Norge–Sverige har just slutat 0–0. Min statistik över målchanser säger 4–1 till norskorna, som även vann hörnorna med 6–1.

Det här var ingen rolig svensk Norgehistoria. Tvärtom. Det svenska laget gjorde en riktigt dålig match, offensivt sett. Det verkade inte finnas någon som helst tanke i spelet.

Efter förlusten mot Danmark för en månad sedan skrev jag att ”det kändes bekymmersamt att se hur fantasi- och uddlöst vårt lag var i dag.” Det var minst lika fantasi- och uddlöst i dag.

Sveriges backlinje

När vi hade bollen i backlinjen var det som att spelarna inte visste vad de skulle göra. Jag satt och funderade på vad det är Sverige söker i uppspelsfasen – tyvärr hittade jag inga svar. Jag börjar faktiskt undra om landslaget har någon spelidé. Har de?

Passningskvaliteten var stundtals riktigt dålig och spelarna stillastående, det känns ju som naturliga följder av att man inte har någon plan. Eller en följd av att den plan man har inte är genomförbar.

Känslan är att Pia Sundhage snart tvingas skrota även det här spelsystemet.

Känslan är även att om det skall bli framgång i EM får vi nog gå tillbaka till det som tog oss till OS-final, alltså ett lågt 4–5–1 och kontringar. För faktum var ju att det bara var när vi vann bollen i norsk uppspelsfas som det kändes någorlunda farligt.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Defensivt hade vi stora problem med matchens behållning, Caroline Graham Hansen. Hon var planens överlägset bästa spelare och tycktes ibland närmast ostoppbar. Trots det var ändå den svenska defensiven totalt sett ok. För vi lyckades trots allt trycka ut Graham Hansen mot kanterna, och hade samtidigt ganska god kontroll på Ada Stolsmo Hegerberg centralt.

Norge hade en vikarie som förbundskapten i dag, herrarnas U21-lagkapten Leif Gunnar Smerud. Det skall vi nog vara tacksamma för. Hade de haft en påläst kapten skulle de knappast ha slagit utåtskruvade hörnor. Då hade de vetat att Hilda Carlén har jätteproblem i luftrummet och packat in folk i målområdet på hörnorna. På den enda inåtskruvade norska hörnan följde också ett kaos i det svenska straffområdet. Där hade norskorna matchens bästa målchans.

Totalt sett får ändå Carlén ett bra betyg. Min princip är att en målvakt som håller nollan skall ha minst en trea, och det gäller förstås även för Pitemålvakten.

Backlinjen klarade sig alltså klart godkänt i defensiven. Offensivt var alltså uppspelen däremot långt ifrån bra.

Mittfältet inledde rätt piggt. Framför allt genom Elin Rubensson som hade några bollvinster som kunde ha lett till farliga chanser. Men ju längre matchen gick desto mer fick våra mittfältare jobba i tomrum.

För forwards var det en riktigt tung dag. Olivia Schough får ändå godkänt, hon hade en del bra intentioner, och jag blev nästan lika förvånad som hon när hon var första svenska bytet. Däremot sitter man numera och tycker synd om Sofia Jakobsson varje gång hon drar på sig landslagströjan. För i princip allt hon gör blir fel.

Nu har Pia Sundhage cirka tre månader på sig att analysera och fundera innan det är dags för nästa landslagssamling. Hoppas funderingarna kan leda till att någon bra julklapp till landslaget. Överst på min önskelista står det ”en spelidé.”