Talangen Pernille Harder ledde Danmark till skräll i Brasilien

Jag satt uppe i går och såg 25 minuter av Danmarks segermatch borta mot Brasilien i Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol på en ganska dålig stream.
Och danskorna var bra, grymt bra. Att vinna med 1–0 mot Brasilien i Sao Paulo är imponerande. Och under de 25 minuter jag såg var det Danmark som dikterade villkoren.

Det var danskorna som hade bollinnehavet, och skapade chanserna – medan hemmaspelarna mest jagade bollen. 23-åriga Tyresösspelaren Line Röddik Hansen nickade i ribban, och 19-åriga supertalangen Pernille Harder snurrade upp brasilianska försvarare på kanterna.

Det verkar som att den danska dominansen fortsatte även efter paus. För utöver ett friläge och ett bra distansskott skapade Brasilien inte något värt att visa i sammandraget från matchen. Målvakten Stina Lykke Petersen klarade dock de båda svårigheterna.

Hennes kollega i Brasiliens mål, Andreia, var däremot chanslös när 23-åriga Sanne Troelsgaard Nielsen smällde in det snygga segermålet på volley efter att Röddik Hansen skarvat en hörna från Katrine S Pedersen.
Streamen jag såg var alltså dålig, och jag har inte hittat Brasiliens laguppställning någonstans. Men klart är att utöver Andreia fanns i alla fall Erika, Francielle, Marta och Cristiane med i startelvan. Marta kom dock ingenvart mot det danska försvaret.

Det var alltså inget rent B-lag danskorna spelade ut. Danmark är på väg mot EM i Sverige med stormsteg. Känslan är att det här laget kan bli riktigt farligt 2013. Då är Harder 21 år, och sannolikt en riktig världsstjärna. Som noterats ovan är flera av de andra nyckelspelarna också bara någe år över 20, och har också framtiden för sig.

Matchen var för övrigt sista matchen i gruppspelet av en fyrnationsturnering (Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol) i Sao Paulo. Danmark vann gruppen före Brasilien, och de båda möts i returmöte i finalen på söndag.

Tillagt efteråt:
I finalen tog Brasilien revansch och vann med 2–1. Men Danmark visade återigen klass, och skakade hemmalaget ända till slutsignalen. Pernille Harder gav de rödvita ledningen i andra halvlek, men två fina mål av Érika i 64:e och 74:e minuten gav Brasilien turneringssegern. Det andra målet kom på en fantastisk volley, och är grymt sevärt. Se det och andra höjdpunkter från matchen här.

Sydkoreas stjärna skojade med Arsenal

Göteborgs FC ställs mot Arsenal i kvartsfinal av Champions League i mitten av mars.

Medan Göteborg tappar centrala mittfältare av landslagsklass på löpande band – Lisa Dahlkvist, Jenny Hallstensson, Linda Sembrant och Ingvild Stensland – så är de engelska mästarinnorna på en liten turné i Japan. Härom dagen ställdes de mot årets överlägsna japanska mästarinnor, Inac Leonessa från Kobe.

I Inac finns sju världsmästare från i somras, bland annat Ayumi Kaihori och Homare Sawa, som ju båda kom med i världslaget. Men det var en annan spelare som stal showen i 1–1-mötet.

Sydkoreas 20-åriga supertalang Ji So-Yun hade garanterat redan varit en världsstjärna om hon spelat för en bättre nation.
Men med mål som det här lär vi få höra mer från henne framöver.

Kolla bara hur elegant hon glider förbi Irlands landslags lagkapten Ciara Grant (7) och Gilly Flaherty (5), för att sedan placera in bollen elegant bakom Irlands landslagsmålvakt Emma Byrne. Högsta världsklass.

Bara för Johanna Almgren, Sara Lindén och de andra Göteborgsspelarna att göra om…

Att So-Yun är bra är ingen nyhet. Hon kom tvåa bakom tyska Alexandra Popp i skytteligan i U20-VM i Tyskland i fjol på åtta mål. Sydkorea tog brons då, och So-Yun blev utnämnd till turneringens näst bästa spelare.

Här är en hyllningsfilm till henne från det mästerskapet. Den innehåller ett par riktigt läckra mål.

Till sist tänkte jag testa google, om jag kan lura in lite internationella läsare…

See South Korea Star make fool of the whole Arsenal defence. This is a spectacular goal from the huge talent Ji So-Yun, playing for japanese champions Inac Leonessa of Kobe.

Allsvenskan är tredje bästa ligan i världen

När fördelningen av platser i nästa års Europaspel nyligen gjordes klar var allsvenskan för herrar rankad som liga nummer 28 i Europa. Det gör att vi sannolikt inte finns bland världens 50 starkaste ligor.
Men bland damerna står vi oss starkt. Frågan är bara hur stark vår damallsvenska står sig i en internationell jämförelse.

I förra inlägget resonerade jag kring styrkan i den franska Féminine division 1. Toppen där, med Lotta Schelin:s klubb Lyon i spetsen, är bättre än toppen i allsvenskan. Men totalt sett känns vår svenska serie starkare än den franska ligan.
Däremot når vi inte upp till nivån i WPS, Women’s Professional Soccer i USA. Där innehåller topplagen rakt igenom världsstjärnor – så även om det är en liten liga är den helt klart bättre än allsvenskan. Frauen-Bundesliga i Tyskland är också tveklöst starkare.

Efter att ha läst senaste numret av Bolletinen, statistiktidningen som ges ut av SFS (Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker) så stärks bilden av att USA är i topp. I Bolletinen finns nämligen en genomgång av i vilka länder alla årets VM-spelares hade sina klubbtillhörigheter. Toppen av listan ser ut så här:

1) USA, 46 spelare från 16 olika klubbar representerade 10 olika länder och spelade tillsammans 13326 minuter.
2) Frankrike, 23 spelare, 4 klubbar, 4 länder och 7043 minuter.
3) Tyskland, 25 spelare, 7 klubbar, 6 länder och 6515 minuter.
4) Sverige, 21 spelare, 10 klubbar, 4 länder och 5552 minuter.
5) Japan, 14 spelare, 6 klubbar, 1 land och 5127 minuter.
6) Australien, 19 spelare, 6 klubbar, 2 länder och 3527 minuter.

Sverige kom alltså fyra där. Men trots det, och trots att våra mästarinnor LdB Malmö förlorade i Italien i veckan så undrar jag om inte damallsvenskan ändå är trea i världen. Och då tänker jag på jämnheten. I år har allsvenskan innehållit tio starka lag. Bara Hammarby och Dalsjöfors har fallit ur ramen.
En sådan bred, men ändå stark topp kan egentligen bara den tyska Frauen-Bundesliga överträffa.

Hur ser det då ut i övriga Europa?
Den nya engelska ligan FA WSL (Womens Super League) är intressant. Med klubbar som Arsenal, Everton, Liverpool, Chelsea och Birmingham City kommer den säkert att bli grymt stark på sikt. Men ännu så länge känns den svenska bättre, även om Arsenal har varit en av Europas bästa klubbar i ett par år.
I Danmark, Norge, Italien och Ryssland finns precis som i Frankrike och England enstaka toppklubbar på hög europeisk nivå. Men jämnheten saknas i ligorna.

Och hur ser det ut utanför Europa?
I de flesta länder är damfotbollen uselt uppbyggd. I de sydamerikanska länderna finns knappt några ligor. Lika illa är det i Afrika. Och Australiens W-league är på väg upp, men håller ännu så länge inte högsta klass.
I Asien är ligan i Japan bäst. Hur bra har jag dock svårt att bedöma. Men eftersom många av de bärande spelarna i världsmästarlaget har gått till europeiska klubbar är känslan att den japanska ligan L1-League breddmässigt inte är på allra högsta nivå ännu.
Fast ledarlaget Inac Leonessa från Kobe med sju spelare från VM-guldtruppen (Ayumi Kaihori, Homare Sawa, Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Yukari Kinga, Asuna Tanaka och Megumi Takase) och Sydkoreas stjärnskott Ji So-Yun är garanterat ett av världens allra bästa lag.

Därmed kommer jag fram till att allsvenskan är världens tredje bästa liga i nuläget. Visst är det fantastiskt?

Men jag måste omgående strö lite smolk i bägaren. För frågan är hur länge vi håller den medaljplatsen.
Lyon har alltså redan pumpat in stora pengar i sitt damlag. Sofia Jakobsson:s nya förening Rossiyanka storsatsar i Ryssland. De engelska toppklubbarna utökar sina insatser, och i Italien har Milan dragit i gång en satsning.
Med en storklubb som visar vägen brukar fler komma efter. Och det finns stora ekonomiska muskler i de europeiska toppklubbarna.
I Sverige dras många av de damallsvenska klubbarna med ekonomiska problem.

Känslan är att vi får passa på att njuta så länge vi årligen kan ha ett eller två lag med kapacitet att slå sig in topp åtta i Womens Champions League. För det kommer inte att vara för alltid.