Från demonstration till Magdalena Neuner

Det svenska laget, och vi journalister, har alltså numera flyttat oss till Augsburg.
Det är en stad som ligger cirka sex mil från München i Bayern.
Stan är mest känd i religionssammanhang, då protestantismen delvis härstammar härifrån. Den 25 juni 1530 hölls den riksdag på vilken augsburgska bekännelsen fastställdes.
Men Augsburg är också känt för att ha fostrat idrottsstjärnor som skidskytten Magdalena Neuner och fotbollsstjärnan Karl-Heinz Riedle.

På senare år har fotbollen fått en allt större plats i stan. FC Augsburg blev ju tvåa i andra Bundesliga i våras, och skall till hösten för första gången någonsin spela i högsta tyska ligan.
Huvuddelen av alla oss svenska journalister bor mitt i stan, på ett hotell som heter Augusta.
Mitt rum var hysteriskt varmt i natt, så det har varit svårt att sova. Och när jag hade varit uppe en timme och vädrat drog regnet igång. Det regnade så rejält att jag inte kunde ha något fönster öppet.

92 millimeter föll det under det senaste dygnet i München – och då skall man veta att det brukar regna cirka 120 millimeter under hela juni månad här.
Temperaturen på rummet var helt klart bättre i Köln. Där bodde jag på hotell Barcelo vid Rudolfplatz – ett fint hotell med svala rum och utmärkt frukost. Men inte anpassat för mitt jobb, för man hade inte internet på rummen.
Det har vi här.

Hotellet i Köln ligger för övrigt bara några hundra meter från den plats där Camp Sweden hade sin samling inför VM-matchen Sverige–England 2006.
Där var jag och drygt tusen andra svenskar inför matchen. Utöver att det skrålade svensk fotbollsmusik över hela campen minns jag att det var lite tävlingar – bland annat en spektakulär älgstafett.

I år var det inga älgstafetter utanför hotell Barcelo. Däremot pågick en udda demonstration ett stenkast därifrån. På Rudolfplatz tältade ett gäng aktivister som en protest mot orättvisan i det moderna samhället.
Plakaten visade budskap som: ”Riktigt demokrati nu.”
Känslan var att de inte nådde fram med sitt budskap till speciellt många.

Nittorp bakom veckans bild

Förra veckans sportbild i Tyskland togs av en nittorpare.
Nej, jag menar inte Mattias Remstam, Jimmy Lund eller någon annan av spelarna i Nittorps hockeylag.

Men Bildbyråns fotograf Carl Sandin är från Nittorp, och han tog härom veckan en lagbild på det svenska VM-laget där alla spänner sina muskler.

Veckans bild i Sport Bild

Det är en bild som verkligen utstrålar glädje. Bildtexten i Sport Bild sa ”Starka som Pippi Långstrump”.
Den hamnade via bildbyråer i Tyskland, där Sportmagasinet ”Sport Bild” i helgen valde ut den till veckans bild.

Damfotboll är ju en av de få sporter man kan fota på hyfsad nivå i Nittorp, så jag antar att Sandin har tränat upp sina färdigheter på Åsavallen?

Bloggare, fotad av Carl Sandin

Sandin har för övrigt även tagit den bild som har legat som vinjettbild till min VM-blogg under mästerskapets inledning. Sannolikheten att den någon gång blir veckans bild är inte stor – inte med ett så hopplöst motiv.

På plats i Augsburg

Har just ätit och installerat mig på hotellet i Augsburg.
Jag hade skrivit ett par inlägg för bloggen i morse, men internet funkade dåligt på hotellet i Köln. Tanken var att lägga in inläggen i samband med den svenska presskonferensen på spelarhotellet i förmiddags.
Det gick så där. Men bättre sent…

Presskonferensen var förresten verkligen ingen upphetsande historia.
Förbundskapten Thomas Dennerby var inte ens där. Han hade sett fel på sin flygbiljett, och hade fått stressa till flygplatsen för att hinna i tid till Norge–Ekvatorialguinea i eftermiddag.
Sex–sju spelare var däremot på plats. Jag pratade med tre av dem, Sara Larsson, Caroline Seger och Annica Svensson. Jag sparar ganska mycket material till senare, så till i morgon blir det ingen text som välter kiosker.

Resten av dagen har fylls av bilresan söderut mot Augsburg. 52 mil var det egentligen – men jag körde fel och tvingades köra ett par extra.

Annars har det varit rejält mycket svalare i dag. Det var faktiskt bara 17 grader någon mil utanför Köln. Och det var faktiskt ganska skönt, för oj vad svettigt det var på BayArena i går.
Vi reportrar svettades kopiöst från vår plats i skuggan. Jag drack 1,5 liter under matchen, och kunde ha druckit mer.

Men värre var det för fotograferna, som stod i solen. Aftonbladets fotograf drack tre liter under matchen. Och Östgötacorrens drack drygt två.
Värmen var så tryckande att det var först sent på kvällen, när jag var tillbaka på hotellet som trycket släppte i huvudet. Även om spelarna säger att de klarade värmen bra är jag övertygad om att Sverige mår bäst av att slippa liknande hetta framöver.

Landström hade bättre tajming än jag

Min tajming var inte klockren i andra halvlek i går.
Jessica Landström hade nyss, grovt missat sin andra högkaratiga målchans. Och förbundskapten Thomas Dennerby hade precis gjort sitt första byte (Sofia Jakobsson kom in för Linda Forsberg). Då sa jag högt på pressläktaren:

”Det är väl läge att han byter ut Landström också, nu när han ändå håller på…”

Precis när jag skulle avsluta meningen såg jag hur Lotta Schelin var på väg att runda sin back på högerkanten – och att Landström kom perfekt i mitten. Det var bara att prata vidare:

”…men då gör väl hon mål nu bara för det.”

Så blev det.
Och segern kan bli hysteriskt viktig. Och kanske kan målet lyfta Landström ett par klasser. För utöver målet gjorde hon inte mycket rätt i går. Personligen ser jag hellre att Dennerby spelar någon annan bredvid Schelin. Varför inte Therese Sjögran, eller någon av framtidsnamnen Jakobsson eller Antonia Göransson?

Inga riktiga män i Ekvatorialguinea

I dag gick Ekvatorialguinea in i sin första VM-turnering någonsin.
Laget föll mot Norge med 1–0 här i Augsburg.
Tanken var att den här texten skulle ha publicerats innan avspark, men problem med internetuppkopplingen gör att den har dröjt. Men lite kul är allt historien om landslaget från det oljeproducerande afrikanska landet med det långa namnet.
Deras VM-start hade föregåtts av mängder av rykten – bland annat anklagade ett par motståndare dem för att ha använt tre män i kvalet.
Förbundskapten Marcelo Frigero säger så här till den tyska tidningen Sport Bild:

”Det är löjligt. Skulle vi ha använt män skulle alla ha märkt det.”

Två av de utpekade männen är inte med i Tyskland – det handlar om systrarna Salimata och Biliguisa Simpore.
Lagets stjärna Genoveva Anonma kommenterar det så här i Sport Bild:

”Den ena är sjuk, den andra platsar inte.”

Anonma är 22 år – och den tredje spelaren som är utpekad som man. På bilderna i tidningen ser hon dock i högsta grad ut att vara en kvinna.
Och hon har under våren spelat för Jena i den tyska ligan, men är nu värvad av Champions Leaguefinalisterna Turbine Potsdam. Och ingen motståndare i Tyskland har hävdat att Anonma skulle vara en man.
Andretränaren i Jena, Michael Zahn är tydlig i Sport Bild:

”Den anklagelsen är helt tagen ur luften. Det kan man helt utesluta.”

Sannolikt har Ekvatorialguinea stött på diverse dåliga förlorare på vägen till Tysklands-VM.
Faktum är däremot att Ekvatorialguineas lag består av spelare med ganska varierande bakgrund. I truppen finns sju Brasilienfödda spelare, fem från Kamerun, fyra från Nigeria, en från Burkina Faso och en med spanskt pass.
18 av 21 spelare härstammar alltså inte från den pyttelilla diktaturen, som ligger inklämd mellan Kamerun och Gabon. Förbundskapten Frigero:

”Men alla har åtminstone bott tre år i Ekvatorialguinea.”

Första premiärsegern sedan 1958

Förbundskapten Thomas Dennerby sa på presskonferensen:

”Vi har vunnit en VM-premiär, vilket var länge sedan Sverige gjorde.”

Jag undrar om han vet hur rätt ute han var. Sveriges damlandslag hade aldrig förut vunnit en VM-premiär.

Och vid en genomgång av herrmästerskapen noteras att man får gå tillbaka ända till den 8 juni 1958 för att hitta en svensk premiärseger. Då besegrades Mexiko med 3–0 på Råsunda efter två mål av Agne Simonsson och ett av Nisse Liedholm.

Skön svensk seger

Slut, premiärseger med 1–0.
Lotta Schelin stod för den läckra framspelningen. Jessica Landström gjorde målet – och det var hon väl mer eller mindre tvungen till. Hon hade nämligen missat två makalöst öppna lägen innan dess, och kunde nog förvänta sig diverse sågningar annars.
Segern var odiskutabel, och i underkant.

Jag tycker att Lotta Schelin var bästa svenska spelare i hård konkurrens med Therese Sjögran. Vem tycker ni?

Nu är det dags att springa ner i katakomberna för presskonferens och spelarintervjuer.
Vi hörs senare i kväll.

Colombias målvakt dopningsavstängd

Alldeles nyss kom nyheten att Colombias ena reservmålvakt, nummer 1 Yineth Varon är avstängd för dopning.
Varon var snabbinkallad bara några dagar för VM på grund av en skada, och var inte läkarundersökt hemma i Colombia inför mästerskapet.
Testet gjordes här i Leverkusen för tre dagar sedan.
Colombias mål vaktas för övrigt i dag av nummer 12 Sandra Sepulveda.
Jaja, nu är andra halvlek i gång.

Årets miss av Landström

Halvtid 0-0 i Leverkusen.
Sverige hade tre riktigt heta chanser första tolv minuterna – sedan tog hettan ut sin rätt.
Det är nämligen extremt varmt här i BayArena. Det är riktigt svettigt på pressläktaren. Hur är det då på planen.
Efter 24 minuter var min vätska slut. Nu måste jag rusa ner i presscenter och skaffa mer vatten.

Men först lite om matchen. Colombia har inte haft något i chansväg.
Lotta Schelin hade två bollar bakom målvakten de första minuterna, men båda gångerna hann försvarare rensa bort.

Men så hade också Jessica Landström ett läge. Eller läge – det skulle ha varit mål. Gott om tid, öppet mål – och bara fem–sex meter till mållinjen. Det går inte att missa – egentligen. Men Landström sköt högt över.
Hoppas på bättre utdelning i andra.
Men nu mer vatten.

Många tomma stolar

En kvart till avspark – och visst funkade internetuppkopplingen på läktaren. Det är ju Tyskland, så jag borde väl inte ha tvivlat.
Annars är det väldigt långt ifrån fullsatt här på BayArena. Ganska glest faktiskt.
Och den publik som är här verkar väldigt ung. En kollega sa så här när han såg åskådarna som var på väg in på arenan:

”Det är ju Bamseklubben som är på väg in.”

Och med 15.00 som avsparkstid är det väl svårt att locka några hysteriskt stora åskådarmassor.
Jaja, nu ställer sig fotograferna vid spelargången. Snart dags för inmarsch.
Vi hörs i halvtid.

Inramningen

Väntad svensk startelva

Precis nu kom startelvorna.
Den svenska ser ut precis som väntat, alltså: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Therese SjögranJessica Landström och Lotta Schelin.

Huruvida Colombias laguppställning är den väntade eller inte låter jag vara osagt. Storstjärnan Yoreli Rincon är i alla fall med – och Nataly Arias, som imponerade på gårdagens presskonferens.

45 minuter kvar till avspark. Det är dags att gå ut på läktaren. Funkar internetuppkopplingen där kommer fler inlägg löpande. Annars dröjer det till efter presskonferensen. Vi får se…

Tysk gourmetmiddag

Jag tänkte äta så sent som möjligt inför avspark för att stå mig så länge som möjligt i eftermiddag.
Det var fel tänkt.
När jag och Peter Mildaeus på Östgöta-corren gick för att äta för en halvtimme sedan var nästan all mat slut.
Två korvar var allt som var kvar till mig.
Om de var goda?
Jodå, tysk korv håller hög klass.

Tysk korv

En tyst minut för Hilding

Allt är verkligen jättebra här i Tyskland.
Allt utom en sak.
Jag hade jättegärna varit på Lars Hildingsson:s begravning i dag.
Den har just ägt rum i Gustaf Adolfskyrkan – och jag hoppas och tror att huvuddelen av Västsveriges sportjournalister har varit där.
Lars Hildingsson gick bort för några veckor sedan. Han var precis som jag byttorpare och sportjournalist. Han var dessutom en otroligt snäll och trevlig person.
Vi saknar dig Hilding – vila i frid.

Jag heter Albert och är VIP

I går fick jag ett nytt namn, och i dag uppgraderades jag från journalist till VIP-gäst.

Det är snabba kast när man är på mästerskap…
När jag rullade in i Leverkusen i går hade jag turen att råka parkera precis utanför det annars väl undangömda ackrediteringscentret. Det är den lokal där journalister och funktionärer får sina livsviktiga brickor. De brickor som gör att vi kommer in på arenorna och kan göra vårt jobb.
Väl inne i ackrediteringscentret strulade det lite. En trevlig värdinna sa:

”Vi måste byta namn på dig.”

Jag frågade vilket namn de hade tänkt sig ge mig under VM.

”Albert…”

Det visade sig inte bli så dramatiskt.
Utan det handlade om att jag inte fick ha bara Johan Rydén på min ackreditering – utan tvingades ha hela mitt namn, Sven Johan Gunnar Rydén.

En viktig bricka

Och när jag i dag letade efter en buss från Leverkusens centralstation till arenan kom en stressad VM-funktionär fram till mig och sa att han skulle köra mig.
Han slängde ifrån sig den skylt med någon Fifa-pamps namn på som han hade i handen för min skull. Jag fattade ingenting först. Men när vi rullade insåg jag att jag åkte med en av de privatchaufförer som anlitats för att köra VIP-folk.
Men jag klagar inte…

Till sist ett förtydligande. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg heter BayArena något annat under de kommande veckorna.
Noterar att jag glömde tala om vad.
Bayer Leverkusens hemmaplan heter ”Fifa Frauen-WM-stadion” under VM – bara så ni vet…
Varför?
Jo BayArena syftar på Leverkusens största företag, Bayer – ett företag som inte är sponsor till Fifa – det internationella fotbollsförbundet. Eftersom Fifa bara tillåter reklam från sina sponsorer måste reklam för andra företag tas bort.
Därför har arenan ett nytt namn. Och på samma tema såg jag hur funktionärer i går gick och klistrade över namnet på företaget som normalt sköter alla papperskorgar kring arenan. Ingen obehörig skall få smygreklam här inte.

Det blir minst 20000 åskådare

På väg till BayArena – som heter något annat de närmaste veckorna – märktes det tydligt att premiären är nära.
Inne i centrala Leverkusen började det samlas folk i gula tröjor – både svenska och colombianska.
Och överallt fanns det skyltar som talar om att VM är i stan.
Jag läste i en tysk tidning i går att just Leverkusen länge var en svart fläck på VM-kartan – det såldes nämligen inga biljetter till matcherna här.
Men i förra veckan tog det fart, och i går var 20000 biljetter sålda till dagens match. Det kan alltså bli god stämning på BayArena – som alltså heter något annat de närmaste veckorna.
Även här på presscentrat märkts det att det är avspark om bara ett par timmar. Det är betydligt många fler reportrar här i dag än i går – då vi var cirka 30 svenska journalister, fem colombianska och ett par tyska.

VM mitt i Leverkusen