards: Hurtig, Filippa Angeldahl, Kosovare Asllani, Hanna Bennison, Stina Blackstenius, Rebecka Blomqvist, Sofia Jakobsson, Madelen Janogy, Cornelia Kapocs, Fridolina Rolfö, Johanna Rytting Kaneryd, Matilda Vinberg och Julia Zigiotti Olme.

Jag ser att Aftonbladet skriver att Nadia Nadim skall vara klar för Hammarby under våren. Och den spontana frågan är, vad skall Bajen ha henne till?

Vad jag kan se har 37-åringen gjort två mål under de senaste 2,5 åren. Under den tiden har hon respresenterat Racing Louisville i amerikanska NWSL och Milan i den italienska ligan.

Det är möjligt att den tidigare danska landslagsstjärnan har fler mål i sig. Men Bajen har ju redan två högklassiga forwards i Ellen Wangerheim och Cathinka Tandberg. Dessutom har man tio utländska spelare, så att Nadim skulle bli den elfte.

Någon som förstår det här lånet?

Vi är en omgång in i damallsvenskan 2025. Så här långt har Stockholm och Malmö full poäng, medan lagen från övriga Sverige har fått sämsta möjliga utdelning – totalt två poäng.

Personligen var jag på plats och kollade in det lag som åkte på omgångens allra största käftsmäll – BK Häcken.

När jag satte mig i bilen för att köra hem från Bravida Arena kom det fyra tjejer i guldhjälmar och hoppade in i bilen bredvid. Det är bar några dagar sedan jag tippade Hisingens stolthet som svenska mästare. Men när jag såg guldhjälmarna var plötsligt känslan att risken är uppenbar att det enda SM-guld som kommer att firas på Bravida i år än det som Frölunda tog i hockey.

Men vi tar det väl från början. Vi på Borås Tidning ger varje år ut en fotbollsbilaga med lägeskollar från alla lokala lag från division 1 och neråt. För typ hundrade året i rad är jag huvudansvarig, vilket gör att jag har väldigt stort fokus på lokalfotbollen under större delen av mars månad varje år.

Eftersom jag skulle göra två jobb under söndagsförmiddagen var jag osäker på om jag skulle hinna ner till Göteborg till avspark mellan Häcken och Malmö FF. Men allt flöt perfekt, och vid tvåtiden kunde jag rulla mot Göteborg. Innan avresan köpte jag en biljett.

Då blev jag lätt överraskad, det var nämligen slutsålt på långsidan. Min spontana tanke var att det berodde på att Malmö FF gjorde comeback i damallsvenskan, och att de himmelsblå skulle ha med sig ett stort bortafölje.

När jag typ en minut innan avspark satte mig på min plats på kortsidan på Bravida såg jag direkt att det i princip enbart hemmafans på långsidan, som dock inte alls var fullsatt. Och Malmö hade inte alls något imponerande bortafölje. Tvärtom var Malmöföljet en stor besvikelse.

En premiärhelg där herrlaget är spelledigt trodde jag att MFF kunde få med ett jättefölje. Men Malmöklacken hade inte en chans mot Häckens. Det var faktiskt klasskillnad på läktaren.

Från en position snett bakom Moa Öhman handlade min första tanke också om klasskillnad. Om hur Häckens höga press från första sekund gjorde att Malmö inte hade kvalitet nog att hålla i bollen och få till det stora bollinnehav som man önskar.

Häcken såg aggressivt och rappt ut under de första 20 minuterna. Så långt hade gästerna bara varit över mittlinjen två gånger. Men båda gångerna gjorde man mål.

Lika bra som Häckens höga press var, lika uselt var Hisingslaget på att försvara på egen planhalva. Hemmalaget behöll aggressiviteten under hela den första halvleken. Malmö var pressat, och från första parkett såg jag hur målvakt Öhman maskade från första minut.

Jag vet att den nya åttasekundersregeln för målvakter kommer att införas i herrallsvenskan efter sommaren. Däremot är jag lite osäker på om den även införs i damallsvenskan. Hade den gällt idag skulle Häcken ha fått många fler hörnor än man hade under den första halvleken.

Man borde även ha gjort flera mål på sin press i den första halvleken. Felicia Schröder reducerade på en straff, där förseelsen möjligen var utanför straffområdet. Strax efter målet hade anfallstalangen ytterligare två bra chanser. Men Häcken hade inte tillräcklig kvalitet i de avgörande aktionerna.

Och efter paus hade faktiskt Malmö rätt bra kontroll. Man fick till det där bollinnehavet man vill ha, och spelade effektivt av de första 20–25 minuterna. Sedan blev det mer Häcken igen, men hemmalaget fick inte till samma tryck som innan sidbytet.

När matchklockan visade 81.57 lyckades Tabby Tindell trycka in kvitteringen efter att Malmöförsvaret blivit lite passivt i samband med en hörna. Häckenspelarna hämtade omgående bollen i målet och sprang tillbaka till egen planhalva. Det var tydligt att de inte var nöjda med kryss.

Men bara 43 sekunder senare var man i underläge igen. Ett underläge som stod sig tiden ut. Och jag skulle inte säga att Malmös 3–2-seger var en stöld – det var mer en gåva från Häcken. För segermålet var en tidig julklapp från Emma Östlund. Mittbacken försökte dribbla som sista spelare, men blev berövad bollen av Sara Kanutte Fornes. Norskan blev helt fri med Jennifer Falk – och gjorde inget misstag.

Jag tippade Malmö som nia, med vetskapen att det skulle kunna vara ett grovt misstag. Och jag ångrar tipset redan efter första omgången. Det byggde på att de gånger jag har sett MFF har man varit rätt trubbigt och omständigt. Och det brukar inte vara något framgångsrecept i damallsvenskan. Dessutom gick Malmö mållöst av måstematchen mot Linköping i cupen – något som jag tyckte indikerade att man hade svårt att få till spetsen.

I dag visade MFF att man kan vara både väldigt spetsigt och effektivt. Man visade också att man kan försvara sig. Om jag hade tippat damallsvenskan i dag skulle jag inte ha placerat Malmö som nia. Troligen hade jag istället haft dem någonstans mellan placeringarna tre och fem.

Som jag nämnde i början av inlägget hade jag även tänkt om kring mitt guldtips. För Häcken såg inte ut som ett blivande mästarlag. Inte alls. Fotboll handlar ju till 50 procent om att göra mål, och till 50 procent om att förhindra motståndarna från att göra mål.

Jag såg att Häcken har potential att göra många mål. De hade ett tryck i anfallsspelet som var bättre än vad jag sett från andra svenska lag i år. Men under de där 20–25 minuterna i den andra halvleken som Malmö effektivt spelade av började jag fråga mig vem i Häcken som skall vinna boll på mittfältet?

Malmös båda mål i den första halvleken väckte också stora frågetecken kring Häckens kontringsskydd. Känslan är ju att Mak Lind har byggt ett väldigt framtungt lag för att skölja över lagen på undre halvan.

Men risken är att den typen av lagbyggen blir skoningslöst avslöjade när de ställs mot starka motståndare. Det visade sig att Malmö var tillräckligt starkt för att avslöja Häckens brister. Om det skall bli guld till Hisingen måste nog tränare Lind balansera sitt lag på annorlunda sätt mot övriga topplag. Annars är det risk för fler käftsmällar som den laget åkte på idag.

Jag vet inte hur långt ifrån spel som Elin Rubensson är. Men hon behövs verkligen som sexa i Häckens lagbygge. Och om hon inte kan spela den närmaste framtiden kanske Lind bör fundera över att låta Carly Wickenheiser och Johanna Fossdalsa byta uppgifter med varandra.

Som jag noterade redan i rubriken vann även Rosengård, Hammarby och Djurgården i dag. Talangerna Ellen Wangerheim och Smilla Holmberg gjorde två var när Bajen smällde in fyra bollar mot Växjö. Även Martin Sjögren mönstrade en närmast extremt framtung elva. Men här är den skickliga bollvinnaren Emilie Joramo på väg tillbaka. Hon spelade de sista 32 minuterna.

Noterbart också att Djurgården vände underläge till 2–1-seger mot Kristianstad under de sista tio minuterna. Starkt jobbat. Och viktigt för stockholmarna att få igång Pauline Hammarlunds målskytte direkt i premiäromgången.

Slutligen en snabb scanning av helgens internationella resultat. Från Tyskland noteras att det blir Bayern München och skrällgänget Werder Bremen som gör upp i cupfinalen i Köln den 1 maj. Pernille Harder gjorde alla tre målen när Bayern vann sin semifinal med 3–2 mot Hoffenheim.

I helgen har det även varit premiär i norska toppserien. Där fick vi se två svenska målskyttar i Amanda Johnsson Haahr för LSK i 2–0-segern mot Lyn och Tilde Lindwall för Vålerenga i 6–0-segern mot Kolbotn.

Vi fick också en svensk målskytt i engelska WSL. Fast inte på något positivt sätt. Utan Josefine Rybrink styrde in ett hårt inspel i eget mål mot West Ham. Till slut förlorade hennes Tottenham med 2–0. Hotspurs har för övrigt en usel form med sex raka förluster. Man undrar ju hur säkert tränare Robert Vilahamn sitter?

I toppen av tabellen vann Chelsea med 2–1 borta mot Manchester City. Det var lagens tredje möte på åtta dagar. Londonlaget har vunnit två, men det är ju alltså City som leder med 2–0 inför torsdagens retur i Champions League.

I Spanien har Real Madrid prickat toppformen. I veckan vann man mot Arsenal med 2–0. Och i dag bröt man en barriär genom att vinna för första gången någonsin mot Barcelona. Inför dagens match hade Barca vunnit alla lagens 18 inbördes möten. Men två sena mål från Caroline Weir gjorde att Real kunde ta en 3–1-skalp på bortaplan och addera ytterligare självförtroende inför veckans retur mot Arsenal.

Damallsvenskan är igång. Och nykomlingen Alingsås fick ett riktigt hårt välkomnande till vår högsta serie. Jag missade första halvleken i matcherna. Jag tänkte kolla in just de grönvita från grannstan i deras bortamatch på Grimsta.

Men när Malva Larsson bjöd stockholmarna på en idiotisk straff bara 20 sekunder in i den andra halvleken och BP sedan gjorde 3–0 några minuter senare bytte jag match. Det slutade 5–1 till BP, vilket gör att Alingsås direkt lägger sig på den jumboplats där typ alla har tippat dem.

Jag slog över till Norrköpings jakt på först kvittering mot Vittsjö, och sedan även efter ett segermål. Det blev Vittsjös målvakt Savannah Madden och Norrköpings Wilma Leidhammar som kom att spela huvudrollerna.

Madden känns som en spelare som skulle kunna göra så att Vittsjö slipper att behöva se upp till det nedflyttningsstreck som många experter placerar dem under. Perus landslagsmålvakt gjorde bland annat en högklassig räddning på en straff från Leidhammar i den andra halvleken. I det läget såg 26-åringen ut som en matchvinnare.

En stund senare stod hon dock för en grov miss när hon drällde med bollen vid straffområdeslinjen, och bjöd Leidhammar på öppet mål. Det blev 1–1 mellan Madden och Leidhammar, och även 1–1 mellan Norrköping och Vittsjö.

Det måste ju förstås ses som en lite seger för bottentippade skåningar att sno poäng borta mot ett lag som många till och med placerar på medaljplats.

Och för Alingsås var det dåliga nyheter att en av de tänkbara räddningsplankorna visade kvalitet direkt. Ännu sämre nyheter för västgötarna var det väl kanske att AIK vann med 2–0 mot Linköping. Jag hade den matchen på datorn, och såg kanske totalt 10–15 minuter.

Det var inga roliga minuter för LFC. Jag fick klara vibbar av katastrofhösten i fjol. Östgötarna hade ett stort bollinnehav, men jag kan inte minnas att jag såg en enda målchans mot AIK:s fjärdemålvakt (!), 17-åriga Ella Agnekil. Och klippet med höjdpunkter på Viaplay innehåller bara två chanser – de båda AIK gjorde mål på.

Jag tog in Jonna Andersson i mitt Fantasylag med tanke på hennes fina inlägg och hörnor. Men om Linköping skall vara så här tunt och uddlöst spelar det ingen roll hur bra fot Andersson har. Nu skall jag dock inte såga LFC för mycket redan efter en omgång. I vintras fanns tanken på att laget skulle få slåss för kontraktet den här säsongen. Men resultaten under försäsongen, och framför allt i cupen, har varit såpass lovande att jag till slut placerade LFC som sexa. Det är ett tips jag riskerar att få ångra.

Slutligen en anmärkningsväd notering från USA. Där startade NWSL förra helgen. Lördagens alla tre matcher hade vinnande lag. Men alla de fem matcher som har spelats sedan i söndags har slutat 1–1. Alla fem. Hur länge håller den sviten?

En av de där 1–1-matcherna var Jonas Eidevalls debut i San Diego Wave, borta mot Angel City FC.

Klockan 15.00 startar damallsvenskan 2025. Den gör det med tre matcher; AIK–Linköping, IFK Norrköping–Vittsjö och BP–Alingsås. Alla de fyra lag jag har längst ner i tabellen i mitt tips drar alltså ingång samtidigt. Minst ett av dem kommer att inleda serien med att ta poäng.

Apropå tips så har det kommit in en hel del, men jag vill ha in ännu fler. Tveka inte, lägg in ditt tips i Forum Damallsvenskan. Och apropå ta poäng så gör man det i Damallsvenskan Fantasy. Om du har ett lag där gå gärna med i den liga som numera heter Damfotboll.blog forum.

Sedan förra inlägget har svensk damfotboll haft ett par tunga dagar där F17-landslaget har åkt ur A-gruppen och futsallandslaget missat VM. På F17-nivån är det ingen katastrof att åka ur A-gruppen, nästa årskull kan kvala in till EM ändå. Men det blir betydligt svårare, eftersom man först måste vinna sin grupp på B-nivån, och sedan också vinna slutkvalet, där man lottas in från lägsta seedningspotten.

För futsalen är det däremot en katastrof att landslaget missar VM. Det innebär nämligen att landslaget nu upplöses på obestämd framtid. Förbundet har ju beslutat sig för att lägga ner landslagssatsningen i futsal.

Vi närmar oss avspark i damallsvenskan med stormsteg. Inför förra veckans damallsvenska upptaktsträff var jag med i en enkät där jag gav mina tips på vilket lag som vinner, vilka som åker ut och vem som blir skyttedrottning. Jag tog enkäten på uppstuds och svarade Häcken, BP och Alingsås samt Felicia Schröder. De tipsen får jag förstås stå fast vid. Nedan finns samma tips men med lite mer kött på benen.

I veckan har jag anmält mitt lag till Damallsvenskan Fantasy. Även i år ligger jag med i den liga som signatur hassehulabeck2 satte ihop i fjol. Gå gärna med där.

Men det intressantaste nu är ju själva tippandet. Som vanligt vill jag jättegärna ha in era damallsvenska tips. Det funkar förstås att skriva i kommentarsfältet här nedan. Men allra helst ser jag att vi samlar era tips i Forum Damallsvenskan.

Innan jag redovisar mitt tips påminner jag om att alla vinterns övergångar, och alla trupper finns på den här länken. Dessutom brukar jag ju ge en indikation på hur trovärdigt mitt tips kan tänkas vara.

Alla som har tippat en serie vet att det är näst intill omöjligt att placera alla lag på exakt rätt placering. Det enda man kan vara säker på är ju faktiskt att man inte kommer att få alla rätt. Därför brukar jag ge godkänt om man är max två steg ifrån lagens slutplacering.

Här är en genomgång av hur det gått för mig de senaste åtta åren: 

Tipset 2017 presenterades i ett inlägg som hette ”Så här slutar (inte) damallsvenskan 2017.” Där inledde jag snyggt med att pricka in såväl ettan Linköping, tvåan Rosengård som trean Eskilstuna. Därefter gick det inte lika bra. Men det slutade ändå med godkänt på åtta av tolv lag.

2018 var ett bra tips, där jag hade tre lag på exakt rätt plats och ytterligare sju inom två placeringar. Alltså godkänt på tio av tolv lag. Den stora plumpen var att jag tippade det blivande mästarlaget Piteå på sjätte plats.

2019 hade jag ett lag exakt rätt och ytterligare åtta fanns inom två placeringar. Alltså godkänt på nio av tolv lag. Mästarna FC Rosengård tippades som tvåa.

2020 var tredje året i rad där jag nådde upp till godkänt på minst 75 procent av lagen. Två lag var exakt rätt, sex lag en placering ifrån och Kif Örebro missade jag med två placeringar. Alltså godkänt på nio lag. Mästarna Kopparbergs Göteborg FC tippades som tvåa.

I det stora tipset av damallsvenskan 2021 nådde jag för fjärde året i rad upp till godkänt på minst 75 procent av lagen. Jag hade kastat om ettan och tvåan – blivande mästarlaget FC Rosengård tippades alltså på andraplatsen. KDFF var enda lag som hamnade helt rätt, men sju lag placerades bara en plats fel. Och totalt var det godkänt på tio av tolv lag.

2022 var första året med 14 lag. Där stod jag för mitt bästa tips så här långt. Jag hade godkänt på elva av lagen, vilket ju i och för sig inte är bäst procentuellt sett. Men det som stack ut var att jag hade helt rätt placering på fyra av de fem topplagen. Jag prickade att FC Rosengård skulle ta hem guldet, att Häcken skulle bli tvåa, Kristianstad fyra och Hammarby femma.

2023 lyckades jag bara pricka rätt placering på ett lag, IFK Norrköping. Trots det hade jag totalt sett ett väldigt bra tips, där inget lag var fler än tre placeringar fel. Och jag hade godkänt på elva av 14 lag. Guldlaget Bajen tippades för övrigt som tvåa.

I fjolårets tips fick jag godkänt på nio av de 14 lagen. Jag tippade de blivande mästarna Rosengård som trea, vilket känns rätt rimligt. Däremot var jag väldigt snett ute om Djurgården och Norrköping. Vi får se om jag kan lyckas bättre med deras placeringar i år. Här är utfallet av mitt tips av damallsvenskan 2024:  

Rätt placering: Tre lag – Växjö DFF, BP och Trelleborgs FF.
En placering fel: Två lag – BK Häcken FF och Hammarby IF.
Två placeringar fel: Fyra lag – FC Rosengård, Piteå IF, Kristianstads DFF och AIK.
Tre placeringar fel: Ett lag – Vittsjö GIK.
Fyra placeringar fel: Ett lag – Linköping FC och Kif Örebro.
Sex placeringar fel: Ett lag – Djurgårdens IF.
Sju placeringar fel: Ett lag – IFK Norrköping.

I snitt under de senaste åtta åren har jag fått godkänt på 75,5 procent av lagen. Men jag har bara prickat rätt guldlag vid två tillfällen. Det är väl kanske lite illavarslande för Häcken. För här är mitt tips av damallsvenskan 2025:

1) BK Häcken FF

Häcken har varit guldfavorit flera år i rad, utan att nå ända fram. Just det är väl det största argumentet emot guldfest på Hisingen i höst. Men kollar man bredd och spets på spelartruppen så tycker jag att det är rätt självklart att hålla Häcken som guldfavorit.

Häcken var ju tvåa i fjol. Vinterns silly season har varit händelserik, framför allt i mittförsvaret där Elma Junttila Nelhage och Josefine Rybrink har lämnat som Bosmanfall. Just när det gäller mittbackar ser Göteborgslaget sämre ut i år.

Men totalt sett tycker jag att Häcken har gjort ett starkt transferfönster. Redan innan jul gjorde man ett par prestigevärvningar, där hemvändande Elin Rubensson stack ut. Men även Nesrin Akgün och Carly Wickenheiser är tunga tillskott från damallsvenska konkurrenter.

Man har imponerat i svenska cupen, inte minst eftersom Felicia Schröder har vräkt in mål. Känslan är att hon i år kan göra nästan dubbelt så många mål som de tolv hon noterades för i fjol. Frågan många ställer sig är om Schröder kommer att vara kvar även i höst. Det är en bra fråga. Men skulle jag gissa så tror jag att hon stannar i Häcken tills hon gått klart gymnasiet nästa sommar. Men det är en ren gissning.

2) Hammarby IF

Bajen gick in i silly season med problemet att man hade tolv utländska spelare med löpande kontrakt. Det fanns därmed högst begränsat utrymme att värva utländskt, man var tvungna att försöka hitta starka, svenska nyförvärv. Där har man inte lyckats speciellt bra.

Men även om Bajens transferfönster knappast imponerar så har laget hög kvalitet – om alla är friska. Framför allt är Cathinka Tandberg och Ellen Wangerheim två högklassiga anfallare. Frågan är bara hur man bäst matchar dem tillsammans. Jag skulle kunna tänka mig att spela dem tillsammans som ett klassiskt anfallspar. Men det stämmer dåligt in i den spelidé Martin Sjögren använt sig av. Det troliga är således att en av dem hamnar på kanten.

Och så var det den där bisatsen om, ”om alla är friska”. Där har vi inte varit i vinter. Men i gruppfinalen i cupen mot Piteå gjorde i alla fall viktiga norska trion Tandberg, Emilie Joramo och Anna Jösendal kortare inhopp. Det var lovande för Bajen.

3) FC Rosengård

Här snackar vi total makeover. Det finns inte mycket kvar av det Rosengård som vann SM-guld i fjol. Alla stjärnor är borta. Och de har ersatts av dugliga damallsvenska spelare. Inför cupspelet var jag inte säker på om årets Rosengård skulle kunna komma på övre halvan i serien.

Jag kan inte säga att jag är säker på något nu heller. Men känslan är i alla fall att laget kommer att hamna någonstans mellan tredje och sjätte plats.

4) Kristianstads DFF

Långt in på försäsongen hade jag KDFF som ganska klar trea trots tappen av viktiga Clare Polkinghorne och Carly Wickenheiser.

Men sedan stack först skyttedrottningen Hlin Eiriksdottir, vilket gjorde att skåningarna tappade massor av spets. Sedan såg laget rätt blekt ut i cupen, vilket gjorde att jag flyttade ner dem till fjärdeplatsen. Som känslan är nu kan tappet av Eiriksdottir ha kostat KDFF en Champions Leagueplats.

5) IFK Norrköping

Peking var femma i fjol, och bör ha bra chans att kopiera den placeringen även i år. Frågetecknet är om man lyckats fylla luckan efter måldrottningen Sara Kanutte Fornes.

6) Linköpings FC

Tog lilla silvermedaljen 2023. Hade ett riktigt tungt 2024, där man sålde av flera spelare med utgående kontrakt under sommaren och sedan bytte tränare under hösten. Till slut drogs LFC till och med in i nedflyttningsstriden.

Årets lag är väl egentligen ett rätt stort frågetecken. Men man slår lite ur underläge, och känslan säger att man kanske kan klara en plats på över halvan. Jonna Andersson är ett väldigt bra nyförvärv. Hennes fasta situationer håller världsklass, så använder man henne rätt bör hon kunna bidraga rejält i offensiven.

7) Djurgårdens IF

Trots att man tappat båda mittbackarna Beata Kollmats och Matilda Plan och kvicka kantspelaren Stinalisa Johansson känns det som att stockholmarna kan kravla sig upp på övre halvan för andra året i rad.

Tränare Marcelo Fernandez har byggt ett intressant lag. Kan han få igång förra sommarens båda prestigeförvärv Mimmi Larsson och Pauline Hammarlund kan det här bli ett kul år.

8) Växjö DFF

Har byggt om laget lite, och har större bredd än i fjol. Inför cupen höjde jag en varningsflagg för småländskorna, som jag trodde skulle bli det stora skrällaget. Så blev det inte. Med två nya bollskickliga japanskor centralt i Miho Kamogawa och Suzu Amano kommer Växjö att bli sevärt. Men känslan efter cupen är att laget behöver tid för att alla bitar skall komma på plats.

9) Malmö FF

Är en otroligt spännande nykomling. Det känns som att MFF kan komma varsomhelst mellan fjärde och nionde plats. Exempelvis skulle det kunna trilla in ytterligare ett par namnkunniga spelare till sommaren. I nuläget sticker jag ut hakan och håller nere Malmölaget långt ner på undre halvan. Det kan visa sig vara ett grovt misstag.

Annars är jag väldigt spänd på hur publikintresset kommer att se ut i Malmö under året. Supportrarna ville ju vänta fem år på elitdamfotboll i MFF. De fick som de ville. Nu får vi se om de också ställer sig bakom laget.

10) Piteå IF

Efter den skrällartade cupsegern i fjol hade man en rätt tung vår, där man kom långt efter topplagen. Till slut blev det en klart godkänd sjätteplats, men avståndet till fyran Kristianstad på medaljplats var hela 19 poäng, medan Piteå bara hade sju pinnar ner till AIK på kvalplatsen. Sedan i fjol har norrbottningarna gjort om i ledningen. Både mångåriga sportchefen Leif Strandh och likaledes mångåriga tränaren Stellan Carlsson har lämnat. Det är på så sätt ett nytt PIF i år. Men Faith Ikidi är i alla fall kvar. Och kanske att det räcker för nytt kontrakt för en trupp som känns tunnare än på flera år.

11) AIK

Gnaget höll sig kvar i damallsvenskan genom en fin höstspurt, som ledde till ett lyckat kval. Man inledde sedan silly season med att både byta sportchef och tränare, plus att man åkte på ett par tunga tapp på spelarsidan i form av talangfulla Maja Johansson och spelaren som räddade AIK kvar i damallsvenskan, Beata Olsson.

När man till slut presenterade några nyförvärv var det spännande namn som Matilda Plan och Signe Carstens. Men det är ändå svårt att värdera AIK:s lag. Insatserna i cupen var inte speciellt imponerande. Känslan är att man kommer att hålla till de nedre strecken även i år.

12) Vittsjö GIK

Sagan om laget från det lilla samhället i skogen norr om Hässleholm rullar vidare. Men frågan är hur länge. I fjol slutade man bara en poäng ovanför kvalstrecket. Och i år känns truppen något sämre än den var då. Dessutom var resultaten i cupen långt ifrån imponerande. Så utgångstipset är att Vittsjö kommer att tvingas kvala för att hålla sagan levande.

13) IF Brommarpojkarna

Anna Koivunen, Klara Andrup, Sara Olai, Alice Ahlberg och Adelina Engman är tunga tapp. Tapp som gör att BP känns klart trubbigare 2025 än laget var 2024. Och då var man till slut bara en poäng ovanför kvalstrecket. Nu är utgångstipset att man tvingas ner i elitettan. Men jag kan inte säga att jag känner mig säker. För insatserna i cupen var bättre än förväntat.

Och serien rivstartar med två nyckelmatcher mot andra tippade bottenlag. Under lördagen kommer Alingsås till Grimsta och i andra omgången åker BP till Vittsjö.

14) Alingsås IF Fotboll

Alingsås historiskt första damallsvenska trupp är väldigt lik det lag som blev tvåa i elitettan i fjol. Det enda riktiga prestigeförvärvet är Karin Lundin. De båda elitettanvärvningarn Malva Larsson och Julia Elvbo känns spännande. Men tunga skador på Moa Jarl, Rebecca Cameras och Moa Öhman är oroande. Jag tror inte att Alingsås kommer att vara ett nytt Trelleborg. Utan jag tror att västgötarna kommer att vinna matcher. Men knappast så många att man håller sig kvar.

Skyttedrottning

Här faller alltså min röst på Felicia Schröder. Jag tror även att Bajenduon Ellen Wangerheim och Cathinka Tandberg kommer att vara med på topp tre. Andra spelare som jag tror kommer hamna högt på listan är: Sara Kanutte Fornes, Tabby Tindell, Pauline Hammarlund, Oona Sevenius, Beata Olsson och förstås Anna Anvegård – om hon håller sig frisk.

I kväll har Vivianne Miedema satt press på Sonia Bompastor. Efter att Manchester City vunnit med 2–0 i onsdagens sena match är Chelseas hopp om att ta hem fyra titlar rejält hotad. Det blir kul att se vad Londonklubben har att komma med i returen nästa torsdag.

Även den andra Londonklubben är illa ute inför hemmamatchen. På en riktigt usel plan i Madrid vann ju Real under tisdagen med 2–0 mot Arsenal. Jag höll Gunners som favorit i det dubbelmötet. Men när matchen väl var i gång slog det mig att spanska lag ganska ofta har vunnit mot engelska i den här turneringen.

Och då tänker jag inte bara Barcelona. Utan både Atletico och Real har skickat ut favorittyngda engelska jättar ur turneringen. Kanske blir det så även i år?

I övrigt visade fjolårets båda finallag Lyon och Barcelona klass via varsin säker seger på tysk mark. Lyon vann med 2–0 i München mot Bayern och Barca vann i kväll med hela 4–1 borta mot Wolfsburg.

Det ser ut som att vi får se Lyon och Barcelona i semifinal i år igen. Och de är placerade på varsin gren av slutspelsträdet, så det finns en chans att vi får en repris på fjolårets final.

I övrigt noterar jag att det svenska futsallandslaget föll med 9–0 mot Portugal i VM-kvalet i dag. Men Portugal och Spanien är i en klass för sig i Europa. Så dagens match kändes redan på förhand som en given förlust.

För svensk del är det under torsdagskvällen som det mesta avgörs. Då spelar landslaget nyckelmatch mot Italien. Seger där, och Sverige har en bra chans att få spela i futsalens första VM-turnering någonsin för damer.

Då är det klart att FC Rosengård tar den sista semifinalplatsen i svenska cupen. Till slut följde utfallet av gruppspelet i princip fjolårets damallsvenska tabell.

I semifinalerna ser vi utöver de svenska mästarinnorna från Malmö även tvåan Häcken, trean Hammarby och femman Norrköping. Jag hade inte tippat att det skulle bli så skrällfritt. Jag trodde ju exempelvis på Växjö i grupp 1. Men smålänningarna kom sist.

Jag såg slutminuterna av dagens match mot Rosengård. Där borde väl Bryndis Nielsdottis ha kvitterat till 2–2 när Eartha Cummings gjorde en tavla och släppte en väldigt billig retur. Isländskan satte dock bollen i burgaveln. Och med facit på hand betydde inte den där missen så mycket för slutresultatet i gruppen.

Malmö FF föll ju mot Linköping, vilket innebar att Rosengård hade gått vidare även om de tappat två poäng. LFC gjorde för övrigt segermålet redan i första minuten, så under måndagen utgjorde egentligen aldrig MFF något reellt hot mot grannens gruppseger.

Den lilla skräll vi fick i gruppspelet var att femman Norrköping vann med 1–0 på ett sent mål mot fyran Kristianstad. Det var inhopparen Jada Conijnenberg som utnyttjade en miss från Gudny Arnadottir i 89:e minuten. Resultatet innebär att tränaren Stellan Carlsson har kvar chansen att försvara sin cuptitel från ifjol.

Semifinalerna lottas på måndag klockan 12.00. Speldag för semifinalerna är den 1 maj, och finalen på nationaldagen, den 6 juni.

Under tisdagen börjar en annan jakt på semifinalplatser. Då spelas ju nämligen de två första semifinalerna i Champions League. Bayern München tar emot Lyon och Real Madrid tar emot Arsenal. Även om Londonlaget är rätt ojämnt bör det räknas som ganska klar favorit mot den spanska tvåan.

I det tysk-franska mötet ser jag Lyon som favorit. Sedan förlusten mot Barcelona i Champions Leaguefinalen den 25 maj har den franska storklubben inte förlorat en enda match under 90 minuter. Man har noterat ett kryss i ligan, borta mot Paris FC i oktober och så blev man chockartat utslaget ur franska cupen efter straffar mot Stade de Reims i januari. I övrigt har den här säsongen var ett enda långt segertåg för Lyon.

Magda Eriksson, Linda Sembrant och de andra i Bayern står således inför en tuff utmaning kommande två veckor. Det krävs nog att man vinner med något mål på hemmaplan i morgon, för i Lyon är det inte lätt att vinna. OL har inte förlorat en hemmamatch på drygt ett år.

Under onsdagen spelas de två andra kvartsfinalerna. Först tar Rebecka Blomqvist emot Fridolina Rolfö i en match där Barcelona är 90–10-favorit. Även här måste nog det tyska laget få med sig ett riktigt bra resultat till returen. Annars är det nog kört för Wolfsburg.

Onsdagens sena match är helengelska mötet mellan Manchester City och Chelsea. Där är förstås svensklaget Chelsea klar favorit. Lagen möttes ju i lördags i ligacupfinalen. Då vann Londonlaget med 2–1. Johanna Rytting Kaneryd spelade de första 73 minuterna och hade ett friläge för att göra 2–0. Istället blev det 1–1 en stund efter. Och i det läget hade Bunny Shaw ett friläge för Cityledning. Men Chelsea vann alltså, man gjorde det på ett högst olyckligt självmål från Yui Hasegawa.

Tidigare under måndagen har för övrigt det svenska F17-landslaget missat chansen att få spela EM-slutspel till sommaren. I förra veckan föll man med 3–2 mot England. I dag blev det ”bara” 2–2 mot Finland. Därmed handlar torsdagens avslutningsmatch mot klara gruppsegrarna Nederländerna för svensk del om att klara kontraktet i A-gruppen.

EM-slutspelet för F17 spelas på Färöarna. Och utöver värdnationen och Nederländerna har även Frankrike, Italien, Polen och Spanien kvalat in. Intressant att Polen är med för andra året i rad. Och A-landslaget skall ju spela stora EM. Har polsk damfotboll något stort på gång?

Det är en spännande damfotbollshelg som ligger framför oss. Avgörandet i svenska cupens gruppspel berörde jag redan i förra inlägget.

Men det spelas även heta matcher utanför Svea rikes gränser. Redan 17.00 nu på fredagen avgörs en glödhet match i Tyskland. Det är serieledande Bayern München som tar emot tabelltrean Wolfsburg i en match som visas på Viaplay.

För gästerna är det sista chansen att på allvar blanda sig i guldstriden. Rebecka Blomqvists lag har tre poäng upp till Bayern, och behöver vinna i kväll. Noterbart i Tyskland är att höstens succégäng Leverkusen tycks ha skrällt klart, och att det nu står mellan tre lag. För trots att Wolfsburg nyligen vann med 6–1 mot Eintracht Frankfurt kan de sistnämnda vara uppe i tabelltopp efter den här omgången.

För både Bayern och Wolfsburg är fredagens toppmöte ett bra genrep inför nästa veckas kvartsfinaler i Champions League. Av kvartsfinallagen spelar även Arsenal och Lyon ligamatcher i kväll. Lyon har hemmamatch mot Reims medan Arsenal spelar borta mot Everton.

Helgens match i England spelas annars 13.15 under lördagen. Då möts Chelsea och Manchester City på Pride Park i Derby i ligacupfinalen. Det är en förmatch till klubbarnas inbördes möte i Champions League. Som noterades i förra inlägget spelar ju Chelsea och City nu fyra raka matcher mot varandra.

För svensk del inleds ett intressant kvalspel i eftermiddag. Klockan 17.30 spelar F17/08-landslaget sin första match i EM-kvalets andra omgång. För motståndet i Tammerfors i dag svarar England. Sverige har lottats in i en väldigt tuff grupp där även Nederländerna och Finland ingår. De orangeklädda vann tidigare i dag öppningsmatchen mot värdlandet med 4–0.

Noterbart är att sju Hammarbyspelare ingår i den svenska truppen. Men att Kristianstads multitalang Filippa Andersson Widén ändå får ses som truppens mest namnkunniga spelare, trots att hon är född 2009 och därmed underårig. Ett tungt avbräck för laget är att AIK:s Nova Selin har lämnat återbud.

I förra veckan meddelade IFK Norrköping att man går back med hela 43,8 miljoner kronor för 2024. Vad jag läst har man kvar målsättningen att alla spelare i damlaget skall vara professionella till 2027.

Nu avsatta klubbchefen Michael Sturehed sa så här i pressmeddelandet:

”Det man hade hoppats på är att intäktsmassan, kopplad till dam, hade varit lite högre. Det är en besvikelse jag själv känner, som är värd att nämna. Vi ser inte uppslutningen på samma sätt. Det är en stor kostnad och det här måste vi jobba vidare med och hoppas få en effekt. Med spelarförsäljningar på damsidan så kommer uppslutningen öka successivt när nivån blir högre och högre, men i dagsläget är vår kostym för stor för att bara jobba endast med egengenererade intäkter.”

På en annan nivå ligger Hammarby. De meddelade i veckan att de nu kontrakterar åtta ungdomsspelare. Jag vet inte riktigt hur det ser ut i andra klubbar, men det känns högst ovanligt att spelare som inte ingår i A-truppen har kontrakt. Noterbart är att fem av spelarna är med i F17/08-landslagets EM-kvaltrupp: Fanny Jurander, Inéz Lorenius, Doris Petz, Sally Nylén och Fanny Peterson.

Under måndagskvällen satt jag i Borås ishall och liverapporterade en match i kvalet mot hockeyallsvenskan. Under sen kväll kollade jag in på svenskfotboll.se för att kolla hur det gick mellan Norrköping och AIK i svenska cupen. Jag möttes av den här bilden:

När jag nu kom hem och satte mig ner för att skriva några rader om att Kristianstads DFF var klart för semifinal i svenska cupen visade det sig att så inte alls var fallet. När man klickar sig in på den där 0–0–matchen i Norrköping visar det sig att den slutade 2–0 till Peking. Bra jobbat SvFF.

Istället är det så att med en omgång kvar att spela av gruppspelet har fortsatt tio av de 16 lagen chansen att gå vidare till semifinal. I tre av grupperna väntar en ren seriefinal till helgen. I grupp 1 kan fortsatt alla fyra lag avancera.

Där står de båda Malmöklubbarna på fyra poäng medan Växjö och Linköping har varsin. Om de båda sistnämnda lagen vinner på måndag blir gruppen en målskillnadsaffär mellan alla fyra lagen.

De tre gruppfinalerna är Häcken–Djurgården på lördag samt Hammarby–Piteå och Kristianstad–Norrköping på söndag. I alla tre fallen går hemmalaget vidare på kryss.

Det rimliga är att Häcken och Hammarby vinner sina grupper. I grupp 1 leder Rosengård, men bara med ett måls marginal. Och känslan är att Malmö FF har ett bra slagläge. Min gissning är att MFF tar hem gruppen.

Och min gissning i grupp 4 är att Kristianstad till slut tar den där semifinalplatsen som jag först lurades att tro att de hade säkrat under måndagen. Men jag är verkligen inte säker. Jag har sett delar av KDFF:s båda matcher hittills. Och det imponerande är att man har vunnit båda. Men i övrigt är det inte mycket från skåningarna som har imponerat på mig.

Faktum är att jag tyckte synd om Kif Örebro i söndags. Det hade inte på något sätt känts som någon stöld om närkingarna hade tagit poäng. Med tanke på att Kif har byggt om från grunden – man har bara kvar en spelare som startade någon match i damallsvenskan i fjol – är deras insats i cupen sensationellt bra.

Alla pratar om att maktskiftet är nära i Malmö. Däremot ser det inte ut att vara speciellt nära i Örebro. För känslan är väl att Kif får bära ett favoritskap inför avsparken i elitettan.

Till sist en snabb internationell utblick. I USA var det cupfinal i helgen. Washington Spirit tog hem Challange Cup efter straffläggning mot Orlando Pride.

I England var det också cuphelg. Där fick vi se en skräll när Liverpool med Cornelia Kapocs skickade ut Arsenal med 1–0 efter att Gunnersmålvakten Daphne van Domselaar haft en riktigt jobbig söndag. Först gav hon bort bollen två gånger i uppspelsfas, och höll på att bjuda på billiga baklängesmål. Båda gångerna räddade hon dock upp krisen.

Matchen slutade dock med att hon släppte in ett mål. Ett mål som helt korrekt står skrivet som självmål av just van Domselaar. Hon hade maximal otur när ett skott från norska Sophie Roman Haug tog i stolpen och ut, men gick i mål eftersom bollen träffade nederländskan i ryggen och gick in.

För ett storsatsande Arsenal försvann ytterligare en chans till en titel. Jobbigt.

Ett av de klubbar som tog sig till semifinal var Manchester City. Fast det var inte tillräckligt för att manager Gareth Taylor skulle få behålla sitt jobb. Under måndagskvällen meddelade klubbledningen att man sparkar Taylor, och att Nick Cushing istället leder laget säsongen ut.

En intressant sak är att interimtränare Cushings fyra första matcher blir mot Chelsea. På lördag är det ligacupfinal. Sedan ska lagen mötas två gånger i Champions League och en gång i ligan. Allt är dessutom inom ett spann av tolv dagar.

8797 åskådare såg Malmö FF och FC Rosengård spela 1–1 på Eleda Stadion. Själv valde jag bort det glödheta Malmöderbyt och satte mig i stället i bilen och körde till Gerdskenvallen i Alingsås för att kolla in den ena damallsvenska guldkandidaten – Hammarby IF.

Fem–sex minuter innan matchstart kom typ halva Alingsås startelva från ifjol och satte sig snett framför mig. Där och då var jag rädd att jag skulle få se en total överkörning. Hemmalaget saknade nyckelspelare som Moa Jarl, Tove Lorén, Rebecca Cameras, Alma Öberg och Moa Öhman. En kvintett som gjorde 49 av lagets 67 mål i elitettan ifjol.

Utöver Karin Lundin hade Alingsås fyllt luckorna med rätt oprövade spelare. Och jag tänkte att mina farhågor skulle besannas när Hammarby hade en bra chans redan efter en minut. Men sedan tyckte jag länge att Bajen var en besvikelse.

Den spelare som imponerade mest på mig de första 35–40 minuterna var just nämnda Lundin. Hon kommer att bli otroligt nyttig för Alingsås. Och tillsammans med Moa Öhman kommer Fiorentinaförvärvet att bilda ett anfallspar som det kommer att göra ont att möta.

När jag såg hur ett reservbetonat Alingsås klarade av att hålla uppe spelet mot en av guldfavoriterna kände jag att västgötarna borde vara minst en nivå bättre än vad Trelleborg var i fjol. Vi får ett delsvar på den frågan de två kommande veckorna. Nästa vecka spelar nämligen Alingsås borta mot BP i en förmatch till den damallsvenska premiären borta mot just BP om två veckor.

Det känns konstigt att skriva så om en premiär, men den där matchen lördagen den 22 mars är en riktig sexpoängsmatch. Faktiskt en match som kan komma bli helt avgörande i nedflyttningsstriden.

Men det var ju Hammarby jag åkte för att kolla in. Och det jag fick se av södergänget var framför allt en effektiv Ellen Wangerheim. 20-åringen spelade som nia, och visade att hon inte tänker flytta ut på kanten utan kamp.

Wangerheim gjorde matchens tre första mål, två av dem på snygga nickar. Hammarby visade också fint kantspel på båda sidor. Man körde med fyrbackslinje i den första halvleken. Till höger hade man Smilla Holmberg som högerback med Stina Lennartsson framför. Och på vänstersidan var Julie Blakstad ytterback med Vilde Hasund framför. Båda målen före paus kom från vänster.

De två målen i den andra halvleken kom från högerkanten. Då hade Bajen även justerat sitt spelsätt. Det var Athinna Persson Lundgren som backade ner så att man fick en trebackslinje i anfallsspelet. Och det var nästan bara anfall som gällde under den andra halvleken.

Då var det klasskillnad. Ändå är det svårt att värdera Bajens insats. Alingsås bytte ut ytterligare några startspelare i början av den andra halvleken. De sista 25 minuterna mönstrade hemmalaget nästan ett rent B-lag.

I bilen på vägen hem hörde jag på Radiosporten att Jo-Anne Cronquist hade retat upp Malmö FF:s supportrar när hon firade sitt mål. Hon räknade med att bli utbuad i kommande derby, och skulle stänga ner kommentarsfälten på sina sociala medier.

Man undrade ju lite vad hon hade gjort. Svaret verkar vara att hon gjorde ett otroligt snyggt mål, när hon på volley lobbade in kvitteringen till 1–1 med en höger yttersida. Och sedan blev hon otroligt glad.

Hon försvann ur tv-bilden en kort stund där under firandet. Men det gick inte att se att hon gjorde något annat än visade känslor.