Öqvist från start – trots allt

Just nu kom laguppställningarna till Sverige–USA. Det visar sig att de uppgifter som Fotbollskanalen gick ut med tidigare i dag stämmer – alltså att Josefine Öqvist spelar på Jessica Landströms bekostnad.
Det tycker jag är bra.

Mindre bra är att förbundskapten Thomas Dennerby i går gjorde klart att han bara skulle göra det framtvingade bytet Caroline Seger mot Nilla Fischer. Skall vi inte lita på Dennerby?

Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos USA spelar Abby Wambach trots allt. Däremot sitter Heather O’Reilly på bänken.

Och i grupp D är det fortfarande 1–1 mellan Norge och Australien.

Välkommen till Wolfsburg

Välkommen till Wolfsburg

Här i Wolfsburg skiner solen, och det är varmt och skönt. Dessutom håller fotbollstemperaturen på att öka rejält.

Dels för att Tysklands lag och alla medföljande journalister rullade in tidigare i dag.
Dels för att det avgörs i dag vilka två kvartsfinaler det blir från grupp C och D.
I grupp D är man i gång. Australien har inlett bäst mot Norge, som dock hade en kanonchans alldeles nyss genom Cecilie Pedersen. Australien går vidare på oavgjort, så pressen är på norskorna. Normalt håller jag på våra nordiska vänner, men nu är det OS-platser på spel också – och då är det bättre för Sverige om Australien går vidare.

Men fotbollstemperaturen här håller även på att stiga för att toppmötet i grupp C, Sverige–USA, är inom räckhåll.
Avspark är 20.45, och i går eftermiddag var 24 000 av 26 000 biljetter sålda. Så det kan bli fullsatt. Och redan tre timmar innan avspark var det folk i rörelse utanför arenan.

Fullt vid Fanshopen

Jag kommer att uppdatera bloggen här med jämna mellanrum under kvällen.
Vi hörs snart igen.

Ett hatbråk att älska

Jag läser med förvåning i Aftonbladet att Hedvig Lindahl fått tårar i ögonen när hon påmints om att Therese Sjögran för mer än ett halvår sedan uttryckte åsikten att Sofia Lundgren borde vakta Sveriges mål.
Och förvåningen minskar inte när jag ser delar av ett uttalande från målvakt Lindahl:

”Det viktiga när vi är i turneringen är att vi måste lyfta varandra. Även om vi egentligen hatar varandra.”

Jag tar det igen:

”Det viktiga när vi är i turneringen är att vi måste lyfta varandra. Även om vi egentligen hatar varandra.”

Skall man lyfta varandra är det knappast taktiskt att under pågående VM prata om hat inom truppen på det här sättet. Framför allt inte till en av de båda kvällstidningar som inte gör annat på pressträffarna än jagar smaskiga rubriker.
Det här gör bara skada genom att alla slitningar i gruppen kommer upp till ytan.
Långt ifrån smart av Lindahl alltså.

Sjögrans uttalande var väl inte heller taktiskt. Men det var över ett halvår till VM när hon sa det, och var och en måste ha rätt att ha en egen åsikt.
Och det är just uttalanden som Sjögrans som gör att det är så roligt att jobba med kvinnliga elitidrottare. De är oftast raka och ärliga i sin kontakt med oss i media.

Till skillnad från många manliga idrottsmän pratar tjejerna sällan i floskler, utan försöker verkligen anstränga sig att ge bra svar.
Det har varit ett rent nöje att prata med Lotta Schelin, Pia Sundhage, Annica Svensson, Lisa Dahlkvist, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och några till här nere.
Hoppas verkligen inte hatartiklarna ändrar på något i kontakten mellan landslaget och oss i media.

Här är förresten länkarna, om du inte har läst texterna:
1) http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damvm2011/article13268431.ab
2) http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damvm2011/article13268433.ab

Food, family and fireworks

På USA:s nationaldag fick spelarna hamburgare till lunch, och så skulle det bli en lite extra god middag.
Lagets presschef Aaron Heifetz sa:

”Du vet, det är ju träning och allt sånt – så vi kan inte hitta på vadsomhelst.”
”Men hemma är den 4 juli familj, mat och fyrverkerier. Family, food – and fireworks.”

Vissa av spelarna hade sina familjer på plats. I foajén på hotellet satt till exempel forwarden Alex Morgan och hennes pappa.
Men några fyrverkerier blir det inte i kväll.
Heifetz:

”Nej, vi fick inte ta in dem i Tyskland.”

Presschefen hyllade för övrigt Pia Sundhage på ett närmast ohämmat sätt.
Det är väl i och för sig hans jobb att stå bakom ledarna och truppen. Men så här sa han i alla fall:

”Hon är den bästa. Hon är lätt att göra med, ställer alltid upp, har tålamod – och är en bra ambassadör för fotbollen. Amerikansk media älskar att prata med henne.”

Tv-kanalen ESPN direktsänder USA:s matcher – och det är förstås båda stort och viktigt för den amerikanska damfotbollen.
Men utöver ESPN är bara tre tidningsreportrar med i Tyskland, att jämföra med ett 20-tal från Sverige.
Fast tittarsiffrorna i USA har varit bra hittills. Presschef Heifetz igen:

”Vi har haft högre siffror än Wimbledontennisen och högre än NHL-hockeyn brukar ha.”

Nära ett riktigt fiasko

Ibland har man ingen nytta av att vara ute i god tid.
Jag anlände till det fantastiska hotellet Ritz Carlton i utkanten av Volkswagens egen stadsdel i Wolfsburg, Autostadt, 45 minuter innan USA:s presskonferens skulle börja.
Trots det kom jag 25 minuter för sent – och höll på att missa Pia Sundhage. Hur det gick till?
Jo, USA hade flyttat presskonferensen till ett Best Westernhotell i Weyhausen utanför Wolfsburg.
Där var vi fyra svenska reportrar på fel ställe.

Jag har inte tagit med någon gps – det är mer spännande att köra utan – och valde att låta min Golf stå kvar bland sina VW-kompisare i Autostadt. Jag liftade med TV4, som har gps.
Vi (BT, Aftonbladet, TV4 och damfotboll.com) kom ut till hotellet 15.25 – och fick på nåder en stund med Pia.

Jag hade hoppats kunna få en pratstund med Abby Wambach om Pia också. Men att hinna snacka med några spelare var liksom inte att tänka på.
Däremot fick jag lite miljö att använda i reportaget när Tobin Heath, Alex Morgan och Morgans pappa satt i receptionen och snackade.
Så det skall nog kunna komma ut en tidning i morgon också. Men jag hann för en stund bli orolig för vad vi skulle klämma in på två sidor om USA-grejen hade spruckit…

För övrigt säger Ekvatorialguinea-stjärnan Genoveva Anonma att hennes lagkamrat Bruna hörde en visselsignal, och därför tog bollen med händerna.
Dags att börja skriva. Vi hörs.

Pia eller konst – det är frågan

Så skönt det var att få sova ut. Kroppen var verkligen hysteriskt sliten i går kväll.
I dag står jag inför två val. Antingen åka till spelarhotellet för att försöka få ett litet snack med USA:s förbundskapten Pia Sundhage. Eller gå på konstmuseum med det svenska laget.
USA har pressträff 15.00, och Sverige har sin 15.15. Det blir tajt att hinna båda således.
Som det känns nu faller valet på Sundhage – det är ju ändå USA:s nationaldag. Men jag skall konsultera Borås i frågan om en stund.
Jag var för övrigt enda journalist som tog emot Pia när hon landade på Arlanda efter OS-guldet 2008. Då blev det en text om att hon nobbade lagets mottagning med president George Bush:

BT den 26 augusti 2008

Den grejen hakade hela mediasverige på – så det var lyckat. I dag har jag ingen lika bra arbetsvinkel. Men kanske kan en god frukost och en liten promenad i Braunschweig sätta igång kreativiteten.
Avresan mot Wolfsburg blir hur som helst vid 13.30.
Vem vet, vi kanske hörs någon gång till innan dess…

Då var det helt klart

USA vann med 3–0 mot Colombia. Därmed kan Sverige planera för kvartsfinal nästa söndag.
Frågan är om vi skall åka tillbaka hit till Augsburg – där svenskorna fick ett underbart mottagande i dag. Eller om det är Dresden som gäller.
Gruppsegraren spelar i Augsburg, och tvåan i Dresden.

Däremellan skall vi till Wolfsburg för gruppfinal mot Pia Sundhage:s USA på onsdag.
Själv åker jag tidigt i morgon bitti. Tanken är att strunta i Sveriges båda presskonferenser här i Augsburg, för att i stället hinna upp och se Brasilien–Norge, som har avspark 18.15 i just Wolfsburg.
Avståndet upp är 62 mil. Så det kommer inte att bloggas mycket under dagen i morgon.

Däremot blir det mycket från VM i morgondagens pappers-BT. Tre sidor har vi. Janne Hansson skriver krönika, jag har pratat mål med Lisa Dahlkvist, dans med Lotta Schelin och har uttalanden från en mängd andra spelare.
Dessutom har jag som redan nämnts alltså träffat Boråstrion Lovisa Fagerström, Frida Persson och Caroline Dimberg som tog bilen till Augsburg för matchen.
Fullmatat alltså.

När det gäller min nye kompis, Nordkoreas förbundskapten Kim Kwang-Min så var han oväntat sansad och uppriktigt på dagens presskonferens. Han förklarade att hans lag var för ungt och orutinerat för att vinna VM-matcher, men att de kommer att vara starkare om fyra år.
Nordkorea hade lämnat fel laguppställning inför matchen. Nummer 4 Kim Myong-Gum stod uppsatt som högerback, trots att det var 5 Song Jong-Sun som skulle spela. Missen förklarade Kwang-Min med att det helt enkelt var ett misstag.

Slutligen fick han frågan om blixtnedslaget den 8 juni fortfarande påverkade hans spelare. Då kom det:

”Jag har inga kommentarer till det. Beklagar.”

Nu blir det middag, och sedan läggdags. Det är ju tidig avresa i morgon.