En dag med krampfokus

Den svenska träningen och den påföljande presskonferensen dagen efter 3–3 mot Nigeria är just avklarad.

På den en timme långa träningen körde de som spelade mer än 20 minuter i går väldigt lugnt, medan de som spelade kortare tid mot Nigeria fick jobba lite hårdare.

På presskonferensen deltog Pia Sundhage, Emma Berglund, Therese Sjögran och läkaren Yelverton Tegner. Jag pratade med Sundhage och Berglund och hann dessutom lyssna lite på vad Tegner hade att säga. Dagens huvudämne var kramp.

Läkare Tegner hade inga bra svar på varför det var så många som krampade mot Nigeria, men han lovade att vända på alla stenar. Han hade heller ännu inget svar på om Emma Berglund, som fått byta på grund av kramp i två matcher i rad, kommer att kunna spela 90 minuter på fredag utan att krampa.

Berglund själv sa att hon inte lägger någon energi på att oroa sig över att få kramp fler gånger. Jag hoppas att hon är rätt, för oro är ju något som ökar risken för kramp…

Sundhage berömde laget för att alla kämpade 100-procentigt trots att inte spelet funkade.

”Vi kämpar, vi får en poäng med oss, vilket är en fantastisk skillnad mot Australien som spelade fantastiskt bra de första 25 minuterna men inte fick en poäng med sig.”

Förbundskaptenen avfärdade den kritik SOK-läkaren Bo Berglund framfört mot att de svenska spelarna inte är tillräckligt förberedda (se förra inlägget) med:

”Det är vi ju. Att prata om krampen, det finns ju naturligtvis både värme och underlag, det finns dålig vätska som kan sänka prestationer. Min amatörmässiga analys av det är att när man utsätts för en sådan press med förväntningar på en själv att vi skall spela bra fotboll, vi har världen chans med ett så bra lag och hela den här biten att vi vill visa. Och så når man inte upp till det… …Det är en mental sak.”

Sundhage avslöjade också att Sverige kommer att variera mellan två olika försvarsspel mot USA. Det blir intressant att se hur det faller ut.

Samtidigt som jag skrivit det här har jag kikat lite mot matchen Frankrike–England. Jag kan inte säga att jag kan göra någon analys av matchen. Men känslan är att fransyskorna hade god kontroll utan att storspela. Matchen slutade förresten just 1–0 efter mål av Eugénie Le Sommer.

Det är dagen efter i Winnipeg

När man vaknade i dag kändes det verkligen som dagen efter. Gårdagens 3–3-match mot Nigeria rätade inte ut några av de frågetecken som funnits kring det svenska laget. Tvärtom väcktes i stället en hel massa nya.

Det största handlade väl om hur det är med fysiken. Den här artikeln där SOK-läkaren Bo Berglund ifrågasätter träningsnivån i landslaget är intressant.

Känslan för tillfället är långt ifrån positiv. Visst har Sverige rest sig efter misslyckade premiärer förr, men då brukar det ändå ha funnits en del positivt att ta med sig. Det positiva i går var ju att vårt lag gjorde tre mål och fick en poäng. Men oron över bristen på eget spel överskuggar tveklöst de positiva sakerna.

Det här blir inget längre inlägg. Jag skall strax åka för att se Sveriges träning och vara med på dagens presskonferens. Där skall bland annat läkaren Yelverton Tegner medverka. Det blir intressant att höra vad han säger. Det blir även spännande att se och höra hur de allmänna tongångarna går så här dagen efter.

Tyvärr krockar den svenska presskonferensen med höjdarmatchen i den här gruppomgången, Frankrike–England. Jag tror på fransk seger, men det blir inte lätt. Det engelska laget har kvalitet. I övrigt i dag skall Spanien vinna mot Costa Rica. Däremot tror jag på kryss mellan Colombia och Mexiko. Slutligen då Brasilien mot Sydkorea. Där är Brasilien favoriter, men jag skulle inte bli förvånad om koreanskorna kämpar till sig poäng.