Men det innebär inte att det är oproblematiskt. Det kan vara ett ohållbart problem för företaget/klubben om chefen har en närmare koppling till en av de anställda. Mycket hänger på hur det sköts, och på hur omgivningen ser på det aktuella fallet. Överhuvud taget tycker jag att det är svårt att vara kategorisk när det gäller den här typen av relationer.

Även om Emma Hayes i efterhand har fått backa om sitt ordval har hon förstås rätt i att det även kan vara ett problem för ett lag att två anställda är ihop. Och just inom damfotbollen är relationer mellan anställda något väldigt vanligt. Att det medföljer en problematik är däremot ett ämne som få vill eller vågar prata om.

Så länge båda i paret har ganska säkra platser i startelvan är det oftast lugnt. Men det blir riktigt jobbigt om exempelvis lagets stjärna är tillsammans med en spelare som egentligen inte platsar. Skall man då trots allt låta partnern gå före någon annan för att stjärnan skall må bra och få bästa möjliga förutsättningar att prestera?

Eller som Hayes också är inne på, skall man ge en stjärnas partner förlängt kontrakt eller höjd lön för stjärnans skull? Det är inte lätta frågor. Och det är frågor som i princip inte existerar inom herrfotbollen. På herrsidan har vi sett exempel på pappor som tränat sina söner, vilket förstås också är en utmaning. Men där finns knappt några kända exempel på relationer mellan spelare eller mellan tränare och spelare.

På damsidan är det däremot långt ifrån ovanligt att klubbar värvar två spelare som även är sambos. Personligen tycker jag att den typen av värvning är betydligt mycket mer problematiskt än att två befintliga spelare i laget blir ihop.

Visst, om du får in två toppspelare som har ett stabilt förhållande, och som motsvarar kravbilden på positioner där du har behov av förstärkning – då kan det bli bra att värva i par.

Men i grunden är det ett problem för klubbledare med spelare som ”kommer i paket”. Och jag har full förståelse för att många klubbar har som policy att inte värva par. Dels lär det ju vara väldigt ovanligt att båda spelarna i paret är lika önskade, och att båda motsvarar den kravbild man har för olika positioner. Dels finns det ju alltid en risk att förhållanden spricker.

Spruckna förhållanden blir ju lätt jobbiga för de inblandade. Men det är ändå stor skillnad på att ha en enskild spelare som går igenom en separation och på att ha ett uppbrott mitt i omklädningsrummet, mellan två spelare i truppen. Det senare kan vara något som sänker energinivån i hela laget, och som blir avgörande i en nedflyttnings- eller guldstrid.

Det var mina tankar om relationer inom lag. Resten av inlägget kommer att handla om resultat. Nämnda Emma Hayes och hennes Chelsea tog tre blytunga poäng under fredagskvällen när man vann med 3–1 mot Arsenal. Det innebär att Jonas Eidevall:s lag i princip är borta från det engelska guldracet. Med sex omgångar kvar att spela har Arsenal sex poäng upp till Chelsea. Och i morgon kan även Manchester City vara sex poäng före.

Allt talar för att kampen om ligaguldet står mellan just Chelsea och City. Och jämför man de båda lagens återstående schema är det fördel Chelsea. Av lagen på topp fem skall båda toppkandidaterna spela mot fyran Manchester United och femman Liverpool. City har dessutom kvar en hemmamatch mot trean Arsenal.

Som synes på klippet ovan med höjdpunkter kom alla Chelseas mål under de första 32 minuterna, och tyska Sjoeke Nüsken gjorde två väldigt udda. Båda gångerna blev hon träffad av bollen. Vid 2–0 styrde hon in den medvetet. Vid 3–0 försökte Nüsken undvika ett skott från Johanna Rytting Kaneryd, men kom i vägen och lyckades omedvetet göra så att en boll som var på väg att gå utanför istället gick i mål.

Just Rytting Kaneryd var den svensk som fick spela hela matchen. Stina Blackstenius startade för Arsenal, men blev utbytt i halvtid. Zecira Musovic satt på bänken under hela matchen, det har hon nu gjort i tolv av Chelseas 16 ligamatcher.

För Amanda Ilestedt är det färdigspelat för den här säsongen. Hon släppte ju tidigare i veckan den glada nyheten om att hon är gravid.

Under lördagen har det spelats fyra matcher i svenska cupen. Det blev tre väntade bortasegrar för Hammarby, Häcken och Piteå. Däremot misslyckades Djurgården med att följa upp förra helgens skrällpoäng mot Bajen med en bortaseger. Kif Örebro vann med 2–1 på Behrn Arena. Ni som har sett matcherna får som vanligt gärna komma med lite tankar och synpunkter.

I veckan har jag kollat in delar av F17/07-landslagets båda EM-kvalmatcher mot Wales och Schweiz. Det här landslaget skall ju spela EM-slutspel på hemmaplan i maj. De deltar i kvalet ändå, för rankingens skull. Hittills har det blivit 1–1 mot Wales och 1–0-förlust mot Schweiz. Om Sverige skall få vara kvar på A-nivån måste man vinna i morgon mot Norge.

Totalt har jag kanske sett kring 60 minuter per match. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag blivit superimponerad. Visst, man har en hyfsad speluppbyggnad på egen planhalva, och från det jag såg av matchen mot Wales så borde Sverige ha vunnit.

Men på offensiv planhalva är det inte lika imponerande. Där saknas den passningskvalitet som krävs för att skapa chanser, det är många passningar för passandets skull och jag tycker att det känns väldigt uddlöst. Det gjorde det redan mot Wales, och det var ännu värre mot Schweiz.

För några år sedan såg jag Rosa Kafaji spela i ”sitt” F17-landslag. Då gnälldes det på läktarna över att hon passade för sällan, att hon var alldeles för självisk. Jag satt och skakade på huvudet åt kommentarerna, för jag ansåg att hon var den överlägset största talangen på planen. I det här landslaget passar de offensiva spelarna alldeles för mycket. Förbundskapten Lovisa Delby:s lag riktigt skriker efter en Kafaji. 

Förhoppningsvis blir anfallsspelet väldigt mycket bättre i hemma-EM, men det förutsätter nog att affischnamnen Felicia Schröder och Nova Rolfsson släpps av Häcken respektive Malmö FF. Och det känns ju inte speciellt säkert. Eller?

De spelare som ändå imponerat mest på mig i de här två matcherna är Djursholms offensiva mittback Fabienne Bartholdson, Umeås mittfältare Isabelle Goldmann och i viss mån även Carmen Cernjul från Hammarby.

Bartholdson är bollskicklig och modig. Hon kan göra sin spelare, och framför allt utmärker hon sig genom att vara väldigt duktig på att driva fram bollen. Goldmann är lagets kreatör och ligger bakom det mesta i anfallsväg. Och Cernjul var Sverigeetta på 1500 meter i den här åldersgruppen förra året, och den löpstyrkan är förstås en bra tillgång för en kantspelare.

Scrollade just igenom mitt Instagramflöde. Då fastnade jag för ett inlägg från Vittsjös Linda Sällström, där hon beskriver hur hon och hennes lagkompisar fick genomlida verbala trakasserier och kvinnohat i 90+ minuter när man vann med 5–0 mot IFK Göteborg.

Det är förstås otroligt tråkig läsning. Någon som var på plats får gärna berätta vad som hände, och framför allt vad som ropades. Klart är att herrfotbollen har en svans som vi helst slipper inom damfotbollen.

På den andra bilden ser man hur Sällström står framför några Blåvittsupportrar med utslagna armar. I sin text beskriver hon att hon konfronterade de personer hon tycker passerade alla gränser – och hur hon då fick utstå ännu mer skit. Utan att veta några detaljer kan vi nog utgå ifrån att dagens guldstjärna skall gå till Linda Sällström för imponerande civilkurage.

Tillagt i efterhand:

När Aftonbladet senare under lördagskvällen tog upp händelserna på Valhalla såg jag att även Hanna Ekengren skrev om det på sitt Instagram:

Under lördagen drog gruppspelet i svenska cupen igång med fem matcher. Det slutade med två favoritsegrar för Häcken och Vittsjö mot Växjö respektive IFK Göteborg, en relativt väntad seger för AiK mot Kif Örebro – och två skrällar.

Den största var väl ändå att Djurgården fick poäng via 0–0 mot svenska mästarlaget Hammarby. Men jag blev också överraskad av att Umeå kunde vinna med 2–1 hemma mot Brommapojkarna.

Jag har inte sett någon av matcherna, och välkomnar rapporter från er som har sett dem.

I övrigt i dag noteras att Norrköping fått stryk av Vålerenga med 6–1. Det är andra gången den här vintern som norskorna vinner med klara siffror mot en damallsvensk klubb från Östergötland.

Gårdagens nyhet var att Elin Rubensson fått Häckens tillåtelse att besöka en utländsk klubb. Det brukar ju innebära att en övergång presenteras inom någon dag. Det har hänt att allt faller under sådana där klubbbesök, men det är väldigt sällan. Så vi får nog räkna med att Rubensson är förlorad för damallsvenskan.

Det blir intressant att se vad Häcken kan få för henne. I går presenterades Barbra Banda som nyförvärv av Orlando Pride. Klubben beskrev det som en av de största investeringarna i NWSL:s historia. Enligt engelska tidningen The Guardian är övergångssumman 740 000 dollar, vilket innebär 7,6 miljoner kronor. Det innebär också att det är tidernas näst högsta övergångssumma inom damfotbollen.

Den högsta övergångssumman hittills noterades nyligen när Bandas landslagskompis Rachael Kundananji gick för 8,1 miljoner från Madrid CFF till amerikanska Bay FC. Så klubbarna i NWSL håller på att driva upp damfotbollens transfersummor. Gissningsvis får vi den första åttasiffriga övergångssumman under det här året.

Även om Rubensson är 30 år bör ju Häcken kunna få en rätt bra summa för Rubensson. Som ni säkert vet ligger Häckens damallsvenska lag i en egen förening. Det gör att det är lättare att se hur mycket man satsar på damerna än vad det exempelvis är hos Stockholmsklubbarna. I veckan blev BK Häckens FF:s årsredovisning för 2023 officiell.

GP gjorde en bra genomlysning av ekonomin. Där noterades att damlagets totala intäkter blev 34,7 miljoner kronor, vilket var 4,8 miljoner mer än 2022. Dock noteras att man bara sålde spelare för 600 000 kronor, medan man köpte för 3,4 miljoner.

Personalkostnaderna var hela 19,8 miljoner kronor. Och totalt gjorde Häcken en vinst på 400 000 kronor. Det är ju tyvärr inte speciellt imponerande under ett år där man gjort succé i Champions League.

Även om det är nya tider är det alltså inte tider där damfotbollsklubbar gör några större pengar ens under kanonsäsonger. Vi får se när de tiderna kommer.

Innan jag sätter punkt tänkte jag gå igenom hur Sverige tar sig till EM. Nu har jag läst igenom reglerna lite mer noggrant än tidigare.

Jag såg att bloggarkollega Rainer tyckte att Sverige fick en drömlottning eftersom det blir roliga matcher i gruppen, och skulle man komma trea får man lätta matcher i playoff. Rainer kan få rätt. Men det är inte helt säkert.

Först så vore det dåligt för Sveriges placering på världsrankingen om landslaget åker på en massa förluster i kvalet. För att få bästa förutsättningar inför framtida lottningar i VM och EM-slutspel hade det varit önskvärt med så många segrar som möjligt i kvalet – och med säkrad EM-plats redan i juli. Då hade man ju kunnat spela de här roliga publikmatcherna som träningsmatcher i höst. Det hade även underlättat arbetet med att lotsa in nya spelare i laget.

I grund och botten är jag väl också rätt säker på att Sverige tar sig till EM på ett sätt eller ett annat. Men skulle det bli playoff är det inte säkert att det bara blir lätta matcher. Så här funkar det. Som ni säkert vet så skall 16 lag göra upp i EM-slutspelet i Schweiz nästa år. Värdnationen är förstås redan kvalificerad. Ytterligare åtta platser går till de lag som kommer etta och tvåa i kvalets A-division.

De sista sju platserna fördelas via ett playoff som avgörs i två omgångar. I den första omgången kommer de åtta lagen som slutat trea och fyra i A-divisionens grupper att möta lag från C-divisionen. Det är som Rainer säger ”lätta matcher”. De högsta rankade lagen i C-divisionen är Slovenien, Grekland och Belarus. Det är lag som Sverige slår i sömnen. Det vore över huvud taget en jätteskräll om inte alla åtta lag från A-divisionen gick vidare från den omgången.

Men i playoffets andra runda lär det finnas nitlotter i tombolan. Där är de sju bästa lagen från A-divisionen seedade, alltså lag 9–15. Bland de oseedade finns den sämsta gruppfyran i A-divisionen och de bästa lagen från B-divisionen. Där skulle man alltså kunna lottas mot lag som Portugal eller Irland, vilket skulle kunna vara rätt otäcka matcher.

Natten mot torsdag satte jag klockan på 04.15 för att kolla in Kanada mot USA i semifinal av Concacaf Gold Cup. Det var en match jag hade sett fram emot. Men oj vad besviken jag blev.

Arrangören gav nämligen inte spelarna någon rimlig chans att spela fotboll. Planen var en enda stor vattenpöl, och spelet blev närmast parodiskt.

Jag satt bara och väntade på att matchen skulle brytas. Men så blev det inte. Efter ungefär en kvart tappade jag intresset för eländet – det kändes mer meningsfullt med sömn än att kolla på tjongboll med plask.

Under tiden jag scrollade igenom sociala medier för att se hur folk såg på den deprimerande fotbollsparodin som utspelade sig i San Diego så gjorde Vanessa Giles en jättetavla. Hon försökte slå en bakåtpass till egen målvakt, något som är vansinnigt när man spelar i ett träsk. Bollen stannade förstås, och Jaedyn Shaw kunde göra 1–0 för USA.

Den 19-åriga målskytten är för övrigt ett superintressant framtidsnamn. Vi lär få hör väldigt mycket mer av Jaedyn Shaw i framtiden. Hon spelar till vardags forward tillsammans med Sofia Jakobsson och Alex Morgan i San Diego Wave. Shaw gjorde sin fjärde start i USA:s A-landslag – och hon har blivit målskytt i alla fyra matcherna. Det har ingen annan spelare tidigare lyckats med.

Kul med nya rekord. I och med Shaws mål blev det väldigt svårt för domaren att ta det enda rätta beslutet – att bryta matchen. Där och då valde jag alltså sömn framför fotbollsparodi. Men de som satt kvar och tittade fick se Jordyn Huitema nicka in ett kvitteringsmål i matchens slutskede. Därmed blev det tjongboll med plask i 120 minuter.

Spel under sådana förutsättningar är farligt, för det utgör ett rejält hållfasthetsprov på ljumskar och lårmuskler. Som tur är har jag inte hört något om några skador. Men det var förstås inte bra för de som spelade alla de 120 minuterna.

Förlängningen blev för övrigt riktigt dramatisk. Sophia Smith återgav USA återigen i förlängningens nionde minut. Hon blev helt fri efter att Rose Lavelle nickskarvat en hög tjongboll.

Den stora dramatiken utbröt i tilläggstidens slutsekunder. Nickstarka Vanessa Gilles var uppflyttad som forward, och hon kom precis före den amerikanska målvakten Alyssa Naeher på ett långt inlägg. Nicken gick utanför, och domaren gjorde som domare ofta gör i sådana här lägen – hon blåste frispark till målvakten för kolissionen med Gilles.

Som tur var används VAR i Concacaf Gold Cup. Efter en lång väntan ropades domaren ut till tv-skärmen, där hon kunde se att det var Gilles som blev överfallen, och inte tvärtom. Nästan sex minuter efter att straffsituationen kunde Adriana Leon kvittera från straffpunkten.

Det blev straffläggning. Där tog Naeher gruvlig revansch på den misstajmade utrusningen. Den amerikanska målvakten räddade tre kanadensiska straffar – och satte dessutom en själv. Snacka om att vara straffhjälte. Lika lyckad var ju som tur var inte Naeher senast USA var inblandat i en stor straffläggning. Vi minns väl alla Lina Hurtig:s segermål i VM:s åttondelsfinal?

I VM slog ju för övrigt Sverige väldigt bra straffar. Det kan man inte säga att Kanada gjorde i natt. Jag tyckte att det var tydligt var Naeher ville att bollarna skulle komma. Tre av Kanadas fyra straffar slogs just där, och den amerikanska målvakten behövde knappt anstränga sig för att ta de bollarna.

I och med den udda segern spelar USA final mot Brasilien 01.15 natten mot måndag. Brasilien vann sin semifinal med klara 3–0 mot Mexiko.

I slutet av det internationella fönster som numera är stängt säkrade Japan, Australien och Tyskland varsin plats i sommarens OS-turnering. Och Spanien vann den första Nations Leagueturneringen.

Så till en lite kul grej. I kvartsfinalen mellan Sverige och Australien vid VM 2011 gjorde The Matildas högerback Ellyse Perry ett drömmål. Det räckte dock inte, utan Sverige vann och gick vidare till semifinal. Strax efter VM valde Perry bort fotbollen och satsade på cricket, där hon numera är uppe på tolfte plats bland världens bästa slagmän genom tiderna. Häromdagen drog hon till med den här fullträffen:

Perry är ju sällsynt som en idrottare som nått världsnivå i fler än en sport. En annan dubbeljobbare är Kristianstads jättetalang Filippa Andersson Widén. Redan som 14-åring tränar hon med KDFF:s A-trupp.

Och när jag googlade hennes namn hittade jag en artikel om att hon vann USM i beachvolley i somras – trots att hon hade ena handen i gips. Det låter som att Andersson Widén är något utöver det vanliga. Kanske att vi får se henne på den stora inhemska fotbollsscenen redan till helgen. För då drar ju den inhemska tävlingssäsongen igång med svenska cupens gruppspel.

I mardrömmen ställdes Sverige mot Spanien, England och Irland i EM-kvalet. När vi öppnade ögonen visade det sig att mardrömmen nästan blev verklighet. Det stod Frankrike, England och Irland på lotterna. En riktigt dålig lottning.

Lotterna drogs av Nadine Kessler och Gaelle Thalmann. Det var rent ut sagt en skitdålig lottning. Både för svensk del – och ur ett tv-perspektiv. Man fick inte någon löpande överblick över grupperna, utan var själv tvungen att hålla ordning på vilka lag som hade hamnat i vilken grupp. Man visade bara hur grupperna såg ut när lottningen var klar.

På högsta nivån blev grupperna så här:

A1: Nederländerna, Italien, Norge och Finland.
A2: Spanien, Danmark, Belgien och Tjeckien.
A3: Frankrike, England, Sverige och Irland.
A4: Tyskland, Österrike, Island och Polen.

Det var alltså en riktigt usel lottning för svensk del. England var lottningens stora nitlott, och dem fick vi alltså. Irland hade vi svårt mot i VM-kvalet, så dem ville vi inte ha. Men just England och Irland väntar i det kval som drar igång om mindre än en månad. Till det får vi världstrean Frankrike, som förstås är en jättesvår motståndare. Dock har vi gjort bra resultat mot dem på senare år.

Men efter höstens resultat är Sverige inte favorit att ta en direktplats till EM-slutspelet – trots att vårt landslag är rankat som femma i världen. Det favoritskapet vilar på världstrean Frankrike och fyran England.

På många sätt är det för övrigt förlusten mot Schweiz den 1 december som ställer till det för svensk del. Den matchen gjorde att Sverige föll till tredje lottningspotten, och därmed kunde få både England och Frankrike i kvalet.

Klockan 13.00 under tisdagen lottas kvalet till EM-slutspelet i Schweiz 2025. Och det kan bli en riktig supergrupp med alla tre medaljörerna från fjolårets VM-slutspel. Spanien, England och Sverige kan alltså lottas in i samma grupp.

Fram tills ganska nyligen hade jag missat att Uefa från grunden har gjort om upplägget för EM-kvalet. Numera är det helt format efter resultaten i Nations League. Det tycker jag faktiskt är väldigt tveksamt på rätt många sätt.

En bra sak är att man delar in lagen efter kvalitet, så att det blir fler jämna och spännande matcher. Sämre är alltså att seedningsgrupperna helt bygger på resultat från Nations League.

Precis som i Nations League har EM-kvalet en A-liga med 16 lag, som delas in i fyra grupper. I A-ligan spelar lagen om åtta direktplatser i slutspelet i Schweiz. Ettorna och tvåorna från de olika grupperna kvalar alltså in. Övriga lag i A-ligan får en andra chans i ett playoffupplägg i två omgångar. Kollar man hur de europeiska lagen placerar sig på världsrankingen ser de 16 högst rankade lagen ut så här:

1) Spanien
3) Frankrike
4) England
5) Sverige
———
6) Tyskland
7) Nederländerna
13) Danmark
14) Italien
———
15) Island
16) Norge
17) Österrike
18) Belgien
———-
21) Portugal
22) Schweiz
24) Irland
25) Skottland

Jag har delat in lagen här ovan fyra och fyra. Det är nämligen så många lag som finns i de olika seedningspotterna inför EM-kvalet. Men de bygger alltså inte på ranking, utan på placeringar i höstens Nations League. Det gör att de tre medaljörerna från fjolårets VM-slutspel hamnar i olika potter. Vilket i sin tur innebär att tre av Europas fyra bästa lag kan lottas mot varandra.

En annan olycklig grej är ju att det på förhand var omöjligt för Europas 16 högst rankade lag att även hamna i A-ligan i EM-kvalet. De 16 bästa lottades ju in i Nations Leagues högsta division i höstas, och det var på förhand redan klart att fyra av dem skulle missa högsta nivån i EM-kvalet. det tycker jag bygger på ett direkt feltänk.

Så här ser seedningen i A-ligan ut inför tisdagens EM-kvallottning:

Seedningspott 1:
* Spanien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna

Seedningspott 2:
* England, Danmark, Italien och Österrike

Seedningspott 3:
* Island, Belgien, Sverige och Norge

Seedningspott 4:
* Irland, Finland, Polen och Tjeckien

Sverige har alltså fått lida för höstens svaga insats i Nations League. I tisdagens lottning är England den riktigt stora nitlotten för svensk del. Den lilla nitlotten är Spanien, även om vi kommer att få tufft motstånd från pott 1 oavsett vilka vi får. Personligen ser jag Spanien, England och Irland som sämsta möjliga lottning för svensk del.

Klart är att drömlottningen innehåller Österrike. I pott 1 känner jag att Nederländerna just nu är sämst. Men det är ändå inte självklart att välja dem. Sverige har haft det jobbigt mot de orangeklädda på senare år, medan vi gjort väldigt bra matcher mot Tyskland och Frankrike. I pott 4 borde Finland passa oss bra. Men det bör bli sex poäng även mot Polen och Tjeckien.

De senaste dagarna har jag hunnit kika på rätt många matcher från olika delar av världen. Och det har varit en och annan match med oväntad utgång. Den mest oväntade var den jag såg stora delar av natten mot måndag.

Då vann nämligen Mexiko med 2–0 borta mot USA. Mexikanskorna hade hade inte vunnit mot amerikanskorna sedan 2010. Och någon gång ibland står alla stjärnor rätt för ett lag.

Men det intressanta med nattens match var att Mexiko inte hade tur. Det var inte en sådan där match som den Sverige vann mot USA i VM, där USA radade upp 100-procentiga målchanser. Det här var en match som Mexiko kontrollerade. Oroande för USA var att man mönstrade ett på pappret rutinerat och namnkunnigt lag. Ändå kom man nästan ingenstans.

Visst kan USA har en lite vassare backlinje. Passningsskickliga Naomi Girma saknades enormt. Veteranen Becky Sauerbrunn hade ingen bra dag, utan gjorde misstag som kostade ett baklängesmål och ett ribbskott. Och faktum är att jag faktiskt tycker att Mexiko utöver målen hade de två vassaste målchanserna i nämnda ribbskott och ett distansskott med retur där Alyssa Naeher gjorde en fin dubbelräddning.

Och Mexiko vann avsluten med 14–9, förväntade mål med 0,7–0,35 och hörnorna med förbluffande 9–1. USA hade jätteproblem med passningsspelet. Mexiko pressade USA till misstag mest hela tiden.

Personligen har jag väntat på att Mexiko skall få sitt genombrott på seniornivå. Man har varit i kvartsfinal i två av de tre senaste U20-världsmästerskapen, och jag har tyckt att man ofta haft fler och intressantare talanger än USA. Men trots alla talanger, och trots att man numera har en rätt spännande liga, har det inte slagit för landslaget. Inte förrän nu. Var nattens meriterande seger möjligen början på en ny era?

Höjdpunkter från matchen finns här.

Nämnda match ingår i Concacaf Gold cup. Det är en turnering där matcherna visas på Concacafs Youtubesida. Jag såg även en halvlek av Kanada–Paraguay under helgen. Det var en match där Kanada hade fin kontroll. Aston Villas Adriana Leon gjorde tre mål. Men jag tyckte ändå att Olivia Smith var matchens mest intressanta spelare. Den 19-åriga forwarden hade härligt distinkta avslut, hon känns som en framtida stjärna.

Under helgen såg jag även delar av den asiatiska OS-kvalmatchen mellan Nordkorea och Japan. Det slutade 0–0, och man såg inget av det spännande anfallsspel som japanskorna hade i VM. Nordkorea skapade inte mycket heller. Men kändes ändå närmare ett mål. Onsdagens retur känns vidöppen. Den har avspark 10.30 och går att se här:

I morgon spelar ju även Sverige hemmaretur mot Bosnien. En match som så klart är en ren transportsträcka efter 5–0-segern på bortaplan. Men det blir ändå intressant att se om vårt landslag kan hålla uppe samma skärpa och effektivitet även på Tele2 Arena.

I morgon avgörs det även vilket av Tyskland och Nederländerna som går till OS. Den matchen tycks inte sändas på svensk tv. Däremot visar Viaplay Nations Leaguefinalen mellan Spanien och Frankrike klockan 19.00. En halvtimma tidigare har är det avspark mellan Sverige–Bosnien på SVT2.

Sveriges match är den enda som återstår i Nations League-kvalet. I dag har Island, Norge, Belgien, Ukraina, Slovakien och Nordirland säkrat sina platser i A- respektive B-divisionerna. Alla lag som kvalade för att hålla sig kvar, gjorde också det. Inga uppflyttningar alltså. De enda lag från högre division som levde riktigt farligt var Island. Man kryssade borta mot Serbien, och kom i underläge redan i sjätte minuten i dagens hemmamatch.

Kvitteringen dröjde till minut 75, då tidigare Kristianstadsspelaren Sveindis Jonsdottir slog till. Och elva minuter senare sköt Växjös nyförvärv Bryndis Nielsdottir kvar Island i A-divisionen.

Slutligen vet vi nu att Nigeria och Sydafrika möts i den ena finalen i Afrikas OS-kval. De båda lagen imponerade ju, och gick vidare till åttondelsfinal i fjolårets VM. Men bara ett av dem kan spela i OS.

Australiens Matildas har just tagit ett stort steg mot OS genom 3–0-seger borta mot Uzbekistan. Matchen gick att se på asiatiska fotbollsförbundets youtube-kanal. De visar även Nordkorea–Japan, som har avspark 14.00. Du ser den på den här länken.

The Matildas gjorde på många sätt en riktigt usel match på Milliy Stadium i Taskjent. Trots gigantiskt övertag i bollinnehav lyckades man få till väldigt få avslut mot mål. Skott och nickar ven över och utanför hemmalagets mål. Men den uzbekiska målvakten ställdes sällan på prov.

Det är förstås svårt att jämföra utifrån tv-bilder. Men jag känner mig ändå ganska säker på att Uzbekistan är ett väldigt mycket sämre lag än det Bosnien-Hercegovina som Sverige mötte i går. Och i jämförelse gjorde vårt svenska landslag en mycket starkare insats, med full koncentration i princip hela vägen från start till mål.

Australien däremot uppträdde stundtals väldigt slarvigt. Före paus hade man faktiskt bara ett avslut mot mål. Det blev inte mycket bättre i början av den andra halvleken. Men på slutet skärpte man sig så mycket att det ändå blev en ganska klar seger.

Det var 35-åriga Michelle Heyman som fick fart på Matildas genom att nicka in ledningsmålet på en hörna i 74:e minuten. Tio minuter senare pricksköt Mary Fowler in 2–0-målet. Och strax därefter kunde Caitlin Foord lugnt nicka in 3–0 från nära håll.

Förbundskapten Tony Gustavsson gav speltid till fyra spelare som tillhörde damallsvenska klubbar förra året. Kyra Cooney-Cross och Katrina Gorry startade på centralt mittfält, Häckens Aivi Luik kom in som mittback i 82:a och Charli Grant som högerback i 90:e.

Matchvinnaren Michelle Heyman har hela tiden stått utanför Gustavssons landslag. Inför uttagningen den här OS-kvalsamlingen hade hon inte gjort någon landskamp sedan november 2018. Men när superstjärnan Sam Kerr drog korsbandet i början av januari öppnades dörren för veteranen.

Mellan Australien och OS står nu bara en hemmaretur. Men utifrån vad jag såg i dag handlar det bara om en formalitet. The Matildas kommer att vara att av tolv lag i den olympiska damfotbollsturneringen. Men de kommer alltså att få klara sig utan sin lagkapten och nyckelspelare.

Det är ju förstås ett blytungt tapp, även om ju Kerr även var skadad under större delen av fjolårets VM-turnering. Där visade Gustavssons lag att de kan prestera även utan Kerr. Men det var på hemmaplan. Det blir svårare att göra stordåd utan Kerr i Frankrike.

Spanien blev sjunde landet att säkra sin OS-plats. De tog Europas andra efter värdnationen. Vilka som tar Europas tredje plats i sommarens spel i Paris är däremot fortsatt oklart. På onsdag gör Nederländerna och Tyskland upp om den platsen. Samma dag spelar Spanien final i Nations League mot Frankrike.

I kväll körde världsmästarna fullständigt över Nederländerna hemma i Sevilla. Jag minns ländernas VM-möte i somras. Då vann Spanien rättvist, men verkligen inte utan besvär. Det krävdes förlängning, och lite medstuds.

I kväll var det klasskillnad. Det var 2–0 i paus, men det var i underkant. Salma Paralluelo hade haft tre superchanser utan att lyckas göra mål. Nederländerna höll 0–0 i 40 minuter. Så långt kände man ändå att de skulle kunna göra något med det djupledshot som Lineth Beerensteyn och Esmee Brugts utgör.

Men när först Jenni Hermoso gjorde 1–0 i 41:a och sedan Aitana Bonmati utökade till 2–0 i 45:e kändes det i princip avgjort. Och efter paus backade Spanien några meter, och hade full kontroll på matchen, Den andra halvleken var rätt avslagen. Men Ona Battle kunde trycka in det 3–0-mål som var spiken i kistan.

Jag räknade till totalt 9–2 (6–1) i klara målchanser i spansk favör. Det är ju förkrossande siffror. Och trots att stjärnspelare som Mapi Leon och Patri Guijarro fortsatt bojkottar landslaget är Spanien nu ganska ohotad världsetta. Det känns helt klart som att det är laget att slå i OS.

Apropå Spanien har Magdalena Eriksson i dag börjat skriva krönikor åt engelska tidningen The Guardian. Den första krönikan handlar just om Spanien, och det spel som gör dem så bra. Det är en högst läsvärd text. Där hyllar hon bland annat Aitana Bonmati och Alexia Putellas för deras rörelsemönster, konstaterar att Salma Paralluelo har gjort laget en klass bättre, och beskriver hur det spanska spelet bygger på diagonala passningar från sexan till åttorna, som sedan vänder spelet.

I den andra semifinalen i Nations League vann Frankrike med 2–1 hemma mot Tyskland. Jag hade på den matchen på en mindre skärm, och upplevde det som en rätt jämn match, där Frankrike gjorde som Spanien – två mål mellan 41:a minuten och halvtidsvilan. Målskyttar var Kadidiatou Diani och Sakina Karchaoui (straff).

Tyskland reducerade på slutet genom Giulia Gwinn på en rätt tveksamt dömd VAR-straff. Bilderna vevades fram och tillbaka, och det krävdes en väldigt lång diskussion för domarna att komma fram till att det skulle vara straff.

Tyskorna låg på, och hade en hyfsad chans i matchens allra sista sekunder. Men Frankrike höll alltså undan och får spela final mot Spanien. Det blir intressant att se om fransyskorna kan göra något mot de urstarka spanjorskorna.

Går vi ett steg ner i Nations League till I de olika kvalmatcherna noteras att det är rimligt med tre divisioner och att det är stor klasskillnad mellan lagen på de olika nivåerna. I dag spelade de från högre division på bortaplan, och de sju kvalmötena innebar sex bortasegrar och ett kryss. Det var bara Island som misslyckades med att vinna på bortaplan. Man fick dock med sig 1–1 från Serbien, och har fortsatt en bra chans att hålla sig kvar i A-divisionen.

Slutligen till Afrika, där det afrikanska OS-kvalet är framme i näst sista omgången. Där blev det i dag följande resultat i första matchen av två:

Tanzania–Sydafrika 0–3
Tunisien–Marocko 1–2
Ghana–Zambia 0–1
Kamerun–Nigeria 0–0

Tidigare i veckan blev Nya Zeeland sjätte lag att boka sin plats i sommarens OS-turnering. Football Ferns vann som väntat Oceaniens OS-kval hur enkelt som helst. I semifinalen besegrades Fiji med 7–1 och i finalen vann svenska Ali Riley och de andra nyzeeländska spelarna med hela 11–1 mot Salomonöarna.

Därmed har nu Frankrike, USA, Brasilien, Colombia, Kanada och Nya Zeeland säkrat sina platser. I kväll kommer minst ett lag till att säkra sin OS-plats, för 21.00 är det ju avspark i semifinalerna i Europas Nations League. Viaplay sänder både Spanien–Nederländerna och Frankrike–Tyskland.

Personligen kommer jag i alla fall inledningsvis ha mitt fokus på matchen i Sevilla. Den är ju mest avgörande. Förloraren där kan ju nämligen vara borta ur OS-diskussionen i kväll. Det är den om Tyskland vinner i Lyon. Då är det europeiska OS-kvalet slut. Men om det istället blir fransk seger blir det en kvalomgång till.

I Asien är också OS-kvalet framme vid finalomgången. Två platser skall fördelas i dubbelmöten mellan Uzbekistan och Australien samt Japan och Nordkorea. Första matcherna spelas under lördagen.

Sverige gjorde en riktigt stark match på uselt underlag i bosniska Zenica. Landslaget vann med solklara 5–0, och har förstås redan i praktiken säkrat platsen i Nations Leagues A-grupp.

Målen i den andra halvleken gjordes av Filippa Angeldahl samt inhopparna Pauline Hammarlund och Anna Anvegård. Det var två spelmål, och så ytterligare ett från högerhörna. Två mål på högerhörnor visar att landslagets bästa vapen 2023 fortsatt fungerar.

Under första halvan av den andra halvleken var det rätt händelsefattigt. Sedan exploderade Sverige och radade upp målchanser. Totalt räknade jag till 13–2 i klara målchanser. Just 13–2 var dessutom slutstatistiken i avslut mot mål. 5–0 och 13–2 är riktigt bra siffror på så dåligt underlag.

På onsdag är det retur på Tele2 Arena i Stockholm. Då blir det betydligt bättre förutsättningar för att sätta ett bra passningsspel. Vi får se hur det påverkar det svenska laget. Nu sitter Saga Fredriksson i Aftonbladets studio och pratar respekt för motståndet. Hon inte vill säga att dubbelmötet är avgjort. Men det gör jag. Det finns inte en möjlighet att Sverige tappar 5–0 på hemmaplan.

Jag roade mig lite med att studera det bosniska landslaget lite närmare. Det är ett landslag som har tagit riktigt stora kliv det senaste halvåret. Man var helt utan segrar under hösten 2022 och våren 2023. Sedan kom en ny generation och lyfte laget. Det ledde till att man gjorde ett mycket starkt Nations League, och var inte långt ifrån att gå rakt upp i A-gruppen. Det blev dubbla segrar mot Belarus och framför allt fyra fina poäng mot gruppsegraren Tjeckien.

Det bosniska laget är alltså på frammarsch. Men man såg i dag att man fortsatt har en ganska lång bit att vandra innan man är redo att skaka Europas allra bästa lag. På så sätt mår nog Bosnien bra av att vara kvar i B-gruppen.

Även om de kanske ritade ner sitt lag på annat sätt skulle jag säga att Bosnien spelade ett 5–4–1 med 19-åriga Interspelaren Maja Jelcic ensam på topp. Kollar vi åldrarna såg startelvan ut så här: 25–26, 18, 19, 28, 26–21, 31, 32, 26–19. Dessutom bytte man in en 18- och två 20-åringar. Det finns alltså väldigt mycket framtid i laget.

Stjärnan är dock rutinerad. 31-åriga Milena Nikulic har gjort 42 mål i Frauen-Bundesliga för SC Sand och Bayer Leverkusen. Nu spelar hon för schweiziska Basel.

Man har tre stora talanger i Italien. Utöver Jelcic spelar även 19-åriga Marija Milinkovic i Inter och 18-åriga Gloria Sliskovic har Juventus som klubbadress.

Det finns även lite svenskkopplingar i Bosniens lag. 20-åriga inhopparen Elma Smajic är ju svensk. Hon kommer från Vetlanda, och har redan spelat i damallsvenskan för Växjö DFF och IFK Kalmar. Nu fick hon debutera i det bosniska A-landslaget mot sitt hemland. Och rutinerade backen Melisa Hasanbegovic spelade 18 matcher i damallsvenskan för Kvarnsveden under 2017.

Sverige leder med 2–0 i paus borta mot Bosnien-Hercegovina. Jag har räknat till 6–0 i klara målchanser, vilket innebär att resultatet helt är i sin ordning.

Det kan vara så att Sverige haft ytterligare någon målchans. Tv-bilden var borta ett par minuter, och när den kom tillbaka såg det ut som att det kan ha varit en målchans.

Förutsättningarna för matchen är rätt usla. Träningsplanen i Zenica är studsig och svårspelad, vilket påverkar passningskvaliteten. På så sätt är det bra av Sverige att komma till så många bra målchanser.

Båda målen har nickats in av Madelen Janogy. Det andra kom på Sveriges allra vassaste vapen – Jonna Andersson:shögerhörnor. Det första var riktigt snyggt. Stina Blackstenius slog ett långt inlägg som Johanna Rytting Kaneryd nickade tillbaka in mot målet. Där dök Janogy upp, och kunde lätt nicka bollen i tom kasse.

Jag tycker att Sverige totalt sett har gjort en bra halvlek. Skall jag hitta något att kritisera så borde ju Stina Blackstenius också ha vari målskytt. Hon har haft tre av de klara målchanserna, och som jag ser det måste hon egentligen ha gjort minst ett mål. Nu räddas hon av Janogy.

På förhand var Rosa Kafaji det stora samtalsämnet. Hon har så här långt gjort 45 bra minuter. Hon stod för en fantastisk frispelning av Blackstenius och har själv haft ett rungande ribbskott.

Vi är bara minuter ifrån avspark i Sveriges första playoffmöte med Bosnien. Matchen ser man på Aftonbladet.

Sedan senast har även Amanda Ilestedt kastat in handduken. Ännu så länge är hon inte ersatt i truppen, men Emma Östlund skall ansluta till hemmamötet.

Dagens svenska startelva presenterades för en stund sedan. Glädjande nog innehåller den Rosa Kafaji, en spelare jag väntat länge på att få se i en svensk startelva. I övrigt noteras att Jennifer Falk får chansen i målet, att Hanna Lundkvist är högerback, Julia Zigiotti Olme spelar som sexa och att Madelen Janogy får chansen på vänsterkanten.

Så här ser elvan ut i sin helhet: Falk – Lundkvist, Nathalie Björn, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Zigiotti Olme, Janogy – Kafaji – Stina Blackstenius.